Ett sista Gott Nytt år för den här gången

Julmaten är uppäten, tomten har gjort sitt besök (”God jul, har fått en Audi och en resa till Karibien, det börjar bra”, smsade FT precis innan Kalle Anka på julafton) och baksmällan från juldagen har lagt sig. Ett nyår står mellan oss och en ny säsong. Ytterligare en säsong på mittfältet, ytterligare en säsong i nummer åtta.

Skillnaden är att nästa säsong gör jag det inte i Sollentuna United.

Come again?


Jag anlände till Turebergs IF en kall vinterkväll för fem år sedan. Häggvikshallen. Inneträning. Ett golv som var hårt som fan. För att verka häftig hade jag köpt såna här supertunna taekwondo-skor, som alla de bästa innespelarna verkade ha på sig. Vi började med lite löpningar och någon kolonnövning. Sen var skorna trasiga. Bra start.

Efter att ha åkt ur division 3 under mitt enda år med Bollstanäs stod valet emellan att börja i Vallentuna, då i division 2, eller försöka bli profet på hemmaplan i Tureberg. Efter att ha tränat med båda lagen föll sig valet ganska naturligt. Tureberg kändes kanon på alla punkter. Unga hungriga spelare kombinerat med snackiga, mysplufsiga målvakter och över allt styrde Thure som direkt fick mig att känna mig välkommen. Det enda jag inte blev klok på var om sportchefen verkligen hette Erik Börjesson som han sa i telefon, allt jag märkte av var en skrikig turk som hette Atilla.



Jag var inte ens 20. Tonårig och spinkig. Långt ifrån dagens gubbiga self. Kom till träningarna i mina första jeans med medveten slitning på. Köpta på JC i Trollhättan. T-shirts med snubbar i solglasögonen. True O.G. Nu sitter jag här med brillor, istoppad skjorta och artig frilla på ett kontor. Welcome to the rest of your life?

Nej! Det är ju inte det. Parallellt med fotbollen har jag (nästan) alltid varit väldigt duktig. Tog mig igenom högskolan direkt efter gymnasiet utan den minsta omtenta eller restuppgift. Traineeprogrammerades av Apple. Fick ett bra jobb. Kände mig länge väldigt nöjd med det.

Under hösten väcktes en annan känsla, en annan förhoppning. Stefan Olssons intåg i Sollentuna United, och det lyft som det medförde både för mig och för resten av både lagkompisar och ledare, födde ett sug efter både mer fotboll - men också ett miljöombyte.



Så, efter fem fantastiska år. Efter över hundra matcher i Sollentuna United. Efter fem år av mål, självmål, straffmissar, jätteidioter, chilibabbar, blåa belgare, El Clásicon, Orientexpresser, bloggar, julgranar, slantsinglingar, inkilningar, kvadrater, skräddare, stora skämt, Y-passningsövningar, Grogg, Bluff och Burköl är det dags att gå vidare. Från och med säsongen 2012 spelar jag för Sandvikens IF i division 1 norra.

Känns fortfarande rätt avlägset att man inte ska spela i United. Inga fler sena försäsongskvällar på Skytteholm, inga blufftejpade fötter och inget motvilligt konstgräsläggande på bandyplan. Saker som varit självklara i fem års tid.

Istället blir nu allting nytt. Stockholm blir Gävle. Naturgräs blir konstgräs. Tom Sollentunavall blir fullsatt Jernvall (”Du kan räkna med att gubbarna på läktaren börjar gnälla om du inte presterar direkt”, sa Sandvikens ordförande när jag var uppe och skrev på). Mycket förändringar på en gång. Tur då att trygga nummer åtta ligger och väntar. Det där med trygghet är ju som bekant A och O för svenska fotbollsspelare.

Det ska bli fantastiskt roligt, det är inget att sticka under stol med, men också tufft. Nu blir det puts väck med mätte farbror Åberg som vet hur saker och ting fungerar och kan klara sig långt på rutinen (Herregud, är jag 23 eller 35!?). Nu ska det till att förtjäna respekt i en ny stad, ett nytt lag och bland nya lagkamrater. Dessutom på en högre nivå. Vi får hoppas att det går bra, annars kanske jag hamnar mitt bland de sågande gubbarna på läktarn.

Innan flyttlasset går ska jag hinna fira nyår, och träna mig i skaplig form under januari med Sollentuna United. Spännande tid på året nu, som vanligt. Silly season är i full gång och man går bara och väntar på att Atilla ska begära ordet inför en träning ”Eeeeeehm...som ni alla vet så jobbar vi hårt för att förstärka laget och...eeeehm nu har vi två klara nyförvärv”. Sollentuna United tvingas alltid slåss med näbbar och klor för att knyta till sig spelare framför de många andra klubbarna i samma region och på ungefär samma nivå. En sak ska ni i alla fall veta, alla ni bloggläsare som sitter med Sollentuna Uniteds avslagsförslag i era händer och funderar - det är en klubb som tar vara på sina spelare till och en klubb som man vill återvända till. Det hade i alla fall jag tänkt att göra.



Jag lämnar nu blogglösenord och stafettpinne till Micke Thorstensson, och så hoppas vi att United hittar ett nyförvärv som både bemästrar fotbollsspelande och ordbehandling och kan bära AlltidUniteds fana vidare. Vi får se om det i framtiden blir en comeback till Klubben, Vallen och Bloggen. Fram tills dess vill jag bara tacka för tiden som har varit - tack för 5 fantastiska år och ett enormt lycka till nästa säsong, Sollentuna United! På återseende!

Gott nytt år allihop!

//
#8 Åberg


10 snabba av Stefan


Hysteriska 7-0 mot Farsta i Sr/1 avslutade säsongen 2011. Nu väntar mörker, Sportfältet och provspelare. Igen.

Mycket oklart vad som händer nu. Utgående kontrakt, oklar tränarfråga. Att vi alla vill behålla Stefan vid rodret råder det väl inget som helst tvivel om. Stefan kom in som en orkan och drog liv i ett slokande Sollentuna United. Och som han gjorde det! Här är lite smått och gott jag minns från hösten:


- Så kul att se en match som domineras av vitt, medan de i bajsfärg bara får titta på.
(Stefan sätter fingret på Rotebros tröjfärg.)

- Jag står här, kort och tjock. Men jag är ödmjuk! Nånstans, känns det fair? (99% Av Stefans ord ryms i den här meningen.)

- Det e två idioter som antagligen aldrig varit utanför Skarpnäck i hela sitt liv. Samspelta, både på planen och på krogen. ”Ta en bärs du, så glidtacklar jag”. (Stefan om Spårets mittbackspar.)

- Han e så dålig, hoppas han lägger av efter den här matchen. (Stefan om en av Västerås IK:s ytterbackar på matchgenomgången inför matchen på Vallen).

- Jag står upp förresten, om någon undrade! (Stefan driver om sin längd när han står på knä bakom ett bord så bara huvudet syns.)

- Jag kommer i alla fall att fira den här segern som jag firar alla pokaler. Gå ut stenhårt, supa skallen i bitar och checka ut dagen efter. (I diskussionen om hur vi skulle fira Stockholm Cup-segern)

- Den här killen har vunnit FA-cupen, så står jag här och jublar över Kalle Anka Cup. (Stefan till Limpan efter segern mot Långholmen i Stockholm Cup-finalen.)

- Nu sitter Snake sitter där bak med världens jävla vattenskalle och tycker att han är bra, kolla på honom bara!
(Stefan tar ner Snake på jorden efter segern i El Clásico)

- Hoppas att nummer 9, innebandyliraren, spelar. Långt hår, rätt fjollig och tror han är bra. Det är han inte. Det är bra för oss om han spelar. (Inför bortamatchen mot Sandviken.)

- Här är tusen spänn. Ge mig så många kalsonger du tycker jag förtjänar. (Stefan till Badji när det bedrevs torghandel med Björn Borg-kalsonger i omklädningsrummet)

Stanna på Vallen, Stefan!

El Clásico var vår fest - bäst i kommunen




(Tyvärr inga bilder från matchen. Får ta det jag hade från vårens klang- och jubelföreställning!)

Sollentuna United - Rotebro IS 3-1 (3-0)

1-0 7' Snake (Afrim)
2-0 14' Snake (Christian)
3-0 43' Doni (str)
3-1 47' Nr 14


Publik: 785

Efter en sprudlande första halvlek, där Sollentuna United presterade en fantastisk offensiv och hade marginalerna med sig framför eget mål, kunde en efterlängtad revansch tas på Rotebro IS. Segern var aldrig riktigt hotad och vi kan efter 3-1 vara stolta över att återigen vara bäst i Sollentuna.

Champagnen hade slutat spruta. De brittiska Långholmens nidvisor mot en snedskjutande Folkesson (”How wiiide, do you want the goal?!”) hade sedan länge tystnat. Demba hade slutat skrika. Segern i BK Bacon-cup, som i efterhand smakade väldigt, väldigt gott, låg bakom oss. Framför oss fanns den största utmaningen av alla. El Clásico. Återigen.

Chans till revansch. Välförtjänta 0-2 i baken i våras. Vår första torsk mot jätteidioterna från Rotebro. Fick bara inte hända igen. Gick igenom mardrömsscenarion i huvudet och såg Unga Tunga Tekniska skytteligasegrare, frisparksskjutande popcornpsyken och straffräddande norrlänningar. Det fick bara inte hända igen.

Allt ungefär som vanligt hos oss. Inga backlinjespelare, sköna matchgenomgångar (”Matchen ska domineras av spelarna i vitt. De i bajsfärg ska bara stå och titta”, sa Stefan.) och kvadraten-sessioner som varade i oändlighet på träningarna. Efter att den odrägligt dryga Christian Antonio återigen plockat hem en förstaplats i fotbollstennisen dagen innan match var vi så redo vi kunde bli för Rotebro.

Nervositeten fanns där för egen del. Det gjorde den verkligen. Hetsen här på bloggen hade uteblivit. Underkänt rakt av - skjut redaktören! Skyller som alltid på tidsbrist, men i ärlighetens namn gnagde besvikelsen och det skamsna från förra matchen på näthinnan. Kände att jag ville bevisa på planen först. (Plus att jag inte visste någonting längre om Rotebro som haft Genoa-omsättning på sina spelare och tappat all lokal Sollentuna-förankring de någonsin haft). Tystnad således. Trist.

Matchdag. Perfekt fotbollsväder, perfekta fotbollsförutsättningar. Vallen har hållit ihop sin gräsmatta riktigt bra, och det skulle vara perfekt gräs för såväl passningar som glidtacklingar.

Tränarna valde att komponera om laget en del sedan cupvictorian mot Långholmen. Trots Donis Marcelo-inspirerade insats som vänsterback ansågs han inte hålla måttet, och tränarna gick istället mer åt Teddy Lucic-hållet genom att flytta ut mittbackskonstapel Terland till vänster. Hans plats på mitten togs av kapten Åberg, med tydliga instruktioner om att sparka det hårdaste han orkade på kapten Hedman (”Om någon av er tar ett gult kort för tröjdragning spelar ni inte en sekund till i mitt lag! Det ska vara dobbar i knävecken eller armbågar i magen!”, påminde Stefan).

Startelvan blev till slut:

1. Säll

14. Christian - 25. Afrim - 8. Jens - 2. FT

7. Doni - 5. Folkesson - 27. Eyüp - 83. Omar

19.Trimi - 9. Snake

Bänk:
Gabbe
Jeppe
Demba
Badji


Då - firade mittfältstjärnor. Nu - superanonyma backlinjespelare.

En oerhört offensiv uppställning, men endast två renodlade försvarsspelare och ett mittfält som till 3/4 bestod av defensivt tvivelaktiga men offensivt kvalitativa spelare, på pappret. Men vafan, kan Barcelona så kan väl vi!? (Drog jag precis en Barcelona-liknelse? Snälla döda mig, någon. Långsamt och plågsamt, tack.)

Den förväntade matchbilden bestod av bollinnehav för Sollentuna United och systematiserad Hawaii-fotboll från Rotebro. Det börjar också med mest boll för hemmalaget, i vad som ska bli en riktigt bra första halvlek från vår sida.

Vi får 1-0 snabbt. I vad som är en närapå exakt kopia av målet med vilket Christian Maggio sänkte Inter i lördags är Snake en hel del snabbare än motståndarna på en djupledsboll från Afrim. När den så oerhört uppskrivne Lennart Sandahl tvekar en aning hugger Snake skoningslöst. Orädd kastar han sig fram och hinner först på bollen, som lobbas perfekt över keepern precis innan de två kollliderar! Målvakten får ont, det går inte att förneka, men Snake är solklar etta på bollen och gör ett helt regelrätt och snyggt utfört mål. Drömstart!

Ganska snart efter målet skapar Rotan sin bästa målchans i matchen då en riktigt bra boll skruvas in bakom vår backlinje från högerkanten. Bakom Afrim dyker superstar Hedman upp. En skottfint skickar back och målvakt åt ena sidan. Men när det inte återstår något mer än att sätta bollen över röran av täckande ben och armar lyckas inte El Clásico-mållöse Hedman avsluta bättre än att bollen tar i ribbans ovansida. Puh!

Istället svarar vi med 2-0. Spelvändning ut på högerkanten. Late Christian Antonio (Som hotats till döden om han inte började vara lite offensiv) tar en ovanlig överlappning och får snällt bollen av Doni. Nere vid kortlinjen spelar Christian perfekt in längs marken till Snake, som häver sig fram och smackar dit 2-0 upp i nättaket. Kvalité!

Rotan svarar återigen med lite farligheter. En snabb frispark ställer vårt passiva försvar och vi räddas av en rensande Afrim. Hedman (Som strax efter tyvärr tvingas bryta. Välj dina sortier bättre, Hedman!) försöker hitta Ramsell med ett instick från höger, men benen är inte tillräckligt långa. Dessutom får Kalle med sig bollen med händerna (Vi kollade videon idag. Jättehands. Visst skyddar han sig men han tar med bollen med händerna så, för att använda ett populärt Rotan-uttryck, fuck you Kalle! Det var frispark.) när Säll lite slarvigt rensar en boll rakt på honom. Domaren blåser vänligt nog frispark United.

Under tiden gasas det på ordentligt åt andra hållet. Vi spelar under framförallt andra halvan av första halvlek riktigt bra offensiv fotboll. Omar gör sin bästa halvlek för säsongen och är, ofta i kombination med Snake, fullkomligt överlägsen till vänster. De bästa chanserna skapar vi när Omar trollar fram ett läge för Snake, som nickar över ett övergivet mål. Omar själv avslutar väl schysst mot målvakten i fritt skottläge. Och Trimi får inte riktigt träff med krullet på en nick från nära håll. Dessutom vaskar Afrim en frispark framför ”frisparksspecialisten” Makollis besvikna ögon.

