alltidUnited

Sollentuna United - Långholmen FC 7-4 (4-3)

0-1 Straff
1-1 Doni
1-2
1-3
2-3 Snake
3-3 Demba
4-3 Snake
4-4
5-4 Snake
6-4 Folkesson
7-4 Omar (straff)

I en närmast osannolikt målrik match som svängde fler gånger än vad som borde vara möjligt slog Sollentuna United till slut tillbaka Långholmen i finalen av Stockholm Cup med 7-4 och tog därmed den första titeln i klubbens historia!

Kalle Anka Cup. BK Bacon. Division tusen.

Stockholm Cup får under säsongen höra både det ena och det andra. De första omgångarna är svåra. Man vet i ärlighetens namn inte om man vill gå vidare eller inte:

- Man spelar ALLTID i Hagsätra, Mälarhöjden eller Gubbängen klockan 20 en onsdagskväll när man ska upp och jobba dagen efter.

- Man spelar ALDRIG bra. Det går långsamt, det är krampaktigt, det är småtjurigt.

- Division 5-laget som man möter gör ALLTID sitt livs match. Efter att ha satt några straffar redan innan matchen fortsätter man spela som om ens liv hängde på det. Ofta gör man också det första målet i matchen, och deras halvpackade skara anhängare börjar direkt skräna om hur dåliga Sollentuna är.

Av någon anledning lyckades vi säsongen 2011 klara oss förbi samtliga speedbumps (Även om det krävdes självmål på övertid, straffläggningar och ett besök i Bro där planen omgavs av en vallgrav av gyttja) och var hastigt och lustigt i final, men möjlighet att bli historiska som spelarna som tog Sollentuna Uniteds första titel någonsin. Den första finalen sedan Sanktantiden för många, då vi än så länge inte lyckats gå hela vägen i Svenska cupen...



För motståndet skulle den brittiska Stockholmskolonin Långholmen stå för. Ett Långholmen som imponerat något oerhört dittills i Cupen, och slagit ut lag som Bollstanäs, Enskede och Råsunda. Ett Långholmen, lett av den gamle Unitedspelaren Billy Harkness, som såg matchen som "den största i klubbens historia" och inte direkt tänkte ligga på latsidan. Matchen streamades till bleka, rödhåriga, alkoholiserade britter världen över, och på plats på Grimsta hade man en stark klack, både till röststyrka och antal.

Inte läge att ligga på latsidan alltså. Även om de flesta i laget äger minst ett par bra och hyfsat dyra (Sälls Umbro undantaget) fotbollsskor så skulle det inte räcka att ställa ut dem på Grimstas konstgräsmatta.

Startelvan hade några mindre justeringar sedan 0-5 i baken mot Enköping. Ut gick Wiström, Eyüp och Trimi - in kom Folkesson, Demba och Omar. Alltså ställde vi upp med.

1. Säll
2. Terland
5. Folkesson
7. Makolli
8. Åberg
9. Gustafsson
10. Badjelan
14. Antonio
17. Jagne
25. Afrim
83. Eddahri

Bänk:
Gabbe, Jeppe, Trimi, Eyüp, Wiström

Innan avspark skulle Långholmen i egenskap av division 4-lag få slå två stycken straffar mot Säll. Engelsmän och straffar, tänkte jag innan matchen. Vad rätt jag visade mig få. Trots sitt excellenta straffacit innan finalen - man skröt i lokaltidningen om att man inte missat en straff på vägen mot finalen - drabbades Långholmenspelarna av det som alla engelsmän drabbas av. Usla straffnerver.

Precis som Martin Mutumba twittrar hade "somebody kastat öga" på Långholmenspelarna. Tyvärr hade de kastat ögonen på sig själva. Har man aldrig missat en straff - börja inte prata om att ni inte missat! Det håller aldrig. Hur som helst så misslyckades den vänsterfotade innermittfältaren (Vilket inte verkar vara en bra kombination när det kommer till straffar) som slog den första att överlista Säll, som räddar enkelt. Däremot behöll forwarden Sammba Sowe kylan och satte sin otagbart. 0-1.

Matchen sätter högsta fart från första stund. Åt båda håll. Vi märker direkt att samtliga offensivspelare får stora övertag mot en trög motståndarbacklinje. Men samtidigt går det fort åt andra hållet också. Långholmen spelar: upp på target - släpp tillbaka - igenom i djupet. Riktigt pigg start av britterna.

Blir ändå vi som gör första målet. Snake (tror jag) kapas utanför straffområdet. Fripark. "Frisparksspecialisten" (som vi inte sett så mycket av ännu) Doni skruvar bestämt in bollen vid målvaktens högra stolpe. Snyggt! 1-1.

Långholmens replik kommer snabbt. Och snyggt. Och hårt.

