alltidUnited

Den gångna lördagen bjöd inte på det vanliga fotbollspasset. Det bjöd på två. Ett styrkepass på förmiddagens, samt ett inomhusfotbollspass på eftermiddagen. Ett pass som bjöd på den givna, men ack så underskattade, lagindelningen Sverige mot resten. Det blev en hård, men ganska ojämn kamp.

Är vi proffs? Ja, man kan ju undra när tränarstaben inte nöjer sig med en, utan smäller in två träningar en lördag några månader innan säsongen. Det hela sammanföll med någon form av United-dag i Sporthallen (Vilket ingen annan än tränarämnet Lilla DN märkte av, knattelagen var totalt ointresserade av oss andra.), och vi skulle alltså lägga på ett inomhusfotbollspass till morgonens styrka. Det första passet finns väl inte så mycket att säga om, desto mer om resten.

Mellan passen hade Atilla gett oss lyxen att "få käka precis var ni vill". Försköningarnas och kringsnackarens mästare fick oss alltså att förstå vilket privilegium det innebar att få välja vilket matställe man ville - i hela Stockholm! Jag gjorde sällskap med jätteidiotkvartetten Snake, Christian, Folkesson och Marko och hävde i oss onyttigheter vid BK Odenplan innan vi gjorde upp i en minimal och extremt ovetenskaplig FIFA-turnering där Folkesson via lätt lottning till slut stod som segrare. Christian sköt straffar lika bra som en siamesisk holländsk/engelsk defensiv mittfältare och Åberg/Snake hade stora problem att få sitt bollinnehav leda till konkreta målchanser. En gång lyckades det, men Lucas Barrios osannolikt svaga avslut benparades bort av Marko-styrda David de Gea. Sedan tråkspelade Folkesson till sig segern (Var Man United. Kul.) i finalen. Christian var verkligen glad för Mattes skulle och gav honom stående ovationer och en kram.

Efter mentalt tunga teknikcirkel och häckhopp (En runda mindre än vad som sades innan. Härligt Paul!) så var det dags för dagens höjdpunkt. Limpan (vem annars?) hade myntat idén när han sett tre chilibabber (Nebio, Poya och Säll(!)) stånka och stöna inne i ett hörn av gymet. En hätsk stämnning piskades upp under dagen och när matchen väl skulle startas osade luften av prestige, hat och vinnarinstinkt.

Fördelningen visade sig vara ganska jämn. "Halvariske" Afrim bönade och bad om att få vara med svennarna, vilket han givetvis inte fick. Han ledde istället babbetruppernas förstafemma, där vi också fann Atilla the Hun, magyarkonungen Limpar, minibartjuven Eyüp och iranske finnen Badjelan. För att byta av dessa fanns Årets spelare Antonio (som av någon anledning alltid ses som svensk trots att han klär sig som en LA-rappare från 80-talet och har laddat sin bilstereo med 487 Drake-låtar som alla låter likadant), Richie (med ett efternamn som han tydligen själv måste skriva ner för att han fortfarande inte lärt sig att uttala det!) plus provspelande material i form av Hamoudy Hamoudy Enberg, fredagsträningen målkung Nebiyu samt en odefinierad Atilla-hämtad snubbe som lystrade till namnet Georg.

Mot detta ställde vi upp med supertjuren Belgien Röd, Sir Väs Gustafsson, Löpstarke Folkesson, Den stora blåa från Monsters Inc. (Wella) och undertecknad. Övriga i laget var Lilla DN, jättenassarna FT och Freby samt Anton Lindberg (som kan liknas vid de blonda prototypmänniskor som var de som skulle bygga tredje riket).

Första matchen, först till tre mål, började som väntat med ett stort bollinnehav för lag Chilibabb. Obekväma svennar med jugge-Marko i målet fick mest försvara sig och satsade på långa bollar. Inte så effektivt. Som ett brev på posten kommer också 0-1 där Afrim fyller på i ett fint anfall och sätter bollen högt i ena hörnet. Stenhårt och snyggt. Men sen var det roliga slut.

Kvitteringen görs av Belgien Röd efter påpasslig bollstöld av Åberg som serverar den röde öppet mål. Sedan är det en kanonad mot Chilibabbernas fäste, men Poya storspelar i målet. Till slut fiser dock Folke in ett långskott där både med- och motspelare effektivt täcker målvaktens synfält. Spiken i kistan står bollsjälande Åberg för som snor bollen av Antonio och kliniskt sätter 3-1 nere i hörnet. 50 armar på det, Chilibabbar!

Match 2 (först till 2 mål) blir en kort historia där jag Ibra-skjuter bollen i taket från liten vinkel till 1-0. Bara någon minut senare upprepar sig historien, men bollen tar i ribban. Returen träffar Belgarns feta skalle och sitter enkelt i det tomma målet. Tackar och bockar - 50 mage på det!

Den tredje matchen blev tyvärr inte färdigspelad på grund av tidsbrist. Ställningen var 1-1 med stort övertag för IFK Arie. Vi hade här kommit på ungefär hur vi skulle spela. Rakt, okomplicerat och AShårt. Wella visade sig vara världens bästa inomhusback, Lindberg skickade folk till höger och vänster och Snake hade alltid rätt. Summa summarum - en riktig utskåpning.

Till slut:

"Nästa gång kör vi svennar mot blattar i slagsmål istället. Kör vi fotboll igen är jag svensk!") // Simon Afrim


Jättesvenne