alltidUnited

Det var inte Markus Johannesson (FT:s förhoppning)

Inte Johan Blomberg (Rotanbloggens favorit)

Inte Philip Stragne (Min personliga outsider)


Atillas överraskning var ingen mindre än årets spelare i Sollentuna United 2008, Hezha Agai, som återvänder till klubben efter 1,5 år i Väsby United i Superettan. Sollentuna United får i Hezha en mittfältare som tillhör seriens absolut bästa spelare, en komplett spelare både offensivt och defensivt.

Under den senaste sejouren i United utmärkte Hezha sig främst genom sina offensiva kvalitéer, där han låg bakom det mesta i anfallsväg. Med enormt kvicka fötter, spelsinne och en tyngdpunkt som får Tobias Linderoth att se ut som en berusad Peter Crouch skapade han problem för alla motståndarförsvar.

Hezha blir, precis som det andra nyförvärvet Omar Eddahri, i bästa fall spelklar till nästa helgs match mot Skiljebo, annars till bortamötet med IK Frej.

Välkommen tillbaka Hezha, jag ser redan fram emot att se dig springa åttor runt Karlssons prinskorvar i Clásicot den 24 augusti!





Stort beröm också till sportchef Börjesson som lyckats knyta två kvalitetsspelare som Omar och Hezha till oss, grymt jobb!

Höstsäsongen drar igång med ett riktigt tufftmöte uppe i norr mot mardrömsmotståndaren Hudiksvall.

Två bra träningsveckor har förflutit. Provspelare, Sheriffer och semesteråtervändande Stoneface har gjort att antalet spelare på träningarna stundtals varit så stort att spelare tvingats sitta på bänken på träningen. Kanske inte idealt, men visar samtidigt på den enorma konkurrens som finns för tillfället, och som tycks spädas på ytterligare under silly seasons sista timmar.

Motståndarna Hudiksvall gick segrande ur vårens batalj på Vallen med 2-1. En match där Säll inte hade sina proudest moments, samtidigt som vi ineffektivt stångade oss blodiga mot Hudiks låga försvarsmur. Om Hudiksvall är lika defensivt inriktade imorgon får tiden utvisa, men troligen är de kaxigare på hemmaplan, där de har ett fantastiskt facit. Bäst i serien. För oss blir det en utmaning och ett karaktärstest att försöka plocka med tre poäng hem.

I startelvan saknas Filip som är avstängd efter att ha dragit på sig 3 (?) gula kort. Den dåliga tillgången på matchdugliga spelare gör att Stoneface "Cannavaro" Enberg är förste backreserv på bänken.

Starting 11:

1. Säll
23. Wilow
3. Axel
25. Afrim
20. Anton
8. Jens
14. Antonio
5. Folkesson
27. Eyüp
9. Snake
99. Vedad

Bänken: Brille, Freby, Stoneface, Demba, Badji, Saffe, Jeppe


En tuff period (Hudik, Skiljebo, Frej, Rotan) startar imorgon, låt oss starta igång på ett bra sätt!

Med bara timmar kvar av transferfönstret så ryktas det om en bomb, en värvning av riktigt hög klass som enligt Atilla "platsat på Sportbladets silly season-sidor". Det är alltså en spelare av riktigt hög klass som om allt går väl snart är en Unitedspelare...


Bloggen kommer att annonsera resultatet innan kvällen är över...

Under det öppna transferfönstrets sista dag blev så det som var på gång redan innan säsongen verklighet - förra årets succéspelare och skyttekung Omar Eddahri är klar för Sollentuna United! Efter kortare gästspel i Akropolis anländer nu Omar på heltid till Sollentuna United för att komplettera Jättejuggen, Belgien Blyfot, Badji, Snake och de andra forwardsspelarna.

Med sin fantastiska teknik och förmåga att ta sig förbi i 1-mot-1-situationer kommer han att plåga motståndarbackar under hela höstsäsongen. Offensiven stärks upp med en riktig matchvinnare i vår jakt på att hålla oss kvar i toppen!

Omar är i bästa fall spelklar till hemmamatchen mot Skiljebo, annars till seriefinalen mot IK Frej!

Välkommen!

Det är i skrivande stund mindre än en månad kvar till nästa Clásisca drabbning mellan Sollentunas giganter, Sollentuna United, och lilla obetydliga Rotebro IS. Ett Rotebro som via ultratrist defensivgnetande plockade ett par poäng under slutet i våren och gjort kommunen tjänsten att hålla hyfsat liv i serien fram till returmötet.

