alltidUnited

2006

Turebergs IF går som en ångvält i division 4. Man öser in mål och ligger stadigt i toppen under hela säsongen. Stämningen på Vallen är på topp i det stabila, småmysiga svennelaget, som besitter en trupp som promenerar rakt igenom serien utan att egentligen vara nära att missa uppflyttning. Sett till namnen hade matchtruppen lika gärna kunnat vara söndagsskolan på ett blondt SD-läger i östra Blekinge. Eller vad sägs om följande matchtrupp som kan googlas fram från den gångna säsongen. Jocke, Fille, Martin, Per, Tobbe P, Anton, Mackan, Ronny, Sebbe, Lagerlöf, Simon, Freddan, JG, Haisem, Wella & Thorstensson. Inte mycket att tillägga där va?

Innan Atilla blev Atilla hette han Erik Börjesson och umgicks då och då med svenskar. Här med föreningens bäste (?) genom tiderna, Johan "JG" Gagnéus.

Den uppmärksamme finner ett fel i den tidigare nämnda lineupen. Mitt ibland alla Jockar, Freddor och Thorstar smyger det sig in en Haisem.

Haisem?
Que?
Kan man heta så?

Haisem Ali var pionjären för Chilibabbarna i Tureberg/Sollentuna United. Den offensiva milanistan med nummer 10 på ryggen var något så ovanligt som en mysfet etiopier med jätteröv, Ronaldo-ryck och ett hästskott i vänsterfoten. En spelare som kunde vara helt överlägsen ena sekunden, för att nästa sekund oinspirerat gå och slöa i ett hörn.

Var den personen som snällt nog skolade in undertecknad i laget, under mina första inomhusträningar vintern 06-07. Jag säger då det, ett helt lag med svennar och så krävs det en invandrare för att välkomna en klen liten spinkis från Bollstanäs.

Haisem på en styrketräning - ovanlig syn

2007

Första säsongen i division 3, 2007, blev säsongen då Turebergs IF transformerades. Bland nyförvärven fanns inte enbart blonda träben som Jens Åberg, Lukas Strömberg och Daniel Andersson (Ja, Katten var blonderad när han gjorde entré). Till laget hämtades också världshistoriens skäggigaste 18-åring; Bashar Hussein. Till sist så spetsades truppen med chilibabbtrion Simon Afrim, Saffe Ismail och Maikel Danho från Hässelby (Eller, Maikel kan ha kommit från Kista Hårgäng, osäker på det...).

Levande legenden Bashar

Alla dess fyra jättebabbar tog direkt plats på banan och visade att de ville vara med och påverka. Maikel gjorde 2000-talets snyggaste (?) mål via ett Maradona-solo i en träningsmatch på Skytteholm, Bashar var bäst på alla inomhusträningar och Afrim var bäst i hela laget på att turk-knyta fast sin mössa i en tofs. 3 av de fyra tog direkt plats i backlinjen, där de utgjorde en till synes omutlig mur tillsammans med den svennigaste i hela laget, Felsurr Carlsson. Framför mittfältet alternerade Saffe med ynklige undertecknad om platsen bredvid självskrivne JG.

Maikel Maradona?

Babbenyförvärven fortsatte att synas. Maikel drog, i bästa Vedad-stil, i sig ett antal cigg under träningslägret i Skåne (Enbart festcigg...kommer ihåg det så väl för att han tillsammans med Afrim spände ögonen i 19-årige mönsterungdomen Jens och väste "Du säger väl inget till tränaren om det här?". Jag gjorde inte det. Har aldrig sagt något förrän nu.) och Afrim dribblade av mig med en flick-flack i luften på en träning på Vallen. Då kände man sig bra.

Maikel säkrade segern i premiären med ett nytt drömmål, en halv cykelspark, mot favorittippade GUSK. Bashar fick ögonbrynet spräckt av undertecknads tänder och Saffe sa "H*runge, jag gillar det här laget". En ömsesidig kärlekshistoria hade tagit sin början. Afrim passade också på att göra sitt hittills enda mål (Det är faktiskt dåligt) när han bombnickade in 2-2 på övertid borta mot Gimo efter att ha vägrat lyda den smått desperate minidiktatorn Tobbe Petterssons order och tagit egen position på hörnan.

