alltidUnited

Spårvägen - Sollentuna United 1-1

0-1 68' Demba
1-1 76'

Seriematch en fredagkväll som avslutning på en lång arbetsvecka är inte vad man är van vid. Det var kanske därför som Sollentuna United inte orkade knyta ihop säcken vid ledning 1-0 borta mot Spårvägen. 1-1 slutade en match där vi tidvis spelade bra, men inte var tillräckligt på tårna för att hindra ett hungrigt Spårvägen ifrån att komma tillbaka och kvittera.

Startelvan innehöll två förändringar gentemot senaste matchen mot Kvarnsveden. Skadade Sälls plats i målet togs av Marko och Badji tog en plats på mittfältet på Eyüps bekostnad. Laget såg alltså ut så här:

30. Marko

2. FT - 6. Lindberg - 25. Afrim - 11. Reynoso

5. Folkesson - 8. Åberg

14. Antonio - 10. Badjelan - 7. Makolli

99. Allyn

Bänk: Trimi, Eyüp, Omar, Snake, Demba, Jeppe, Gabbe

Vårt minne från försäsongens Spårvägen (Vi mötte dem på Skytteholm ganska tidigt på året och rullade ut dem med 3-1 utan större bekymmer) var ett storväxt, brunkigt gäng som satsade på rakt spel och fysik för att nå framgång. Den bilden stämde väl hyfsat överens fortfarande, även om det hade kommit till ett par spelare som förstärkt laget sedan den matchen. Spelidén var dock fortfarande snabba omställningar på kraftfulla djupledsspelare.

Matchbilden från start är ganska väntad. Ett nästan hundraprocentigt bollinnehav från vår sida, mot ett Spårvägen som låg väldigt, väldigt lågt i försvarsspelet. För att tränga igenom ett så kompakt lag spelar vi oftast lite för monotont och saknade tempoväxlingar och rörelse i djupled i vårt spel. Vi skapar ändå en jättechans nästan på direkten när Mike får fritt skottläge till vänster i straffområdet efter en frispelning av Badji. Spårvägenkeepern gör en riktigt bra räddning på Mikes hårda avslut längs marken.

Spårvägen verkar inte vara intresserade av ett eget spel, men har 2-3 snabba, starka omställningsspelare som alltid satte vårt försvar på prov när spelet svängde. Ett par chanser kommer de till. Den kanske farligaste när en ytter dyker upp bakom Reynoso på ett överlångt inlägg, men nickar över. De får också en frispark i riktigt farligt läge, när domaren valde att bestraffa Anton för att han inte artigt flyttade på sig när en forward skulle nicka (Han kanske blev påverkad av Antons inte helt oartiga frisyr och räknade med att han likt en gentleman skulle låta forwarden nicka ostört.). Som tur var för vår del var det inte Recoba direkt som slog frisparken, och de amerikanska fotbollsmålen bakom planen fick istället bekänna färg.

Vi får bättre snurr på grejerna sista 20 i första halvlek. Våra kantspelare, främst Christian, hittar bra ytor utanför ytterbackarna. Vi vänder på spelet genom snabbare passningsspel och många crossbollar, och Spåret får springa sig trötta efter våra bollar. Christian får ett bra läge, men är lite för långsam att ta avslutet. Mike och Folkesson har bra nicklägen, men att nicka i den lågt stående solen var inte det lättaste.

0-0 i paus och en uppåtpekande trend i matchen för vår del. I paus väljer tränarna att plocka av Doni till förmån för Eyüp - Matte upp på den offensiva mittfältsplatsen. Eyüp visar direkt att han vill gå in och ha boll, vilket i början mest leder till att han blir det primära målet för ett antal upprepade efterslängar.

Efter en timmes spel kommer förra omgångens succéinhoppare Demba in istället för Mike på topp, och börjar direkt röra om i grytan. Efter några jobbiga minuter för oss, där Spårvägen bland annat har en frispark i ribband ovansida, slår Demba till igen. En boll nickas fram från vårt mittfält (Folkesson?), och Spårets backar hamnar fel i steget. Som en oljad blixt är Demba förbi och rycker sig till ett friläge från höger. På halvvolley klipper mannen som inte kan skjuta till hur distinkt som helst i bortre hörnet. Glädjehög! Men vart var målgesten?

Sedan följer 25 minuters klassisk United-psykologi. Lika bra och energiskt som vi kan spela när vi tvingas försöka vända underläge - lika passiva och temposvaga kan vi ibland bli när vi tar ledningen. Vi delar upp oss i två lagdelar på planen; backar och defensiva mittfältare på ena sidan planen - de tre offensiva spelarna + forward på dena andra.

Detta leder till:

- I anfallsspelet får vi inte alternativ och lyckas inte länka ihop mittfältet med backlinjen. Vi får inte till vårt kortpassningsspel och Spårvägen kan flytta upp positionerna och sätta press på en backlinje som ofta inte hade spelalternativ när lagkamraterna var väldigt stillastående. Många verkade vilja ha bollen precis där de stod, istället för att antingen aktivt möta bollen eller tydligt gå i djupled.

- I försvarsspelet blir vi långa i laget, då vår offensiv och defensiv inte sitter ihop. Vi bjuder på ett hav av yta framför balansspelarna, där Spåret gång på gång i lugn och ro kan plocka ner andrabollarna. Kombinerat med en del märkliga individuella beslut och dåligt snack oss emellan är det faktiskt Spåret som har de farligaste lägena i slutet av matchen. Kanske ingen hundraprocentig chans, men flera gånger där vi ska vara glada att avsluten inte gick på mål.

Framåt har vi våra bästa chanser genom en frispark från Simon, som skruvar sig centimeter utanför närmsta stolpen. Tror inte målvakten hade tagit den. Precis i slutet skickar Christian in ett fantastiskt inlägg från höger, som alla dessvärre missar och bollen rullar retfullt utanför

Så, det slutar 1-1 i en match där vi sett till matchbilden över 90 minuter tycker att vi borde vinna. Vi känner att vi är ett bättre lag än Spårvägen, som mest tycktes intresserade av att dynga bollen så långt upp i plan som möjligt (Mest personfierat av deras serbiske högerback som Marko av någon oförklarlig anledning bedömde som "mycket bra" inför matchen). Men, vi måste också i ärlighetens namn berömma Spårvägen för att de spelar efter sina resurser och följer sin spelmodell mycket bra. De tillåter inte oss att skapa speciellt mycket, och sett till målchanser har de lika många som oss, om inte fler. Vi måste bli bättre på att dyrka upp låga försvar, för detta lär inte vara det sista lågt stående laget vi möter.

Men men, en poäng på bortaplan en vardagskväll kanske inte är succé, men det är ingen katastrof. Vi seglade hela vägen upp till tredjeplats i tabellen, i väntan på resterande matcher i omgången. Nästa vecka blir det stormatch på Vallen mot Sveriges mest hypade division 2-lag, BKV Norrtälje. Då ska vi se till att påbörja en ny vinstsvit!

Trevlig helg!

#8