alltidUnited

Precis som förra året har AlltidUnited tagit sig ett snack med Rotebros galjonsfigur/superstjärna/jätteidiot Johan Hedman. Ett samtal som berörde såväl Rotans önskan om egna chilibabbar som Unge Tunges önskan om att spränga sig själv i bitar mitt på Skinnaråsen. Till skillnad från Rotanbloggens barnsliga redaktion ser jag ingen till att ändra Johans svar, han gör bort sig tillräckligt på egen hand...

Enjoy!


Hedman lär få anledning att deppa på måndag

1) Hur kunde ni förlora mot Kvarnsveden? De rapporter jag har hört säger att de var "årets IFK Sundsvall"?

Din rapportör är välinformerad - Kvarnsveden sög för att vara ärlig/oödmjuk/självkritisk, men sju minuters uselhet från vår sida räckte för att inkassera årets onödigaste (och enda?) förlust. Men förluster mot seriens bottengäng behöver jag ju inte föreläsa för dig om - vill minnas att ni stod för en likartad fadäs mot just nämnda Sundsvall förra året.

2) Varför har ni bytt ut halva truppen "United-style"?. Får verkligen vem som helst vara med i Rotan? Har ni inga krav?

Jo det är ju det vi har. Bort med skräpet; Karlsson, WiklundH och annat slödder och in med ren och skär kvalité. Våra scouter i Tensta och Gambia har gjort ett grymt jobb och hittat spelare som motsvarar våra högt ställda krav på två olika kriterier; 1. De kommer från en annan kultur och bidrar alltså till Rotans sosse-mångfaldstanke där "alla ska med" är ett ledord och 2. De spelar på en position som vi redan har fullt med folk på så att konkurrensen blir väldigt obalanserad.

3) Förra året snackade ni upp er själva till stjärnor inför vårderbyt men åkte på 0-4 i underkant i baken. Hur gör ni för att inte göra samma misstag igen?

Låter någon annan än Kalle ta en eventuell straff och förbjuda regndanser runt Skinnaråsen. Ja, jag skyller förlusten på Kalle.

4) Er storstjärna #14 sägs ha varit duktigt förbannad över de senaste petningarna och lär inför derbyt ha sagt "Spelar jag inte så skiter jag i det här!". Hur hanterar ni ett sådant orosmoment?

Låter honom spela. Alla ska ju med.

5) Förra året levde ni till stor del på Kattens supersäsong i målet. Premiären skvallrade om att det inte riktigt kommer bli lika bra i år? Är ni medvetna om att ni kommer släppa in flest mål i serien?

Det där är "gamla regler" för att citera en gammal tränare. Vi har alltid haft bäst målvakt i serien, men alltid släppt in flest mål i densamma. Pazza Rotan är vårt namn och vår förbannelse.

6) Hur har mötet med nye tränaren blivit. Har Blomberg gjort Rotan seriösa eller har Rotan gjort Blomberg oseriös?

Vafan - vi har väl alltid varit seriösa?! Alla lag som inte lägger träningsläger över julhelgen eller måste lämna urinprov på semestern är väl inte per automatik oseriösa? Den här veckan fick vi ju till och med låna elvamannamålen av F98 så det där snacket om oseriös förening kan du sila direkt Jempa!

7) Du slutar enligt egen utsago med fotboll efter denna säsong. Det mesta pekar på att du kommer att avsluta din karriär med fyra raka derbyförluster på ditt CV. Hur kommer du hantera den förnedringen i ditt fortsatta liv?

Jag drar till Skytteholm en fredagnatt och pepprar sönder ert lag innan jag spränger mig själv i småbitar på Skinnaråsens mittplan. Make mark ON society not IN society!

8) Kan du säga något om ett av era nyförvärv, som du tror kommer sätta sin prägel på derbyt på måndag?

Det går väl inte att undvika Guffen i och med hans minst sagt dramatiska övergång från lokalkonkurrenten Sollentuna United på denna fråga. Han har lovat att han ska hyssja Paul om han målar på måndag. Skulle vilja se Fontanellen på finnen explodera av vrede om detta inträffar.

9) Det känns som att magin kring Rotan är på väg att falna. Förra året gick det tidvis väldigt bra för er, utan att någon förstod varför. I år tror ingen på er heller, och ni har inte heller visat något som får en att tro något annat. Nämn något som Rotebro har utvecklat inför säsongen 2011!

Du slår huvudet på spiken Jens utan att veta om det - magin med Rotan är väl just att vi går framåt i seriesystemet utan att någon fattar varför och utan att någonsin utvecklas?! jag tror nog inte att Rotan anno 2011 i division 2 skulle vinna med mer än uddamålet mot Rotan anno 2005 i division 5. Att vi ligger där vi ligger är som ett bra trolleritrick - man ser vad som händer men fattar inte varför. Vi väntar bara på att tricket ska avslöjas och vakna upp i femman igen.

10) I kampen mellan dig och mig leder jag derbyskytteligan överlägset. Hur kommer det sig att "seriens bästa anfallare" inte kan prestera mer än en defensiv mittfältare som måste ansöka om tillstånd varje gång han går över mittlinjen?

Du är väl en bättre fotbollsspelare än vad jag är helt enkelt? Nej, men skämt åsido, även en trasig klocka går rätt två gånger om dygnet men om jag också skjuter på en motståndare som styr in den så ligger vi väl lika i derbyskytteligan så jag har inte gett upp ännu Åberg. It aint over until the fatbooth-Jens screams!

