alltidUnited

Nu har vi gått igenom spelarna från säsongen 2010. Återstår bara jätteidioterna vid sidan av planen. Här är 2010 års United-ledare.


Paul Lindholm



Efter att ha lyckats med uppdraget att rädda kvar Sollentuna United i division 2 under sitt första halvår i klubben stod  halvkändisen, Kalmarhataren och Liverpoolsupportern Paul Lindholm säsongen 2010 inför sitt första helår som tränare för Sollentuna United. Efter att ha heltidsanställts med den udda titeln klubbdirektör/tränare satte han full fart direkt, där fysträning på fysträning varvades med de sedvanliga nattpassen på Skytteholm.

Förde laget framåt hyfsat framgångsrikt under våren, där laget peakade under fyra raka segrar där man var serieledare under ett par omgångar. Njöt i fulla drag under lagets vårresor. I Turkiet bevisade han återigen att han är något så ovanligt som en finne med pigment (Han tillät sig själv att njuta i solen medan vi andra som skulle spela hotades med tortyr och död om vi satte en fot utanför hotellrummet.). Bedrev också ett enmansmästerskap i att kritisera Afrim under några härliga veckor på våren.

Är den typen av person som utnyttjar sin makt som tränare genom att dra fram sinneslöst dåliga skämt som någon skrattar åt bara för att han hoppas få mer speltid. Till exempel när Limpan gick igenom reglerna för händerna-i-fickan-ger-armhävningar-no-matter-what-tävlingen på Arlanda. När Limpan sätter ner händerna i fickan för att visa avbryts han snabbt av ett "Ååpps!, Anterss - tiie armhäfningar!" (Christian Antonio utlät ett litet "hehe").

Bedrev under hösten en aning slentrianaktig träning, där han under en tvåmånadersperiod verkade ha glömt bort att det fanns andra övningar än Y:et och doppboll (Nu skrattade inte Christian längre). Fick dock igång laget igen och kom nästan nära att skaka om Frej, då en torsk hemma mot Strömsberg satte käppar i hjulet. Blev taktiskt uppvisad på läktaren helgen innan han skulle fira 40 (Jag var riktigt nära att skriva 50, fick kolla Wikipedia!), slapp dock likt David Beckham att åka på taktiska böter i efterhand för den medvetna avstängningen.

Anders Limpar



Assisterande tränaren och den oslagbare glädjespridaren Anders Limpar gjorde sin tredje säsong som assisterande tränare i Sollentuna United under 2010. Var som vanligt på hugget, även om golfandet kanske inte riktigt gick som önskat, en helt enorm satsning till trots.

Presterade några fantastiska timmar under hemfärden från Turkiet, då en tapper grupp resenärer fick resa via Istanbul istället för det bekväma direktflyget hem. Tror varken att jag själv, Christian, Snake, Jeppe eller Wilow sörjer det speciellt mycket då vi fick uppleva en Limpar i absolut toppform. Från att ha nynnat cirkusjinglar och avfärdat medresenärer som "riktigt ryskt bottenskrap" fortsatte han med att ropa "Härligt Slumdog - bort med snigeln från läppen nu!" till en mustaschprydd pojke i incheckningsdisken. På planet somnade han för att vakna upp öga mot öga med en jätteterrorist, varpå Limpan högt utbrister "VAD ÄR DET FRÅGAN OM!?".

Myntade inför Liverpool-resan uttrycket "jätteidiot", som efter det blev det näst mest använda uttrycket efter svårslagna "ok" i världen under 2010. Behandlades med vördnad i Storbrittannien ("Fatta asså. Om engelsmännen ser upp till en, då e man stor asså!", sa David Lundh) där han artigt nickade och gjorde stora ögon när guiden på Anfield beskrev känslan av att se "This is Anfield"-skylten och gå ut på gräset.

Såg under säsongen lite segare ut på planen än tidigare - mycket beroende på den hysteriska styrketräningen han bedrev för att kunna visa upp en superkropp i Mästarnas Mästare. Kallade Christer Ulfbåge för en myglande Ostbåge under en golftävling och är fortfarande den som slår flest tunnlar på träning. Har en viss förkärlek till kvadrat, där tio minuter ofta blir femtio. Så enormt viktig för Sollentuna United.


