alltidUnited

(alla bilder är signerade Micke Thorstensson)

Sollentuna United - Gamla Upsala 2-1

1-0 10' David (Omar)
1-1 72'
2-1 82' David (Omar)

I en välspelad och fartfylld match på Sollentunavallen mot Gamla Upsala där vi tog kommandot, tappade det och tog tillbaka det igen, drog vi tillslut längsta strået.  Stor matchhjälte med två mål blev seriens snabbaste Snake - David Gustafsson.

Förra omgångens knappa förlust i Sandviken hade lämnat oss i den jobbiga sits i tabellen som ofta kallas ingemansland. Med 13 poäng upp till förstaplatsen och 10 ner till kvalplatsen gällde att hitta motivationen att ända avsluta den här säsongen på ett så värdigt sätt som möjligt. Första steget mot det var att besegra laget som står mellan oss och en topp 4-placering i serien, Gamla Upsala.

Bortamatchen mot GUSK blev som vanligt en torsk (Tredje raka), i en match där vi själva länge kände oss överlägsna. Att vår "överlägsenhet" till stor del hade gått ut på ett oändligt rullande i egen backlinje smutsade ner minnet av den matchen en aning, och efter vår videogenomgång av förra matchen stod det klart att vi skulle vara tvungna att själva bjuda upp till dans mycket aggressivare denna gång. Gusk skulle säkerligen vara nöjda med att låta oss ha bollen, ligga rätt i positionerna och satsa på snabba kontringar. Som vanligt.

Träningsveckan hade förflutit bra, många som sett pigga och bra ut. Vår redan minimala täckning på mittbacken var ännu mindre till denna match då Afrim dragit på sig sitt sjätte gula mot Sandviken och således var avstängd. Lösningen blev att flytta ner undertecknad som mittback.

Startelvan:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 8. Jens - 4. Anton

5. Folkesson
10. Badji                               83. Omar
7. Doni

17. Demba - 9. Snake

Bänken:
30. Marko
11. Reynoso
18. Gabbe
19. Trimi
22. Jeppe
27. Eyüp

En elva identisk mot förra veckans sånär på att Simon försvann och Omar kom till.

Efter några oklara inledningsminuter (Kan det ha berott på det sämsta cirkel-peptalket någonsin från en velande kapten?) tar vi ett rejält grepp om matchen och spelar väldigt bra fotboll under matchens första halvtimme. Vi har total kontroll över bollinnehavet, skillnaden mot tidigare är att vi förflyttar bollen på offensiv planhalva, och låter våra motståndare få slita ont i sina defensiva löpningar.

Utdelningen låter inte vänta på sig. Ett anfall startar med några passningar mellan Matte och Christian till höger. Matte vänder på spelet med en crossboll till Doni, som förlänger vidare till Omar. Omar sätter David i läge med en smart passning. Det mullrar väl inte direkt om Snakes skott, men en lurig studs och skruv får målvakten att liggande misslyckas att få kontroll på bollen, och han fumlar in den. Härligt! Målet var väntat, innan matchen hade Snake sagt "Idag gör jag mål". Han har väldigt ofta rätt...

Vi fortsätter att köra på. Folkesson har bättre fötter än någonsin och bollfördelar likt en annan Taco på mitten. På kanterna är Omar och Badji ständigt spelbara, och seriens snabbaste anfallsduo är ständigt på språng. Snake har två bra lägen till att göra mål efter snygga anfall, men får inte riktigt träff på avsluten.

Sista 15-20 kommer Gusk tillbaka in i matchen ordentligt. De börjar vinna allt fler andrabollar och trycker tillbaka oss. Vi själva blir aningen stillastående och gulklädda spelare är först in i de flesta viktiga ytorna på mitten. De skapar en del hörnor och frisparkar runtom straffområdet, men skapar inget riktigt farligt förrän en mittfältare dundrar på ett ruskigt distansskott som smeker utsidan av stolpen vid bortre krysset. Helt klart ett av de hårdaste skotten på Vallen 2011. Man har också en nickskarv efter ett långt inkast som landar i ovansidan av ribben, dock full kontroll av Säll.

I andra halvlek fortsätter vi att vara spelförande, men vi har absolut inte kontroll på matchen som första halvtimmen. Gusk vinner mycket boll och ställer om farligt mot oss hela tiden. Fortfarande dock utan att skapa de riktigt vassa chanserna. Det känns hyfsat kontrollerat bakåt, men anfallsspelet blir bitvis väldigt otajmat och stillastående. Vår bästa chans skapar Omar som bryter in från vänsterkanten och avslutar millimeter utanför bortre stolpen med ett pressat skott. Jens Pernambucano drar iväg en frisparksmissil från 30 meter som Snake är nära att sätta returen på och Jeppe Limpar har ett fint skruvat avslut som målvakten dyker och räddar.

Istället smäller det åt andra hållet. Efter ett brutet uppspel hamnar bollen hos Gusks bäste spelare, Mani Tourang. Från en felvänd position lyckas han vända och, via några studsar på mina fötter, få bollen mellan benen (Skräll...) på stötande mittbacken Åberg. Efter det drar han på ett riktigt fint skott från 20-25 meter som dyker och lämnar Säll utan chans. Surt.

Då blir det ingen vinst då? Faktum är att alla matcher vi vunnit hittills under säsongen har sammankommit med att vi hållt tätt bakåt. Alltså ingen seger när vi släppt in mål. Sjukt. Efter några paralyserade minuter fortsätter vi att trumma på, och lyckas snyggt avgöra matchen.

Målet är en riktig godbit. Christian avancerar uppåt från högerbacken, sätter upp bollen hårt på Omar som droppat ner från forwardsposition med en mittback i hasorna. Med sin första touch definierar Omar vad spelsinne och frispelar, samtidigt som blicken är fäst åt andra hållet, David i djupet. Snake drar igång sin ohyggliga utväxling och är på någon sekund ikapp och förbi mittbacken som i det första läget hade någon meters försprång. Helt fri med Gusk-keepern är David bombsäker och avslutar distinkt i ena hörnet. Hans andra mål - Omars andra assist.

Assistkungen Omar Eddahri!

Självfallet trycker Gusken på sista 10. Man byter ut en back och sätter in en Carsten Jancker-spelartyp som både hann med att sänka FT med en armbåge samt bli misstänkt fälld av densamme i ett halvt friläge. Man får ett par minst sagt billiga frisparkar av den märkligt lame domaren, flitigt assisterad av sin flintskallige linjeman med en inte helt rumsren mustasch. Lägg till detta att deras amerikanske mittback helt oväntat var en hejare på Bapupa-inkast så förstår ni att det blev bra bombardemang mot Uniteds straffområde. Säll är dock felfri i luften och boxar bort allt som kommer i hans väg. När Gusks slöa stork matchen igenom hade det jobbigt i luften mot Uniteds spänstigare skräddare så lyckas de ändå inte skapa så mycket.

Bwow!

Den sista chansen blir i matchens sista spark då Mani Tourang får ett fritt skottläge i straffområdet efter en stunds kalabalik. Han skjuter utanför (Säll hade tagit den om den gått på mål.) Domaren blåser av och förkunnar tre sköna och efterlängtade poäng till Sollentuna United.