Mot slutet av halvleken kommer så avgörandet. Efter inspel i straffområdet från höger misstajmar Mbye (Som av någon outgrundlig anledning inte visades ut efter sin fullkomligt galna satsning på Folkesson i mitten av halvleken) i Rotebro ännu en situation och kapar Snake så det sjunger om det i straffområdet. Straff. Doni mot Katten. Boll till vänster, otagbart för målvakten som fick Åberg att bli Sollentunas stående skämt efter motsvarande situation i vårmötet. 3-0 i paus.

Med 3-0 och ett Rotebro utan sin galjonsfigur och fixstjärna Hedman var det mungipor uppåt i omklädningsrummet. Det kändes här som att vi själva var vår enda fiende. För att göra saker ännu bättre kom vi överens om att vara vaksamma på Rotebros snabbt slagna frisparkar, samt våga stöta på droppande forwards ännu hårdare med våra backar. Då skulle det bli åka av.

Vi hade tyvärr glömt en sak. Eller snarare en person. Vem fan är egentligen Johan Hedman? Den enda spelaren i Rotebro som gjort sig förtjänt av specialbevakningen är egentligen spelaren som bytte av nämnde Hedman. Nr 14 - Fredrik Källberg. Det dröjer bara någon minut av andra halvlek innan han slår till igen mot United. Snabb spelvändning ut till Kalle på vänster. Bollen skruvas med kvalité in bakom backlinjen och där förlängs den av Freddan hur snyggt som helst upp mot bortre krysset. 1-3. Nerver, Sollentuna United?

Både ja och nej. Ja för att vi blir lite stirriga och låter Rotebro få mer tid med bollen än de egentligen borde. Vi tappar mycket i press och aggressivitet på Rotans mittfältare. Samtidigt skapar Rotebro knappt någonting av värde framåt. Det är någon halvchans, men på det stora hela är det vi som skapar de hetaste chanserna.


Sebban brunkade på som alltid

Vi byter in Badji och Demba istället för Trimi och Eyüp. De här bytena ger oss ny energi och mer stabilt grepp över händelserna igen. Vi sårar Rotan rejält genom långa spelvändningar, där de trötta Rotanspelarna får jaga efter en galet löpande gambian och en pigg iranier/finne. Ingen drömsituation. Demba får ett superläge i straffområdet efter förspel av Omar, men baconvristerna skickar bollen över målet. Badji tvingar Danne i Rotanmålet till en bra räddning. Omar är nära att göra säsongens mål i serien när han efter en helt sjuk dribblingsraid snubblar och fastnar på sista backen. Bakåt är det oftast Lugna Gatan där passionerat rensande Åberg och mina kollegor avstyr det mesta som Rotan har i anfallsväg. Det är lite uddlöst utan Unge Veke.


Rensningar i världsklass

När Rotans orörlige inbytte center nickar ett inlägg i burgaveln är det det sista som händer. Domaren blåser av, och Sollentuna United är återigen bäst i Sollentuna. För mig personligen betydde segern ALLT (Fullt medveten om att jag kommer få höra ”Du e ett stort skämt”, från Christian Antonio för att jag bli så glad). Revansch för allt det som fick mig att uppleva en av mina värsta dagar i våras. Nu är vi, vad som än händer i sista omgången, bäst i kommunen även 2011. I och med segern i Stockholm Cup har vi även klarat av kvalificeringen för nästa års Svenska Cupen, vilket gör att vi kan åka till Skiljebo och spela väldigt avslappnat i sista omgången.

El Clásico på Sollentunavallen den 2 oktober 2011. The last great battle of our time? Vad som händer nästa år är omöjligt att veta. Om Sollentuna United enemy nr.1, Johan Hedman, gör allvar i sina annonserade pensionärsplaner, är det svårt att sia om vad som kommer att hända med våra kära(?) grannar i norr. It takes two for tango, och den rivalitet och det fiendeskap (ibland med glimten i ögat, ibland inte!) som vi byggt upp, kräver två slagkraftiga lag i kommunen. Hur kommer Rotebro se ut nästa år? Ingen aning.

Har förresten ingen aning om Sollentuna United heller. Vi har något bra på gång. Stefan har tillsammans med Anders och de övriga ledarna utfört mirakel med truppen och allas välmående. Men vår tränare är endast inhyrd för hösten. Vad händer nu? Har aldrig varit med om ett så totalt förtroende och harmoni i en grupp som vi åtnjuter gentemot våra ledare i Sollentuna United just nu. För klubbens bästa är det bara att försöka bygga vidare på det vi har påbörjat, om klubben kör så kör spelarna också. Det vet jag.

Avslutningsvis lite bra tugg kring El Clásico.

”Vadå Frank Lampard skulle inte göra 20 mål i den här serien. Kolla fucking Magnus Hedman på topp i Rotebro har typ gjort 20? E ni dumma eller!?”

//Badji ger sig in i diskussionen huruvida Frank Lampard skulle göra 20 från en mittfältsposition i Sollentuna United

”Demba, go to the läft änd stäj thär öntill Jeppe koms!”

//Jens Åberg bör aldrig mer tillåtas att prata engelska under en fotbollsmatch

”Mammas död jag är bra mittback. Jag skulle kallas Cannavaro”

//Eyüp Ayhan funderade över alternativa positioner på planen

”...och där kom Jens och sa något bögigt”

//Christian ”no homo” Antonio kommenterade videon efter att jag, lite sent, kommit fram och grattat David till hans andra mål.

”Hälsa Hedman att det gör ont att möta Afrim!”

//Simon Afrim kan konsten att styra hur motståndarna landar i nickdueller

Hedman tvingades vika ner sig efter att ha mött Afrim


Tack för den här gången Rotebro, ni får satsa på att bli bäst i kommunen 2012 istället. Eller kanske något annat år...

Over and out!

#8 Åberg

Sollentuna United är bäst i Stockholm




Sollentuna United - Långholmen FC 7-4 (4-3)

0-1 Straff
1-1 Doni
1-2
1-3
2-3 Snake
3-3 Demba
4-3 Snake
4-4
5-4 Snake
6-4 Folkesson
7-4 Omar (straff)


I en närmast osannolikt målrik match som svängde fler gånger än vad som borde vara möjligt slog Sollentuna United till slut tillbaka Långholmen i finalen av Stockholm Cup med 7-4 och tog därmed den första titeln i klubbens historia!

Kalle Anka Cup. BK Bacon. Division tusen.

Stockholm Cup får under säsongen höra både det ena och det andra. De första omgångarna är svåra. Man vet i ärlighetens namn inte om man vill gå vidare eller inte:

- Man spelar ALLTID i Hagsätra, Mälarhöjden eller Gubbängen klockan 20 en onsdagskväll när man ska upp och jobba dagen efter.

- Man spelar ALDRIG bra. Det går långsamt, det är krampaktigt, det är småtjurigt.

- Division 5-laget som man möter gör ALLTID sitt livs match. Efter att ha satt några straffar redan innan matchen fortsätter man spela som om ens liv hängde på det. Ofta gör man också det första målet i matchen, och deras halvpackade skara anhängare börjar direkt skräna om hur dåliga Sollentuna är.

Av någon anledning lyckades vi säsongen 2011 klara oss förbi samtliga speedbumps (Även om det krävdes självmål på övertid, straffläggningar och ett besök i Bro där planen omgavs av en vallgrav av gyttja) och var hastigt och lustigt i final, men möjlighet att bli historiska som spelarna som tog Sollentuna Uniteds första titel någonsin. Den första finalen sedan Sanktantiden för många, då vi än så länge inte lyckats gå hela vägen i Svenska cupen...



För motståndet skulle den brittiska Stockholmskolonin Långholmen stå för. Ett Långholmen som imponerat något oerhört dittills i Cupen, och slagit ut lag som Bollstanäs, Enskede och Råsunda. Ett Långholmen, lett av den gamle Unitedspelaren Billy Harkness, som såg matchen som "den största i klubbens historia" och inte direkt tänkte ligga på latsidan. Matchen streamades till bleka, rödhåriga, alkoholiserade britter världen över, och på plats på Grimsta hade man en stark klack, både till röststyrka och antal.

Inte läge att ligga på latsidan alltså. Även om de flesta i laget äger minst ett par bra och hyfsat dyra (Sälls Umbro undantaget) fotbollsskor så skulle det inte räcka att ställa ut dem på Grimstas konstgräsmatta.

Startelvan hade några mindre justeringar sedan 0-5 i baken mot Enköping. Ut gick Wiström, Eyüp och Trimi - in kom Folkesson, Demba och Omar. Alltså ställde vi upp med.

1. Säll
2. Terland
5. Folkesson
7. Makolli
8. Åberg
9. Gustafsson
10. Badjelan
14. Antonio
17. Jagne
25. Afrim
83. Eddahri

Bänk:
Gabbe, Jeppe, Trimi, Eyüp, Wiström


Innan avspark skulle Långholmen i egenskap av division 4-lag få slå två stycken straffar mot Säll. Engelsmän och straffar, tänkte jag innan matchen. Vad rätt jag visade mig få. Trots sitt excellenta straffacit innan finalen - man skröt i lokaltidningen om att man inte missat en straff på vägen mot finalen - drabbades Långholmenspelarna av det som alla engelsmän drabbas av. Usla straffnerver.

Precis som Martin Mutumba twittrar hade "somebody kastat öga" på Långholmenspelarna. Tyvärr hade de kastat ögonen på sig själva. Har man aldrig missat en straff - börja inte prata om att ni inte missat! Det håller aldrig. Hur som helst så misslyckades den vänsterfotade innermittfältaren (Vilket inte verkar vara en bra kombination när det kommer till straffar) som slog den första att överlista Säll, som räddar enkelt. Däremot behöll forwarden Sammba Sowe kylan och satte sin otagbart. 0-1.

Matchen sätter högsta fart från första stund. Åt båda håll. Vi märker direkt att samtliga offensivspelare får stora övertag mot en trög motståndarbacklinje. Men samtidigt går det fort åt andra hållet också. Långholmen spelar: upp på target - släpp tillbaka - igenom i djupet. Riktigt pigg start av britterna.

Blir ändå vi som gör första målet. Snake (tror jag) kapas utanför straffområdet. Fripark. "Frisparksspecialisten" (som vi inte sett så mycket av ännu) Doni skruvar bestämt in bollen vid målvaktens högra stolpe. Snyggt! 1-1.

Långholmens replik kommer snabbt. Och snyggt. Och hårt.

De krigar fram en hörna. Hörnan slungas in med en oerhörd kraft och kommer perfekt mellan distanserade Folkessons och Åbergs ytor. Där kommer en liten jävel och skarvnickar bollen med oerhörd kraft i mål via ribbkrysset. Pang! 1-2.

Momentum Långholmen. Fortsätter att pumpa bollar. Krigar. Mår bra. Sollentuna United hotar framåt, visst, men känns ihåliga och dåligt synkade. Vi får inte igång något riktigt passningsspel, det går för långsamt. Som ett brev på posten vänder en Långholmen forward bort sin motståndare efter ett inkast och skickar iväg en projektil som tar fart i vinden och ställer en kanske lite felplacerad Säll. Bollen susar in i nättaket. Fuck. 1-3.

Dags att vakna? Det gör vi också. Långholmen får svårare och svårare att orka med, och spelet förflyttas alltmer till offensiv planhalva. Efter några missade halvchanser sätter Omar upp David i djupet med en fantastisk passning och Snake gör inga misstag från nära håll utan smäller in 2-3 (Detta var hans första mål efter 31 missade målchanser i rad de senaste matcherna).

Fortsatt dominans av United. I efterspelet av en fast situation lyrar Doni in en hög boll bakom backlinjen. En modig Badji går in och hinner före målvakten och petar bollen i sidled till Demba, som till allas förvåning faktiskt sätter bollen i ett öppet mål för ovanlighetens skull! 3-3.

När sedan Snake bjuder på briljans i offensivt straffområde och kliniskt hamrar in 4-3 känns det väl som att det borde vara klart? Halvtid.

Stekhet Snake

Vårt halvtidssnack om att försöka öka bollinnehavet och styra matchbilden mer kontrollerat går väl i ärlighetens namn, sådär. Det var helt enkelt inte en sån kväll. Den här kvällen tillhörde bollerövringarna, spelvändningarna och Hawaiifotbollen. Vi saknade dimensionen där vi spelar upp på forwards, får tillbaka till mittfältet och kan hålla boll därifrån. Nu ville vi framåt för snabbt, vi spelade med för små marginaler och vi höll inte riktigt ihop laget som vi brukar.

Släkten är värst. Alltid. Långholmen kvitterar efter att Billy dribblat sig förbi på högersidan och spelat in en hård boll längs marken som passerar så många spelare att man blir mörkrädd. Den enda spelaren som bollen inte går framför, bakom eller mellan benen på är Långholmens forward som tackar och sätter bollen i öppet mål. 4-4.

Torsk för Billy, men en snygg assist till 4-4

Shit! Vi blir inte av med dem! Även fast vi nu för spelet ordentligt känns det alltid oroväckande farligt när Långholmens forwards sätts i spel. Tur att det blir ännu farligare när våra forwards, framför allt Snake, sätts i spel. David gör även 5-4 med ett riktigt då han visar på en kombination av styrka och snabbhet innan han sätter bollen i nät med ett högt skott som dyker över målvakten och in i mål.

Klart nu? Nejdå. Efter ett par missade chanser för oss får Långholmen straff, efter att bollen studsat upp på Folkessons hand. Sammba Sowe visade dock upp de brittiska influenserna och drog bollen över vänstra krysset den här gången.

Så istället tar Folkesson revansch och gör sitt tredje mål för säsongen. Precis som de övriga två nätar mannen som inte kan skjuta på ett långskott. Målvakten är kanske inte hundraprocentig på denna, men det är ändå ett rejält drag i skottet från 25-30 meter som går via målvaktens fingertoppar, ribban och in. Härligt! 6-4.

Minuter senare missar Långholmen en straff till, efter att Afrim hakat i en forward. Säll räddar återigen.

Nu orkar inte Långholmen mer. Några frejdiga inhoppare ägnar sista 10 åt att visa hur britter går in i närkamper, fansen har kul med linjedomaren, men man orkar inte skapa något mer framåt. Istället blir Demba råkapad i offensivt straffområde och Omar hånar in en straff till 7-4.



Vi vinner med 7-4. Osannolika siffror. Buckla, medaljer och prispengar till Sollentuna United. Heder till Långholmen för en riktigt bra genomförd match, vi fick verkligen slita för segern. Vi skulle kunna gjort en bättre match, men WTF? Vi gör 7 mål och vinner finalen. Jag väljer att vara glad istället. Bra att få igång Snake Enberg inför derbyt, han var riktigt bra. Tror Rotan får satsa på att knocka honom medvetslös som man gjorde senast.


Alla bilder är från eminente Micke Thorstenssons kamera!

Nu festar vi stenhårt fredag/lördag och ställer ut skorna mot Rotan på söndag. Det räcker mot dem.

#8


Bra match - men 0-5. Va ere för fel?