I United gillar vi mittbackar med Vapor

När avancemanget skulle säkras stod Hässelbytrion återigen i centrum. Bashar hade gjort några överstegsfinter för mycket i eget straffområde för Owes smak och hade börjat få sitta på bänken. När han sedan gjorde "militärtjänst" i Syrien en månad efter uppstarten efter sommaren blev det inte så många fler matcher för backterroristen som istället hejade högljutt från läktaren med uttryck som "Ditt STORHUVUD, så bra e du!" och "Så där skulle inte Bashar gjort, han hade gjort det bättre.".

Saffe hade sitt livs månad i slutspurten av serien och kvalmatcherna. Frågan är om klubben någonsin sett en spelare som varit mer överlägsen på plan än Saffe under 2-0-segern i hemmakvalet mot Brynäs (Highlights finns på Youtube, dock svåra att hitta) där han fick två spelare utvisade och resten uppsnurrade. I bortamatchen, där avancemanget säkrades, var det istället Afrim som tog över titeln som bäst på plan. På Turebergs avslutning fick Saffe och Maikel dela på "tränarens pris" som de spelare som var mest uppskattade bland tränarna.

Saffe - kvalets kung 2007

2008

Lyckan med de utländska importerna inför säsongen 2007 gav Atilla blodad tand. Försäsongen inför 2008 lade grunden för den försäsongen vi nu känner som standard och chilibabbtalangerna stod på rad för att visa upp sig. Kriterierna för att få provspela var inte särskilt hårda. Alla som kunde sätta vita strumpor utanpå fotbollstrumporna Cristianostyle eller i alla fall hade juniorkopian av de nya Vapor var värda att titta på. "Har jag gått fel? Jag har tydligen kommit till Syrianska.", var #14 Källbergs standardreplik när han gjorde entré i omklädningsrummet. Men, ur den stora mängden tveksamt material, kom onekligen vissa bitar av kvalité.

Först av alla kom Hezha, som var med och tränade redan innan vi gick på vinteruppehåll. Att han var bra visste vi, så bra att Torbjörn Pettersson drog på sig två röda på 20 minuter när han skulle plocka bort honom i hemmamatchen mot Järfälla. Men att han skulle vara SÅ bra som han var kom ändå som en överraskning. Hezha gick direkt in och tog tag i taktpinnen i laget med sin oslagbara teknik, snabbhet  och styrka.

Succévärvning 2008

Efter Hezha följde flera. Ostoppbare Ali Al-Mosawi var försäsongens hetaste spelare och gjorde mål på ALLT. Degen the Legend drog upp stämningen med flera hundra procent och visade sig också vara en oerhört skicklig kantlöpare, och lagom till seriestart anlände också Badji för att göra halvbabben (platsar dock inte här) Vedad och helbabben Ali sällskap i anfallet.

Ali gjorde mål i 6-7 raka matcher under försäsongen

Sollentuna United hade förmodligen sitt starkaste lag någonsin, och ledde efter 7-8 omgångar sensationellt serien som nykomlingar. Mannen på allas läppar var Badji. Han började med att sänka Råsunda med två kassar i premiären för att sedan chocka seriefavoriten Frej med ett drömmål i derbyt i andra omgången. Han fortsatte på den inslagna vägen och nätade också i bortakrossen mot en annans seriefavorit, Sandviken, där United spelade ut hemmalaget och vann med 4-1. En match där Hezha var totalt överlägsen med sin lekkamrat JG på mittfältet.

