alltidUnited

När antagonistbloggarna från Rotebro inför El Clasico publicerade en intervju med undertecknad var det kanske många som höjde på ögonbrynen. Att jag gått upp i vikt är väl ingen hemlighet, men att Rotanbloggarna kommit över mitt senaste passfoto var en överraskning för mig.




Att de däremot inte ens hade stake att publicera mina riktiga svar kändes lite som en skymf. Med facit i hand kanske svaren borde publicerats i sin ursprungliga form för att förebereda läsarna på vad som komma skulle. Jag kan nästan säga mig ha två spåkulor som ögon och träffade rätt med kusligt många av mina teorier inför matchen.

Därför ger jag er här den ursprungliga versionen av Mattias Åséns utfrågning av Fet-Jens Åberg inför derbyt:


1. Vad skulle en seger betyda för ditt lag?

En seger skulle innebära att vi lämnar Rotebro långt (5p) bakom oss i tabellen, förmodligen för gott för denna säsong. Den fruktansvärda turen från premiären kan tyvärr inte rädda Rotebro hela tiden, som istället kommer att få ta kamp med norrlandslagen i tabellens botten.

Kommentar: Viktig 6-poängsmatch i Sundsvall nästa...

2. Motståndare ligger skadad och tar sig för huvudet, domaren blåser inte av, ni har ett kontringsläge; vad gör ni?

Det beror nog helt på vem i vårt lag som har bollen. En hederlig människa som Wiklundh slår nog sportsligt ut bollen. Afrim skulle spela bollen vidare och sedan själv utföra en träffsäker filmning med den stupade Rotanspelaren som landningsbana. Terland skulle kasta en snus på den fallne och Folkesson skulle fnittrat fånigt innan hävt ur sig något dräpande som ”Jävla mesiga bonde, hihi!”. Själv skulle jag självklart slå ut bollen. Jag skulle sikta på Rotanklacken med full kraft och hoppas att bollen skalperar Åsén från hans platinablonda fjortisfrilla!

Kommentar: Vi stod egentligen inför situationen en gång. Kalle Gnäll låg skadad, Filip ignorerade (omedvetet?) och bombade ett inlägg i skallen på Vedad som nickade över och fick skallen spräckt.

3. Det har snart gått lika lång tid sedan Tureberg/United senast besegrade Rotebro som Dawit Isaac suttit inlåst i Eritrea. Är det ens möjligt att bryta sådana trender?

Det är alltid svårt att tala om sådant som man inte själv har upplevt (Jag har själv spelat en halvlek i en träningsmatch mot Rotebro. 2-0 till oss i den halvleken.). Sedan byter vi ju ut 2/3 av laget inför varje säsong, vilket är en sak att ta i beaktande. Så de flesta av dagens United-spelare vet ingenting om historien lagen emellan. Om Rotan mot förmåga skulle vinna lördagens derby hoppas jag att alla de stora tidningarna för en gemensam satsning med likadana löpsedlar. ”LÅT SOLLENTUNA UNITED FÅ VINNA ÖVER ROTEBRO – SNÄLLA.”

Kommentar: Med bästa laget på banan var det inget snack.

4. Vem bör man se upp med i ert lag? Potentiell derbykung?

Eftersom det kommer att vara David mot Goliat på fasta situationer är det inte omöjligt att mannen som nickar hårdare än de flesta skjuter, Vedad Kestendzic, avgör fajten. Jag vill dock inte bortse från möjligheten att nr 14 gör mins ett självmål eller att Danne slänger in ett par bollar i egen bur. Rotan kan absolut vinna matchen åt United.

Kommentar: Rotan kan ju tacka sin lyckliga stjärna att det inte ringde fler gånger på våra fasta. Vedad avgör ju definitivt matchen med sitt 3-0-mål, korrekt förutspått av Fet-Jens.

5. Vilka Rotanspelare talas det om på Sollentunavallen under veckan? Vilka behöver ni hålla i extra strama tyglar?

Rotebros övertro på sin Unge Överskattade forward blir nästan genant ibland. Man verkar tro att det fortfarande är lekskolan där den störste kunde göra som han vill. Då vår backlinje kommer att hålla Hedman i hårt schack tror jag istället att Rotans största hot finns i Philipp Lahm med den täta frillan, Kalle Ramsell. Vi får se till att ge Lill-Goebbels Terland marschorder på veke Kalle Gnäll.

Kommentar: Med Unge Tunge effektivt neutraliserad hängde som sagt en del på Kalle Gnäll. Han visade på sin vekhet genom att inte klara av pressen från elvameter och vek sedan ner sig, "skadad". Svagt.

6. Många av spelarna som lämnat er har blivit viktiga spelare hos oss. Visst, ni kanske har bredare konkurrens, men samtidigt finns det någonting i Rotebro som ger ro för utveckling. Hur ser du på det?

Jag vet inte om jag skulle vilja kalla det ro för utveckling. Visst har ni ett fått ett par spelare (Wiklund(H), Haisem, Jagge, Thylander, Bashar, Lukas, Sebban, Danne, Freddan, Karlsson). Däremot undrar jag, vilka av dessa utöver Wiklund(H) kan med ärlighet sägas blivit bättre fotbollsspelare i Rotebro? Exempelvis Karlsson som under några månader under fjolåret var hela seriens kanske vassaste framspelare och matade fram flera frilägen per match. Vad är han nu? En totalt intetsägande sidledsrullare som är svårare att upptäcka än Fredrik Källbergs pigment en solig dag i juli. Lukas? När vi gick upp i tvåan med Tureberg var Lukas ett unikum att slänga in på planen. Han gjorde mål på mål och dominerade med eftertryck. När gjorde han senast ett mål för Rotebro?


Nej, nog för att era spelare tar plats och får spela ordinarie. Men det är inte för att de har utvecklats, utan för att ert lag är ljusår sämre.

Kommentar: Behöver egentligen inte ens kommenteras. Karlsson rullade stabilt på i sidled utan att märkas (och nämndes i icke smickrande sammanhang i Uniteds halvtidssnack!) och Lukas visade prov på sin kyla framför mål genom att bomba Rotans bästa möjlighet över stängslet bakom mål.

7. Enligt rapporter har du legat på latsidan och gått upp "lite" i vikt på senaste. Är du avundsjuk på Unge Tunge eller är det bara sedvanligt United-tröstätande?

Jag säger som Ronaldo sa inför VM 2006; ”Vad är en fet person?”. Jag skulle kunna äta 25 chipspåsar om dagen, gå upp 300 kg och tvingas spela El Clásico med droppställning. Jag hade ändå sprungit åttor runt Rotebros innermittfält som måste innehålla några av de minst explosiva fotbollsspelare världen skådat.

Kommentar: Även här ganska klockren i min analys. Trots stumma lår och träningsvärk hängde inte Karlsson med i första (tröjdragning + kapning = gult kort) och Wiklund(H) i andra (jättekapning, borde varit gult.)

8. Alla dina kompisar spelar i Rotebro. Känner du dig utanför?

Det är möjligt att det finns en del spelare i Rotebro som jag av misstag hälsat på i det offentliga livet och som därför säger sig vara mina ”kompisar”. Låt dem tro det. Det är inga nummer jag sparat i telefonen i alla fall.

Kommentar: Att jag inte har några vänner i Rotanlägret blev väl rätt tydligt innan matchen vid spelarpresentationen. Jag hade hoppats att någon skulle heja på mig, men ljudnivån låg snarare på minus efter att mitt namn ropats upp.

9. Rotanbloggen blev tidigare i vår sågad på Unitedbloggen för sina få kommentarer på artiklarna. Numera är allt under 5 kommentarer på inläggen en ovanlighet. Hur känns det att vara Sollentunas näst mest lästa division 2-blogg?

Jag får börja med att ge cred till de Rotanfans som krypit ur sina hålor och faktiskt skänkt bloggen ett par kommentarer här och där. Lite motsägesfullt egentligen, då Rotanbloggen tidigare höll mycket högre kvalité. Efter den fiaskoartade megasatsningen inför Enköping har Rotanbloggen stagnerat, både när det gäller kvalitet och kvantitet. Nuförtiden är det mest dricka kiss-humor och lama försök att mjölka ur maximalt ur ett redan från början dåligt skämt. (Har ni till exempel fått en enda reaktion på Innebandy-approachen som sedan länge gått på tomgång?). Att ni sedan öppet publicerar skitsiffrorna när det gäller besök på bloggen får mig nästan att skämmas å era vägnar. Jag håller vårt hemligt, men behöver inte göra någon hemlighet att det är avsevärt många fler som följer storebrors blogg.