Det mesta verkar alltså vara sig likt i Rotebro, med den skillnaden att de bytt ut sina ariska fotbollsarbetare i en strävan mot att utmana Uniteds chilibabbarmé. Ytterligare ett komplex de försöker bli av med alltså. Vidare verkar vi inte kunna räkna med ett respektfullt icke-firande ifall Stoneface hittar nätet på måndag. Han verkar alltså redan ha glömt föreningen som både lade upp ett guldkantat Evertonkontrakt på silverfat OCH fixade in honom på 18-årsställena i Liverpool. Vi kanske var för snälla mot Stoneface, men som ändå verkar ha kul som ytterback i Rotebro, vi är självklart glada att det går bra för dig...

Förresten, varför spelade Rotebro sin premiär i helvita matchställ? De kan väl inte vilja ta efter oss där också?

#8

Det smärtar när jag läser inlägg på Rotanbloggen och tvingas inse "De har ju rätt!". Mattias Åséns hejdundrande försköning av en förenings otroliga historia är både vacker och rörande. Föreningen där 40-talets aktiva (Hur gamla måste inte de vara nu!?) fortfarande krökar sig dyngraka tillsammans med tränarna på midsommar och där a-laget får vara nöjda med att få låna ena straffområdet och ett sjumannamål när flicklagen har träning är inget annat än fantastisk.

När våra blå Turebergströjor byttes mot vita Sollentuna United (Vad var det för namn förresten? Jag kommer ihåg att Philip Stragne talade sig varm för såväl "Lokomotiv" som "Eintracht" Sollentuna) raderade vi också en lång (Turebergs IF grundades 1919 så vi hade inte slagit Rotan där i alla fall så skit samma!) historia. Vi står nu istället med en klubb som har existerat i fem år, ersatt den klassiska Kräftcupen med Sollentuna United Football games, och har en startelva där bara 3-4 stycken kommer från Sollentuna. Som ett klokt United-fan (Jo, vi har faktiskt ett par) brukar säga: "Aaa, va ska man göra rå?"

En redan då skäggig Badji under Uniteds allra första match som förening. Seger 3-1 mot Råsunda efter två mål av Badji.

Självklart tittar vi mot framtiden! När vi inte kan luta oss mot historiska fantastiska fundament (Även om vi kan stoltsera med att tre spelare i dagens trupp; Afrim, Åberg, Badjelan, fanns med i startelvan i föreningen första match någonsin. Hur många klubbar kan säga nåt sånt?) blickar vi vidare mot det som vi kan påverka. En tredje raka seger mot Rotebro är kanske inte någon "Pirre" från 40-talet, men väl en liten milstolpe att addera till klubbens Wikipediasida. För är det någonstans där vi verkligen överglänst våra komplexpumpade grannar är det på fotbollsplanen, vilket kanske inte ska räknas som den petitess som de rödblåa försökt få det att framstå som.

"Matcher i matchen" har varit på modet den senaste tiden och är någonting som verkligen kan få Ola Andersson så upphetsad att han glömmer bort vikningen på bröstnäsduken för ett ögonblick. Vår hundraprocentiga utdelning i förra årets Clasicon berodde till stor del på att vi till stor del vann dessa matcher i matchen.

Den alltid lika hypade Johan Hedman, som från Rotanhåll verkar ha blivit erbjuden allt från nummer 9 i Djurgården till sportchefstiteln i Chelsea, lyckades under 2x90 minuter mot Sollentuna United inte åstadkomma mycket mer än ett missat friläge på Vallen. En långsam tvåmetersman och en ständigt halvskadad syrian satte stopp för resten. Vill dock ge honom en eloge för att han vid ställningen 0-4 med 10 kvar på Skinnaråsen klappar i händerna och skriker "Kom igen Rotebro! Vi viker inte ner oss nu!). Det tyder på ledarskap. Om Rotebro vill få några poäng med sig på måndag krävs det nog att Unge Livrädde kliver fram ett par snäpp och gör rätt för epitetet "Han som var för bra för Djurgårn".

I andra änden av planen kommer en annan intressant duell att utspela sig. I Rotans mittförsvar har en pygmé som internt verkar kallas "Snygg-Calle" tagit plats. Vet inte mycket mer om honom än att han inte spelade något under förra säsongen och att han minst sagt kissnödigt gav bort ett mål till Råsunda under lagens träningsmatch. Han kommer nu (Om det blir från start eller senare under matchen har jag ingen aning om) bland annat att ställas mot Unitedtankern Michael Allyn, mannen som (på riktigt) sägs ha varit reserv på hemmaplan till Trinidad & Tobagos VM-trupp 2006. En större utmaning, på alla plan, är svår att få som nyckläckt mittback. Först och främst kommer Snygg-Calle ställas mot ett fysiskt monster, människan som fick den själv välväxne Christian Antonio att utbrista "Alltså, du e gjord av järn!" under vårt möte med hans dåvarande klubb Akropolis förra våren. Han kommer att möta division 2:s största målmaskin sett över de senaste året, en striker som dundrat in över 60 mål de tre senaste säsongerna. Inte minst kommer han möte ett ärrat fotbollspsyke, som kommer att ta varje chans till manipulation av lille Snygg-Calle. En stor nyckel till Rotans framgång ligger i hur Snygg-Calle kommer klara av Elake Mike.

Mitt på planen har kantvirtuosen Kalle Ramsell inför säsongen istället tagit plats som regista. Jag är helt med på idén. Bra spelsinne, fina crossbollar, helt ok lungor. Men hur är det med resten? Finns hjärtat, smartheten, kylan, temperamentet och elakheten som krävs för att styra ett lag från mitten där? Har Kalle verkligen de egenskaper som Karlsson var ganska ensam om att bemästra i förra årets upplaga av Rotebro? Hur kommer han hantera när det börjar snurra av Donis, Omars och Snakes framför, bakom och på båda sidor om honom? Grejar han nickduellerna mot frustande Folkessons? Kommer han att vara tillräckligt stark för att sätta stopp för Christian Antonio i full fart? Förra året blev han tillintetgjord av FT, i år kommer hans uppgift att vara än tuffare.

