alltidUnited

Everton FC - Sollentuna United 1-2

1-0
1-1 Saffe (Jens)
1-2 Badji (Jens)


30 Jätteidioter mot Evertons akademi

Att kalla matchen mot Evertons akademi (17-19 år) för något annat än en fantastisk upplevelse vore en skymf. Så fort vi fick höra om möjligheten till matchen var ju alla eld och lågor och väl på plats på Goodison Parks gräsmatta ryckte det i brallorna av fotbollsorgasm på majoriteten av spelarna i laget (Eyüp dröjde sig kvar inne i omklädningsrummet och försökte sätta på en massagebänk).

Anledningen till att vi fick möjligheten att åka till Liverpool var en man som heter Lennart Roth. Han jobbar med sponsring hos Everton och arrangerar kundevent där han ofta bjuder in gamla spelare. Tidigare i vår hade Limpan varit nere och ett frö hade såtts. Man diskuterade vidare och beslöt senare från Evertons sida att man gärna ville göra något för Mr Limpars lag, Sollentuna United. Flygbiljetter bokades och hotellrum arrangerades. För att stämma av det sista talades Lennart och Limpan av i ett numera legendarisk telefonkonversation.

Lennart: - Är allting klart och fixat inför resan nu då Anders?
Limpan: - Ja visst, allt är klappat och klart.
Lennart: - Okej va bra, men hur många blir ni nu då till slut som kommer.
Limpan: - Ja det blir jag och 30 Jätteidioter.

Jätteidiot är numera ett enormt överanvänt uttryck i Sollentuna United.


Nil Satis Nisi Optimum

Nothing but the best is good enough. Evertons motto visade ambition för att satsa mot den absoluta toppen. En viktig del i det är den enorma akademin (Snäppet större än Thorstens Unitedakademi där Rotan-ikonerna Unge Opedagogiske och Wiklund(h) sägs göra allt för att fördärva den talang som United producerar) som klubben bedriver. Ute på träningsanläggningen Finch Farm skröt ett enormt konstverk på väggen om akademin som producerat spelare som Francis Jeffers och Wayne Rooney. Nu skulle alltså nästa generations potentiella Premier League-spelare ställas mot 30 jätteidioter från Sverige.





En entré i världsklass

Belgian Blue rusade helt orädd in på den tomma, blåa arenan. Han satte full fart mot målet och satte premiärbollen för United i Goodisons målnät. Nu pratar jag alltså fortfarande om uppvärmningen, eller till och med planinspektionen. Vi alla stod ute i våra klubbkostymer (Säll hade en från Sand men var ändå fulare än Limpan i coachjacka och speedos) och petade med skorna i gräset. Inte riktigt så, men proffsigt värre kändes det ändå att få gå ut och känna på gräset inför ett enormt stort Goodison Park.

Innan matchen radade vi upp oss i spelargången. Klart intressant här var Evertons svarta bjässe till mittbacks reaktion när han fick se Axel. Han var helt klart van med att vara störst på plan kan man lugnt konstatera. Själv stod jag bakom Vedad och led hårt av passiv rökning så det var skönt när Everton-hymnen drog igång och vi fick äntra planen på riktigt.

Hella, kapten dagen till ära, ledde in Sollentuna United styrkor inför smattrande kamerablixtar. För oss, som på sin höjd får en dunk i ryggen av "Aaaaa va ska man göra rå?"-Danne på väg in till match kändes ju detta grymt. Ser verkligen fram emot bilderna som kommer, undrar om man såg proffsig ut eller bara kände sig bra?

Startelvan (Vi bytte hela laget i paus) såg ut så här:

Säll

Filip - Lundh - Axel - Hella

Christian - Jens

Badji - Saffe - Eyüp

Vedad

Everton tar ledningen men United vänder

Första halvlek inleds med dominans från Everton. Deras enormt bollsklickliga spelare tar oss på sängen lite grann och med ett snabbt passningsspel tar Everton kontroll över matchen. De kommer dock inte till speciellt farliga chanser, mest lite skott utifrån. Vi har ett okej offensivt spel men hamnar lite fel i defensiven. Everton gör också 1-0 på hörna där en spelare på bortre glöms bort och får bredsida in bollen.

