alltidUnited

Fotbollsmatcher avgörs i mittens rike? AlltidUnited tar en närmre titt på de som vann - och förlorade matcherna åt Sollentuna United under 2010.


5. Mattias Folkesson




Mannen med de mest avancerade underställen, bästa kändiskontakterna, största lungorna och fånigaste fnittret, Matte Folkesson, anslöt till Sollentuna United inför säsongen 2010 från Älvsjö AIK. Hade en tuff start, då han frekvent mobbades av elake David Lundh och nuvarande sambon Christian Antonio. Var även enormt missnöjd med sitt nummer, 12, då han enligt utsago "inte åkte från Östermalm till förorten för att vara nån j*vla andremålis". Erbjud Ake en årsförbrukning burköl när Baran vek ner sig och inledde istället säsongen med den trevligare siffran fem på ryggen.

Var mestadels bofast i startelvan på en av mittfältsplatserna, där han under försäsongen både han med att göra två mål (Akropolis och Bagarmossen), håna motståndare ("Jag kallade deras lagkapten för Vampire Diaries, hihi!") och få panikattacker för att Paul bara skällde på honom. Var sedan en gigant i premiärsegern mot Enköping, där han omdefinierade lagarna om hur mycket en människa kan springa under 90 minuter. Firade segern med pingis på Ugglan med boysen och kom sedan skuttande till träningen nästa dag.

Åkte sedan ut och in ur laget senare under säsongen, vilket ledde till en sällan skådad schizofreni. Från Fnittrige Folke till Manodepressive Mattias. Gjorde en utmärkt avslutning mot Enköping, där han var nära att trycka ditt en  (visserligen sjukt slö men ändå) bicykleta. Har efter säsongen investerat i såväl magiska armband som kosttillskott och sägs vara fast besluten att bli utsedd till innerstans bästa fotbollsspelare 2011. Har dessutom lovat att han kan fixa Malin Åkerman som materialförvaltare till nästa säsong.

7. Safir Ismail



Thai-finnen Ismail Ismail Enberg tog sig tillbaka till United redan sommaren 2009 efter lite äventyr i Tyskland. Nådde inte upp till FT:s führer-kvalitéer men ville på allvar vara med och slåss om en plats på tremannamittfältet. Plågades en del av skador och sjukdomar under försäsongen, vilket ledde till att han ibland vaskade fotbollen och istället spelade in musikvideor mellan 7-eleven-passen.

Utmärkte sig i Turkiet genom att ta strandraggarmodet till en helt ny nivå. Varför bry sig om badbyxor när man kan ha minimala kalsonger? Kombinerat med en situpsmassakerad överkropp var det Saffe som drog många blickar till sig ("Mammas död, det var mig alla kolla på!", sa Eyüp). Slog sig in i startelvan på allvar kring resan till Liverpool, i en period då han både lobbade in Uniteds kvittering på Goodison Park och var brutalt bäst på plan som sopkvast på mitten hemma mot Köping. Valde dock att åka på förlovningsresa och gav då självmant bort sin plats i startelvan mot slutet av våren.

Har nu tyvärr beslutat sig för att lägga ner satsningen på fotboll för att istället bli norrorts absolut coolaste farsa. En Safe Junior väntas inom kort och som Unitedtraditionen kallar (JG, Roninho) är man ingen riktig farsa om man inte gör sin nyfödda till den häftigaste unge som funnits. Om JG och Ronnie spelar i laget med pikétröjor och färgglada strumpor hoppas vi Saffe levererar Limited Edition-sneakers, guldbroderade hoodies och tatueringar till ungen från start. Lämnar efter sig ett enormt tomrum som en av de mest populära spelarna i truppen de senaste åren.

8. Jens Åberg



Den unge lagkaptenen med det gamla sinnet ("Min mentala ålder ligger på 35", finns urklippt ur en tidning på min plats på Vallen") spenderade vintern med att låta det hemska röda växa ur håret samt att försöka utmana Stoneface i gymet. Det röda försvann hyfsat ur håret. Mot Stoneface hade jag ingen chans.

