alltidUnited

(Tyvärr inga bilder från matchen. Får ta det jag hade från vårens klang- och jubelföreställning!)

Sollentuna United - Rotebro IS 3-1 (3-0)

1-0 7' Snake (Afrim)
2-0 14' Snake (Christian)
3-0 43' Doni (str)
3-1 47' Nr 14

Publik: 785

Efter en sprudlande första halvlek, där Sollentuna United presterade en fantastisk offensiv och hade marginalerna med sig framför eget mål, kunde en efterlängtad revansch tas på Rotebro IS. Segern var aldrig riktigt hotad och vi kan efter 3-1 vara stolta över att återigen vara bäst i Sollentuna.

Champagnen hade slutat spruta. De brittiska Långholmens nidvisor mot en snedskjutande Folkesson (”How wiiide, do you want the goal?!”) hade sedan länge tystnat. Demba hade slutat skrika. Segern i BK Bacon-cup, som i efterhand smakade väldigt, väldigt gott, låg bakom oss. Framför oss fanns den största utmaningen av alla. El Clásico. Återigen.

Chans till revansch. Välförtjänta 0-2 i baken i våras. Vår första torsk mot jätteidioterna från Rotebro. Fick bara inte hända igen. Gick igenom mardrömsscenarion i huvudet och såg Unga Tunga Tekniska skytteligasegrare, frisparksskjutande popcornpsyken och straffräddande norrlänningar. Det fick bara inte hända igen.

Allt ungefär som vanligt hos oss. Inga backlinjespelare, sköna matchgenomgångar (”Matchen ska domineras av spelarna i vitt. De i bajsfärg ska bara stå och titta”, sa Stefan.) och kvadraten-sessioner som varade i oändlighet på träningarna. Efter att den odrägligt dryga Christian Antonio återigen plockat hem en förstaplats i fotbollstennisen dagen innan match var vi så redo vi kunde bli för Rotebro.

Nervositeten fanns där för egen del. Det gjorde den verkligen. Hetsen här på bloggen hade uteblivit. Underkänt rakt av - skjut redaktören! Skyller som alltid på tidsbrist, men i ärlighetens namn gnagde besvikelsen och det skamsna från förra matchen på näthinnan. Kände att jag ville bevisa på planen först. (Plus att jag inte visste någonting längre om Rotebro som haft Genoa-omsättning på sina spelare och tappat all lokal Sollentuna-förankring de någonsin haft). Tystnad således. Trist.

Matchdag. Perfekt fotbollsväder, perfekta fotbollsförutsättningar. Vallen har hållit ihop sin gräsmatta riktigt bra, och det skulle vara perfekt gräs för såväl passningar som glidtacklingar.

Tränarna valde att komponera om laget en del sedan cupvictorian mot Långholmen. Trots Donis Marcelo-inspirerade insats som vänsterback ansågs han inte hålla måttet, och tränarna gick istället mer åt Teddy Lucic-hållet genom att flytta ut mittbackskonstapel Terland till vänster. Hans plats på mitten togs av kapten Åberg, med tydliga instruktioner om att sparka det hårdaste han orkade på kapten Hedman (”Om någon av er tar ett gult kort för tröjdragning spelar ni inte en sekund till i mitt lag! Det ska vara dobbar i knävecken eller armbågar i magen!”, påminde Stefan).

Startelvan blev till slut:

1. Säll

14. Christian - 25. Afrim - 8. Jens - 2. FT

7. Doni - 5. Folkesson - 27. Eyüp - 83. Omar

19.Trimi - 9. Snake

Bänk:
Gabbe
Jeppe
Demba
Badji

Då - firade mittfältstjärnor. Nu - superanonyma backlinjespelare.

En oerhört offensiv uppställning, men endast två renodlade försvarsspelare och ett mittfält som till 3/4 bestod av defensivt tvivelaktiga men offensivt kvalitativa spelare, på pappret. Men vafan, kan Barcelona så kan väl vi!? (Drog jag precis en Barcelona-liknelse? Snälla döda mig, någon. Långsamt och plågsamt, tack.)

Den förväntade matchbilden bestod av bollinnehav för Sollentuna United och systematiserad Hawaii-fotboll från Rotebro. Det börjar också med mest boll för hemmalaget, i vad som ska bli en riktigt bra första halvlek från vår sida.

