alltidUnited

Foto från: www.sandvikensif.com

Sandvikens IF - Sollentuna United 1-0 (0-0)
1-0 49'

Varningar: Simon Afrim

Höstsäsongen rivstartade med två raka segrar mot Strömsberg och Spårvägen, tappade fart med ett kryss mot Kvarnsveden och stannade av rejält med en förlust på Jernvallen mot Sandviken. En tempostark och till större delen ganska jämn match slutade med en 0-1-förlust där vi glömde bort en målfarlig mittback på en andraboll efter hörna. Förlusten bröt av den lilla linan av kontakt vi hade upp till tabellens topp. Ingemansland - här kommer Sollentuna United!

Omgång nummer 15 av Division 2 norra Svealand 2011 bjöd för Sollentuna Uniteds del på andra bortamatchen. Århundradets sämsta busslag (Två segrar på fyra år vid bussåkning - byt ut chauffören!) begav sig de dryga 20 milen upp till Sandviken och den svåra bortamatchen på Jernvallen.

Sandviken (Varför tar man inte bort det sista "en":et i Sandviken, Sandvik är ju ändå precis allting i staden?) tog emot med nysladdad konstgräsplan, världsrekord i svarta gummikulor och en väderlek som gjord för fotboll. I hemmamatchen på Vallen tog Sandviken oss på sängen med sitt fartfyllda spel, och det fanns ingenting som tydde på motsatsen denna gång. Efter att successivt ha blivit bättre och bättre under året och kryddat det med några enligt ryktet fantastiska offensivamerikaner under sommaren hade vi all anledning för att bereda oss på en rejäl anstormning i Sandvikens jakt på Enköping i toppen.

Vi hade i veckan åkt på en tung och olycklig när Anton Lindbergs gubbiga ljumskar tackade för sig i Stockholm Cup-victorian mot Huddinge i onsdags. Vår redan tunna backbesättning blev ännu tunnare, till matchen mot Sandviken tog vår konstapel med jättelår, Terland, åter plats i backlinjen efter sin fotskada. Denna gång som mittback, istället för sin vanliga högerback.

Jämfört med förra veckans elva som kryssade mot Kvarnsveden gjordes tre förändringar: Reynoso, Lindberg och Allyn ersattes av Terland, Åberg och Makolli. Elvan blev således:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 25. Afrim - 4. Anton

10. Badji - 5. Matte - 8. Jens - 7. Doni

17. Demba - 9. Snake

Bänk:
30. Marko
27. Eyüp
11. Reynoso
19. Trimi
22. Jeppe
83. Omar
99. Mike

Taktiskt så omdisponerade vi mittfältet i diamantform, för att genom undertecknads ihärdiga mittfältsgrisande få stopp på den enligt ryktena briljante Andrew Stadler. Yttrarna Badji och Doni fick order att söka ytorna framför SIF:s ytterbackar och längst fram skulle gaseller Snake och Demba spurta på allt som rörde sig.

Vår taktiska disposition faller inledningsvis väldigt väl ut. Våra offensiva pjäser blockerar effektivt passningsvägarna uppåt, där den relativt osynlige Stadler tar klivet upp som forward efter cirka 20 minuter och fick fajtas mot Fete Filip istället för Gängliga Jens. Sandviken skapar, precis som vi ett par farliga lägen, där det allra sista saknas för att målchansen ska bli solklar.

Halvlekens i särklass bästa målchans tillfaller oss genom den känsliga högerfoten tillhörande Doni. Från en position till vänster utanför straffområdet lyfter han bollen så fint, så känsligt, så vackert - i ribbans undersida. Bollen studsar ner på mållinjen och på returen får Folkesson inte riktigt träff med huvudet. Surt. 0-1 där och vi hade haft en jättechans.

Spelet är jämt och går i ett högt tempo fram och tillbaka, det är en bra div2-match. Sandvikens touch-and-go-spel är oöverträffat i serien och när de kombinerar mellan framlöpande mittfältare/ytterbackar och forwards är de riktigt svåra att stoppa och vi får jobba med alla medel vi har. På andra sidan planen får Sandvikens försvarare göra skäl för pengarna (Stämmer ryktena om Sandvikens jättelöner???) när Snake och Demba drar igång motorerna. Vi kommer till en del avslut men Sandvikens målvakt är säkerheten själv och tar allting han ska. Snake var vänlig nog att lyra in ett par hörnor i händerna på honom också. Byte av hörnläggare - nu!

