alltidUnited

Som avslutning på en vecka så kall att löpningarna efter styrkan ställts in (Igen! Härligt!) och Folkesson burit långkalsonger dygnet runt skulle vi försöka oss på att spela en match mot Spårvägen på Skytteholm. Termometern kröp hela tiden neråt och när matchen sparkades igång, "internationell matchtid", 20.30 så var vi nere på -15 och nosade.

Denna matchen var den sista med så kallade "sociala" uttagningar. Från och med nästa onsdags kvällsbatalj mot Frej kommer vi att börja med mer normala matchuttagningar. Vår för tillfället rejäla spelartrupp tillät oss att kunna ställa upp med två elvor + lite därtill.

Starting 11:

Säll

FT - A. Lindberg - Gabbe Ö-B - Reynoso (25´Freby)

Folkesson - Jens (c)

Badji - Richie - Snake

Hamoudy

Efter en kortare men intensiv uppvärmning tog matchen sin början. Matchbilden tydlig redan från start. Ett klart bollskickligare United för spelet medan Spårvägen kör på djupledsbollar på två löpande norrman + en svensk beast. Vi spelar bitvis ganska bra, men slarvar ibland med passningarna, vilket kan straffa sig på lite snöigt och halt underlag. Det farligaste Spåret är ett halvfriläge från vänster, som Säll är ute och täcker av perfekt.

Efter ett par farligheter framåt, ofta genom svepande spelvändningar (Crossbollsskungen FT!?) gör vi 1-0 efter en konstig situation. Det lär ju ha varit någon form av fast situation. Hur som helst studsar en andraboll ut till Folkesson som luftar vänstern. Snett som fan. Som tur är kommer en tillbakavandrande Snake att befinna sig mitt i bollbanan och skarvar nonchalant bollen in i mål med utsidan/klacken. Offside? Nej, tydligen inte. Vilda protester från de hetsiga Spåretspelarna, själv har jag ingen aning. Klart är i alla fall att de hade några riktigt slöa slackers i backlinjen som inte direkt var snabba på att lyfta upp.

Några minuter senare fullföljer Spårets dinosauriehjärna på topp i en närkamp med Anton med befarat fotledsbrott till följd (Det blev inte så farligt, men vi trodde det då). Anton tvingas bryta och Afrim får blixtvärma upp kroppen innan han tar plats på mittbacken. Han får en lite trasslig start. I en snabb omställning efter ett bolltapp av Hamoudy vänder Spårvägen på steken och mr. Dinosaurie löper sig fri och blir neddriven av Afrim bakifrån. En av de solklaraste straffar jag sett, ändå cred till Afrim för hans reaktion mot domaren "Asså, SKOJAR du eller???". Mer sånt. Den fällda forwarden skjuter straffen förutsägbart åt sitt vänster. Tyvärr var inte Säll lika smart som analyserande duon Åberg/Folkesson och slänger sig åt fel håll. Kvittering.

Kvitteringen blir en väckarklocka för Sollentuna United som därefter reser sig och egentligen inte släpper till någonting på resten av matchen. Vi håller i bollen med ett större tålamod och trötta motståndare får uteslutande springa utan boll. Deras egna djupledsbollar blir lättlästa efter ett tag och de för ingen lycka med sig.

Snake är nära att göra sitt andra mål då han får en kalasträff på en hörnvariant, bollen räddas på mållinjen. Hamoudy misslyckas att överlista målvakten vid ett friläge och mitt distansskott väljer att dyka ovanför istället för i krysset. Tvåan kommer istället genom Matte. Snake får drömläge för en cykelspark efter ett inlägg. Tabbar sig. Missar bollen. Rent utsagt dämpa bollen med sin usla bicykleta! Liggande föser han sedan vidare bollen mot Folkesson som kliniskt dunkar in bollen vid närmsta stolpen med vänsterfoten. 2-1! Resterande minuter spelas av med bollinnehavet 96-4 i Uniteds favör.

I paus byter vi ut den iskalla (alltså, fysiskt iskalla) förstaelvan mot följande manskap:

Marko

Freby - (65' Wilow) - Afrim - Teiwo - Anton W

Eyüp - Christian

Nebiyu - Doni - Omar

Trimi

Läste nyligen i Aftonbladet att Barcelona funderade på att byta namn till BK Passningsfetisch, och något liknande kan väl sägas om grabbarna som United byter in till andra halvlek. Bollen går direkt på ett snöre mellan Eyüp, Christian, Doni, Nebiyu och Omar. Inledningsvis i halvleken kombineras också detta med en härlig löpvilja, vilket totalt drar isär stackars Spårvägen. Trean kommer ganska snabbt, efter ett riktigt snyggt anfall. Omar, efter att ha lurat en motståndare, sätter bollen i djupet till vänster till (Ja vem var det? Nebiyu? Trimi?). Sedan går bolle enligt skolboken på en touch in mot första stolpen där en påfyllande Doni smäller in den. Kvalité!

Vi fortsätter att styra och ställa. Trimi får två chanser. En går i burgaveln, den andra går över. Omar visar prov på internationellt kroppsråk i uppgivenhet efter att inte fått passningen. Ju längre halvleken går, ju mer bekväma blir vi. Vi dominerar fortfarande bollinnehavet stort, men det leder inte lika mycket när löpningarna stannar upp. Ändå bra kontroll på händelserna. Christian växer fram som pappa på mittfältet och kontrollerar det mesta. Sista tio kommer Spårvägen tillbaka i en sista våg av momentum, men de skapar ingenting nere hos Marko, som mest fick koncentrera sig på att inte frysa ihjäl.

Blir till sist en ganska bekväm seger, där spelet under stora delar är riktigt bra med tanke på att vi byter hela laget i paus och många fortfarande inte känner varandra på planen. Det mest glädjande var att vi i perioder spelade med enormt bra tålamod, rörelse och passningsspel och inte lät Spårvägen låna bollen. Det är också i detta vår största fara ligger. Vi kan räkna med att vara bollhållande i de flesta matcherna i serien. Då kan vi inte missa vissa enkla passningar, som vi fortfarande gör. Det är inget annat än ett öppet mål för våra kontringssugna motståndare. Men matchen i fredags visar att vi har kommit en bra bit på rätt väg.

Insatser att plussa extra för: Snake, Christian, Nebiyu.

En riktigt hård vecka väntar, innan vi går på en veckas sportlov. Dubbla matcher, Frej och Farsta, samt ytterligare fyra träningspass. Allt känns dock väldigt mycket lättare när man vet att vi har en veckas läger i Turkiet att se fram emot om mindre än en månad. Det ska bli rätt okej.

Nu blir det Old Firm! Alla får akta sig imorn på Bosön, jag kan ha blivit inspirerad av det förväntade blodbadet på Celtic Park.

#8