Sommaruppehållet till ändå, och Rotebro har redan hunnit med att visa sin oprofessionella sida genom att åka på träningsläger där en match mot ett flicklag var det huvudsakliga testet. Annars var lägrets största fokus på att kapten S. Strömberg skulle lära resten av laget hur man dricker 20 öl på 20 minuter. Han sägs ha misslyckats, då lillebror L. Strömberg gav upp efter en halv öl och ville åka hem till flickvännen som hyrt en film för en mysig hemmakväll.

Mesiga Rotebro. De ska återigen få känna på storebrors styrka, en styrka som speglas även på bloggarna, där Rotanbloggen sjunker som en sten, både kvali- och kvantitetsmässigt. Jag säger - allt Rotan gör kan vi göra bättre.

Rotebro lever på sin "Unge Tunge" Johan Hedman. Superstjärnan. Den ofelbare. Han är dock varken speciellt ung (satt och läste djuplitteratur på en stol i vattnet i Falsterbo medan alla andra var dyngraka runt omkring honom), eller tung (låg oftast som en blöt pöl i gräset under förra Clásicot). Nej, fuck Unge Tunge, vi har Yngre Tyngre!



Rotebro har en lärarstuderande Curt-Axel i buren. Svenska och engelska som huvudämnen. Vi har Philip Briland. Ser alla människor i världen som sina lärjungar. Kan undervisa i alltifrån hur man snabbt byter batteri i en ficklampa till hur vinkeln på ryggen bör vara vid en korrekt utförd benböj. Vilket geni.

Vi har några riktigt vita snubbar, Säll, Filip, Vedad (Turkiet var bara nybörjarflyt i solbränna!). Rotebro har Seb Strömberg. Jordskredsseger United.


Rotebro har Niklas Karlsson. Det har inte vi.

Som uppvärmning inför nästa helgs omstart i serien mot Hudiksvall delades truppen in i två halvlekar, som fick varsin match i SR/1-serien.

Det första laget gjorde vad man skulle och besegrade Tyresö med 2,1 - målskyttar Dejan och Afrim. För det andra laget gick det sämre som i en svängig match torskade hemma mot Älvsjö AIK med 3-4. Här gjorde Vedad två mål och Eyüp ett.

I alla grupper och folksamlingar går det historier. Vissa sanna, andra inte. En del historier går igen, och berättas så mycket att de får en närmast mytologisk status. De blir sägner, historier som berättas från generation till generation och de upphör aldrig att fascinera. Vissa berättelser har lyckats få en central plats i Sollentuna Uniteds spelartrupp. Jag skulle här, på Sveriges närmsta fansite för våra medlemmar och fans, dela med mig av en sådan historia. Historien om Vedads pappa.

Glorifierandet av Vedads pappa startades av Badji. Det var nästan om om han fått en uppenbarelse. Under en period tycktes Vedads pappa vara svaret på allt. Han dök upp överallt.

Vem var det som vrålade så högt den senaste hemmamatchen? Vedads pappa!

Vem var det som satt och rökte 10 cigaretter samtidigt utanför busschaufförernas kur vid Sollentuna Station? Vedads pappa!

Vem var det som sköt en person i benet uppe vid Sportfältet i Edsberg? Vedads pappa!


Många spekulationer men få svar. Det enda som egentligen var allmänt känt var att att han gav sin son en skinnjacka i studentpresent och lärde honom att kedjeröka som 5-åring (Han sägs också själv ha genomgått omfattande plastikkirurgi genom att byta ut sina pekfingrar mot två cigaretter för att ständigt kunna vara i rökfas). Han sades även vara Sollentuna Uniteds störste kritiker, som efter att ha blivit imponerad vid premiärsegern mot Enköping sedan tyckte att allt var värdelöst ett långt tag efter det.

I dessa curlingtider, där Wilow alltid var "bäst på plan och kämpade duktigt" enligt sina föräldrar och där Axel får två lax för varje vunnen nickduell, känns Vedads pappa som ett befriande bevis på ett existerande liv utanför curlingbubblan. Vedad får enligt egen utsago alltid veta att han lever efter en dålig match, där farsan inte spar på kritiken. Han håller sig även uppdaterad när han själv befinner sig nere i krigszonerna och underrättar sonen via sms och telefonsamtal om sina åsikter.