Kommentar: Rotanbloggen är inte död, men har ont i röven. Krya på er mina vänner...


10. Till sist: Hur slutar matchen? Målskyttar?

1-4. Källberg (omställning)/ Kestendzic 2 (nick, friläge), Afrim (nick på fast situation), Badjelan (ur snäv vinkel)

Kommentar: Jag överskattade Källbergs förmåga, annars rätt nöjd. Får in rätt målantal och två av fyra målskyttar. Det får jag vara nöjd med.

Over and out!

Fet-Jens.

Rotebro IS - Sollentuna United 0-4

0-1 Christian
0-2 Jens (Badji)
0-3 Vedad (Christian)
0-4 Badji (str)



Matchreferat ska skrivas när man är pigg, klar i hjärnan och helst med lite distans till matchen. Själv sitter jag nu, trött i benen och slut i huvudet bara två och en halv timme efter slutsignalen. Jag sparar matchreferatet, skulle antagligen bli speciellt mycket nyttigt (Eventuellt kan åskådare Åsén lägga upp ett heltäckande matchreferat på Rotanbloggen så jag kan göra 'copy-paste' och bespara mig själv jobbet).

Jag känner mig i alla fall väldigt glad. Vi genomför matchen helt okej och visar att vi är ett nummer större än Rotebro. Som alltid finns det hjältar. Säll tar en straff efter 10. 0-1 där och matchen hade varit en helt annan. Christian Antonio ligger bakom tre av våra mål med individuella prestationer. Stort. Backlinjen står upp riktigt bra hela matchen. Det är kul att vara Storebror idag.


Nu ut för att fira lite grann, så blir det lite mer tankar och efterspel kring matchen i morgon eller i början av veckan!

"Matchen kommer att bli något extra. Det kommer att smälla"

/Johan Hedman


Ooooooh!

Ta skydd Sollentunakamrater!

Johan Hedman har lovat att det kommer att smälla i derbyt!

Extra benskydd på!


Att vissa spelare inte gillar fysiskt spel och viker ner när det börjar smälla är vida känt. Man kan titta på fantastiska spelare som Raúl och Alessandro Del Piero, eller våra egna exempel Niklas Karlsson och Fredrik Källberg (Nej juste, båda dem har ju registreringsskylten J U D A S på sina bilar nuförtiden).

Därför kommer Johan Hedmans uttalande i veckans Mitt i Sollentuna (http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/sollentuna.html) som en överraskning. En kul överraskning! Han gör självklart bort sig genom att bara nämna ordet "smäll", och det roliga är att hundratals och åter hundratals personer kommer att sitta (eller stå, för Skinnaråsen kan inte ens erbjuda sittplats) på första parkett när han ska få äta upp sina ord.

Johan Hedman i punktform:

Svag

Rädd

Teknisk

Gnällig

Vek

Feg

Löjlig


Detta är mannen som lovar att det ska smälla på lördag.



Jag är ungefär lika rädd som när Karlsson skjuter med vänstern från mittcirkeln.

Rotebro IS - Sollentuna United, Lördag 29/5, 14.00, Skinnaråsen



Säga vad man vill om serien i år. Det finns två matcher som över alla andra ska vinnas till varje pris, och vi står inför den första. Rotan borta på Skinnaråsen på lördag, nedräkningen börjar här och nu!

Solskenshistorien om sorgliga Lillebror från landet är redan på väg att översvämmas av ett fatalt regnväder. Larvigt flyt i premiären följdes av 3-3 med nöd och näppe mot tippade bottenlaget Hudik och 4-0 mot ett Valborg-bakis GUSK. Sedan dess har man blivit förnedrade 0-3 mot ESK som United ganska lätt slog med 10 man ("solklart seriens sämsta lag", kommentade ESK-supportrarna) och torskat 2-3 hemma mot Strömsberg, som United slog med samma siffror borta. Senaste 0-0 borta mot VIK har redan utsetts till årets sämsta match i serien, mellan två lag inkompetenta till någon form av fotboll.

Nu ska Avundsjuka Rotebro (Med det största mindervärdeskomplexet man sett sedan Brutus inte pallade att Caesar fick all cred i Rom och högg honom i ryggen) upp till duell mot stora, snygga Sollentuna United. En seger skulle såklart vara en fjäder i hatten att pryda deras undermåliga idrottsplats med, men risken anses relativt liten. Jag sammanställer här en lista på orsaker varför Rotebro inte kommer att ha en chans i El Clasicó.

- Man saknar totalt egen spelidé utan satsar på långa bollar mot Unge Fege Johan Hedman. Jag vill gärna se honom ta emot dessa bollar på bröstet när 200 cm 100 kg Axel kommer vrålande i ryggen.

- Niklas Karlsson är lagets bästa innermittfältare. Enough said.

- Bashar kommer att bjuda på minst två mål.

- Nr. 14 är inte direkt de stora matchernas man

- Gnällige Ramsells fjolliga 8-åringspsyke kommer att avslöjas genant i av storsnackare Terland. Lahm kommer komma till korta mot Kahn.

- Rotebros mittbacksmonster kommer att kunna stå upp mot Belgarn? Hohoho...jo den var bra! Det kommer bara bli en fläck i gräset kvar av Carl "Niedermann" Lennerman.

- Rotebros armé av dvärgar och värdelösa huvudspelare (läs Freddan, Karlsson, Wiklund(H), Kalle, Nisser, Unge Skölpaddeliknande) kommer att få det minst sagt hett om öronen varje gång det vankas fast situation.

- Danne i målet kommer inte att vara direkt på tårna då Bajen spelar hemma samtidigt. Hans tankar kommer att vara någon helt annanstans. (Dessutom har han erkänt att gå till Rotan var hans livs största misstag. Han hatar att riva omklädningsrum).

- Lukas Strömberg kommer att få rött efter högst 5 min.

- Klumpige och kantige Hagamannen kommer att tvingas till ett rött 5 min senare.

- Lagkapten S. Strömberg har redan vikt ner sig genom att lägga en utlandsresa El Clasico. Lagkaptenen bangar för strid, vad sänder det för budskap till det i övrigt redan mentalt svaga laget?

Nej, detta kan bli en överkörning i hästväg. För kommunens del får vi väl hoppas att Rotan lyckas återhämta sig såpass bra att man klarar nytt kontrakt.

Jag tvekar.

Sollentuna United - Köping 2-0

1-0 6' Demba (Badji)
2-0 22' Vedad (Filip)


Årets hittills bästa kväll för fotboll. Perfekt väder hela dagen. Dock ingen perfekt plan (Vad händer vaktis?) men ändå inspirerande att få gå ut till hemmamatch mot Köping, med revansch i sinnet efter den snöpliga förlusten uppe i Sundsvall.

Själv satt jag på läktaren med ont i halsen, vilket innebar total uppsikt över spelet och en möjlighet att studera oss ordentligt för första gången i år. Något matchreferat bemödar jag mig inte att skriva här, det finns alldeles utmärkt på http://www.sollentunaunited.se/, där chefstränare Thorsten som alltid levererar, nej det som kommer här blir mer lösryckta betraktelser från gårdagskvällen.

Startelvan:

Säll

Filip - Axel - Afrim - Anton

Saffe - Folkesson

Demba - Badji - Ålund

Vedad

Bänken: Brille, Gabbe, Christian, Stoneface, Tomas, David, Eyüp

Värt att notera från startelvan var att både Afrim, Demba och Vedad gjorde säsongsdebut från start. Saffe droppade ner i en defensiv bollsamlarroll bakom Folkesson och Axel tog hand om kaptensbindeln.

Tillbaka i startelvan 1

Tillbaka i startelvan 2

Starten på matchen indikerar att vi kommer att föra spelet, men att planens klart tvivelaktiga standard kommer att göra det svårt att få fart på bollen. Ändå finns det goda intentioner, framför allt på högerkanten där Ångloket Terland forsar fram och ger en för dagen pigg och initiativrik Demba understöd. Vi kommer snabbt till ett flertal inläggslägen, där bollen tyvärr studsar upp över fötterna en del.

