alltidUnited

9:ans hål där både Axel och Limpan besökte vattnet

På fina Brollsta GK utanför Stockholm utspelades under tisdagen ett drama i 18 akter i form av en liten interntävling i golf mellan Unitedaktörerna Åberg, Sjöberg, Wilow och Limpar Sr. Årspremiär för vissa (Åberg, Sjöberg), 35:e rundan för andra (Limpar). Efter många om och men stod Åberg, med sitt ojämna spel och höga handicap, som segrare. Tätt före Wilow och Limpar, med Axel brutalt distanserad på sistaplatsen. En händelserik runda bjöd på många anekdoter och därför vill jag här ge er dagens:

Hål: Wilow dunkar ut en ruskig drive och sätter en putt på 7-8 meter för eagle. Fult.

Hetaste: Axel på övningsgreenen. Satte allt!

Iskallaste: Axel på riktiga greenen. Missade allt!

Lim-par: Anders. 6 st par (Och 23 trippelbogeys).

Mest oväntade: Filmjölks-Jens kammar hem Longest drive competition då resterande tävlande hänger sig åt aktiviteter utanför fairway.

Parkering: VIP-parkeringen utanför klubbstugan. Endast för Anders Limpar, Tomas Brolin, Tomas Antonelius (!) och Frida Nordlund (!!).

Bulgar: Limpan, som visade likheterna mellan uppslagna grästuvor och håriga öststatare.

Triceps: Wilows. Kom verkligen till sin rätt i en kraftfull golfsving.

T-shirtbränna: Min. Oj vad det ser bonnigt/Terländskt ut just nu.

Bärs: Axel, Limpan och Jens. Alla lyckades med konststycket att inte komma förbi damtee vid utslag. Wilow kan bli full på vår uselhet.

Optimist: Axel som trodde han kunde dra bollen 250 meter över vatten i motvind. Sedan slog han bollen 250 meter rakt upp i luften och plumsade i plurret.

Baddare: Anders som drog 3 bollar i vattnet på 9:an.

Mentalt svagaste: Jens, som i ledning med en poäng inför sista rundan svarar upp mot Wilows perfekta drive med en sorkdödare ut i Stonehenge till vänster innan damtee. Limpans precis avslutade utbrott där han i vredesmod kallade sitt eget slag för "en riktigt bullmurra" terroriserade min skalle.

Mentalt starkaste: Jens, som gör par på andrabollen och säkrar segern med en poängs marginal.

Sportnörd: Axel golfade i Liverpooltröja och med en Djurgårdsbag.

Modigaste: Wilow som gav sig i krig med en långtradare på E4:an på vägen till Axel.

Mest underpresterande bollmärke: Nike. Varför funkar de för Tiger men inte för mig?

Fågel: Axel. Två birdies och ändå dyngsist.

Sollentuna Uniteds sämsta golfspelare enligt våra gissningar: Stod mellan Eyüp, Demba och Vedad.

Citat: "Härligt! Nu ska jag ha en Corona Enberg med lime av dig din jävel!". /Limpan när jag drog bollen in i stenröset innan damtee.

Nu ser vi fram emot fler hårda golfbataljer med fler spelare involverade!

För övrigt bjöd Folkesson på lite skön ordmagi när han på träningen deklarerade att han inte kunde hänga med och titta på div 5-matchen för att hans skulle "Träffa några kompisar, gå till Ugglan och spela pingis". Vi behöver fler som Folke!

Sollentuna United - IK Frej 1-0

1-0 33' Vedad (Christian)

Publik: 346

Jag trodde 4-0 mot Rotebro förra helgen skulle vara svårtoppat när det gäller härlig känsla efter en seger. Jag hade fel. Gårdagens 1-0 mot IK Frej var ännu bättre, jag har gått runt med ett fånigt leende hela dagen.

Frej är bra, helt klart det bästa vi mött i serien så här långt. De har tryggt grundspel, bra rörelse, fina kombinationer och är genomgående tunga och starka. De har dock ingen som kan göra mål. Trots att de trycker ner os i knät på Säll stora delar av matchen kommer deras bästa chanser på en snedträff i stolpen med vänsterfoten från deras högerback, och en annan snedträff utanför när Säll för en sekund hade lämnat sitt mål och var ute på andra äventyr.

Efter den riktigt snöpliga bortaförlusten mot Sundsvall har vi nu tre raka segrar och 7-0 i målskillnad. Kan vara bra att ha med sig inför nästa bortamatch mot Skiljebo. Sedan vår ankomst till division 2 har besöken på Hamre IP inneburit två förluster, lika många utvisningar och 0-8 i baken. Men vi är bättre nu...

VEEEDAT! Lill-Jokso levererar på allvar nu. Tredje starten - tredje målet. Inlägg från Antonio, halvmiss i Frejförsvaret, Vedad sätter bollen säkert med en höger yttersida på volley. Ciggkungen med nummer 99 verkar vara sugen på at göra fler än de 9 han gjorde förra sejouren i United. Fick i slutet avlastning i form av en Belgisk Blå, en intressant kooperation, kapabel att köra över de flesta motståndarförsvar både lodrätt och vågrätt.