De krigar fram en hörna. Hörnan slungas in med en oerhörd kraft och kommer perfekt mellan distanserade Folkessons och Åbergs ytor. Där kommer en liten jävel och skarvnickar bollen med oerhörd kraft i mål via ribbkrysset. Pang! 1-2.

Momentum Långholmen. Fortsätter att pumpa bollar. Krigar. Mår bra. Sollentuna United hotar framåt, visst, men känns ihåliga och dåligt synkade. Vi får inte igång något riktigt passningsspel, det går för långsamt. Som ett brev på posten vänder en Långholmen forward bort sin motståndare efter ett inkast och skickar iväg en projektil som tar fart i vinden och ställer en kanske lite felplacerad Säll. Bollen susar in i nättaket. Fuck. 1-3.

Dags att vakna? Det gör vi också. Långholmen får svårare och svårare att orka med, och spelet förflyttas alltmer till offensiv planhalva. Efter några missade halvchanser sätter Omar upp David i djupet med en fantastisk passning och Snake gör inga misstag från nära håll utan smäller in 2-3 (Detta var hans första mål efter 31 missade målchanser i rad de senaste matcherna).

Fortsatt dominans av United. I efterspelet av en fast situation lyrar Doni in en hög boll bakom backlinjen. En modig Badji går in och hinner före målvakten och petar bollen i sidled till Demba, som till allas förvåning faktiskt sätter bollen i ett öppet mål för ovanlighetens skull! 3-3.

När sedan Snake bjuder på briljans i offensivt straffområde och kliniskt hamrar in 4-3 känns det väl som att det borde vara klart? Halvtid.

Stekhet Snake

Vårt halvtidssnack om att försöka öka bollinnehavet och styra matchbilden mer kontrollerat går väl i ärlighetens namn, sådär. Det var helt enkelt inte en sån kväll. Den här kvällen tillhörde bollerövringarna, spelvändningarna och Hawaiifotbollen. Vi saknade dimensionen där vi spelar upp på forwards, får tillbaka till mittfältet och kan hålla boll därifrån. Nu ville vi framåt för snabbt, vi spelade med för små marginaler och vi höll inte riktigt ihop laget som vi brukar.

Släkten är värst. Alltid. Långholmen kvitterar efter att Billy dribblat sig förbi på högersidan och spelat in en hård boll längs marken som passerar så många spelare att man blir mörkrädd. Den enda spelaren som bollen inte går framför, bakom eller mellan benen på är Långholmens forward som tackar och sätter bollen i öppet mål. 4-4.

Torsk för Billy, men en snygg assist till 4-4

Shit! Vi blir inte av med dem! Även fast vi nu för spelet ordentligt känns det alltid oroväckande farligt när Långholmens forwards sätts i spel. Tur att det blir ännu farligare när våra forwards, framför allt Snake, sätts i spel. David gör även 5-4 med ett riktigt då han visar på en kombination av styrka och snabbhet innan han sätter bollen i nät med ett högt skott som dyker över målvakten och in i mål.

Klart nu? Nejdå. Efter ett par missade chanser för oss får Långholmen straff, efter att bollen studsat upp på Folkessons hand. Sammba Sowe visade dock upp de brittiska influenserna och drog bollen över vänstra krysset den här gången.

Så istället tar Folkesson revansch och gör sitt tredje mål för säsongen. Precis som de övriga två nätar mannen som inte kan skjuta på ett långskott. Målvakten är kanske inte hundraprocentig på denna, men det är ändå ett rejält drag i skottet från 25-30 meter som går via målvaktens fingertoppar, ribban och in. Härligt! 6-4.

Minuter senare missar Långholmen en straff till, efter att Afrim hakat i en forward. Säll räddar återigen.

Nu orkar inte Långholmen mer. Några frejdiga inhoppare ägnar sista 10 åt att visa hur britter går in i närkamper, fansen har kul med linjedomaren, men man orkar inte skapa något mer framåt. Istället blir Demba råkapad i offensivt straffområde och Omar hånar in en straff till 7-4.



Vi vinner med 7-4. Osannolika siffror. Buckla, medaljer och prispengar till Sollentuna United. Heder till Långholmen för en riktigt bra genomförd match, vi fick verkligen slita för segern. Vi skulle kunna gjort en bättre match, men WTF? Vi gör 7 mål och vinner finalen. Jag väljer att vara glad istället. Bra att få igång Snake Enberg inför derbyt, han var riktigt bra. Tror Rotan får satsa på att knocka honom medvetslös som man gjorde senast.


Alla bilder är från eminente Micke Thorstenssons kamera!

Nu festar vi stenhårt fredag/lördag och ställer ut skorna mot Rotan på söndag. Det räcker mot dem.