Mister Roninho



Att Sollentuna Uniteds kanske intelligentaste spelare (Precis före Bashar) den senaste femårsperioden skulle bli ett spännande tränarämne var ingen skräll. Därför kändes det kul och spännande att mannen som vet att kraften och nyckeln till framgång sitter i håret, Ronnie Hellberg, tog plats i tränarstaben inför 2010. Skulle enligt dragna riktlinjer vara ansvarig för rehabträning samt ha en nyckelroll i försvarsspelet.

Huvudansvariges ovilja att dela med sig samt födseln av en riktig liten Curling-Vilgot satte dock lite käppar i hjulet, Ronnie fick kanske inte det inflytande han velat/borde fått. Fungerade ändå som ett ovärderligt bollplank då han ofta kom med råd och feedback - både fotbollsmässig och civil. Dippade dock skrämmande snabbt i sitt eget fotbollsspelande och satte nog inte en enda boll i ribban under hela säsongen.

Fick sina minuter i rampljuset under hösten då både Paul och Atilla snackat upp sig på läktaren och Limpan lekte TV-lekar på Cypern. Med det närmsta en United-tränare kom ett Remember the Titans-peptalk fick Ronnie igång trupperna såpass att vi med en fantastiskt bra första halvlek spöade på Västerås IK med 1-0 på bortaplan. Tyvärr var detta den enda matchen Ronnie fick basa för laget - man kan verkligen kalla honom mr: 100%. Verkar i dagsläget inte bli kvar inför nästa säsong, vilket är hemskt tråkigt. Du kommer vara enormt saknad, mister.



Atilla



Jätteturken Atilla hade sannerligen inte legat på latsidan under Silly Season, som vanligt. Även om det under några mörka träningar verkade räcka att ha gjort ett inhopp i Athletico Husby för att bli Börjessons brorsa, redde det senare upp sig och Atilla förstärkte laget på ett bra sätt. Större delen av det som kan ses som en genomgående ordinarie elva var nya eller nygamla spelare. Lovade tidigt stordåd från Andrés Thorleifsson och spräckte årsbudgeten på Anders Lindberg, annars var det ok.

Var som vanligt själv sugen att snöra på sig skorna. Drivs av ett enormt självförtroende på planen - ibland bra ibland mindre bra. Såg riktigt seg ut stundtals - men tiqi taqade sig tillsammans med Xavi Åberg till en överlägsen seger på Finch Farm i Liverpool. Fick dock nöja sig med b-lagsspel, där höjdpunkten på säsongen blev att hamra in 14-0 mot Väsby Uniteds (Med den underbara lagkaptenen: "Vem ska jag passa!? Ni e sämst alla!!!") juniorer på Sportfältet.

Lyckades efter fler turer än kärleksrelationer i ett Gossip Girl-avsnitt (Kanske bara jag och Folke som grejar den referensen?) styra upp träningslägret i Turkiet, vilket vi får vara honom evigt tacksamma för. Har inför den här säsongen lovat såväl allsvenska målvakter som comebackande mittbackar - vilket vi hittills inte sett röken av. Vi får hoppas att Atilla bjuder på lite magi i djungeln av de ukrainska superstjärnor, felplacerade vänsterbackar och fruktansvärda basröster som figurerat på planen hittills i år. Annars kan det bli jobbigt.

Bröderna Bluff



Varje fotbollslag behöver en grund, en stöttepelare, ett fundament. En stor anledning till Turebergs/Sollentuna Uniteds framgångar de senaste åren är att vi har två. De fantastiska bröderna Andersson/Engvall - på senare år mer kända som Bröderna Bluff, är kanske de två viktigaste personerna som finns för att vi ska kunna göra det vi gör, och samtidigt trivas så bra som vi gör. Två stenhårda brorsor, med vader som utklassar Vedads lår, kan Sollentuna utan och innan och verkar ha varit med så länge att ingenting tycks ha passerat dem förbi.

För Thure G Groggs del var hela våren en enda lång räkmacka. Från att tidigare ha ansvarat för precis ALLT kring laget hade han nu fått prima assistens av Åke Burköl, som skötte materialet med den äran. Thure kunde istället fokusera på trevligare saker, som att åka med herrklubben på Whiskeykryssningar, hosta målarfärg och försöka förklara för en korkad bartender i Turkiet vad en Jägermeister är.