(Alla bilder är tagna ifrån Enköping SKs Facebooksida)

Enköpings SK - Sollentuna United 5-0 (2-0)

1-0 13'
2-0 36'
3-0 65'
4-0 73'
5-0 82'


Bloggtorka ett tag. Ber om ursäkt för det. Lite som vanligt med alltidUnited går frekvensen på inläggen upp och ner beroende på tid och motivation. En kombination av båda i och med att jag flängt runt som aldrig förr på jobbet samtidigt som vi åkte på en riktigt trött 2-3-torsk hemma mot Falun har lett till tystnad på bloggen.

En tystnad som kanske borde få fortsätta egentligen. Bortamatch mot Enköping. Enavallen - bra minnen sen förra året. En chans att vara ett otrevligt gruskorn i maskineriet för ESK i deras jakt på en division 1-plats. Ett Enköping som vi hade tre raka segrar mot i tvåan innan målfesten som skulle utspela sig på Enavallen söndagen den 25e september 2011.

Vi åkte dit med vår allt mer minimala trupp. Folkesson och Demba avstängda med tre gula var och till frånvaron kunde vi efter lördagens lugna träning också lägga till Anton Wiklundh, som återigen visade prov på sin enorma flexibilitet när det gäller att bli skadad och drog baksidan under ett lugnt parti fotbollstennis. En sinande trupp och inget att spela för förutom äran mot ett hypermotiverat Enköping kunde bara sluta på ett sätt? Det gjorde det också, men jag tvivlar på att någon av de 574 på Enavallen hade väntat sig vad som komma skulle.

Vår startelva till matchen såg ut som följer:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 25. Afrim - 23. Wiström

10. Badji - 27. Eyüp - 8. Jens - 7. Doni

9. Snake - 19. Trimi


Den minimala bänken bestod av Jocke Kenne (Tydligen f.d. Pasanen. Aldrig nämnt något om det gamla efternamnet. Förstår varför.), Jeppe, Gabbe och Omar.

Stefan hade på matchgenomgången innan matchen definierat ESK som ett omställningslag snarare än ett lag som själva vill föra spelet, en analys som stämde som handen i handsken. För att vara ett topplag på hemmaplan hade Enköping väldigt lite "eget" spel. Om det var medveten taktik eller om de inte behärskade att föra matchen låter jag vara osagt, oavsett vilket så passade spelformen ESK perfekt - för ställa om snabbt, de kunde de!

Matchen börjar ganska jämnt, med lite mer bollinnehav för oss. Vi känns pigga, och hittar tidigt kombinationer offensivt. Snake får två bra skottlägen, men det ena går tätt över vänstra krysset och det andra räddar målvakten. Åt andra sidan hotar Enköping ständigt i djupled genom Rajalakso jr, men än så länge är han mest offside.

Efter en knapp kvart får Enköping en dubbelhörna. Den andra hamnar efter en kortvariant hos Pitbull-kopian Ernesto Perreira Felix Nånting, som lyckas tråckla sig igenom två spelare via lite skickligt utförda motläggsfinter. En känslig chip in når lagets vänsterback som vinner nickduellen framför mål. 0-1.


1-0

Tungt. Uppförsbacke. Jobbigt med underläge mot Enköping, som nu kunde praktisera sin omställningsfotboll ännu tydligare. Vi fortsätter att föra boll, spelar fortsatt ganska bra fotboll. Men. Snakes fötter är felinställda. Åberg kan inte göra mål. Doni blir blockerad i sista sekund. Bakåt drar FT precis lagom mycket i tröjan för att undvika ett rött kort när ESK:s kapten kommer helt fri. Aningen ur balans chippar han utanför i friläget.

Mitt i en period med mycket United är Pitbull helt plötsligt fri från halva plan. 0-2.

Efter att vi dundrat ytterligare ett par skottlägen över mål och Rajalakso tvingats ur vinkeln i bra läge och skjutit utanför är det paus.

Konfunderat omklädningsrum. Vi spelar ju bra, eller? Känslan är att vi får bra med ytor att spela vårt spel på, men att vi måste bli bättre på att avsluta alla anfall och definitivt inte tappa boll i fel lägen, får då blir det åka av bakåt. Spelet är ändå bättre än det gamla klassiska rulla-i-backlinjen United-liret. Nu kommer vi till lägen, men det är fortfarande en fet nolla som gapar mot oss på resultattavlan.

Efter att ha kommit överens om att ytterligare minska på tillslagen samt värdera när vi ska stå upp och när vi ska falla tar vi planen i besittning för andra halvlek.

Andra halvlek startar med ett nästintill totalt bollinnehav för Sollentuna. Vi har tagit till oss halvtidsinstruktionerna och drar ner rejält på slarvfelen och bolltappen. Flera gånger etablerar vi bollinnehav på ESK:s planhalva, där en stressad tränare skriker sig hes för att de gröna spelarna ska komma upp i press. De fortsätter dock att vara sylvassa i omställningar, där de bara är marginaler från att komma igenom. Annars lugnt hos Säll, ESKs enda avslut PÅ mål som inte går I mål är ett skott från lagkaptenen som Säll bara behöver lägga sig ner och fånga.



Efter en dryg timme byts en tappert stridande Trimi ut och Omar kommer in. Bara minuter senare avgörs matchen. Avgörandet får väl ses som själva urtypen av den välanvända klyschan "skitmål":

En helt ofarlig höjdboll droppar ner bakom Filip. Både Christian och Simon är närmre bollen än närmsta grönklädda spelare. Om inte kommunikationen sker som den ska behövs det ändå alltid inte motståndare för att det ska bli fel, tyvärr. Simon kommer bakifrån och räknar med att själv ta hand om bollen. Christian uppfattar inte det utan petar till bollen i vad som är tänkt att bli en passning till en Afrim som står i grundposition. Simon, på väg fram, blir ställd av petningen som istället snyggt frispelar em häpen Rajalakso. Han löper på för allt vad han är värd och försöker att runda Säll. Här hinns han ikapp av en frenetiskt kämpande Philip Wiström. Philip lyckas också med en superbrytning glidtackla bort bollen från benen på ESK-forwarden. Men visst rensas bollen på en annan ESK-spelare, som råkar stå precis i bollbanan. Bollen studsar på hans knä och långsamt in i vårt mål. 0-3.

Här börjar det kännas motigt. Allt går ju in!

Det sjuka är att vi även efter här har chanser för att komma ikapp. En spelsugen Omar oroar och skapar två jättelägen. Ett där han själv kommer i position och avslutar från nära håll. Målvakten reflexräddar och Snake har en halv storlek för små AdiZero för att sätta returen. Chans nummer två får jag själv efter ett snabbt dubbelväggspel med Omar. Men symboliskt för min målmässigt undermåliga säsong går skottet inte bättre än att miniatyrmålisen kan rädda den också. Eyüp träffar också målvakten med ett kamratligt skott från straffområdeslinjen.

Omställning. Rajalakso fri. 0-4.

Någonstans här byter Enköping seriens största forward. Superbeasten inleder med att förlora sitt livs första nickduell mot spänstige Åberg, men får efter att ha varit lite för långsam i en omställning en fin boll indroppad bakom backlinjen efter en från alltför många uppgiven United-press. När Säll kommer ut chippar Beasten riktigt känsligt in bollen över honom. 0-5.


En känslig Beast

När Omar, efter ett fantastiskt väggspel i offensivt straffområde med Doni, kommer helt sopren och skjuter utanför börjar Enköpings huligankids skrika "Sollentuna - kan inte göra mål.". Inte sedan DIF-klacken halade fram banderollen "Prahls ögon, Skoogs tänder, Elangas kvinnosyn - någonting är jävligt snett i Malmö" har supportrar haft mer rätt.

Jag kommer aldrig i mitt liv att försöka snacka bort en 0-5-förlust. Kom igen. 0-5. Vi måste rannsaka oss själva och inse att vi inte kommer vinna en sån här serie om vi släpper till så många chanser, men framför allt bränner så mycket framåt! Det här syndromet har upprepat sig i ett par matcher nu. Vi har äntligen börjat skapa chanser, men vad gör det när vi inte tar tillvara på dem? Jag tror samtliga från mittfältet och framåt hade lägen att göra mål idag. Ingen lyckades. Vi har så många tillfällen att ta oss tillbaka in i matchen, men sumpar alla.

Ett hypereffektivt Enköping (Vad jag kan komma ihåg har de, utöver målen, ett enda avslut på mål på hela matchen) staffar oss brutalt. De är fruktansvärt duktiga i sitt omställningsspel, där bollsäkra spelare gång på gång kan försätta löpande forwards i situationer. Jag kan tycka att det är konstigt att ett lag med så mycket boll i sig inte "spelar mer själva", men samtidigt, återigen, de vinner med 5-0. Hade vi vunnit med 5-0 och någon trött blogg i Enköpingsposten (Finns det en sån?) klagade på att "de har inget spel" skulle jag bara skrattat åt idioten och önskat honom lycka till i tabellens ingemansland.



Bryt ihop och kom igen. Jag orkar inte ens bryta ihop. Vi kan inte göra mycket mer än att konstatera att vi möter ett lag som är duktiga på att ta tillvara på målchanser, och därför antagligen också ligger där de ligger. Vi har mycket att jobba på, men också mycket i spelet som faktiskt är bra, hur sjukt det än låter efter 0-5 i arslet.

Vi är inget omställningslag, och kommer antagligen aldrig att bli ett. Vi vill vara bollförande, styra matchbilden. Vi visar stundtals att vi klarar av det, mycket av matchen utspelar sig på Enköpings planhalva.

Men.

Vi kommer aldrig att ta det sista steget om vi inte lär oss att ta vara på vårt stundtals mycket fina spel. Vi kommer aldrig att ta det sista steget om vi inte blir bättre att under matchen läsa av våra motståndare och hur vi på bästa sätt ska stoppa dem. Nu spelade ESK igenom oss flera gånger, och om det inte varit för några viktiga brytningar av Afrim och FT i andra halvlek hade det i ärlighetens namn kunnat vara ytterligare frilägen för ESK.

Match 1 i vår supervecka avklarad. 0 0 1 0-5 so far. Nu väntar nya matcher. Stockholm Cup-final mot Långholmen på onsdag. Längtar redan. Revansch. Jag förväntar mig skruvdobbar, glidtacklingar och ett ansenligt antal "f*ck". Sedan några dagars ihoplappning innan vi samlar ihop det lilla vi har i spelbart material och lägger ner precis ALLT för att återfå något av den heder vi förlorade i 0-2-kollapsen i vårens clásico mot Rotebro.

0-5 är vad jag vet Sollentuna Uniteds största förlust i historien. Vi är inte döda för det, utan i högsta grad levande. Men den som inte kommer till träningen imorgon med viljan att göra precis allt för två segrar i veckan som kommer har inget där att göra.

#8


Överkörning gav 3 mål och 3 poäng



Foto: Stig-Göran Nilsson (www.norrteljetidning.se)


BKV Norrtälje - Sollentuna United 0-3 (0-1)

0-1 19' David (Philip)
0-2 82' Badji (Doni)
0-3 90' Doni (str)


Den starka höstsäsongen fortsätter - nu även utanför Sollentunavallen. Vårt stadiga avancemang genom tabellens mittskikt har via kassaskåpssäkra 3-0 borta mot Norrtälje fört oss ända upp till tredjeplats. Inte nog med det - Sollentuna United kan mycket väl bli de som bestämmer var seriesegern kommer att hamna. Gör er redo för en avslutning i världsklass!

Höstsäsongen 2011 hade hittills för Sollentuna Uniteds del inneburit fyra raka segrar på hemmaplan, samtidigt som vi bara mäktat med en poäng på två bortamatcher. Fortsatt dåligt bortaspel, eller dags för ett välbehövligt trendbrott?

Träningsveckan var lugn. Coacher Olsson/Limpar drog ned intensiteten för att vi skulle ha kraften att vara "fullkomligt äckligt aggressiva" på lördagsförmiddagen ute i Roslagen. Minskad intensitet, men bibehållen kvalité. Träningarna håller fortsatt väldigt hög klass, där vår lilla men jämna trupp verkligen känns ihopsvetsad på alla plan nu.

Startelvan mot Norrtälje var densamma som i 2-1-segern mot Västerås IK veckan innan, med den förändringen att Anton Wiklundhs immunförsvar gjorde sig påmint återigen, den lilla datanörden hade inte tränat på hela veckan och var därför inte aktuell för spel. Ersatte gjorde United-debutanten Philip Wikström, som tagit klivet upp i a-truppen från U-19 efter sommaruppehållet. Philip hade dragits en del med skador, men fick nu alltså chansen att debutera i division 2.

Starting 11:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 25. Afrim - 23. Philip

10. Badji - 5. Folkesson - 8. Jens - 7. Doni

19. Trimi - 9. Snake

Bänk:
Kenne
17. Demba
18. Gabbe
22. Jeppe
27. Eyüp


Saknades i truppen gjorde sjuke DN, skadade Lindberg och Teiwo samt Sportbladet-omskrivne Omar som tillbringar veckan på provspel i Sevilla (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/spanien/article13603298.ab).

Våra motståndare, BKV Norrtälje, befann sig i poängnöd, efter att lagets kräftgång fortsatt efter sommaren. Framför allt verkade försvarsspelet och lagmoralen inte vara på topp. Släppte man in mål, släppte man ofta många - med 1-7 mot Enköping som absolut bottennapp. Samtidigt hade man slagit Strömsberg med 4-1, så på en bra dag är Norrtälje ett lag som kan besegra vem som helst. Vi ämnade att göra en lika bra match som på Vallen, då vi slog tillbaka Norrtälje med 4-0.

Matchen skulle spelas på konstgräs då den ordinarie gräsplanen var vattensjuk (Att det varit strålande solsken i två dagar spär på misstankarna om en taktisk flytt för att utnyttja vårt oerhört skrala konstgräsfacit under säsongen!). BKV förfogade dock över en alldeles prima konstgräsplan, som fungerade precis lika bra som en vanlig matta att spela bra fotboll på, vilket vi också skulle göra.

Vår äckliga aggressivitet betalar sig direkt i matchen. Folkesson trivs som fisken i vattnet och kutar som en rabiessmittad greyhound i sin jakt på boll och motståndare. Vi vinner boll på boll när ett naivt spelande Norrtälje försöker spela finare än deras mittfält behärskar. Spelet förläggs uteslutande till Norrtäljes planhalva, där bara vår oskicklighet i de avgörande momenten skiljer oss från rena lägen. Ett par sistapassningar försvinner iväg på en glatta konstgräsmattan, och några avslut går bredvid målet.

Norrtälje skapar egentligen bara en farlig chans på hela matchen. Men den är riktigt farlig. I en omställning spelas bollen in framför backlinjen från vänster. I straffområdet får deras nummer 13 (För övrigt en av seriens bittraste spelare, inte mycket han inte klagade på!) drömläge. Som tur är för oss missar han avslutet helt och bollen rullar sakta fram till Sälls skopa.

Istället får vår gnälligaste spelare, Snake Enberg, chansen. Philip Wiström sätter upp en bra, hård boll längs marken från sin vänsterkant till Snake, som har gjort sig fri framför backlinjen. En oerhört snabb vändning skakar av den följande backen. Utanför straffområdet avslutar David hur kliniskt som helst mot första stolpen. Lågt och hårt. Svårt. 0-1. Snakes sjunde i år.

