alltidUnited

Sollentuna United - Spårvägen 1-0 (1-0)

1-0 20’ Simon (Jeppe)


1. Säll

14. Christian - 6. Lindberg - 25. Afrim - 20. Anton

17. Demba - 5. Folkesson - 8. Jens - 22. Jeppe

9. Snake - 99. Allyn

Bänk:

30. Marko
10. Badji
11. Reynoso
18. Gabbe B-Ö
19. Trimi
27. Eyüp
83. Omar


Ny match. Nya möjligheter. Inte att närma oss topplagen, där Enköping och Skiljebo går som tåget för närvarande. Dock en möjlighet till ett mini-ryck i kommunkampen, där ett lamt Rotebro dagen innan förlorat mot solbrända Siggis mannar med 1-2 på Skinnaråsen. Vi själva kom till matchen med en intensiv träningsvecka i benen. Konkurrenssituationen i laget blir allt hårdare med Badji tillbaka från utlandsresa och Teiwo och FT i slutskedet av rehabilitering av sina skador. Startelvan bjöd som ni kan se på två förändringar sedan Strömsbergsmatchen; Eyüp och Omar ut - Jens och Jeppe in.

Vårmatchen mot Spårvägen var en ganska slö tillställning där minnet var att vi var ”överlägsna men inte fick in bollen”. En videoanalys av matchen visade dock att vi inte alls var speciellt överlägsna och att Spårvägen hur nöjt som helst lät oss ha bollen i backlinjen, för därifrån skapade vi inga chanser. En riktigt, riktigt trött match från vår sida där allt gick långsamt och vi gjorde det enkelt för våra motståndare att försvara sig.

Därför pratade vi nu om att snabbare försöka få upp bollen i offensiva positioner, och ”ställa mer frågor till motståndarna” (Stefan är tillsammans med Niklas Wikegård Sveriges mest frekventa användare av detta uttryck). Vi ville också bibehålla aggressiviteten som firat stora triumfer mot Strömsberg, och på så sätt ta ett givet kommando om händelserna på planen.

Matchen startar också med ett stort övertag för oss. Första 20 finns det bara ett lag på planen, och det är hemmalaget med elva jätteidioter i vita tröjor som kör för allt de är värda. Vi hittar bra ytor på kanterna där Jeppe och Demba kör full fart från början och överlappas fint av Anton och Christian (Nja, kanske inte så många överlappningar där förresten). Lilla DN har två hyperfarliga inspel som vi precis missar att få fötterna på. Mike har ett fräsande skott utifrån och Snake får inte träff när han både en och två gånger blir frispelad. Jeppe testar skott ur bra läge (Till en förtvivlat överlappande Åbergs stora förtret), men Spårvägen-keepern kniper den.
Målet kommer istället på en fast situation. Efter att ha kommit till korta mot Spårets tunga spelare vid ett par hörnor hittar vi rätt med en överlång hörna från Jeppe som träffar Afrim, som med pannan helt korrekt nickar bollen ner i backen. De fumlande backarna på mållinjen lyckas inte avstyra, och bollen studsar in i mål. Afrims första mål sedan Sollentuna United hette Tureberg!

Efter de första 20 minuternas anstormning äter sig Spårvägen in i matchen. De använde sig framgångsrikt av en specialtaktik som gick ut på att försöka få inkast högt upp i plan till höger. Därifrån kastade man alltid bollen på den skicklige nummer elva, som nästan varje gång lyckades vända bort sin bevakare och skicka in bollen i straffområdet. Efter en sådan situation skapar man också Årets miss hittills på Vallen, då ett inspel går förbi Säll men den anstormande forwarden lyckas på något sätt skjuta högt över det öppna målet från bara någon meters avstånd!

Några fler målchanser av dignitet skapar dock inte Spåret i första halvlek, även om resten av halvleken är jämnare och präglas av mycket kamp (Som när Jens Keane visade vem av lagkaptenerna som gjorde ondast att möta i en dobbkamp och drog på dig gult och avstängning. Segt.). De bästa målchanserna tillfaller fortfarande oss, men Snakes slöa avslut gjorde inte många glada. 1-0 står sig till paus.

Ett blött gäng slog sig ner på bänkarna i omklädningsrummet. Det poängterades vikten av att inte sluta spela och behålla kommandot, vi mindes alla hur vi lamslogs av Spårvägens höjda press efter vårt 1-0-mål i vårmötet. Ett byte gjordes, slutkörde Jeppe byttes ut mot Badji.

I det tilltagande regnet tar vi tillbaka kommandot. Jag tycker aldrig att Spårvägen känns ofarliga - de är tunga och jobbiga, framför allt på fasta då de skapar en hel del hörnor. Vi krigar dock på bra med det vi har i luften och den farligaste hörnan, där bollen studsar precis över ribban, blir avblåst för ruff på en Spåretspelare.

Vi har ett par bra chanser framåt, främst genom pigge inhopparen Badji. Först drar han ett rykande skott på motrull i stolpen och sedan kvitterar han Spårets Årets miss i första genom att lyckas volleybredsida ett inspel från Snake över ett övergivet mål inifrån målgården. Till Badjis försvar ska sägas att bollen kom inflygande hårt och snabbt och han inte fick mycket tid att tänka.

1-0 är ändå en väldigt bräcklig ledning, och vi får kritiskt erkänna att vi måste bli bättre på att stänga matcher, för att slippa onödigt nervdaller i slutskedet. Nu skapar Spårvägen ett par riktigt svettiga hörnor, och avslutar också matchen med en jättechans. En andraboll efter ett inkast lyras in i straffområdet. En forward kommer upp perfekt mellan våra backar och nickar hårt och distinkt bollen mot mål. ”Det är mål.”, tänker jag uppgivet. MEN. Turen och en placeringssäker målvakt är på vår sida. Nicken fastnar rakt i Sälls skopa, som inte heller släpper någon retur. Det blir det sista i chansväg, och efter ett passionerat maskande byte signerat Jagne är domaren trevlig nog att blåsa av innan ytterligare en Spårvägenhörna hinner dimpa ner i vårt straffområde. Ny trepoängare! Ny nolla!

Skönt att vi fortsätter att vara starka på Vallen - återstår nu att ta med den återfunna viljan och engagemanget upp till Borlänge för bortamötet med Kvarnsveden nästa vecka.

Beröm ska självklart delas ut. Matchhjälten Simon Afrim gjorde en av de bättre insatserna på länge, tillsammans med alla andra i backlinjen. Beröm även till Demba, som lyfte sig efter en sådär första halvlek och gjorde väldigt mycket nytta med sin snabbhet och uthållighet i andra halvlek. Längst bak fortsätter Säll att spela säkert och bokförs för ytterligare en nolla. Härligt!

Nu fortsätter vi uppåt!

#8