Resten av Rotebro vet jag mindre om. För att mellan pläderingarna om den så stolta historien och de ölsugna spelarna som haft Skinnaråsen som borg sedan barnsben har Rotebro lekt Manchester City under vinterhalvåret och lagt sig till med ett helt nytt lag. 13 av 26 spelare är helt nya för säsongen, kan jag räkna till på lagets hemsida. Motsvarande siffra på värvarkungarna från Sollentuna är 8 av 25. Några av Rotans nykomlingar har man stött på förr, de flesta är nya ansikten. Jag tar det dock som en självklarhet att samtliga spelare är typcastade superkaraktärer som är oslagbara på att ge växel på en tjugolapp i cafeterian och som vet precis var man ska angripa snön för bästa möjliga planskottning. Blir spännande att se "Det nya Rotans" färdigheter på planen.

Desperationsvärvandets Rotebro mot Kontinuitetens Sollentuna United? Vilken match det kan bli!

#8

Kalla mig knäpp, galen, jätteidiot, vad ni vill. Men hur perfekt Skytteholms konstgräs än må vara (Gärna 01.30 på Nyårsafton, det var för övrigt gamle #14 KÄLLBERGS - lär er stava era egna spelares namn, Rotanblogg!, favoritträning på året. Han kom kalas.) kommer det aldrig kunna konkurrera ut känslan av riktigt gräs. Må så vara att det är en onsdagskväll på Sportfältets åker, det är nu säsongen börjar på riktigt.

Första fotbollspasset efter första omgången torsk mot Skiljebo. Den första av tre fotbollspass inför Derbi di Loosers, Rotebro vs Sollentuna. Ett första steg på vägen mot att se till att Rotebro blir kommunens första Biggest Looser. Ett första steg på vägen att visa att vi är vassare än vad storpubliken på Norrvikens IP fick se.

Intressant pass, som alltid när man är på gräs efter ett halvår på konstgräs. Passningsövningar som helt plötsligt inte är lika problemfria längre. Skott som kan ta oväntade studsar. Glidtacklingar som kan ta fart ordentligt (Eller som i Sportfältets fall, bromsa dem totalt).

Träningens tempospel blev till stora delar en överkörning av det för dagen klart starkare gula laget. "Jag tycker inte ens att det är kul, de är för dåliga", sa ödmjuke Antonio när vår femma stod åt sidan för några minuter. Klokheten i kvintetten Antonio/Allyn/Åberg/Folkesson/Jagne(?) blev för mycket för motståndarna, som inte hade mycket mer än Eyüps drömmål på volley att komma med. Michael briljerade med klackpassningar till en häpen Folkesson, Demba missade öppet mål i plural och Christian höll i sedvanlig stil bollen själv lika länge som resten av laget tillsammans. Folke stekte Limpan. Doni tunnlade Åberg (Som replikerade med hattrick i distinkta markare).

Från Rotebrohåll börjar det nu hojtas om det vanliga. United i kris medan Rotebro som alltid mår bättre än någonsin. De verkar ha glömt att de faktiskt var de som fick smaka dalmas av det laget som är tippat sist i serien. Med vad gör det? I Rotebro blir man en bättre människa, kamrat, samhällsmedborgare, kristen, cafeteriapersonal, kurator, fjärdemålis...you name it! Däremot är det dåligt med bättre fotbollsspelare.

Jag ska i ärlighetens namn dock säga att jag har mindre koll på Rotan än vad jag brukar ha. Väldigt mycket nytt, Sollentuna United-klass på deras vinter-mercato. Deras nyförvärv heter saker om Lennart och Roland, jag hade lite halvt förväntat mig sista minuten-presentationer av Gunnar, Bengt och Gösta också. Kvalitén på de nya låter jag vara osagt, nöjer mig med att citera en av de mer rutinerade stöttepelarna i Rotebro som sa att "Nej i år lär vi få köra ännu hårdare, för de nya är inte så jävla vassa direkt". Det mesta kretsar som vanligt kring Unge Oumbärliges förmåga att skapa magi på topp. Superstar nummer 2, förra årets derbyflopp Kalle Ramsell (Som flera gånger tackat nej till högre divisioner, det ska ni veta!) har tagit en defensivare position i år och kommer att tävla med undertecknad om vem som är kommunens bästa sidledsrullare efter att Niklas Karlsson lagt skorna på hyllan.

Själv ska jag bara försöka hålla mig på mittfältet eftersom:

A) Rotan har inget mittfält
B) Lukas spelar oftast på en kant och jag vill inte bli tacklad av honom

#8

Sollentuna United - Skiljebo 1-2

0-1 35'
0-2 50'
1-2 79' Omar (Filip)

Publik: 125


Varken klang, jubel eller publikfest - men premiär ändock

Division två Norra svealand drog igång säsongen 2011 med orkesterfest i Norrtälje och sedvanlig folkfest på Jernvallen i Sandviken. Efter tre ganska väntade lördagsresultat väntade vi otåligt för att få göra entré i serien även vi. Efter en vinter fylld av fysträning, för små underställ och mössfrisyrer skulle vi äntligen få ut och spela på riktigt. Vi blev redan vi ankomst till matchen brutalt medvetna om:

A) Norrvikens IP är inte seriens bästa plan med sitt torra konstgräs och ständiga kuling.

