alltidUnited

Foto: Kenneth Hudd, www.vlt.se

Västerås IK - Sollentuna United 0-0

För fjärde gången i rad sedan Sollentuna United gick upp i division 2 höll vi nollan på Apalby IP mot Västerås IK. Tyvärr lyckades vi inte spräcka nollan framåt, vilket hindrade oss från att ta den fjärde raka segern på samma arena. 0-0 slutade en fartfylld match med bra målchanser åt båda håll. Ett rättvist resultat mellan två starka lag.

Fyra dagar efter urladdningen mot Norrtälje var det dags för match igen. Tuff bortamatch mot topplaget (Vilket man i och för sig kan kalla alla lag i serien. Förutom Kvarnsveden.) Västerås IK. Träningspassen i veckan hade mest bara fungerat som nedvarvning och nystart av trötta kroppar. Återigen ruskigt tuff konnkurrenssituation, tränarna valde att inte ändra så mycket på ett vinnande koncept, enda ändringen i startelvan var att Afrim var tillbaka i elvan efter avstängning och ersatte Lindberg i mittförsvaret. Startelvan som vi fick efter onsdagsträningen såg alltså ut som följer:

1. Christoffer Matwiejew

2. Filip Terland - 33. Axel Sjöberg - 25. Simon Afrim - 20. Anton Wiklundh

27. Eyüp Ayhan - 8. Jens Åberg

17. Demba Jagne - 7. Doni Makolli - 14. Christian Antonio

99. Mike Allyn

Bänk:

30. Marko Maksimovic
5. Mattias Folkesson
6. Anton Lindberg
9. David Gustafsson
10. Daniel Badjelan
11. Gabriel Reynoso

Västerås ligger inte tillräckligt bort för att hyra in en buss (Vi satsar våra pengar på svinfeta spelarkontrakt istället), vi tuffade dit med bilkaravan i vanlig ordning. För egen del innebar det att trängas i baksätet med Säll och Snake i FT:s (Som körde bil som en femåring på motorvägen och roade sig med att intensivgasa sig förbi bil efter bil samtidigt som han vevade med armen i luften åt alla såssar som inte hade lika snabb bil som han.) Audi. Folkesson underhöll med historien om alkoholoskulden där "snedtänt på en cider" och såväl ropat på Ulrik rakt på tjejen som hade festen samt blivit rånad på alla värdesaker. Det går hårt till på Ö-malm.

Framme i Västerås visade sig Apalby vara långt bättre än den fått rykte om sig att vara. Tät och jämn, fina förutsättningar för fotboll. Vi förväntade oss ett rakt spelande Västerås, och betonade vikten av omställningar då de med största sannolikhet skulle försöka straffa oss snabbt när vi tappade boll.

Efter en riktigt bra uppvärmning kom vi ut till match och tog initiativet omgående. Västerås inledde med att ligga lågt och rätt i positionsspelet och väntade därifrån på våra misstag. Misstag som också kom lite för ofta, där okoncentrerade passningar gav Västerås gratislägen att få bra omställningar. Via distinkt passningsspel och bra löpningar gör Västerås det svårt för oss många gånger. De kommer till väldigt många inläggslägen, men lyckligtvis för vår del är det väldigt sällan de kommer i rena avslutslägen. Några gånger blir det lite kalabalik i vårt straffområde, men bra offervilja samt säkerhet och pondus från Christoffer i målet gör att vi fredar vårt mål.


Foto: Kenneth Hudd, www.vlt.se

Chansmässigt är det vi som har de allra vassaste chanserna i första halvlek. Den bästa chansen kommer när Mike i en väldigt märklig situation krigar om bollen med flera motståndare med bollen dansandes på mållinjen. Flera gånger ser det ut som att bollen är på väg in i mål, men frenetiskt kämpande mittbackar lyckas hålla tätt. Situationen avslutas med att Doni tar sats och laddar för att bomba in bollen i mål. Straff? Kanske - det blev inget denna gången i alla fall.

Målsumpare Åberg är också nära några gånger. Först en frispark från långt håll som målvakten får sträcka ut ordentligt på, och sedan en nick i drömläge som det slöa jättehuvudet sätter utanför högra stolpen. Vi skapar matchen igenom otroligt många hörnor. Vi kommer också först på nästan alla hörnor, men siktena med huvudet är helt klart ett förbättringsområde.

