alltidUnited

Näst sista dagen på 2010 års oktober är dagen då säsongen ska slås in, packas ihop och summeras för gott. 18.30 ikväll står Engvallska villan som värd för årets stora avslutningsfest. Det ryktas om storslagna bufféer i både fast och flytande form. Det ryktas om att herrarna Antonio och Terland ska klä upp sig i annat än mjukisbyxor. Det ryktas också om att Anders försett Lill-Minttu med Hannibal Lecter-mask så att alla klarar sig åtminstone fram till middagen i år.

Oktober var en bra månad. Obesegrade. 3-1 borta mot Enköping i en riktigt bra match. Resten av månaden innebar en vecka ledigt följt av "Slaget om Söder", där vi var med och slogs om segern (Jag vet i ärlighetens namn inte var vi hamnade!). Uppdateringen därifrån har varit ytterst sporadisk, jag vet, då jag inte närvarat hela tiden utan istället försökt lärt mig att skilja mellan Äpplen och päron i världen där allt börjar med ett litet i.

Vi började hur som helst med att dynga dit Älvsjö utan problem med 4-1 på Norrviken. Folkesson x 2, Snake och Wilow målskyttar. Sedan fick vi, som vanligt, stryk av Enskede med 1-3. Målskytt Snake. Denna förlust följdes upp av ett enligt rapporterna hypereffektivt United som avfärdade Farsta med 4-0 på bortaplan. Målen här tror jag gjordes av Snake, Jeppe, Christian och Axel. Av bara farten mörsade vi också över Tyresö med 4-1, mål av provspelande greken Christos (Enberg?) 2, FT(!) och Jeppe. Sista matchen mot Akropolis slutade tyvärr med förlust 1-2, där vi målchansmässigt borde gjort processen kort. Ineffektivitet kombinerat med en sugen linjestins gjorde dock att det mesta missades eller vinkades av. Målet gjordes av Omar på straff.

Allt detta är nu historia. Framför oss står en kväll som ofta blir årets höjdpunkt. Det blir min fjärde avslutning sedan jag anlände till Tureberg/Sollentuna United. Jag låter mina minnen ta en trip down memory lane och ta mig till minnes vad tidigare årgångars avslutningar fört med sig.

2007: Festen hölls på övervåningen på Stinsvillan där ett långbord dukades upp för att fira avancemanget till tvåan. Runt bordet kunde man hitta klassiker som Johan Granberg, Ola, Philip "5:e snyggast på Stureplan" Stragne och Felsurr Carlsson. Kommandot på festen togs tidigt av dyngraka duon, iklädda träningsvästar, Micke Thorsten och Fredrik Källberg, som hade fuskat och värmt upp långt innan. Saffe och Maikel delade på "tränarens pris" samtidigt som Bashar kammade hem årets citat med visdomsorden "Owe, om du får problem, tänk bara: Vad hade Bashar gjort?". Årets spelare blev dyngrake Thorstensson efter 15 mål på en halv säsong, fylleruset lyckades även senare under kvällen få honom att tillsammans med Afrim övertyga mig att ta över driften av Svenskafans.

Övriga antaganden från den festen:

Jeff Braun var antagligen arg.

Lukas Strömberg var antagligen nykter.

Bröderna Bluff var antagligen inte nyktra.



2008: Återigen Stinsvillan som värd för spektaklet. Ännu en bra säsong skulle firas, trea första året i tvåan. (Bättre än Rotan. Skräll.) Blandad feststämning bland spelarna ledde till klar dominans från ena bordet, anförda av en återigen kraftigt överförfriskad Källberg, ackompanjerad av storebror Strömberg och fotbollsh*ran Niklas Karlsson. Limpan gjorde entré aningen sent till sin första United-avslutning men tog igen det med råge genom att bjuda hela Villan på öl och själv ge sig in i vansinniga Tequila-race med alla som vågade utmana. Hella introducerade sin kända "Born Looser"-t-shirt och Bashar blev uppkallad på karaoke-scenen efter att Freddan anmält honom att sjunga Christer Sjögrens "I love Europe".

Kvällens fortsatte med misslyckad Roninho-dealing med dörrvakten på Collage (Där det roligaste var att jag han hugga Filip Hammar för ett foto när han var på G in till Riche), och vidare via allas kompis JG in på East. Där kostade öl 85 kr och 20-åringar var inte överdrivet intressant för övriga gäster. Det var bara Katten som fick napp.



2009: Det hela vässades upp. Nu skulle vi likt de gamla Turebergarna bege oss ut på öppet hav för att fira att säsongen var över (Detta år firade vi ingen topplacering utan bara att vi klarat oss kvar). Tveksam uppslutning från chilibabberna (Vart var ni, Eyüp och Afrim!?) ledde till att det var en väldigt arisk sammansättning av människor som gav sig ut på tur med Silja Galaxy. Dejan tackade nej till att följa med, timmar innan avfärd med motiveringen "Jag har varit förkyld, och vill inte bli förkyld igen". Helt sjukt att han ens fick vara kvar i truppen efter det.

Att ha den sena middagssittningen medför genast en del komplikationer. Undertecknads hytt med Hellkurd, Ronnie och Lilla DN dövade smärtan med en Absolute Pear, 2-3 folköl från Dalarna och små huttar av Minttun som Källberg bedrev Roomservice med i korridoren. Mest fick Jeppe smaka.

Middagen förde med sig öl - och vinsugen Belgien Jätteblå, odrägligt svamlande Åberg och Carl Fredrik Patrik Ljungström som tydligen missade havet när han gick ut på däck för att pissa. Festen fortsatte natten lång (Ok, inte för alla.). Yngst (och tyngst) tjejer befann sig i snusk-Kattens rum, där även en Källberg i krypstadiet och en vänstrande Karlsson höll hov. Morgonen dagen efter bjöd på några av de tyngsta skallarna en Finlandsbåt har sett.




Vad kan vi då förvänta oss av årest avslutning. Vi har visserligen tappat tre festande jätteidioter till Rotebro, tre personer som varit fundamentala för vårt festande. Å andra sidan har vi nyförvärv som CH(Cockt Hinkad)ristian Antonio och drinkköparen Eyüp, vi har revanshsugna återvändare som Afrim, FT och Vampyr-Vedad (om han tagit sig hem helskinnad från Balkan). Dessutom har Rising Stars som Belgien Röd och Wilow fått ytterligare ett års erfarenhet.

Det stora minuset: Var är Gordon Lundh när han verkligen behövs?