Första målet låter ändå inte vänta länge på sig. Badji gör ett fantastiskt jobb när han tar sig upp från liggande position och stjäl tillbaka en boll långt ner till höger på offensiv planhalva. Han lämnar sedan vidare bollen till Demba. Demba avancerar några steg in i banan innan han skjuter. Kollektiv suck från läktaren. Demba skjuta? Skulle inte tro det va. Framförallt inte med vänstern som nu blev fallet. Till allas förvåning ser skottet någorlunda rakt ut, det kanske bara går lite utanför. Men den sitter! Rakt i bortre gaveln, upp mot krysset från 20 meter. Stor glädje och lättnad i vårt lag. Vi hade ju spelat nästan två hela matcher sedan Ålund satte bollen i Jernvallens kryss, skönt att få trycka dit den igen.

Bara minuter senare ringer det igen. Afrim sopar rent i luftrummet efter en frispark från Saffe och nickar in bollen. Målet döms dock bort? Offside? Ruff? Jag vet faktiskt inte, synd dock på ett fint nickmål.

Saffes frisparkar orsakade oreda

Resten av halvleken handlar mycket om Vedad. Cigarrkungen från Balkan bjuder återigen Sollentunavallen på de kvalitéer som nominerade honom till en av seriens bästa forwards under den senaste sejouren i United. Bra targetspel, lysande spelsinne och framför allt ett mål! En perfekt djupledsboll (tror att den kom från Filip) friställer Vedad. Robust och krallig som han är (eh...) väntar han in backen, tar en tackling och hamrar sedan distinkt in bollen vid sidan av målvakten. 2-0!

Glädje efter 2-0


Det var målen det. Vi gjorde inga fler trots ganska många klara chanser. Vedad är millimeter från ett öppet mål iförsta efter ett lysande inspel från Demba. Samma Demba serverar i andra halvlek med en liknande passning David, som skjuter stenhårt hål i luften. Bakom honom kommer Vedad, men hans aningen slöa bredsida räddas snyggt av målvakten. David får bollen utanför i friläge och Eyüp träffar stolpen efter fint förarbete av Badji.


Köping var absolut inte ofarliga, det ska sägas. Redan i de försa minuterna har man en fantastiskt chans med stolpe/liggande räddning på returen av Säll. I andra halvlek slungar Rory Delap på vänsterbacken in ruskiga inkast som gör att de kan skapa tryck. Närmre än två skott i burgaveln kommer de dock inte, men det var farligt många gånger. I defensiven ska vi dock ge eloge till Säll i målet, som får hålla årets första nolla och är felfri. Även backlinjen är klockrena defensivt, alla fyra där det allra största plusset går till Anton på vänsterbacken. Det kändes väldigt stabilt.

En sjukt härlig seger som ger oss lite arbetsro inför Rotan-derbyt nästa helg. Vi lämnar nu kusinerna från norr bakom oss i tabellen och med tanke på att de reser till Västerås utan halva startelvan gör att våra chanser spela derby i pole poistion nästa vecka är stora. Vi kan nu njuta över en ledig helg och sedan ladda upp ordentligt för nästa match.

Avslutningsvis, Matchens cobra har fallit lite i glömska i år. Mycket på grund av att det är svårt att se enskilda insatser när man själv spelar. Saffes förvandling från Sundsvallsmatchens offensiva trixare till gårdagens defensiva dominant talar dock för sig själv. Länge sedan man såg någon dominera så på Vallens mitt. Saffe angav tonen direkt med en riktig sax på mittplan och fortsatte sedan att ligga rätt, vinna närkamper och vara säker i pasningsspelet hela matchen. Enormt stark insats! Värdig vinnare av presentkortet från Sand och lovande inför fortsättningen. Jag såg Tottenhamns Wilson Palacios i Saffe igår.

Planens kung

Noterat:

Ibland måste man tänka på sig själv. Konversationen mellan mig själv, Freddan Källberg och Resultat-Danne på läktaren.

F:  - Tjena Danne, gått fel eller?
D: - Nä, vadårå?
F: - Trodde inte du gick på sån här skit.
D: - Ah, va ska man göra rå?

J: - Tur att första debyt går på Skinnaråsen så att Vallen hinner fixa till sig till höstmatchen.
F:  - Ja verkligen
J:  - Men höstderbyt går på en tisdag, det borde vi försöka ändra
D:  - A vadårå, de e ju perfekt för mig
J: - Varför då Danne?
D: - Aaa, men i halvtid kan jag ju glida in å kolla hockeyn
J: - Men vad själviskt du e Danne, du kan ju inte bara tänka på dig själv!
D: - Aaaaaaa, va ska man göra rå?

Gutte ska gå på alla våra matcher, oj vad vi vinner då.

Att vi är ett väldigt fagert lag kan ingen ifrågasätta. De vackra ansiktena, fantastiska kropparna och charmerande leendena avlöser varandra. För att sätta saken i perspektiv kan vi jämföra med vår eviga nemesis, det rödblåa skämtet från Skinnaråsen. Rotanbloggen skryter ofta om sin s.k. "Snygg-Calle". Snygg! Hade inte ens blivit insläppt i vårt omklädningsrum, utan fått byta om bland konerna med Beercan.

Nu kanske jag är oschysst, men faktum är faktum. Rotebro är ett väldigt fult lag, speciellt då den normalt stilige Jagge bestämt sig för att gömma hela ansiktet i ett Jesus-skägg som möjligtvis skulle höja upp William Wallaces sidekick Hamish (Han med världens rödaste hår och världens vitaste lår) men inte många fler.

Vad har de mer att erbjuda? Hedman? Babyfacet personifierat. Har aldrig bytt frisyr, blir aldrig kvitt de jobbiga små Cassano-plitarna över de annars babylena kinderna.

Kalle Ramsell? Är den människan medveten om att det finns produkter för att göra en hemsk frisyr lite bättre? Eller, vette tusan om det finns något Dax wax i världen som skulle bita på det håret. Får ju en islandshästs man att framstå som hårstråna på ett spädbarn. Ofattbart.

14? Oj. Kan bara klassas som ett totalt monster. Ger blekfetheten ett ansikte. Kan komma tillbaka efter åtta veckor i Thailand och se ut som om han jobbat i frysrummet på ICA. Den larvigt lätta moppemuschen är inte heller något man vandrar nedför röda mattan med.

Bashar? Peakade utseendemässigt när han var sju, sedan dess har det gått utför. Får nu utnyttja pensionärsrabatten när Konsum ger äldre 5% i rabatt utvalda onsdagar.

Karlsson? Niklas Karlsson har sett exakt likadan ut sedan han fyllde 15. Förstår aldrig att det inte är coolt att ha luggen spretigt uppåt. Dessutom besitter han det minst skräckinjagande ansiktet som någon på jorden blivit tilldelad. Jättemes.


Så, Rotebro är inget för fotograferna. Vi, å andra sidan, är ständigt förstasidesmaterial. För att twista upp det hela än mer så har vi med hjälp av Appen iSwapFaces kryddat det extra än mer. Istället för den uttjatade lika so bär så byter vi istället plats på ansikten.

Vem är snyggast?












Grima Ormstunga


Diego Forlan & Freby








Pundar-Lundh














Kul bilder, nu tillbaka till den tråkiga vardagen med en uppsats utan slut och en kvaddad hals som antagligen diskvalificerar Åberg från United-Köping imorn. Skit.

Everton FC - Sollentuna United 1-2

1-0
1-1 Saffe (Jens)
1-2 Badji (Jens)


30 Jätteidioter mot Evertons akademi

Att kalla matchen mot Evertons akademi (17-19 år) för något annat än en fantastisk upplevelse vore en skymf. Så fort vi fick höra om möjligheten till matchen var ju alla eld och lågor och väl på plats på Goodison Parks gräsmatta ryckte det i brallorna av fotbollsorgasm på majoriteten av spelarna i laget (Eyüp dröjde sig kvar inne i omklädningsrummet och försökte sätta på en massagebänk).

Anledningen till att vi fick möjligheten att åka till Liverpool var en man som heter Lennart Roth. Han jobbar med sponsring hos Everton och arrangerar kundevent där han ofta bjuder in gamla spelare. Tidigare i vår hade Limpan varit nere och ett frö hade såtts. Man diskuterade vidare och beslöt senare från Evertons sida att man gärna ville göra något för Mr Limpars lag, Sollentuna United. Flygbiljetter bokades och hotellrum arrangerades. För att stämma av det sista talades Lennart och Limpan av i ett numera legendarisk telefonkonversation.