I paus byter tränarna in Folkesson istället för Eyüp för att få in lite mer tyngd för att matcha upp de fysiska motståndarna. Mattes energi ger oss ett uppsving, och vi tar även tag i andra halvleks matchbild. Det ska dock inte sägas att det var någon stark dominans, snarare en logiskt resultat av respektive lags spelstil och matchplan. Vi vill, och är nästan alltid, det spelförande laget. Västerås spelar väldigt snabbt och är väldigt bra i omställningsspelet. De är inget lag som bara tjongar upp på chans (Bortsett från de två mittbackarna som kan vara seriens mest primitiva duo - jag tror inte att de gjorde någonting annat än att vinna nickdueller och rensa på hela matchen!). De har smarta mittfältare och spelade ofta snygga kombinationer som avslutades på djupledslöpande anfallare eller yttrar.

I andra halvlek skapar båda lagen chanser. För vår del blir Snake en injektion när han byts in och allt som oftast har lekstuga mot sin ytterback. Bland annat är han väldigt, väldigt nära att tvinga fram ett självmål när han rycker förbi på högersidan och slår in bollen stenhårt framför mål. Mittbacken hade nog inte full kontroll på sin brytning som susade förbi det egna krysset...Även undertecknad får ett bra läge, när Snake förlänger en boll ut till höger i straffområdet, där jag väntar med endast en back mellan mig och målet. Min tanke att lite nonchalant närma mig backen för att sedan blixtsnabbt rycka vänster och avsluta Messi-style blir tyvärr inte hundraprocentigt genomförd. Den sjukt förutsägbara finten läses och skottet blockas av VIK:s försvarsblockad.

Nere hos Christoffer i målet är det riktigt nära att ringa några gånger. Ett bra skottläge räddas med en riktigt snabb fotparad, ett annat av Afrim som räddande ängel på mållinjen när Christoffer för en gångs skull var överspelad. Bollen studsar från Afrims räddande fot ut till vänster där VIK:s kapten inte riktigt hinner fram till bollen utan bara kan fösa bollen i burgaveln.

Sedan borde kanske Västerås haft en straff, Lilla DN?

Handbollande Lilla DN
Foto: Kenneth Hudd, www.vlt.se

Den sista superchansen tillfaller oss. Tyvärr är det även denna gång dagens såsigaste skalle, nr 8:s, som avslutar. Doni lyrar in en frispark från vänster helt perfekt. Målvakten går ut - och missar bollen. Bakom kommer jag störtande tillsammans med några backar, med Folkesson hack i häl. Jag hinner väl i ärlighetens namn inte riktigt reagera på bollen, men har trots allt chansen att nicka mot ett totalt övergivet mål från tre meters avstånd. Bollen träffar huvudet och susar högt, högt över målet. Ridå. Extra tungt att höra "Men va faaaaaaan" (Tror det var Christian) när jag ligger utslagen på marken. Då kände jag mig bra...

Åberg - ingen Kluivert på skallen direkt
Foto: Kenneth Hudd, www.vlt.se

I slutet får Västerås en utvisning efter att centertanken Menhal Muqdisi planterat sin armbåge i undertecknads tinning när jag ägnade mig åt den typ av huvudspel jag behärskar, nickdueller. Vi försöker pressa på de sista minuterna, men närmre än en misslyckad FT-mottagning och en bortslagen Snake-hörna kommer vi inte. 0-0 slutar matchen och sällan tycker jag att ett oavgjort resultat varit mer rättvist. Visst är vi besvikna över att inte vinna, men likväl hade vi med lite otur kunnat förlora. Tror att detta var en match mellan två lag som båda kommer att ligga på övre halvan i tabellen.

Insatser att plussa för:

+ Anton
+ Christoffer
+ Snake och Mattes inhopp

Svårpasserade Anton Wiklundh
Foto: Kenneth Hudd, www.vlt.se


Nu väntar en ledig långhelg. Riktigt skönt. Sedan laddar vi om för att åka till planen där vi stod för förra säsongens absoluta bottennapp. Gamlis IP i Uppsala och bortamatch mot serieledaren GUSK. I år ska det inte bli några 0-4 i baken...

#8