Nu blir det ännu mer Sollentuna United. Bara minuter efter det första är jag redo att jubla för 2-0 när Trimi ska raka in den retur som keepern ganska billigt släpper på Donis skott. Målisen tar dock lite revansch när han räddar Trimis, som dessutom var hårt pressad, retur. Innan halvleken är över har Snake hunnit med att missa det första av sina frilägen med vänsterfoten, hans vänster var marginellt bättre än Dembas baconvrister den här förmiddagen. FT var också ganska trött på sig själv när han inte tog avslut efter en räd över hela planen. 0-1 står sig till paus.

I paus kommer vi överens om att fortsätta köra på lika hårt som i första, men också att försöka vårda bollen ännu bättre när vi själva har den.

Andra halvlek är ännu bättre från vår sida. Det finns bara ett lag på planen. Vårt defensiva presspel lyckas oerhört väl, Norrtälje tillåts inte ha bollen under längre perioder. När vi själva dessutom höjer upp skärpan i vårt eget passningsspel, då har inte våra motståndare mycket att säga till om. Snake kunde ha punkterat matchen redan under de första 10 minuterna av andra halvlek, men de två vänsterskotten (En kanonräddning av målvakten, en lös fjollboll) vill inte sitta.

Det är riktigt kul att spela i Sollentuna United under andra halvleken. Medspelarna visar sig, vill ha boll. Inställningen och viljan är underbar att se. Alla tar jobbet, och trots att vi antagligen är både kortare och lättare än BKV i genomsnitt är det stor dominans i närkamps- och duellspelet. Backlinjen står upp högt och vinner i stort sett allt som kommer i deras väg. Våra ytterbackar Philip och framför allt Christian kommer med bra offensivt. Christian är återigen (Låt gå att det är den lättaste positionen att spela på menmen...) fenomenal som högerback och äger kanten både offensivt och defensivt, framför allt i andra. Våra forwards har inte riktigt lyckan med sig i avslutningarna idag, men arbetar hela tiden för laget och erbjuder uppspelsalternativ. Badji och Doni är oerhört bekväma med bollen och finns hela tiden tillgängliga att avlasta bollen på. Och i mitten är brunkfaktorn hög på Åberg/Folkesson, som tar hem nickduellerna med 50-0 mot Norrtäljes storkar.

Efter att både Snake och Trimi haft chanser dröjer det till minut 82 innan det avgörs. Efter fint passningsspel på offensiv planhalva tar sig Doni till en rättvänd position utanför BKV:s straffområde. Kyligt inväntar han press och släpper bollen till vänster på Badji. Badji tar sig förbi sin back med en perfekt förstatouch, och skjuter sedan årets lösaste mål med sin vänsterfot. Bollen går inte fort, men den sitter där den ska i bortre gaveln. Ett mycket efterlängtat mål, med mycket rytmisk segerdans med Demba som följd. Jätteidioten Snake trodde att Badji skulle dansa med honom ("Va!? Näää det trodde jag inte alls det!"), men självklart var det Demba som Badji skulle dansa och showa tillsammans med.

Bara minuten senare borde kanske Badji gjort sitt andra mål, men han lyckas inte runda målvakten när han kommer helt fri på Donis perfekta frispelning.

Doni, som återigen gör en mycket bra match, får äran att avsluta kalaset. Demba blir manglad i straffområdet av sin afrikanske antagonist med solklar straff som följd. Doni väljer fritt mellan de två kryssen och sätter den hårt och otagbart långt bort från allt vad målvakt heter. 0-3.

Bra match från vår sida. Vår taktik fungerade bra mot ett Norrtälje som försökte spela mer fotboll än spelaraterialet tillät. Jag vill ge all heder till alla spelande lag i serien, men den här gången fungerade det inte bra för Norrtälje. Vi bör dock vara lite självkritiska till att vi inte kan avgöra matchen tidigare. Trots att Norrtälje inte har ett enda avslut på mål i andra halvlek är 1-0 en väldigt bräcklig ledning. Det kan räcka med en fast situation eller en tillfällighet så har matchen svängt. Med större skärpa och kvalité ska den här matchen avgöras tidigare.

Det ska ändå inte överskugga den fina prestationen vi gör. Bra insatser från samtliga i elvan + inhopparna. Ny nolla för Säll. Bra debut av Wiström. Ny imponerande insats av Christian Cafu. Doni bra igen. Badji nätar. Snake fortsätter leverera. Mycket, mycket bra.

Nu väntar Falun hemma, Enköping borta, Rotan hemma och avslutningsvis Skiljebo borta. Vi kan se fram emot ett revanschens El Clásico och framförallt en jättechans att kasta grus i Enköpings segermaskineri. ESK vann gårdagens seriefinal mot Sandviken och känner nog att de står med ena foten i division 1. Bortamatchen på Enavallen kommer självfallet bli väldigt, väldigt svår. Men det kommer inte att bli lätt för Enköping att möta Sollentuna United den 25e september, det garanterar jag.

#8



Chiptrims dubbel gav ny hemmaseger



Sollentuna United - Västerås IK 2-1 (1-0)

1-0 21' Trimi (Badji)
2-0 50' Trimi (Jens)
2-1 62'

Varningar: Trimi, Säll, David

Andra raka hemmamatchen gav andra raka segern. En spelmässigt ganska jämn match där vi har ett stort övertag i målchanser slutar 2-1 efter att Trimi tackat för förtroendet att få plats i startelvan genom att göra båda våra mål. Nu är vi verkligen med i racet om topp 3-placeringar.

Jag vet inte vad det är med Sollentunavallen. Den ligger varken på onaturligt hög höjd vilket skapar andnöd för ett ovant bortalag, och inte heller är den försedd med fanatiska supportrar som skrämmer skiten ur lagen som gästar. Men Vallen är vår borg, och i år har det varit väldigt svårt att plocka poäng från Sollentuna Uniteds hemmaplan. Bortsett från debaclet mot Sandviken har vi 7 segrar med 15-2 i målskillnad. Det senaste i raden av bortaoffer blev Västerås IK, som fortsatt har problem med att omsätta sitt fina spel i mål och poäng.

Vi kom ifrån en strålande bra träningsvecka, med en trupp som var tunnare än någonsin. Med Marko och Mike som nyligen bytt klubbar samt skador på Lindberg, Teiwo, Omar och Eyüp lyckades vi inte ens skrapa ihop en full bänk dagen till ära. Tur då att samtliga spelare som är i spel har hållit en bra kvalité och kört på i bra tempo, så vi kände oss fullt förberedda för match.

Snake var i speldugligt skick!


För motståndet stod Västerås IK (som på sin hemsida presenterade nästkommande match så här - snacka om att du är på dekis, Limpan!)




Vårmötet slutade 0-0 på Apalby, en match som präglades av högt tempo och bedrövliga nickar i bra lägen av filmjölksskallen Jens Åberg. Vi kom ihåg ett Västerås som spelade avsevärt mycket roligare fotboll än de senaste årens tråk-VIK. Ett par nyförvärv hade sett till att man nu är ett av de lagen med det bästa spelet ute på planen, effektiviteten och spetsen framåt är det sämre med.

Sollentuna Uniteds startelva:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 25. Afrim - 4. Anton

10. Badji - 5. Matte - 8. Jens - 7. Doni

9. Snake - 19. Trimi


Bänk:
Okänt nummer - Jocke Kenne
11. Reynoso
17. Demba
18. Gabbe
22. Jeppe


Gentemot förra veckans 2-1 mot Gusk tog Afrim tillbaka sin plats i mittförsvaret. Jens upp på mitten där Doni klev ut till vänster istället för skadade Omar. På topp startade Trimi istället för Demba. På bänken gjorde löparfenomenet Jocke Kenne comeback som backup-slips ifall något skulle hända med Säll.

Första halvan av första halvlek
är riktigt jobbig för Sollentuna Uniteds del. Västerås spelar oss många gånger sönder och samman på mitten och hittar ytor som vi inte alls är närvarande i. De skapar en fruktansvärd chans bara efter någon minut. Ett inspel från vår högersida når en fri forward bara någon meter från målet vid bortre stolpen. På något mirakulöst sätt får den formtoppade Säll upp en hand och reflexräddar ett av årets givnaste mål på Vallen. Returen tjongas långt och högt av en starkt krigande Simon Afrim.

Tyvärr vaknar vi inte till liv av chockstarten, utan har det fortsatt jobbigt. Framförallt på mitten. Det känns farligt - men blir det aldrig. Västerås spelar fint, ofta anförda av oerhört duktige nummer 5, men kommer inte så långt.

Vårt eget spel kommer successivt. Det är inte glimrande, men helt okej. Skillnaden mellan oss och VIK är att vi skapar målchanser. Snake avlossar sin slöa bössa ett par gånger, ett skott är oerhört nära att smita in vid bortre stolpen. Afrim är nära att drömmåla när han mitt i straffområdet, hur tekniskt som helst, tar ner en hörna och bombar en halvvolley en decimeter över ribban. En häpen (Första gången jag tar ett avslut på hela höstsäsongen tror jag) Åberg skapar sig ett fritt skottläge utanför straffområdet efter en bra skarv av Trimi, men skottet blockas.

Nollan spräcks istället av vår straffchippare, Chiptrim Montana. En fantastisk krossboll från Doni sveper över hela planen och når Badji ute till höger. Badji drar på andra touchen in ett än mer fantastiskt inlägg. Hårt, flackt. På bortre stolpen dyker Trimis stora frisyr upp och sätter bollen distinkt i backen och upp i taket. Härligt!

Halvleken avslutas med en jättechans för en häpnadsväckande snabb Åberg, som efter ett väggspel med Snake i en omställning utnyttjar farten och rycker(!) förbi den sista mittbacken. Läge för avslut med högern i friläge, men samtidigt risk för att missa bollen i en kombination av trötthet/obalans/kass högerfot. Jag väntar istället in backen, vänder upp med vänster yttersida. Backen forsar förbi som beräknat. Tyvärr halkar den inte helt vane målskytten Åberg till och försöker sig till slut på ett försök till en riktigt trött lobb. Fösningen går rätt på målvakten. Ridå.

I paus visar Stefan & Anders prov på stor taktiskt känsla när de plockar in Doni från vänsterkanten för att istället ligga som spets framför Åberg och Folkesson på mitten. Västerås hade kanske en högermittfältare på pappret, men i realiteten klev han in i mitten hela tiden och gjorde dem övertaliga centralt. Vår taktiska förändring låste en stor del av VIK:s spel i andra halvlek.

Det tar bara fem minuter in i andra halvlek innan det ringer igen. En häpnadsväckande känslig Åberg luftar vänstern med en lobb från 30 meter. Lobben seglar fint mot, men typiskt för säsongen 2011 inte in i, bortre krysset. Tar istället i stolpen, men rakt ut till en helt fri Trimi. Första känslan var offside, men domarens flagga stannar nere. Trimi bökar efter visst besvär in 2-0 via målvaktens händer.

Nu känns det lugnt
. Hur lugnt som helst. Vi har tagit över bollinnehavet och har total kontroll på matchen. Doni hittar helt rätt i sin roll som spets på mitten och är den som dikterar matchens tempo. Bakåt har vi en mycket bättre kommunikation än i första halvlek, och de enda gångerna som Säll behöver ingripa är när han plockar och boxar inlägg och hörnor.

Därför kommer reduceringsmålet som en blixt från klar himmel. VIK tilldelas en billig frispark och medan vi fortfarande är fast i besvikelsen har man slagit in frisparken, bröstat ned den och snyggt satt dit 1-2 med en distinkt, otagbar volley.

1-2 med en knapp halvtimme kvar ger självklart VIK blodad tand, och man återtar en del av initiativet igen. Men nu har vi stängt butiken bakåt, och de kommer inte till några chanser över huvudtaget. Istället borde vi stängt matchen åt andra hållet, framförallt målsugne Åberg som inte lyckas pressa ner bollen på Snakes perfekta snett-bakåt-passning. Demba bjuder på baconvristerna vid några fina skottlägen och Snake är hela tiden nära men aldrig riktigt där.

Ny stabil seger. Några sköna besked:

- Säll fortsätter spela bra i målet
- Filip har växt in i mittbacksrollen där han gjorde en oerhört gnällig första och en oerhört bra andra halvlek
- Trimi visar att fler vill vara med och ha speltid
- Doni gör kanske sin bästa match i serien och är bäst på plan.
- Belgien Blå visade att han har öldrickarsinnet kvar under kvällens firande på Limerick.

Va ere för fel, Åberg!? Stå normalt!

#8

Snake sänkte GUSK



(alla bilder är signerade Micke Thorstensson)

Sollentuna United - Gamla Upsala 2-1

1-0 10' David (Omar)
1-1 72'
2-1 82' David (Omar)


I en välspelad och fartfylld match på Sollentunavallen mot Gamla Upsala där vi tog kommandot, tappade det och tog tillbaka det igen, drog vi tillslut längsta strået.  Stor matchhjälte med två mål blev seriens snabbaste Snake - David Gustafsson.

Förra omgångens knappa förlust i Sandviken hade lämnat oss i den jobbiga sits i tabellen som ofta kallas ingemansland. Med 13 poäng upp till förstaplatsen och 10 ner till kvalplatsen gällde att hitta motivationen att ända avsluta den här säsongen på ett så värdigt sätt som möjligt. Första steget mot det var att besegra laget som står mellan oss och en topp 4-placering i serien, Gamla Upsala.

Bortamatchen mot GUSK blev som vanligt en torsk (Tredje raka), i en match där vi själva länge kände oss överlägsna. Att vår "överlägsenhet" till stor del hade gått ut på ett oändligt rullande i egen backlinje smutsade ner minnet av den matchen en aning, och efter vår videogenomgång av förra matchen stod det klart att vi skulle vara tvungna att själva bjuda upp till dans mycket aggressivare denna gång. Gusk skulle säkerligen vara nöjda med att låta oss ha bollen, ligga rätt i positionerna och satsa på snabba kontringar. Som vanligt.

Träningsveckan hade förflutit bra, många som sett pigga och bra ut. Vår redan minimala täckning på mittbacken var ännu mindre till denna match då Afrim dragit på sig sitt sjätte gula mot Sandviken och således var avstängd. Lösningen blev att flytta ner undertecknad som mittback.

Startelvan:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 8. Jens - 4. Anton

5. Folkesson
10. Badji                               83. Omar
7. Doni

17. Demba - 9. Snake


Bänken:
30. Marko
11. Reynoso
18. Gabbe
19. Trimi
22. Jeppe
27. Eyüp

En elva identisk mot förra veckans sånär på att Simon försvann och Omar kom till.

Efter några oklara inledningsminuter (Kan det ha berott på det sämsta cirkel-peptalket någonsin från en velande kapten?) tar vi ett rejält grepp om matchen och spelar väldigt bra fotboll under matchens första halvtimme. Vi har total kontroll över bollinnehavet, skillnaden mot tidigare är att vi förflyttar bollen på offensiv planhalva, och låter våra motståndare få slita ont i sina defensiva löpningar.