#8

(Alla bilder är tagna ifrån Enköping SKs Facebooksida)

Enköpings SK - Sollentuna United 5-0 (2-0)

1-0 13'
2-0 36'
3-0 65'
4-0 73'
5-0 82'

Bloggtorka ett tag. Ber om ursäkt för det. Lite som vanligt med alltidUnited går frekvensen på inläggen upp och ner beroende på tid och motivation. En kombination av båda i och med att jag flängt runt som aldrig förr på jobbet samtidigt som vi åkte på en riktigt trött 2-3-torsk hemma mot Falun har lett till tystnad på bloggen.

En tystnad som kanske borde få fortsätta egentligen. Bortamatch mot Enköping. Enavallen - bra minnen sen förra året. En chans att vara ett otrevligt gruskorn i maskineriet för ESK i deras jakt på en division 1-plats. Ett Enköping som vi hade tre raka segrar mot i tvåan innan målfesten som skulle utspela sig på Enavallen söndagen den 25e september 2011.

Vi åkte dit med vår allt mer minimala trupp. Folkesson och Demba avstängda med tre gula var och till frånvaron kunde vi efter lördagens lugna träning också lägga till Anton Wiklundh, som återigen visade prov på sin enorma flexibilitet när det gäller att bli skadad och drog baksidan under ett lugnt parti fotbollstennis. En sinande trupp och inget att spela för förutom äran mot ett hypermotiverat Enköping kunde bara sluta på ett sätt? Det gjorde det också, men jag tvivlar på att någon av de 574 på Enavallen hade väntat sig vad som komma skulle.

Vår startelva till matchen såg ut som följer:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 25. Afrim - 23. Wiström

10. Badji - 27. Eyüp - 8. Jens - 7. Doni

9. Snake - 19. Trimi

Den minimala bänken bestod av Jocke Kenne (Tydligen f.d. Pasanen. Aldrig nämnt något om det gamla efternamnet. Förstår varför.), Jeppe, Gabbe och Omar.

Stefan hade på matchgenomgången innan matchen definierat ESK som ett omställningslag snarare än ett lag som själva vill föra spelet, en analys som stämde som handen i handsken. För att vara ett topplag på hemmaplan hade Enköping väldigt lite "eget" spel. Om det var medveten taktik eller om de inte behärskade att föra matchen låter jag vara osagt, oavsett vilket så passade spelformen ESK perfekt - för ställa om snabbt, de kunde de!

Matchen börjar ganska jämnt, med lite mer bollinnehav för oss. Vi känns pigga, och hittar tidigt kombinationer offensivt. Snake får två bra skottlägen, men det ena går tätt över vänstra krysset och det andra räddar målvakten. Åt andra sidan hotar Enköping ständigt i djupled genom Rajalakso jr, men än så länge är han mest offside.

Efter en knapp kvart får Enköping en dubbelhörna. Den andra hamnar efter en kortvariant hos Pitbull-kopian Ernesto Perreira Felix Nånting, som lyckas tråckla sig igenom två spelare via lite skickligt utförda motläggsfinter. En känslig chip in når lagets vänsterback som vinner nickduellen framför mål. 0-1.


1-0

Tungt. Uppförsbacke. Jobbigt med underläge mot Enköping, som nu kunde praktisera sin omställningsfotboll ännu tydligare. Vi fortsätter att föra boll, spelar fortsatt ganska bra fotboll. Men. Snakes fötter är felinställda. Åberg kan inte göra mål. Doni blir blockerad i sista sekund. Bakåt drar FT precis lagom mycket i tröjan för att undvika ett rött kort när ESK:s kapten kommer helt fri. Aningen ur balans chippar han utanför i friläget.

Mitt i en period med mycket United är Pitbull helt plötsligt fri från halva plan. 0-2.

Efter att vi dundrat ytterligare ett par skottlägen över mål och Rajalakso tvingats ur vinkeln i bra läge och skjutit utanför är det paus.

Konfunderat omklädningsrum. Vi spelar ju bra, eller? Känslan är att vi får bra med ytor att spela vårt spel på, men att vi måste bli bättre på att avsluta alla anfall och definitivt inte tappa boll i fel lägen, får då blir det åka av bakåt. Spelet är ändå bättre än det gamla klassiska rulla-i-backlinjen United-liret. Nu kommer vi till lägen, men det är fortfarande en fet nolla som gapar mot oss på resultattavlan.

Efter att ha kommit överens om att ytterligare minska på tillslagen samt värdera när vi ska stå upp och när vi ska falla tar vi planen i besittning för andra halvlek.

