alltidUnited

Västerås IK - Sollentuna United 0-1

0-1 37' Omar

Dead mans land

I somras hittade jag ett gammalt nummer av Sportmagasinet på mitt landställe. En artikel porträtterade tre stycken av allsvenskans "bad boys". Profilerna i fråga var Henrik Rydström, Pontus Wernbloom samt vår egen Paul Lindholm. Artiklarna handlade om kaxighet, attityd och vinnarskalle. Paul poserade villigt för fotograferna med den tillfälliga tatueringen "Second place is first looser" över ena axeln.

Lördagens starka Frejvictoria uppe i Hudik, mot ett för tillfället iskallt Hudiksvall, punkterade till stor del den ballongen av spirande optimism som funnits den gångna veckan på Sollentunavallen. Senaste omgångens oväntade 0-3 debacle hemma mot GUSK var tydligen inte starten på en dålig trend för Frej, såsom vi hoppats. Att direkt gå upp och vinna klart och välförtjänt i Hudiksvall är inget annat än starkt av Frej.

För vår del innebar det att vi åter befann oss sju poäng bakom Frej i serien. Samtidigt hade vi börjat skapa ett relativt säkert avstånd till de flesta lagen neråt i tabellen. Det kändes inför matchen mot formstarka Västerås att det fanns en risk att hemmaspelarna skulle kunna trycka ner oss på bara ren inställning, då vi tycktes ha hamnat i ett ingemansland.

Mister Roninho

Förutsättningarna inför matchen skiljde sig en del gentemot tidigare matcher den här säsongen. För första gången skulle det inte stå en numera 40-årig (födelsedag i lördags, grattis!) finne och styra oss från båset. Med Paul, och även Attila, avstängda samt Anders på mästerligt uppdrag på Cypern återstod bara Roninho, som skulle leda styrkorna på egen hand. Ronnie njöt av situationen och hade under hela veckan vägrat att svara på andra tilltal än "filosofen" eller "mister". Vi spelare var fulla av funderingar inför coachbytet:

- Skulle Ronnie coacha i kostym?
- Skulle alla andra passningar än nazis förbjudas?
- Skulle det bli tillåtet att passa Vedad?

Paul hade, i rädsla för att tappa greppet totalt, redan på lördagsmorgonen genomfört en matchgenomgång där han tydligt deklarerade att hans regler fortfarande gällde, att vi skulle låta Västerås ha bollen på egen planhalva och att det fortfarande inte var aktuellt att medvetet spela in bollen i mitten till Vedad.

Startelvan (som vi redan läckt, jag vet men vi upprepar för nytillkomna läsare) som tränarna utsett var följande:

Säll

FT - Afrim - Jens - Anton

Folkesson - Hezha

Hailab - Christian - Omar

Vedad

Bänken: Brille, Wilow, Freby, Gabbe, Saffe, Eyüp, Snake)

Värt att notera var att undertecknad fick ta klivet ner när tvåmetersmannen Axel var avstängd, att Folkesson kom in för att rensa upp på mitten samt att Hezha och Omar återtagit sina platser i startelvan efter fantastiskt bra prestationer mot Sandviken.

Första halvlek är fantastisk

Efter ett kortare införsnack än vanligt, där Ronnie mest fokuserade på det emotionella för att peppa igång oss spelare, startade vi matchen väldigt bra. Direkt från första minuten trycker vi tillbaka Västerås. Vi är aggressiva, vinner närkamper och förflyttar hela tiden bort från motståndarna. Afrim hittar tidigt Omar med några svepande krossbollar, vilket leder till smaskiga 1-mot-1-lägen för Omar och flera bra målchanser till följd.

Hela halvleken präglas av ett stort engagemang och härlig vilja, personifierat av spelsugne mister Roninho på bänken, som levde sig med i matchen på ett inspirerande sätt. Terland drev på som en dåre ute på sin högerkant och var hela tiden sugen på att snabbt hitta lösningar framåt. Ibland lite väl snabbt, vilket ledde till sedvanliga "luuuuuuuuugn!"-skrik från Hezha på mitten.