Vi kan ha seriens bästa mittbackspar just nu. Afrim och Axel, vilka giganter.

Kul med mycket publik (346) på Vallen. En tydlig favorit utkristalliserade sig. Trycket ökade avsevärt när Tomas gjorde entré i andra halvlek. Tomas tackade för förtroendet och bjöd på några Tompatacklingar och Årets vänster på Sollentunavallen.

Vi håller tredje raka nollan. Säll känns hur cool som helst i mål (Åkte dessutom på en rätt okej tackling efter att han boxat bort bollen. Domarn tyckte inte det var frispark (!). Från Frejledet ropades det på straff (!!!). Helt klart är att Säll är stor i målet just nu.) och framför honom har vi fyra backar som inte har många övermän i denna serien.

Visst kan segern i går klassas som orättvis. Klart att Frej dominerar matchen. Men å andra sidan är det inte övervikt Frej i antalet klara målchanser. Att vinna trots att man är tillbakapressade visar på styrka, en styrka som kommer att visa sig värdefull när säsongen summeras. Vi har gjort dubbelt så många mål som Frej, vilket gör vår serieledning välförtjänt. Jag är övertygad om att Frej kommer tillbaka (De har IFK Sundsvall hemma nästa vecka. Jag skulle ranka skillnaden mellan lagen till 7-0 till Frej. Men eftersom de inte kan göra mål blir det 1-0). De kommer att vara med i toppen, och jag hoppas att vi kan visa oss lika starka i längden. Nu ska vi i alla fall njuta av att vara serieledare fram till nästa omgång!

I världens jämnaste allaslårallaserie står vi i den åttonde omgången inför årets första "seriefinal". Visst är det lite magstarkt att kalla en match för seriefinal där en enda seger i stort sett kan göra skillnad på upp- och nedflyttning. Faktum kvarstår dock att det är seriens etta och trea (Målglada Strömsberg har slagit sig in emellan med en match spelad) som möts, och att Sollentuna United kan ta över förstaplatsen i serien vid en seger.

För motståndet står IK Frej. Som likt alla andra år producerar en tät defensiv som genererar i målsnåla matcher. För mig som mött Frej i några år nu känns det som att de ställer upp med i stort sett exakt samma lag år efter år. Hopspelta som få, men ibland också förutsägbara då deras ofta stora bollinnehav inte leder någonvart. Hur som helstbrukar det bli bra kvalité på matcherna, och det är jag övertygad om att det blir också.

Läget i Sollentuna United? Självklart alla miner uppåt efter 4-0 mot Rotebro förra helgen. Laget känns stabilt och vi börjar känna oss trygga i vårt spel. Det kommer garanterat vara en inspirerad elva som ställer upp imorgon kväll på Vallen för att ta över förstaplatsen från Frej.

Startelvan:

1. Säll

2. Filip - 3. Axel - 25. Afrim - 20. Anton

8. Jens

7. Saffe - 14. Christian

10. Badji - 99. Vedad - 9. David

På bänken:

30. Brille
18. Gabbe
5. Folkesson
27. Eyüp
21. Tomas
22. Jeppe
17. Demba

Samma startelva som senast mot Rotan med skillnaden att David tar plats i anfallet på Dembas bekostnad.


Mot serieledning!

Fått lite besk kritik av kapten Åberg efter att jag inte bidragit här på bloggen i den utsträckning jag kanske gav sken av i början. Tanken var att vi skulle växla lite men eftersom Jens driver den här bloggen så föredömligt har jag inte behövt skriva något. Dessutom innehåller min United-vardag inte längre några roliga omklädningsrums-anekdoter utan är bara fyllt av tråkiga styrelsemöten och politiskt korrekta nyheter på hemsidan.

I morgon, fredagen den 4 juni, infaller en dag mycket speciellare än många för flera spelare i Sollentuna United. Tiden har nämligen kommit till fjunisarna födda 1991 att ta studenten. För Sollentuna Uniteds del innebär det att vi kan räkna bort större delen av Generation Curling vid morgondagens träning. För deras del ska det istället vevas med hattar, ta gråtande avsked av sina älskade lärare och dricka mängder med champagne.

Vid denna tiden imorgon är hela laget män (Utöver Stoneface som är så liten att han inte ens kan räknas). Skolan är nu något som ska lämnas bakom. Jeppe kan inte längre skita i förmiddagens dubbelblock i Företagsekonomi B för at hänga i stan och köpa pumps till tjejen. Tomas kan inte längre impa på tjejerna i ettan med sin tjuvtrimmade rishög. Wilow kan inte längre slappa längst bak i klassrummet och leva på sitt söta yttre samt förmågan att alltid hamna bredvid pluggisar på proven. Och Freby och Axel kan inte längre tävla om vem som kan ge läraren det största röda äpplet eller räcka upp handen på flest frågor.

