Alla ska bada
En av de bästa sakern med att åka till Turkiet är ju att man kan bada. Hav, pool, you name it. Därför såg man hur otåligt det var mot slutet av det första träningspasset på söndagens morgon nere i Antalya. Alla längtade ju till poolen! Folkesson skulle visa upp sina Ralph Lauren limited edition ("Dom kommer säkert aldrig sett något så här kul, hihi!). Vedad längtade efter chansen att få undervattensmörda Dejan. Royal Garden-armén med Belgian och Wilow i spetsen spanade efter tjejer som låg och solade utan att deras föräldrar såg dem. Strandraggarna Eyüp, Saffe och Badji hade inte med några badbyxor, varför det när det finns kalsonger? (Eyüp var slätast, Saffe hårigast). Christian övervägde att stanna inne på hotellrummet och tjura hela dagen efter ett känsligt O'boy-skämt av Filip.
Undertecknad och Golden Child var först ner av alla ner vid poolen. Snake skulle antagligen hunnit först, men han stannade kvar i rummet och försökte sätta fast Filip på armhävningar medan han satt och bajsade. Man såg tydligt att Matte solat förr. Han gick rakt fram mot den bästa platsen, föste undan ett par tyskar som "inte ser lika bra ut som jag, det vet de själva om så det spelar ingen roll, och lade sig och fläktade designerbrallorna.
Någon stund senare dök Dejan upp. Inte någon Bond på väg upp ur vattnet precis, mer Jocke Kenne efter 8 timmar på en träningscykel i en bastu. Dejan överraskade alla över att komma ut till poolen gråtande. Vad hade hänt? Våldtäktsförsök av Vedad i rummet? Fler elaka nässkämt av Filip? Nej, stackars Dejan hade lyckats skära upp vristerna i vattenrutschkanan! Ingen sträckning i bubbelpoolen, men väl en fjantig skada. Kom ihåg var ni hörde det först...
Nu var det ett par grabbar som var på plats ute. Mysigt? Visst, en 80procentare har alltid skoj med andra killar i badbrallor, men det saknades lite action! Då kommer han! Den enda killen som tydligen har så liten garderob (Folkesson grät för hans skull på kvällen och undrade hur världen kunde vara så orättvis att alla inte kunde få ha en walk-in-closet hemma) att han har samma skjorta på sig oavsett om han ska förföra sillisar eller lapa sol på träningsläger. David "Bruce" Lundh kommer ner med samma gamla Bruce-skjorta som han burit några kvällar tidigare på Storstaden. Han gör ingen besviken utan river igång ett par luftsolon. Han har också stake nog att som enda Unitedspelare ge sig ut bland gapiga 11åringar och irländska kärringar, som gillar att bli matade med is av unga turkar, och deltar i isspottningstävlingen. David "jag kommer från Jamaica" Lundh lyckas dock inte ro i land någon topplacering.
När man inte tror det kan bli bättre. Belgien Röd! Redan ordentligt svajig under fötterna efter att ha snott Kennes gula band och ordinerat "Fyra helrör och 32 bärs" vid baren i medicinskt syfte glider han nu ner till oss andra dödliga vid solstolarna. Redan här märker vi att - Wow, här har vi en kille som kan få det jobbigt i solen. Utses efter noggrannt övervägande till årets Britt på grund av de röda axlarna och aptiten för en kall vid poolkanten. Han besegrade i denna kategorin förhandsfavoriten Gordon, som inte kom längre än Man United-shorts och Gascoigne-handduk. Vi trodde att han skulle gå omkring i Umbro-sneakers, strumpor och slåss. Men han höll sig lugn.
När han Ventrilat med sina töntiga kompisar, marscherat 10 varv runt hotellrummet och kommenterat sina egna kommentarer här på bloggen orkade så Filip masa sig ner till poolen. Väl där utmärkte han sig med extrema basröst, totala avsaknad av bröstmuskler och ekstockslår som vägde för mycket att solstolarna skulle orka dem (Gabbe la sig då på marken och höll upp Filips ben i 3-4 timmar. "Bra statisk extraträning, och jag behöver verkligen kära extra med tanke på vilket dåligt inkast jag kastade på träningen i morse#, sa Gabbe). Filip tröttnade dock på poolen efter ett tag. Avsaknaden av tjänare och kärleken till datorn gjorde att han drog sig upp någon timme tidigare än de flesta andra. Sedan är ju inte pigmenten något han kommer att kunna uppträda med direkt...Blev nere vid poolen även utsedd till dagens Filip Hammar, tack vare brillorna och den sviktande fysiska formen.
När sedan solen började sjunka bakom de snöklädda bergstopparna började då också lägrets första avsnitt av Vampire Diaries. Även om vår egen vampyr snarare dödar med ljuddämpade pistoler än med sina tänder så var det inte för inte att vi höll oss undan för Vedads tänder när han beslöt för att joina oss framåt kvällen. Freby började gråta och höll desperat sitt konfirmationskors i ett krampaktigt grepp framför sig, Axel kröp ihop i etthörn och gjorde sig mycket mindre än vi någonsin sett honom och strandraggararmén stängde tvärt av sin turkiska etno-pop som fram tills dess dominerat poolområdet. Vedad tog av sig tröjan - och var inte blek. Han var inte den vampyr vi alla trott. Eyüp sa "Mammas död, trodde vi var knullade, på Guud". Folkesson utlät ett lättat fnitter. Stoneface rörde inte en min (Hemma i "sjuksängen" då förstås). Antonios tanke om Vedad som vampyr ("Du vet, Byggare Bob, Vedad Vampyr...") höll inte riktigt. Stor överraskning!
