alltidUnited

Två stycken provspelare på träningen igår drog igång tankesmedjan. Nya spelare är oftast kul och spännande. Men, i ett fotbollslag döms man hårt efter vad man presterar på planen, och omdömena mot nya spelare är oftast hårdare än mot killar som är fasta medlemmar i laget. Många nyförvärv har varit bra för oss, men flera är också de totala snedsteg som fått oss att vilja ha den Paul Lindholm som under en träning med Djurgårdens juniorer plockade av en jätteidiot efter uppvärmningen och sa "Du känner att det här inte riktigt rätt va?". Här har vi sju stycken provspelare som vi minns lite extra!


Usama

Det senaste inslaget i den ständigt fortlöpande historien om Sollentuna Uniteds provspelare är Usama. Ett ”ungdomsproffs sedan 18-årsåldern” som varit på turné runt om i Europas proffsklubbar skulle ära Sollentuna United med sin närvaro. Men det dök inte upp någon. Vi satt och väntade med spänning på den annalkande superafrikanen, men inget hände.

Inte förrän vi avklarat första tredjedelen av träningen på Sportfältet fick vi se någon komma vandrande. En multitalang med grusskor och spännande underställ som lyckades få en enkel stegövning att se ut som finalakten på Bolsjoibaletten. Efter avslutad uppvärmning hade han ”a favor to ask”, varpå han glatt tog emot och sänkte större delen av det som precis tidigare hade varit #8 nästan fyllda vattenflaska. En träning med den dribbelgladaste högerbacken senare hade vi bevittnat världsrekord i att tappa ut bollen över sidlinjen och vi antog att vi sett det sista av Usama (Tror han hette så)

Men.

Sollentuna United är inte Sollentuna United om inte varenda jätteidiot ska få minst en månad på sig att visa upp sina talanger. Så - vår förvåning var bara måttlig när Usama helt plötsligt återigen satt i omklädningsrummet:

Hörlurar i öronen medan Paul pratade - check!
Ensam förstörelse av en hel passningsövning - check!
Total nedskräpning av FT:s plats + stöld av hans handduk - check!

Det var några veckor sedan vi senast såg Usama, så kan vi gissa att vi får träffa honom ikväll igen?


Peter Polisen

Långt innan Niklas Karlssons misslyckade och FT:s lyckade drömmar om polisskolan dök den första snuten upp i United. En kvällsträning på Skytteholm presenterades polisen Peter från Falkenberg av Ove inför träningen. Oves som alltid snustorra humor introducerade känsligt Peter inför vår samlade Orientexpress med orden ”Ja, grabbar. Nu får ni se till att sköta er annars åker ni in”. (Peter Polisen bondade inte med Sulle och Degen direkt om man säger så...).

Peter Polisen var inte drömlagkamraten i en possession-övning. Om man själv blev ”svart” knöt man näven i fickan om Polisen blev ”gul”. Han kan mycket väl ha spelat med skydd som började runt foten, passerade smalbenen och slutade upp över låren. En mer oteknisk person har aldrig skådats på Sollentuna Uniteds träningar. Hade fötter som fick Belgien Blå att se ut som Jay-Jay Okocha. Hans berättelser om att han gjort 30-40 mål säsongen innan och hade ett stående kontraktserbjudande från Superettan blev snabbt legendariska.

En match hann Peter Polisen göra. Efter en överkorsad geting borta mot Nyköping i en träningsmatch deklarerade han att ”Det inte gick att kombinera fotbollen med jobbet”, och försvann upp i rök. Attans, sa vi...


Gävleturken

En provspelare som gjorde starkt intryck denna vinter fick jag tyvärr aldrig tillfälle att se, men historierna jag hört talar om något i hästväg. Från ingenstans, mitt i perioden så det basunerats ut att ”Nu ska vi minska antalet provspelare, tittar vi på någon nu ska de vara aktuella att gå rakt in i elvan” dök det upp ytterligare en av dessa turkar. Efter Skogsturken, Fågelturken och Laserturken kom - Gävleturken!

En rutinerad herre (30 och lite till?), spelade ytterback och kom till råga på allt ifrån Gävle (Har aldrig i mitt liv hört talas om en turk från Gävle tidigare!). Hans insats under den enda (!) träningen han fick lov att deltaga på sägs ha varit den individuellt sämsta en provspelare någonsin presterat.


van der Saars brorsa

Ett annat kort, men effektfullt, provspel gjorde en målvakt som dök upp på Vallen under höstträning för några år sedan. Att nämna denna kille i detta sammanhang kanske är oschysst, eftersom han mest var där för att hjälpa till för att någon av våra målvakter (Kommer inte ihåg om Katten var på Söderstadion eller Stragne på Stureplan) var borta på annat.