Utdelningen låter inte vänta på sig. Ett anfall startar med några passningar mellan Matte och Christian till höger. Matte vänder på spelet med en crossboll till Doni, som förlänger vidare till Omar. Omar sätter David i läge med en smart passning. Det mullrar väl inte direkt om Snakes skott, men en lurig studs och skruv får målvakten att liggande misslyckas att få kontroll på bollen, och han fumlar in den. Härligt! Målet var väntat, innan matchen hade Snake sagt "Idag gör jag mål". Han har väldigt ofta rätt...

Vi fortsätter att köra på. Folkesson har bättre fötter än någonsin och bollfördelar likt en annan Taco på mitten. På kanterna är Omar och Badji ständigt spelbara, och seriens snabbaste anfallsduo är ständigt på språng. Snake har två bra lägen till att göra mål efter snygga anfall, men får inte riktigt träff på avsluten.

Sista 15-20 kommer Gusk tillbaka in i matchen ordentligt. De börjar vinna allt fler andrabollar och trycker tillbaka oss. Vi själva blir aningen stillastående och gulklädda spelare är först in i de flesta viktiga ytorna på mitten. De skapar en del hörnor och frisparkar runtom straffområdet, men skapar inget riktigt farligt förrän en mittfältare dundrar på ett ruskigt distansskott som smeker utsidan av stolpen vid bortre krysset. Helt klart ett av de hårdaste skotten på Vallen 2011. Man har också en nickskarv efter ett långt inkast som landar i ovansidan av ribben, dock full kontroll av Säll.

I andra halvlek fortsätter vi att vara spelförande, men vi har absolut inte kontroll på matchen som första halvtimmen. Gusk vinner mycket boll och ställer om farligt mot oss hela tiden. Fortfarande dock utan att skapa de riktigt vassa chanserna. Det känns hyfsat kontrollerat bakåt, men anfallsspelet blir bitvis väldigt otajmat och stillastående. Vår bästa chans skapar Omar som bryter in från vänsterkanten och avslutar millimeter utanför bortre stolpen med ett pressat skott. Jens Pernambucano drar iväg en frisparksmissil från 30 meter som Snake är nära att sätta returen på och Jeppe Limpar har ett fint skruvat avslut som målvakten dyker och räddar.

Istället smäller det åt andra hållet. Efter ett brutet uppspel hamnar bollen hos Gusks bäste spelare, Mani Tourang. Från en felvänd position lyckas han vända och, via några studsar på mina fötter, få bollen mellan benen (Skräll...) på stötande mittbacken Åberg. Efter det drar han på ett riktigt fint skott från 20-25 meter som dyker och lämnar Säll utan chans. Surt.

Då blir det ingen vinst då? Faktum är att alla matcher vi vunnit hittills under säsongen har sammankommit med att vi hållt tätt bakåt. Alltså ingen seger när vi släppt in mål. Sjukt. Efter några paralyserade minuter fortsätter vi att trumma på, och lyckas snyggt avgöra matchen.

Målet är en riktig godbit. Christian avancerar uppåt från högerbacken, sätter upp bollen hårt på Omar som droppat ner från forwardsposition med en mittback i hasorna. Med sin första touch definierar Omar vad spelsinne och frispelar, samtidigt som blicken är fäst åt andra hållet, David i djupet. Snake drar igång sin ohyggliga utväxling och är på någon sekund ikapp och förbi mittbacken som i det första läget hade någon meters försprång. Helt fri med Gusk-keepern är David bombsäker och avslutar distinkt i ena hörnet. Hans andra mål - Omars andra assist.

Assistkungen Omar Eddahri!

Självfallet trycker Gusken på sista 10. Man byter ut en back och sätter in en Carsten Jancker-spelartyp som både hann med att sänka FT med en armbåge samt bli misstänkt fälld av densamme i ett halvt friläge. Man får ett par minst sagt billiga frisparkar av den märkligt lame domaren, flitigt assisterad av sin flintskallige linjeman med en inte helt rumsren mustasch. Lägg till detta att deras amerikanske mittback helt oväntat var en hejare på Bapupa-inkast så förstår ni att det blev bra bombardemang mot Uniteds straffområde. Säll är dock felfri i luften och boxar bort allt som kommer i hans väg. När Gusks slöa stork matchen igenom hade det jobbigt i luften mot Uniteds spänstigare skräddare så lyckas de ändå inte skapa så mycket.

Bwow!

Den sista chansen blir i matchens sista spark då Mani Tourang får ett fritt skottläge i straffområdet efter en stunds kalabalik. Han skjuter utanför (Säll hade tagit den om den gått på mål.) Domaren blåser av och förkunnar tre sköna och efterlängtade poäng till Sollentuna United.


När man ska dela ut beröm är det svårt att bortse från Snake, som återigen visar hur mycket han betyder för vårt anfallsspel. Snabbhet, spelsinne, arbetskapacitet och idag även lite kyla i avsluten. I kombination med Omars framspelningar tungan på vågen i dagens match!

En glad Åberg, en nöjd Limpar och en slö Folkesson njuter av segern efter matchen.

Till sist - sånt som gör en lite extra glad.

Samtidigt som vi slog Gusk fick seriens ojämnaste målskytt, Johan Hedman ett tokryck och gjorde 4 för Rotebro borta mot Falun. Bottenstriden ett minne blott för Rotebro, som istället tar upp jakten på oss inför derbyt i näst sista omgången. Men Rotebro, här kommer lite annan relevant fakta, som jag av en total slump ramlade över på en av mina (helt El Clasico-oberoende) vänners FB-status.



Den helt okände Mikael Melkersson är veckans hjälte. Dags att bygga studentlägenheter på Skinnaråsen?

#8



Bittra 0-1 på Jernvallen



Foto från: www.sandvikensif.com


Sandvikens IF - Sollentuna United 1-0 (0-0)
1-0 49'

Varningar: Simon Afrim

Höstsäsongen rivstartade med två raka segrar mot Strömsberg och Spårvägen, tappade fart med ett kryss mot Kvarnsveden och stannade av rejält med en förlust på Jernvallen mot Sandviken. En tempostark och till större delen ganska jämn match slutade med en 0-1-förlust där vi glömde bort en målfarlig mittback på en andraboll efter hörna. Förlusten bröt av den lilla linan av kontakt vi hade upp till tabellens topp. Ingemansland - här kommer Sollentuna United!

Omgång nummer 15 av Division 2 norra Svealand 2011 bjöd för Sollentuna Uniteds del på andra bortamatchen. Århundradets sämsta busslag (Två segrar på fyra år vid bussåkning - byt ut chauffören!) begav sig de dryga 20 milen upp till Sandviken och den svåra bortamatchen på Jernvallen.

Sandviken (Varför tar man inte bort det sista "en":et i Sandviken, Sandvik är ju ändå precis allting i staden?) tog emot med nysladdad konstgräsplan, världsrekord i svarta gummikulor och en väderlek som gjord för fotboll. I hemmamatchen på Vallen tog Sandviken oss på sängen med sitt fartfyllda spel, och det fanns ingenting som tydde på motsatsen denna gång. Efter att successivt ha blivit bättre och bättre under året och kryddat det med några enligt ryktet fantastiska offensivamerikaner under sommaren hade vi all anledning för att bereda oss på en rejäl anstormning i Sandvikens jakt på Enköping i toppen.

Vi hade i veckan åkt på en tung och olycklig när Anton Lindbergs gubbiga ljumskar tackade för sig i Stockholm Cup-victorian mot Huddinge i onsdags. Vår redan tunna backbesättning blev ännu tunnare, till matchen mot Sandviken tog vår konstapel med jättelår, Terland, åter plats i backlinjen efter sin fotskada. Denna gång som mittback, istället för sin vanliga högerback.

Jämfört med förra veckans elva som kryssade mot Kvarnsveden gjordes tre förändringar: Reynoso, Lindberg och Allyn ersattes av Terland, Åberg och Makolli. Elvan blev således:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 25. Afrim - 4. Anton

10. Badji - 5. Matte - 8. Jens - 7. Doni

17. Demba - 9. Snake

Bänk:
30. Marko
27. Eyüp
11. Reynoso
19. Trimi
22. Jeppe
83. Omar
99. Mike


Taktiskt så omdisponerade vi mittfältet i diamantform, för att genom undertecknads ihärdiga mittfältsgrisande få stopp på den enligt ryktena briljante Andrew Stadler. Yttrarna Badji och Doni fick order att söka ytorna framför SIF:s ytterbackar och längst fram skulle gaseller Snake och Demba spurta på allt som rörde sig.

Vår taktiska disposition faller inledningsvis väldigt väl ut. Våra offensiva pjäser blockerar effektivt passningsvägarna uppåt, där den relativt osynlige Stadler tar klivet upp som forward efter cirka 20 minuter och fick fajtas mot Fete Filip istället för Gängliga Jens. Sandviken skapar, precis som vi ett par farliga lägen, där det allra sista saknas för att målchansen ska bli solklar.

Halvlekens i särklass bästa målchans tillfaller oss genom den känsliga högerfoten tillhörande Doni. Från en position till vänster utanför straffområdet lyfter han bollen så fint, så känsligt, så vackert - i ribbans undersida. Bollen studsar ner på mållinjen och på returen får Folkesson inte riktigt träff med huvudet. Surt. 0-1 där och vi hade haft en jättechans.

Spelet är jämt och går i ett högt tempo fram och tillbaka, det är en bra div2-match. Sandvikens touch-and-go-spel är oöverträffat i serien och när de kombinerar mellan framlöpande mittfältare/ytterbackar och forwards är de riktigt svåra att stoppa och vi får jobba med alla medel vi har. På andra sidan planen får Sandvikens försvarare göra skäl för pengarna (Stämmer ryktena om Sandvikens jättelöner???) när Snake och Demba drar igång motorerna. Vi kommer till en del avslut men Sandvikens målvakt är säkerheten själv och tar allting han ska. Snake var vänlig nog att lyra in ett par hörnor i händerna på honom också. Byte av hörnläggare - nu!

Efter en optimistisk halvtidspaus i innandömet av Göransson Arena kliver vi förhoppningsfulla ut till andra halvlek. Vi fick vara förhoppningsfulla i fem minuter. Sedan drog Sveriges(?) målfarligaste försvarare David Svanberg ner rullgardinen. Vi kanske underskattade honom för hans trasiga skor eller usla frisparkar, men nicka kunde han. I efterdyningarna av en hörna får Sandviken ut bollen i vänsterytterposition. Ett hårt inlägg dyker in i straffområdet, och i luckan mellan Afrim och Anton dyker Svanberg upp och kan sätta bollen i ett i stort sett tomt nät. Vi gör många fel i situationen (som ses på bild i början av detta inlägg). Korkade Åberg reagerar inte på Afrims kallelser om att ta klivet ner i backlinjen innan inlägget slås, Afrim själv blir bolltittare utan att se vad han har bakom sig, och Anton låter en spelare komma oattackerad mellan sig och Simon, trots att han inte har någon bakom sig. Det är lätt att vara efterklok, samtidigt som det är två fina prestationer av Sandvikenspelarna. 0-1 alltså. Skit.

Ganska direkt efter målet byts Demba ut efter att ha fått en smäll i första halvlek. Vi tappar nu i aggressivitet och snabbhet i anfallet, men etablerar istället en press på Sandvikens planhalva under kvarten som följer målet. Här spelar vi bra fotboll, men som så ofta blir vi tama när vi närmar oss motståndarmålet. Samtidigt kontrar Sandviken sylvasst och är brytningar och några offsideavblåsningar från rena frilägen. Frilägena skulle komma senare.

Tyvärr tappar vi i energi ju längre andra halvlek går känns det som. Vi får inte igång någon riktig rörelse, och slarvar ordentligt i de avgörande momenten. Som en sista åtgärd byter tränarna ut Filip och slänger in Trimi på topp. Vi öser på uppåt med allt vi har och spelar med en trebacklinje mot Sandvikens sylvassa anfall. Oundvikligt spelar de sig igenom ett par gånger, men vi har seriens hetaste målvakt i Alexander Säll, som återigen snuvar motståndare på givna mål i en-mot-en-situationer.

Så kommer den gyllene kvitteringschansen med bara minuter kvar. Folkesson nickar en andraboll till en sopren Mike. Jag tror inte han förstår hur fri han är framför mål, för det stressade högeravslutet går både långt utanför och över på samma gång.

Mer än så orkar vi inte producera framåt. Istället för ytterligare något läge är det faktiskt Sandviken som har den sista chansen, men Säll räddar ytterligare ett öppet läge.

Grattis till Sandviken, ett lag som spelar fotboll på ett skönt sätt och absolut förtjänar att ligga i toppen. Det kommer att stå mellan dem och Enköping - seriens två klart bästa lag den här säsongen. Min känsla av dessa lag är att Enköping är ännu lite tyngre och kanske ännu jämnare, medan Sandviken slår Enköping när det gäller fart och individuell finess. Helt klart två lag som försöker spela fotboll, vilket är kul att se att det ger resultat.

För vår del väntar GUSK, och det finns fortfarande mycket att spela för. Vi vill kvalificera oss för Svenska Cupen - för det krävs det topp 4! Vi har revansch att kräva på GUSK, för att vi ska kunna ta det krävs ett distinktare Sollentuna United. Oj vad jag längtar tills dagen då en Sollentuna Unitedspelare trycker undan en motståndare och dundrar upp bollen i nättaket!

Kan du fixa en comeback av John Hartson, Atilla?

#8

PS. Just det. Sollentunas nya kändis Håk-Eye var givetvis på plats. Enligt rapporter var han ovanligt positiv (Med några rejäla undantag) under matchen. Efter matchen var det dock samma gamla Håkan som barskt klev in på planen och ställde sig frågan "Hur faaan det här kan vara ett topplag? Snarare ett riktigt skitlag!" inför frågande Sandvikenspelare. Håkan från start på lördag! DS.












Hawaiifotboll & Håk-Eye



Foto: Sven-Erik Karlsson (www.dalademokraten.se)

Kvarnsveden-Sollentuna United 2-2
1-0 5’
2-0 19’
2-1 58 Mike (str)
2-2 69’ Folkesson

Varningar: Demba, Eyüp, Wiklundh, Afrim


Jag var avstängd till bortamatchen mot Kvarnsveden. Jag har således inte mycket att rapportera om stämningen i omklädningsrummet, direktiven från tränarna eller känslan på plan. Däremot fick jag uppleva Sollentuna United ur ett annat perspektiv, nämligen från läktaren med vår kanske största supporter Håkan.