Andra halvlek startar med ett nästintill totalt bollinnehav för Sollentuna. Vi har tagit till oss halvtidsinstruktionerna och drar ner rejält på slarvfelen och bolltappen. Flera gånger etablerar vi bollinnehav på ESK:s planhalva, där en stressad tränare skriker sig hes för att de gröna spelarna ska komma upp i press. De fortsätter dock att vara sylvassa i omställningar, där de bara är marginaler från att komma igenom. Annars lugnt hos Säll, ESKs enda avslut PÅ mål som inte går I mål är ett skott från lagkaptenen som Säll bara behöver lägga sig ner och fånga.



Efter en dryg timme byts en tappert stridande Trimi ut och Omar kommer in. Bara minuter senare avgörs matchen. Avgörandet får väl ses som själva urtypen av den välanvända klyschan "skitmål":

En helt ofarlig höjdboll droppar ner bakom Filip. Både Christian och Simon är närmre bollen än närmsta grönklädda spelare. Om inte kommunikationen sker som den ska behövs det ändå alltid inte motståndare för att det ska bli fel, tyvärr. Simon kommer bakifrån och räknar med att själv ta hand om bollen. Christian uppfattar inte det utan petar till bollen i vad som är tänkt att bli en passning till en Afrim som står i grundposition. Simon, på väg fram, blir ställd av petningen som istället snyggt frispelar em häpen Rajalakso. Han löper på för allt vad han är värd och försöker att runda Säll. Här hinns han ikapp av en frenetiskt kämpande Philip Wiström. Philip lyckas också med en superbrytning glidtackla bort bollen från benen på ESK-forwarden. Men visst rensas bollen på en annan ESK-spelare, som råkar stå precis i bollbanan. Bollen studsar på hans knä och långsamt in i vårt mål. 0-3.

Här börjar det kännas motigt. Allt går ju in!

Det sjuka är att vi även efter här har chanser för att komma ikapp. En spelsugen Omar oroar och skapar två jättelägen. Ett där han själv kommer i position och avslutar från nära håll. Målvakten reflexräddar och Snake har en halv storlek för små AdiZero för att sätta returen. Chans nummer två får jag själv efter ett snabbt dubbelväggspel med Omar. Men symboliskt för min målmässigt undermåliga säsong går skottet inte bättre än att miniatyrmålisen kan rädda den också. Eyüp träffar också målvakten med ett kamratligt skott från straffområdeslinjen.

Omställning. Rajalakso fri. 0-4.

Någonstans här byter Enköping seriens största forward. Superbeasten inleder med att förlora sitt livs första nickduell mot spänstige Åberg, men får efter att ha varit lite för långsam i en omställning en fin boll indroppad bakom backlinjen efter en från alltför många uppgiven United-press. När Säll kommer ut chippar Beasten riktigt känsligt in bollen över honom. 0-5.


En känslig Beast

När Omar, efter ett fantastiskt väggspel i offensivt straffområde med Doni, kommer helt sopren och skjuter utanför börjar Enköpings huligankids skrika "Sollentuna - kan inte göra mål.". Inte sedan DIF-klacken halade fram banderollen "Prahls ögon, Skoogs tänder, Elangas kvinnosyn - någonting är jävligt snett i Malmö" har supportrar haft mer rätt.

Jag kommer aldrig i mitt liv att försöka snacka bort en 0-5-förlust. Kom igen. 0-5. Vi måste rannsaka oss själva och inse att vi inte kommer vinna en sån här serie om vi släpper till så många chanser, men framför allt bränner så mycket framåt! Det här syndromet har upprepat sig i ett par matcher nu. Vi har äntligen börjat skapa chanser, men vad gör det när vi inte tar tillvara på dem? Jag tror samtliga från mittfältet och framåt hade lägen att göra mål idag. Ingen lyckades. Vi har så många tillfällen att ta oss tillbaka in i matchen, men sumpar alla.

Ett hypereffektivt Enköping (Vad jag kan komma ihåg har de, utöver målen, ett enda avslut på mål på hela matchen) staffar oss brutalt. De är fruktansvärt duktiga i sitt omställningsspel, där bollsäkra spelare gång på gång kan försätta löpande forwards i situationer. Jag kan tycka att det är konstigt att ett lag med så mycket boll i sig inte "spelar mer själva", men samtidigt, återigen, de vinner med 5-0. Hade vi vunnit med 5-0 och någon trött blogg i Enköpingsposten (Finns det en sån?) klagade på att "de har inget spel" skulle jag bara skrattat åt idioten och önskat honom lycka till i tabellens ingemansland.



Bryt ihop och kom igen. Jag orkar inte ens bryta ihop. Vi kan inte göra mycket mer än att konstatera att vi möter ett lag som är duktiga på att ta tillvara på målchanser, och därför antagligen också ligger där de ligger. Vi har mycket att jobba på, men också mycket i spelet som faktiskt är bra, hur sjukt det än låter efter 0-5 i arslet.