Sollentuna United är väldigt splittrat intellektuellt (Jag uppskattar antalet spelare som förstår ordet "intellektuellt" till 35%). Vi har alltifrån hantverkare till fullblodsakademiker (Mjukisbyxmaestro Antonio har en Master i fastighetsekonomi!). Vi har personer som alltid kunnat allting (Brille kunde allt han behövde kunna när han gick ur lågstadiet och redan då alltid hade en ficklampa övers till den som behövde låna). Vi har personer som minns studenten som det finaste i deras liv (Vedad fick en skinnjacka av sin pappa den dagen). Vi har välutbildade dalmasar (Gabbe) och trötta rikemansbarn som jobbar för slavlöner (Filip).

Men morgondagen tillhör alltså de fem 91:orna, som står inför det kommande livet. Som sig bör i Generation Curling har de inte behövt lyfta många fingrar hittills i livet, frågan är om de nu tvingas upp på egna ben eller om de fortsätter att äta från de aldrig sinande silverskedarna. För att hylla dem som sig bör tänkte jag här bara, för allmänheten, presentera Sollentuna Uniteds graduates. Vilka är de? Vad är de idag? Vad kan framtiden tänkas ha i sitt sköte för dem?

Congratulations, class of 2010!

Jesper Limpar:



En glidare, på och utanför plan. På plan aningen skadedrabbat yrväder till ytter som kan vara den spelare som blivit kapad flest gånger i Sollentuna Uniteds b-lagshistoria. Sägs ta skolan med en klackspark och tillbringar hellre tid med glamourtjejen som antagligen är Sollentuna Uniteds enda riktiga WAG. Visade förra sommaren upp en lite slappare inställning till fotbollen och drog istället på en tvåveckors ö-luff på varmare breddgrader (Man bajsar tydligen bäst i Budapest!). Är även väldigt engagerad inom rullstolsrörelsen. Kommer enligt säkra källor att satsa på en karriär i Finland, där "folket förstår att Minttu är den enda sanna drycken.".


Christian Freby:



Den lilla mannen med världshistorien ofuktigaste frisyr är på väg att sluta i den skola han håller så kär. Är en plugghäst av den grövre skolan och sägs inte låtsas om att han känner Niclas Wilow när de är i skolan av rädsla för att någon lärare ska se honom associera med en elev med under 19 i betygsnitt. I United har han snabbt utvecklats till en av de tydligaste "sparka-på-dom-som-redan-ligger-ner-karaktärerna". Ofta ser man Freby hugga som en kobra på någon oförmögen att försvara sig. Har redan spelat på alla positioner någon kan tänkas spela (gjorde till och med ett mål som forward ur misstänkt offsideposition på Finch Farm). Säger sig själv vara den av studenterna med bäst betyg, medan Axel säger att Frebys betyg "Inte ens är värda att knyta skosnörena på mina". Kommer antagligen att försöka sno Åkes jobb efter studenten, då hans farsa kan lägga in ett gott ord för honom.

Niclas Wilow:



Vad kommer Niclas Wilow att få i studentpresent? Det är frågan som just nu gäckar samtliga Unitedspelares sinnen? Ett vrålåk som spöar Afrims pizza-Merca? En specialdesignad skinnjacka som kommer få Vedads dito att likna ett fynd från en Alanya-marknad? Vad vi vet säkert är att hårfagre Wilow med all säkerhet kommer at bli belönad bortom vad vi andra kan tro är möjligt. Wilow själv sägs planera att student-crasha Frebys mottagning genom att komma dyngrak och förnedra Freby inför hela hans släkt genom att säga att de visst känner varandra. Har enligt egen utsago varit brutalt skoltrött under våren och egentligen bara hållit sig vid liv genom tanken på studentskivor. Kommer direkt efter framtiden få jobbet som IBM-chef över Europa som pappa fixat.

Axel Sjöberg:



Vicekapten Axel Sjöberg, i United känd som han som alltid kommer knappa tio minuter sent till samlingen, kommer undan med det och sedan går av när det vankas fysträning ser fram emot studenten med skräckblandad förtjusning. Å ena sidan tycker han att det ska bli skönt att slippa umgås med obildade tölpar långt under hans egen värdighet dagarna i ända. Å andra sidan vet han att han inte är så smart som han skulle behöva för att greja sitt livs dröm, Handels. En total fallering i matte E sägs ha mördat Axels betyg till den grad att han numera kan klassas någonstans mellan lastbilschaufför och gympalärare i framtidsutsikter. Inte okej för en kille med Axels karriärambitioner!

