alltidUnited

Säsongens förstekeeper Säll anslöt tidigt från Hammarby TFF, där han tröttnat på att andrafiola bakom den numera hyllade Bajenkeepern Johannes Hopf. Inledde lite svajigt, men visade snabbt att han var här för att bli slips nummer ett, vilket han också blev. Såg lagom till seriestart ut att ha hamnat i en riktig formtopp, med en klockren match mot ryssarna i Turkiet och ett färskt smeknamn, Chewbacca Enberg, i bagaget.

Gjorde en oerhört stark vår, med bland annat tre raka nollar, straffräddning mot årets seriens svagaste mentalitet (K. Ramsell) samt den obligatoriska plattmatchen (Hudik hemma). Lyckades även på ett stort sätt styra upp utekvällen där Eyüp försökte sänka 3-4 dörrvakter, Lundh dissade jättesillisar och FT gjorde precis allt.

Kom i en liten svacka efter sommaren (antagligen på grund av att de sinneslöst svaga pigmenten haft det svårt i rekordvärmen) där han hade klara problem i kommunikationen med Axel mot Köping och med muren mot Skiljebo. Fick sitta sin första match på bänken för säsongen i komedin hemma mot Sundsvall, men tog tillbaka sin plats och avslutade starkt igen.

Skulle efter säsongen enligt egen utsago göra succé som Finest-bloggare och utveckla en super-diet som senare skulle bli realityshow med Anna Anka. Bloggen gick sådär, dieten strålande. En mer slimmad Chewie än någonsin är resultatet och bortsett från den för tillfället vinröda snaggen börjar Säll se riktigt hunkig ut. Kanske inte Folkessonklass, men vem har det?

Från fotbollen bakgård, Värtan, införskaffades Philip Brille Briland och satte direkt sin prägel på omklädningsrummet. Vanligtvis talas det Inter (Afrim), Pingis (Folkesson), Öl (Belgien Röd) och dalmål (Hella, Gabbe) i Sollentuna Uniteds omkädningsrum. I och med Brilles entré kunde vi lägga till saker som flugfiske, parallellkopplade glödlampor och rätt sorts funktionsbyxor till diskussionen. Vi behövde heller inte direkt oroa oss för att projektorn inte skulle fungera vid matchgenomgångar.

Fotbollsmässigt delade Brille på matchandet med Säll inledningsvis under försäsongen, och gjorde det överlag bra. Gick det någon gång fel, så fanns det alltid en rationell förklaring. Hamnade ändå som andraval bakom Säll när säsongen drog igång, och har under året visat prov på världens bästa lagmentalitet då han med sitt oavbrutet glada humör (Förutom när Dejan nästan sköt honom i huvudet efter avblåsning. Då brann det i skallen.) peppat sina lagkamrater istället för att sura över utebliven speltid. Har även hunnit med att på rekordtid vinna Vedads respekt genom sin händighet med ficklampa och schweizisk armékniv samt gå in och korrigera byggnadsarbetarna som skulle rätta till Vallens strålkastare. En profil på alla de sätt man kan vara en profil.

Säsongsdebuterade hemma mot hopplösa bottengänget IFK Sundsvall i en match som hade gett Arne Hegerfors julafton i researchen inför nästa ”Självmål och fotbollstabbar”. Han med att såväl rädda frilägen som att bli lobbnickad av Axel och lägga utsparkar med vänstern till fristående motståndare.

Brille har också kanske varit den allra mest framstående spelaren under november-december (Antonio har varit den minst framstående. Vedad minst närvarande) då han med blandade framgångar tagit plats som utespelare under devisen ”Varför spela enkelt?”. Även en ständig inspirationskälla med sin känsla och kvicka fötter i kvadraten. Profil på alla sätt.