alltidUnited

En dag på jobbet innebär också en dag framför datorn. Tid framför datorn innebär också att det inte går att undgå att då och flimra förbi Facebook.

Facebook är alltid en spännande social studie. Folk visar andra sidor av sig själv. Kaxar till sig, blir ofta lite häftigare än vad man är på riktigt. Så också Facebook-medlemmarna från Sollentuna United. Jag tänkte försöka mig på att i stora drag beskriva en dag på Facebook när man har ett antal jätteidioter från Sollentuna United i vänlistan.

Dagens första inloggning sker oftast vid ankomsten till jobbet, någon gång mellan 8-9. Vid den tiden har Alexander Säll redan hunnit vara aktiv och statusuppdatera om en fjollig powerwalk. Uppdaterar gärna med något av de engelska orden han kan ”Feeling good with a powerwalk :)”. Får 1 like från en random white trash-tjej.

Runt klockan 10 blir Daniel Badji Badjelan vän med Ozam ”Zizou” Bachrabou och 23 andra personer.

Strax därefter är Säll igång igen och checkar in i sitt eget kök. ”HAHAHAHA!” kommenterar lättroade Poja Marley.

Medan man suckar åt töntige Säll tvingas man lägga ögonen på en hurtigt glad uppdatering på engelska från Axel Sjöberg, som ögonblickligen får 4 likes från töntar han träffat i USA.




Lite senare taggas Jeppe Limpar, orakad med solglasögon, i någons tjej sommaralbum. Alla bilder är redigerade och i svartvitt.





Doni Makolli svarar snabbt med en länk som hyllar en fotbollsspelare som nyligen lagt skorna på hyllan. Nebiyu Tesema och Poja Marley + någon från Vasalund trycker på like snabbare än blixten. Nebiyu lägger till en schysst förfrågan om de andra vill följa med och bada. Blir hånad av de andra, coolare chilibabbarna.




Vid lunch så har Omar Eddahri vaknat och statusuppdaterar med något framgooglat uttryck på engelska som han antagligen inte förstår själv.

Säll blir avundsjuk och googlar också fram något på engelska. För att vara värre än Omar kompletterar han de engelska orden med en mobilkamerabild på sin stjärntatuerade armbåge.




Under tiden bombarderas Mattias Folkessons wall med förfrågningar och ”Tjena gubben, läget?” från någon av hans 1000 hippa vänner. Tyvärr för deras skull blir Matte sliten av att hänga på Facebook, så det blir väldigt sällan några svar.

I slutet av den förmodat långa lunchrasten tar sig Anton Lindberg in på Facebook och kommenterar en status eller ett foto med en gubbigt finurlig kommentar.

Samtidigt byter Filip Terland profilbild till den sjätte i rad som på något sätt innehåller ett AIK-märke. Samtidigt postar han ett skrikigt inlägg i kiss-och-bajs-nivå på någon wannabe-polare från Täbys wall.

(Print screen-talang, Åberg!)


Simon Aveiro Afrim likes ”Ricardo Quaresmas perfect face” and 13 other pages.

Snake, som sin vana trogen hittills bara observerat från skuggorna, går in och avgör en diskussion mellan Dejan Novakovic och nån annan från AIK-gymnasiet. Snake hade rätt.

Mike Allyn taggas kort senare på en bild oklanderligt festklädd i kostym. 3 snabba likes.

En titt på Badjelans profil framåt eftermiddagen visar att han använt ordet ”ansikte” i minst tre kommenteringar på sina vänners företeelser.

Säll (Som dagen igenom varit online på chatten) får panik av att inte synas och går in och gillar 9 stycken av sin BFF, Stina Lindströms, bilder. Avslutar sin raid med att tagga in sig på ”Bra Säll-skap”. Andreas Nordin likes this.



Simon Afrim skriver, med alltid med versaler, sitt dagliga ”IO SONO INTERISTA!”. Får likes av minst fyra andra Afrims.




Marko lägger upp ytterligare några bilder på sin flickvän, får toffel-pikar på serbiska.

Precis innan det är dags att packa ihop och gå hem för dagen får jag och resten av omvärlden onödigt veta att Gabriel Reynoso har enorm "amor" för sin "familia".

Arbetsdagen på Facebook är slut - nu är det bara att åka och stå ut med lagkamraterna IRL i några timmar också!