Hur som helst har då Saffe hävdat träningen innan att han kände en kille; ”H*runge, svär han e galen i mål!”. Väl på plats visar det sig tidigt att det inte är en atlet som ska vikariera i målet, snarare en kille som utan vidare skulle kunna göra Jabba da Huts stuntscener. Sällan har ett spel varit så ojämnt under en träning, den stackars reserven tog inte ett skott. Bollarna rullade in vid sidan, susade över huvudet eller studsade mellan benen.

Så när den minst sagt otränade målvakten lufsade av plan efter att ha satt världsrekord i insläppta mål under en träning konstaterade Ove sakligt ”Ja, det var väl inte van der Saars brorsa direkt”.

”Nej, han har inte tränat på ett tag”, sa Saffe (No shit!), och avslutade med ”Men ni skulle se honom inomhus, mammas död där är han grym!”


Djurgårdsbyxan

Tillbaka till nutid. Bosön. Inomhusträning. En gänglig yngling dyker upp för provspel. Kan ha kommit från någon form av samarbetsklubb (Täby IS?). Inga konstigheter här egentligen till att börja med.

Vi i Sollentuna United är alltid såpass vänliga mot våra provspelare att vi erbjuder dem träningskläder, så att de redan från början kan känna sig enhetliga mot resten av gänget. Det är något de flesta verkar uppskatta. Visst har man sett några vita strumpor över de svarta träningsstrumporna Cristiano-style, men denne kille drog träningsmodet till en ny nivå.

Tillsammans med den svarta Unitedtröjan hade han, utanpå shortsen, trätt på ett par stora mörkblå Djurgårnmjukisbyxor. Totalt omatchande och totalt obefogat, eftersom vi har egna långbyxor att träna i om så önskas. Detta ledde till omedelbar avsky bland de flertalet AIK-själar vi har i laget.

Om nu Mr. DIF-byxa hade varit en bra fotbollsspelare hade han kanske kommit undan lite bättre med sin outfit än vad han nu gjorde. Han var inte en bra fotbollsspelare, och framförallt hade han ingen självinsikt.

För det första verkade han inte veta vilken position han själv spelade på. Från att ha slagit uppspel med filmjölksben som mittback i en övning tog han plats som forward när det skulle vankas spel. 30 minuter senare hade han försökt spela med en svårighetsgrad som skulle fått Dennis Bergkamp att framstå som en tråkig sidledsrullare. Lyckades vända hela sitt lag emot sig, då en efter en tröttnade på hans misslyckade klackskarvar. Fick efter denna träning oförklarligt nog ett pass till, trots kollektiva hot om massbojkott från spelarna i United.


Georg från Georgien

Georg från Georgien var en långkörare som plågade oss stackars spelare under några veckor den gångna vintern.

Vi har fått lära oss den hårda vägen att alltid vara sunt skeptiska mot spelare som:

A) Har ”tackat nej” till erbjudanden från ett flertal andra klubbar runtom i Sverige
B) Inte kan svenska, engelska eller något av de följande 4-5 världsspråken
C) Har sin ”agent” med sig ända in i omklädningsrummet.

Georg hade alla dessa egenskaper, samt ett förtroende från ledningen i stil med det som Gefle visat Micke Dahlberg under 70 matcher utan mål. Han bedrev ett privat inbördeskrig med bollen i över en månad innan han till slut fick foten av Atilla efter massiva påtryckningar från laget. Dagen efter ringer agenten och frågar om Atilla kan hjälpa dem att hitta en passande klubb lite högre upp i systemet som ”Matchar Georg både fotbollsmässigt och socialt”.

Memorable moment: Skottövning på Bosön. Georg drar på ett skott som till och med får de uppvärmande flickspelarna vid sidan av planen att dra på smilbanden. Limpan: ”Härligt, Jojje!, du är klar för veteranerna med mig och Atilla till nästa säsong!”


Landin

I samma veva som Demba och hans cykelsparkande vän med Mario Melchiot-frillan som jag glömt namnet på dök upp förra vintern fick vi även stifta bekantskap med Landin. Landin hängde med under en lång tid, och var nog i ärlighetens namn ganska nära att få ett kontrakt med United.

Landin var snabb, hade mage som en gravid samt en vilja att mycket större roll i ett lag än vad han egentligen skulle. Hans tillslag på bollen var av det gambianskt slappa slaget. Ändå skulle han alltid vara med i diskussionerna kring frisparkar på matcherna, samt aktivt tillrättavisa Christian efter en träning för att få hans tillslag att nå nästa nivå.

Han var också den som innan Omar anlände skötte filmningarna på träningen. Det kunde räcka med en liten tackling mot foten så hade Landin ont i ryggen, magen, röven och resten. Till slut blev hans till stor del icke existerande fotbollskunskap för mycket, och han fick lov att lämna truppen. Det räcker långt att vara snabb, men det måste finnas någonting mer i alla fall.

För Landins polare Demba gick det bättre. Han är för tillfället en av våra hetaste spelare med två mål på två matcher, vilket har fått honom att ta sig vatten över huvudet (?) och ge sig in i coachrollen.

Enjoy coach Jagne!



#8