alltidUnited

Nu så. Ett knappt dygn innehållande en genomblöt golfrunda med Strömberg den yngre (Ja, Åberg fortfarande obesegrad 2010...) har passerat sedan The greatest battle of our time. Med lite perspektiv på saken känner jag mig redo att göra ett försök tll att tolka gårdagens derbydramatik som mynnade ut i ytterligare en Unitedseger i slaget om Sollentuna.

Avspärrningar. VIP-platser reserverade för närvarande nämndemän. Dubbla kiosker med grillarna i full gång. Hela inramningen andades stormatch och något helt annat än vad som någonsin utspelat sig på Vallen i samband med en Sollentuna United-match. Det ryktades om hårdföra Belgian Blue-ultras och champagneflaskekastande Terlandister från Djursholm. Vi hörde också om mordiska trupper från norr, klädda i blått och rött med högafflarna i högsta hugg.

Dagens kraftiga regnskurar hade kunnat förvandla Sollentunavallens gräsmatta till det träsk den tidvis kan ta formen av. Till vår stora glädje hade planen lyckats svälja vattnet riktigt bra. Derbyt skulle kunna spelas på en fin plan. En plan som skulle lämpa sig väl för såväl nazis, glidtacklingar och studsande frisparkar som Katten skulle tabba sig på. En liten besvikelse infann sig dock hos undertecknad då jag vid uppvärmningen kände att planen inte var tillräckligt våt för mina Vapor med rugbydobbar. Det fick bli de vanliga gröna sköna istället.

Uniteds elva hölls hemlig in i det sista (Tänk vad enkelt det är när man är så tajt som grupp och inte har några jobbiga läckor till media!) men sig ut som följer:

Säll

Filip - Axel - Afrim - Anton

Jens

Antonio - Hezha - Hailab

Vedad - Omar

Bänk: Brille, Wilow, Folkesson, Jeppe, Snake, Demba, Eyüp

Tränarna valde alltså att starta med exakt samma startuppställning som förra omgången mot Frej. Taktiskt talades det om att utnyttja ytan framför Rotebros ytterbackar för att bomba inlägg mot den bosniske bombaren samt att hålla ett högt bolltempo för att låta de enligt uppgift dåligt tränade Rotanspelarna att springa. Defensivt skulle vi försöka hålla Unge Farlige Johan Hedman utanför spelet utan istället låta så mycket som möjligt gå via Niklas Karlssons stumma prinskorvsben.

Han benämns sällan vid namn. Oftast räcker bara numret. 14. Han behövde bara en minut på sig. Sedan beslöt sig Fredrik Källberg för att "lufta vänstern" och smack - 0-1 i arslet! Ett passivt Unitedförsvar misslyckades med att ta tillvara på en andraboll och istället satte Freddan ett finger i ansiktet på hela Unitedetablissemanget, denna fina fotbollsfest på Vallen. Kunde det ha startat värre?


För bra för division 2.

Då var det bara dags att starta anstormningen. De följande 20 minuterna innebär massivt bollinnehav för oss. Rotan drar sig medvetet tillbaka, anförda av en gormande Niklas Karlsson som hela tiden tycktes vilja sjunka längre och längre ner i banan. Vi tar oss till en del farligheter och 180 hörnor, men Rotebros backlinje gjorde antagligen seriens 10 värsta brytningar bara under matchens första 20 minuter.

Överlag är vi alldeles för stillastående. Vi vet att vår offensiv besitter en stor dos individuell skicklighet, men alltför ofta känns det som att vi litar på individens kraft. "Han klarar säkert att göra tre gubbar. När han gjort det - då kanske jag kan ta en löpning för att få bollen". Ibland lyckas det, publikfavoriten Hailab gör några helt fantastiska nummer längs sidlinjen i förtsa halvlek. Även Omar skickar upp backarna på läktaren i omgångar. Men det är också mycket stillastående spelare, och mycket onödiga bolltapp. Den spelare som tar överlägset flest löpningar i djup- och sidled är faktiskt den till taktiken "statiske" Vedad, som gör ett riktigt stort jobb matchen igenom.

Sen får vi lite rörelse. Då smäller det. I en spegelvänd kopia av 1-0 mot Skiljebo hittar Hezha Christian med en passning i djupet mellan mittback och ytterback. Christian hinner före målvakten och chippar in bollen till 1-1. Lättnad. Poängkungen Antonio levererar återigen och visar att det finns ett liv för nummer 14 även efter legendariske Källberg.



Vi fortsätter att äga bollen större delen av halvleken. Rotebro sticker dock upp, men skapar dock inga direkta målchanser.

Mitt i andra halvleken får Lilla DN bollen rätt i ansiktet. Biyan i Rotebro viftar på hands. Möts direkt av Unitedprotester. "Men det lät som en hands", var Biyans svar. Hur låter en hands?

Snacket i paus:

1. Attackerar vi längs kanterna? Inte överdrivet mycket.

2. Är vi ordentliga i omställningsspelet? Absolut inte tillräckligt.

3. Håller vi uppe passningstempot? Nej, vi står för mycket stilla och låter var och en dribbla på egen hand.

4. Tar vi avslut? Nej, vi blir blockade av mittbacksafrikanernas mördartacklingar.

Det fanns alltså en hel del vi kunde uteckla. Ändå kände vi att vi förde matchen och kommit tillbaka starkt efter det tidiga underläget, så vi gick ut till andra halvleken med goda förhoppningar om seger.