Vi är inget omställningslag, och kommer antagligen aldrig att bli ett. Vi vill vara bollförande, styra matchbilden. Vi visar stundtals att vi klarar av det, mycket av matchen utspelar sig på Enköpings planhalva.

Men.

Vi kommer aldrig att ta det sista steget om vi inte lär oss att ta vara på vårt stundtals mycket fina spel. Vi kommer aldrig att ta det sista steget om vi inte blir bättre att under matchen läsa av våra motståndare och hur vi på bästa sätt ska stoppa dem. Nu spelade ESK igenom oss flera gånger, och om det inte varit för några viktiga brytningar av Afrim och FT i andra halvlek hade det i ärlighetens namn kunnat vara ytterligare frilägen för ESK.

Match 1 i vår supervecka avklarad. 0 0 1 0-5 so far. Nu väntar nya matcher. Stockholm Cup-final mot Långholmen på onsdag. Längtar redan. Revansch. Jag förväntar mig skruvdobbar, glidtacklingar och ett ansenligt antal "f*ck". Sedan några dagars ihoplappning innan vi samlar ihop det lilla vi har i spelbart material och lägger ner precis ALLT för att återfå något av den heder vi förlorade i 0-2-kollapsen i vårens clásico mot Rotebro.

0-5 är vad jag vet Sollentuna Uniteds största förlust i historien. Vi är inte döda för det, utan i högsta grad levande. Men den som inte kommer till träningen imorgon med viljan att göra precis allt för två segrar i veckan som kommer har inget där att göra.

#8

Foto: Stig-Göran Nilsson (www.norrteljetidning.se)


BKV Norrtälje - Sollentuna United 0-3 (0-1)

0-1 19' David (Philip)
0-2 82' Badji (Doni)
0-3 90' Doni (str)

Den starka höstsäsongen fortsätter - nu även utanför Sollentunavallen. Vårt stadiga avancemang genom tabellens mittskikt har via kassaskåpssäkra 3-0 borta mot Norrtälje fört oss ända upp till tredjeplats. Inte nog med det - Sollentuna United kan mycket väl bli de som bestämmer var seriesegern kommer att hamna. Gör er redo för en avslutning i världsklass!

Höstsäsongen 2011 hade hittills för Sollentuna Uniteds del inneburit fyra raka segrar på hemmaplan, samtidigt som vi bara mäktat med en poäng på två bortamatcher. Fortsatt dåligt bortaspel, eller dags för ett välbehövligt trendbrott?

Träningsveckan var lugn. Coacher Olsson/Limpar drog ned intensiteten för att vi skulle ha kraften att vara "fullkomligt äckligt aggressiva" på lördagsförmiddagen ute i Roslagen. Minskad intensitet, men bibehållen kvalité. Träningarna håller fortsatt väldigt hög klass, där vår lilla men jämna trupp verkligen känns ihopsvetsad på alla plan nu.

Startelvan mot Norrtälje var densamma som i 2-1-segern mot Västerås IK veckan innan, med den förändringen att Anton Wiklundhs immunförsvar gjorde sig påmint återigen, den lilla datanörden hade inte tränat på hela veckan och var därför inte aktuell för spel. Ersatte gjorde United-debutanten Philip Wikström, som tagit klivet upp i a-truppen från U-19 efter sommaruppehållet. Philip hade dragits en del med skador, men fick nu alltså chansen att debutera i division 2.

Starting 11:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 25. Afrim - 23. Philip

10. Badji - 5. Folkesson - 8. Jens - 7. Doni

19. Trimi - 9. Snake

Bänk:
Kenne
17. Demba
18. Gabbe
22. Jeppe
27. Eyüp

Saknades i truppen gjorde sjuke DN, skadade Lindberg och Teiwo samt Sportbladet-omskrivne Omar som tillbringar veckan på provspel i Sevilla (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/spanien/article13603298.ab).

Våra motståndare, BKV Norrtälje, befann sig i poängnöd, efter att lagets kräftgång fortsatt efter sommaren. Framför allt verkade försvarsspelet och lagmoralen inte vara på topp. Släppte man in mål, släppte man ofta många - med 1-7 mot Enköping som absolut bottennapp. Samtidigt hade man slagit Strömsberg med 4-1, så på en bra dag är Norrtälje ett lag som kan besegra vem som helst. Vi ämnade att göra en lika bra match som på Vallen, då vi slog tillbaka Norrtälje med 4-0.

Matchen skulle spelas på konstgräs då den ordinarie gräsplanen var vattensjuk (Att det varit strålande solsken i två dagar spär på misstankarna om en taktisk flytt för att utnyttja vårt oerhört skrala konstgräsfacit under säsongen!). BKV förfogade dock över en alldeles prima konstgräsplan, som fungerade precis lika bra som en vanlig matta att spela bra fotboll på, vilket vi också skulle göra.