Lennart: - Är allting klart och fixat inför resan nu då Anders?
Limpan: - Ja visst, allt är klappat och klart.
Lennart: - Okej va bra, men hur många blir ni nu då till slut som kommer.
Limpan: - Ja det blir jag och 30 Jätteidioter.

Jätteidiot är numera ett enormt överanvänt uttryck i Sollentuna United.


Nil Satis Nisi Optimum

Nothing but the best is good enough. Evertons motto visade ambition för att satsa mot den absoluta toppen. En viktig del i det är den enorma akademin (Snäppet större än Thorstens Unitedakademi där Rotan-ikonerna Unge Opedagogiske och Wiklund(h) sägs göra allt för att fördärva den talang som United producerar) som klubben bedriver. Ute på träningsanläggningen Finch Farm skröt ett enormt konstverk på väggen om akademin som producerat spelare som Francis Jeffers och Wayne Rooney. Nu skulle alltså nästa generations potentiella Premier League-spelare ställas mot 30 jätteidioter från Sverige.





En entré i världsklass

Belgian Blue rusade helt orädd in på den tomma, blåa arenan. Han satte full fart mot målet och satte premiärbollen för United i Goodisons målnät. Nu pratar jag alltså fortfarande om uppvärmningen, eller till och med planinspektionen. Vi alla stod ute i våra klubbkostymer (Säll hade en från Sand men var ändå fulare än Limpan i coachjacka och speedos) och petade med skorna i gräset. Inte riktigt så, men proffsigt värre kändes det ändå att få gå ut och känna på gräset inför ett enormt stort Goodison Park.

Innan matchen radade vi upp oss i spelargången. Klart intressant här var Evertons svarta bjässe till mittbacks reaktion när han fick se Axel. Han var helt klart van med att vara störst på plan kan man lugnt konstatera. Själv stod jag bakom Vedad och led hårt av passiv rökning så det var skönt när Everton-hymnen drog igång och vi fick äntra planen på riktigt.

Hella, kapten dagen till ära, ledde in Sollentuna United styrkor inför smattrande kamerablixtar. För oss, som på sin höjd får en dunk i ryggen av "Aaaaa va ska man göra rå?"-Danne på väg in till match kändes ju detta grymt. Ser verkligen fram emot bilderna som kommer, undrar om man såg proffsig ut eller bara kände sig bra?

Startelvan (Vi bytte hela laget i paus) såg ut så här:

Säll

Filip - Lundh - Axel - Hella

Christian - Jens

Badji - Saffe - Eyüp

Vedad

Everton tar ledningen men United vänder

Första halvlek inleds med dominans från Everton. Deras enormt bollsklickliga spelare tar oss på sängen lite grann och med ett snabbt passningsspel tar Everton kontroll över matchen. De kommer dock inte till speciellt farliga chanser, mest lite skott utifrån. Vi har ett okej offensivt spel men hamnar lite fel i defensiven. Everton gör också 1-0 på hörna där en spelare på bortre glöms bort och får bredsida in bollen.

Men sen händer det något. Vi hittar rätt i våra positioner, kopplar bort det häftiga med Goodison, och börjar verkligen spela bra fotboll. Passning, mottagning, ny rörelse, spel på ytan. Vi spelar riktigt riktigt bra fotboll sista 20-25 i första. Så bra fotboll att vi lyckas vända matchen.

1-1 är resultatet av en lång, bra spelsekvens där vi vänder spelet från höger ut till vänster och nästan hela vägen tillbaka. Istället för att vända hekla vägen ut åt höger tar jag fram bollen i mitten och chippar fram den till Saffe som i friläge enkelt lobbar över keepern. Övertygelsen om att han var offside (det var han inte) gjorde dock att Saffe blev så paff att han glömde målgest.

Nu öser vi på. Vedad är framme flera gånger (Hade han haft en Fellaini-frilla hade han gjort hattrick på skallen), Saffe har rökare och Badji gör vad han vill med Evertons vänsterback. Vårt ledningsmål är resultatet av en hög aggressiv press där jag tar mig in framför en av deras mittfältare och vinner boll. Ett väggspel med Vedad för mig in i straffområdet där jag chippar förbi först en försvarare och sedan också över målvakten in till Badji. Badji tar emot bollen (Tror jag, jag hade fullt sjå att inte braka rätt in i betongfundamenten mellan planen och läktaren) och sätter bollen förbi en back som desperat försöker värja mållinjen. Resten av halvleken spelas av, fortsatt med oss som dominant.

Ny halvlek, ny elva

Till andra halvlek fick alla gå och duscha. Omklädningsrummet erbjöd även badkar, men självklart ville vi ut och se den andra halvleken så det fick endast bli en snabbdusch.

Andra halvleks lag:

Brille

Wilow - Afrim - Gabbe - Anton

Stoneface - Folkesson

David - Dejan - Jeppe (bytte med Freby efter halva)

Tomas

Everton har under hela andra halvlek mycket boll, men ett väldigt bra försvarsspel gör att de inte kommer till mycket alls framåt. Afrim dominerar i backlinjen och Folkesson håller ihop mitten föredömligt. Framåt hotar Belgian Blue hela tiden i djupled, men hade klara problem med den jobbiga offside-regeln. På högerkanten hade Snake hårda duster med högerbacken, och minst lika hårda med linjedomaren. Gnäll-Snake.

Halvlekens överlägset bästa chans får vi. Snake slår en grym skruvad passning in på bröstet på Stoneface som tar med sig den perfekt och får ett rent friläge. Ett sådär avslut gör dock att målvakten kan knipa den. Stoneface, som i övrigt var en av de bättre på planen, gömde huvudet i händerna och insåg nog att proffschansen försvann där.

Bakåt så skapar Everton några fasta och kommer till en hel del inlägg. Där inne är Brille, Afrim och Gabbe hundraprocentiga i luften så det var ingen större fara på taket. Brille får sedan också avsluta matchen med en härlig TV-räddning på ett tungt kanonskott utifrån. Snyggt!

Runner-ups: Simple Jack och Folke!



Matchen avslutades i Players lounge där lite priser utdelades och domarna avtackades. I varje lag belönades också två stycken spelare. Det första priset, "runner-up", vars innebörd var något oklar tilldelades Evertons sent inhoppande, väldigt mystiska, högerytter. Likheterna med Ben Stillers guldkaraktär Simple Jack från "Tropic Thunder" gjorde honom väldigt populär. både på vår bänk och på deras. Vår egen Simple Jack blev Mattias Folkesson, som i sin besvikelse insåg att priset var en fotbolls-DVD och inte något moderelaterat.

Till vår bästa spelare utsågs turken med den gudomliga engelskan. Ej Upp.

IFK Sundsvall-Sollentuna United 2-0

1-0 47'
2-0 84'


I en rekordjämn serie finns det vissa matcher man bör vinna om man vill vara med i toppen. En match mot IFK Sundsvall är definitivt en sådan match. Det klarar vi inte av. Det är för dåligt.

Konstgräs?

Bussen rullade iväg från Vallen härliga 7.30 på söndagens morgon. Paul gav tillåtelse till sömn innan lunchstoppet och det dröjde inte länge förrän det snarkades från de flesta av bussens bekväma säten. När jag tillfälligt vaknade ur min egen dvala och tittade runt noterade jag att alla sov utom Brille som entusiastiskt och pedagogiskt gav Aken tips i hur man bäst parallellkopplar glödlampor, backar runt gathörn med firmabilar och via vattenytans spänningar hittar bästa fiskeställena.

Efter ett långt lunchstopp (åkte vi inte lite väl tidigt från Vallen?) rullade vi upp till Sundsvall där matchen skulle spelas på Baldershovs IP. Vi var förberedda på en norrländsk åker i bästa Strämsberg-stil, en väl på plats möts vi av en konstgräsplan. Inget som de tyckt varit nödvändigt att berätta i förväg, men samtdigt inget som vi ansåg negativt för oss, snarare tvärtom. Tur bara att alla hade med sig skor med fasta dobbar.

8-2-0

Första halvleken kändes det som att jag spelade i Barcelona. Tyvärr så mötte vi Inter. Min gränslösa kärlek till Inter efter bragden på Camp Nou började under matchen skifta till medlidande för de offensiva spelarna i Barcelona som tvingades möta ett ultradefensivt Inter som inte ville annat än att döda fotbollen i matchen. Jag tror seriöst aldrig att jag spelat i ett lag med större bollinnehav och dominans än vad vi har i första. Bollen är på vår planhalva i motståndarnas ägo kanske tre gånger. Resten är bara United, United och United.