Roffe Bluff ville inte vara sämre han. Förutom att ge Simon Afrim behandling före, under och efter varje träning han Roffe bara under våren med att såväl dricka slut på Turkish Airlines alkoholförråd på flygplanet till Turkiet samt att ge ut så mycket tabletter att det nästan kunde dövat Rotebros smärta efter 0-4 i röven i vårderbyt. Tog dessutom lite tidigare semester, för att glida iväg och ha det gott i det enligt honom oupptäckta semesterparadiset Polen.



Gutte Källberg



Vad nu då? Gutte hade ju lagt av och skulle inte vara med längre?

Det var ju det man hade hört. Hade den gode Gutte till slut kastat in handduken då den legendariske sonen tyvärr vikt ner sig och begett sig av till landet. Jag gissar att Gutte till att börja med led av hemska samvetskval - var skulle sympatierna hamna. Han visade tidigt varthän det barkade genom att vara på plats vid en United-match då Rotan inledde sitt träningsspelande, med citatet "Kolla på Rotan? Nånstans får man väl sätta en gräns!?".

Agerade ändå misstänkt, där bland annat undertecknad misstänkte dubbelspel, då han var farligt nära epicentrum i Wilow-gate under sommaren. Satte dock bestämt punkt för den diskussionen då han allt oftare började följa med på våra bortamatcher - där han också verkade föra tur med sig. Är inför nästa säsong tillbaka där han hör hemma - i tränarstaben kring Sollentua United. Ser redan fram emot att höra honom leverera de taktfasta "Fan gubbar, det är alldeles tyst på planen!" och "Fan gubbar, vad fotboll e enkelt!" under uppvärmningen inför matcher. Välkommen tillbaka hem, Gutte!

Danne



Ett vårtecken lika säkert som något annat är att Daniel Röstlund börjar dyka upp kring Vallen när gräset blir grönt och hockeyisen smälter. Med en bullpåse i näven, kepsen stabilt på skallen och en rakning som ibland lämnar en del övrigt att önska är han alltid redo att såväl fylla vattenflaskor som sköta matchklockan.

Finner snabbt sin plats i laget, och är duktig på att känna av människor. Missade till exempel aldrig ett tillfälle att reta Hella, jaga undertecknads flickvän eller impa på Folke. Det senare kräver närmre presentation:

F: - Tjena Danne!
D: - Aaa, tja
F: - Så du e här idag?
D: - Aaa, vad ska man göra då?
F:- Har du spelat fotboll någon gång?
D: - Aaa, jag har ju det.
F: - Aha, var du bra eller?
D: - Aaa, jag gjorde ju mål
F: - Oj, var det snyggt?
D: - Aaa, ribba in.
F: - Wow...

Därför är försäsongen rätt seg. Det är alldeles för lite Danne, som tyvärr är en än större hockeyfanatiker. Danne visade också en gång för alla var hans sympatier ligger i kommunen när han vid vårderbyt på Skinnaråsen dök upp i vårt omklädningsrum i United-keps och bjöd på segerbullar efter krossen. Så ni kan lägga ner att hoppas på Danne, Rotan - han är vår!

Åke Burköl

Den siste ledaren att få en omnämning (Sorry, målvaktstränare Håkan och Jocke - ni hade för dålig närvaro!) är självklart allas vår Åke Burköl. Ny för säsongen efter många, många år i diverse idrottsföreningars tjänst blev denna ex-poliskommisarie snabbt en favorit i laget. Drog direkt upp standarden på renligheten i omklädningsrummet, och älskade att sväva iväg i minneshistorier om den vilda tiden med HIK Bandy med Roffe Bluff.

Tog ledigt några pass under våren för att ta sig igenom en kurs i internetanvändare. Jag hoppas att den gick såpass bra att du nu har Alltidunited-bloggen under dina bokmärkta sidor, Åke, så att du kan läsa det här. Chillade på hemmaplan när övriga truppen åkte utomlands - men mötte oss redo och klar uppe i Sundsvall när vi var tillbaka i Sverige.

Gillade först inte smeknamnet "Burköl" som Limpan snabbt tilldelat honom. Det kom senare fram att han hellre ville bli kallad Starköl, vilket lätt kan ordnas. Tog ett steg tillbaka efter sommaren, men fortsatte trots det att glida ner på Vallen till matcherna. Rykten säger att han också hjälpte till med tvätten bakom ryggen på oss spelare. Det får han gärna fortsätta att göra, Ake Beercan hör hemma i United.