Tomas Rübsamen Ahlqvist:



I skuggan av lagets fyra Rudbecksstudenter ska vi inte glömma bort lagets femte student. Även om Tomas redan håller vuxenklass i styrka (fråga Stockholms alla backar), ölkonsumtion och det engelska språket ("Where are from from?") så kan det vara skönt för Belgian Blue att också få det på papper - schools out! Egentligen kan man inte kalla Tomas skola för en skola. Han har snarare gjort gratispraktik (Han tjänade ändå bättre än Filip trots att han inte fick lön dock...) på en bilmeckarverkstad och har totalt missat vad skolan har att erbjuda i form av lektioner, lunchraster och tjejer. Har redan varit småfull i en vecka och ska enligt egen utsago festa så hårt att "hela våren kommer att ligga som ett suddigt minne i bakhuvudet". När bakfyllan lagt sig i höst ska han bli dörrvakt på Royal Garden och bara släppa in folk födda 1995 och senare.


Hoppas ni allihopa kommer att njuta av studenten, som verkligen är en av höjdpunkterna i livet (Shit, jag låter som om jag är 65). Fira ordentligt och kom tillbaka med all den smartness och rutin som det innebär att vara en vuxen fotbollsspelare!


Från alltidUnited och hela laget - grattis Jeppe, Freby, Axel, Wilow och Tompa till studenten!

I efterdyningarna av segern i El Clasico har jag i mitt ständiga filosoferande låtit mina tankar kretsa kring myter.

Myter?

I Rotebros segertåg pre-season (och även i säsongsinledningen) föddes en hel del myter hos de blåröda kusinerna. Det viskades i vårt omklädningsrum om stekheta Källbergare, Unga Ostoppbara forwards och sinneslösa Hagamän. Vilka var dessa demoner? Vad hade vi att vänta oss?

Väl på planen belyses saker ur ett helt annat perspektiv och jag kunde se hur en efter en av de förutfattade myterna vinkade hejdå och gick direkt till duschen.

Jag har identifierat 7 stycken myter som sprack i lördags. Vissa påverkade matchen, vissa gjorde det inte. Alla är dock numera raderade ur mitt sinne.


Myten om 14:s krök innan match:

På fredagskvällen poppade följande meddelande upp på Fredrik Källbergs Facebook. "Skippar biran ikväll för årets match imorn". Att hoppa över den gyllene drickan är ingenting som personifierar nr. 14. Hade enligt egen utsago "inte gjort en match nykter" innan helgens drabbning. När han nu frångick sina rutiner tappade han inte bara sin identitet utan även sin fantasi och förmåga att göra det oväntade på planen.

Myten om Unge Tunge:

Superlativen ville aldrig ta slut om den enligt rapporterna totalt överlägsne forwarden som inledde serien med 5 mål på 3 matcher. Att han sedan vilats i två matcher för att komma pigg och utvilad till El Clasico satte skrämselhicka i den vita delen av Sollentuna. I realiteten hände sedan inte så mycket. Några fina passningar visst, annars var ett totalt ofarligt distansskott det närmsta Johan Hedman kom sitt livs första El Clasico-mål.

Myten om Niklas Karlssons huvudspel

Mannen som inte kan nicka, Niklas Karlsson, överraskade positivt matchen igenom. Många var de Unitedspelare (framförallt jag själv) som förvånades över Karlssons plötsliga styrka i luftrummet, han vann allt!

Myten om Hagamannen

Kanske den tydligaste mytspräckningen av alla. Words hade reached our ears about this Hagamannen, the slayer from the north. Han som slaktade motståndare och begravde dem hemma på bakgården. Väl på plat såg vi en välkammad pojke som var snäll nog att bjuda Demba och Filip på generösa ytor och som dessutom vek ner sig och gick av i andra halvlek.

 

Myten om att Sollentuna inte har en bra målvakt

Säll fick lägre betyg än Danne i lokaltidningen. Hedman utlovade att han skulle "chippa bollen över en gråtande Säll". Efter en straffräddning, en superräddning och en stensäker nolla är det Säll som triumferar över gråtande Rotanspelare.

Myten om att Resultat-Danne skulle hålla på Rotan

Han har varit lite velig, den gode Danne. Sger sig hålla på oss, men dyker likväl upp på alla Rotansmatcher. Vi misstänkte medgångssupportande från Danne. På derbyt slog han dock ner alla spekulationer genom att:

1 - Redan vara på plats i omklädningsrummet när vi kom till Skinnaråsen.

2 - Ha på sig United-keps

3 - Bjuda på bullar efter

Danne är vår och ingen annans!

Myten om att Sollentuna United skulle vara Rotebros lillebror

Nu börjar det bli dags att släppa det där va?


Snart dags för den andra av dagens två träningar - vi börjar bli riktigt proffsiga!

Jaha, gårdagen var precis som vanligt.

Måndagsfys. Grodhopp. Löpningar. Styrka. Träningsvärk.

B-lagsmatch. Dålig plan. Seger. David ovän med linjedomaren. Hattrick av Belgian Blue på 20 minuter.


Jag har aldrig någonsin varit med om en mer stereotyp måndag.

När antagonistbloggarna från Rotebro inför El Clasico publicerade en intervju med undertecknad var det kanske många som höjde på ögonbrynen. Att jag gått upp i vikt är väl ingen hemlighet, men att Rotanbloggarna kommit över mitt senaste passfoto var en överraskning för mig.