När jag var liten spelade jag fotboll i tron att jag skulle bli proffs. Det gör jag inte längre. Nu spelar jag fotboll i förhoppningen att få positiva omdömen av Vedads pappa. En inflytelserik man som säkerligen kommer påverka många Sollentuna Unitedspelares framtida liv. Jag kan föreställa mig själv ett framtida scenario när jag sitter med mina barn, det kommer inte vara Stora Stygga Vargen man skrämmer med direkt:

- Nej nu får ni ta och äta upp maten, annars kommer Vedads pappa och tar er!

Följande är ett transkript från den konversation som ägde rum mellan amerikanska passkontrollen (AS - Airport Security) och Christian Antonio (CA) vid dennes ankomst till Los Angeles tidigare denna sommar.

"Vakten i passkontrollen petar nervöst på sin kollega och gör sig redo i stolen".

AS: - Oh shit, here's a tough one.

CA: - Hello.

AS: - Hi there, son. What's your purpose in LA, Mr. Antonio: Business or pleasure?

CA: - Uhm, pleasure.

AS: - I don't believe shit of what you people call pleasure. Let me see that bag of yours!

CA: - You people!? What do you mean by that?

AS: - You're both black and bearded, not the best mix for entering the United States of America, son.

CA: - That's not fair!

AS: - And why are you wearing that oversized and absolutely out-of-fashion sweatshirt? Hiding something?

CA: - This is just my favourite Adidas sweatshirt. I'm wearing it all the time, I would get married in this! I swear to God!

AS: - Don't drag your goddamn God into this conversation. He's not exactly popular around here.

CA: - But I am not one of them. I come from Sweden.

AS: - Sure, I can se that...

"Vakten ler bakom pilotbrillorna"

CA: - Pleaase.

AS: - Hand me your bag.

"Christian lämnar över bagen och vakten börjar rota runt"

AS: - God, have you brought anything but Adidas sweatshirts? Look at this, are you David Beckhams private sponsor or something?

CA: - I like to wear a different sweatshirt everyday, that's all.

AS: - Well, son. You look like an Al Qaida highjacker, but you dress like the main role in Superbad. You can't be a threat to our glorious country. Enjoy your stay.

CA: - Thank you so much, you are the nicest person I have ever talked to.

"Christian passerar in för att söka lyckan i möjligheternas land."

Efter att för ovanlighetens skulle parkerat korrekt och lagligt på Sollentunavallens parkering (Där Freddans p-plats precis bredvid "parkering förbjuden"-skylten påfallande ofta står tom) var det med stor nyfikenhet jag styrde stegen mot omklädningsrummet. Jag längtade redan efter att få höra skrönor om tredje gradens brännskador, billiga charterligg och proffsmässiga golfrundor.

Ende närvarande när jag 18.14 äntrade omklädningsrummet var Brille. Håret trimmat (Dock inte övriga kroppshåret vilket var precis lika yvigt som vanligt) och kroppen brunbränd. Annars det mesta sig likt. Beskrev för mig hur han å farsan fått 87-årige farfar med ut och fiska strömming samt hur bra det gick att pendla mellan landet och träningen om man ville det. En lugn och harmonisk Filip Briland som verkade njutit av att ha semester medan "gubbarna på jobbet tvingas jobba i långbyxor".

Sedan började de välbekanta ansiktena droppa in ett efter ett. En sommarlycklig Folkesson berättade att han solat och badat hela dagen, Gabbe slog hål på myten om att hela Dalarna består av myggor och Freby visade upp en fjortisblonderad sommarkalufs. Vedad påpekade att det var en historisk dag då han aldrig varit på plats i tid efter ett sommaruppehåll och Säll erkände att han misslyckats kapitalt både med solbrännan och med det tilltänkta "droppa 8 kilo"-programmet. Efter diverse skitsnack kom så en brunbränd Paul in och hotade med träningsvärk och fysträningar innan vi tog Vallens perfekta gräsmatta i besittning.

Uppe på planen var mycket sig likt. Tomas (med den finurliga texten "Fuck you I'm swedish" i snirkliga hennabokstäver efter en minneslös natt i Bulgarien på armen) var fortfarande tyngst. Attila var enligt egen utsago deffad med hade svårt med tempot. Frebys frilla inledde lovande men torkade successivt och en jetlaggad Antonio sprang omkring och var lycklig över att ha klarat tur och retur till USA utan att hamna på Guantánamo.