#8

Den 23 juli var det dags för ett länge efterlängtat event. Brollsta GK utanför skulle stå värd för den mest enskilt kanske mest prestigefyllda tävlingen sedan Säll satte fingrarna i halsen och gick ner fem kilo för att få en gratis McFeast av FT. Fyra United-kämpar hade blivit utvalda för att kampera i Jägermeister Open, en golftävling där man utan att skämmas kunde mynta klyschan ”Only the strong survive”.

Reglerna var enkla. En shot Jäger skulle i före varje hål. Första 9 små 2cl:are, andra 9 skulle doserna dubbleras. Det delades dessutom ut straffshots till den tävlande som hade sämst utslag på alla par 3, straffshot om man inte kom förbi damtee med utslaget, samt en extra straffshot i en föruppgjord longest drive.

De tävlande var:

Anton ”Lilla DN” Wiklundh. Hcp 10. Bäst på pappret och kanske också i realiteten då han som norrlänning ”Är uppväxt på hembränt” (A.Limpar).

Anders Limpar, Hcp 13. Borde sopa banan med de andra sett till hur mycket han spelar. Låg i enorm träning, men var orolig för att han inte skulle kunna stå på benen hela vägen in.

Mike ”Blåvalen” Allyn. Hcp 19. Slår så ”långt att det är löjligt”, skrämde Anders upp oss andra med. Aningen ojämn dock och sägs också ha en benägenhet att vilja kortpassa bollen runt hålet istället för att sätta den i koppen för att ”Så spelar man på banorna i Barcelona”.

Jens Åberg. Hcp 26. Underdog som brukar använda sitt höga handicap för att vinna tävlingar. Dock antagligen personen med lägst lägstanivå. Spelar tidvis som en riktig jätteidiot.





De fyra kombattanterna var alltså redo för strid. Iförda matchtröjor och jägarkepsar skänkta av organisatör Limpar begav vi oss upp mot första tee för att göra upp om förstaplatsen.

Hål 1:
Jägern ner utan problem. Tre bra utslag. Åberg i diket, får plikta. Slår nästa slag i diket igen. Ny plikt. Limpar drömgolfar fram till bunkern. Får inte upp bollen på fem försök. ”Bullmurra!”. Streckar, likaså Åberg. Allyn och Lilla DN smeker in varsin bogey och tar kommandot.

Hål 2:
Korthål. Allyns jättevänster ger honom dagens första straffshot. Han fortsätter uselt rakt igenom och blir poänglös. Åberg utnyttjar handicap och får två poäng för sin femma. Lim-par gör par och även DN inkasserar poäng.

Hål 3:
Tredje jägarn på kort tid. Märks av. Lätt hulkning av Åberg. Allyn börjar bli snackig. DN ännu tystare. Mike drar dagens längsta drive och blir bestraffad för att han slår bollen längre än vad som borde vara möjligt. Plikt. Åberg gör ett bra hål rakt igenom och tar sig via en bogey upp i poängställningen. Limpar tar två och DN en poäng.




Hål 4:
Nytt korthål. Limpar trollar in på green. Allyn precis över. Lilla DN ganska långt över. Åbergs, som går med en järnfemma när de andra spelar åttor, filmjölksslag hamnar i bassängen framför green. Kluns mellan Åberg och DN om vem som är längst ifrån hål. DNs junis-sax besegrar Åbergs trötta påse. Shot 4-5 för Åberg. Ulrik? Nej, inte än.

Jag får droppa framför vattnet, 35-40 till flagg. ”Titta nu ska jag trolla”. Bollen hamnar närmre min egen vattenkant än greenens. Streck igen. Limpar trollar i ett par, och även de andra kasserar in poäng. Börjar se mörkt ut.

Hål 5:
Många snabba jägrar som ska in nu! Allyn drar utslaget 580 meter ungefär. De andra svara. Utom Åberg. Damtee visar sig för svår den här gången. Blir alltså andra raka hålet med dubbelshot. No! No! No! Fortsätter med ett närspel som kan liknas med Anton Lindberg jonglerandes med en apelsin och det tredje strecket på fem hål är ett faktum. Poäng till övriga inblandade.

Hål 6:
Mike fortsätter leverera utslag. Limpar svänger höger och besöker skog. Lilla DNs maskineri fungerar prickfritt. Mikes andra i vattnet. Limpar har det jobbigt out of bounds. DN ok utan att briljera. Blir enstaka poäng här och där. Åberg? Fråga inte ens...

