Jägermeister Open - myspyset blev ett blodbad


Den 23 juli var det dags för ett länge efterlängtat event. Brollsta GK utanför skulle stå värd för den mest enskilt kanske mest prestigefyllda tävlingen sedan Säll satte fingrarna i halsen och gick ner fem kilo för att få en gratis McFeast av FT. Fyra United-kämpar hade blivit utvalda för att kampera i Jägermeister Open, en golftävling där man utan att skämmas kunde mynta klyschan ”Only the strong survive”.

Reglerna var enkla. En shot Jäger skulle i före varje hål. Första 9 små 2cl:are, andra 9 skulle doserna dubbleras. Det delades dessutom ut straffshots till den tävlande som hade sämst utslag på alla par 3, straffshot om man inte kom förbi damtee med utslaget, samt en extra straffshot i en föruppgjord longest drive.

De tävlande var:

Anton ”Lilla DN” Wiklundh. Hcp 10. Bäst på pappret och kanske också i realiteten då han som norrlänning ”Är uppväxt på hembränt” (A.Limpar).

Anders Limpar, Hcp 13. Borde sopa banan med de andra sett till hur mycket han spelar. Låg i enorm träning, men var orolig för att han inte skulle kunna stå på benen hela vägen in.

Mike ”Blåvalen” Allyn. Hcp 19. Slår så ”långt att det är löjligt”, skrämde Anders upp oss andra med. Aningen ojämn dock och sägs också ha en benägenhet att vilja kortpassa bollen runt hålet istället för att sätta den i koppen för att ”Så spelar man på banorna i Barcelona”.

Jens Åberg. Hcp 26. Underdog som brukar använda sitt höga handicap för att vinna tävlingar. Dock antagligen personen med lägst lägstanivå. Spelar tidvis som en riktig jätteidiot.





De fyra kombattanterna var alltså redo för strid. Iförda matchtröjor och jägarkepsar skänkta av organisatör Limpar begav vi oss upp mot första tee för att göra upp om förstaplatsen.

Hål 1:
Jägern ner utan problem. Tre bra utslag. Åberg i diket, får plikta. Slår nästa slag i diket igen. Ny plikt. Limpar drömgolfar fram till bunkern. Får inte upp bollen på fem försök. ”Bullmurra!”. Streckar, likaså Åberg. Allyn och Lilla DN smeker in varsin bogey och tar kommandot.

Hål 2:
Korthål. Allyns jättevänster ger honom dagens första straffshot. Han fortsätter uselt rakt igenom och blir poänglös. Åberg utnyttjar handicap och får två poäng för sin femma. Lim-par gör par och även DN inkasserar poäng.

Hål 3:
Tredje jägarn på kort tid. Märks av. Lätt hulkning av Åberg. Allyn börjar bli snackig. DN ännu tystare. Mike drar dagens längsta drive och blir bestraffad för att han slår bollen längre än vad som borde vara möjligt. Plikt. Åberg gör ett bra hål rakt igenom och tar sig via en bogey upp i poängställningen. Limpar tar två och DN en poäng.




Hål 4:
Nytt korthål. Limpar trollar in på green. Allyn precis över. Lilla DN ganska långt över. Åbergs, som går med en järnfemma när de andra spelar åttor, filmjölksslag hamnar i bassängen framför green. Kluns mellan Åberg och DN om vem som är längst ifrån hål. DNs junis-sax besegrar Åbergs trötta påse. Shot 4-5 för Åberg. Ulrik? Nej, inte än.

Jag får droppa framför vattnet, 35-40 till flagg. ”Titta nu ska jag trolla”. Bollen hamnar närmre min egen vattenkant än greenens. Streck igen. Limpar trollar i ett par, och även de andra kasserar in poäng. Börjar se mörkt ut.

Hål 5:
Många snabba jägrar som ska in nu! Allyn drar utslaget 580 meter ungefär. De andra svara. Utom Åberg. Damtee visar sig för svår den här gången. Blir alltså andra raka hålet med dubbelshot. No! No! No! Fortsätter med ett närspel som kan liknas med Anton Lindberg jonglerandes med en apelsin och det tredje strecket på fem hål är ett faktum. Poäng till övriga inblandade.

Hål 6:
Mike fortsätter leverera utslag. Limpar svänger höger och besöker skog. Lilla DNs maskineri fungerar prickfritt. Mikes andra i vattnet. Limpar har det jobbigt out of bounds. DN ok utan att briljera. Blir enstaka poäng här och där. Åberg? Fråga inte ens...

Hål 7:
Par 5. Shotarna fortsätter att gäcka oss. Dock bra utslag från samtliga. Hyfsade andraslag. Bra tredje...alla ligger vid green på tre! Jag saknar min bröstputter och presterar inte bättre än en bogey, vilket i sällskapet ändå renderar i en del poäng. Vi slutar på två par och två bogeys.

