alltidUnited

Foto: Pelle Johansson (www.unt.se)


Sollentuna United - Strömsbergs IF 2-0 (0-0)

1-0 55’ Omar (Mike)
2-0 76’ Mike (str)

Återstart efter sommaruppehållet. Strömsberg hemma. Ny tränare, nytt spelsystem. Mycket inspiration, men lite tid att spela ihop oss. Det gick ju bra ändå!

Startelvan som fick förtroendet för dagen såg ut som följer:

1. Säll

14. Christian - 6. Lindberg - 25. Afrim - 20. Wiklundh

17. Demba - 5. Folkesson - 27. Eyüp - 83. Omar

9. Snake - 99. Mike

Bänk:
30. Marko
7. Doni
8. Jens
11. Reynoso
19. Trimi
22. Jeppe


Sollentuna United mot Strömsberg brukar allt som oftast vara jämna matcher, vår statistik mot dem (1 vinst, 1 oavgjord, 1 förlust, målskillnad 7-7) är talande bevis för det. Inför denna matchen pratade vi om en ”äcklig” aggressivitet för att störa deras passningsskickliga mittfält och istället låta Langley & co i backlinjen sköta uppspelen med klart mindre känsliga fötter.

Inledningsvis klarar vi detta mycket bra. Anförda av en adrenalinsprutande duracellkanin med efternamnet Folkesson blir Strömsberg tagna på sängen, och vi vaskar fram två jättechanser precis i inledningen av matchen. Båda gångerna är det Mike som avslutar, men han avslutar ungefär som han slår i golf - stenhårt med blandad spridning. Det första är ett skott i fritt läge från straffområdet som susar utanför till vänster. Det andra läget är ännu bättre. Efter gambiansk show till höger chippar Demba in bollen till Mike som fri från måtta med huvudet. Från bänken ser det ut som bollen är på väg att segla in i bortre krysset - men återigen smiter den precis utanför.

Vår hysteriska start kommer av sig en kvart in i matchen ungefär. Här tar Strömsberg över lite grann. Man är antagligen seriens bästa lag på fasta situationer, och varje hörna känns som en halv straffspark. Här kliver dock Mike fram och förbättrar sitt defensiva markeringsspel sedan förra matchen mot Strömsberg med tvåhundra procent och är en riktigt beast i luften på defensiva hörnor. 2-3 farliga hörnor nickas starkt bort av Allyn. Strömsberg skapar ändå farligheter - någon gång dansar bollen kring mållinjen, en annan gång får man till ett farligt avslut som smiter utanför bortre stolpen.

Eyüp skadar sig tyvärr i första halvlek, sträcker sig i framsidan av låret. Istället kommer fräscha ben och friska lungor (Nja, snarare otränade ben och SARS-infekterade lungor) in i form av sjukdomscomebackande Åberg. Var lite orolig för hur detta skulle gå, men en vunnen nickduell och några lyckade sulfinter (”Asså, du är så sjukt nöjd med de där!”, hånade Antonio) var även jag inne i spelet.

Vi tar oss in i matchen igen, men pånyttfött aggressivt spel. Strömsberg tillåts inte komma till så mycket chanser, men de är farliga på alla hörnor, frisparkar, inlägg. Vi har två bra lägen där inspel från Omar och Demba blockas precis framför anstormande forwards. Den allra bästa chansen får David, som kommer fri i slutet av halvleken (Ja Strömsberg, bollen var enormt ute över sidlinjen innan!). David får ta avslutet lite ur balans, men tvingar ändå målvakten till en kvalificerad benparad.

I andra halvlek trycker vi ner Strömsberg, och tar ett starkare grepp om matchen. Vi firar triumfer i ytorna framför Strömsbergs ytterbackar. Framförallt Demba, understödd av en fenomenalt högerbackande Christian Antonio, har stundtals julafton mot sin back och kommer förbi varje gång.