IFK Sundsvalls taktik skulle väl kunna beskrivas i siffrorna 8-2-0 med åtta backar och två defensiva mittfältare. En norrländsk köttmur framställda framför den solariebrända målvakten. Muren är effektiv. Visst kommer vi till lägen, men de är lätträknade. Badji över i bra läge med vänstern, Tomas och David kan inte komma överens om vem som ska ta bollen vid fritt läge efter inlägg. Jag får en pärla men mitt på. Spelet på plan känns annars bra, snabbt passningsspel och bra aggressivitet, Sundsvall hinner bara nudda bollen innan vi tar tillbaka den. Detta kunde väl bara sluta på ett sätt?

Mental käftsmäll

Andra halvleken hinner inte ens börja förrän det ringer. Efter en sekvens med två halvdana rensningar drar en Sundsvallspelare på för kung och fosterland på halvvolley. Självklart en riktig missil. Årets mål-kandidat. Känns som ett hån, en smäll i ansiktet. Första gången de ens närmar sig vårt mål så blir det mål och någonstans högt ovanför planen satt ironin och smiskade logiken med Sundsvallspiska.

Vi försöker att fortsätta att spela samma spel som i första, men har svårt att ta oss igenom deras sista blockader. Likt rödskjortorna i Bangkok var försvaret redo att offra sig dyrt och vi var inte riktigt beredda att ta fram det tunga artilleriet och spränga oss igenom. Vedad byter av Tomas och har vår kanske bästa chans där han skjuter utanför bortre stolpen vid ett friläge från vänster. Annars är det ett par halvfarliga nicklägen samt ett par bollar som rinner iväg på den stenhårda mattan.

Istället gör Sundsvall 2-0 när de för andra gången prövar ett skott på mål. En försvarsmiss ger friläge och 0-2 som ett brev på posten. Ridå.

Nu blev vi visst ett bottengäng

Jag tycker inte och kommer aldrig att tycka att det är okej att förlora mot ett lag som IFK Sundsvall. Att åka på torsk mot ett gäng som totalt saknar vilja och kunskap för någon form av fotboll känns fånigt. Tjong, tjong, tjong och tjong lät det i bollarna matchen igenom. Ändå får man ju säga att de gör det bra. De slår oss med 2-0 utan att släppa till speciellt mycket bakåt. Men det känns fruktansvärt generande att vi inte lyckas besegra den typen av primitiv grisfotboll.

I den rekordjämna tabellen där alla slår alla och en match kan vara skillnaden mellan serieledning och nedflyttning hamnade vi nu hastigt och olustigt på en åttondeplats. Ingen fara på taket, vi är bara tre poäng från serieledning, men vi måste vinna matcher som denna. Nya tag mot Köping på torsdag, ett revanschsuget Sollentuna United vill jag lova.

Ena resan hinner knappt ta slut förrän näsa ska påbörjas. Drygt ett dygn efter att resväskorna landat efter resan till Liverpool ska man packa om dem för en resa norrut. IFK Sundsvall står på programmet, en tuff bortamatch efter 5-6 timmars busstur.

Sundsvall har tagit 3 poäng på de första 4 matcherna, vilket man säkerligen inte är nöjda med. Taggade norrlänningar vet hur man gör livet surt för motståndare, så det kommer inte bli någon dans på rosor uppe på Baldershovs IP.

Vi går självklart för 3 poäng, vill vi vara ett topplag är detta en match vi ska vinna. Truppläget är bra, endast de ständiga rehabbarna Nordin och Lindberg är indisponibla för spel. Paul och Anders har tagit ut en 16 man stark trupp för resan upp till Sundsvall, konkurrensen är verkligen svinhård för tillfället.

Morgondagens startelva:




1. Säll
2. Filip
4. Lundh
3. Axel
20. Anton
5. Folkesson
8. Jens
7. Saffe
10. Badi
21. Tomas
9. David

På bänken: Brille, Gabbe, Christian, Vedad och Eyüp.


Vi kommer från en fantastisk upplevelse med match mot Everton på Goodison Park, och måste nu tillbaka till vardagen. Spelar vi som vi kan har vi stora chanser att åka hem tre pinnar rikare och lämna de oslagbara kusinerna från landet bakom oss i tabellen.

Kusinerna från landet är för övrigt i en sällan skådad storform. Matcher mot Enköping och Strömsberg = 0 poäng.

Uniteds matcher mot samma lag? 6 poäng.

Svårt.

Efter en minitripp mitt i serien rätt igenom askmolnet över de brittiska öarna kom vi sent igår kväll hem från 5 dagar på besök hos Everton i Liverpool. Redan på bussen hem från flygplatsen hotades jag åtskilliga gånger till livet om jag inte slog bloggrekord och förevigade alla upplevelser som dessa dagarna gett oss.

Så, jag ska försöka så gott jag kan (dock inte nu, måste dra till träning om 15) att få med det bästa. Vad man sedan ska skriva mest och bäst om får nästan ni väljare önska. Finns ju så mycket: Dejans näsas resa genom securityn, Horny Eyüps försök till sex med hotellrummets vägg, Belgarns engelska, Everton-Sollentuna United 1-2 på Goodison Park, Pienaars superdojor, Attila bredvid Torres, Gerrard och Carragher i Anfields pressrum, David Moyes feta Merca, Evertons jättemittbacks uppgivna huvudskakningar när han såg Axel och mycket mer....

...hur som helst finns det mycket material att utgå ifrån när 30 stycken jätteidioter åkte till Liverpool, spöade Everton och ville ha gratis mat för att man var "parent free".

Förhoppningsvis kommer en första story senare idag:

1-2

Sollentuna United åker på söndagen upp för batalj mot Sandviken på alltid lika trevliga Jernvallen. Mycket publik, ett motståndarlag som vill spela fotboll och en seger i ryggen bäddar för en kul match!

Sandviken har inlett säsongen helt okej. Starkt kryss borta mot Frej, seger hemma mot Västerås och senast 0-2 i den svåra bortamatchen mot Skiljebo. Man är alltså obesegrade på hemmaplan, något som vi ska försöka stoppa imorgon!

Det blir för oss tredje matchen på en vecka. Visst sliter det på kroppen, men samtidigt; om man inte kan ladda om till matcher, vad spelar man då fotboll för? Tränarna har fortsatt rotationen i laget och startelvan skiljer sig på fem punkter jämfört med 3-2-segern borta mot Strömsberg i onsdags.

Starting eleven:



1. Säll
2. Filip
4. Lundh
3. Axel
18. Gabbe
14. Christian
5. Folkesson
8. Jens
27. Eyüp
10. Badji
26. Ålund

Med på bänken är också Brille, Afrim, Saffe, Vedad, Tomas, Stoneface och David.


Det kommer att bli en tuff match, men med en seger i bagaget kommer nästa veckas Liverpool-resa att kännas så mycket skönare för allihopa! In och ös.

#8

Strömsbergs IF - Sollentuna United 2-3

0-1 '40  David (Christian)
0-2 '52 Ålund
0-3 '54 Lundh
1-3 '62 (str)
2-3 '90+


Foto: Emma Eriksson (UNT)


Svår bortamatch vid svår tidpunkt

Då bortamatchen mot Strömsberg snöade bort för en och en halv vecka sedan då den egentligen skulle ha spelats beslutades ny speltid till en onsdagskväll kl. 18.30. Lurigt. Att komma från en halv arbetsdag, sitta drygt 1,5 h i buss och sedan gå ut på en åker och besegra ett taggat Strömsberg är inget man gör på beställning.

Det är dock bara att anpassa sig efter situationen. För att bryta vår bussförbannelse (2 år sedan senaste bortasegern efter bussresa) visste vi att vi skulle vara tvungna att prestera ordentligt. Tur då att Gutte Källberg hänger med för att visa support och samtidigt deklarera att han ger blanka sjutton i den Tandlösa Kusinen från landet trots att hans numera Judas-titulerade son med nummer 14 på ryggen smygit iväg med svansen mellan benen. Med Gutte som support kändes vi redan lite starkare!

Where the hell are we?