Attackvillige FT

Vi vinner mittfältet totalt, där Hezha gör sin bästa halvlek sedan återkomsten till United och Folkesson vinner allt i fråga om närkamper och nickdueller. Yttrarna hittar bra ytor och framförallt Omar skapar mycket från sin kant. Omar själv har flera chanser via inbrytningar, Vedad skjuter utanför i bra läge och står sportsligt på benen när han egentligen borde lagt sig och fått straff. Christian nickar snällt bollen löst bollen rakt på keepern i fritt läge och Hezha (som visade upp de bästa skotten hittills i Sollentuna United denna säsong på uppvärmningen) skjuter till inkast då han får läge. Ettan kommer ändå genom Omar som gör mål på ett liknande sött som han gjorde hemma mot Sundsvall. En snabb inbrytning från vänster avslutas med ett hårt skott mot första stolpen. Målvakten chanslös. Omars sanslösa målform fortsätter.

Bakåt är det ganska lugnt. Den nykomponerade backlinjen kan ganska enkelt hålla koll på VIK:s beryktade VSK (som i sin tur lånat från Öster)-lån Axel Johansson. Säll gör en mysig Barthez-klistring på ett skott på motrull och avstyr även en farlig omställningschans efter att Hezha tyckt att det var en rolig idé att tunnla en mittfältare på egen planhalva och misslyckats.

Here we go again...

Att hålla spelet uppe i 90 minuter är inget vi tycks vara kapabla till denna säsong. Förhoppningarna var att kunna fortsätta med första halvleks rörelse, passningsspel och inställning och göra fler mål i andra. I stället blir det stillastående och avvaktande. Vi presterar inte speciellt mycket framåt, samtidigt som Västerås inte är tillräckligt bra för att på allvar kunna hota offensivt. Första delen av andra halvlek känns därför ganska avslagen, utan att något av lagen spelar speciellt bra. Västerås skapar några hörnor, men även utan Axel har vi tillräcklig luftstyrka för att avvärja utan några problem.

Den tre man starka centrallinjen på defensiva fasta bestående av Vampyren (hur vit KAN man vara?), Långskånken och Bandana-Babben.

Extremt otrevligt

Sedan hettar matchen till. Västerås börjar flytta upp i en alltmer desperat kamp för att få till en kvittering. Flera gånger under matchen hade VIK-spelarna kommit in sent i dueller på kvicka spelare som Hezha och Omar. I andra halvlek får först lilla DN en riktig kyss utanför spelet centrum, sedan får undertecknad en välmaskerad tramp i nacken nere i straffområdet. Värst råkar ändå Vedad ut. Någon blond, anonym (märkte honom aldrig under matchen förutom vid denna tackling) mittfältare satsar ruskigt hårt på Vedad bakifrån med båda sulorna. Benbrytartacklingen hade mycket väl kunnat ge rött, men domaren väljer att nöja sig med det gula. Efterspelet blir hett, med knuffande spelare ur båda led som alla blev inblandade i ett verbalt krig med "h*runge" hit, "kn*lla din mamma" dit. Ja ni vet, alla de vanliga artighetsfraserna. Punkten på diskussionen sätter Folkesson som allvarligt beskriver tacklingen som "extremt otrevlig", mitt bland alla munhuggande kombattanter. Ibland är det fantastiskt att ha folk som bemästrar riktig vältalighet i laget!

Extremt trevlige Matte Folkesson

Lite avslutande dramatik

Slutet av matchen bjuder ändå på lite dramatik. Västerås höjer sig och lyckas skapa några chanser, där en frispark i insidan av stolpen är närmst. En frispark med lite roligt försnack. 5-6 Västeråsspelare samlas kring bollen varpå en annan i straffområdet säger "Men vafan ska hela laget slå frisparken?". "Det är som i Real Madrid, alla ska skjuta", svarar jag. "Ja, men skillnaden är att här är alla värdelösa!" svarar VIK:aren buttert. Sedan går den inbytte vänsteryttern fram och lägger en riktig pro-frispark i insidan av stolpen. Flyt.