Vår äckliga aggressivitet betalar sig direkt i matchen. Folkesson trivs som fisken i vattnet och kutar som en rabiessmittad greyhound i sin jakt på boll och motståndare. Vi vinner boll på boll när ett naivt spelande Norrtälje försöker spela finare än deras mittfält behärskar. Spelet förläggs uteslutande till Norrtäljes planhalva, där bara vår oskicklighet i de avgörande momenten skiljer oss från rena lägen. Ett par sistapassningar försvinner iväg på en glatta konstgräsmattan, och några avslut går bredvid målet.

Norrtälje skapar egentligen bara en farlig chans på hela matchen. Men den är riktigt farlig. I en omställning spelas bollen in framför backlinjen från vänster. I straffområdet får deras nummer 13 (För övrigt en av seriens bittraste spelare, inte mycket han inte klagade på!) drömläge. Som tur är för oss missar han avslutet helt och bollen rullar sakta fram till Sälls skopa.

Istället får vår gnälligaste spelare, Snake Enberg, chansen. Philip Wiström sätter upp en bra, hård boll längs marken från sin vänsterkant till Snake, som har gjort sig fri framför backlinjen. En oerhört snabb vändning skakar av den följande backen. Utanför straffområdet avslutar David hur kliniskt som helst mot första stolpen. Lågt och hårt. Svårt. 0-1. Snakes sjunde i år.

Nu blir det ännu mer Sollentuna United. Bara minuter efter det första är jag redo att jubla för 2-0 när Trimi ska raka in den retur som keepern ganska billigt släpper på Donis skott. Målisen tar dock lite revansch när han räddar Trimis, som dessutom var hårt pressad, retur. Innan halvleken är över har Snake hunnit med att missa det första av sina frilägen med vänsterfoten, hans vänster var marginellt bättre än Dembas baconvrister den här förmiddagen. FT var också ganska trött på sig själv när han inte tog avslut efter en räd över hela planen. 0-1 står sig till paus.

I paus kommer vi överens om att fortsätta köra på lika hårt som i första, men också att försöka vårda bollen ännu bättre när vi själva har den.

Andra halvlek är ännu bättre från vår sida. Det finns bara ett lag på planen. Vårt defensiva presspel lyckas oerhört väl, Norrtälje tillåts inte ha bollen under längre perioder. När vi själva dessutom höjer upp skärpan i vårt eget passningsspel, då har inte våra motståndare mycket att säga till om. Snake kunde ha punkterat matchen redan under de första 10 minuterna av andra halvlek, men de två vänsterskotten (En kanonräddning av målvakten, en lös fjollboll) vill inte sitta.

Det är riktigt kul att spela i Sollentuna United under andra halvleken. Medspelarna visar sig, vill ha boll. Inställningen och viljan är underbar att se. Alla tar jobbet, och trots att vi antagligen är både kortare och lättare än BKV i genomsnitt är det stor dominans i närkamps- och duellspelet. Backlinjen står upp högt och vinner i stort sett allt som kommer i deras väg. Våra ytterbackar Philip och framför allt Christian kommer med bra offensivt. Christian är återigen (Låt gå att det är den lättaste positionen att spela på menmen...) fenomenal som högerback och äger kanten både offensivt och defensivt, framför allt i andra. Våra forwards har inte riktigt lyckan med sig i avslutningarna idag, men arbetar hela tiden för laget och erbjuder uppspelsalternativ. Badji och Doni är oerhört bekväma med bollen och finns hela tiden tillgängliga att avlasta bollen på. Och i mitten är brunkfaktorn hög på Åberg/Folkesson, som tar hem nickduellerna med 50-0 mot Norrtäljes storkar.

Efter att både Snake och Trimi haft chanser dröjer det till minut 82 innan det avgörs. Efter fint passningsspel på offensiv planhalva tar sig Doni till en rättvänd position utanför BKV:s straffområde. Kyligt inväntar han press och släpper bollen till vänster på Badji. Badji tar sig förbi sin back med en perfekt förstatouch, och skjuter sedan årets lösaste mål med sin vänsterfot. Bollen går inte fort, men den sitter där den ska i bortre gaveln. Ett mycket efterlängtat mål, med mycket rytmisk segerdans med Demba som följd. Jätteidioten Snake trodde att Badji skulle dansa med honom ("Va!? Näää det trodde jag inte alls det!"), men självklart var det Demba som Badji skulle dansa och showa tillsammans med.

Bara minuten senare borde kanske Badji gjort sitt andra mål, men han lyckas inte runda målvakten när han kommer helt fri på Donis perfekta frispelning.