När man ska dela ut beröm är det svårt att bortse från Snake, som återigen visar hur mycket han betyder för vårt anfallsspel. Snabbhet, spelsinne, arbetskapacitet och idag även lite kyla i avsluten. I kombination med Omars framspelningar tungan på vågen i dagens match!

En glad Åberg, en nöjd Limpar och en slö Folkesson njuter av segern efter matchen.

Till sist - sånt som gör en lite extra glad.

Samtidigt som vi slog Gusk fick seriens ojämnaste målskytt, Johan Hedman ett tokryck och gjorde 4 för Rotebro borta mot Falun. Bottenstriden ett minne blott för Rotebro, som istället tar upp jakten på oss inför derbyt i näst sista omgången. Men Rotebro, här kommer lite annan relevant fakta, som jag av en total slump ramlade över på en av mina (helt El Clasico-oberoende) vänners FB-status.



Den helt okände Mikael Melkersson är veckans hjälte. Dags att bygga studentlägenheter på Skinnaråsen?

#8

Foto från: www.sandvikensif.com

Sandvikens IF - Sollentuna United 1-0 (0-0)
1-0 49'

Varningar: Simon Afrim

Höstsäsongen rivstartade med två raka segrar mot Strömsberg och Spårvägen, tappade fart med ett kryss mot Kvarnsveden och stannade av rejält med en förlust på Jernvallen mot Sandviken. En tempostark och till större delen ganska jämn match slutade med en 0-1-förlust där vi glömde bort en målfarlig mittback på en andraboll efter hörna. Förlusten bröt av den lilla linan av kontakt vi hade upp till tabellens topp. Ingemansland - här kommer Sollentuna United!

Omgång nummer 15 av Division 2 norra Svealand 2011 bjöd för Sollentuna Uniteds del på andra bortamatchen. Århundradets sämsta busslag (Två segrar på fyra år vid bussåkning - byt ut chauffören!) begav sig de dryga 20 milen upp till Sandviken och den svåra bortamatchen på Jernvallen.

Sandviken (Varför tar man inte bort det sista "en":et i Sandviken, Sandvik är ju ändå precis allting i staden?) tog emot med nysladdad konstgräsplan, världsrekord i svarta gummikulor och en väderlek som gjord för fotboll. I hemmamatchen på Vallen tog Sandviken oss på sängen med sitt fartfyllda spel, och det fanns ingenting som tydde på motsatsen denna gång. Efter att successivt ha blivit bättre och bättre under året och kryddat det med några enligt ryktet fantastiska offensivamerikaner under sommaren hade vi all anledning för att bereda oss på en rejäl anstormning i Sandvikens jakt på Enköping i toppen.

Vi hade i veckan åkt på en tung och olycklig när Anton Lindbergs gubbiga ljumskar tackade för sig i Stockholm Cup-victorian mot Huddinge i onsdags. Vår redan tunna backbesättning blev ännu tunnare, till matchen mot Sandviken tog vår konstapel med jättelår, Terland, åter plats i backlinjen efter sin fotskada. Denna gång som mittback, istället för sin vanliga högerback.

Jämfört med förra veckans elva som kryssade mot Kvarnsveden gjordes tre förändringar: Reynoso, Lindberg och Allyn ersattes av Terland, Åberg och Makolli. Elvan blev således:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 25. Afrim - 4. Anton

10. Badji - 5. Matte - 8. Jens - 7. Doni

17. Demba - 9. Snake

Bänk:
30. Marko
27. Eyüp
11. Reynoso
19. Trimi
22. Jeppe
83. Omar
99. Mike

Taktiskt så omdisponerade vi mittfältet i diamantform, för att genom undertecknads ihärdiga mittfältsgrisande få stopp på den enligt ryktena briljante Andrew Stadler. Yttrarna Badji och Doni fick order att söka ytorna framför SIF:s ytterbackar och längst fram skulle gaseller Snake och Demba spurta på allt som rörde sig.

Vår taktiska disposition faller inledningsvis väldigt väl ut. Våra offensiva pjäser blockerar effektivt passningsvägarna uppåt, där den relativt osynlige Stadler tar klivet upp som forward efter cirka 20 minuter och fick fajtas mot Fete Filip istället för Gängliga Jens. Sandviken skapar, precis som vi ett par farliga lägen, där det allra sista saknas för att målchansen ska bli solklar.

Halvlekens i särklass bästa målchans tillfaller oss genom den känsliga högerfoten tillhörande Doni. Från en position till vänster utanför straffområdet lyfter han bollen så fint, så känsligt, så vackert - i ribbans undersida. Bollen studsar ner på mållinjen och på returen får Folkesson inte riktigt träff med huvudet. Surt. 0-1 där och vi hade haft en jättechans.

Spelet är jämt och går i ett högt tempo fram och tillbaka, det är en bra div2-match. Sandvikens touch-and-go-spel är oöverträffat i serien och när de kombinerar mellan framlöpande mittfältare/ytterbackar och forwards är de riktigt svåra att stoppa och vi får jobba med alla medel vi har. På andra sidan planen får Sandvikens försvarare göra skäl för pengarna (Stämmer ryktena om Sandvikens jättelöner???) när Snake och Demba drar igång motorerna. Vi kommer till en del avslut men Sandvikens målvakt är säkerheten själv och tar allting han ska. Snake var vänlig nog att lyra in ett par hörnor i händerna på honom också. Byte av hörnläggare - nu!

Efter en optimistisk halvtidspaus i innandömet av Göransson Arena kliver vi förhoppningsfulla ut till andra halvlek. Vi fick vara förhoppningsfulla i fem minuter. Sedan drog Sveriges(?) målfarligaste försvarare David Svanberg ner rullgardinen. Vi kanske underskattade honom för hans trasiga skor eller usla frisparkar, men nicka kunde han. I efterdyningarna av en hörna får Sandviken ut bollen i vänsterytterposition. Ett hårt inlägg dyker in i straffområdet, och i luckan mellan Afrim och Anton dyker Svanberg upp och kan sätta bollen i ett i stort sett tomt nät. Vi gör många fel i situationen (som ses på bild i början av detta inlägg). Korkade Åberg reagerar inte på Afrims kallelser om att ta klivet ner i backlinjen innan inlägget slås, Afrim själv blir bolltittare utan att se vad han har bakom sig, och Anton låter en spelare komma oattackerad mellan sig och Simon, trots att han inte har någon bakom sig. Det är lätt att vara efterklok, samtidigt som det är två fina prestationer av Sandvikenspelarna. 0-1 alltså. Skit.

Ganska direkt efter målet byts Demba ut efter att ha fått en smäll i första halvlek. Vi tappar nu i aggressivitet och snabbhet i anfallet, men etablerar istället en press på Sandvikens planhalva under kvarten som följer målet. Här spelar vi bra fotboll, men som så ofta blir vi tama när vi närmar oss motståndarmålet. Samtidigt kontrar Sandviken sylvasst och är brytningar och några offsideavblåsningar från rena frilägen. Frilägena skulle komma senare.

Tyvärr tappar vi i energi ju längre andra halvlek går känns det som. Vi får inte igång någon riktig rörelse, och slarvar ordentligt i de avgörande momenten. Som en sista åtgärd byter tränarna ut Filip och slänger in Trimi på topp. Vi öser på uppåt med allt vi har och spelar med en trebacklinje mot Sandvikens sylvassa anfall. Oundvikligt spelar de sig igenom ett par gånger, men vi har seriens hetaste målvakt i Alexander Säll, som återigen snuvar motståndare på givna mål i en-mot-en-situationer.