Efter 20 minuters ganska anonymt kvadratspel (INGEN tunnel i min grupp!) följt av en passningsövning där Axel som vanligt visade sig i sin bästa pådrivaranda var det dags för två varianter av keepball. Mitt eget lag, en salig blandning av 90-talister och 50-talister (Attila + provspelande Sollentunaveteranen Johan Blomberg(!)) inledde piggt men föll sedan igenom. När Paul började lägga in mål i spelet fick vi det också på papper, hur löjligt överlägset det svarta laget var, 0-6 i baken blev det. Ojämna lag!

Det märkte väl också Paul eftersom han gjorde oss tjänsten att byta bort Freby mot Saffe och dessutom gjorde Attila till ensam veteran genom att byta Blomberg mot datanörden Terland. Det gav inte effekt till att börja med, men när Attila skadade sig och tvingades utgå påbörjades en mäktig comeback från gula laget. 1-3 blev 10-7 och en kassaskåpssäker seger i höstens första Winning Game. Träningens mål stod antagligen Filip för med en fantastiskt pressad vänster i vänstra burgaveln som lämnade Säll utan chans. Fulast spelade Vedad som både lyckades med att riva sönder undertecknads väst och få Attila skadad.

Efter träningen visade Thure sin storhet och bjöd alla på glass och jordgubbar i mängder. Finns inte många som slår Thure G Grogg, det måste man säga! Får se om resten av veckan bjuder på lika skönt mys, jag tvivlar.

Men nu är vi igång i alla fall!

De varmaste två veckorna jag någonsin kan komma ihåg har förflutit, semestern från fotbollen var onekligen perfekt tajmad i år. Vad Sollentuna Uniteds jätteidioter till spelare har ägnat sig åt under veckorna vet jag ännu inte, men jag kan spekulera i att det rör sig om allt från ciggande på Balkan och vaskande i Troppan till intensivt solariebrännande (Jo, Säll är sådan) i Solna och orenteringstävlingar mot bröderna i skogarna runt Sportfältet.

Själv har jag hängett mig åt ett nästan ohälsosamt lugnt semesterfirande i och omkring Stockholms skärgård. Jag har varit skeppspojke på en ståtlig seglare (där jag var ansvarig för disk och potatisskalning), jag har stått på huvudet efter svaga försök att hitta rätt väg mellan svallvågorna med vattenskidor och jag blivit larvigt inspirerad av Xabi Alonsos fantastiska nazis på Spaniens väg mot guldet.

Som alltid när man lever ett för lugnt liv bör man alltid blanda upp det med lite fart. Därför tog jag också några dagar bland aspackade flickor i åldrarna 14-18 år på Falsterbro Horse Show, platsen där varenda villig singelkille utom Rotebros Unge Fule Johan Hedman (Som försöker fälla tjejer genom att visa hur bra han kan imitera Glenn Strömberg, charm!) får ligga flertalet gånger per kväll. Ingen marknad för oss stadgade äldre gentlemän, men absolut ett tips för unga lyckosökare som Stoneface och den enligt ryktena brutalt nytatuerade Belgien Röd.


Hedman somnar bland några snubbar i en varm bil och dreglar på sig själv. Igen.


När vädret är som det är och polarna har semester borde man väl inte vilja annat än att fortsätta ha sommarledigt. Jag vill inte det. Man är väl lite sjuk, men det rycker i benen av längtan till fotboll igen. Vallen kommer att vara perfekt och förutsättningarna för fotboll blir inte bättre än vad de är nu.

Därför ser jag fram emot måndag. Jag vill veta om Vedad fått bevitta några schyssta skottlossningar från första parkett. Jag vill höra hur den amerikanska säkerhetskontrollen hälsade Christian välkommen till United States of America. Jag vill undersöka solbrännan på isbjörnar som Säll och Terland. Jag vill debattera med Brille huruvida han och farsan gjorde rätt när de använde kast- istället för metspö när de drog upp den där gäddan uppe i Härjedalen. Och jag vill kontrollera att Thure som vanligt kommer att ha bäst bränna trots minimal ansträngning.

Framförallt vill jag höra hur många personer Limpan hade tänkt kalla för Jätteidiot i höstens Mästarnas Mästare. Härligt!