Att de däremot inte ens hade stake att publicera mina riktiga svar kändes lite som en skymf. Med facit i hand kanske svaren borde publicerats i sin ursprungliga form för att förebereda läsarna på vad som komma skulle. Jag kan nästan säga mig ha två spåkulor som ögon och träffade rätt med kusligt många av mina teorier inför matchen.

Därför ger jag er här den ursprungliga versionen av Mattias Åséns utfrågning av Fet-Jens Åberg inför derbyt:


1. Vad skulle en seger betyda för ditt lag?

En seger skulle innebära att vi lämnar Rotebro långt (5p) bakom oss i tabellen, förmodligen för gott för denna säsong. Den fruktansvärda turen från premiären kan tyvärr inte rädda Rotebro hela tiden, som istället kommer att få ta kamp med norrlandslagen i tabellens botten.

Kommentar: Viktig 6-poängsmatch i Sundsvall nästa...

2. Motståndare ligger skadad och tar sig för huvudet, domaren blåser inte av, ni har ett kontringsläge; vad gör ni?

Det beror nog helt på vem i vårt lag som har bollen. En hederlig människa som Wiklundh slår nog sportsligt ut bollen. Afrim skulle spela bollen vidare och sedan själv utföra en träffsäker filmning med den stupade Rotanspelaren som landningsbana. Terland skulle kasta en snus på den fallne och Folkesson skulle fnittrat fånigt innan hävt ur sig något dräpande som ”Jävla mesiga bonde, hihi!”. Själv skulle jag självklart slå ut bollen. Jag skulle sikta på Rotanklacken med full kraft och hoppas att bollen skalperar Åsén från hans platinablonda fjortisfrilla!

Kommentar: Vi stod egentligen inför situationen en gång. Kalle Gnäll låg skadad, Filip ignorerade (omedvetet?) och bombade ett inlägg i skallen på Vedad som nickade över och fick skallen spräckt.

3. Det har snart gått lika lång tid sedan Tureberg/United senast besegrade Rotebro som Dawit Isaac suttit inlåst i Eritrea. Är det ens möjligt att bryta sådana trender?

Det är alltid svårt att tala om sådant som man inte själv har upplevt (Jag har själv spelat en halvlek i en träningsmatch mot Rotebro. 2-0 till oss i den halvleken.). Sedan byter vi ju ut 2/3 av laget inför varje säsong, vilket är en sak att ta i beaktande. Så de flesta av dagens United-spelare vet ingenting om historien lagen emellan. Om Rotan mot förmåga skulle vinna lördagens derby hoppas jag att alla de stora tidningarna för en gemensam satsning med likadana löpsedlar. ”LÅT SOLLENTUNA UNITED FÅ VINNA ÖVER ROTEBRO – SNÄLLA.”

Kommentar: Med bästa laget på banan var det inget snack.

4. Vem bör man se upp med i ert lag? Potentiell derbykung?

Eftersom det kommer att vara David mot Goliat på fasta situationer är det inte omöjligt att mannen som nickar hårdare än de flesta skjuter, Vedad Kestendzic, avgör fajten. Jag vill dock inte bortse från möjligheten att nr 14 gör mins ett självmål eller att Danne slänger in ett par bollar i egen bur. Rotan kan absolut vinna matchen åt United.

Kommentar: Rotan kan ju tacka sin lyckliga stjärna att det inte ringde fler gånger på våra fasta. Vedad avgör ju definitivt matchen med sitt 3-0-mål, korrekt förutspått av Fet-Jens.

5. Vilka Rotanspelare talas det om på Sollentunavallen under veckan? Vilka behöver ni hålla i extra strama tyglar?

Rotebros övertro på sin Unge Överskattade forward blir nästan genant ibland. Man verkar tro att det fortfarande är lekskolan där den störste kunde göra som han vill. Då vår backlinje kommer att hålla Hedman i hårt schack tror jag istället att Rotans största hot finns i Philipp Lahm med den täta frillan, Kalle Ramsell. Vi får se till att ge Lill-Goebbels Terland marschorder på veke Kalle Gnäll.

Kommentar: Med Unge Tunge effektivt neutraliserad hängde som sagt en del på Kalle Gnäll. Han visade på sin vekhet genom att inte klara av pressen från elvameter och vek sedan ner sig, "skadad". Svagt.

6. Många av spelarna som lämnat er har blivit viktiga spelare hos oss. Visst, ni kanske har bredare konkurrens, men samtidigt finns det någonting i Rotebro som ger ro för utveckling. Hur ser du på det?