Så kommer den gyllene kvitteringschansen med bara minuter kvar. Folkesson nickar en andraboll till en sopren Mike. Jag tror inte han förstår hur fri han är framför mål, för det stressade högeravslutet går både långt utanför och över på samma gång.

Mer än så orkar vi inte producera framåt. Istället för ytterligare något läge är det faktiskt Sandviken som har den sista chansen, men Säll räddar ytterligare ett öppet läge.

Grattis till Sandviken, ett lag som spelar fotboll på ett skönt sätt och absolut förtjänar att ligga i toppen. Det kommer att stå mellan dem och Enköping - seriens två klart bästa lag den här säsongen. Min känsla av dessa lag är att Enköping är ännu lite tyngre och kanske ännu jämnare, medan Sandviken slår Enköping när det gäller fart och individuell finess. Helt klart två lag som försöker spela fotboll, vilket är kul att se att det ger resultat.

För vår del väntar GUSK, och det finns fortfarande mycket att spela för. Vi vill kvalificera oss för Svenska Cupen - för det krävs det topp 4! Vi har revansch att kräva på GUSK, för att vi ska kunna ta det krävs ett distinktare Sollentuna United. Oj vad jag längtar tills dagen då en Sollentuna Unitedspelare trycker undan en motståndare och dundrar upp bollen i nättaket!

Kan du fixa en comeback av John Hartson, Atilla?

#8

PS. Just det. Sollentunas nya kändis Håk-Eye var givetvis på plats. Enligt rapporter var han ovanligt positiv (Med några rejäla undantag) under matchen. Efter matchen var det dock samma gamla Håkan som barskt klev in på planen och ställde sig frågan "Hur faaan det här kan vara ett topplag? Snarare ett riktigt skitlag!" inför frågande Sandvikenspelare. Håkan från start på lördag! DS.

Foto: Sven-Erik Karlsson (www.dalademokraten.se)

Kvarnsveden-Sollentuna United 2-2
1-0 5’
2-0 19’
2-1 58 Mike (str)
2-2 69’ Folkesson

Varningar: Demba, Eyüp, Wiklundh, Afrim

Jag var avstängd till bortamatchen mot Kvarnsveden. Jag har således inte mycket att rapportera om stämningen i omklädningsrummet, direktiven från tränarna eller känslan på plan. Däremot fick jag uppleva Sollentuna United ur ett annat perspektiv, nämligen från läktaren med vår kanske största supporter Håkan.

Håkan är så nära man kan komma ett riktigt Håk-Eye. Han ser allt, har knivskarpa observationer och en ännu vassare tunga. Få är de spelare som undgått totala sågningar från Håk-Eye, så också denna match. Så, här är Kvarnsveden-Sollentuna United ur mitt och Håk-Eyes perspektiv (Håk-Eyes kommentarer i kursivt)

1' Lilla DN startar matchen med att sätta Christian i skiten, vilket han lyckligtvis löser.
2' Reynoso vinner en frispark djupt på egen planhalva
5" frispark i bra läge Kvarnsveden - Säll räddar säkert till hörna
6' 1-0 Kvarnsveden. Kort hörna spelas tillbaka till #10 som pangar in i bortre krysset. ”Äh men vafaaan, nu torskar vi!”, kommer surt från Håk-Eye.
10' Reynoso bjuder på matchens fint hittills då han sular en motståndare åt skogen. Håk-Eye skrockar belåtet.
11' Hörna United
12' Afrim nickar utanför- bra chans! ”Han kan väl förfaaan inte spela med det där jävla hårbandet!”
13' Inte allt för långt ifrån självmål på DNs frispark
14' Varning Demba
15' Avslut i farligt läge Kvarnsveden. Säll räddar
18' Nära mål då Kvarnsvedens keeper tappar ett inlägg från Demba
21' 2-0 Kvarnsveden. Löjligt mycket offside.
22' Linjedomaren häcklas flitigt av Unitedfalangen med Håk-Eye i spetsen. ”Du är så jääävla dålig!”
23' Demba skjuter farligt skott utanför ”Vafaan skjuter han för, han kan ju inte skjuta!”
25' Långsamt spel av United. Måste till en rejäl tempohöjning
26' Jättenära mål när en bra frispark av DN räddas på mållinjen!
28' Wiklundh skjuter utanför från distans
30' Snake skjuter mitt på målvakten i fritt läge inne i straffområdet! Vår bästa chans! ”Nähä, sätter vi inte såna där lägen kan vi lika gärna ge upp”
33' Gult kort för Kvarnsveden efter Demba-kapning
36' Frispark utanför straffområdet United - Mike i muren ”Kunde man ju gissa redan innan”
38' Jätteläge Kvarnsveden efter omställning. Hörna.
41' Kvarnsveden-ytter leker Cruyff i straffområdet. Får ett friläge och chippar i burgaveln
45' Snake avslutar första halvlek med att sätta en hörna i burgaveln.

Paus, kioskbesök (”Kaffe och mazarin tack”, beställer Håk-Eye gubbigt)

Svag halvlek. Kommer behövas en rejäl uppryckning till andra halvlek!!!

46' Byte till andra. Gabbe ut - Eyup in. ”Jasså Eyüp kommer in. Jaha, då går väl åt helvete”
48' Gult kort till Eyup efter tröjdragning
49' Afrim ligger ner efter en nickduell efter frispark
52' press från United utan att skapa den riktiga farligheten
55' Snake styr ett inspel från Badji över mål - farligt!
56' Demba trasslar sig till skottläge efter bra förarbete av Eyup. skjuter över.
57' Afrim/Lindberg avstyr ett läge med exemplariskt mittbacksspel
58' Straff! Snake kapad av målvakten. Mike kliver fram. ”Nääe han ska väl inte skjuta, han gör aldrig mål!”
58' Mål! Mike skjuter med avstannande avsats. Målvakten är på bollen men kan bara styra den in i burgaveln!
62' Byte: Badji ut - Omar in
63' Frispark i ytterposition för Kvarnsveden - Säll plockar säkert
65' Mike nickar in 2-2! Offside! ”Har du varit inne och läst på offside i pausen eller din pajas?”, Håk-Eye låter linjedomaren veta att han lever.
67' "Vi får börja fundera på knallskott, nån som har ett?" Håk-Eye börjar fundera på alternativa lösningar.
68' Säll räddar friläge!
69' Säll tar ett friläge från samma kille igen. Kung! ”Men för faaan, Lindberg är ju inte snabb de första meterna!”, Håk-Eye plågas.