Efter att ha väntat på Afrim som skulle bli 10 minuter sen (Det blev 25) rullade så bussen iväg norrut. Med en skojfrisk chaufför, laddad Ake Beercan och fnittrig Folkesson på plats var vi på väg. Bussresan upp ackompanjerades av en värdelös Attila-film som ingen tittade på förutom Axel, som antagligen bara tittade för att smöra för sportchefen. Axel, som förövrigt tittade argt på alla som råkade nämna ord som "dricka" (även om det talades om vatten), "öl" (ett ord som ofta nämns av bland annat Tomas) och "fest" (då Axel är emot festande innan 45 års ålder). För mer info om ordföranden i Absolutiströrelsen, Axel Sjöberg se http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/sollentuna.html.

Bussen fortsatte att rulla i det omväxlande vädret. Förbi Uppsala, förbi Tierp, längre och längre bort. När det började närma sig 30 minuter sedan vi senast såg ett hus som inte hade tillhörande betesdjur i hagarna utanför började vi undra: "Vart f*n är vi?". Det visste varken busschaufför, Thure G Grogg eller någon annan heller för den delen, varav busschauffören i bästa torped-stil ("Jag brukar också köra den här, den är skitbra", sa Jokso Kestendzic) snedställa bussen mitt över körbanan för att stänga in en stackars bil som inte hade något annat val än att veva ner rutan och försöka besvara busschaffisen med hockeyfrillas mumlande frågor om en fotbollsplan som kallas Heden. Till slut fick vi ändå några riktlinjer och hankade oss vidare bland kor, väderkvarnar och 7-elevens (ha!) fram emot anläggningen.

"I will break you"

Ivan Drago? Nej, allas vår Kabba Langley såklart. Tydligt påverkad av snacket kring tungviktsduellen mot Belgian Blue var detta orden som teatraliskt mötte Tomas när vi alla hälsade på vår gamle vän. Annars verkade allt bra med Kabba som nostalgiskt bjöd på några "Men hallå?" och "RUFFE!" när Bluffen kom gående. Attila visade även prov på sina extravaganta kunskaper i engelska när han skulle hälsa på Kabba och endast fick ur sig "You matherfacker, öööhhh...". Kan någon sätta Turken och Belgarn i en OBS-klass i engelska eller?

2 x 45 minuter minigolf

Mycket hade sagts om planen vi skulle spela på. Från bussfönstret yppade jag själv orden "Det här ser ju faktiskt bättre ut än Vallen!". Gräset var nästan biomedicinskt grönare på andra sidan den här gången. Straffområde 1 var en mjukdel utan chans för ett par vanliga gummidobbar att överleva. Straffområde 2 var brunt, stenhårt och hade en halfpipe precis innan mållinjen. Mitt på planen skulle vi på mitten få arbeta i ett stenbrott och planens vågiga yta fick Antonio att jämföra spelplanen med en minigolfbana. "Shit jag blir ju trött när jag går uppför det här trappsteget, sa Christian och tog sig med stor möda upp på en av höjderna vid mittplan. Lundh hade sedan problem vid uppvärmningen när han under några korssteg trampade ner i en grop där man vanligtvis fångar vildsvin men nu skulle spela fotboll på. Skelögde Folkesson hade problem med planens längdriktning och Åke förundrades över att det skulle spelas fotboll där det normalt bedrivs bilbingo.

Belgien Röd ordnar rött

Efter en första halvlek där vi börjat bäst, Strömsberg kommit tillbaka, och vi tagit över igen, inträffar ett matchavgörande moment. Vi har redan ledningen med 1-0 efter en fin mottagning och hårt vänsterskott av Snake på passning från Antonio när Belgien Blue löper sig fri. Strömsberg hävdar att de skulle haft frispark i momentet innan, ska jag vara helt ärlig så kommer jag absolut inte ihåg vad som hände där. Tomas löper sig i alla fall fri på en långboll från Anton. Han mosar en motståndare (Dock inte Kabba som hela matchen höll flera meters säkerhetsmarginal till Belgarn. Fegt.) och kommer fri mot målet. En till synes lång touch gör att målvakten kommer ut, men Tomas touchar bollen förbi honom och blir totalt kapad. Solklar straff, solklart rött (jag förstår faktiskt inte hur man kan hävda annat när Tomas har helt öppet mål om han är förbi). Då Strömsberg inte hade någon andramålvakt tar Kabba direkt på sig ansvaret att stå i mål, men blir snabbt beordrad att lägga ner målvaktskarriären. En av anfallarna tar istället plats mellan stolparna för att möta Uniteds nummer 8 från straffpunkten.

Vad som senare sker kommer förmodligen att gå till historien som en av de bedrövligaste individuella insatserna i Division 2 Norra Svealand säsongen 2010. Mer än så behöver vi inte säga. Det står 1-0 i paus.

Belgien Röd offrade sitt faga yttre för straff och utvisning.


"Nu kan det bli mycket"

Vi snackade myckeyt i paus om att gå in och ta intiativet och köra som om det fortfarande vore 11 mot 11 och stod 0-0. Vi börjar också halvleken bra och trycker ner Strömsberg på egen planhalva. Målen låter inte heller vänta på sig. Två ingripanden värdiga Tomi Maanoja av Strömsbergs stackars utespelare i buren leder till två mål för oss, Ålund och den offensivt stekhete David Lundh målskyttar. Här känns det som att det kan bli hur mycket som helst, men...

"Bara så du vet domarn, det var nummer 2!"

...som en blixt från klar himmel kommer istället en reducering. En frispark in i straffområdet nickas till synes harmlöst bort av Afrim. En Strömsbergsspelare blir dock liggande i straffområdet skadad. Vi slår ut bollen och går och tittar till honom, han har fått en smäll mot huvudet. Då hörs det bakifrån målet: "Bara så du vet domarn, så var det nummer 2 som gjorde det!". Domarn går då ut och konfererar med linjedomaren. Sen var det plötsligt straff. Och gult. Kompensation i sin allra renaste form och reducering till följd. Efter matchen sedan ville ingen av domarna ta på sig domslutet. Linjedomaren hävdade att det var huvuddomarens beslut och tvärtom. Sådär bedömning.

Foto från www.siffotboll.se


Onödigt spännande

Som så ofta när ett lag får ett oväntat mål så blir det lite momentum. Ny frisk luft för Strömsberg som blir lite rakare i ryggarna och vågar flytta fram sina positioner. Vi spelar ganska osmart då vi hela tiden vill sätta framåt i djupled snarare än etablera spel på offensiv planhalva. Självklart bör vi avgöra matchen. Ålund träffar ribban, Lundh träffar ribbans undersida och nickar över på returen. Ålund framkallar Vedads totala bosniska raseri när han skjuter själv istället för passar i ett 3 mot 1-läge. Strömsberg skapar en riktigt farlig chans i samband med en fast situation då bollen dansar på mållinjen utan att vilja in.

Man får också ytterligare ett kvitteringsmål. Ett jätteskott från distans tippas i ribban av Säll och på returen är en forward före ett lite passivt försvar och nickar in bollen. Det var vid denna tidpunkt bara 30 sekunder kvar av matchen så någon riktig fara på taket var det inte. Däremot ska det inte behöva bli någon nerv alls i en match som denna, vi ska punktera den långt tidigare.

3 ovanliga poäng

Det är dock inte varje dag vi vinner en bortamatch där matchen går i kategorin krig. Vi står ändå upp till kamp på den svåra mattan och vinner rättvist. Från Strömsbergshållet har jag sett tendenser på att domaren var med oss, något som jag absolut inte kan hålla med om. Straffen vi får emot oss kan kompensera ett år av konstant favör från domaren. Visst finns det situationer, till exempel där jag med ett strategiskt krokben stoppar anfallaren med Inglorious Basterds-frisyren, där det skulle varit frispark och i mitt fall kanske även kort, men generellt sett var det inget speciellt alls. Sedan tror jag absolut inte på att man tjänar på att gnälla på VARENDA domslut, tycka sig ha rätt till straff bara man tagit sig till offensivt straffområde och anse det som en schysst axel-mot-axel-duell när man dundrar in två sekunder sent, vilket vissa (Nummer 17 en förebild i det avseendet) i Strömsberg gjorde.

Tycker ändå totalt att Strömsberg är ett trevligt lag, med intentioner till bra spel. De tyckte inte om planen mer än vi gjorde och längtar nog till deras riktiga plan, som såg riktigt fin ut, blir spelklar. Många lag kommer nog att få problem på Heden ute i Ingenstans. Som tur var så röjde vi bort problemen. 3 fantastiskt sköna och viktiga poäng.