Jag vet inte om jag skulle vilja kalla det ro för utveckling. Visst har ni ett fått ett par spelare (Wiklund(H), Haisem, Jagge, Thylander, Bashar, Lukas, Sebban, Danne, Freddan, Karlsson). Däremot undrar jag, vilka av dessa utöver Wiklund(H) kan med ärlighet sägas blivit bättre fotbollsspelare i Rotebro? Exempelvis Karlsson som under några månader under fjolåret var hela seriens kanske vassaste framspelare och matade fram flera frilägen per match. Vad är han nu? En totalt intetsägande sidledsrullare som är svårare att upptäcka än Fredrik Källbergs pigment en solig dag i juli. Lukas? När vi gick upp i tvåan med Tureberg var Lukas ett unikum att slänga in på planen. Han gjorde mål på mål och dominerade med eftertryck. När gjorde han senast ett mål för Rotebro?


Nej, nog för att era spelare tar plats och får spela ordinarie. Men det är inte för att de har utvecklats, utan för att ert lag är ljusår sämre.

Kommentar: Behöver egentligen inte ens kommenteras. Karlsson rullade stabilt på i sidled utan att märkas (och nämndes i icke smickrande sammanhang i Uniteds halvtidssnack!) och Lukas visade prov på sin kyla framför mål genom att bomba Rotans bästa möjlighet över stängslet bakom mål.

7. Enligt rapporter har du legat på latsidan och gått upp "lite" i vikt på senaste. Är du avundsjuk på Unge Tunge eller är det bara sedvanligt United-tröstätande?

Jag säger som Ronaldo sa inför VM 2006; ”Vad är en fet person?”. Jag skulle kunna äta 25 chipspåsar om dagen, gå upp 300 kg och tvingas spela El Clásico med droppställning. Jag hade ändå sprungit åttor runt Rotebros innermittfält som måste innehålla några av de minst explosiva fotbollsspelare världen skådat.

Kommentar: Även här ganska klockren i min analys. Trots stumma lår och träningsvärk hängde inte Karlsson med i första (tröjdragning + kapning = gult kort) och Wiklund(H) i andra (jättekapning, borde varit gult.)

8. Alla dina kompisar spelar i Rotebro. Känner du dig utanför?

Det är möjligt att det finns en del spelare i Rotebro som jag av misstag hälsat på i det offentliga livet och som därför säger sig vara mina ”kompisar”. Låt dem tro det. Det är inga nummer jag sparat i telefonen i alla fall.

Kommentar: Att jag inte har några vänner i Rotanlägret blev väl rätt tydligt innan matchen vid spelarpresentationen. Jag hade hoppats att någon skulle heja på mig, men ljudnivån låg snarare på minus efter att mitt namn ropats upp.

9. Rotanbloggen blev tidigare i vår sågad på Unitedbloggen för sina få kommentarer på artiklarna. Numera är allt under 5 kommentarer på inläggen en ovanlighet. Hur känns det att vara Sollentunas näst mest lästa division 2-blogg?

Jag får börja med att ge cred till de Rotanfans som krypit ur sina hålor och faktiskt skänkt bloggen ett par kommentarer här och där. Lite motsägesfullt egentligen, då Rotanbloggen tidigare höll mycket högre kvalité. Efter den fiaskoartade megasatsningen inför Enköping har Rotanbloggen stagnerat, både när det gäller kvalitet och kvantitet. Nuförtiden är det mest dricka kiss-humor och lama försök att mjölka ur maximalt ur ett redan från början dåligt skämt. (Har ni till exempel fått en enda reaktion på Innebandy-approachen som sedan länge gått på tomgång?). Att ni sedan öppet publicerar skitsiffrorna när det gäller besök på bloggen får mig nästan att skämmas å era vägnar. Jag håller vårt hemligt, men behöver inte göra någon hemlighet att det är avsevärt många fler som följer storebrors blogg.

Kommentar: Rotanbloggen är inte död, men har ont i röven. Krya på er mina vänner...


10. Till sist: Hur slutar matchen? Målskyttar?

1-4. Källberg (omställning)/ Kestendzic 2 (nick, friläge), Afrim (nick på fast situation), Badjelan (ur snäv vinkel)

Kommentar: Jag överskattade Källbergs förmåga, annars rätt nöjd. Får in rätt målantal och två av fyra målskyttar. Det får jag vara nöjd med.

Over and out!

Fet-Jens.

Rotebro IS - Sollentuna United 0-4

0-1 Christian
0-2 Jens (Badji)
0-3 Vedad (Christian)
0-4 Badji (str)



Matchreferat ska skrivas när man är pigg, klar i hjärnan och helst med lite distans till matchen. Själv sitter jag nu, trött i benen och slut i huvudet bara två och en halv timme efter slutsignalen. Jag sparar matchreferatet, skulle antagligen bli speciellt mycket nyttigt (Eventuellt kan åskådare Åsén lägga upp ett heltäckande matchreferat på Rotanbloggen så jag kan göra 'copy-paste' och bespara mig själv jobbet).

Jag känner mig i alla fall väldigt glad. Vi genomför matchen helt okej och visar att vi är ett nummer större än Rotebro. Som alltid finns det hjältar. Säll tar en straff efter 10. 0-1 där och matchen hade varit en helt annan. Christian Antonio ligger bakom tre av våra mål med individuella prestationer. Stort. Backlinjen står upp riktigt bra hela matchen. Det är kul att vara Storebror idag.