Foto: Sven-Erik Karlsson (www.dalademokraten.se)

70' FOOOLKESSON!!! Halvvolleyskjuter in 2-2 i nättaket från distans! Håk-Eye dansar krigsdans på läktaren.
71' Säll gör en räddning till! Är otrolig just nu! ”Aa nu spelar han bra, men han kan fan inte skjuta utsparkar”
72' Gult kort till Afrim
73' Jättenära 2-3! Snake skjuter i burgaveln efter förarbete av Matte!
75' Snake igen! Målvakten räddar Snakes friläge från vänster. Håk-Eye gömmer huvudet i händerna.
76' Bra omställning - hörna United
79' Bra anfall avslutas med skott utanför av Matte
80' Snake cykelsparkar men får ingen träff
81' Danne uttalar sig för första gången på läktaren: ”Aaaa så där kan ju inte du göra i alla fall Atilla!”, med syfte på Snakes bissa. Håk-Eye studerar kritiskt Danne över toppen på brillorna som halkat ner på nästippen.
83' Två farliga anfall av Kvarnsveden. Hörna.
85' Mike helt fri från någon meter - räddning! ”Vem faaan köpte honom!?”, vrålar Håk-Eye.
86' Folkesson skjuter över ur bra läge!
89' Kvarnsvedenspelare nere för räkning. Välbehövlig paus i intensiva slutminuter.
91' Jobbig frispark Kvarnsveden...
92' Efterföljande byte...
92' Byte: Demba ut - Teiwo in ”Men för faaan, vad ska de byta nu för?”
94' Slut.

”Jaha, då var det kört för i år då", konkluderade Håk-Eye.

Riktigt så illa är det inte. Det är fortfarande många poäng kvar att spela om. Visst hade vi hoppats på en vinst mot Kvarnsveden, men som matchen utvecklade sig kan vi inte vara missnöjda med en poäng. Nyktert sätt så har Kvarnsveden kanske ännu fler klara chanser än vi, Säll är matchens gigant och räddar oss flera gånger. Matchen hade lika gärna kunnat sluta 7-2, 5-5 eller 3-8, det var stundtals riktig Hawaii framförallt i andra halvlek då lagen bytte målchanser hela tiden.

Stort beröm ändå till alla på planen som visar karaktär och vänder underläget till en poäng. Stor skillnad på en förlust och en oavgjord! Vi är fortsatt obesegrade under hösten, och vi kan åka till Sandviken nästa helg med stort självförtroende och stort begär för revansch.

Och just det, glömde visst att vi ryckte ifrån Rotebro med en poäng till...

#8

Sollentuna United - Spårvägen 1-0 (1-0)

1-0 20’ Simon (Jeppe)


1. Säll

14. Christian - 6. Lindberg - 25. Afrim - 20. Anton

17. Demba - 5. Folkesson - 8. Jens - 22. Jeppe

9. Snake - 99. Allyn

Bänk:

30. Marko
10. Badji
11. Reynoso
18. Gabbe B-Ö
19. Trimi
27. Eyüp
83. Omar


Ny match. Nya möjligheter. Inte att närma oss topplagen, där Enköping och Skiljebo går som tåget för närvarande. Dock en möjlighet till ett mini-ryck i kommunkampen, där ett lamt Rotebro dagen innan förlorat mot solbrända Siggis mannar med 1-2 på Skinnaråsen. Vi själva kom till matchen med en intensiv träningsvecka i benen. Konkurrenssituationen i laget blir allt hårdare med Badji tillbaka från utlandsresa och Teiwo och FT i slutskedet av rehabilitering av sina skador. Startelvan bjöd som ni kan se på två förändringar sedan Strömsbergsmatchen; Eyüp och Omar ut - Jens och Jeppe in.

Vårmatchen mot Spårvägen var en ganska slö tillställning där minnet var att vi var ”överlägsna men inte fick in bollen”. En videoanalys av matchen visade dock att vi inte alls var speciellt överlägsna och att Spårvägen hur nöjt som helst lät oss ha bollen i backlinjen, för därifrån skapade vi inga chanser. En riktigt, riktigt trött match från vår sida där allt gick långsamt och vi gjorde det enkelt för våra motståndare att försvara sig.

Därför pratade vi nu om att snabbare försöka få upp bollen i offensiva positioner, och ”ställa mer frågor till motståndarna” (Stefan är tillsammans med Niklas Wikegård Sveriges mest frekventa användare av detta uttryck). Vi ville också bibehålla aggressiviteten som firat stora triumfer mot Strömsberg, och på så sätt ta ett givet kommando om händelserna på planen.

Matchen startar också med ett stort övertag för oss. Första 20 finns det bara ett lag på planen, och det är hemmalaget med elva jätteidioter i vita tröjor som kör för allt de är värda. Vi hittar bra ytor på kanterna där Jeppe och Demba kör full fart från början och överlappas fint av Anton och Christian (Nja, kanske inte så många överlappningar där förresten). Lilla DN har två hyperfarliga inspel som vi precis missar att få fötterna på. Mike har ett fräsande skott utifrån och Snake får inte träff när han både en och två gånger blir frispelad. Jeppe testar skott ur bra läge (Till en förtvivlat överlappande Åbergs stora förtret), men Spårvägen-keepern kniper den.
Målet kommer istället på en fast situation. Efter att ha kommit till korta mot Spårets tunga spelare vid ett par hörnor hittar vi rätt med en överlång hörna från Jeppe som träffar Afrim, som med pannan helt korrekt nickar bollen ner i backen. De fumlande backarna på mållinjen lyckas inte avstyra, och bollen studsar in i mål. Afrims första mål sedan Sollentuna United hette Tureberg!

Efter de första 20 minuternas anstormning äter sig Spårvägen in i matchen. De använde sig framgångsrikt av en specialtaktik som gick ut på att försöka få inkast högt upp i plan till höger. Därifrån kastade man alltid bollen på den skicklige nummer elva, som nästan varje gång lyckades vända bort sin bevakare och skicka in bollen i straffområdet. Efter en sådan situation skapar man också Årets miss hittills på Vallen, då ett inspel går förbi Säll men den anstormande forwarden lyckas på något sätt skjuta högt över det öppna målet från bara någon meters avstånd!

Några fler målchanser av dignitet skapar dock inte Spåret i första halvlek, även om resten av halvleken är jämnare och präglas av mycket kamp (Som när Jens Keane visade vem av lagkaptenerna som gjorde ondast att möta i en dobbkamp och drog på dig gult och avstängning. Segt.). De bästa målchanserna tillfaller fortfarande oss, men Snakes slöa avslut gjorde inte många glada. 1-0 står sig till paus.

Ett blött gäng slog sig ner på bänkarna i omklädningsrummet. Det poängterades vikten av att inte sluta spela och behålla kommandot, vi mindes alla hur vi lamslogs av Spårvägens höjda press efter vårt 1-0-mål i vårmötet. Ett byte gjordes, slutkörde Jeppe byttes ut mot Badji.

I det tilltagande regnet tar vi tillbaka kommandot. Jag tycker aldrig att Spårvägen känns ofarliga - de är tunga och jobbiga, framför allt på fasta då de skapar en hel del hörnor. Vi krigar dock på bra med det vi har i luften och den farligaste hörnan, där bollen studsar precis över ribban, blir avblåst för ruff på en Spåretspelare.

Vi har ett par bra chanser framåt, främst genom pigge inhopparen Badji. Först drar han ett rykande skott på motrull i stolpen och sedan kvitterar han Spårets Årets miss i första genom att lyckas volleybredsida ett inspel från Snake över ett övergivet mål inifrån målgården. Till Badjis försvar ska sägas att bollen kom inflygande hårt och snabbt och han inte fick mycket tid att tänka.

