alltidUnited

Så var det dags. Bort med snö, in med sol. Bort med konstgräs, in med natura. Bort med Ake Beercan, in med Farsan (Du e dum i huuvet Attila!!!")

Vi reste ner till Turkiet i två omgångar. Jag själv ingick i första gruppen, därför kan reseskildringen tyvärr bara täcka en av grupperna, även om jag hörde det ryktas om Bluffbröder som drack slut flygplanets Whiskeyförråd och pratglada turkiska "agenter" som var intresserade av Gabbe och Badji för att han ville ha en defensiv och en offensiv spelare...

Desto mer finns det at berätta om min egen grupps resa då. Resan började från Sollentuna Station där jag tillsammans med Golden Child inväntade taxi som skulle köras av en bättre medlem av familjen Terland. Även Hella var med i baksätet, och jämfört med hans slöa mjukisklädsel så godkänner jag hans första uttalande att det såg ut som om jag och Folke kom "direkt från White Room". Fin ska man väl vara?

På Arlanda möttes ett gitter av stilar upp. Wilow skulle tydligen inte flyga med till Antalya utan tänkte dra ett par dagar på farsans yacht i Saint Tropez. Attila hade satt på sig alla sina fina kläder på en gång så att han inte skulle fastna i turkiska tullen och Gordon hade som alltid tillräckligt med huligankläder för att kunna ta huvudrollen i Football Factory.


Efter en relativt problemfri (ja, passkontrollanten höjde ögonbrynet en extra gång för Antonio) vistelse på Arlanda kunde vi till slut boarda planet. Armhävningreglerna (5 för ena handen i fickan, 10 för båda) hade redan skördat sina offer. Bland annat Attila i incheckningskön och Axel på toalettgolvet.

På planet hade vi platser ganska schysst tillsammans. Mest problem hade trion Folkesson-Lundh-Antonio där det tydligen baktalades något helt enormt när Christian satt med hörlurarna på och inte hörde vad Lundh spottade ur sig. Hela planet kollade snett på Filip (Vem åker seriöst utomlands i en AIK-tröja i dagens situation?) och Attila bråkade med Farsan. När flygvärdinnorna surrat fast Axel med silvertejp i gången för att han inte fick plats någon annanstans var vi iväg!

Flygresan intressant. Alltid lika spännande att höra på Filip Terlands resonemang, oftadels om hat och andra människors olycka. Wilow tog in en Efes. Frebys och Snakes frillor såg identiska ut, fortfarande oklart om David håller på att torka ut eller om Freby gick på vätskersättande dropp under flyget. Flygpersonalen fick komma ut med potta till Axel, eftersom toaletterna tydligen var för små.

Atilla, Erik menar jag, klarade passkontrollen galant. Värre för Frebys torra frilla och Gordons FILA-jacka som ledde till en extra check från passkontrollanten. Antonio behövde inte länge oroa sig när vi nu äntrat territorier där det går 11 bombälten på ett dussin. Efter att Limpan kallat passkontrollanten för King Kong var vi inne.



Vad gör man tre timmar i Istanbul? Vi började med att se sista 10 när Thiago Motta sänkte Bologna. Sedan betalade en turkisk släkting till sportchefen hela lagets käk på cafeterian. Gordon tackade på turkiska. Sen gick han och letade efter människor att spöa. Det var väldigt dåligt med affärer, vilket bland annat Lill-Minttu grämde sig över. Han hade lovat tjejen på hemmaplan att köpa chock-rosa high heels med 32 cm klack. Turkarna verkade inte fatta varför Säll gick omkring med mössa och Attila bråkade med farsan.

Andra planet taxade ut 45 min försenat, mestadels på grund av att vakter kallats in för att lugna ner ett urartat gräl mellan Attila och farsan och att någon åkte på armhävningar mitt i Securityområdet. Jag bjöd på min plats vid vingen för att säkerställa att Axel kom ner till lägret utan att behöva knyckla ihop benen ännu en gång och Filip hamnade bredvid en luktande turk som envisades med att luta sig mot Filip och hosta honom i ansiktet.

På flygplatsen i Antalya fick vi av någon anledning gå igenom en extra security med väskorna. Det höjde dock ändå humöret på laget när det resonerades om hur Brille skulle reagera på samma procedur några timmar senare. Oddsen var blandade. Antingen vägra med ett "Inte en chans att jag kör igenom min väska i den där. Skaderisken" eller så skulle han själv börja hjälpa personalen och ta hand om resenärernas väskor. "Kom igen, igenom med väskan. Farsan säger att man aldrig kan kolla en gång för mycket". Attila och farsan bråkade om vem som skulle köra igenom väskan först. Farsan vann.

Efter en liten väntan kom Sellentura Uniteds välkomstkommité och vi var på G till hotellet.