Hål 7:
Par 5. Shotarna fortsätter att gäcka oss. Dock bra utslag från samtliga. Hyfsade andraslag. Bra tredje...alla ligger vid green på tre! Jag saknar min bröstputter och presterar inte bättre än en bogey, vilket i sällskapet ändå renderar i en del poäng. Vi slutar på två par och två bogeys.

Hål 8:
Vi får inleda med att ropa tillbaka jätteidioten Allyn som missar tee. Jägarn bränner. Smakar riktigt stark tandkräm. Efter ett snett utslag slår jag ett uselt duffat andraslag. Vänder mig om för att kasta klubban på bagen. Håller i klubban förlänge och kastar den istället snett-bakåt-uppåt. Fastnar såklart i en trädjävel. Högt upp också. Måste klättra. Lyckas precis på håret. Spelar oväntat upp mig och lyckas rädda två poäng. Njuter samtidigt åt att Allyns förfall har börjat samt att ingen av de andra gör mer än ett poäng.

Hål 9:
Par 4 med chans att nå in på green på ett över vatten. Självsäkra Blåvalen går rakt i på första - och på andra. DN dunkar över och hamnar i bunker. Limpar i vatten. Kärring-Åberg spelar runt. Limpar pitchar in sin droppade tredjeboll och DN visar prov på uselt närspel. Samtidigt som en frustrerad Allyn går och dödar gräs med sin klubba skvätter Åberg in en trepoängare och blir hålets vinnare.



Hål 10:
Shotarna dubbleras. Jag börjar med att spilla min ytspända shot över den vita matchtröjan. Klantarsle! Mike börjar prata om Abbe Barsom och Cafét. Alla utslag blir bra. Vi hittar tyvärr dock inte DN:s boll. Han får droppa. Synd. Väloljade Åberg gör ny trea, närmar sig täten med stormsteg.

Hål 11:
Den fyllda shoten går inte i alls lika fint som den andra. Bra kvalité på utslag dock. Sedan faller Allyn (återigen) och Limpar (som av någon anledning valde att dra med sin bag genom skogen istället för att gå på fairway) igenom. Åberg ny trea - leder nu tävlingen.

Hål 12:
En allt självgodare och odrägligare Åberg svassar nonchalant fram till tee: ”Ska jag ta å visa vägen då?”. Fyra döda sorkar och två retligt placerade röda markeringar senare så var det pinsam straffshot nummer två för min del. Momentum bryts. Nu flyger dock bollarna bra åt alla håll. Inga större poäng delas ut på hålet.



Hål 13:
Jägern märks av ordentligt. Lilla DN har börjat prata. Anders slö på en bänk, frågar ”Får man kasta bollen?”. Hålet spelas av i hyfsad kvalité fram till green, där framför allt inte Limpars närspel är av högsta klass. Flera spelar bort sig, utom ledaren som är tillbaka i mode.


Hål 14:
Par 4. Mike sätter utslaget på green. Tyvärr på sin rosa andraboll han snällt fick av DN efter att ha dundrat den första åt helvete. Limpan i fritt fall. Generösa poäng till Åberg och DN.

Hål 15:
Korthål. Anders säger sig sikta på bunkern och kommer sedan halvvägs till damtee. Slänger sig i förtvivlan och börjar rulla nedför kullen där tee ligger. Skrattfest bland övriga. Jobbig trippel-shot för att både missa damtee samt ha sämsta utslaget. Nu är det riktigt jobbigt för organisatören. Åberg dundrar ut i skogen och får plikta. Mike besöker vattnet. Lilla DN på green - han måste ha fuskat. Tappre Limpar tar sig tillbaka och lyckas fullfölja hålet - dock utan poäng.


Hål 16:
Lurigt par 4. DN dundrar i skogen, Limpar i vattnet. Mikes boll har inte landat än. Åberg väljer att spela längs med hål 17 på sitt andraslag, men räddar äran med ett känsligt inspel. Märker där att han är ganska ensam på green.

Hål 17:
Korthål. Blir tyvärr ny straff för Limpar som inte lyckades placera sig bättre än sist på utslaget. Mike bartendrar villigt. Ulrik nosar runt hörnet. Mike hamnar i bunkern - inte helt lätt att komma ur en bunker i detta läge. DN och Åberg får samma score, vilket i praktiken dödar tävlingen då jag får fyra poäng att gå på inför sista mot Lilla DN.

