alltidUnited

Svensk fotboll bygger traditionellt lagen bakifrån. Därför fortsätter AlltidUnited återblicken på säsongen som varit med de som ska förhindra att motståndarna får attackera våra målvakter - backlinjen.


2. Filip Terland

Mannen med dunderlår och basröst, FT, återvände inför säsongen till United efter ett halvårs försök till att torska oskulden och stå på huvudet på öltunnor i USA för att förstärka Unitedförsvaret inför säsongen 2010. Tog tidigt en större roll i gruppen än senast, och visade pondus på många sätt, både på och utanför planen.

Etablerade ett skräckvälde i bloggens kommentatorsfält, under numera världskända aliaset "FT", där han både han med en Silenzio stampa samt spy galla över alltifrån undertecknads hårfärg till träningsupplägg, David Lundh och AIK:s bedrövliga vårform.

På plaen älgades det på bra inledningvis av Terland på högerbacken. Assisterade till Snakes segermål i premiären och psykade totalt ner ynklige Kalle Ramsell i det så hypade mötet på Skinnaråsen i maj. Försökte också etablera smeknamnet "Vaskarn" för egen del, vilket fallerade totalt på hans undermåliga kvalité på skor, att han inte ville spela golf för att det var för dyrt plus att han konstant är en vandrande reklampelare för Dressman.

När hösten kom hade Filip etablerat sig som en av grundpelarna i laget, O'boy-rasist samt hela Rotebros favorithatobjekt. Hemma mot Sundsvall firade FT detta med att sätta dit sitt första mål för Sollentuna United, via en distinkt fösning in i öppet mål. Var annars rätt så slö och skyllde själv på dålig kondis, men gjorde bra ifrån sig och plockade bort såval Ramsell (återigen) som Frejs Micke Erstadius. Är en viktig pjäs i laget och en av de fundamentala jätteidioterna som krävs för att bloggen ska hållas i drift.




3. Axel Sjöberg

Världens tredje största registrerade fotbollsspelare efter Jan Koller och Nikola Zigic (På FIFA är de två största Naldo och van Buyten), Axel Sjöberg, skrev på för Sollentuna under den kallaste delen av vinter. Verkade vid en första anblick ganska teknisk, och en spelare med bra passningar. Det var han - ibland.

Tog redan från start en plats centralt i backlinjen, en plats som han sedan inte släppte på hela säsongen. Var med sin storlek och styrka oerhört nyttig genom hela säsongen och därmed svår att flytta (Plus att han var den enda spelaren i hela truppen som passionerat levde sig med i övningar som y:et, basketsvängen och kolonnövningar. Sånt gillar tränare.).

Efter att halvt ha krediterats för ett självmål på Bosön mot Akropolis dröjde det till sista matchen innan sommaren förrän Axel spräckte nollan i serien. Dubbelt upp. GUSK fick sota för ett målsuget tvåmetersmonster och Axel sänkte på egen hand de fula gula från Uppsala med två nickmål på Vallen. Han sedan med att göra två i egen bur under några tuffa höstmatcher innan han höjde sig återigen mot slutet och spikade igen.

Utvisad i premiären och även avstängd senare efter många varningar. Vet hur man tacklar hårt. Sånt kan uppskattas i USA, dit Axel nu styr sin kos. Nåt obskyrt universitet hade tydligen användning för en mjäkig dunderklump som på ett hyfsat sätt vet hur man står i vägen för andra. Tack för i år Axel, välkommen åter.



4. David Lundh

Ett av vårsäsongens stora utropstecken, alla kategorier, i Sollentuna United var David "Gordon" Lundh. Solvallafantasten med de brittiska sympatierna från Spånga rörde om rejält i grytan under det dryga halvår han frälste United med sin närvaro innan han vek ner sig.

Etablerade sig själv i laget på andras bekostnad då han konstant smygmobbade Folke med assistans från jättequislingen Antonio. Tog själv i så han sprack i dubbel bemärkelse och döptes tidigt till David "en hantel för mycket" Lundh. Låg i ständiga klasskrig med FT, som ofta tvingades ta till personangrepp ("Gordons hår är som en fotbollsplan, det växer bara på sommaren") för att få tyst på den mångsidige Lundh.

Peakade fotbollsmässigt i början av serien, då han uppträdde som en riktig superstar och bland annat nätade i två raka matcher med bud på mer. Drack sedan så sjukt mycket bärs i Liverpool ("Vilket jävla land! Fatta människorna de producerat; filosoferna, författarna, musikerna, politikerna! Sjukt!) att han aldrig riktigt hämtade sig. Slöade några matcher som kapten i b-laget innan han vek ner sig kring sommaren. Spenderar numera sin tid med att posa med småbarn på Facebook och hitta finurliga namn på självmordsbombare. Vi saknar dig Gordon, kom tillbaka!



6. Nicklas Hellsten

Nicklas Hellsten, jätteidioten från Borlänge, såg säsongen 2010 som en comeback efter ett skadehelvetets 2009. Rövade sig också fram längst vänsterkanten under träningsmatcherna, men fick när säsongen började oftast ge vika till borlänge-buddien Bustad Öberg Enberg eller långdistanslöpande DN (Den Nördige).

Drog hela tiden ett tungt lass socialt i laget som navet som både kunde prata svenska och även Chilibabb, det andra officiella språket i Sollentuna United. Som assisterande kapten hade han en fot i alla läger och var därför en första klassens informationskälla. Var även den som alltid (med- och motvilligt) var Resultat-Dannes favoritspelare i Sollentuna United.

