alltidUnited

Sollentuna United - Västerås IK 2-3

0-1 37'
0-2 40'
0-3 61'
1-3 68' Lundh (Gabbe)
2-3 91' Jens (str)




Det kändes bra innan. Spelsugna efter två veckors uppehåll. Fint väder. Premiär på Vallen. En hel del publik på plats. Stärkta av segern i premiären. Det här skulle bli vår match.

Oj.

Laguppställningen som presenterades redan igår mötte oss direkt på plats i omklädningsrummet, om än i en lite ovanlig tappning och med några nya aktörer.




För att göra lite Arne Hegerfors av det hela kan man väl säga att humöret var på topp, men efteråt pekade minerna Ej Upp.

Matchuppvärmningen i solen, där Afrim dock klätt sig för polarexpedition, kändes bra. Det var bra kvalitet på spelet, skotten satt i nätet och bagar-Maikel höjde humöret med sitt första besök på Vallen sedan han förra sommaren beslutade sig för att producera semlor istället för inlägg.

Väl ute på plan sedan var det inte mycket som stämde. Kan inte komma ihåg en värre halvlek än den första idag. Förlorade dueller, missade passningar, tanklösa långbollar.

Passningsspel? Ett skämt
Teknik? Som ett bottenlag i mix-korpen.
Styrka? Vart var Belgian Blue?
Inställning? Låg kvar och softade på de bekväma rosa molnen efter premiären.

Vi har små korta perioder då vi sticker igenom med något enstaka anfall, men totalt sett är första halvlek en pinsam historia. VIK tillåts vara först på första, andra, tredje och alla andra bollar. Vi spelade som ett gäng mesar helt utan bollar. Västerås spel med otaliga djupledsbollar resulterar hela tiden, deras offensiva spelare springer sönder oss totalt. Ett kollektivt försvarsspel var inget som verkade finnas på kartan i första.

Vi har väl ett par hyfsade chanser. Ålund får inte bollen över målvakten vid ett bra läge från vänster. Jag satte bollen i diskusringens nät uppe på kastplan med ett skott utifrån. Gordon dunkar på en bra volley direkt på hörna men målvakten gör en bra räddning.

På andra sidan planen osade det katt betydligt oftare. Redan i matchen inledning sprattlar Säll till i en fin reflex och på returen lyckas Lundh och Anton på något sätt störa en fri Västeråsspelare att få bollen över. Senare träffar Västerås stolpen klockrent och de känns farliga på varenda fast situation.

Därför är det varken orättvist eller ologiskt när det väl ringer bakom Säll. En lång, djup boll från en Västeråsback leder till ett friläge för en forward efter att denne tagit sig förbi en något passiv Gabbe. Avslutet sitter vid bortre. Skit.

Som ett brev på posten kommer också 0-2 innan paus. En konstigt dömd hörna (Anton släpper bollen för han är säker på att det är inspark) slås in i mitten där 2-3 VIK:are slåss internt om vem som ska nicka in bollen. Markering obefintlig och vilja att gå upp luften lika med noll. Vi ska nästan vara glada när domaren blåser av den mest miserabla av halvlekar.

Förväntade mig en hårtork i omklädningsrummet. Den uteblev. Ibland säger tystnad mer än ord. Satt och skämdes. Paul gick igenom några saker. Ut och kör igen. Det kunde väl bara bli bättre?

Det blev det också, men inte blev det speciellt bra. I hela andra halvlek tar vi tag i taktpinnen. Ett resultat av att vi ville mer, men också för att motståndarna var ganska tillfreds med resultatet.

Men.

Ska man föra en match måste man vara mer noggrann och inte slarva så kopiöst som vi gjorde hela matchen. Cut the crap! I tennis brukar man räkna "enkla missar". Det visar hur många egna misstag spelaren gör på bollar som egentligen inte ska vara svåra att få över nät. Hade den statistiken förts på Vallen idag hade vi haft över 100, lätt. Vi missar passningar som är så enkla att man ska kunna sätta den i sömnen. Vi gör en bra grej, bara för atti momentet efter missa en passning som skapar världens kontring för motståndarna, och hela laget får kuta arslet av sig hemåt. Passningsspelet alltså, vad hände?

Efter en dryg kvart in i andra gör VIK 3-0. Ytterligare en hörna. Bra slagen. Får någon touch precis efter första stolpen. Bollen svävar i luften någon sekund. Någon nickar in bollen i ett övergivet mål. Ridå.

Oj vad tungt. 0-3 i baken med mindre än en halvtimme kvar. Någonstans måste man ändå tro på det, även om man började känna sig som en ateist i förhållande till tro.

Precis innan Västerås tredje mål hade Vedad bytts in på topp. Detta gav oss ett lyft ändå. Med Vedad på banan fick vi en referenspunkt högre i banan, ett torn att sikta på med våra balistas från backlinjen. Vi flyttar upp spelet och sätter Västerås under någorlunda press. De missade passningarna fortsätter dock att plåga oss och bjuder VIK på kontringar, även om de inte skapar speciellt mycket under resten av matchen.

I den 68:e minuten trycker vi in 1-3. Efter en hörna går bollen ut till Antonio som lyfter in bollen mot en fritt stående Gabbe. Han bröstar snyggt ner till Lundh som säkert sätter 1-3. Mittbacks-combo ger resultat och 1-3 med drygt 20 kvar. Ett litet hopp tänds.

Vi får dock inte till det speciellt mycket. Bortsett från ett superläge där Vedad blir upphakad vid öppet mål efter inspel från Anton kommer vi mest till lite tilltrasslade situationer i straffområdet. De skott vi tar är dock oftast lite sneda. Jag har en som sneglar centimeter utanför krysset, Folke drar någon mörsare över ribban.

2-3 kommer, men det kommer för sent. På tilläggstid bestiger en av deras mittbackar Mount Vedad med otillåtna metoder med straff som följd. Jag skjuter 2-3 bakom deras slusk till keeper, men det återstår då bara några minuter av matchen.

Vi får en sista chans att kvittera, men Ej Upp skjuter över i ett lurigt läge på halvvolley utanför straffområdet. Slutsignalen går och det är bara att erkänna sig besegrad. Gör man en så dålig match får man räkna med en 0:a i poängprotokollet. VIK lyckas bra med sin spelmodell, jag kommer att drömma mardrömmar om en brutal mittback i gulsvart tröja som rensar bollen längre bort än vad jag kan uppfatta med blotta ögat.

Summa summarum. Säsongens svagaste insatts. Vi verkade väldigt ängsliga över det studsiga naturgräset. Övergången från en vinter av konstgräs till seriematch på naturgräs verkar kräva mer än en träning. Vi litade inte varandra, drog istället på med planlösa långbollar och slarvade något enormt i passningar och mottagningar.

Vad man får ta med sig positivt är att vi ändå kommer tillbaka, vinner andra halvlek med 2-1 och lyckas sätta i alla fall lite press på VIK. Vedad gör ett bra inhopp och är nära att bli målskytt i sin andra debutmatch för Sollentuna United.

Inhopp som lovade mer

Strömsberg på onsdag kommer att bli en liknande match. Åker. Studsar. Brunk. Vi får hoppas att vi blivit av med gräs-oskulden nu och är redo att kavla upp ärmarna på onsdag. Det lär behövas mot Langley & co.

Är det tillåtet att ställa upp med elva Belgien Blå på plan?