Börjar förutom Lilla DN växa fram som truppens riktiga veteran, säsongen skulle bli min fjärde sen sistaplatsen i trean med Bollstanäs 2006. Fick under de första träningsmatcherna spela vänsterback, innermitt, högermålvakt och släpande bänkis, men lyckades trots det göra Sollentuna Uniteds två första mål. En fingervisning på vad som komma skulle. Från att ha aldrig gjort fler än tre mål under en säsong som senior (Alla mot Frej.) blev det under 2010 hela sju. En sjua som borde vara en åtta om jag inte lyckats med konststycket att tokbränna en straff på en utespelare (Som var lika usel som målvakt som Belgien Blå skulle vara som stretchinstruktör) borta mot Strömsberg.

Brunkade omkring på mitten under hela säsongen, där jag lobotomerades om vikten av spelvändningar samt att aldrig passa upp i mitten till Vedad. Såg den famskjutna placeringen i den interna skytteligan hotad av hysteriske höstspelaren Antonio, men räddade äran med mål i de två sista. Tog det sedan lugnt på avslutningen där jag varken försökte mig på att prata engelska med serber eller härma Paul när han skäller ut "Pallerinan Tavitt!" (Ballerinan David), vilket jag gjort förr.


12. Hailab Habtom



Den siste spelaren att bli spelklar inför säsongen. En mikrofonfriserad ("Du får en hundring om du tar tag i honom och börjar sjunga i hans hår", sa Limpan innan en sommarträning.) dribblingsartist som enligt David Lundh var "den lätt bästa spelaren han spelat med". Det började också bra när han touchade in 2-1 borta mot Skiljebo med tröjan efter bara någon minut på planen i sin debut.

Spelade endast sporadiskt innan sommaren, men kom tillbaka redo ("Härligt Hailab! Kört mycket vader?, sa Limpan första passet efter sommaruppehållet) att ta plats från start. Något han också gjorde under stora delar av hösten. Blev hela Sollentunas favoritspelare när han bjöd på några sinneslösa dribblingsraider i höstklassikern mot Rotebro. Sprintade också ifrån hela Sundsvall från egen planhalva och satte spiken i kistan i knasmatchen på Vallen.

Drog precis innan säsongen slut till USA och verkar ha stannat där. Rapporterna sade att Hailab skulle fortsätta i United, men i dagsläget är det ingen som faktiskt vet var han är. Utbildad psykolog som han är finns det garanterat jobb i överflöd bland jätteidioterna på andra sidan Atlanten, men det vore också trevligt att få hem honom. Den som lever får se...

14. Christian Antonio



Christian Antonio kom inför säsongen från Spånga IS och var (som Arne Hegerfors helt sjukt rasistiskt benämner Kamerun i VM-krönikan '86) "en färgklick i mer en ett avseende". Verkade inledningsvis ganska tystlåten och tillbakadragen, med störst intresse i att skicka ut Folkesson på kanten till förmån för provspelare samt att slå världsrekord i antal olika mjukisplagg från Adidas.

Man såg dock rätt snabbt att Christian utan tvekan skulle bli en ordinarie nyckelspelare. Växte hela tiden under försäsongen, där han bland annat var totalt överlägsen mot Akropolis på Bosön. Dock led han av måltorka, och hade problem med valet av fotbollsskor då han inte gillade Umbro, vilket han jämförde med att spela i mockasiner. Spräckte sin målnolla i sin egen show på Skinnaråsen mot Rotebro, där han smällde in ett präktigt distansskott.

Exploderade sedan efter sommaren, där han i en offensivare position lämnade alla bakom sig i poängligan. Mål och assist avlöste varandra på planen, samtidigt som han isolerade sig med Folkesson i en relation hämtad direkt från gayfabriken. Har också färdiggjort sin master på KTH under året, bara för att sedan vara för slö för att söka jobb. Matte Folke slog huvudet på spiken när han påpekade att "Christian, du lever ungefär som Limpan. Skillnaden är bara att han är rik.". Blev efter säsongen korad till vinnare av alla priser man kan vinna som fotbollsspelare i Sollentuna United.

