alltidUnited

(Alla bilder är tagna ifrån Enköping SKs Facebooksida)

Enköpings SK - Sollentuna United 5-0 (2-0)

1-0 13'
2-0 36'
3-0 65'
4-0 73'
5-0 82'

Bloggtorka ett tag. Ber om ursäkt för det. Lite som vanligt med alltidUnited går frekvensen på inläggen upp och ner beroende på tid och motivation. En kombination av båda i och med att jag flängt runt som aldrig förr på jobbet samtidigt som vi åkte på en riktigt trött 2-3-torsk hemma mot Falun har lett till tystnad på bloggen.

En tystnad som kanske borde få fortsätta egentligen. Bortamatch mot Enköping. Enavallen - bra minnen sen förra året. En chans att vara ett otrevligt gruskorn i maskineriet för ESK i deras jakt på en division 1-plats. Ett Enköping som vi hade tre raka segrar mot i tvåan innan målfesten som skulle utspela sig på Enavallen söndagen den 25e september 2011.

Vi åkte dit med vår allt mer minimala trupp. Folkesson och Demba avstängda med tre gula var och till frånvaron kunde vi efter lördagens lugna träning också lägga till Anton Wiklundh, som återigen visade prov på sin enorma flexibilitet när det gäller att bli skadad och drog baksidan under ett lugnt parti fotbollstennis. En sinande trupp och inget att spela för förutom äran mot ett hypermotiverat Enköping kunde bara sluta på ett sätt? Det gjorde det också, men jag tvivlar på att någon av de 574 på Enavallen hade väntat sig vad som komma skulle.

Vår startelva till matchen såg ut som följer:

1. Säll

14. Christian - 2. FT - 25. Afrim - 23. Wiström

10. Badji - 27. Eyüp - 8. Jens - 7. Doni

9. Snake - 19. Trimi

Den minimala bänken bestod av Jocke Kenne (Tydligen f.d. Pasanen. Aldrig nämnt något om det gamla efternamnet. Förstår varför.), Jeppe, Gabbe och Omar.

Stefan hade på matchgenomgången innan matchen definierat ESK som ett omställningslag snarare än ett lag som själva vill föra spelet, en analys som stämde som handen i handsken. För att vara ett topplag på hemmaplan hade Enköping väldigt lite "eget" spel. Om det var medveten taktik eller om de inte behärskade att föra matchen låter jag vara osagt, oavsett vilket så passade spelformen ESK perfekt - för ställa om snabbt, de kunde de!

Matchen börjar ganska jämnt, med lite mer bollinnehav för oss. Vi känns pigga, och hittar tidigt kombinationer offensivt. Snake får två bra skottlägen, men det ena går tätt över vänstra krysset och det andra räddar målvakten. Åt andra sidan hotar Enköping ständigt i djupled genom Rajalakso jr, men än så länge är han mest offside.

Efter en knapp kvart får Enköping en dubbelhörna. Den andra hamnar efter en kortvariant hos Pitbull-kopian Ernesto Perreira Felix Nånting, som lyckas tråckla sig igenom två spelare via lite skickligt utförda motläggsfinter. En känslig chip in når lagets vänsterback som vinner nickduellen framför mål. 0-1.


1-0

Tungt. Uppförsbacke. Jobbigt med underläge mot Enköping, som nu kunde praktisera sin omställningsfotboll ännu tydligare. Vi fortsätter att föra boll, spelar fortsatt ganska bra fotboll. Men. Snakes fötter är felinställda. Åberg kan inte göra mål. Doni blir blockerad i sista sekund. Bakåt drar FT precis lagom mycket i tröjan för att undvika ett rött kort när ESK:s kapten kommer helt fri. Aningen ur balans chippar han utanför i friläget.

Mitt i en period med mycket United är Pitbull helt plötsligt fri från halva plan. 0-2.

Efter att vi dundrat ytterligare ett par skottlägen över mål och Rajalakso tvingats ur vinkeln i bra läge och skjutit utanför är det paus.

Konfunderat omklädningsrum. Vi spelar ju bra, eller? Känslan är att vi får bra med ytor att spela vårt spel på, men att vi måste bli bättre på att avsluta alla anfall och definitivt inte tappa boll i fel lägen, får då blir det åka av bakåt. Spelet är ändå bättre än det gamla klassiska rulla-i-backlinjen United-liret. Nu kommer vi till lägen, men det är fortfarande en fet nolla som gapar mot oss på resultattavlan.

Efter att ha kommit överens om att ytterligare minska på tillslagen samt värdera när vi ska stå upp och när vi ska falla tar vi planen i besittning för andra halvlek.

Andra halvlek startar med ett nästintill totalt bollinnehav för Sollentuna. Vi har tagit till oss halvtidsinstruktionerna och drar ner rejält på slarvfelen och bolltappen. Flera gånger etablerar vi bollinnehav på ESK:s planhalva, där en stressad tränare skriker sig hes för att de gröna spelarna ska komma upp i press. De fortsätter dock att vara sylvassa i omställningar, där de bara är marginaler från att komma igenom. Annars lugnt hos Säll, ESKs enda avslut PÅ mål som inte går I mål är ett skott från lagkaptenen som Säll bara behöver lägga sig ner och fånga.