Efter en inspirerande insats som vänsterforward i en b-lagsmatch på Sportfältet gick Hellas dröm i uppfyllelse när han fick leda styrkorna som kapten på Goodison mot favoritlaget. Han gjorde det med den äran och abdikerade från sin post på topp för att istället flytta hem till karriären som inavlad jättebonde. Sägs trivas utmärkt och har dessutom passat på att vika ner sig en gång till, från Falun till ett för mig okänt div 4-lag. Enormt saknad på Sollentunavallen.



18. Gabriel Öberg Bustad

Dalmas nummer två, hårfagre Gabriel med fjorton efternamn, anslöt ganska sent på försäsongen från Dalkurds lillebror, IK Brage. Imponerade stort inledningsvis, skadade sig typiskt nog i sin debut i Bosöns innehall. Visade då prov på den tjurigaste proffesionalism som skådats i rehab sedan Johan Gagnéus höstsäsong 2008.

Fick inleda säsongen som vänsterback, då Axel och Gordon Lundh lagt rabarber på mittbacksplatserna. Gjorde godkänt ifrån sig på en ovan position, och än bättre då han fick ta klivet in i mitten. Kallades för Torres av restaurangpersonal i Liverpool och han med att floppa i VM-tipset sitt fotbollsnörderi till trots.

Jobbar för närvarande på att införa klubbkostymer till bortamatcher samt att hitta ett roligare lag att följa än Barcelona. Är också en av de få personer i laget som kan stava till andra saker än "mamma", "död" och "über alles" och har därför goda chanser att bli med i crewet kring den mediala United-bevakningen, i vilken han redan debuterat med ett första alster.





20. Anton Wiklundh

Supernördige Lilla DN fick en ganska tuff start på säsongen då han, som vanligt, var lite sjuk och skadad om varann och inte riktigt ansågs redo för inledningen av serien. För en som alltid brukar närvara på planen blev det en omvändning att istället få tala Edsbergsminnen med Ake Beercan på bänken. Tog dock tillbaka sin plats 5-6 matcher in i serien och härjade sedan upp och ner längs vänsterflanken som vanligt.

Liverpooltorsk som han är (han har ett tufft år...) blev dagarna i England årets höjdpunkt, där han med bindeln kring armen lekte Steven Gerrard i andra halvlek mot Everton. Tillsammans med Paul den som fick de allra mest fontäniska orgasmerna i Liverpools supportershop.

Var under hela säsongen totalt iskall framför mål. Inte ett enda blev det på hela säsongen. Brände de lägen han kutade till sig, och var heller inte framgångsrik med assist (att bli fälld till straff är INTE assist!). Ryktas ha varit ute och sprungit två gånger varje dag sedan mitten av oktober för att vara i superform när nästa säsong drar igång.



23. Niclas Wilow

Niclas Wilow, alla curlingbarns moder, var 2010 redo att dra igång sin första hela säsong som senior efter att ha anslutit under sommaren 2009. Inledde lovande, då han efter Kabbas avhopp ägde lagets bästa kropp och därför kunde gå in med högt huvud till styrkepassen.

Hamnade efter träningsmatcherna bakom FT:s enorma röv på högerbacken, men lyckades ändå skapa rubriker genom att ta en simtur i Liverpools kanaler och få till det med 51 tjejer på två veckors sommarledighet. Besitter en järnpsyke, och stred på enormt under hela säsongen trots lite speltid. Tog också chansen när han fick den borta mot Hudiksvall, och var den som startade igång ett av årets snyggaste mål; Flygande Folkes nick i krysset.

Har tvärt emot alla gissningar inte chillat på pappas plånka efter studenten utan har istället gett sig in i modesvängen, kombinerat med en framtida satsning mot proffstouren i golf. Han också med att bli målskytt i Slaget om söder då han kliniskt avslutade en Snake-pass till 4-1 mot Älvsjö. Framtidslöfte i många aspekter.



25. Simon Afrim

En i övrigt arisk backlinje kompletteras med Chilibabb-ledaren Simon Afrim, som inför säsongen återvände till Sollentuna United efter diverse utflykter i Tyskland och Solna. Simon gjorde kanske den under mest remarkabla transformationen - från den bespottade latmasken som Paul lade fem minuter på att härma hur fel han gjorde i Turkiet - till klippan som backlinjen vilade på och dessutom (Tillsammans med Vedad och Christian) tränarfavoriterna som inte kunde göra fel.

Tog sig in i startelvan till hemmamatchen mot Köping och började med fyra raka segrar och 10-1 i målskillnad. Sen var platsen aldrig direkt hotad. Dock stor besvikelse att Simon blev mållös. Hans enda mål kom i debuten mot Köping och blev bortvinkat för offside. Fortsatte att spela bra med hög lägstanivå, åt bland annat upp Köping-Bangura totalt under höstmötet. Spelade förmodligen, likt undertecknad, på glädje efter Inters trippel under våren.

Har i sedvanlig Afrim-anda varit noga med att inte slita ut sig under oktober-december. Då han har dykt upp har han oftast opererat som teknisk vänsterforward, med sina kvicka sulor och flacka inlägg. Lagom till nästa säsongs start bör han dock vara tillbaka på mittbacken, där han är en av de viktigaste pjäserna för Sollentuna Uniteds framgång. Har nyligen skrivit på nytt kontrakt. Bra.




#8