15. Gustav Lundén



Surpuppan Stoneface mjuknade under vintern. Från att ha sagt lika många ord under höstsäsongen 2009 som Adam Modin i bilen till Skåne började nu den lille supertalangen ta för sig ordentligt. Mycket på grund av att en stor del av träningen bedrevs på gymmet, där han kände sig hemma eftersom han tillbringade all ledig tid där med sina fjortispolare för att bygga bröst och biceps.

På fotbollsplanen spelade han centralt mot sin vilja, istället för att få härja fritt på kanten. Dominerade som satan i b-laget och fick också debutera i division 2 borta mot Strömsberg. En debut som renderade i applåder ledda av tränare Lindholm i omklädningsrummet. Var också riktigt stökig i Liverpool, där han fejkleggade sig in på nattklubbar och söp i sig livserfarenhet av fadersgestalter som David Lundh och Belgien Bärs (Vars öldrickarålder är 53).

Vek tyvärr ner sig under hösten i en aningen infekterad historia. Kan ha gjort att göra med att i början efter sommaren fick sitta på bänken som första mittbacksreserv. Vägrade lyssna på annat tilltal än "Cannavaro" efter det. Sägs vara sugen på Rotan, vilket han självklart kan glömma. Om Sollentuna United skänker iväg stortalangen Stoneface, som bara var ett uselt frilägesavslut från proffskontrakt och ekonomiskt oberoende, till jättebönderna i Rotebro så kommer man att ångra sig. Istället tycker jag att han bör värma upp inför vårens 98 studentskivor med en comeback där han hör hemma.

16. Christian Freby



Efter att ha varit uppe och nosat på a-laget gjorde minimänniskan med hockeyröv och den fula ovanan att sparka smalbenen av lagkamrater på träning, Chrippe Freby, första riktiga säsongen med United. Utmärkte sig med en frisyr som fick Ji-Sung Park att se vattenkammad ut, hemsk. Var också en av de tydligaste sparka-på-de-som-ligger-ner-människorna i laget, skratta åt de som redan blivit förnedrade.

Spelade en del i träningsmatcherna, men fick när säsongen började nöja sig med spel i b-laget, där han tog Sebastian Strömbergs fallna mantel och spelade på de flesta av alla positioner som finns på planen. Hade också ett nära döden-ögonblick när en jättenäckande Axel skrek "Nu jävlar tar jag dig!" bakom honom på stranden i Turkiet. Lade även på sig smeknamnet "Adolf" efter ett tveksamt försök till frisyrbyte.

Debuterade i division två i avslutningen borta mot Enköping, där han sprang runt och sparkade smalben sista kvarten. Drog efter det på en treveckors till Thailand vilket innebar två veckors regn och minimal solbränna. Kommer antagligen att få problem nu när livvakten Axel åker till USA, i vems skugga ska Freby glida runt nu?


17. Demba Jagne




Demba Jagne dök på Skytteholm mitt i vintern tillsammans med sin konstsparksbriljerande kompis. Kompisen fick gå, sina bicykletas till trots, Demba blev kvar. Inledde säsongen väldigt ojämnt, där språk- och mentalitetsskillnader gjorde sig påminda men kom successivt in i laget och tänket.

Vaskade utlandsresorna under våren då han varken hade visum eller behov av solbränna, utan sparade sig i form för seriespelet. Gjorde årets mål hemma mot Köping då han slog till med vänsterfoten i bortre krysset efter en inbrytning från sidan. Och då ska man veta att Demba (Ungefär som Robert Laul beskrev Fredrik Ljungberg i AB häromdagen) har ett tillslag som en ordinär damjuniorspelare! Hade lite problem med passade tider kring sommaren vilket ledde till att han fick lite extra lång semester. Lyx.

Agerade under hösten mestadels inhoppare, men gjorde även ett par matcher från start. Var en av planens absolut bästa i avslutningen mot Enköping, där hans tidigare nämnda usla tillslag hindrade honom från att bli målskytt. Samlade sedan ihop alla gamla fotbollskläder han hittade och begav sig till Gambia över vintern, där han fortfarande är kvar. Kommer att ansluta i slutet av januari, om han inte fastnar på bussen. En uppskattad glädjespridare som gör nytta både på och utanför planen.