3 poäng ute i skogen (Foto från www.siffotboll.se)

"Daaavid Lundh, Suuuperstar

Huuur många mål ska det bli idag?"

Inför onsdagens tuffa bortamatch mot Strömsbergs IF på vad själva kallar "åker" har tränartrio Lindholm/Limpar/Hellberg valt att göra fyra förändringar sedan förlusten mot Västerås med 2-3 i helgen. En kombination av tätt matchande, sjukdomar, skador samt prestation ligger bakom de många förändringarna.

Dagens elva:




1. Säll
25. Afrim
4. Lundh
3. Axel
20. Anton
14. Antonio
8. Jens
7. Saffe
26. Ålund
21. Belgian Blue
9. Snake

På bänken: Brille, Gabbe, Folkesson, Demba, Vedad, Stoneface + 1 till


Noterbart är alltså att Afrim ersätter Filip som högerback, att Axel återtar sin plats efter avstängning, att Saffe kliver in på det offensiva mittfältet samt att Belgarn tar plats på topp för att stånkas och stångas mot Strömsbergs backlinje.

Vi kan förvänta oss en matchbild präglad av kamp. Förhoppningsvis finns det utrymme för lite fotboll också. Allt jag vet är att vi behöver ta tre poäng.

B-laget tog på tisdagskvällen sin andra raka seger via 4-1 mot Täby IS.

1-0 Gjorde Stoneface i slutet av första då han bombade in en andraboll efter härna. Snyggt!

1-1 Gjorde INTE Carl Fredrik Patrik Ljungström. Det var självmål, säkert Attila.

2-1 Gjorde Freby på ett borrat skott i bortre efter en kortvariant på hörna. Snyggt!

3-1 Gjorde Stoneface efter en dribblingsraid och distinkt skott i första från 20 meter. Mycket snyggt!

4-1 Gjorde Dejan i öppet mål. Ganska fult faktiskt.

Matchen lirare: Stoneface utan tvekan. Överlägsen på mitten tillsammans med Eyüp.

Matchens filmare: Börjesson, började bli pinsamt i andra

Matchens sumpare: Man hade börjat glömma hur skicklig Ljungström var på att missa frilägen. Nu kommer vi ihåg igen.

Matchens distinktaste: Brille-frillan

Matchens Bojan Djordjic: Dejan Novakovic som aldrig fick frispark

Matchens nöjdaste: Limpar som gillade rullet

Matchens citat: "Nä ta det lugnt nu, han e ju för fan med i Inglourious Basterds"

/Limpan om linjedomarn.

Bra match, skulle gärna se en kommentar om sin egen insats av Stoneface i kommentatorsfältet.

Man of the match. Ni ser väl hur glad han är?

Ända sedan ryktet nådde våra öron att den gamla säkerhetsrisken Kabba Langley valt att skriva på för våra nyblivna seriekonkurrenter Strömsbergs IF så startade ett sorl i Sollentunavallens innandömen:

"belgian blue, Belgian Blue, BELGIAN BLUE!"

Matchen kommer att gå till historien då Kabba Langley och Tomas Rübsamen äntligen kommer att stå emot varandra i en tävlingsmatch. Ända sedan fjolårets groteska dueller på Vallens gräs har man undrat hur detta mastodontmöte skulle se ut på "riktigt".

Kabba kom till vårt lag med en fysik som tycktes vara utom denna värld, en spänst som fick oss andra att sluta hoppa över huvud taget och ett par bröstmuskler som utan vidare var större än de flesta i lagets huvuden. Han levde på det här, sitt fantastiska yttre. Tills en träning på Vallen.

BOOM! Kabba låg helt plötsligt i gräset. Eller, han kraschlandade i gräset efter en av de brutalare axel-mot-axel dueller jag sett. Belgian Blue fortsatte obehindrat vidare och gjorde mål. Vad hände?

Efter detta blev det prestige i saken. Kabba försökte så ofta han fick tillfälle trycka till Tomas. Slutade dock nästan uteslutande med att den gode Langley själv fick syna gräsmattan på nära håll, ofta med någon bortförklaring ("Men hallå? I was not trying. We are a team I cannot tackle anobody in practice.) Något som Limpan fick erfara i kvadraten...

Så, efter en tung förlust ska det alltså vara slut på mesandet från United. Belgian Blue vilades i helgen för att till fullo kunna koncentrera sig på onsdagens drabbning mot Langley & co. Det kommer att smälla, men med en frusande Belgian Blue i startblocken känns våra chanser att smälla på bra mycket bättre.

Kabba Langley vs. Belgian Blue

Muskelmassa:

Kabba +++++ - Helt enormt, finns inte många som kan motsvara detta bland världens fotbollsspelare.

Belgarn ++ - Väger antagligen mer än Kabba. Men har snarare förkärlek till ett par Heineken än 100 extra situps efter träning.

Tyngd:

Kabba ++++ - Svårstoppad. Framför allt i luften när han använder sin afrikanska aggressivitet och skrämmer motståndarna.

Belgarn +++++ - Oöverträffad. Har fortfarande aldrig förlorat en axel-mot-axel-duell. Har en oöverträffad densitet i kroppen (Man har räknat ut att varje kubikdecimeter i Tomas kropp väger ungefär 25 kg) och träffar motståndaren med samma styrka som ett expreståg ungefär.

Huvudspel:

Kabba +++++ - Ett monster i nickdueller. Oöverträffad spänst och fin tajming. Kan dock sprida sia offensiva nickar lite överallt.

Belgarn +++ - Ingen specialitet. Dock duktig på att knuffa undan sin bevakare och på så sätt kunna styra nicken ostört.

Speluppfattning:

Kabba ++ - Svag tvåa. Tenderar till att spela för sig själv och tappa övriga backlinjen. Tar även en hel del konstiga beslut som kan rendera i diverse straffar och röda kort.

Belgarn ++++ - Smart anfallare som ständigt tar rätt löpningar. Använder dessutom sin styrka och kropp föredömligt utan att dra på sig speciellt många frisparkar.

Aggressivitet

Kabba ++++ - De flygande knätacklingarna sitter ofta där de ska. Är inte rolig at möta i en 50-50 situation...

Belgarn +++++ - ...men är det någon som kan möta honom så är det Belgarn. Totalt osänkbar. Springer rakt igenom motståndarna och backar ALDRIG för någonting. Har dessutom en förmåga att placera skruvdobbarna lite klumpigt på fel ställe.

Styrka

Kabba +++ - Starkt. Men inte så stark som han ser ut. Aggressiviteten finns, men rent styrkemässigt absolut ingen övermänniska. Mycket muskler, men mycket luft innanför.

Belgarn +++++ - Det starkaste som någon någonsin stött på. Alla i laget säger samma sak, han är en best.

Totalt:
Kabba 23+
Belgarn 24+


Väldigt jämt. Klar fördel Kabba på de atletiska egenskaperna, men Belgarn tar igen på smartness och tyngd. Hur som helst kommer det att bli en gladiatorkamp värd Colosseum.

Let the deathmatch begin!

Sollentuna United - Västerås IK 2-3

0-1 37'
0-2 40'
0-3 61'
1-3 68' Lundh (Gabbe)
2-3 91' Jens (str)




Det kändes bra innan. Spelsugna efter två veckors uppehåll. Fint väder. Premiär på Vallen. En hel del publik på plats. Stärkta av segern i premiären. Det här skulle bli vår match.

Oj.

Laguppställningen som presenterades redan igår mötte oss direkt på plats i omklädningsrummet, om än i en lite ovanlig tappning och med några nya aktörer.




För att göra lite Arne Hegerfors av det hela kan man väl säga att humöret var på topp, men efteråt pekade minerna Ej Upp.

Matchuppvärmningen i solen, där Afrim dock klätt sig för polarexpedition, kändes bra. Det var bra kvalitet på spelet, skotten satt i nätet och bagar-Maikel höjde humöret med sitt första besök på Vallen sedan han förra sommaren beslutade sig för att producera semlor istället för inlägg.

Väl ute på plan sedan var det inte mycket som stämde. Kan inte komma ihåg en värre halvlek än den första idag. Förlorade dueller, missade passningar, tanklösa långbollar.

Passningsspel? Ett skämt
Teknik? Som ett bottenlag i mix-korpen.
Styrka? Vart var Belgian Blue?
Inställning? Låg kvar och softade på de bekväma rosa molnen efter premiären.