Doni, som återigen gör en mycket bra match, får äran att avsluta kalaset. Demba blir manglad i straffområdet av sin afrikanske antagonist med solklar straff som följd. Doni väljer fritt mellan de två kryssen och sätter den hårt och otagbart långt bort från allt vad målvakt heter. 0-3.

Bra match från vår sida. Vår taktik fungerade bra mot ett Norrtälje som försökte spela mer fotboll än spelaraterialet tillät. Jag vill ge all heder till alla spelande lag i serien, men den här gången fungerade det inte bra för Norrtälje. Vi bör dock vara lite självkritiska till att vi inte kan avgöra matchen tidigare. Trots att Norrtälje inte har ett enda avslut på mål i andra halvlek är 1-0 en väldigt bräcklig ledning. Det kan räcka med en fast situation eller en tillfällighet så har matchen svängt. Med större skärpa och kvalité ska den här matchen avgöras tidigare.

Det ska ändå inte överskugga den fina prestationen vi gör. Bra insatser från samtliga i elvan + inhopparna. Ny nolla för Säll. Bra debut av Wiström. Ny imponerande insats av Christian Cafu. Doni bra igen. Badji nätar. Snake fortsätter leverera. Mycket, mycket bra.

Nu väntar Falun hemma, Enköping borta, Rotan hemma och avslutningsvis Skiljebo borta. Vi kan se fram emot ett revanschens El Clásico och framförallt en jättechans att kasta grus i Enköpings segermaskineri. ESK vann gårdagens seriefinal mot Sandviken och känner nog att de står med ena foten i division 1. Bortamatchen på Enavallen kommer självfallet bli väldigt, väldigt svår. Men det kommer inte att bli lätt för Enköping att möta Sollentuna United den 25e september, det garanterar jag.

#8

Sollentuna United - Västerås IK 2-1 (1-0)

1-0 21' Trimi (Badji)
2-0 50' Trimi (Jens)
2-1 62'

Varningar: Trimi, Säll, David

Andra raka hemmamatchen gav andra raka segern. En spelmässigt ganska jämn match där vi har ett stort övertag i målchanser slutar 2-1 efter att Trimi tackat för förtroendet att få plats i startelvan genom att göra båda våra mål. Nu är vi verkligen med i racet om topp 3-placeringar.

Jag vet inte vad det är med Sollentunavallen. Den ligger varken på onaturligt hög höjd vilket skapar andnöd för ett ovant bortalag, och inte heller är den försedd med fanatiska supportrar som skrämmer skiten ur lagen som gästar. Men Vallen är vår borg, och i år har det varit väldigt svårt att plocka poäng från Sollentuna Uniteds hemmaplan. Bortsett från debaclet mot Sandviken har vi 7 segrar med 15-2 i målskillnad. Det senaste i raden av bortaoffer blev Västerås IK, som fortsatt har problem med att omsätta sitt fina spel i mål och poäng.

Vi kom ifrån en strålande bra träningsvecka, med en trupp som var tunnare än någonsin. Med Marko och Mike som nyligen bytt klubbar samt skador på Lindberg, Teiwo, Omar och Eyüp lyckades vi inte ens skrapa ihop en full bänk dagen till ära. Tur då att samtliga spelare som är i spel har hållit en bra kvalité och kört på i bra tempo, så vi kände oss fullt förberedda för match.

Snake var i speldugligt skick!


För motståndet stod Västerås IK (som på sin hemsida presenterade nästkommande match så här - snacka om att du är på dekis, Limpan!)




Vårmötet slutade 0-0 på Apalby, en match som präglades av högt tempo och bedrövliga nickar i bra lägen av filmjölksskallen Jens Åberg. Vi kom ihåg ett Västerås som spelade avsevärt mycket roligare fotboll än de senaste årens tråk-VIK. Ett par nyförvärv hade sett till att man nu är ett av de lagen med det bästa spelet ute på planen, effektiviteten och spetsen framåt är det sämre med.

Sollentuna Uniteds startelva:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 25. Afrim - 4. Anton

10. Badji - 5. Matte - 8. Jens - 7. Doni

9. Snake - 19. Trimi

Bänk:
Okänt nummer - Jocke Kenne
11. Reynoso
17. Demba
18. Gabbe
22. Jeppe

Gentemot förra veckans 2-1 mot Gusk tog Afrim tillbaka sin plats i mittförsvaret. Jens upp på mitten där Doni klev ut till vänster istället för skadade Omar. På topp startade Trimi istället för Demba. På bänken gjorde löparfenomenet Jocke Kenne comeback som backup-slips ifall något skulle hända med Säll.