Vi får 1-0 snabbt. I vad som är en närapå exakt kopia av målet med vilket Christian Maggio sänkte Inter i lördags är Snake en hel del snabbare än motståndarna på en djupledsboll från Afrim. När den så oerhört uppskrivne Lennart Sandahl tvekar en aning hugger Snake skoningslöst. Orädd kastar han sig fram och hinner först på bollen, som lobbas perfekt över keepern precis innan de två kollliderar! Målvakten får ont, det går inte att förneka, men Snake är solklar etta på bollen och gör ett helt regelrätt och snyggt utfört mål. Drömstart!

Ganska snart efter målet skapar Rotan sin bästa målchans i matchen då en riktigt bra boll skruvas in bakom vår backlinje från högerkanten. Bakom Afrim dyker superstar Hedman upp. En skottfint skickar back och målvakt åt ena sidan. Men när det inte återstår något mer än att sätta bollen över röran av täckande ben och armar lyckas inte El Clásico-mållöse Hedman avsluta bättre än att bollen tar i ribbans ovansida. Puh!

Istället svarar vi med 2-0. Spelvändning ut på högerkanten. Late Christian Antonio (Som hotats till döden om han inte började vara lite offensiv) tar en ovanlig överlappning och får snällt bollen av Doni. Nere vid kortlinjen spelar Christian perfekt in längs marken till Snake, som häver sig fram och smackar dit 2-0 upp i nättaket. Kvalité!

Rotan svarar återigen med lite farligheter. En snabb frispark ställer vårt passiva försvar och vi räddas av en rensande Afrim. Hedman (Som strax efter tyvärr tvingas bryta. Välj dina sortier bättre, Hedman!) försöker hitta Ramsell med ett instick från höger, men benen är inte tillräckligt långa. Dessutom får Kalle med sig bollen med händerna (Vi kollade videon idag. Jättehands. Visst skyddar han sig men han tar med bollen med händerna så, för att använda ett populärt Rotan-uttryck, fuck you Kalle! Det var frispark.) när Säll lite slarvigt rensar en boll rakt på honom. Domaren blåser vänligt nog frispark United.

Under tiden gasas det på ordentligt åt andra hållet. Vi spelar under framförallt andra halvan av första halvlek riktigt bra offensiv fotboll. Omar gör sin bästa halvlek för säsongen och är, ofta i kombination med Snake, fullkomligt överlägsen till vänster. De bästa chanserna skapar vi när Omar trollar fram ett läge för Snake, som nickar över ett övergivet mål. Omar själv avslutar väl schysst mot målvakten i fritt skottläge. Och Trimi får inte riktigt träff med krullet på en nick från nära håll. Dessutom vaskar Afrim en frispark framför ”frisparksspecialisten” Makollis besvikna ögon.

Mot slutet av halvleken kommer så avgörandet. Efter inspel i straffområdet från höger misstajmar Mbye (Som av någon outgrundlig anledning inte visades ut efter sin fullkomligt galna satsning på Folkesson i mitten av halvleken) i Rotebro ännu en situation och kapar Snake så det sjunger om det i straffområdet. Straff. Doni mot Katten. Boll till vänster, otagbart för målvakten som fick Åberg att bli Sollentunas stående skämt efter motsvarande situation i vårmötet. 3-0 i paus.

Med 3-0 och ett Rotebro utan sin galjonsfigur och fixstjärna Hedman var det mungipor uppåt i omklädningsrummet. Det kändes här som att vi själva var vår enda fiende. För att göra saker ännu bättre kom vi överens om att vara vaksamma på Rotebros snabbt slagna frisparkar, samt våga stöta på droppande forwards ännu hårdare med våra backar. Då skulle det bli åka av.

Vi hade tyvärr glömt en sak. Eller snarare en person. Vem fan är egentligen Johan Hedman? Den enda spelaren i Rotebro som gjort sig förtjänt av specialbevakningen är egentligen spelaren som bytte av nämnde Hedman. Nr 14 - Fredrik Källberg. Det dröjer bara någon minut av andra halvlek innan han slår till igen mot United. Snabb spelvändning ut till Kalle på vänster. Bollen skruvas med kvalité in bakom backlinjen och där förlängs den av Freddan hur snyggt som helst upp mot bortre krysset. 1-3. Nerver, Sollentuna United?