Utdelningen kommer också snabbt. Efter 10 minuter jagar Mike efter Kabba i en duell. Bollen vinns utan större problem och från en position vid kortlinjen till höger om Strömsbergs straffområde spelar Mike snett bakåt till Omar som väntar utanför straffområde. Bollen går mot Omars högerfot, som efter en perfekt kombinerad skott/Cruyff-fint skickar en back ut mot avbytarbåsen. Bollen istället på Omars vänsterfot, och efter vad som förmodligen är hans bästa vänsterskott i livet smäller bollen i ribban och in i närheten av första krysset. Fult.

Vi fortsätter att föra matchen ungefär en kvart till efter målet. David är nära att sätta 2-0 med dagens andra knallhårda vänsterskott mot krysset, denna mot det vänstra. En liten touch på en försvarares ben gör att bollen flyger precis över.

Med ungefär 20 minuter kvar sätter Strömsberg in en jobbig press på oss. Vi hamnar lite i obalans och går bort oss en del i våra positioner. Vi får springa mycket tomt under några minuter och Strömsberg skapar två bra målchanser. Först ett friläge från vänster, där Säll kyligt står upp och förstör vinkeln för forwarden. När han väl försöker sig på en chip räddar Säll säkert med handen. På den efterföljande hörnan nickar Kabba i ribbans ovansida (Säll bra med uppe vid ribban, hade förmodligen tagit den om den gått under ribban).

Matchen avgörs när det är en kvart kvar. David löper sig fri till vänster och blir klumpigt saxad av Kabba i straffområdet. Huruvida David hann peta till bollen (Som Snake själv hävdar, och han har aldrig fel!) eller om Kabba bara träffade bollen (Vilket Kabba hävdade, och han har heller aldrig haft fel!) låter jag vara osagt. Klart är dock att om man kommer i den farten, med båda benen utsträckta som Kabba gör, så kan man aldrig protestera mot en straff (Vilket den saklige forwarden med Inglorious Basterds-frillan konstaterade direkt på planen). Farligt spel. Farlig tackling. Vårdslöst spel. Kalla det vad ni vill.

Mike smäller pardonlöst in straffen i nättaket.

Efter det är matchen avgjord. Strömsberg försöker men kommer inte riktigt nära. Stensäkra mittbacksparet Lindberg och Afrim har tjongtävling och ser vem kan sparka längst och högst (Slutkörde Åberg hade även han ett fint bidrag till tävlingen med en högerslägga från en position nära egen hörnflagga. ”Bra träff!”, berömde Antonio.). Säll kniper utan problem de avslut som går mot mål, och har även koll på de som går bredvid mål.

Folkesson är överallt. Verkligen överallt.

Framåt har Jeppe ett fint försök mot bortre krysset, men skottet går lite högt.

Domarn blåser av matchen i 95e minuten, och vi har fått precis den start som vi och vår nya tränare behövde och önskade. Det finns fortfarande mycket att lära oss i vårt nya spelsystem, men vi gör en fantastisk match inställningsmässigt och till stora delar också spelmässigt. Vinsten är välförtjänt och ger oss vind i seglen inför nästa veckas drabbning på Vallen mot Spårvägen.

Vill berömma allas insatser, då ingen föll ur ramen utan presterade bra. Extra plus ska gå till:

Demba, som var kung på sin kant.

Christian, som spelade högerback som han aldrig gjort annat.

Lindberg, som stängde dörren till mittförsvaret direkt i början och aldrig släppte in någon.

Men framför allt:

Il Capitano Folkesson, som ensam körde över ett helt mittfält med löpningar, tacklingar, nickdueller, passningsspel. En av säsongens bästa individuella insatser rentav! (Medveten om att jag kommer få skit från Christian för att jag hyllar Matte, men jag får stå för det.)

Mycket bra att ta med oss, för det inte ska bli för mycket av det goda ska ni hålla utkik på bloggen under eftermiddagen för en genomgång av inte riktigt lika imponerande prestationer...

#8