Badji på lekhumör våren -08

En formdipp kring sommaren gjorde att United tappade den riktiga kontakten med toppduon Skiljebo och Syrianska, men laget reste sig snabbt och hittade tillbaka till vårens vägvinnande spel. Degen var överlägsen på plan i 3-1 segern hemma mot Västerås där han i sin forwardsroll löpte så mycket att en av VIK-backarna i pausen utbrast "Hur faaan ska man orka med den där mörke, han är ju överallt!". Degen skrattade och sprang ännu mer i andra.

Degen the legend

Herish drogs med skador och startade bara en match under säsongen - 0-2-förlusten borta mot Vallentuna. En match som blev ihågkommen för Källbergs avslut över i friläge efter ett drömanfall; "Dom hade ju tydligen ställt dit ett sjumannamål precis när jag skulle skjuta". Istället fick han ägna sig åt rehab med sportchef Börjesson.

Herish och Atilla krigar löpning

Säsongen avslutades i stor stil, där United bland annat återigen slog Sandviken i en bra match efter mål av Hezha och babbarnas babbe, Sulle, som kommit in efter sommaruppehållet. Avslutningen på säsongen blev en klang- och jubelföreställning där Råsunda spelades ut och slogs tillbaka med 4-0. Hezha utsågs efter säsongen mycket rättvist till årets bästa spelare. Även Afrim, som tillsammans med Maikel återigen varit givna hela säsongen i backlinjen, prisades som årets buse.

2009

Silly season efter den succéartade debutsäsongen i division 2 blev den tyngsta klubben upplevt. Från laget som hängt med i toppen under 2008 tappades större delen av den ordinarie startelvan, bland dem stjärnbabbarna Afrim, Hezha, Herish, Badji, Vedad och Saffe. Lägg till spelarförluster även i arisk form (Mackan, Chrille, JG) och kvar stod vi med Katten, 14 och Lilla DN som skulle göra vad vi kunde för att upprepa fjolårets spel.

Tur då att Sulle tog sitt ansvar och klev fram som den nya solklara ledaren för Sollentuna Uniteds egen Orientexpress. Omgiven av starka namn som Degen the Legend, Maikel och nye bjässen Kabba Langley spred Orientexpressen ut sig och dominerade de mesta den gav sig in i. Se följande artikel från dåtidens SvenskaFans för att på allvar minnas 2009 års jättebabbar.

"Akta - här kommer Orientexpressen!

De är tränade, skolade, iskalla. De har inga gränser. Uniteds egen dödspatrull är redo att assassinera Division 2 Norra Svealand.

Orientexpressen grundades för två år sedan. Då var det bara en bil till ett träningsläger. Idag är det något större. Mer än en bil. En livsstil, ett brödraskap. Blood in blood out.

I den hyrda Toyotan till träningsläger gällde inga lagar, inga regler. Det var äta eller ätas. Slagsmål i baksätet, kasta saker på varandra med avsikt att skada, Anaconda i fönstret, svordomar på 100-tals olika språk, ka-chi-bom om allt, bensinstopp, knuffa bilen genom rondellen, stoppad av polis, 160 km/h och helljus på motorvägen.

Orientexpressen är en historia i sig.

Bara de tuffaste släpps in. Nya platser behövs ständigt fyllas. Efter att de tidigare ledarna Simon Afrim och Safir Ismail tvingats fly landet är det många nya rekryter som försöker slå sig in i år. Sollentuna Uniteds fansite ger er här exklusivt allt ni behöver veta om Uniteds livsfarliga Orientexpress.

Maikel Danho, 23 år, driver

Är officiellt titulerad som chaufför men alla med insyn vet att Maikel i själva verket är indragen i mycket smutsigare verksamhet. Håller på ytan en lugn, ansvarsfull ton men är iskall och saknar helt heder och moral. Aspirerar med sin rutin i gänget på en av ledarplatserna.

Süleyman Baran, 26 år, hitman

Livsfarlig och oberäknelig. Kan ena stunden vara en hedersman för att nästa sekund hugga dig i ryggen. Lever efter mottot: "I can handle a trigger, that's all that matters." En av de ledande inom organisationen.

