alltidUnited

Dagarna innan El Clasico kastas det i sann derbyanda en hel del skit.

Helt rätt!

Men i broderskapens och jämlikhetens tecken vill jag här istället vända på steken. Rotebro är inte bara pest. Jag vill istället framhålla de saker med Rotebro, som vi i Sollentuna United gillar allra mest. (Det rimmet, hörni...)


1. Samhälleligt ansvar

Rotebro IS tog verkligen samhälleligt ansvar när de erbjöd de petade Unitedspelarna Katten, Karlsson och Fjorton regelbunden sysselsättning. För vem hur det hade slutat om Danne hade tillbringat all sin tid med Bajen, Freddan med Dubliner och Karlsson med tjejen?

2. Daglig förströelse Rotanbloggen

Rotebro driver en av Sveriges mer läsvärda bloggar. Självuppfylld och pompös? Visst. Men samtidigt med många värderingar som delas av de vita i Sollentuna, där skämt om Bashars frisyr och Karlssons lamhet har en central plats. Kanske inte Pulitzer-klass, men helt klart användbar som daglig förströelse. Åberg skanar dock Åsén. Han är roligare än Unge Förutsägbare.

3. Fin gräsplan

Under en vårsäsong då Sollentunavallen låg i vinterdvala, Strömsberg visade prov på hur en fotbollsplan kan se ut i sin absolut värsta form och Skiljebos Hamre IP hade bunkrar strategiskt belägna över hela planen bjöd Rotebro på vårens absolut finaste matta. Det första Clasicot utspelades på en perfekt plan, vilket vi är Rotebro väldigt tacksamma för. Det gjorde det så mycket enklare att spela ut dem.

4. Fula tröjor

Lyckas få våra egna hemtryckta modeller att se extremt proffsiga ut. Vad är det egentligen för märke? Det där som Kennet Andersson hade på sina gula skor när han missade den där straffen väl?

5. Bashar

Vi må ha många chilibabbar i vårt lag - en samling enastående karaktärer.

Men.

Det finns ingen som Bashar. Alla blattars moder. Mannen som äger fler fotbollströjor än Niklas Karlsson brutna amatörskontrakt. Mannen som fastnar i militärtjänst varje semester och aldrig kommer hem. Mannen som har gjort modern tids hiskeligaste försök att efterskapa Roberto Baggios hästsvans. Kom tillbaka Bashar, vi saknar dig.

6. Hawaiifotboll

Det är aldrig tråkigt att bevittna en Rotan-match. I ena stunden får man se en Katt som svettas i målet, i andra en Ung Tung forward snurra i andra änden. Det existerar ingen mitt och struktur i spelet (Kanske tur/medvetet val då mittfältet består av sidledsrullande vattenbärare) vilket är extremt roligt för åskådarna. Härligt!

7. Svaga nerver

Storstjärna nr 1 kommer inte till ett enda vettigt avslut. Storstjärna nr 2 passar målvakten på en straff och viker ner sig skadad efter 20. Rotebro består inte av de stora matchernas spelare.

8. Intressant Entourage

Rotebro IS är en anrik förening med ett minst sagt varierande entourage av spelare som passerat genom åren. Ta själva en titt på Rotanbloggen och förundras över de svunna legender som sägs ha "Beställt in 100 meter öl" eller "Tillverkat armband av p*nis". Vilket gäng!

9. Härlig tränare

Tränare har en tendens att vara överdrivet reserverade och spara på känslor och egna tankar. När de båda tränarna av speaker Mårtensson inför vårens derby ombads tippa matchen svarade vår egen Paul Lindholm avvikande att han inte brukar tippa matcher. Rotans Christer Johansson: "Tja...6-0 till oss". Det gick inte in, men det var ett avundsvärt försök.

10.  Seriens bästa speaker

Marcus Mårtensson hade en guldkantad väg framför sig i livet. Han hade blivit modellcastad på stan, genomfört ett par lyckade plåtningar och pengarna tickade in. Sen ville Acne att han skulle visa mer buske än vad han tyckte var OK. Han tackade nej. Gick ner sig. Sökte sig själv. Implanterade indiskt kvinnohår i luggen. Försökte se ut som Jesus. Sökte jobb i Rudbecks cafeteria. Sakta men säkert börjar han nu finna sig själv igen. Som speaker har teaterapan Storkas få övermän i denna serie. Möjligen Henrik Strömblad.


6 dagar kvar!