Håkan är så nära man kan komma ett riktigt Håk-Eye. Han ser allt, har knivskarpa observationer och en ännu vassare tunga. Få är de spelare som undgått totala sågningar från Håk-Eye, så också denna match. Så, här är Kvarnsveden-Sollentuna United ur mitt och Håk-Eyes perspektiv (Håk-Eyes kommentarer i kursivt)


1' Lilla DN startar matchen med att sätta Christian i skiten, vilket han lyckligtvis löser.
2' Reynoso vinner en frispark djupt på egen planhalva
5" frispark i bra läge Kvarnsveden - Säll räddar säkert till hörna
6' 1-0 Kvarnsveden. Kort hörna spelas tillbaka till #10 som pangar in i bortre krysset. ”Äh men vafaaan, nu torskar vi!”, kommer surt från Håk-Eye.
10' Reynoso bjuder på matchens fint hittills då han sular en motståndare åt skogen. Håk-Eye skrockar belåtet.
11' Hörna United
12' Afrim nickar utanför- bra chans! ”Han kan väl förfaaan inte spela med det där jävla hårbandet!”
13' Inte allt för långt ifrån självmål på DNs frispark
14' Varning Demba
15' Avslut i farligt läge Kvarnsveden. Säll räddar
18' Nära mål då Kvarnsvedens keeper tappar ett inlägg från Demba
21' 2-0 Kvarnsveden. Löjligt mycket offside.
22' Linjedomaren häcklas flitigt av Unitedfalangen med Håk-Eye i spetsen. ”Du är så jääävla dålig!”
23' Demba skjuter farligt skott utanför ”Vafaan skjuter han för, han kan ju inte skjuta!”
25' Långsamt spel av United. Måste till en rejäl tempohöjning
26' Jättenära mål när en bra frispark av DN räddas på mållinjen!
28' Wiklundh skjuter utanför från distans
30' Snake skjuter mitt på målvakten i fritt läge inne i straffområdet! Vår bästa chans! ”Nähä, sätter vi inte såna där lägen kan vi lika gärna ge upp”
33' Gult kort för Kvarnsveden efter Demba-kapning
36' Frispark utanför straffområdet United - Mike i muren ”Kunde man ju gissa redan innan”
38' Jätteläge Kvarnsveden efter omställning. Hörna.
41' Kvarnsveden-ytter leker Cruyff i straffområdet. Får ett friläge och chippar i burgaveln
45' Snake avslutar första halvlek med att sätta en hörna i burgaveln.

Paus, kioskbesök (”Kaffe och mazarin tack”, beställer Håk-Eye gubbigt)

Svag halvlek. Kommer behövas en rejäl uppryckning till andra halvlek!!!

46' Byte till andra. Gabbe ut - Eyup in. ”Jasså Eyüp kommer in. Jaha, då går väl åt helvete”
48' Gult kort till Eyup efter tröjdragning
49' Afrim ligger ner efter en nickduell efter frispark
52' press från United utan att skapa den riktiga farligheten
55' Snake styr ett inspel från Badji över mål - farligt!
56' Demba trasslar sig till skottläge efter bra förarbete av Eyup. skjuter över.
57' Afrim/Lindberg avstyr ett läge med exemplariskt mittbacksspel
58' Straff! Snake kapad av målvakten. Mike kliver fram. ”Nääe han ska väl inte skjuta, han gör aldrig mål!”
58' Mål! Mike skjuter med avstannande avsats. Målvakten är på bollen men kan bara styra den in i burgaveln!
62' Byte: Badji ut - Omar in
63' Frispark i ytterposition för Kvarnsveden - Säll plockar säkert
65' Mike nickar in 2-2! Offside! ”Har du varit inne och läst på offside i pausen eller din pajas?”, Håk-Eye låter linjedomaren veta att han lever.
67' "Vi får börja fundera på knallskott, nån som har ett?" Håk-Eye börjar fundera på alternativa lösningar.
68' Säll räddar friläge!
69' Säll tar ett friläge från samma kille igen. Kung! ”Men för faaan, Lindberg är ju inte snabb de första meterna!”, Håk-Eye plågas.


Foto: Sven-Erik Karlsson (www.dalademokraten.se)

70' FOOOLKESSON!!! Halvvolleyskjuter in 2-2 i nättaket från distans! Håk-Eye dansar krigsdans på läktaren.
71' Säll gör en räddning till! Är otrolig just nu! ”Aa nu spelar han bra, men han kan fan inte skjuta utsparkar
72' Gult kort till Afrim
73' Jättenära 2-3! Snake skjuter i burgaveln efter förarbete av Matte!
75' Snake igen! Målvakten räddar Snakes friläge från vänster. Håk-Eye gömmer huvudet i händerna.
76' Bra omställning - hörna United
79' Bra anfall avslutas med skott utanför av Matte
80' Snake cykelsparkar men får ingen träff
81' Danne uttalar sig för första gången på läktaren: ”Aaaa så där kan ju inte du göra i alla fall Atilla!”, med syfte på Snakes bissa. Håk-Eye studerar kritiskt Danne över toppen på brillorna som halkat ner på nästippen.
83' Två farliga anfall av Kvarnsveden. Hörna.
85' Mike helt fri från någon meter - räddning! ”Vem faaan köpte honom!?”, vrålar Håk-Eye.
86' Folkesson skjuter över ur bra läge!
89' Kvarnsvedenspelare nere för räkning. Välbehövlig paus i intensiva slutminuter.
91' Jobbig frispark Kvarnsveden...
92' Efterföljande byte...
92' Byte: Demba ut - Teiwo in ”Men för faaan, vad ska de byta nu för?”
94' Slut.

”Jaha, då var det kört för i år då", konkluderade Håk-Eye.

Riktigt så illa är det inte. Det är fortfarande många poäng kvar att spela om. Visst hade vi hoppats på en vinst mot Kvarnsveden, men som matchen utvecklade sig kan vi inte vara missnöjda med en poäng. Nyktert sätt så har Kvarnsveden kanske ännu fler klara chanser än vi, Säll är matchens gigant och räddar oss flera gånger. Matchen hade lika gärna kunnat sluta 7-2, 5-5 eller 3-8, det var stundtals riktig Hawaii framförallt i andra halvlek då lagen bytte målchanser hela tiden.

Stort beröm ändå till alla på planen som visar karaktär och vänder underläget till en poäng. Stor skillnad på en förlust och en oavgjord! Vi är fortsatt obesegrade under hösten, och vi kan åka till Sandviken nästa helg med stort självförtroende och stort begär för revansch.

Och just det, glömde visst att vi ryckte ifrån Rotebro med en poäng till...

#8



Bandanapanna gav tre nya poäng





Sollentuna United - Spårvägen 1-0 (1-0)

1-0 20’ Simon (Jeppe)



1. Säll

14. Christian - 6. Lindberg - 25. Afrim - 20. Anton

17. Demba - 5. Folkesson - 8. Jens - 22. Jeppe

9. Snake - 99. Allyn

Bänk:

30. Marko
10. Badji
11. Reynoso
18. Gabbe B-Ö
19. Trimi
27. Eyüp
83. Omar



Ny match. Nya möjligheter. Inte att närma oss topplagen, där Enköping och Skiljebo går som tåget för närvarande. Dock en möjlighet till ett mini-ryck i kommunkampen, där ett lamt Rotebro dagen innan förlorat mot solbrända Siggis mannar med 1-2 på Skinnaråsen. Vi själva kom till matchen med en intensiv träningsvecka i benen. Konkurrenssituationen i laget blir allt hårdare med Badji tillbaka från utlandsresa och Teiwo och FT i slutskedet av rehabilitering av sina skador. Startelvan bjöd som ni kan se på två förändringar sedan Strömsbergsmatchen; Eyüp och Omar ut - Jens och Jeppe in.

Vårmatchen mot Spårvägen var en ganska slö tillställning där minnet var att vi var ”överlägsna men inte fick in bollen”. En videoanalys av matchen visade dock att vi inte alls var speciellt överlägsna och att Spårvägen hur nöjt som helst lät oss ha bollen i backlinjen, för därifrån skapade vi inga chanser. En riktigt, riktigt trött match från vår sida där allt gick långsamt och vi gjorde det enkelt för våra motståndare att försvara sig.

Därför pratade vi nu om att snabbare försöka få upp bollen i offensiva positioner, och ”ställa mer frågor till motståndarna” (Stefan är tillsammans med Niklas Wikegård Sveriges mest frekventa användare av detta uttryck). Vi ville också bibehålla aggressiviteten som firat stora triumfer mot Strömsberg, och på så sätt ta ett givet kommando om händelserna på planen.

Matchen startar också med ett stort övertag för oss. Första 20 finns det bara ett lag på planen, och det är hemmalaget med elva jätteidioter i vita tröjor som kör för allt de är värda. Vi hittar bra ytor på kanterna där Jeppe och Demba kör full fart från början och överlappas fint av Anton och Christian (Nja, kanske inte så många överlappningar där förresten). Lilla DN har två hyperfarliga inspel som vi precis missar att få fötterna på. Mike har ett fräsande skott utifrån och Snake får inte träff när han både en och två gånger blir frispelad. Jeppe testar skott ur bra läge (Till en förtvivlat överlappande Åbergs stora förtret), men Spårvägen-keepern kniper den.
Målet kommer istället på en fast situation. Efter att ha kommit till korta mot Spårets tunga spelare vid ett par hörnor hittar vi rätt med en överlång hörna från Jeppe som träffar Afrim, som med pannan helt korrekt nickar bollen ner i backen. De fumlande backarna på mållinjen lyckas inte avstyra, och bollen studsar in i mål. Afrims första mål sedan Sollentuna United hette Tureberg!

Efter de första 20 minuternas anstormning äter sig Spårvägen in i matchen. De använde sig framgångsrikt av en specialtaktik som gick ut på att försöka få inkast högt upp i plan till höger. Därifrån kastade man alltid bollen på den skicklige nummer elva, som nästan varje gång lyckades vända bort sin bevakare och skicka in bollen i straffområdet. Efter en sådan situation skapar man också Årets miss hittills på Vallen, då ett inspel går förbi Säll men den anstormande forwarden lyckas på något sätt skjuta högt över det öppna målet från bara någon meters avstånd!

Några fler målchanser av dignitet skapar dock inte Spåret i första halvlek, även om resten av halvleken är jämnare och präglas av mycket kamp (Som när Jens Keane visade vem av lagkaptenerna som gjorde ondast att möta i en dobbkamp och drog på dig gult och avstängning. Segt.). De bästa målchanserna tillfaller fortfarande oss, men Snakes slöa avslut gjorde inte många glada. 1-0 står sig till paus.

Ett blött gäng slog sig ner på bänkarna i omklädningsrummet. Det poängterades vikten av att inte sluta spela och behålla kommandot, vi mindes alla hur vi lamslogs av Spårvägens höjda press efter vårt 1-0-mål i vårmötet. Ett byte gjordes, slutkörde Jeppe byttes ut mot Badji.

I det tilltagande regnet tar vi tillbaka kommandot. Jag tycker aldrig att Spårvägen känns ofarliga - de är tunga och jobbiga, framför allt på fasta då de skapar en hel del hörnor. Vi krigar dock på bra med det vi har i luften och den farligaste hörnan, där bollen studsar precis över ribban, blir avblåst för ruff på en Spåretspelare.

Vi har ett par bra chanser framåt, främst genom pigge inhopparen Badji. Först drar han ett rykande skott på motrull i stolpen och sedan kvitterar han Spårets Årets miss i första genom att lyckas volleybredsida ett inspel från Snake över ett övergivet mål inifrån målgården. Till Badjis försvar ska sägas att bollen kom inflygande hårt och snabbt och han inte fick mycket tid att tänka.

1-0 är ändå en väldigt bräcklig ledning
, och vi får kritiskt erkänna att vi måste bli bättre på att stänga matcher, för att slippa onödigt nervdaller i slutskedet. Nu skapar Spårvägen ett par riktigt svettiga hörnor, och avslutar också matchen med en jättechans. En andraboll efter ett inkast lyras in i straffområdet. En forward kommer upp perfekt mellan våra backar och nickar hårt och distinkt bollen mot mål. ”Det är mål.”, tänker jag uppgivet. MEN. Turen och en placeringssäker målvakt är på vår sida. Nicken fastnar rakt i Sälls skopa, som inte heller släpper någon retur. Det blir det sista i chansväg, och efter ett passionerat maskande byte signerat Jagne är domaren trevlig nog att blåsa av innan ytterligare en Spårvägenhörna hinner dimpa ner i vårt straffområde. Ny trepoängare! Ny nolla!

Skönt att vi fortsätter att vara starka på Vallen - återstår nu att ta med den återfunna viljan och engagemanget upp till Borlänge för bortamötet med Kvarnsveden nästa vecka.

Beröm ska självklart delas ut. Matchhjälten Simon Afrim gjorde en av de bättre insatserna på länge, tillsammans med alla andra i backlinjen. Beröm även till Demba, som lyfte sig efter en sådär första halvlek och gjorde väldigt mycket nytta med sin snabbhet och uthållighet i andra halvlek. Längst bak fortsätter Säll att spela säkert och bokförs för ytterligare en nolla. Härligt!

Nu fortsätter vi uppåt!

#8

Confessions of a videogenomgång




Tisdagar betyder matchgenomgång. Matchgenomgången med tillhörande videoanalys efter segern mot Strömsberg gav oss ett antal viktiga, och oviktiga, besked:


  • Jag tror att jag behöver glasögon. Har gått och stoppat undan den farhågan ett tag nu men motbevisen börjar stapla sig på hög. Någonstans vid klipp 8-9 vänder jag mig lite halvnöjt om mot Lilla DN och väser ”Aah nejs, nu är jag inne och vinner närkamper!”. Det var Eyüp.

  • När vi attackerar på alla fronter blir vi svårstoppade. Härligt att se flera exempel på när vi kommer i full fart på båda kanterna och i mitten samtidigt. Lite mer synkning mellan lagdelarna där så kommer det bli jobbigt att freda sitt mål mot Sollentuna United.

  • Att ha snack och styrning bakifrån är viktigt på plan. Att Säll har tagit detta till sig hördes riktigt bra i klippen. Till och med när bollen är längst ner på Strömsbergs planhalva hörs vår fräknige burväktares röst skrika och gapa. Mer sånt!

  • Stefan berömde Simon Afrim för att ha ”kommit in i en ny era i sitt fotbollsliv”. Och visst har han rätt - för vem har någonsin sett Simon ”Beckenbauer” Afrim ta ett kliv upp och enkelt ställa en motståndare offside? Simon, som tydligen missförstått vårt spelsystem i tre år, frångick äntligen sin självutnämnda liberoposition och sållade sig till övriga i backlinjen.

  • Ibland är minnet av prestationer på planen bättre än vad de sedan visar sig vara på film (För mer info, se avsnittet om Christian Antonio i Uniteds sämsta prestationer någonsin). I fallet Mike Allyns straff var det lyckligtvis inte så. Straffen var ännu hårdare på film.

  • Det var kul att vi fyllde på med mer folk offensivt än vi gjort på riktigt länge. Vid en paus i filmen innan ett inlägg var vi 4-5 man på plats inne i straffområdet. När hände det senast?

  • Vår kameraman, Micke Thorstensson, har ett fullkomligt vidrigt sätt att andas och snodde onödig fokus från spelsekvenserna med sina högst oklara stön och stånkanden.