Men sen händer det något. Vi hittar rätt i våra positioner, kopplar bort det häftiga med Goodison, och börjar verkligen spela bra fotboll. Passning, mottagning, ny rörelse, spel på ytan. Vi spelar riktigt riktigt bra fotboll sista 20-25 i första. Så bra fotboll att vi lyckas vända matchen.

1-1 är resultatet av en lång, bra spelsekvens där vi vänder spelet från höger ut till vänster och nästan hela vägen tillbaka. Istället för att vända hekla vägen ut åt höger tar jag fram bollen i mitten och chippar fram den till Saffe som i friläge enkelt lobbar över keepern. Övertygelsen om att han var offside (det var han inte) gjorde dock att Saffe blev så paff att han glömde målgest.

Nu öser vi på. Vedad är framme flera gånger (Hade han haft en Fellaini-frilla hade han gjort hattrick på skallen), Saffe har rökare och Badji gör vad han vill med Evertons vänsterback. Vårt ledningsmål är resultatet av en hög aggressiv press där jag tar mig in framför en av deras mittfältare och vinner boll. Ett väggspel med Vedad för mig in i straffområdet där jag chippar förbi först en försvarare och sedan också över målvakten in till Badji. Badji tar emot bollen (Tror jag, jag hade fullt sjå att inte braka rätt in i betongfundamenten mellan planen och läktaren) och sätter bollen förbi en back som desperat försöker värja mållinjen. Resten av halvleken spelas av, fortsatt med oss som dominant.

Ny halvlek, ny elva

Till andra halvlek fick alla gå och duscha. Omklädningsrummet erbjöd även badkar, men självklart ville vi ut och se den andra halvleken så det fick endast bli en snabbdusch.

Andra halvleks lag:

Brille

Wilow - Afrim - Gabbe - Anton

Stoneface - Folkesson

David - Dejan - Jeppe (bytte med Freby efter halva)

Tomas

Everton har under hela andra halvlek mycket boll, men ett väldigt bra försvarsspel gör att de inte kommer till mycket alls framåt. Afrim dominerar i backlinjen och Folkesson håller ihop mitten föredömligt. Framåt hotar Belgian Blue hela tiden i djupled, men hade klara problem med den jobbiga offside-regeln. På högerkanten hade Snake hårda duster med högerbacken, och minst lika hårda med linjedomaren. Gnäll-Snake.

Halvlekens överlägset bästa chans får vi. Snake slår en grym skruvad passning in på bröstet på Stoneface som tar med sig den perfekt och får ett rent friläge. Ett sådär avslut gör dock att målvakten kan knipa den. Stoneface, som i övrigt var en av de bättre på planen, gömde huvudet i händerna och insåg nog att proffschansen försvann där.

Bakåt så skapar Everton några fasta och kommer till en hel del inlägg. Där inne är Brille, Afrim och Gabbe hundraprocentiga i luften så det var ingen större fara på taket. Brille får sedan också avsluta matchen med en härlig TV-räddning på ett tungt kanonskott utifrån. Snyggt!

Runner-ups: Simple Jack och Folke!



Matchen avslutades i Players lounge där lite priser utdelades och domarna avtackades. I varje lag belönades också två stycken spelare. Det första priset, "runner-up", vars innebörd var något oklar tilldelades Evertons sent inhoppande, väldigt mystiska, högerytter. Likheterna med Ben Stillers guldkaraktär Simple Jack från "Tropic Thunder" gjorde honom väldigt populär. både på vår bänk och på deras. Vår egen Simple Jack blev Mattias Folkesson, som i sin besvikelse insåg att priset var en fotbolls-DVD och inte något moderelaterat.

Till vår bästa spelare utsågs turken med den gudomliga engelskan. Ej Upp.