Offensivt får vi några chanser, där målkåte mittbacken Åberg (jag känner hur jag blir förbisprungen av många i skytteligan nuförtiden!) får tåv bra lägen. Den första, perfekt tajmade, nicken går dåligt placerat rakt på målvakten efter en hörna. Nästa chans, också på hörna, slutar med att en av deras mittbackar väljer att göra en John Terry-uppoffrande täckning på min yttersida. "Gör det snabbare", sa Snake. "Din diva, passa mig", sa Afrim. Omar hinner även att dra på sig ett gult kort då han maskar vid en hörna (Domaaarn! Kolla planen! Den lutar 90 grader!!!, skrek Hezha för att förklara att Omar var tvungen att lägga om bollen. Det är en bra lutning det Hezha...)

Efter att Säll kunnat fånga de bollar som kommit in mot honom i slutet blåser domaren av matchen som förkunnar tre nya poäng till Sollentuna United. En totalt sett rättvis seger, även om Västerås hade några chanser i andra halvlek. Skönt att få revansch efter förlusten i våras, och viktigt att befästa andraplatsen samtidigt som vi sätter fortsatt press på Frej. De har två svåra matcher kvar och vi tänker inte ge dem någonting gratis. Vi är i bra form och ämnar att hålla vår fina poängsvit säsongen ut.

Seger i matchen och jag skulle vilja utdela några extra pluspoäng:

+++ Ronnie. Fick laget inspirerat och spelsuget genom sitt stora engagemang och glädje. Skapade en fantastisk atmosfär kring truppen och kändes under matchen som en tolfte spelare genom sitt ständiga påhejande och sin energi från sidan. Mycket bra!

++ Hezha. Gör sin klart bästa match under hösten. Äger mittfältet totalt i framförallt första halvlek. Vann boll, behöll boll och lugnade ner spelet. Slog inte bort många passningar och var ofta spelbar. Kul!

+ Säll. Prickfri insats i målet. Ett par fina räddningar, bra i luften och genomgående bra snack för ovana mittbackar (Läs mig). Vi håller nollan för första gången efter sommaren, det är något att verkligen ta med sig.

Jätteidioternas omklädningsrum

Stämningen efteråt var som alltid efter en seger (Eller, nja, efter 5-3 hemma mot Sundsvall var vi knappt ens glada) uppåt. Folkes extremt roliga ordval uppskattades av alla och Hezha tyckte att han och några till tjafsat så mycket att vi förvandlat hela Västerås till Sverigedemokrater. Eyüp talade om spänningen med G-punkten och sa att han hade "röstat i tävlingen" (Sympatiske Terland uttryckte demokratiskt att "Det är sjukt att hans röst räknas lika mycket som min"). Omar funderade över att åka hem och skapa tidningsrubriker som "invandraren som röstade in SD i riksdagen". Brille fnissade för sig själv och FT tyckte att jag skulle gå med i Flashback-tråden "Då fick jag senast hjärnsläpp" för att jag utan anledning flyttade hans halvdruckna Cola en meter i sidled.

Övriga noteringar:

- Äcklige Snake kallade Berbatov för "Bebban" och "Dimman" på vägen hem i bilen, som om de vore bästa vänner.

- Jag tog hem träffa ribban-tävlingen vid ankomsten Apalby. Vad är det som händer, filosofen!?

- FT kan inte köra efter skyltar och missade alla McDonald's mellan Västerås till Stäket. Ja, vi var hungriga när vi väl kom fram.

- Senaste gången vi var i Västerås och spelade mot VIK havererade Sulles orientexpress som även innehöll Monir och Sabri på motorvägen så de fick promenera från Enköping. R.I.P. gamla goda Orientexpressen!

- Ingen Bluffdryck i omklädningsrummet. Skärpning Knådarn.

- Vedads bil åkte först och kom fram sist till Västerås. Rykten säger att de stannade för en uppgörelse och att Afrim och de andra passagerarna fick trängas med likpåsar i baksätet...

Snart träning och matchgenomgång, hoppas att vår prestatjooon var okej!