B) Sollentuna kommuns fotbollskultur är ännu inte riktigt där. Sällan har väl ett Sollentunalag varit så omskrivet inför en säsong, ändå märktes det rätt tidigt att det inte skulle bli någon publikfest. Mycket riktigt stannade siffran på beskedliga 125 (Och då ska man veta att Simon som vanligt skrivit upp "Mr. Afrim + 75" på listan)

Startelvan fick vi på träningen dagen innan, och i våra nya snygga matchtröjor klev vi ut på planen i följande formation och med följande manskap:












Införsnacket handlade om att låta Skiljebo få ha bollen i backlinjen, för att sedan hugga stenhårt när de kommit in i vår presszon. En taktik som inte alls funkade speciellt bra under första halvlek.

Skiljebo genomför första halvlek på ett riktigt disciplinerat och bra sätt, medan vi spelar riktigt fegt och passivt. De gula från Västerås visar prov på föredömligt lugn och tålamod och vände bollen i backlinjen gång på gång på gång på gång (Jag minns att jag efter 10 minuter reagerade i stil med "Oj, nu har vi bollen för första gången!"). Vi själva hamnade i ett ständigt ingemansland då vi alltid valde ett säkerhetsavstånd till bollhållare, vilket gav skickliga Skiljebospelare allt för mycket tid på bollen. Den första delen av halvleken håller vi ändå ihop relativt problemfritt bakåt, men ju längre tiden går, desto bättre kommer Skiljebo till avslut.

Framåt har vi några riktigt vassa chanser, trots att det är Skiljebo som för spelet. Trimi får ett gratisläge mitt i straffområdet men väljer att vara barmhärtig mot sina gamla lagkamrater och föser bollen lugnt och fint mitt på målvakten från bara några meter. En annan gång rinner bästa Unitedspelare i första, Snake, förbi på kanten och väljer att söka Trimi i slottet. Bollen tyvärr någon centimeter för långt fram till framför allt snett-inåt-bakåt-fria Matte Folkessons stora förtret.

Åt andra hållet är Skiljebo nära att komma igenom ett par gånger men blir ofta avvinkade för offside. När de skapar är det främst från högerkanten där Lilla DN fick slita hårt med den snabbe och tekniske långskånken med nummer 9.

Målet kommer också för Skiljebo. Inte speciellt snyggt, men inte heller oförtjänt. En andraboll i straffområdet snappas upp till höger av Axel Johansson, som skjuter på en heroiskt täckande Simon Afrim. Marko, som med all säkerhet hade tagit skottet, blir retsamt lurad av den höga banan som bollen tar efter touchen och kan bara titta på. Än värre blir det på mållinjen där Filip ser ut att vara på plats för att slå bort bollen, men överraskas av hemåtlöpande Anton som också försöker rensa. Bollen studsar lite överallt och tillslut över mållinjen. Ytterligare ett mål att lägga till vår DVD-kollektion över komiska baklängesmål, dock inte oförtjänt för Skiljebo som är bättre än oss under hela första.

Andra halvlek en klar förbättring, men orkar inte hela vägen

I paus så bestämmer vi oss att släppa lite på bromsen och bara köra. Vi gör två byten för att göra laget ännu mer offensivt, Folkesson och Trimi ut - Christian och Demba in. Vi höjer upp pressen för att inte ge Skiljebos backlinje möjligheten att se ut som Barcelona och säger också att vi själva måste få igång huvudena och fantasin.

Efter några pigga första minuter får vi tyvärr ett riktigt nackskott bara fem minuter in i halvleken. Christian tappar bollen i ett läge där domaren väldigt ofta dömer frispark, dock inte denna gång. Skiljebo utnyttjar hänsynslöst omställningsläget och frispelar snabbt Axel Johansson som med ett säkert avslut sätter sitt andra. 0-2. Ridå.

Vi har dock bättre fart både i boll, ben och hjärna under halvleken och spelet förläggs i stort sett hela tiden till Skiljebos planhalva. Vår höga press fungerar bra, och vi vinner oftast tillbaka bollen ganska snabbt. Uddlöshet kombinerat med bra försvar från Skiljebo hindrar oss inledningsvis från de riktigt feta chanserna. Christian och Demba testar lite skott utifrån men det blir inte farligt på allvar. Vi får än mer tryck på Skiljebo när Mike Allyn gör sin tävlingsdebut för United och byter av en fullt godkänd Snake. Med Mike på topp får vi ännu mer tryck och någon som utmanar Skiljebos backlinje fysiskt.

Nu börjar det också uppstå chanser. Mike exekuterar en snygg inchipp av Doni på bästa sätt, domaren blåser bort målet för hårfin offside. Mike är även fri på en passning från undertecknad, men missar lite i mottagningen och kommer ur vinkeln. Filmjölksskallen Åberg bugar bort en bra nickchans på hörna och Omar dundrar ett skott utanför krysset.

Reduceringen kommer, och den är faktiskt riktigt grann. Filip visar upp en bredd i fotbollskunskap när han först Torsten Fringsar sig igenom en serie närkamper på offensiv planhalva, varpå han Iniestar in bollen med en yttersida bakom Skiljebos backlinje. Omar tajmar löpningen perfekt och avslutet sitter otagbart med kvalité. Reducerat med dryga tio kvar.

Vi kommer inte närmre än så. Sista tio blir en Hawaii-match med Unitedtryck åt ena hållet och 3 mot 1-kontringar för SKiljebo åt andra. Inget av lagen är något vidare på att avsluta anfallen, och närmre än 2-3 riktigt feta straffsituationer för hands (Någon kunde vi väl fått, domarn?) kommer vi inte, utan premiären av säsongen blir inte bättre än en torsk.

En förlust som sett över 90 minuter är välförtjänt. Vi kommer inte upp i någon vidare standard utan kändes ängsliga och fega. Stor förbättring skedde när vi flyttade upp pressen i andra halvlek, då vi firade triumfer i försvarsspelet. Den kommande veckan bör koncentreras på att avsluta anfallen och komma till avslut. Vi är ofta omständiga istället för att ta kortaste vägen mot mål.