1-0 är ändå en väldigt bräcklig ledning, och vi får kritiskt erkänna att vi måste bli bättre på att stänga matcher, för att slippa onödigt nervdaller i slutskedet. Nu skapar Spårvägen ett par riktigt svettiga hörnor, och avslutar också matchen med en jättechans. En andraboll efter ett inkast lyras in i straffområdet. En forward kommer upp perfekt mellan våra backar och nickar hårt och distinkt bollen mot mål. ”Det är mål.”, tänker jag uppgivet. MEN. Turen och en placeringssäker målvakt är på vår sida. Nicken fastnar rakt i Sälls skopa, som inte heller släpper någon retur. Det blir det sista i chansväg, och efter ett passionerat maskande byte signerat Jagne är domaren trevlig nog att blåsa av innan ytterligare en Spårvägenhörna hinner dimpa ner i vårt straffområde. Ny trepoängare! Ny nolla!

Skönt att vi fortsätter att vara starka på Vallen - återstår nu att ta med den återfunna viljan och engagemanget upp till Borlänge för bortamötet med Kvarnsveden nästa vecka.

Beröm ska självklart delas ut. Matchhjälten Simon Afrim gjorde en av de bättre insatserna på länge, tillsammans med alla andra i backlinjen. Beröm även till Demba, som lyfte sig efter en sådär första halvlek och gjorde väldigt mycket nytta med sin snabbhet och uthållighet i andra halvlek. Längst bak fortsätter Säll att spela säkert och bokförs för ytterligare en nolla. Härligt!

Nu fortsätter vi uppåt!

#8

Tisdagar betyder matchgenomgång. Matchgenomgången med tillhörande videoanalys efter segern mot Strömsberg gav oss ett antal viktiga, och oviktiga, besked:

• Jag tror att jag behöver glasögon. Har gått och stoppat undan den farhågan ett tag nu men motbevisen börjar stapla sig på hög. Någonstans vid klipp 8-9 vänder jag mig lite halvnöjt om mot Lilla DN och väser ”Aah nejs, nu är jag inne och vinner närkamper!”. Det var Eyüp.

• När vi attackerar på alla fronter blir vi svårstoppade. Härligt att se flera exempel på när vi kommer i full fart på båda kanterna och i mitten samtidigt. Lite mer synkning mellan lagdelarna där så kommer det bli jobbigt att freda sitt mål mot Sollentuna United.

• Att ha snack och styrning bakifrån är viktigt på plan. Att Säll har tagit detta till sig hördes riktigt bra i klippen. Till och med när bollen är längst ner på Strömsbergs planhalva hörs vår fräknige burväktares röst skrika och gapa. Mer sånt!

• Stefan berömde Simon Afrim för att ha ”kommit in i en ny era i sitt fotbollsliv”. Och visst har han rätt - för vem har någonsin sett Simon ”Beckenbauer” Afrim ta ett kliv upp och enkelt ställa en motståndare offside? Simon, som tydligen missförstått vårt spelsystem i tre år, frångick äntligen sin självutnämnda liberoposition och sållade sig till övriga i backlinjen.

• Ibland är minnet av prestationer på planen bättre än vad de sedan visar sig vara på film (För mer info, se avsnittet om Christian Antonio i Uniteds sämsta prestationer någonsin). I fallet Mike Allyns straff var det lyckligtvis inte så. Straffen var ännu hårdare på film.

• Det var kul att vi fyllde på med mer folk offensivt än vi gjort på riktigt länge. Vid en paus i filmen innan ett inlägg var vi 4-5 man på plats inne i straffområdet. När hände det senast?

• Vår kameraman, Micke Thorstensson, har ett fullkomligt vidrigt sätt att andas och snodde onödig fokus från spelsekvenserna med sina högst oklara stön och stånkanden.

• Vi fick ett klart bevis på att vår nya tränare är tidsoptimist. ”En dryg halvtimmes videogenomgång”, sades det från början. Det blev lite längre (”När jag kollade klockan hade det gått över en timme, och då var vi på klipp 3 av 21”, sa Antonio). Kan dock inte säga att det gick någon nöd på oss, genomgången var kul*.

• Vi visste att Snake aldrig har fel. En annan som väldigt sällan har fel, eller i varje fall alltid har små förklaringar till allt, är Lilla DN. Efter en knapp kvart klipper Wiklundh en Strömsbergare riktigt rejält vid hörnflaggan (Såg hårt och bra ut på film!). ”Njaaaaeeeh, det va på bollen!”, sa DN. I ett annat filmklipp löper han efter en djupledsboll från Afrim, men hinner inte upp bollen innan domaren blåser för inspark. ”Aaaaaeeeh, den va inte ute!” förklarade DN. Härligt!

• Omar har gått och blivit ödmjuk. Hans drömmål hade tydligen ”aldrig gått att genomföra utan lagkamraterna” och var absolut ”allas mål” (Där är jag osäker på om han menade ”Allas” eller ”Allahs”, reserverar mig för att han hyllade något ännu högre än sina lagkamrater i dessa Ramadan-tider).

*Kul = kvalitetsfylld, lärorik, utvecklande, inspirerande, tankeväckande, mentalt tränande, ambitiös, intressant, spännande etc.

#8

En bra sportblogg ska ge både ris och ros. Efter att ha delat ut mycket ros efter matchen mot Strömsberg ska det nu ges flertalet rejäla skopor ris. Många spelare i Sollentuna United gör bra saker - men så finns det också de som gör mindre bra saker. Riktigt dåliga saker. AlltidUnited ger er, de 10 sämsta prestationerna i Sollentuna Uniteds historia!


10. Vedad Kestendzic gör inte mål på Köping

Köping-Sollentuna United hösten 2010 satte världsrekord i missade målchanser. Andra halvlek bjöd på, utan att överdriva, 15 soprena chanser för bortalaget United. Sump, på sump, på sump. Den värste målsumparen av alla hette Vedad Kestendzic. Ciggkungen från Bosnien hade satt skorna på fel fot, druckit tre liter bosnisk sprit och Youtubat Micke Dahlberg syntes det som. Han räddade äran genom att göra vårt kvitteringsmål på straff, bara för att efter det missa ytterligare två dunderlägen på övertid. Missad seger, tappad tätkänning i tabellen. Vi bugar, bockar och lider ont av passiv rökning. Härligt, Vedad!



9. Monir Azahaf gör drömdebut

Skiljebo-Sollentuna United. Höst 2008. Kanske en lite orättvis medlem av denna bottenlista, men här gick allting så fel det kunde.

Monir Azahaf kom till Sollentuna United inför säsongen från Spånga IS, för att ta upp kampen med 2007 års succékeeper, Danne ”Katten” Andersson. Det blev dock Katten som fick tränarnas förtroende och Monir fick snällt stå åt sidan.

Debuten skulle dröja en bit in på hösten, då Monir fick förtroendet i den svåra bortamatchen mot topplaget Skiljebo, som då slogs om seriesegern med Syrianska Kerburan.

Matchen hinner knappt börja innan allt händer på en gång. Skiljebo tar kontroll  över bollen, sätter in bollen bakom backlinjen. Monir reagerar instinktivt, men lite för sent. En snabb forward hinner peta bollen förbi honom och Monir klipper honom stenhårt, och visst blir det straff och utvisning. Efter mindre än en minut i debuten.

Efter det blir matchen en ensidig historia, där Skiljebo kör över oss med 4-0. När vi kommer in i omklädningsrummet möts vi av en bedrövad Monir som mest ser ut att vilja försvinna från jordens yta. Alla mumlar några uppmuntrande ord, Källberg spär på med ett ”Bra jobbat Monir!”.