Första halvan av första halvlek är riktigt jobbig för Sollentuna Uniteds del. Västerås spelar oss många gånger sönder och samman på mitten och hittar ytor som vi inte alls är närvarande i. De skapar en fruktansvärd chans bara efter någon minut. Ett inspel från vår högersida når en fri forward bara någon meter från målet vid bortre stolpen. På något mirakulöst sätt får den formtoppade Säll upp en hand och reflexräddar ett av årets givnaste mål på Vallen. Returen tjongas långt och högt av en starkt krigande Simon Afrim.

Tyvärr vaknar vi inte till liv av chockstarten, utan har det fortsatt jobbigt. Framförallt på mitten. Det känns farligt - men blir det aldrig. Västerås spelar fint, ofta anförda av oerhört duktige nummer 5, men kommer inte så långt.

Vårt eget spel kommer successivt. Det är inte glimrande, men helt okej. Skillnaden mellan oss och VIK är att vi skapar målchanser. Snake avlossar sin slöa bössa ett par gånger, ett skott är oerhört nära att smita in vid bortre stolpen. Afrim är nära att drömmåla när han mitt i straffområdet, hur tekniskt som helst, tar ner en hörna och bombar en halvvolley en decimeter över ribban. En häpen (Första gången jag tar ett avslut på hela höstsäsongen tror jag) Åberg skapar sig ett fritt skottläge utanför straffområdet efter en bra skarv av Trimi, men skottet blockas.

Nollan spräcks istället av vår straffchippare, Chiptrim Montana. En fantastisk krossboll från Doni sveper över hela planen och når Badji ute till höger. Badji drar på andra touchen in ett än mer fantastiskt inlägg. Hårt, flackt. På bortre stolpen dyker Trimis stora frisyr upp och sätter bollen distinkt i backen och upp i taket. Härligt!

Halvleken avslutas med en jättechans för en häpnadsväckande snabb Åberg, som efter ett väggspel med Snake i en omställning utnyttjar farten och rycker(!) förbi den sista mittbacken. Läge för avslut med högern i friläge, men samtidigt risk för att missa bollen i en kombination av trötthet/obalans/kass högerfot. Jag väntar istället in backen, vänder upp med vänster yttersida. Backen forsar förbi som beräknat. Tyvärr halkar den inte helt vane målskytten Åberg till och försöker sig till slut på ett försök till en riktigt trött lobb. Fösningen går rätt på målvakten. Ridå.

I paus visar Stefan & Anders prov på stor taktiskt känsla när de plockar in Doni från vänsterkanten för att istället ligga som spets framför Åberg och Folkesson på mitten. Västerås hade kanske en högermittfältare på pappret, men i realiteten klev han in i mitten hela tiden och gjorde dem övertaliga centralt. Vår taktiska förändring låste en stor del av VIK:s spel i andra halvlek.

Det tar bara fem minuter in i andra halvlek innan det ringer igen. En häpnadsväckande känslig Åberg luftar vänstern med en lobb från 30 meter. Lobben seglar fint mot, men typiskt för säsongen 2011 inte in i, bortre krysset. Tar istället i stolpen, men rakt ut till en helt fri Trimi. Första känslan var offside, men domarens flagga stannar nere. Trimi bökar efter visst besvär in 2-0 via målvaktens händer.

Nu känns det lugnt. Hur lugnt som helst. Vi har tagit över bollinnehavet och har total kontroll på matchen. Doni hittar helt rätt i sin roll som spets på mitten och är den som dikterar matchens tempo. Bakåt har vi en mycket bättre kommunikation än i första halvlek, och de enda gångerna som Säll behöver ingripa är när han plockar och boxar inlägg och hörnor.

Därför kommer reduceringsmålet som en blixt från klar himmel. VIK tilldelas en billig frispark och medan vi fortfarande är fast i besvikelsen har man slagit in frisparken, bröstat ned den och snyggt satt dit 1-2 med en distinkt, otagbar volley.

1-2 med en knapp halvtimme kvar ger självklart VIK blodad tand, och man återtar en del av initiativet igen. Men nu har vi stängt butiken bakåt, och de kommer inte till några chanser över huvudtaget. Istället borde vi stängt matchen åt andra hållet, framförallt målsugne Åberg som inte lyckas pressa ner bollen på Snakes perfekta snett-bakåt-passning. Demba bjuder på baconvristerna vid några fina skottlägen och Snake är hela tiden nära men aldrig riktigt där.

Ny stabil seger. Några sköna besked:

- Säll fortsätter spela bra i målet
- Filip har växt in i mittbacksrollen där han gjorde en oerhört gnällig första och en oerhört bra andra halvlek
- Trimi visar att fler vill vara med och ha speltid
- Doni gör kanske sin bästa match i serien och är bäst på plan.
- Belgien Blå visade att han har öldrickarsinnet kvar under kvällens firande på Limerick.

Va ere för fel, Åberg!? Stå normalt!

#8