Mot El Clasico - ett riktigt bottenmöte

Framför oss väntar ett tidigt Clasico. Rotebro, som i vanlig anda var inblandade i en match utan vare sig struktur eller logik, förlorade precis som vi första matchen och det är två lag som verkligen vill vinna som kommer att göra upp på Skinnaråsens gräs (?). Vi hade en bra genomgång av matchen, där vi även fick se sekvenser från matchen på video. Visst gjorde vi många fel, det var på inga sätt en bra match, men vi gör också en hel del rätt. Vi får slipa vidare på det under veckan - för nästa vecka finns inget annat än tredje raka mot en lillebror som på allvar ska få känna på att han stannat i växten.

Ska försöka få lite action här under veckan. Välbehövliga lediga påskdagar stundar, då inget jobb ska få stå mellan alltidUnited och dess trogna läsare (Teiwo till exempel, en trogen läsare. Hade ingen aning om att Milanistas ens kunde läsa!?)

Kom igen United!

#8

För ungefär ett år sedan var jag ganska nervös.

Jag hade ingen aning om var Sollentuna United stod sig jämfört med övriga division 2 Norra Svealand. Vi hade ett riktigt skitår färskt i minnet. Åkte nästan ur. Fått ett till stora delar nytt lag. Kändes bra på förhand, men nu kom premiärnerverna. Vi skulle upp till kamp mot stora, erfarna Enköping. Det enda laget med en tränare ännu läskigare än vår egen. Hade dessutom bevittnat Rotebro kontra bort Skiljebo med 2-0 och fått en smakstart. Såg mardrömsscenarion med förluster, spel i baklås och Unga Tunga skytteligasegrare framför mig.

Rädslan var obefogad. Vi hade bra lag, bättre än trötta Enköping. Premiären blev en trevlig historia med bra spel och seger trots en två meter lång utvisad debutant. Åberg och Enberg målade. Säll räddade. David Lundh (som inte hade  hunnit bli dålig ännu) rensade. Folkesson löpte.

5-6 månader senare hade vi nått Sollentuna Uniteds bästa placering någonsin i seriesammanhang. Andra plats i tabellen bakom värdiga vinnarna IK Frej. Ett bra resultat som vi alla kände hade kunnat vara ännu bättre. Man bör inte torska hemma mot Hudik. Man bör kunna förvalta 25 målchanser i andra halvlek mot Köping. Man bör kunna spela ännu bättre med en spelartrupp som på pappret var det starkaste vi någonsin haft i föreningen.

Ytterligare 5-6 månader har nu gått. Vi står återigen inför en oviss premiär. Pirret i magen finns där. Annorlunda känsla i år. Positiv känsla. Känns som att vi blivit starkare. En känsla som många verkar dela. 2,90 gånger pengarna på Sollentuna United som seriesegrare är ungefär samma odds som att Barcelona spelar den första passningen i en match längs marken. Läste i Enköpingsbaserade lokalsport.nu att samtliga tränare i serien tippar oss på första plats.

Befogat? I ärlighetens namn vet jag inte. Känns som att många lag har blivit starkare, inte minst kommer nykomlingarna Norrtälje och Falu FK att bli farliga. Det enda jag vet är att vi är bättre än Rotebro.

Läget i truppen är bra, samtliga spelare är friska och krya (Räknar inte med de obligatoriska "Oj var det löpning idag? Paul, jag har känningar och borde gå av"-skadorna som har figurerat flitigt på träningarna i veckan. Som vanligt.). Vår numera rikskända nyförvärvs-gate diskvalificerar tråkigt nog fyra av våra spelare från spel under våren, även om man ska ta med i beräkningen att det i nuläget troligtvis endast var Teiwo som hade aspirerat på en plats från start i premiärelvan. Kommer inte att läcka startelvor här längre (Sorry Håkan, I just can't) men det är ett i övrigt ordinarie Sollentuna United som kommer både med en stark elva och en bred bänk till morgondagens fight. Truppen kan ni få (Jag tar risken).

1. Alex Säll
2. Filip Terland
4. Anton Wiklundh
5. Mattias Folkesson
6. Anton Lindberg
7. Doni Makolli
8. Jens Åberg
9. David Gustafsson
10. Daniel Badjelan
14. Christian Antonio
18. Gabriel Öberg Bustad
19. Kushtrim Trimi
22. Jesper Limpar
25. Simon Afrim
27. Eyüp Ayhan
30. Marko Maksimovic
83. Omar Eddahri
99. Michael Allyn

Motståndarna Skiljebo var länge en mardrömsmotståndare för oss. Under våra fyra första möten tog vi endast 1 poäng och fick alltid storstryk med 0-4 på bortaplan. Förra säsongen vände vi dock på steken och tog en säker 3-1-seger på bortaplan och en poäng hemma, 2-2. Inför den här säsongen har de tappat den enda spelaren man lagt märke till, nr 10, och får lita till sitt i övrigt starka kollektiv. Skiljebo är alltid ett jämnt lag, utan direkta svagheter. Jag tror och hoppas dock att den spetskvalitén som vi besitter kommer att fälla avgörandet imorgon.

14.00 Norrvikens IP

#8

Läs följande artikel och byt ut "Apple" mot "Sollentuna United" och "MacWorld" mot "AlltidUnited" så ni vet vad som gäller här i fortsättningen...

http://macworld.idg.se/2.1038/1.377381/apple-koper-macworld

Vi får se om det blir några nya inlägg som klarar alla krav...