För att sy ihop historien till den riktiga katastrofdagen besökte chilibabbgänget och Limpan Pizza Hut efter matchen. Limpan myntar såklart idén om att alla ska klunsa om notan. Blir 1500 nätta riksdaler. Behöver jag ens berätta vem som åkte på den?

8. Jens Åberg blir intervjuad efter träningsmatch mot Spårvägen

Min ursprungliga tanke med denna bottenlista var att enbart granska prestationer som hänt på planen under matchspel i tävlingssammanhang. Hur gärna jag än vill kan jag dock inte blunda för det totala stolpskott som ställer upp framför Micke Thorstenssons kamera för att svara på några frågor efter träningsmatchen mot Spårvägen på Bosön, försäsongen 2010.

Efter att ha frågat ut tremålsskytten Badji (VM i klyschor: ”Jag vill bara ha kul, göra bra ifrån mig blablabla...”) och det ”spännande” nyförvärvet Matte Folkesson (”Jag är en löpstark mittfältare med bra kondition, rör mig över stora ytor, gillar att springa och orkar väldigt länge...”) går turen till en jätteidiot som hoppade in på mitten sista 20 med tröja nummer åtta.

Jag har blivit kallad nörd, freak och sportfåne. Har sett så mycket sport på TV att jag knappt vill veta. Förmodligen sett tusentals TV-intervjuer. Därför, Jens Åberg, skulle jag gärna vilja ha ett svar av dig: Varför i h*lvete kollar du likt en annan pedofil rakt in i kameran hela intervjun!!!?

Alla med något form av förnuft tittar logiskt tillbaka i ögonen på personen som intervjuar. Låt gå att Micke Thorsten inte är Johanna Frändén, men snälla Jens du måste kunna prestera bättre än så här. Min blick är lika fäst i kamerans lins som Hannibal Lecters blick är fäst på Clarice Starling.

Vill jag äta upp kameran?
Är jag blyg och inte vågar möta Thorstens blick?
Är jag bara dum i huvudet?

Jag vet inte, men titta gärna själva (På egen risk)...





7. Demba Sanyang är spindeln i nätet mot Dalkurd

Sollentuna United-Dalkurd. Våren 2009. Det inför säsongen superhypade Dalkurd går fram som en ångvält i serien. Idel segrar. Nu ställdes man på Sollentunavallen mot ett dittills ganska svagt Sollentuna United, som inte alls hade lyckats ersätta de många tappade nyckelspelarna från 2008 års tredjeplats.

Mot Dalkurd gick det fort, väldigt fort. Laget spelade i en helt annan kvalité än något lag i serien. Mot det ställde coach Ove Bergström upp med vår gambianske Jon Obi Mikel, Demba Sanyang, i en sorts ”spindel i nätet”-roll. Om Dalkurd spelade fort spelade Demba långsamt, mycket långsamt.

De grönklädda kurderna hade total lekstuga på mitten, och de gånger Demba själv fick bollen blev han av med den innan han själv antagligen fattat att han ens fått den. Den spelmässiga utklassningen är den värsta jag varit med om, och att det bara slutade 0-4 får vi tacka vår målvakt, turen samt det faktum att Dalkurd inte brydde sig i andra halvlek. Dembas insats som mittfältsankare? Hella, skadad på läktaren, beskrev det nog allra bäst.

”Att se Demba spela fotboll går nog långsammare än att sitta och titta på färg som torkar!”


6. Nicklas Hellsten blir ikappsprungen, trots en halv planhalvas försprång

Sollentuna United-Västerås IK. Höst 2008. Nicklas ”Hella” Hellsten assisterar snyggt till Vedads 3-0-mål, men tar trots det en plats på listan över de sämsta prestationerna. Är det möjligt? Visst är det möjligt.

Chrille Eriksson från Väsby driver upp bollen från sin mittbacksposition. Avancerar snyggt och ganska ostört upp i på mittfältet. Till vänster i plan har vänsterbacken Hella hela tiden smygit med. Chrilles passning är helt perfekt och skär rakt igenom Västeråsförsvaret, till Hella som klivit in från vänster.

Hella är fri, oj så fri han är! Hela den jagande backlinjen är långt distanserad och Hella ska bara driva fram bollen och distinkt avsluta friläget. ”My time to shine!”, tänker Hella, som inte är van vid att stå i rampljuset. Han tar en touch, inga backar i sikte. Han tar en till, skymtar något i ögonvrån. Han tar en tredje touch. Shit, de är ikapp! Skamset och motvilligt tvingas Hella inse att han aldrig kommer att komma till ett eget avslut. Han trampar på bollen. Backarna forsar förbi. Han spelar i sidled till Vedad (Som med sönderrökta lungor även han joggat ikapp Hella), som med vänstern placerar in 3-0 och avgör matchen. På ytan är Hella glad för laget, men någonting inom Nicklas dog förmodligen den dagen, den stunden. Det skulle aldrig bli något Premier League, inte med det löpsteget.

5. Kabba Langley är överambitiös i sitt passningsspel borta mot Vallentuna

Vallentuna-Sollentuna United. Sensommar 2009. United kommer, med nya tränaren Paul Lindholm, stärkta av att vara obesegrade efter sommaruppehållet. Förstärkta av Väsbylånen Omar Eddahri och Niklas Maripuu skulle nu Vallentuna betvingas på bortaplan.

Om det var lagets fina form eller det faktum att vi slagit Vallentuna hemma med 7-2 som orsakade hybrisen låter jag vara osagt, men när Kabba Langley gav sig den på att han skulle spela ett passningsspel med svårighetsnivå Wesley Sneijder som mittback, ja då gick det inte helt bra. Vristbollarna susade åt höger, vänster, framåt och bakåt. Framför allt susade det rakt i gapet på tacksamma motståndarforwards. Hade inte Kabbas mittbackskollega, en viss Filip Terland, gjort en praktinsats hade det kunnat bli många bollar i baken på Vallentuna IP. Nu blev det istället snygga 3-0 framåt, efter två av Omar och ett av Belgien Bärs. Men Kabbas insats renderade både i hjärtklappning, överkorsad geting och finlandssvenskengelska utbrott från Paul.



4. Axel Sjöberg kommunicerar med målvakter

Denna usla prestation är i själva verket flera usla prestationer och sträckte sig över två matcher i rad, Köping borta och IFK Sundsvall hemma, hösten 2010. Axel Sjöberg hade överlag gjort en stark första säsong som senior och med sina två meter, hundra pannor och gigantiska skalle gjort mycket gott för Sollentuna United. Nu var det dock dags för en svacka, och svackan ledde till såna fatala missar att de kunde varit hämtat från Självmål & Tabbar med Hegerfors.

Nu ska väl erkännas att våra briljanta burväktare hade några klumpiga kroppar och oanvända stämband med i de här målet. Borta mot Köping var det Säll (Som inte hade sina finest moments överlag i den matchen) som tillsammans med Axel ställde till det.

Lång boll över vår backlinje. Axel springer bakåt och är ganska klart först på bollen. Bakifrån kommer Säll, och är också klart före Köpingspelaren på bollen. Axel verkar dock ha glömt bort att det finns en målvakt i laget, och Säll tycktes också glömt bort att det går att använda sin röst. Således blev det en frontalkrock, där den aningen tyngre (Dock bara marginellt vid den här tiden...) Axel mejade ner Säll och de två Unitedspelarna ramlade ihop i en hög av skor, benskydd och fräknar. Den häpna forwarden kunde glatt ta emot bollen och i stort sett gå in med bollen i mål. Klantar!