Degen Menstab, 26 år, hustler

Fullständigt galen, är ligans joker. Hans kontaktnät är brett och han kan förse ligan med information och grejer efter behov. Fantastisk kameleont och orm som kan nästla sig in bakom fiendens linjer. Motståndare luras ofta av hans alltid glada humör, men allt är bara spel för galleriet.

Ali Al-Mosawi, 20 år, brains

Ligans högutbildade analytiker som sköter ekonomin och handeln. Var tidigare påtänkt som hitman men fick dissen från den tjänsten då hans inte ens klarade av att avrätta en lagkamrat med ägg nere på träningslägret.

Saman Haidari, 20 år, new recruit

Storväxt gorilla som främst jobbar med beskyddarverksamhet. Som ny i gruppen har han fått ta mycket skitjobb. Har ibland vägrat vilket skapat oroligheter. Verkar nu ändå ha förstått sin plats och är ett starkt komplement till de aggressiva, men aningen småväxta ledarna.

Aydin Ünsal, 22 år, new recruit

En charmknutte. Hans fantastiska sätt med tjejer kommer göra honom ansvarig för Orientexpressens eskortverksamhet. Ledarna inom organisationen är dock oroliga på en punkt. Ünsals begränsade kunskaper i engelska kan skapa problem när ligan ska expandera sin business utomlands.

Sabri Coskun, 24 år, new recruit

Har redan etablerat sig som en av de mer tänkande inom organisationen, är tänkt att avlasta Al-Mosawi. Vet var och när stötarna ska sättas in kommer med sitt kyliga sinne vara en bra motpol till den impulsivitet och ibland naivitet som framförallt Sulle visar när han tror att han ensam kan fixa allting hela tiden.

Kabba Langley, 23 år, wild card

Egentligen inte en fullvärdig medlem i Orientexpressen men verkar ändå tvingas in i gruppen. Detta fantastiska muskelberg kan bli en viktig resurs för Orientexpressen när det ska till hårdare uppdrag som öppna eldstrider, indrivarverksamhet eller fysträning. Har även ett specialvapen som han är ensam om i sitt slag.

Jag tvivlar på att det är många lag i serien som har en spets som kan överträffa dessa grabbar. Vår onda sida kommer vinna många matcher när motståndarna inte vågar stå upp, när det börjar bli otäckt.

Ett första exempel på Orientexpressens styrka såg vi i matchen mot IFK Trelleborg. Kabba Langley började med att utnyttja sina kilon och sin hänsynslöshet när han med ytterligare en monsternick kvitterade Trelleborgs ledning. Degen the Legend avgjorde sedan matchen med ett fantastiskt vänsterskott och segern var vår. En försmak, en försmak på vad som komma skall.

Jag säger bara, Akta - här kommer Orientexpressen!"

Orientexpressen såg alltså otroligt intressant ut – på pappret. I realiteten gick det sämre. Säsongen inleddes med två raka förluster. I match tre kom en vinst – 2-0 borta mot Västerås. Ali var bäst på plan men var efter den matchen avstängd i en månad för en skalle i en reservlagsmatch. Ali kom aldrig tillbaka. Sulle dribblade, tjurade och var allmänt ojämn. Sabri jobbade den mesta tiden. Aydin försvann. Degen försvann. Istället blev det en annan chilibabb som blev årets mest framstående.

Superbabben Sulle

När United mötte Frej borta i seriens sjunde omgång låg man på nedflyttningsplats efter endast en vinst och fem förluster. Tränare Owe Bergström hade avgått, utbränd, och till denna svåra bortamatch ledde Atilla laget. Med från start fanns Omar Eddahri, på lån från Väsby. Omar visade direkt att han kunde vara skillnaden mellan vinst och förlust för det ojämna Sollentuna United. Han spelade fram Snake till öppet mål och fick efter matchen pris som bästa spelare på plan när United chockade och vann med 2-1.