Anonym

Sollentuna United - FC Gute 3-1 (2-0)
1-0 Trimi
2-0 Snake (Omar)
2-1
3-1 Snake (Eyüp)

Marko

FT - Afrim - Teiwo - Anton

Christian - Jens

Snake - Doni  - Omar

Trimi

Bänk: Säll, Jeppe, Nebiyu, Badji, Demba, Eyüp, Reynoso

Två raka mållösa matcher. Har inte hänt på länge i Sollentuna United. 0-1 mot norrbaggarna i Turkiet och 0-4 mot Vasalund i cupen. Bättring krävdes alltså i lördagsmatchen mot krigarna (”Ni ska veta att det finns mycket rauk i de här grabbarna”, sa Limpan) från Gotland, FC Gute.

En del frånvaro på grund av högskoleprovet (Jeppe har tyvärr fått Anders alla ungerska gener och var ingen jättehöjdare på svenska ord) men vi ställde ändå en stark startelva på benen. Sedan förlusten mot Vasalund tog icke spelklara Marko, Teiwo och Trimi plats i elvan.

Under första halvlek är vi det bättre laget genomgående. Vi kontrollerar spelet bra, Gute tillåts knappt skapa någonting nere hos oss. De lyckas med en del spelvändningar men får inga farliga lägen.

Åt andra hållet går det bättre och det första målet kommer till när Trimi modigt sticker fram huvudet i duell med målvakten i efterspelet till en hörna. Bollen knappt men klart över mållinjen. Kul för Trimi - hans första mål i United. Bara några minuter senare har håller Omar hov på vänsterkanten och skickar in ett inlägg som Snake lyckas halvvolleyskjuta med vänstern snyggt in i bortre hörnet. Snake var sedan när att göra ytterligare ett mål, men kommer för nära målvakten på Omars frispelning.

Vår svårighet att göra två bra halvlekar visar sig i andra då ett taggat Gute tar över matchbilden. Trimi får en superchans att avgöra matchen men avslutar riktigt lamt när han kommer fri nästan från halva plan. Efter det följer en mängd individuella misstag från vår sida som bjuder Gute på bra lägen för anfall och omställningar. Bland annat har de ett skott i kryssribbans utsida efter att Lilla DN och Omar tappat bollen på ett hyfsat olägligt ställe i samband med en hörna. De får ett skitmål. Skräll. En hörna nickas bort av fyrtornet Åberg, men dimper ner på bortre stolpen där markeringsspelarna tagit ledigt. En Gutespelare tar ner, fintar, tåpajar. Touch på en spelare som försöker flytta sig, ställer Marko. 1-2.

Vi höjer oss i slutet igen. Demba och Eyüp byter av Omar och Doni och vi får lite enklare och snabbare spel. Vi avgör matchen när Demba påpassligt stjäl bollen av Gutes vänsterback och lägger in den i mitten till Eyüp. Miniturken förlänger ut till vänster där Snake tar emot och kliniskt avslutar lågt vid första stolpen. Snyggt.

Snake 2 mål

Skön seger och flera bra insatser, framförallt tvåmålsskytten Snake samt mittbacksparet Afrim/Teiwo (Här trodde vi fortfarande att Teiwo var dagar ifrån att bli spelklar...ack så fel vi hade). Vi känner att vi är starka när vi spelar bra och väldigt svåra att försvara oss mot. Vi kommer att skapa målchanser och vara ett ständigt hos mot våra motståndare i match efter match. Vi kommer att göra mycket mål, det är jag övertygad efter matchen.

Efter matchen tog vi en sightseeing runt Djursholm med chaufför Terland. Oj vad han trivdes!



Kungsängens IF - Sollentuna United 2-4 (1-3)
1-0 (bonusstraff)
1-1 Gabbe (Anton)
1-2 Folkesson (Eyüp)
1-3 Afrim
1-4 Omar (Demba)
2-4

Säll

FT - Afrim - Gabbe - Anton

Folkesson - Jens

Snake - Eyüp - Omar

Michael

Bänk: Christian, Doni, Demba, Badji, Jeppe

Förutsättningarna inför matchen mot Kungsängen andades inte Champions League-final direkt. Bortamatch en vardagskväll, efter en lång arbetsdag, i världens ände, Bro (Ska skicka in en motion för namnförändring till Sthlm/Enköping cup nästa år). Omklädningsrum i baracker med delade duschrum. Ett öde blåshål till plan omgivet av en lerig träskmark som hade svalt Eyüp hel om han hade råkat ta sig ut i gyttjan. Till råga på allt match i världens osexigaste turnering, turneringen som man inte ens vet om man vill gå vidare i eller inte. Lägg till regn och snålblåst på det. Härligt!

Fint, nylagt, konstgräs dock. Spelsuget ökar ju närmre avspark vi faktiskt kommer. Vi ville rida vidare på vår seger mot Gute från helgen. Införsnacket handlade om att utnyttja kanter, passningsspel och Snakes härliga skott (framförallt med högerfoten, men vänstern håller också världsklass). Startelvan innehöll inte många nya, endast vårt senaste förvärv Mike Allyn, tog plats som center.
Motståndarna Kungsängens IF var en härlig chilibabbkompott med mycket fotboll i sig. Efter att säkert ha förvaltat sin bonusstraff innan avspark bjuder man hela första halvlek starkt motstånd till oss. Vi är dock väldigt effektiva och gör tre stycken mål, och släpper inte till mer än ganska ofarliga distansskott utifrån.

Matchen startar med säsongens oklaraste varning till Kungsängens oförstående forward. Gult för hands när han inte ens var nära bollen med handen. Segt. Men kul. Vårt spel präglas inledningsvis av lite väl långa bollar som smiter iväg på det våta konstgräset och hamnar i kvicksanden bakom mål. Michael, Omar och Snake har några nästan-situationer, men bollarna rinner lite för långt.