Nu ut för att fira lite grann, så blir det lite mer tankar och efterspel kring matchen i morgon eller i början av veckan!

"Matchen kommer att bli något extra. Det kommer att smälla"

/Johan Hedman


Ooooooh!

Ta skydd Sollentunakamrater!

Johan Hedman har lovat att det kommer att smälla i derbyt!

Extra benskydd på!


Att vissa spelare inte gillar fysiskt spel och viker ner när det börjar smälla är vida känt. Man kan titta på fantastiska spelare som Raúl och Alessandro Del Piero, eller våra egna exempel Niklas Karlsson och Fredrik Källberg (Nej juste, båda dem har ju registreringsskylten J U D A S på sina bilar nuförtiden).

Därför kommer Johan Hedmans uttalande i veckans Mitt i Sollentuna (http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/sollentuna.html) som en överraskning. En kul överraskning! Han gör självklart bort sig genom att bara nämna ordet "smäll", och det roliga är att hundratals och åter hundratals personer kommer att sitta (eller stå, för Skinnaråsen kan inte ens erbjuda sittplats) på första parkett när han ska få äta upp sina ord.

Johan Hedman i punktform:

Svag

Rädd

Teknisk

Gnällig

Vek

Feg

Löjlig


Detta är mannen som lovar att det ska smälla på lördag.



Jag är ungefär lika rädd som när Karlsson skjuter med vänstern från mittcirkeln.

Rotebro IS - Sollentuna United, Lördag 29/5, 14.00, Skinnaråsen



Säga vad man vill om serien i år. Det finns två matcher som över alla andra ska vinnas till varje pris, och vi står inför den första. Rotan borta på Skinnaråsen på lördag, nedräkningen börjar här och nu!

Solskenshistorien om sorgliga Lillebror från landet är redan på väg att översvämmas av ett fatalt regnväder. Larvigt flyt i premiären följdes av 3-3 med nöd och näppe mot tippade bottenlaget Hudik och 4-0 mot ett Valborg-bakis GUSK. Sedan dess har man blivit förnedrade 0-3 mot ESK som United ganska lätt slog med 10 man ("solklart seriens sämsta lag", kommentade ESK-supportrarna) och torskat 2-3 hemma mot Strömsberg, som United slog med samma siffror borta. Senaste 0-0 borta mot VIK har redan utsetts till årets sämsta match i serien, mellan två lag inkompetenta till någon form av fotboll.

Nu ska Avundsjuka Rotebro (Med det största mindervärdeskomplexet man sett sedan Brutus inte pallade att Caesar fick all cred i Rom och högg honom i ryggen) upp till duell mot stora, snygga Sollentuna United. En seger skulle såklart vara en fjäder i hatten att pryda deras undermåliga idrottsplats med, men risken anses relativt liten. Jag sammanställer här en lista på orsaker varför Rotebro inte kommer att ha en chans i El Clasicó.

- Man saknar totalt egen spelidé utan satsar på långa bollar mot Unge Fege Johan Hedman. Jag vill gärna se honom ta emot dessa bollar på bröstet när 200 cm 100 kg Axel kommer vrålande i ryggen.

- Niklas Karlsson är lagets bästa innermittfältare. Enough said.

- Bashar kommer att bjuda på minst två mål.

- Nr. 14 är inte direkt de stora matchernas man

- Gnällige Ramsells fjolliga 8-åringspsyke kommer att avslöjas genant i av storsnackare Terland. Lahm kommer komma till korta mot Kahn.

- Rotebros mittbacksmonster kommer att kunna stå upp mot Belgarn? Hohoho...jo den var bra! Det kommer bara bli en fläck i gräset kvar av Carl "Niedermann" Lennerman.

- Rotebros armé av dvärgar och värdelösa huvudspelare (läs Freddan, Karlsson, Wiklund(H), Kalle, Nisser, Unge Skölpaddeliknande) kommer att få det minst sagt hett om öronen varje gång det vankas fast situation.

- Danne i målet kommer inte att vara direkt på tårna då Bajen spelar hemma samtidigt. Hans tankar kommer att vara någon helt annanstans. (Dessutom har han erkänt att gå till Rotan var hans livs största misstag. Han hatar att riva omklädningsrum).

- Lukas Strömberg kommer att få rött efter högst 5 min.

- Klumpige och kantige Hagamannen kommer att tvingas till ett rött 5 min senare.

- Lagkapten S. Strömberg har redan vikt ner sig genom att lägga en utlandsresa El Clasico. Lagkaptenen bangar för strid, vad sänder det för budskap till det i övrigt redan mentalt svaga laget?

Nej, detta kan bli en överkörning i hästväg. För kommunens del får vi väl hoppas att Rotan lyckas återhämta sig såpass bra att man klarar nytt kontrakt.

Jag tvekar.