Axel nöjde sig dock inte med det. Säll fick ta konsekvenserna, och blev till nästa match bänkad för första gången på säsongen till förmån för Brille. Det visade sig också bli den sista. Axel och Säll hade kanske slutit ett hemligt avtal, för Axel gjorde det sannerligen inte lätt för Brille i buren.

Situationen var densamma. Lång boll över backlinjen, Axel löper felvänd. Denna gång satsar han på finess istället för brunk och styrka. Axel förlänger den studsande bollen med en elegant lobbnick, problemet är bara att Brille står några meter längre ut än vad Axel räknat med. Bollen i båge över Brille hur snyggt som helst, och den anstormande forwarden tackade och tog emot (Detta var kvitteringsmålet till 3-3. Sundsvalls tredje mål borta mot oss. Det var ungefär lika många som de gjorde totalt under säsongen.). Axel hade slagit till igen.

3. Christian Antonio avlossar stora kanonen på Goodison Park

När någon filmar våra matcher och vi får se dem i efterhand slås man ofta över hur oerhört långsamt det verkar gå. Jämförelsen mot en topp-producerad Premier League-match på TV är givetvis väldigt orättvis att dra, men ändå omöjlig att inte göra. Man minns sina egna bra aktioner i matchen som rena världsklassnummer. När man sedan ser det igen på TV så visar det sig vara en halvdan sidledsfint som avslutas med en intetsägande passning till högerbacken.

Föreställ er då vår glädje när vi, på Goodison Park, skulle möta Everton framför kameralinserna på riktiga filmkameror! På en riktig Premier League-arena! Låt gå att det var 40 istället för 40 000 åskådare på matchen, men ändå!

I mitten av första halvlek står Christian Antonio för ett av de individuellt absolut sämsta nummer en Sollentuna United-spelare någonsin presterat. Han blir framspelad till ett perfekt skottläge utanför Evertons straffområde. Christian, som lever lite på ryktet att vara en spelare med fruktat skott, tar i för kung och fosterland (Sverige? Eritrea? Montenegro?) och trycker till allt vad han kan. Bollen som avlossas från #14:s högerfot går till historien som det lösaste, det mesigaste, det töntigaste som en människa över tre års ålder någonsin har presterat. Vi försökte fast-forwarda skottet, men det var omöjligt. Ingen snabbspolning i världen lyckades få den lilla fjärten att gå fortare mot målet. Målvakten hade hunnit slänga sig åt ena hållet, resa sig, göra 50 armhävningar, ta en autograf av Limpan, hänga sig i ribban i knävecken och byta tröja med Säll innan han lugnt och fint tagit emot det genomusla skottet.

Så tack, tack så väldigt mycket Christian! Du har bevisat att vi inte är bra, till och med på en Premier League-arena är våra skott lösa, våra löpningar långsamma och vår teknik kass! Du har för alltid förstört våra drömmar!



2. Jens Åberg missar straff på utespelare


Strömsberg-Sollentuna United. Vår 2010. United leder i första halvlek med 1-0 efter ett distinkt vänsteravslut av Snake. Belgian Blue brunkar sig förbi Kabba och löper sig fri. Målvakten sätter brutalt stopp för Tompa T-Röd som den hårda vägen får stifta bekantskap med småstenen på Hedens ”gräsplan”.

Straff. Rött.

Fram kliver Jens Åberg. Kaptenen. Fanbäraren. Han, som hade varit i form och gjort mål mot Enköping. OCH Västerås. Skulle det nu bli mål för tredje matchen i rad. Oddsen kunde inte vara bättre. Strömsberg saknade inte bara en anständig fotbollsplan, de saknade även en reservmålvakt. Istället ställde man anfallsesset Björn Berglund i mål. Berglund, en fantastiskt duktig forward, var verkligen en usel målvakt. Riktigt, riktigt svag skulle det visa sig senare i matchen.

Åberg kliver fram, stämningen runt planen är ganska hätsk med ett hundratal högljudda åskådare med högafflarna i högsta hugg. Min ansats är stapplande, min bollträff icke-existerande och bollen skjuts löst och feminint utanför den högra stolpen. Som salt på såren läste dessutom Berglund straffen och hade med största sannolikhet räddat om fjollbollen hade gått på mål.

Istället för 2-0 och punkterad match tilläts Strömsberg vara kvar i matchen och kunde gå till pausvila med en positiv känsla. Straffsumparen själv blev utskrattad och fick höra både ett och två ”DIN J*VLA SOPA!” från de euforiska supportrarna.

I och med det blir #8 Åberg enda spelare med två topp-10-placeringar, vilket förmodligen utser honom till 2000-talets sämsta United-spelare?

1. Snake Enberg tar studenten och möter Sandviken dyngrak

Förstaplatsen på denna samling värdelösa prestationer går till en spelare som lyckats prestera lika uselt under matchens samtliga 90 minuter.

Vår/tidig sommar 2009. Sollentuna United-Sandviken på Sollentunavallen. Ett United som efter en trög vår matchen innan besegrat topplaget Frej på bortaplan med 2-1. Ett av målen i den matchen gjordes av den unge förstaårssenioren David Gustafsson, som även i övrigt firade triumfer med sin snabbhet på topp. Denna starka insats gav honom såklart en given plats även i startelvan mot Sandviken hos tillfällige huvudtränaren Börjesson.

Det var bara ett problem. Snake tog studenten samma dag, och tänkte varken stå över festande eller fotboll. Så efter champagnefrukost, ölsprutande studentflak och en alkoholflödande mottagning skulle den gode Snake starta för United och möta Sandviken hemma.

Han luktade som Källberg dagen efter på Finlandsfärjan. Spelade ungefär som om man hade slängt in en boll i Freddans hytt och bett honom trolla lite också...

Å herregud vad dålig han var! Det var missade mottagningar, felslagna passningar, långsamma dåligt tajmade passningar och mycket mer. Trots detta fick han, om inte mitt minne är fel, 90 minuter av Atilla på bänken. Matchen i sig var ingen höjdare heller för United, vi räddade 1-1 genom Omar som gjorde sitt första mål för klubben på passning från Stockholmsfotbollens eskortflicka, Niklas Karlsson.

Men det stora avtrycket lämnade alltså David Gustafsson, som i denna match stod för den absolut sämsta insatsen en spelare har gjort, och kanske någonsin kommer att göra i Sollentuna Uniteds tröja.



Bubblare: Filip Terlands första kvart borta mot Söderhamn 2009, Spånga-duons gemensamma bottennapp borta mot Sundsvall våren 2010, Jocke Kennes förlorade nickduell mot en dvärg borta mot Söderhamn 2009.

Många usla prestationer har alltså tagit plats i den vita tröjan, låt oss slippa sånt här under resten av säsongen 2011 nu!



Värdelöse #8

Foto: Pelle Johansson (www.unt.se)


Sollentuna United - Strömsbergs IF 2-0 (0-0)

1-0 55’ Omar (Mike)
2-0 76’ Mike (str)

Återstart efter sommaruppehållet. Strömsberg hemma. Ny tränare, nytt spelsystem. Mycket inspiration, men lite tid att spela ihop oss. Det gick ju bra ändå!