Istället blir det en ovanlig målskytt med ett ovanligt långt efternamn som gör kvällens första United-mål. En perfekt slagen inläggsfrispark av Lilla DN passerar hela försvarslinjen perfekt mot bortre stolpen där flera vita kommer forsande. Gabriel Bustad-Öberg-Enberg är först på bollen och föser in en mysig bredsida mellan benen på Kungsängenkeepern.

Inte långt senare ringer det igen. Ett väldigt fint anfall på högerkanten dras igång av Filip som spelar upp till Snake. Konstapel Terland forsar exemplariskt vidare längs flanken och får bollen tillbaka av Snake i djupet. Nere vid kortlinjen spelar Filip bollen snett-inåt-bakåt á la skolboken (Svea Rikes Lag?) till Eyüp. Han får bollen lite bakom sig men får ändå snabb kontroll på bollen. Med en fin liten inchipp ger han bollen till den karaktäristiskt djupledslöpande Matte, som efter en bra mottagning schmackar in bollen lågt i bortre. Klassmål!

Hur kommer det sig att en tråkspelare som Folkesson alltid gör snygga mål? Sånt stör mig.

Gör mål som matchar din spelstil för f*n!

Halvleken fortsätter med ett ganska jämnt bollinnehav med visst övertag där för Kungsängen. Lugnt nere hos Säll dock. Vi ligger för långt ifrån varandra i positionerna och låter våra motståndare få ha lite väl lång tid med bollen.

Mål gör vi ändå! En hörna nickas bort av försvaret precis framför måltörstande Åberg. Bollen till jag-har-inte-gjort-mål-på-tre-år Simon Afrim. En trött suck från resten av laget. Jaha? Vad gör han? Trär in bollen i högerkrysset med kirurgisk precision! Rena Goran Pandev-klassen! Omklädningsrummet efter matchen dominerades av det förutsägbara ”Mammas död, om jag fick vara forward blablabla...” Paus.

I paus gör Wiklundh en Wiklundh och viker ner sig. Erlingmark Åberg kliver lojalt ner för att leka Behrang Safari i andra halvlek. Christian in på mitten. Även Snake byts ut mot Badji. I första halvlek hade även konditionsfenomenet Mike byts ut mot den gambianske långdistanslöparen Demba.

Andra halvleks startelva:

Säll

FT - Afrim - Gabbe - Jens

Christian - Matte

Badji - Eyüp - Omar

Demba


I andra orkar inte Kungsängen riktigt längre. De sticker upp och skapar fler farliga chanser än i första, men det är ändå en fis i rymden jämfört med den enorma mängd chanser som Kungsängenmålet tvingas freda sig mot. Om vi var hyfsat effektiva i första halvlek är andra halvlek katastrofal i det anseendet. Uppskattningsvis borde Demba gjort 14, Omar 8, Badji 5 och Säll 3 med hyfsat effektivitet. Många gånger dansar bollen på mållinjen men Dembas slappa vrister och Omar och Badjis förkärlek till den extra finten hindrade oss. Målet vi gör är av hög kvalitet. Filip levererar en genomskärare på en touch i djupet för Demba att springa på. Demba drar förbi målvakten och passar klokt nog Omar som kan förpassa bollen i öppet mål.

Vi spelar offensivt riktigt fin fotboll stora delar av andra halvlek. Bra kombinationer, spelvändningar, individuella genombrott. Om det inte vore för den stora ineffektiviteten så bör vi gör 7-8 mål i den här matchen. Kungsängen har som sagt också några chanser med stolpskott och en frilägesräddning av Säll. Till slut får de ett välförtjänt mål. En anfallare rusar igenom vårt mittlås (”8:an upphäver offsiden!”, skrek linjedomaren. Schysst att alla fick veta det.) och lobbar bollen över Säll. Trodde att Gabbe skulle hinna upp den lösa lobben, men hande valde att köra avstannande likt Usain Bolt i en slö semifinal. 4-2 slutar matchen.

Vi är vidare i turneringens turnering. Härligt.

#8

Truppen fick idag beskedet att 4st av våra nyförvärv; Poja, Teiwo, Richie och Nebiyu, efter nån skit i kontakten med förbundet inte blir spelklara för Sollentuna United förrän nästa övergångsfönster öppnar i Augusti. Så otroligt tråkigt, dåligt gentemot truppen och framförallt de berörda spelarna. Hoppas att ni alla känner lagets stöd och att det här kommer gå att lösa.

Jag har absolut inte all information i fallet, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns riktigt amatörmässigt att inte kunna lösa spelare som tränat med oss i månader, allihopa. "Vi hade hört" att spelare som inte varit professionella skulle kunna gå att skriva över även efter 31 Mars. Men varför vänta så länge? Nej, riktigt tråkigt för alla, främst de stackars spelarna som tvingas in i en vår med spel i SR1/an på sin höjd.

Tråkig nyhet nummer två är att Wilow tyvärr valt att lägga ner. Du kommer att vara väldigt saknad av hela truppen, det ska du veta. Kommer bli ett jobbigt tomrum att fylla.

Mitt i kaoset ska det spelas fotboll också Stockholm Cup i Enköping (Bro) mot Kungsängen imorgon. Fortfarande nyförvärv som inte är klara (Anton, Marko, även där var det tvunget att vänta till den 31 Mars innan registrering), däremot gör den kanske inte fullt tränade Mike Allyn en spännande debut.

Morgondagens elva:

1. Säll

2. FT - 25. Afrim - 18. Gabbe - 20. Anton

5. Folkesson - 8. Jens

9. Snake - 27. Eyüp - 83. Omar

99. Mike

Bänken: Jeppe, Christian, Doni, Demba, Badji

Matchen spelas imorgon kl 20.15 på Bro IP.