  • Vi fick ett klart bevis på att vår nya tränare är tidsoptimist. ”En dryg halvtimmes videogenomgång”, sades det från början. Det blev lite längre (”När jag kollade klockan hade det gått över en timme, och då var vi på klipp 3 av 21”, sa Antonio). Kan dock inte säga att det gick någon nöd på oss, genomgången var kul*.

  • Vi visste att Snake aldrig har fel. En annan som väldigt sällan har fel, eller i varje fall alltid har små förklaringar till allt, är Lilla DN. Efter en knapp kvart klipper Wiklundh en Strömsbergare riktigt rejält vid hörnflaggan (Såg hårt och bra ut på film!). ”Njaaaaeeeh, det va på bollen!”, sa DN. I ett annat filmklipp löper han efter en djupledsboll från Afrim, men hinner inte upp bollen innan domaren blåser för inspark. ”Aaaaaeeeh, den va inte ute!” förklarade DN. Härligt!

  • Omar har gått och blivit ödmjuk. Hans drömmål hade tydligen ”aldrig gått att genomföra utan lagkamraterna” och var absolut ”allas mål” (Där är jag osäker på om han menade ”Allas” eller ”Allahs”, reserverar mig för att han hyllade något ännu högre än sina lagkamrater i dessa Ramadan-tider).


*Kul = kvalitetsfylld, lärorik, utvecklande, inspirerande, tankeväckande, mentalt tränande, ambitiös, intressant, spännande etc.

#8

De 10 sämsta prestationerna i Sollentuna Uniteds historia


En bra sportblogg ska ge både ris och ros. Efter att ha delat ut mycket ros efter matchen mot Strömsberg ska det nu ges flertalet rejäla skopor ris. Många spelare i Sollentuna United gör bra saker - men så finns det också de som gör mindre bra saker. Riktigt dåliga saker. AlltidUnited ger er, de 10 sämsta prestationerna i Sollentuna Uniteds historia!


10. Vedad Kestendzic gör inte mål på Köping


Köping-Sollentuna United hösten 2010 satte världsrekord i missade målchanser. Andra halvlek bjöd på, utan att överdriva, 15 soprena chanser för bortalaget United. Sump, på sump, på sump. Den värste målsumparen av alla hette Vedad Kestendzic. Ciggkungen från Bosnien hade satt skorna på fel fot, druckit tre liter bosnisk sprit och Youtubat Micke Dahlberg syntes det som. Han räddade äran genom att göra vårt kvitteringsmål på straff, bara för att efter det missa ytterligare två dunderlägen på övertid. Missad seger, tappad tätkänning i tabellen. Vi bugar, bockar och lider ont av passiv rökning. Härligt, Vedad!



9. Monir Azahaf gör drömdebut

Skiljebo-Sollentuna United. Höst 2008. Kanske en lite orättvis medlem av denna bottenlista, men här gick allting så fel det kunde.

Monir Azahaf kom till Sollentuna United inför säsongen från Spånga IS, för att ta upp kampen med 2007 års succékeeper, Danne ”Katten” Andersson. Det blev dock Katten som fick tränarnas förtroende och Monir fick snällt stå åt sidan.

Debuten skulle dröja en bit in på hösten, då Monir fick förtroendet i den svåra bortamatchen mot topplaget Skiljebo, som då slogs om seriesegern med Syrianska Kerburan.

Matchen hinner knappt börja innan allt händer på en gång. Skiljebo tar kontroll  över bollen, sätter in bollen bakom backlinjen. Monir reagerar instinktivt, men lite för sent. En snabb forward hinner peta bollen förbi honom och Monir klipper honom stenhårt, och visst blir det straff och utvisning. Efter mindre än en minut i debuten.

Efter det blir matchen en ensidig historia, där Skiljebo kör över oss med 4-0. När vi kommer in i omklädningsrummet möts vi av en bedrövad Monir som mest ser ut att vilja försvinna från jordens yta. Alla mumlar några uppmuntrande ord, Källberg spär på med ett ”Bra jobbat Monir!”.

För att sy ihop historien till den riktiga katastrofdagen besökte chilibabbgänget och Limpan Pizza Hut efter matchen. Limpan myntar såklart idén om att alla ska klunsa om notan. Blir 1500 nätta riksdaler. Behöver jag ens berätta vem som åkte på den?

8. Jens Åberg blir intervjuad efter träningsmatch mot Spårvägen

Min ursprungliga tanke med denna bottenlista var att enbart granska prestationer som hänt på planen under matchspel i tävlingssammanhang. Hur gärna jag än vill kan jag dock inte blunda för det totala stolpskott som ställer upp framför Micke Thorstenssons kamera för att svara på några frågor efter träningsmatchen mot Spårvägen på Bosön, försäsongen 2010.

Efter att ha frågat ut tremålsskytten Badji (VM i klyschor: ”Jag vill bara ha kul, göra bra ifrån mig blablabla...”) och det ”spännande” nyförvärvet Matte Folkesson (”Jag är en löpstark mittfältare med bra kondition, rör mig över stora ytor, gillar att springa och orkar väldigt länge...”) går turen till en jätteidiot som hoppade in på mitten sista 20 med tröja nummer åtta.

Jag har blivit kallad nörd, freak och sportfåne. Har sett så mycket sport på TV att jag knappt vill veta. Förmodligen sett tusentals TV-intervjuer. Därför, Jens Åberg, skulle jag gärna vilja ha ett svar av dig: Varför i h*lvete kollar du likt en annan pedofil rakt in i kameran hela intervjun!!!?

Alla med något form av förnuft tittar logiskt tillbaka i ögonen på personen som intervjuar. Låt gå att Micke Thorsten inte är Johanna Frändén, men snälla Jens du måste kunna prestera bättre än så här. Min blick är lika fäst i kamerans lins som Hannibal Lecters blick är fäst på Clarice Starling.

Vill jag äta upp kameran?
Är jag blyg och inte vågar möta Thorstens blick?
Är jag bara dum i huvudet?


Jag vet inte, men titta gärna själva (På egen risk)...





7. Demba Sanyang är spindeln i nätet mot Dalkurd

Sollentuna United-Dalkurd. Våren 2009. Det inför säsongen superhypade Dalkurd går fram som en ångvält i serien. Idel segrar. Nu ställdes man på Sollentunavallen mot ett dittills ganska svagt Sollentuna United, som inte alls hade lyckats ersätta de många tappade nyckelspelarna från 2008 års tredjeplats.

Mot Dalkurd gick det fort, väldigt fort. Laget spelade i en helt annan kvalité än något lag i serien. Mot det ställde coach Ove Bergström upp med vår gambianske Jon Obi Mikel, Demba Sanyang, i en sorts ”spindel i nätet”-roll. Om Dalkurd spelade fort spelade Demba långsamt, mycket långsamt.

De grönklädda kurderna hade total lekstuga på mitten, och de gånger Demba själv fick bollen blev han av med den innan han själv antagligen fattat att han ens fått den. Den spelmässiga utklassningen är den värsta jag varit med om, och att det bara slutade 0-4 får vi tacka vår målvakt, turen samt det faktum att Dalkurd inte brydde sig i andra halvlek. Dembas insats som mittfältsankare? Hella, skadad på läktaren, beskrev det nog allra bäst.

”Att se Demba spela fotboll går nog långsammare än att sitta och titta på färg som torkar!”


6. Nicklas Hellsten blir ikappsprungen, trots en halv planhalvas försprång

Sollentuna United-Västerås IK. Höst 2008. Nicklas ”Hella” Hellsten assisterar snyggt till Vedads 3-0-mål, men tar trots det en plats på listan över de sämsta prestationerna. Är det möjligt? Visst är det möjligt.

Chrille Eriksson från Väsby driver upp bollen från sin mittbacksposition. Avancerar snyggt och ganska ostört upp i på mittfältet. Till vänster i plan har vänsterbacken Hella hela tiden smygit med. Chrilles passning är helt perfekt och skär rakt igenom Västeråsförsvaret, till Hella som klivit in från vänster.

Hella är fri, oj så fri han är! Hela den jagande backlinjen är långt distanserad och Hella ska bara driva fram bollen och distinkt avsluta friläget. ”My time to shine!”, tänker Hella, som inte är van vid att stå i rampljuset. Han tar en touch, inga backar i sikte. Han tar en till, skymtar något i ögonvrån. Han tar en tredje touch. Shit, de är ikapp! Skamset och motvilligt tvingas Hella inse att han aldrig kommer att komma till ett eget avslut. Han trampar på bollen. Backarna forsar förbi. Han spelar i sidled till Vedad (Som med sönderrökta lungor även han joggat ikapp Hella), som med vänstern placerar in 3-0 och avgör matchen. På ytan är Hella glad för laget, men någonting inom Nicklas dog förmodligen den dagen, den stunden. Det skulle aldrig bli något Premier League, inte med det löpsteget.

5. Kabba Langley är överambitiös i sitt passningsspel borta mot Vallentuna

Vallentuna-Sollentuna United. Sensommar 2009. United kommer, med nya tränaren Paul Lindholm, stärkta av att vara obesegrade efter sommaruppehållet. Förstärkta av Väsbylånen Omar Eddahri och Niklas Maripuu skulle nu Vallentuna betvingas på bortaplan.

Om det var lagets fina form eller det faktum att vi slagit Vallentuna hemma med 7-2 som orsakade hybrisen låter jag vara osagt, men när Kabba Langley gav sig den på att han skulle spela ett passningsspel med svårighetsnivå Wesley Sneijder som mittback, ja då gick det inte helt bra. Vristbollarna susade åt höger, vänster, framåt och bakåt. Framför allt susade det rakt i gapet på tacksamma motståndarforwards. Hade inte Kabbas mittbackskollega, en viss Filip Terland, gjort en praktinsats hade det kunnat bli många bollar i baken på Vallentuna IP. Nu blev det istället snygga 3-0 framåt, efter två av Omar och ett av Belgien Bärs. Men Kabbas insats renderade både i hjärtklappning, överkorsad geting och finlandssvenskengelska utbrott från Paul.



4. Axel Sjöberg kommunicerar med målvakter

Denna usla prestation är i själva verket flera usla prestationer och sträckte sig över två matcher i rad, Köping borta och IFK Sundsvall hemma, hösten 2010. Axel Sjöberg hade överlag gjort en stark första säsong som senior och med sina två meter, hundra pannor och gigantiska skalle gjort mycket gott för Sollentuna United. Nu var det dock dags för en svacka, och svackan ledde till såna fatala missar att de kunde varit hämtat från Självmål & Tabbar med Hegerfors.

Nu ska väl erkännas att våra briljanta burväktare hade några klumpiga kroppar och oanvända stämband med i de här målet. Borta mot Köping var det Säll (Som inte hade sina finest moments överlag i den matchen) som tillsammans med Axel ställde till det.

Lång boll över vår backlinje. Axel springer bakåt och är ganska klart först på bollen. Bakifrån kommer Säll, och är också klart före Köpingspelaren på bollen. Axel verkar dock ha glömt bort att det finns en målvakt i laget, och Säll tycktes också glömt bort att det går att använda sin röst. Således blev det en frontalkrock, där den aningen tyngre (Dock bara marginellt vid den här tiden...) Axel mejade ner Säll och de två Unitedspelarna ramlade ihop i en hög av skor, benskydd och fräknar. Den häpna forwarden kunde glatt ta emot bollen och i stort sett gå in med bollen i mål. Klantar!

Axel nöjde sig dock inte med det. Säll fick ta konsekvenserna, och blev till nästa match bänkad för första gången på säsongen till förmån för Brille. Det visade sig också bli den sista. Axel och Säll hade kanske slutit ett hemligt avtal, för Axel gjorde det sannerligen inte lätt för Brille i buren.

Situationen var densamma. Lång boll över backlinjen, Axel löper felvänd. Denna gång satsar han på finess istället för brunk och styrka. Axel förlänger den studsande bollen med en elegant lobbnick, problemet är bara att Brille står några meter längre ut än vad Axel räknat med. Bollen i båge över Brille hur snyggt som helst, och den anstormande forwarden tackade och tog emot (Detta var kvitteringsmålet till 3-3. Sundsvalls tredje mål borta mot oss. Det var ungefär lika många som de gjorde totalt under säsongen.). Axel hade slagit till igen.

3. Christian Antonio avlossar stora kanonen på Goodison Park

När någon filmar våra matcher och vi får se dem i efterhand slås man ofta över hur oerhört långsamt det verkar gå. Jämförelsen mot en topp-producerad Premier League-match på TV är givetvis väldigt orättvis att dra, men ändå omöjlig att inte göra. Man minns sina egna bra aktioner i matchen som rena världsklassnummer. När man sedan ser det igen på TV så visar det sig vara en halvdan sidledsfint som avslutas med en intetsägande passning till högerbacken.

Föreställ er då vår glädje när vi, på Goodison Park, skulle möta Everton framför kameralinserna på riktiga filmkameror! På en riktig Premier League-arena! Låt gå att det var 40 istället för 40 000 åskådare på matchen, men ändå!

I mitten av första halvlek står Christian Antonio för ett av de individuellt absolut sämsta nummer en Sollentuna United-spelare någonsin presterat. Han blir framspelad till ett perfekt skottläge utanför Evertons straffområde. Christian, som lever lite på ryktet att vara en spelare med fruktat skott, tar i för kung och fosterland (Sverige? Eritrea? Montenegro?) och trycker till allt vad han kan. Bollen som avlossas från #14:s högerfot går till historien som det lösaste, det mesigaste, det töntigaste som en människa över tre års ålder någonsin har presterat. Vi försökte fast-forwarda skottet, men det var omöjligt. Ingen snabbspolning i världen lyckades få den lilla fjärten att gå fortare mot målet. Målvakten hade hunnit slänga sig åt ena hållet, resa sig, göra 50 armhävningar, ta en autograf av Limpan, hänga sig i ribban i knävecken och byta tröja med Säll innan han lugnt och fint tagit emot det genomusla skottet.

Så tack, tack så väldigt mycket Christian! Du har bevisat att vi inte är bra, till och med på en Premier League-arena är våra skott lösa, våra löpningar långsamma och vår teknik kass! Du har för alltid förstört våra drömmar!



2. Jens Åberg missar straff på utespelare


Strömsberg-Sollentuna United. Vår 2010. United leder i första halvlek med 1-0 efter ett distinkt vänsteravslut av Snake. Belgian Blue brunkar sig förbi Kabba och löper sig fri. Målvakten sätter brutalt stopp för Tompa T-Röd som den hårda vägen får stifta bekantskap med småstenen på Hedens ”gräsplan”.

Straff. Rött.

Fram kliver Jens Åberg. Kaptenen. Fanbäraren. Han, som hade varit i form och gjort mål mot Enköping. OCH Västerås. Skulle det nu bli mål för tredje matchen i rad. Oddsen kunde inte vara bättre. Strömsberg saknade inte bara en anständig fotbollsplan, de saknade även en reservmålvakt. Istället ställde man anfallsesset Björn Berglund i mål. Berglund, en fantastiskt duktig forward, var verkligen en usel målvakt. Riktigt, riktigt svag skulle det visa sig senare i matchen.