Efter en dryg timme byts en tappert stridande Trimi ut och Omar kommer in. Bara minuter senare avgörs matchen. Avgörandet får väl ses som själva urtypen av den välanvända klyschan "skitmål":

En helt ofarlig höjdboll droppar ner bakom Filip. Både Christian och Simon är närmre bollen än närmsta grönklädda spelare. Om inte kommunikationen sker som den ska behövs det ändå alltid inte motståndare för att det ska bli fel, tyvärr. Simon kommer bakifrån och räknar med att själv ta hand om bollen. Christian uppfattar inte det utan petar till bollen i vad som är tänkt att bli en passning till en Afrim som står i grundposition. Simon, på väg fram, blir ställd av petningen som istället snyggt frispelar em häpen Rajalakso. Han löper på för allt vad han är värd och försöker att runda Säll. Här hinns han ikapp av en frenetiskt kämpande Philip Wiström. Philip lyckas också med en superbrytning glidtackla bort bollen från benen på ESK-forwarden. Men visst rensas bollen på en annan ESK-spelare, som råkar stå precis i bollbanan. Bollen studsar på hans knä och långsamt in i vårt mål. 0-3.

Här börjar det kännas motigt. Allt går ju in!

Det sjuka är att vi även efter här har chanser för att komma ikapp. En spelsugen Omar oroar och skapar två jättelägen. Ett där han själv kommer i position och avslutar från nära håll. Målvakten reflexräddar och Snake har en halv storlek för små AdiZero för att sätta returen. Chans nummer två får jag själv efter ett snabbt dubbelväggspel med Omar. Men symboliskt för min målmässigt undermåliga säsong går skottet inte bättre än att miniatyrmålisen kan rädda den också. Eyüp träffar också målvakten med ett kamratligt skott från straffområdeslinjen.

Omställning. Rajalakso fri. 0-4.

Någonstans här byter Enköping seriens största forward. Superbeasten inleder med att förlora sitt livs första nickduell mot spänstige Åberg, men får efter att ha varit lite för långsam i en omställning en fin boll indroppad bakom backlinjen efter en från alltför många uppgiven United-press. När Säll kommer ut chippar Beasten riktigt känsligt in bollen över honom. 0-5.


En känslig Beast

När Omar, efter ett fantastiskt väggspel i offensivt straffområde med Doni, kommer helt sopren och skjuter utanför börjar Enköpings huligankids skrika "Sollentuna - kan inte göra mål.". Inte sedan DIF-klacken halade fram banderollen "Prahls ögon, Skoogs tänder, Elangas kvinnosyn - någonting är jävligt snett i Malmö" har supportrar haft mer rätt.

Jag kommer aldrig i mitt liv att försöka snacka bort en 0-5-förlust. Kom igen. 0-5. Vi måste rannsaka oss själva och inse att vi inte kommer vinna en sån här serie om vi släpper till så många chanser, men framför allt bränner så mycket framåt! Det här syndromet har upprepat sig i ett par matcher nu. Vi har äntligen börjat skapa chanser, men vad gör det när vi inte tar tillvara på dem? Jag tror samtliga från mittfältet och framåt hade lägen att göra mål idag. Ingen lyckades. Vi har så många tillfällen att ta oss tillbaka in i matchen, men sumpar alla.

Ett hypereffektivt Enköping (Vad jag kan komma ihåg har de, utöver målen, ett enda avslut på mål på hela matchen) staffar oss brutalt. De är fruktansvärt duktiga i sitt omställningsspel, där bollsäkra spelare gång på gång kan försätta löpande forwards i situationer. Jag kan tycka att det är konstigt att ett lag med så mycket boll i sig inte "spelar mer själva", men samtidigt, återigen, de vinner med 5-0. Hade vi vunnit med 5-0 och någon trött blogg i Enköpingsposten (Finns det en sån?) klagade på att "de har inget spel" skulle jag bara skrattat åt idioten och önskat honom lycka till i tabellens ingemansland.



Bryt ihop och kom igen. Jag orkar inte ens bryta ihop. Vi kan inte göra mycket mer än att konstatera att vi möter ett lag som är duktiga på att ta tillvara på målchanser, och därför antagligen också ligger där de ligger. Vi har mycket att jobba på, men också mycket i spelet som faktiskt är bra, hur sjukt det än låter efter 0-5 i arslet.

Vi är inget omställningslag, och kommer antagligen aldrig att bli ett. Vi vill vara bollförande, styra matchbilden. Vi visar stundtals att vi klarar av det, mycket av matchen utspelar sig på Enköpings planhalva.

Men.

Vi kommer aldrig att ta det sista steget om vi inte lär oss att ta vara på vårt stundtals mycket fina spel. Vi kommer aldrig att ta det sista steget om vi inte blir bättre att under matchen läsa av våra motståndare och hur vi på bästa sätt ska stoppa dem. Nu spelade ESK igenom oss flera gånger, och om det inte varit för några viktiga brytningar av Afrim och FT i andra halvlek hade det i ärlighetens namn kunnat vara ytterligare frilägen för ESK.

Match 1 i vår supervecka avklarad. 0 0 1 0-5 so far. Nu väntar nya matcher. Stockholm Cup-final mot Långholmen på onsdag. Längtar redan. Revansch. Jag förväntar mig skruvdobbar, glidtacklingar och ett ansenligt antal "f*ck". Sedan några dagars ihoplappning innan vi samlar ihop det lilla vi har i spelbart material och lägger ner precis ALLT för att återfå något av den heder vi förlorade i 0-2-kollapsen i vårens clásico mot Rotebro.

0-5 är vad jag vet Sollentuna Uniteds största förlust i historien. Vi är inte döda för det, utan i högsta grad levande. Men den som inte kommer till träningen imorgon med viljan att göra precis allt för två segrar i veckan som kommer har inget där att göra.

#8