Vi har små korta perioder då vi sticker igenom med något enstaka anfall, men totalt sett är första halvlek en pinsam historia. VIK tillåts vara först på första, andra, tredje och alla andra bollar. Vi spelade som ett gäng mesar helt utan bollar. Västerås spel med otaliga djupledsbollar resulterar hela tiden, deras offensiva spelare springer sönder oss totalt. Ett kollektivt försvarsspel var inget som verkade finnas på kartan i första.

Vi har väl ett par hyfsade chanser. Ålund får inte bollen över målvakten vid ett bra läge från vänster. Jag satte bollen i diskusringens nät uppe på kastplan med ett skott utifrån. Gordon dunkar på en bra volley direkt på hörna men målvakten gör en bra räddning.

På andra sidan planen osade det katt betydligt oftare. Redan i matchen inledning sprattlar Säll till i en fin reflex och på returen lyckas Lundh och Anton på något sätt störa en fri Västeråsspelare att få bollen över. Senare träffar Västerås stolpen klockrent och de känns farliga på varenda fast situation.

Därför är det varken orättvist eller ologiskt när det väl ringer bakom Säll. En lång, djup boll från en Västeråsback leder till ett friläge för en forward efter att denne tagit sig förbi en något passiv Gabbe. Avslutet sitter vid bortre. Skit.

Som ett brev på posten kommer också 0-2 innan paus. En konstigt dömd hörna (Anton släpper bollen för han är säker på att det är inspark) slås in i mitten där 2-3 VIK:are slåss internt om vem som ska nicka in bollen. Markering obefintlig och vilja att gå upp luften lika med noll. Vi ska nästan vara glada när domaren blåser av den mest miserabla av halvlekar.

Förväntade mig en hårtork i omklädningsrummet. Den uteblev. Ibland säger tystnad mer än ord. Satt och skämdes. Paul gick igenom några saker. Ut och kör igen. Det kunde väl bara bli bättre?

Det blev det också, men inte blev det speciellt bra. I hela andra halvlek tar vi tag i taktpinnen. Ett resultat av att vi ville mer, men också för att motståndarna var ganska tillfreds med resultatet.

Men.

Ska man föra en match måste man vara mer noggrann och inte slarva så kopiöst som vi gjorde hela matchen. Cut the crap! I tennis brukar man räkna "enkla missar". Det visar hur många egna misstag spelaren gör på bollar som egentligen inte ska vara svåra att få över nät. Hade den statistiken förts på Vallen idag hade vi haft över 100, lätt. Vi missar passningar som är så enkla att man ska kunna sätta den i sömnen. Vi gör en bra grej, bara för atti momentet efter missa en passning som skapar världens kontring för motståndarna, och hela laget får kuta arslet av sig hemåt. Passningsspelet alltså, vad hände?

Efter en dryg kvart in i andra gör VIK 3-0. Ytterligare en hörna. Bra slagen. Får någon touch precis efter första stolpen. Bollen svävar i luften någon sekund. Någon nickar in bollen i ett övergivet mål. Ridå.

Oj vad tungt. 0-3 i baken med mindre än en halvtimme kvar. Någonstans måste man ändå tro på det, även om man började känna sig som en ateist i förhållande till tro.

Precis innan Västerås tredje mål hade Vedad bytts in på topp. Detta gav oss ett lyft ändå. Med Vedad på banan fick vi en referenspunkt högre i banan, ett torn att sikta på med våra balistas från backlinjen. Vi flyttar upp spelet och sätter Västerås under någorlunda press. De missade passningarna fortsätter dock att plåga oss och bjuder VIK på kontringar, även om de inte skapar speciellt mycket under resten av matchen.

I den 68:e minuten trycker vi in 1-3. Efter en hörna går bollen ut till Antonio som lyfter in bollen mot en fritt stående Gabbe. Han bröstar snyggt ner till Lundh som säkert sätter 1-3. Mittbacks-combo ger resultat och 1-3 med drygt 20 kvar. Ett litet hopp tänds.

Vi får dock inte till det speciellt mycket. Bortsett från ett superläge där Vedad blir upphakad vid öppet mål efter inspel från Anton kommer vi mest till lite tilltrasslade situationer i straffområdet. De skott vi tar är dock oftast lite sneda. Jag har en som sneglar centimeter utanför krysset, Folke drar någon mörsare över ribban.

2-3 kommer, men det kommer för sent. På tilläggstid bestiger en av deras mittbackar Mount Vedad med otillåtna metoder med straff som följd. Jag skjuter 2-3 bakom deras slusk till keeper, men det återstår då bara några minuter av matchen.

Vi får en sista chans att kvittera, men Ej Upp skjuter över i ett lurigt läge på halvvolley utanför straffområdet. Slutsignalen går och det är bara att erkänna sig besegrad. Gör man en så dålig match får man räkna med en 0:a i poängprotokollet. VIK lyckas bra med sin spelmodell, jag kommer att drömma mardrömmar om en brutal mittback i gulsvart tröja som rensar bollen längre bort än vad jag kan uppfatta med blotta ögat.

Summa summarum. Säsongens svagaste insatts. Vi verkade väldigt ängsliga över det studsiga naturgräset. Övergången från en vinter av konstgräs till seriematch på naturgräs verkar kräva mer än en träning. Vi litade inte varandra, drog istället på med planlösa långbollar och slarvade något enormt i passningar och mottagningar.

Vad man får ta med sig positivt är att vi ändå kommer tillbaka, vinner andra halvlek med 2-1 och lyckas sätta i alla fall lite press på VIK. Vedad gör ett bra inhopp och är nära att bli målskytt i sin andra debutmatch för Sollentuna United.

Inhopp som lovade mer

Strömsberg på onsdag kommer att bli en liknande match. Åker. Studsar. Brunk. Vi får hoppas att vi blivit av med gräs-oskulden nu och är redo att kavla upp ärmarna på onsdag. Det lär behövas mot Langley & co.

Är det tillåtet att ställa upp med elva Belgien Blå på plan?

Säsongens andra match står för dörren. Västerås IK gästar Sollentunavallen. Ett Västrås som fått en tuff start på säsongen med två förluster. Vi kommer med bra självförtroende efter premiärsegern mot Enköping. Dock har vi inte spelat på två veckor, då vädergudarna bestämde sig för att bombardera Tierp med snö förra veckoslutet, med följden att det inte blev något Strömsberg-Sollentuna som planerat.

Istället har vi fått träna och träna. En enkel seger i b-lagsmatchen har följts av bra träningar där tempot varit högt och humöret grinigt, som det vara. Grinigast av alla har Dejan varit följd av den ständiga solstrålen Antonio.

Förmiddagens pass var det sista inför matchen och äntligen fick vi träna på Vallens gräs! Säga vad man vill om kvalitén på planen, men jag tycker ALLTID att det är grymt med riktigt gräs. Att få känna att man sjunker ner lite i gräset känns skonsamt mot varenda kroppsdel efter att ha spenderat den senaste månaden på sportfältets grönmålade cementgolv.

Det var ganska lugnt, som vanligt dagen innan match, på dagens träning. Lite doppboll (Demba hade tvålhandskar, Axel dominerade i luftspelet och Attila skrek som en galning utan att själv göra ett skit), följt av passningar, försvarsspel och lite uppspel. Som avslutning bjöds det lite fasta situationer med startelvan där Gordon Lundh började fantastiskt inspirerat men sedan stuknade ordentligt och fick inte mycket alls på mål. Folkesson siktade mot månen och Christian lurade fiktiva motståndare med fantastiska små kroppsfinter. Utanför straffområdet stod Överste Terland (ni vet, han som tar sig själv på för stort allvar, mr. "Silenzio Stampa") och övervakade det hela. Snake hade fina hörnor men sämre frisparkar och Attila var värdelös i målet.

Truppen är stor, konkurrensen är hård. Vi går in i ett tufft matchande nu när många spelare kommer att behövas. Till morgondagens batalj har tränarna tagit ut följande elva:




1. Säll
2. Filip
4. Lundh
18. Gabbe
20. Anton
14. Christian
5. Folkesson
8. Jens
26. Daniel Ålund
10. Badji
9. Snake

På bänken har vi Brille, Afrim, Saffe, Dejan, Demba, Eyüp och Vedad.

Såg precis på Livescore att Rotan dyngat dit GUSK med 4-0, publiken på Vallen kommer att få se ett hungrigt United försöka späda på Sollentunadominansen i tabellen imorn!


#8