Hål 18:
Efter en lite längre paus med igenomsläppning (”Va!? Ligger jag sist nu?, sa Limpan). Avslutande par 5. Longest drive. Mike vinner. Skräll. Mike gör om reglerna - alla som inte vann måste ta straffshot. DN fnissig i Folke-klass. Limpan föreslår desperat vilopauser och säger sig se fram emot Fanta-open som han ska börja arrangera istället. Sett till omständigheterna är det ändå ett bra sista hål, där alla lyckas håla ut på ett eller annat sätt.



Efter en katastrofal start (4 poäng på 7 hål) vinner alltså underdogen Jens Åberg Jägermeister Open 2011 och får som uppgift att finna en pokal att gravera in sitt namn på (Man får vandringspokalen för gott vid 7 inteckningar, bestämde Limpan). Tvåan DN och trean Mike simmar säkert och jumbo-Limpar får ta på sig att arrangera även år 2012:s tävling.

Victorious 8

Med halvdan hållning, tärd lever och tveksam lugna tog man för en och en halv vecka sedan de som alltid lika spännande stegen in i Vallens omklädningsrum efter sommaruppehållet. Även om man inledningsvis inte förstår att det varit sommarledigt (Säll och FT innehar de två första platserna innanför dörren, inte pigment i överflöd direkt...) så märker man att folk ser lite annorlunda ut än de gjorde några veckor tidigare.

Lilla DN är myggbiten, Jeppe extra skäggig och Folkesson fnissig efter en ”Alldeles fantastisk vecka i det vackra Italien”. Antonio hade pumpat rejält i solen och transformerats från eritrean till en invånare från någonstans i regionen Uganda-Kongo-Gabon. Snake sneglade avundsjukt. Trinidad & Tobagos stolthet Mike Allyn fortsatt med sin konsekventa neon-stil, med alla kläder i färger som får en att se über-solbränd ut.

En tuff höst ligger framför oss. Åtta i tabellen efter en kass start, stark uppryckning och en snöplig avslutning har placerat oss åtta poäng efter ledande Enköping. Ett rätt ordentligt hål. Samtidigt - tre kryss för dem och tre vinster för oss är det helt plötsligt två poäng. Känner mig rätt säker på att inget lag kommer att rensa rent, men ska vi ha något som helst att göra med toppen har vi inte råd med mycket tapp från och med nu.

En hel del fotboll skulle hinnas med under första veckan. Efter ett rungande unisont beslöt vi att köra det fysiska med bollar istället för utan. Kan vara därför som fysmonstret Åbergs (Sprang outröttligt från sida till sida på mittcirkeln) lag tog hem spelet som avslutade den första träningen. Eller, egentligen blev det faktiskt 0-0, men eftersom vi hade 2-1 i ryggen efter ett poänggivande keepball så kändes det onödigt att gå fram i onödan?

Träning nummer två blev än mer tävlingsinriktad, då den avslutades med en turnering mellan de fyra sexmannalagen (Vi är tillbaka i försäsongens Bosön-style nu, med 52 + 6 spelare varje träning). Sällan har ett träningspass fått en så värdig vinnare då det fenomenala laget innehållande Makolli, Åberg, Snake, BustadÖbergEnberg, E-Tuna David och Lill-Minttu Limpar. Tre raka segrar och raktigenom övertygande spel, speciellt i första matchen då Förtvivlade Folkessons lag blåstes av banan med komfortabla 4-1.

Mindre kul för egen blev då träningen efter, då turneringen hade utvecklats till ett championship mellan nio stycken tremannalag (Man han dock bara spela två matcher per lag. Dubbelmöten dessutom.). Folkesson fick sin revansch då han framgångsrikt lyckades dopa sin provspelande chilenska vänsterback att pilla upp fyra i rad i krysset på en sur och frustrerad undertecknad. Poäng till Chile, Folkesson och Afrim (Som bara red på framgångsvågen...)

Maskinen må vara lite trögstartad. Nu finns det några pass i benen och jag längtar enormt till första matchen mot Strömsberg på Vallens pornografiskt bra matta. Finns inte ett enda fel på hela gräsmattan, och det är en njutning att få spela fotboll på den.

Veckans citat:

”ERU dum!? Va ska ja göra me henne? Ja tar bara sjuor å uppåt!”

/ Leandro Poja Denis på frågan varför han inte slog till på tjejen som redan var långt gången på Sälls privatfest i Östertälje

Nöjer sig inte med vad som helst

#8