alltidUnited

En av de mest sedda filmerna generationerna 86-92 lär vara kultförklarade "Remember the Titans". Själv såg jag den tre gånger i veckan under hela högstadiet då den tillsammans med en dansuppvisning filmad med handkamera var de två filmer som Edsbergsskolans elevrum hade i sin ägo. Den infekterade sammanslagningen mellan svarta (Petey, Pastorn mfl) och vita (Gerry Bertier, Sunshine mfl) som mynnade ut i ett lag med oslagbar team spirir var och är en fruktansvärt bra film.



Aaaa vadårå?

Sollentuna Uniteds trupp har under våren fyllts på med ett digert antal nyförvärv i form av Marko, Puta, Teiwo, Anton, Richie, Doni, Nebiyu, Trimi och nu senast Mike Allyn. Truppen har alltså fyllts på med 9-10 nya spelare + att Demba tagits till nåder efter sitt halvår på hemmaplan i Gambia (Anledningen sägs vara att det bara går ett flyg i halvåret mellan Gambia och Sverige så han hade inget val). Samtidigt är större delen av truppen intakt från förra årets, redan då stora trupp. De som försvunnit efter säsongens slut är egentligen bara Hezha, Axel, Hailab, Vedad och Dejan.

Innan säsongen sades det att vi i år skulle ha en mindre trupp för att öka intensiteten och kvalitén på träningarna, och att truppen preliminärt skulle bestå av 18-22 utespelare + 3 målvakter. Efter moget övervägande blev det tvärtom. Nu kör vi efter den röda devisen "Alla ska med" (Som FT sägs ha varit aktiv initiativtagare till).

Träningen som bedrevs på Bosön (Hjälp oss Rotebro, betyder det att vi har ett träningsläger varje vecka?) hade utan problem kunnat pressas in mitt i Remember the Titans, när allt fortfarande ser ut att gå åt helvete.

Vår arga tränare, coach Boone (Uttalas "Pooon" på Paulska), var extra arg dagen till ära, och inte blev det bättre av det bedrövligt dåliga spelet som de många Unitedspelarna bjöd på.

Arge Coach Pooon

Vi inledde med ett trezonspel. 10 mot 2 på en begränsad yta. De klumpiga amerikanska fotbollsspelarna fick inte alls till det och sprang mest på varandra. Bollar mot smalben, benskydd, anklar. Passningar bredvid, bakom och över medspelarna. Klackar, utsidor, sullrullningar och allt annat som coach Pooon avskyr.

Time-out.
Utskällning.

Ny övning. Laget delas upp i offence och defense. Classic amerikansk fotboll. Gutte drillade defence i klungteknik, medan offence spred ut sig på quarterbacks, runningbacks och såna där jätteidioter som bara är med för att skjuta högt och långt (Det var våra forwards). Mängden spelare gjorde att vi quarterbacks på mitten fick delta i var nionde spelmoment ungefär, och längst fram var field goal-forwardsen omutliga. Varenda boll satt 10 meter upp i luften i nätet bakom målet (Vem vill sätta bollen i fotbollsmålet när det finns amerikanska mål?).

Ny time-out
Uppgiven "Är vi inte bättre än så här!?"
Vätskepaus - vita för sig, svarta för sig



Inte ens Folkesson och Antonio pratade med varandra...

Vi avslutade med att köra några plays (Vanligtvis kallar vi det "spel"). 13 mot 13 på sjumannaplan. Premiärtränande Allyn klev av. Intressant spel, påminde om rast i mellanstadiet. Inställningen "Yes, nu fick jag bollen. Jag vet inte när jag får den nästa gång men jag håller den så länge som möjligt" personifierades av bollkåte Snake, som försökte göra touchdown varje gång han hade bollen. Teiwo vann inte många yards åt lag svart, coach Pooon stannade spelet för avhyvling. Som perfekt avslutning gör vite quarterback Åberg en fumble som svarta running-back Demba utnyttjar och vallar in lag guls kvittering på stopptid.

Visselpipa
"Då tar vi lite löpningar på det här"

Löpningar fram och tillbaka. Bra fart, bra tempo. Spelarna börjar bli rädda för tränaren. Afrim är som ett fartstreck i luften. Puta Marley sliter. Snake gör inte ett fel i sin löppteknik. Vi gör det så bra att vi slipper sista löpningen. Får göra 4*25 mage, rygg, armar istället. Coach Poon säger "See you tomorrow at 6:pm" och går ut genom dörren utan att titta på någon.

Sen skrev Atilla kontrakt med några spelare till, bland annat en kille som kom in för att han var "släkting till Nils-Eric Johansson"



#8