Både ja och nej. Ja för att vi blir lite stirriga och låter Rotebro få mer tid med bollen än de egentligen borde. Vi tappar mycket i press och aggressivitet på Rotans mittfältare. Samtidigt skapar Rotebro knappt någonting av värde framåt. Det är någon halvchans, men på det stora hela är det vi som skapar de hetaste chanserna.


Sebban brunkade på som alltid

Vi byter in Badji och Demba istället för Trimi och Eyüp. De här bytena ger oss ny energi och mer stabilt grepp över händelserna igen. Vi sårar Rotan rejält genom långa spelvändningar, där de trötta Rotanspelarna får jaga efter en galet löpande gambian och en pigg iranier/finne. Ingen drömsituation. Demba får ett superläge i straffområdet efter förspel av Omar, men baconvristerna skickar bollen över målet. Badji tvingar Danne i Rotanmålet till en bra räddning. Omar är nära att göra säsongens mål i serien när han efter en helt sjuk dribblingsraid snubblar och fastnar på sista backen. Bakåt är det oftast Lugna Gatan där passionerat rensande Åberg och mina kollegor avstyr det mesta som Rotan har i anfallsväg. Det är lite uddlöst utan Unge Veke.


Rensningar i världsklass

När Rotans orörlige inbytte center nickar ett inlägg i burgaveln är det det sista som händer. Domaren blåser av, och Sollentuna United är återigen bäst i Sollentuna. För mig personligen betydde segern ALLT (Fullt medveten om att jag kommer få höra ”Du e ett stort skämt”, från Christian Antonio för att jag bli så glad). Revansch för allt det som fick mig att uppleva en av mina värsta dagar i våras. Nu är vi, vad som än händer i sista omgången, bäst i kommunen även 2011. I och med segern i Stockholm Cup har vi även klarat av kvalificeringen för nästa års Svenska Cupen, vilket gör att vi kan åka till Skiljebo och spela väldigt avslappnat i sista omgången.

El Clásico på Sollentunavallen den 2 oktober 2011. The last great battle of our time? Vad som händer nästa år är omöjligt att veta. Om Sollentuna United enemy nr.1, Johan Hedman, gör allvar i sina annonserade pensionärsplaner, är det svårt att sia om vad som kommer att hända med våra kära(?) grannar i norr. It takes two for tango, och den rivalitet och det fiendeskap (ibland med glimten i ögat, ibland inte!) som vi byggt upp, kräver två slagkraftiga lag i kommunen. Hur kommer Rotebro se ut nästa år? Ingen aning.

Har förresten ingen aning om Sollentuna United heller. Vi har något bra på gång. Stefan har tillsammans med Anders och de övriga ledarna utfört mirakel med truppen och allas välmående. Men vår tränare är endast inhyrd för hösten. Vad händer nu? Har aldrig varit med om ett så totalt förtroende och harmoni i en grupp som vi åtnjuter gentemot våra ledare i Sollentuna United just nu. För klubbens bästa är det bara att försöka bygga vidare på det vi har påbörjat, om klubben kör så kör spelarna också. Det vet jag.

Avslutningsvis lite bra tugg kring El Clásico.

”Vadå Frank Lampard skulle inte göra 20 mål i den här serien. Kolla fucking Magnus Hedman på topp i Rotebro har typ gjort 20? E ni dumma eller!?”

//Badji ger sig in i diskussionen huruvida Frank Lampard skulle göra 20 från en mittfältsposition i Sollentuna United

”Demba, go to the läft änd stäj thär öntill Jeppe koms!”

//Jens Åberg bör aldrig mer tillåtas att prata engelska under en fotbollsmatch

”Mammas död jag är bra mittback. Jag skulle kallas Cannavaro”

//Eyüp Ayhan funderade över alternativa positioner på planen

”...och där kom Jens och sa något bögigt”

//Christian ”no homo” Antonio kommenterade videon efter att jag, lite sent, kommit fram och grattat David till hans andra mål.

”Hälsa Hedman att det gör ont att möta Afrim!”

//Simon Afrim kan konsten att styra hur motståndarna landar i nickdueller

Hedman tvingades vika ner sig efter att ha mött Afrim


Tack för den här gången Rotebro, ni får satsa på att bli bäst i kommunen 2012 istället. Eller kanske något annat år...

Over and out!

#8 Åberg