Åberg kliver fram, stämningen runt planen är ganska hätsk med ett hundratal högljudda åskådare med högafflarna i högsta hugg. Min ansats är stapplande, min bollträff icke-existerande och bollen skjuts löst och feminint utanför den högra stolpen. Som salt på såren läste dessutom Berglund straffen och hade med största sannolikhet räddat om fjollbollen hade gått på mål.

Istället för 2-0 och punkterad match tilläts Strömsberg vara kvar i matchen och kunde gå till pausvila med en positiv känsla. Straffsumparen själv blev utskrattad och fick höra både ett och två ”DIN J*VLA SOPA!” från de euforiska supportrarna.

I och med det blir #8 Åberg enda spelare med två topp-10-placeringar, vilket förmodligen utser honom till 2000-talets sämsta United-spelare?

1. Snake Enberg tar studenten och möter Sandviken dyngrak

Förstaplatsen på denna samling värdelösa prestationer går till en spelare som lyckats prestera lika uselt under matchens samtliga 90 minuter.

Vår/tidig sommar 2009. Sollentuna United-Sandviken på Sollentunavallen. Ett United som efter en trög vår matchen innan besegrat topplaget Frej på bortaplan med 2-1. Ett av målen i den matchen gjordes av den unge förstaårssenioren David Gustafsson, som även i övrigt firade triumfer med sin snabbhet på topp. Denna starka insats gav honom såklart en given plats även i startelvan mot Sandviken hos tillfällige huvudtränaren Börjesson.

Det var bara ett problem. Snake tog studenten samma dag, och tänkte varken stå över festande eller fotboll. Så efter champagnefrukost, ölsprutande studentflak och en alkoholflödande mottagning skulle den gode Snake starta för United och möta Sandviken hemma.

Han luktade som Källberg dagen efter på Finlandsfärjan. Spelade ungefär som om man hade slängt in en boll i Freddans hytt och bett honom trolla lite också...

Å herregud vad dålig han var! Det var missade mottagningar, felslagna passningar, långsamma dåligt tajmade passningar och mycket mer. Trots detta fick han, om inte mitt minne är fel, 90 minuter av Atilla på bänken. Matchen i sig var ingen höjdare heller för United, vi räddade 1-1 genom Omar som gjorde sitt första mål för klubben på passning från Stockholmsfotbollens eskortflicka, Niklas Karlsson.

Men det stora avtrycket lämnade alltså David Gustafsson, som i denna match stod för den absolut sämsta insatsen en spelare har gjort, och kanske någonsin kommer att göra i Sollentuna Uniteds tröja.



Bubblare: Filip Terlands första kvart borta mot Söderhamn 2009, Spånga-duons gemensamma bottennapp borta mot Sundsvall våren 2010, Jocke Kennes förlorade nickduell mot en dvärg borta mot Söderhamn 2009.

Många usla prestationer har alltså tagit plats i den vita tröjan, låt oss slippa sånt här under resten av säsongen 2011 nu!



Värdelöse #8


Seger! Nu ligger vi ju femma!



Foto: Pelle Johansson (www.unt.se)


Sollentuna United - Strömsbergs IF 2-0 (0-0)

1-0 55’ Omar (Mike)
2-0 76’ Mike (str)


Återstart efter sommaruppehållet. Strömsberg hemma. Ny tränare, nytt spelsystem. Mycket inspiration, men lite tid att spela ihop oss. Det gick ju bra ändå!

Startelvan som fick förtroendet för dagen såg ut som följer:

1. Säll

14. Christian - 6. Lindberg - 25. Afrim - 20. Wiklundh

17. Demba - 5. Folkesson - 27. Eyüp - 83. Omar

9. Snake - 99. Mike


Bänk:
30. Marko
7. Doni
8. Jens
11. Reynoso
19. Trimi
22. Jeppe



Sollentuna United mot Strömsberg brukar allt som oftast vara jämna matcher,
vår statistik mot dem (1 vinst, 1 oavgjord, 1 förlust, målskillnad 7-7) är talande bevis för det. Inför denna matchen pratade vi om en ”äcklig” aggressivitet för att störa deras passningsskickliga mittfält och istället låta Langley & co i backlinjen sköta uppspelen med klart mindre känsliga fötter.

Inledningsvis klarar vi detta mycket bra. Anförda av en adrenalinsprutande duracellkanin med efternamnet Folkesson blir Strömsberg tagna på sängen, och vi vaskar fram två jättechanser precis i inledningen av matchen. Båda gångerna är det Mike som avslutar, men han avslutar ungefär som han slår i golf - stenhårt med blandad spridning. Det första är ett skott i fritt läge från straffområdet som susar utanför till vänster. Det andra läget är ännu bättre. Efter gambiansk show till höger chippar Demba in bollen till Mike som fri från måtta med huvudet. Från bänken ser det ut som bollen är på väg att segla in i bortre krysset - men återigen smiter den precis utanför.

Vår hysteriska start kommer av sig en kvart in i matchen ungefär. Här tar Strömsberg över lite grann. Man är antagligen seriens bästa lag på fasta situationer, och varje hörna känns som en halv straffspark. Här kliver dock Mike fram och förbättrar sitt defensiva markeringsspel sedan förra matchen mot Strömsberg med tvåhundra procent och är en riktigt beast i luften på defensiva hörnor. 2-3 farliga hörnor nickas starkt bort av Allyn. Strömsberg skapar ändå farligheter - någon gång dansar bollen kring mållinjen, en annan gång får man till ett farligt avslut som smiter utanför bortre stolpen.

Eyüp skadar sig tyvärr i första halvlek, sträcker sig i framsidan av låret. Istället kommer fräscha ben och friska lungor (Nja, snarare otränade ben och SARS-infekterade lungor) in i form av sjukdomscomebackande Åberg. Var lite orolig för hur detta skulle gå, men en vunnen nickduell och några lyckade sulfinter (”Asså, du är så sjukt nöjd med de där!”, hånade Antonio) var även jag inne i spelet.

Vi tar oss in i matchen igen, men pånyttfött aggressivt spel. Strömsberg tillåts inte komma till så mycket chanser, men de är farliga på alla hörnor, frisparkar, inlägg. Vi har två bra lägen där inspel från Omar och Demba blockas precis framför anstormande forwards. Den allra bästa chansen får David, som kommer fri i slutet av halvleken (Ja Strömsberg, bollen var enormt ute över sidlinjen innan!). David får ta avslutet lite ur balans, men tvingar ändå målvakten till en kvalificerad benparad.

I andra halvlek trycker vi ner Strömsberg, och tar ett starkare grepp om matchen. Vi firar triumfer i ytorna framför Strömsbergs ytterbackar. Framförallt Demba, understödd av en fenomenalt högerbackande Christian Antonio, har stundtals julafton mot sin back och kommer förbi varje gång.

Utdelningen kommer också snabbt. Efter 10 minuter jagar Mike efter Kabba i en duell. Bollen vinns utan större problem och från en position vid kortlinjen till höger om Strömsbergs straffområde spelar Mike snett bakåt till Omar som väntar utanför straffområde. Bollen går mot Omars högerfot, som efter en perfekt kombinerad skott/Cruyff-fint skickar en back ut mot avbytarbåsen. Bollen istället på Omars vänsterfot, och efter vad som förmodligen är hans bästa vänsterskott i livet smäller bollen i ribban och in i närheten av första krysset. Fult.

Vi fortsätter att föra matchen ungefär en kvart till efter målet. David är nära att sätta 2-0 med dagens andra knallhårda vänsterskott mot krysset, denna mot det vänstra. En liten touch på en försvarares ben gör att bollen flyger precis över.

Med ungefär 20 minuter kvar sätter Strömsberg in en jobbig press på oss. Vi hamnar lite i obalans och går bort oss en del i våra positioner. Vi får springa mycket tomt under några minuter och Strömsberg skapar två bra målchanser. Först ett friläge från vänster, där Säll kyligt står upp och förstör vinkeln för forwarden. När han väl försöker sig på en chip räddar Säll säkert med handen. På den efterföljande hörnan nickar Kabba i ribbans ovansida (Säll bra med uppe vid ribban, hade förmodligen tagit den om den gått under ribban).

Matchen avgörs när det är en kvart kvar. David löper sig fri till vänster och blir klumpigt saxad av Kabba i straffområdet. Huruvida David hann peta till bollen (Som Snake själv hävdar, och han har aldrig fel!) eller om Kabba bara träffade bollen (Vilket Kabba hävdade, och han har heller aldrig haft fel!) låter jag vara osagt. Klart är dock att om man kommer i den farten, med båda benen utsträckta som Kabba gör, så kan man aldrig protestera mot en straff (Vilket den saklige forwarden med Inglorious Basterds-frillan konstaterade direkt på planen). Farligt spel. Farlig tackling. Vårdslöst spel. Kalla det vad ni vill.

Mike smäller pardonlöst in straffen i nättaket.

Efter det är matchen avgjord. Strömsberg försöker men kommer inte riktigt nära. Stensäkra mittbacksparet Lindberg och Afrim har tjongtävling och ser vem kan sparka längst och högst (Slutkörde Åberg hade även han ett fint bidrag till tävlingen med en högerslägga från en position nära egen hörnflagga. ”Bra träff!”, berömde Antonio.). Säll kniper utan problem de avslut som går mot mål, och har även koll på de som går bredvid mål.

Folkesson är överallt. Verkligen överallt.

Framåt har Jeppe ett fint försök mot bortre krysset, men skottet går lite högt.

Domarn blåser av matchen i 95e minuten, och vi har fått precis den start som vi och vår nya tränare behövde och önskade. Det finns fortfarande mycket att lära oss i vårt nya spelsystem, men vi gör en fantastisk match inställningsmässigt och till stora delar också spelmässigt. Vinsten är välförtjänt och ger oss vind i seglen inför nästa veckas drabbning på Vallen mot Spårvägen.

Vill berömma allas insatser, då ingen föll ur ramen utan presterade bra. Extra plus ska gå till:


Demba, som var kung på sin kant.

Christian, som spelade högerback som han aldrig gjort annat.

Lindberg, som stängde dörren till mittförsvaret direkt i början och aldrig släppte in någon.

Men framför allt:

Il Capitano Folkesson, som ensam körde över ett helt mittfält med löpningar, tacklingar, nickdueller, passningsspel. En av säsongens bästa individuella insatser rentav! (Medveten om att jag kommer få skit från Christian för att jag hyllar Matte, men jag får stå för det.)

Mycket bra att ta med oss, för det inte ska bli för mycket av det goda ska ni hålla utkik på bloggen under eftermiddagen för en genomgång av inte riktigt lika imponerande prestationer...

#8

Alexander Säll är en jätteidiot - Poja Marley likes this


En dag på jobbet innebär också en dag framför datorn. Tid framför datorn innebär också att det inte går att undgå att då och flimra förbi Facebook.

Facebook är alltid en spännande social studie. Folk visar andra sidor av sig själv. Kaxar till sig, blir ofta lite häftigare än vad man är på riktigt. Så också Facebook-medlemmarna från Sollentuna United. Jag tänkte försöka mig på att i stora drag beskriva en dag på Facebook när man har ett antal jätteidioter från Sollentuna United i vänlistan.

Dagens första inloggning sker oftast vid ankomsten till jobbet, någon gång mellan 8-9. Vid den tiden har Alexander Säll redan hunnit vara aktiv och statusuppdatera om en fjollig powerwalk. Uppdaterar gärna med något av de engelska orden han kan ”Feeling good with a powerwalk :)”. Får 1 like från en random white trash-tjej.

Runt klockan 10 blir Daniel Badji Badjelan vän med Ozam ”Zizou” Bachrabou och 23 andra personer.

Strax därefter är Säll igång igen och checkar in i sitt eget kök. ”HAHAHAHA!” kommenterar lättroade Poja Marley.

Medan man suckar åt töntige Säll tvingas man lägga ögonen på en hurtigt glad uppdatering på engelska från Axel Sjöberg, som ögonblickligen får 4 likes från töntar han träffat i USA.




Lite senare taggas Jeppe Limpar, orakad med solglasögon, i någons tjej sommaralbum. Alla bilder är redigerade och i svartvitt.





Doni Makolli svarar snabbt med en länk som hyllar en fotbollsspelare som nyligen lagt skorna på hyllan. Nebiyu Tesema och Poja Marley + någon från Vasalund trycker på like snabbare än blixten. Nebiyu lägger till en schysst förfrågan om de andra vill följa med och bada. Blir hånad av de andra, coolare chilibabbarna.




Vid lunch så har Omar Eddahri vaknat och statusuppdaterar med något framgooglat uttryck på engelska som han antagligen inte förstår själv.

Säll blir avundsjuk och googlar också fram något på engelska. För att vara värre än Omar kompletterar han de engelska orden med en mobilkamerabild på sin stjärntatuerade armbåge.




Under tiden bombarderas Mattias Folkessons wall med förfrågningar och ”Tjena gubben, läget?” från någon av hans 1000 hippa vänner. Tyvärr för deras skull blir Matte sliten av att hänga på Facebook, så det blir väldigt sällan några svar.

I slutet av den förmodat långa lunchrasten tar sig Anton Lindberg in på Facebook och kommenterar en status eller ett foto med en gubbigt finurlig kommentar.

Samtidigt byter Filip Terland profilbild till den sjätte i rad som på något sätt innehåller ett AIK-märke. Samtidigt postar han ett skrikigt inlägg i kiss-och-bajs-nivå på någon wannabe-polare från Täbys wall.

(Print screen-talang, Åberg!)


Simon Aveiro Afrim likes ”Ricardo Quaresmas perfect face” and 13 other pages.

Snake, som sin vana trogen hittills bara observerat från skuggorna, går in och avgör en diskussion mellan Dejan Novakovic och nån annan från AIK-gymnasiet. Snake hade rätt.

Mike Allyn taggas kort senare på en bild oklanderligt festklädd i kostym. 3 snabba likes.

En titt på Badjelans profil framåt eftermiddagen visar att han använt ordet ”ansikte” i minst tre kommenteringar på sina vänners företeelser.

Säll (Som dagen igenom varit online på chatten) får panik av att inte synas och går in och gillar 9 stycken av sin BFF, Stina Lindströms, bilder. Avslutar sin raid med att tagga in sig på ”Bra Säll-skap”. Andreas Nordin likes this.



Simon Afrim skriver, med alltid med versaler, sitt dagliga ”IO SONO INTERISTA!”. Får likes av minst fyra andra Afrims.




Marko lägger upp ytterligare några bilder på sin flickvän, får toffel-pikar på serbiska.

Precis innan det är dags att packa ihop och gå hem för dagen får jag och resten av omvärlden onödigt veta att Gabriel Reynoso har enorm "amor" för sin "familia".

Arbetsdagen på Facebook är slut - nu är det bara att åka och stå ut med lagkamraterna IRL i några timmar också!

#8

RSS 2.0