Dags för sängen, hoppas imorgon blir roligare än idag

#8

Brazilian Name Generator...spännande och givande liten sida på Internet. Trött på Svensson, Persson eller Åberg - skapa ditt eget brasilianska artistnamn. Slog självklart in Uniteds trupp - och kolla vilket kvalitetslag vi skulle bli om vi alla vore brassar!




Il Selecao de Sollentuna United Brasiliano

1. Sá
2. Terlundo Santos
3. Teiwisco
4. Claudio Lillino (från "Lilla DN")
5. Folkesseto
6. Antá
7. Makollimo
8. Åbauro
9. Gustafsmár
10. Badjelaca Perés
11. Gabrinho
14. Antoniio (Lågvattenmärket!)
15. Josaldo
16. Frinho
17. Dembildo
18. Öberg-Bustaó
19. Kushtrá
20. Nebiyezu
21. Belgiano
22. Jespaldo
23. Wilá
27. Ayhildo
30. Maksimovson
83. Eddahrosa
99. Michaca Santos

Oklara nummer:

Puta - Pojson
Brille - Philisco

Tränarstab:

Paio Santos
Limpisco Santos
Guttá (Gör sig på alla språk)
Roffildo
Engvisco
Attiláo
Håkisco

Något om helgens match kommer att komma! :)

//Åbauro

En av de mest sedda filmerna generationerna 86-92 lär vara kultförklarade "Remember the Titans". Själv såg jag den tre gånger i veckan under hela högstadiet då den tillsammans med en dansuppvisning filmad med handkamera var de två filmer som Edsbergsskolans elevrum hade i sin ägo. Den infekterade sammanslagningen mellan svarta (Petey, Pastorn mfl) och vita (Gerry Bertier, Sunshine mfl) som mynnade ut i ett lag med oslagbar team spirir var och är en fruktansvärt bra film.



Aaaa vadårå?

Sollentuna Uniteds trupp har under våren fyllts på med ett digert antal nyförvärv i form av Marko, Puta, Teiwo, Anton, Richie, Doni, Nebiyu, Trimi och nu senast Mike Allyn. Truppen har alltså fyllts på med 9-10 nya spelare + att Demba tagits till nåder efter sitt halvår på hemmaplan i Gambia (Anledningen sägs vara att det bara går ett flyg i halvåret mellan Gambia och Sverige så han hade inget val). Samtidigt är större delen av truppen intakt från förra årets, redan då stora trupp. De som försvunnit efter säsongens slut är egentligen bara Hezha, Axel, Hailab, Vedad och Dejan.

Innan säsongen sades det att vi i år skulle ha en mindre trupp för att öka intensiteten och kvalitén på träningarna, och att truppen preliminärt skulle bestå av 18-22 utespelare + 3 målvakter. Efter moget övervägande blev det tvärtom. Nu kör vi efter den röda devisen "Alla ska med" (Som FT sägs ha varit aktiv initiativtagare till).

Träningen som bedrevs på Bosön (Hjälp oss Rotebro, betyder det att vi har ett träningsläger varje vecka?) hade utan problem kunnat pressas in mitt i Remember the Titans, när allt fortfarande ser ut att gå åt helvete.

Vår arga tränare, coach Boone (Uttalas "Pooon" på Paulska), var extra arg dagen till ära, och inte blev det bättre av det bedrövligt dåliga spelet som de många Unitedspelarna bjöd på.

Arge Coach Pooon

Vi inledde med ett trezonspel. 10 mot 2 på en begränsad yta. De klumpiga amerikanska fotbollsspelarna fick inte alls till det och sprang mest på varandra. Bollar mot smalben, benskydd, anklar. Passningar bredvid, bakom och över medspelarna. Klackar, utsidor, sullrullningar och allt annat som coach Pooon avskyr.

Time-out.
Utskällning.

Ny övning. Laget delas upp i offence och defense. Classic amerikansk fotboll. Gutte drillade defence i klungteknik, medan offence spred ut sig på quarterbacks, runningbacks och såna där jätteidioter som bara är med för att skjuta högt och långt (Det var våra forwards). Mängden spelare gjorde att vi quarterbacks på mitten fick delta i var nionde spelmoment ungefär, och längst fram var field goal-forwardsen omutliga. Varenda boll satt 10 meter upp i luften i nätet bakom målet (Vem vill sätta bollen i fotbollsmålet när det finns amerikanska mål?).

Ny time-out
Uppgiven "Är vi inte bättre än så här!?"
Vätskepaus - vita för sig, svarta för sig



Inte ens Folkesson och Antonio pratade med varandra...

Vi avslutade med att köra några plays (Vanligtvis kallar vi det "spel"). 13 mot 13 på sjumannaplan. Premiärtränande Allyn klev av. Intressant spel, påminde om rast i mellanstadiet. Inställningen "Yes, nu fick jag bollen. Jag vet inte när jag får den nästa gång men jag håller den så länge som möjligt" personifierades av bollkåte Snake, som försökte göra touchdown varje gång han hade bollen. Teiwo vann inte många yards åt lag svart, coach Pooon stannade spelet för avhyvling. Som perfekt avslutning gör vite quarterback Åberg en fumble som svarta running-back Demba utnyttjar och vallar in lag guls kvittering på stopptid.

Visselpipa
"Då tar vi lite löpningar på det här"

Löpningar fram och tillbaka. Bra fart, bra tempo. Spelarna börjar bli rädda för tränaren. Afrim är som ett fartstreck i luften. Puta Marley sliter. Snake gör inte ett fel i sin löppteknik. Vi gör det så bra att vi slipper sista löpningen. Får göra 4*25 mage, rygg, armar istället. Coach Poon säger "See you tomorrow at 6:pm" och går ut genom dörren utan att titta på någon.

Sen skrev Atilla kontrakt med några spelare till, bland annat en kille som kom in för att han var "släkting till Nils-Eric Johansson"



#8