Startelvan som fick förtroendet för dagen såg ut som följer:

1. Säll

14. Christian - 6. Lindberg - 25. Afrim - 20. Wiklundh

17. Demba - 5. Folkesson - 27. Eyüp - 83. Omar

9. Snake - 99. Mike

Bänk:
30. Marko
7. Doni
8. Jens
11. Reynoso
19. Trimi
22. Jeppe


Sollentuna United mot Strömsberg brukar allt som oftast vara jämna matcher, vår statistik mot dem (1 vinst, 1 oavgjord, 1 förlust, målskillnad 7-7) är talande bevis för det. Inför denna matchen pratade vi om en ”äcklig” aggressivitet för att störa deras passningsskickliga mittfält och istället låta Langley & co i backlinjen sköta uppspelen med klart mindre känsliga fötter.

Inledningsvis klarar vi detta mycket bra. Anförda av en adrenalinsprutande duracellkanin med efternamnet Folkesson blir Strömsberg tagna på sängen, och vi vaskar fram två jättechanser precis i inledningen av matchen. Båda gångerna är det Mike som avslutar, men han avslutar ungefär som han slår i golf - stenhårt med blandad spridning. Det första är ett skott i fritt läge från straffområdet som susar utanför till vänster. Det andra läget är ännu bättre. Efter gambiansk show till höger chippar Demba in bollen till Mike som fri från måtta med huvudet. Från bänken ser det ut som bollen är på väg att segla in i bortre krysset - men återigen smiter den precis utanför.

Vår hysteriska start kommer av sig en kvart in i matchen ungefär. Här tar Strömsberg över lite grann. Man är antagligen seriens bästa lag på fasta situationer, och varje hörna känns som en halv straffspark. Här kliver dock Mike fram och förbättrar sitt defensiva markeringsspel sedan förra matchen mot Strömsberg med tvåhundra procent och är en riktigt beast i luften på defensiva hörnor. 2-3 farliga hörnor nickas starkt bort av Allyn. Strömsberg skapar ändå farligheter - någon gång dansar bollen kring mållinjen, en annan gång får man till ett farligt avslut som smiter utanför bortre stolpen.

Eyüp skadar sig tyvärr i första halvlek, sträcker sig i framsidan av låret. Istället kommer fräscha ben och friska lungor (Nja, snarare otränade ben och SARS-infekterade lungor) in i form av sjukdomscomebackande Åberg. Var lite orolig för hur detta skulle gå, men en vunnen nickduell och några lyckade sulfinter (”Asså, du är så sjukt nöjd med de där!”, hånade Antonio) var även jag inne i spelet.

Vi tar oss in i matchen igen, men pånyttfött aggressivt spel. Strömsberg tillåts inte komma till så mycket chanser, men de är farliga på alla hörnor, frisparkar, inlägg. Vi har två bra lägen där inspel från Omar och Demba blockas precis framför anstormande forwards. Den allra bästa chansen får David, som kommer fri i slutet av halvleken (Ja Strömsberg, bollen var enormt ute över sidlinjen innan!). David får ta avslutet lite ur balans, men tvingar ändå målvakten till en kvalificerad benparad.

I andra halvlek trycker vi ner Strömsberg, och tar ett starkare grepp om matchen. Vi firar triumfer i ytorna framför Strömsbergs ytterbackar. Framförallt Demba, understödd av en fenomenalt högerbackande Christian Antonio, har stundtals julafton mot sin back och kommer förbi varje gång.

Utdelningen kommer också snabbt. Efter 10 minuter jagar Mike efter Kabba i en duell. Bollen vinns utan större problem och från en position vid kortlinjen till höger om Strömsbergs straffområde spelar Mike snett bakåt till Omar som väntar utanför straffområde. Bollen går mot Omars högerfot, som efter en perfekt kombinerad skott/Cruyff-fint skickar en back ut mot avbytarbåsen. Bollen istället på Omars vänsterfot, och efter vad som förmodligen är hans bästa vänsterskott i livet smäller bollen i ribban och in i närheten av första krysset. Fult.

Vi fortsätter att föra matchen ungefär en kvart till efter målet. David är nära att sätta 2-0 med dagens andra knallhårda vänsterskott mot krysset, denna mot det vänstra. En liten touch på en försvarares ben gör att bollen flyger precis över.

Med ungefär 20 minuter kvar sätter Strömsberg in en jobbig press på oss. Vi hamnar lite i obalans och går bort oss en del i våra positioner. Vi får springa mycket tomt under några minuter och Strömsberg skapar två bra målchanser. Först ett friläge från vänster, där Säll kyligt står upp och förstör vinkeln för forwarden. När han väl försöker sig på en chip räddar Säll säkert med handen. På den efterföljande hörnan nickar Kabba i ribbans ovansida (Säll bra med uppe vid ribban, hade förmodligen tagit den om den gått under ribban).

Matchen avgörs när det är en kvart kvar. David löper sig fri till vänster och blir klumpigt saxad av Kabba i straffområdet. Huruvida David hann peta till bollen (Som Snake själv hävdar, och han har aldrig fel!) eller om Kabba bara träffade bollen (Vilket Kabba hävdade, och han har heller aldrig haft fel!) låter jag vara osagt. Klart är dock att om man kommer i den farten, med båda benen utsträckta som Kabba gör, så kan man aldrig protestera mot en straff (Vilket den saklige forwarden med Inglorious Basterds-frillan konstaterade direkt på planen). Farligt spel. Farlig tackling. Vårdslöst spel. Kalla det vad ni vill.

Mike smäller pardonlöst in straffen i nättaket.

Efter det är matchen avgjord. Strömsberg försöker men kommer inte riktigt nära. Stensäkra mittbacksparet Lindberg och Afrim har tjongtävling och ser vem kan sparka längst och högst (Slutkörde Åberg hade även han ett fint bidrag till tävlingen med en högerslägga från en position nära egen hörnflagga. ”Bra träff!”, berömde Antonio.). Säll kniper utan problem de avslut som går mot mål, och har även koll på de som går bredvid mål.

Folkesson är överallt. Verkligen överallt.

Framåt har Jeppe ett fint försök mot bortre krysset, men skottet går lite högt.

Domarn blåser av matchen i 95e minuten, och vi har fått precis den start som vi och vår nya tränare behövde och önskade. Det finns fortfarande mycket att lära oss i vårt nya spelsystem, men vi gör en fantastisk match inställningsmässigt och till stora delar också spelmässigt. Vinsten är välförtjänt och ger oss vind i seglen inför nästa veckas drabbning på Vallen mot Spårvägen.

Vill berömma allas insatser, då ingen föll ur ramen utan presterade bra. Extra plus ska gå till:

Demba, som var kung på sin kant.

Christian, som spelade högerback som han aldrig gjort annat.

Lindberg, som stängde dörren till mittförsvaret direkt i början och aldrig släppte in någon.

Men framför allt:

Il Capitano Folkesson, som ensam körde över ett helt mittfält med löpningar, tacklingar, nickdueller, passningsspel. En av säsongens bästa individuella insatser rentav! (Medveten om att jag kommer få skit från Christian för att jag hyllar Matte, men jag får stå för det.)

Mycket bra att ta med oss, för det inte ska bli för mycket av det goda ska ni hålla utkik på bloggen under eftermiddagen för en genomgång av inte riktigt lika imponerande prestationer...

#8