19. Dejan Novakovic



Mini-Nebo med Intersympatierna gjorde sin andra säsong i klubben. Skulle efter ett acklimatiseringsår förhoppningsvis vara med och slåss om speltid på allvar. Gick sin vana trogen sönder titt som tätt på försäsongen (Bland annat en sträckning när vi körde skottkärran på ett fyspass) och blev tvungen att jobba ikapp fysiskt.

Fick som alltid stå pall för otaliga nässkämt från AIK-syndikatet (Snake, Filip), framförallt under vårens resor. Tog ändå det hela med ro och gick istället iväg på egen hand och poserade i sanna "Vem vare som kasta?!"-poser. Halkade på planen efter fem sekunder mot Everton och tog rollen som skyttekung i b-laget där det inledande hattricket inte blev det enda.

Har i skrivande stund oklar status. Har hört rykten om Råsunda, men det verkar inte som att Dejan kommer att bli kvar i Sollentuna United under nästa säsong. Var han än kommer att hamna, vilken plan han än kommer beträda med sina uråldriga fotbollsskor, kommer det laget få tillgång till en spelare med två bra fötter, en utvecklingsbar acceleration, internationell klass på gestiken på plan och en grymt skön människa. Du kommer vara saknad Dejan.



22. Jesper Limpar



Lill-Minttu Enberg inledde säsongen lite bakfull efter kanonkryssningen förra säsongen, men skakade snabbt av sig ruset och såg bättre ut än någonsin tidigare. Var bäst på plan i en halvlek mot Arameiska Syrianska och gjorde allt som oftast bra ifrån sig. Har tyvärr inte belönats med samma skadefria kropp som farsan och plågades ständigt av småskador. Den väldiga bredden i offensiven ledde också till att Jeppe inte fick så mycket speltid under våren.

Valde då istället att lägga mycket kraft till att komma väl förberedd till resorna, och visade upp en sällan skådad Bond-bringa vid poolkanten i Turkiet. Blandade de okristliga utsvävningarna med att leva som buddhist i ett tält i två veckor på hemmaplan, hur det påverkade fotbollen är fortfarande oklart.

Bjöd på höstens mysigaste tackling då han höftvoltade Christopher Leal i Rotan efter en minut på plan. Den ende i laget som levde upp till Jocke Kennes ständiga "Fan grabbar, hade jag varit med och lirat hade jag klippt varenda Rotanlirare fort som fan!". Drygade också ut sin ledning i tävlingen om vem som blivit fälld flest gånger i b-lagets historia. Har sparat skägg under hela vintern, bara för att tvingas inse att han fortfarande är långt ifrån vuxen, trots sin härstamning från magyarerna.

27. Eyüp Ayhan


Eyüp Ayhan, turkarnas turk (Han är faktiskt turk och inte bara "turk"), kom till Sollentuna United från sejourer i Akropolis och Konyaspor. Skrämde ingen med sin längd (Ser ungefär ut som den mystiske franske gubben som Victoria Silvstedt ligger med...), däremot med sin spelskicklighet, vilken tog honom in i premiärelvan ju närmre premiären vi kom. Smällde in ett av årets mål mot ryssarna i Turkiet och var också riktigt bra i seriepremiären mot ESK.

Åkte lite in och ut ur startelvan men blev utsedd till matchens bästa spelare mot Everton under en resa där han också utmärkte sig genom citat som "Mammas död, jag e så kåt att jag försökte sätta på väggen i mitt och Badjis rum". Kallades sedan för Ej Upp av Ake i laguppställningen och jämförde Black Magic-kondomer med sopsäckar. Avslutade våren med en riktigt bra match mot GUSK.

Fick under hösten allt oftare spela på sin favoritposition centralt på mittfältet, och gjorde det oftast bra med sitt spelsinne och passningsskicklighet. Fortsatte också att prestera utanför plan, där han ständigt försåg den inre delen av omklädningsrummet med skratt och glatt humör. Har nyligen skrivit på nytt kontrakt och kommer att fortsätta att vara en viktig kugge i truppen.


Nästa gång blir det anfallarna!

#8