Hål 8:
Vi får inleda med att ropa tillbaka jätteidioten Allyn som missar tee. Jägarn bränner. Smakar riktigt stark tandkräm. Efter ett snett utslag slår jag ett uselt duffat andraslag. Vänder mig om för att kasta klubban på bagen. Håller i klubban förlänge och kastar den istället snett-bakåt-uppåt. Fastnar såklart i en trädjävel. Högt upp också. Måste klättra. Lyckas precis på håret. Spelar oväntat upp mig och lyckas rädda två poäng. Njuter samtidigt åt att Allyns förfall har börjat samt att ingen av de andra gör mer än ett poäng.

Hål 9:
Par 4 med chans att nå in på green på ett över vatten. Självsäkra Blåvalen går rakt i på första - och på andra. DN dunkar över och hamnar i bunker. Limpar i vatten. Kärring-Åberg spelar runt. Limpar pitchar in sin droppade tredjeboll och DN visar prov på uselt närspel. Samtidigt som en frustrerad Allyn går och dödar gräs med sin klubba skvätter Åberg in en trepoängare och blir hålets vinnare.



Hål 10:
Shotarna dubbleras. Jag börjar med att spilla min ytspända shot över den vita matchtröjan. Klantarsle! Mike börjar prata om Abbe Barsom och Cafét. Alla utslag blir bra. Vi hittar tyvärr dock inte DN:s boll. Han får droppa. Synd. Väloljade Åberg gör ny trea, närmar sig täten med stormsteg.

Hål 11:
Den fyllda shoten går inte i alls lika fint som den andra. Bra kvalité på utslag dock. Sedan faller Allyn (återigen) och Limpar (som av någon anledning valde att dra med sin bag genom skogen istället för att gå på fairway) igenom. Åberg ny trea - leder nu tävlingen.

Hål 12:
En allt självgodare och odrägligare Åberg svassar nonchalant fram till tee: ”Ska jag ta å visa vägen då?”. Fyra döda sorkar och två retligt placerade röda markeringar senare så var det pinsam straffshot nummer två för min del. Momentum bryts. Nu flyger dock bollarna bra åt alla håll. Inga större poäng delas ut på hålet.



Hål 13:
Jägern märks av ordentligt. Lilla DN har börjat prata. Anders slö på en bänk, frågar ”Får man kasta bollen?”. Hålet spelas av i hyfsad kvalité fram till green, där framför allt inte Limpars närspel är av högsta klass. Flera spelar bort sig, utom ledaren som är tillbaka i mode.


Hål 14:
Par 4. Mike sätter utslaget på green. Tyvärr på sin rosa andraboll han snällt fick av DN efter att ha dundrat den första åt helvete. Limpan i fritt fall. Generösa poäng till Åberg och DN.

Hål 15:
Korthål. Anders säger sig sikta på bunkern och kommer sedan halvvägs till damtee. Slänger sig i förtvivlan och börjar rulla nedför kullen där tee ligger. Skrattfest bland övriga. Jobbig trippel-shot för att både missa damtee samt ha sämsta utslaget. Nu är det riktigt jobbigt för organisatören. Åberg dundrar ut i skogen och får plikta. Mike besöker vattnet. Lilla DN på green - han måste ha fuskat. Tappre Limpar tar sig tillbaka och lyckas fullfölja hålet - dock utan poäng.


Hål 16:
Lurigt par 4. DN dundrar i skogen, Limpar i vattnet. Mikes boll har inte landat än. Åberg väljer att spela längs med hål 17 på sitt andraslag, men räddar äran med ett känsligt inspel. Märker där att han är ganska ensam på green.

Hål 17:
Korthål. Blir tyvärr ny straff för Limpar som inte lyckades placera sig bättre än sist på utslaget. Mike bartendrar villigt. Ulrik nosar runt hörnet. Mike hamnar i bunkern - inte helt lätt att komma ur en bunker i detta läge. DN och Åberg får samma score, vilket i praktiken dödar tävlingen då jag får fyra poäng att gå på inför sista mot Lilla DN.

Hål 18:
Efter en lite längre paus med igenomsläppning (”Va!? Ligger jag sist nu?, sa Limpan). Avslutande par 5. Longest drive. Mike vinner. Skräll. Mike gör om reglerna - alla som inte vann måste ta straffshot. DN fnissig i Folke-klass. Limpan föreslår desperat vilopauser och säger sig se fram emot Fanta-open som han ska börja arrangera istället. Sett till omständigheterna är det ändå ett bra sista hål, där alla lyckas håla ut på ett eller annat sätt.



Efter en katastrofal start (4 poäng på 7 hål) vinner alltså underdogen Jens Åberg Jägermeister Open 2011 och får som uppgift att finna en pokal att gravera in sitt namn på (Man får vandringspokalen för gott vid 7 inteckningar, bestämde Limpan). Tvåan DN och trean Mike simmar säkert och jumbo-Limpar får ta på sig att arrangera även år 2012:s tävling.

Victorious 8

Kommentarer
Postat av: Nyfiken?

Vem körde hem sen?

2011-07-29 @ 07:08:43
Postat av: Åberg

Jag såklart...visade ju tydligt att det var jag som tog Jägarna bäst!



(Ok, vi blev hämtade...)

2011-07-29 @ 08:18:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0