Chewbacca Enberg chillar i bakgrunden.
Som alltid var Thure brunast, Folkesson fånigast och Attila och farsan bråkigast.
Undertecknad och Golden Child var först ner av alla ner vid poolen. Snake skulle antagligen hunnit först, men han stannade kvar i rummet och försökte sätta fast Filip på armhävningar medan han satt och bajsade. Man såg tydligt att Matte solat förr. Han gick rakt fram mot den bästa platsen, föste undan ett par tyskar som "inte ser lika bra ut som jag, det vet de själva om så det spelar ingen roll, och lade sig och fläktade designerbrallorna.
Någon stund senare dök Dejan upp. Inte någon Bond på väg upp ur vattnet precis, mer Jocke Kenne efter 8 timmar på en träningscykel i en bastu. Dejan överraskade alla över att komma ut till poolen gråtande. Vad hade hänt? Våldtäktsförsök av Vedad i rummet? Fler elaka nässkämt av Filip? Nej, stackars Dejan hade lyckats skära upp vristerna i vattenrutschkanan! Ingen sträckning i bubbelpoolen, men väl en fjantig skada. Kom ihåg var ni hörde det först...
Nu var det ett par grabbar som var på plats ute. Mysigt? Visst, en 80procentare har alltid skoj med andra killar i badbrallor, men det saknades lite action! Då kommer han! Den enda killen som tydligen har så liten garderob (Folkesson grät för hans skull på kvällen och undrade hur världen kunde vara så orättvis att alla inte kunde få ha en walk-in-closet hemma) att han har samma skjorta på sig oavsett om han ska förföra sillisar eller lapa sol på träningsläger. David "Bruce" Lundh kommer ner med samma gamla Bruce-skjorta som han burit några kvällar tidigare på Storstaden. Han gör ingen besviken utan river igång ett par luftsolon. Han har också stake nog att som enda Unitedspelare ge sig ut bland gapiga 11åringar och irländska kärringar, som gillar att bli matade med is av unga turkar, och deltar i isspottningstävlingen. David "jag kommer från Jamaica" Lundh lyckas dock inte ro i land någon topplacering.
När man inte tror det kan bli bättre. Belgien Röd! Redan ordentligt svajig under fötterna efter att ha snott Kennes gula band och ordinerat "Fyra helrör och 32 bärs" vid baren i medicinskt syfte glider han nu ner till oss andra dödliga vid solstolarna. Redan här märker vi att - Wow, här har vi en kille som kan få det jobbigt i solen. Utses efter noggrannt övervägande till årets Britt på grund av de röda axlarna och aptiten för en kall vid poolkanten. Han besegrade i denna kategorin förhandsfavoriten Gordon, som inte kom längre än Man United-shorts och Gascoigne-handduk. Vi trodde att han skulle gå omkring i Umbro-sneakers, strumpor och slåss. Men han höll sig lugn.
När han Ventrilat med sina töntiga kompisar, marscherat 10 varv runt hotellrummet och kommenterat sina egna kommentarer här på bloggen orkade så Filip masa sig ner till poolen. Väl där utmärkte han sig med extrema basröst, totala avsaknad av bröstmuskler och ekstockslår som vägde för mycket att solstolarna skulle orka dem (Gabbe la sig då på marken och höll upp Filips ben i 3-4 timmar. "Bra statisk extraträning, och jag behöver verkligen kära extra med tanke på vilket dåligt inkast jag kastade på träningen i morse#, sa Gabbe). Filip tröttnade dock på poolen efter ett tag. Avsaknaden av tjänare och kärleken till datorn gjorde att han drog sig upp någon timme tidigare än de flesta andra. Sedan är ju inte pigmenten något han kommer att kunna uppträda med direkt...Blev nere vid poolen även utsedd till dagens Filip Hammar, tack vare brillorna och den sviktande fysiska formen.
När sedan solen började sjunka bakom de snöklädda bergstopparna började då också lägrets första avsnitt av Vampire Diaries. Även om vår egen vampyr snarare dödar med ljuddämpade pistoler än med sina tänder så var det inte för inte att vi höll oss undan för Vedads tänder när han beslöt för att joina oss framåt kvällen. Freby började gråta och höll desperat sitt konfirmationskors i ett krampaktigt grepp framför sig, Axel kröp ihop i etthörn och gjorde sig mycket mindre än vi någonsin sett honom och strandraggararmén stängde tvärt av sin turkiska etno-pop som fram tills dess dominerat poolområdet. Vedad tog av sig tröjan - och var inte blek. Han var inte den vampyr vi alla trott. Eyüp sa "Mammas död, trodde vi var knullade, på Guud". Folkesson utlät ett lättat fnitter. Stoneface rörde inte en min (Hemma i "sjuksängen" då förstås). Antonios tanke om Vedad som vampyr ("Du vet, Byggare Bob, Vedad Vampyr...") höll inte riktigt. Stor överraskning!
Chewbacca Enberg chillar i bakgrunden.
Som alltid var Thure brunast, Folkesson fånigast och Attila och farsan bråkigast.
Kommentarer
Postat av: Gordon
Folke - Jag kallade kaptenen i deras lag för Vampire Diaries, hihi!
Postat av: FT
fegt jens.. fegt som vanligt.
Trackback