Andra halvlek startar med ett positivt spelande Sollentuna United, där vi framförallt genom vänsterkanten med Hailab, Omar samt en överlappande Anton kombinerar fint och skapar lägen. Vi spelar ett snabbare kortpassningsspel och är klart mer effektiva i vår offensiv. Vedad är riktigt het på topp och prickar först stolpen efter en fantastisk nick och sedan bjuder han på en strålande nedtagning följd av ett snabbt skott precis utanför då Mbye i Rotans försvar valt att klacka (!) ett inlägg 10 meter rakt upp i luften.

Men. Trots att det är vi som för spelet hade det lika gärna ha kunnat ringa åt andra hållet istället. Hedman får ett superläge då Anton halkar, men Säll gör en viktig parad på närskottet. Den annars ganska osynlige Kalle Ramsell söker bortre krysset utan framgång och Lukas Strömberg forsar gång på gång fram som ett tåg på högersidan utan att nå hela vägen. De är luriga Rotebro. Det finns flera lag i serien som jag anser är bättre, jämnare och har vassare spelare. Men det är inte många lag som är smartare. Rotans offensiv är ett hopkok av avancerade fotbollshjärnor och anförda av den kloke farbror (Tar ett Simon Bank uttryck där...) Hedman blir det alltid farligt när Rotans offensivcirkus sätter fart. Stort jobb av framförallt våra ytterbackar stoppar dock det mesta, eloge till dem.

Istället kommer äntligen 2-1! Efter förarbete av Hailab får Omar ett mumsigt läge på motrull mitt i straffområdet. Han avslutar precis som John Hartson skulle gjort:

Hårt.

Halvhögt.

I mål.

Bara minuter senare avgörs i princip matchen. Anton står för en fin offensiv raid där han på sedvanligt vis tråcklar sig in i motståndarnas straffområde, där Rotans sheriff bestämmer sig för att ta lagen i egna händer. En spark i maghöjd sänker den lilla datanörden, med en av årets solklaraste straffar som följd. Att han inte blev utvisad? Jag tror att Paul gjorde klart den diskussionen med domaren igår...

Straffen hugger Vedad framför en sugen undertecknad. Danne vet att Vedad bara kan skjuta till höger, därför bytte Vedad hörn. Danne också. Två skarpa hjärnor det där. Oturligt nog för Danne hade Vedad bättre krut i dojan än Andreas Dahl, och trots att han gick åt rätt håll kunde Danne inte göra mer än att snudda bollen. 3-1, väldigt välförtjänt mål för Vedad.



Sedan så sparkades det ner folk lite på tyck. Afrim klöv redan i första halvlek Karlssons fot i två. Jag gjorde processen kort med en fintande Hedman. Jeppe markerade sin närvaro med en hockeytackling på Leal. Rotebro svarade upp främst genom afrikantacklarna på mittbacken, men även genom de svennearier som kan tackla som afrikaner, bröderna Strömberg. Det mesta skedde dock i god ton, och hade Omar gjort allvar i sina hot mot Sebban i första tror jag nog att han hade fått mest ont själv...

Rent dramaturgiskt avslutades matchen perfekt. Jag och Anton lät Karlsson ha bollen lite för mycket ute på högerkanten, vilket ledde till att han löjligt enkelt fick trampa förbi. En passning snett inåt bakåt och vips hade Källberg rört bollen för andra gången i matchen. Bollen som en missil intill stolpen. 2-3 med 10 kvar och kontakt. Vid detta skede var inramningen fantastisk. De två lägren på läktarna försökte överrösta varandra och skapade tidvid en mäktig ljudkuliss, som var helt grym att spela i.

Avslutningen som sig bör kaotisk. Afrim ut med kramp. Jag ner som mittback. Wilow in på mitten. Vi spelade en sorts defensiv totalfotboll där alla var överallt och ingenstans. På andra sidan banan hade vi jättechanser att avgöra men var det inte någon back som stoppade oss var det Danne med någon galen benparad. När Folkesson räddade Karlssons nick på mållinjen var fajten över för den här gången.

Det är så himla skönt att vinna en sån här match. Och viktigt. Istället för att hamna i ett ingemansland i mitten är vi nu hack i häl på Rotan, och håller avståndet till Frej. Viktigt för moralen att få vinna, framförallt vinna en sådan match som denna.

Diverse kommittéer utsåg Anton och Omar till matchens spelare i vårt lag. Båda två var bra. Jag skulle dock även vilja hylla Vedad, som ibland bar vår offensiv på sina axlar och sysselsatte hela Rotans backlinje. Hailab, som hela tiden hotade från mitten. Filip, som osynliggjorde den på förhande så haussade Kalle Ramsell. Och Folkesson, som kom in och gav laget välbehövlig energi när han bytte av Hezha i andra halvlek.

Till sist:


- Karlsson är den gnälligaste spelaren i serien. I den aspekten till och med värre än Frejs åtta!

- Tur för oss att Freddan inte hade bollen oftare. Vem höll Gutte på förresten?

- Den i Rotebro så hatade Filip Terland är inne och smörar på Rotanbloggen. Svagt.


Tack för en god match allihopa!