I sin hemmadebut gjorde Omar kvitteringsmålet mot Sandviken, och i nästkommande match mot Vallentuna gjorde han hattrick. Målen fortsatte att komma efter sommaren med ett mot Älgarna och två var mot Vallentuna och Söderhamn. 9 mål på 7-8 matcher blev Omars facit under säsongen, innan han blev tillbakakallad till Väsby. Med facit i hand kan man konstatera att utan Omars inhopp hade Sollentuna United antagligen spelat division tre 2010.

Räddaren i nöden 2009

2010

Förra säsongen studsade Sollentuna United tillbaka, och gjorde vår bästa säsong någonsin med en andraplats. Självklart gjorde vi det inte utan inflytelserika chilibabbar. Redan mot slutet av förra säsongen hade Saffe och Badji kommit tillbaka, och nu fylldes hemvändarkontot på med Afrim och Vedad. Föreningen fick också en ny favoritchilli i miniturken Eyüp. Omar ryktades länge vara på ingång permanent inför säsongen men vi fick nöja oss med fastighetsförvaltningsbabben Christian Antonio, som efter mycket tjatande lyckades övertyga Atilla om att han skulle få komma och provspela (Det var lite tajt på träningarna då, eftersom hela den somaliska mittfältsdiamanten från Tensta BK hade imponerat på Atilla via telefon och i vanlig anda fick 3-4 månader att visa upp sig). Eritrea-Antonio lyckades dock ta sig in i laget, vilket klubben senare fick anledning att visa sig tacksamma över.

En harmonisk vår förflöt. Chilibabbkontot fylldes på med telefonsnackande Demba, och vadmonstret Hailab. United låg ständigt med i toppen, med en peak under 3-4 veckors serieledning. Det på förhand hypade El Clasico blev en ojämn historia där tre chilisar (Om man man räknar Vedad dit) noterade sig i målprotokollet i 4-0-segern. När Atilla sedan presenterade drömvärvningarna Omar och Hezha under sommarfönstret såg hela föreningen en höst i guld framför sig.

Det blev dock inte den klang- och jubelföreställning vi förväntat. Visserligen gjorde Omar 8 mål på lika många matcher och vann den interna skytteligan. Men han blev aldrig lika dominant som året innan och även Hezha misslyckades med att nå den nivån han tidigare spelat på. Däremot växte mjukisbyxmaestro Antonio successivt och sprutade in poäng i form av mål och assist. Segregationsproblemen var större än någonsin. Det var inte längre tillåtet att tala fritt mellan lägrena. Chilibabbarna trixade för sig själva innan träningarna. Svennarna stod och passade varandra med stenhårda bredsidor. Gayduon Folkesson/Antonio var undantaget som bekräftade regeln och stod och nötte Honda-passningar på sitt håll.

Vi reste oss hyfsat spelmässigt ändå och gav nästan Frej en match hela vägen in, men de var för starka och vann serien fullt rättvist. En fin avslutning med 3-1 mot Enköping fick sätta punkt för säsongen. Christian utsågs efter säsongen till säsongens spelare (+ alla andra pris man kan vinna) och konkluderade därmed Chilibabbarnas comeback som maktfaktor nummer ett i Sollentuna United.

Årets chilibabb 2010

2011

Vi står nu inför en säsong där vi går in i serien som en av favoriterna. Framgångsreceptet? Mer Chilibabbar såklart! Atilla jobbar hårt för att göra den svenska influensen så liten som möjligt i laget och i skrivande stund (truppen inte satt ännu) skulle vi kunna ställa upp med följande lag: Poja – FT (tysk) – Teiwo – Afrim  - Reynoso – Antonio – Eyüp – Liridon – Badji – Omar – Nebiyu.

Med den totala motsatsen till truppen som fanns i Tureberg 2006 avslutar jag därmed det mig veterligen längsta inlägget jag någonsin skrivit till den här bloggen. Hoppas att ni alla har tid att läsa detta, en hyllning till alla de Chilibabbar som förgyllt mina år i Turebergs och Sollentuna United.

*Allt är skrivet med en stor dos ironi och kärlek

#8