Efter en optimistisk halvtidspaus i innandömet av Göransson Arena kliver vi förhoppningsfulla ut till andra halvlek. Vi fick vara förhoppningsfulla i fem minuter. Sedan drog Sveriges(?) målfarligaste försvarare David Svanberg ner rullgardinen. Vi kanske underskattade honom för hans trasiga skor eller usla frisparkar, men nicka kunde han. I efterdyningarna av en hörna får Sandviken ut bollen i vänsterytterposition. Ett hårt inlägg dyker in i straffområdet, och i luckan mellan Afrim och Anton dyker Svanberg upp och kan sätta bollen i ett i stort sett tomt nät. Vi gör många fel i situationen (som ses på bild i början av detta inlägg). Korkade Åberg reagerar inte på Afrims kallelser om att ta klivet ner i backlinjen innan inlägget slås, Afrim själv blir bolltittare utan att se vad han har bakom sig, och Anton låter en spelare komma oattackerad mellan sig och Simon, trots att han inte har någon bakom sig. Det är lätt att vara efterklok, samtidigt som det är två fina prestationer av Sandvikenspelarna. 0-1 alltså. Skit.

Ganska direkt efter målet byts Demba ut efter att ha fått en smäll i första halvlek. Vi tappar nu i aggressivitet och snabbhet i anfallet, men etablerar istället en press på Sandvikens planhalva under kvarten som följer målet. Här spelar vi bra fotboll, men som så ofta blir vi tama när vi närmar oss motståndarmålet. Samtidigt kontrar Sandviken sylvasst och är brytningar och några offsideavblåsningar från rena frilägen. Frilägena skulle komma senare.

Tyvärr tappar vi i energi ju längre andra halvlek går känns det som. Vi får inte igång någon riktig rörelse, och slarvar ordentligt i de avgörande momenten. Som en sista åtgärd byter tränarna ut Filip och slänger in Trimi på topp. Vi öser på uppåt med allt vi har och spelar med en trebacklinje mot Sandvikens sylvassa anfall. Oundvikligt spelar de sig igenom ett par gånger, men vi har seriens hetaste målvakt i Alexander Säll, som återigen snuvar motståndare på givna mål i en-mot-en-situationer.

Så kommer den gyllene kvitteringschansen med bara minuter kvar. Folkesson nickar en andraboll till en sopren Mike. Jag tror inte han förstår hur fri han är framför mål, för det stressade högeravslutet går både långt utanför och över på samma gång.

Mer än så orkar vi inte producera framåt. Istället för ytterligare något läge är det faktiskt Sandviken som har den sista chansen, men Säll räddar ytterligare ett öppet läge.

Grattis till Sandviken, ett lag som spelar fotboll på ett skönt sätt och absolut förtjänar att ligga i toppen. Det kommer att stå mellan dem och Enköping - seriens två klart bästa lag den här säsongen. Min känsla av dessa lag är att Enköping är ännu lite tyngre och kanske ännu jämnare, medan Sandviken slår Enköping när det gäller fart och individuell finess. Helt klart två lag som försöker spela fotboll, vilket är kul att se att det ger resultat.

För vår del väntar GUSK, och det finns fortfarande mycket att spela för. Vi vill kvalificera oss för Svenska Cupen - för det krävs det topp 4! Vi har revansch att kräva på GUSK, för att vi ska kunna ta det krävs ett distinktare Sollentuna United. Oj vad jag längtar tills dagen då en Sollentuna Unitedspelare trycker undan en motståndare och dundrar upp bollen i nättaket!

Kan du fixa en comeback av John Hartson, Atilla?

#8

PS. Just det. Sollentunas nya kändis Håk-Eye var givetvis på plats. Enligt rapporter var han ovanligt positiv (Med några rejäla undantag) under matchen. Efter matchen var det dock samma gamla Håkan som barskt klev in på planen och ställde sig frågan "Hur faaan det här kan vara ett topplag? Snarare ett riktigt skitlag!" inför frågande Sandvikenspelare. Håkan från start på lördag! DS.