Sollentuna United - Köping 2-0

1-0 6' Demba (Badji)
2-0 22' Vedad (Filip)


Årets hittills bästa kväll för fotboll. Perfekt väder hela dagen. Dock ingen perfekt plan (Vad händer vaktis?) men ändå inspirerande att få gå ut till hemmamatch mot Köping, med revansch i sinnet efter den snöpliga förlusten uppe i Sundsvall.

Själv satt jag på läktaren med ont i halsen, vilket innebar total uppsikt över spelet och en möjlighet att studera oss ordentligt för första gången i år. Något matchreferat bemödar jag mig inte att skriva här, det finns alldeles utmärkt på http://www.sollentunaunited.se/, där chefstränare Thorsten som alltid levererar, nej det som kommer här blir mer lösryckta betraktelser från gårdagskvällen.

Startelvan:

Säll

Filip - Axel - Afrim - Anton

Saffe - Folkesson

Demba - Badji - Ålund

Vedad

Bänken: Brille, Gabbe, Christian, Stoneface, Tomas, David, Eyüp

Värt att notera från startelvan var att både Afrim, Demba och Vedad gjorde säsongsdebut från start. Saffe droppade ner i en defensiv bollsamlarroll bakom Folkesson och Axel tog hand om kaptensbindeln.

Tillbaka i startelvan 1

Tillbaka i startelvan 2

Starten på matchen indikerar att vi kommer att föra spelet, men att planens klart tvivelaktiga standard kommer att göra det svårt att få fart på bollen. Ändå finns det goda intentioner, framför allt på högerkanten där Ångloket Terland forsar fram och ger en för dagen pigg och initiativrik Demba understöd. Vi kommer snabbt till ett flertal inläggslägen, där bollen tyvärr studsar upp över fötterna en del.

Första målet låter ändå inte vänta länge på sig. Badji gör ett fantastiskt jobb när han tar sig upp från liggande position och stjäl tillbaka en boll långt ner till höger på offensiv planhalva. Han lämnar sedan vidare bollen till Demba. Demba avancerar några steg in i banan innan han skjuter. Kollektiv suck från läktaren. Demba skjuta? Skulle inte tro det va. Framförallt inte med vänstern som nu blev fallet. Till allas förvåning ser skottet någorlunda rakt ut, det kanske bara går lite utanför. Men den sitter! Rakt i bortre gaveln, upp mot krysset från 20 meter. Stor glädje och lättnad i vårt lag. Vi hade ju spelat nästan två hela matcher sedan Ålund satte bollen i Jernvallens kryss, skönt att få trycka dit den igen.

Bara minuter senare ringer det igen. Afrim sopar rent i luftrummet efter en frispark från Saffe och nickar in bollen. Målet döms dock bort? Offside? Ruff? Jag vet faktiskt inte, synd dock på ett fint nickmål.

Saffes frisparkar orsakade oreda

Resten av halvleken handlar mycket om Vedad. Cigarrkungen från Balkan bjuder återigen Sollentunavallen på de kvalitéer som nominerade honom till en av seriens bästa forwards under den senaste sejouren i United. Bra targetspel, lysande spelsinne och framför allt ett mål! En perfekt djupledsboll (tror att den kom från Filip) friställer Vedad. Robust och krallig som han är (eh...) väntar han in backen, tar en tackling och hamrar sedan distinkt in bollen vid sidan av målvakten. 2-0!

Glädje efter 2-0


Det var målen det. Vi gjorde inga fler trots ganska många klara chanser. Vedad är millimeter från ett öppet mål iförsta efter ett lysande inspel från Demba. Samma Demba serverar i andra halvlek med en liknande passning David, som skjuter stenhårt hål i luften. Bakom honom kommer Vedad, men hans aningen slöa bredsida räddas snyggt av målvakten. David får bollen utanför i friläge och Eyüp träffar stolpen efter fint förarbete av Badji.


Köping var absolut inte ofarliga, det ska sägas. Redan i de försa minuterna har man en fantastiskt chans med stolpe/liggande räddning på returen av Säll. I andra halvlek slungar Rory Delap på vänsterbacken in ruskiga inkast som gör att de kan skapa tryck. Närmre än två skott i burgaveln kommer de dock inte, men det var farligt många gånger. I defensiven ska vi dock ge eloge till Säll i målet, som får hålla årets första nolla och är felfri. Även backlinjen är klockrena defensivt, alla fyra där det allra största plusset går till Anton på vänsterbacken. Det kändes väldigt stabilt.

En sjukt härlig seger som ger oss lite arbetsro inför Rotan-derbyt nästa helg. Vi lämnar nu kusinerna från norr bakom oss i tabellen och med tanke på att de reser till Västerås utan halva startelvan gör att våra chanser spela derby i pole poistion nästa vecka är stora. Vi kan nu njuta över en ledig helg och sedan ladda upp ordentligt för nästa match.

Avslutningsvis, Matchens cobra har fallit lite i glömska i år. Mycket på grund av att det är svårt att se enskilda insatser när man själv spelar. Saffes förvandling från Sundsvallsmatchens offensiva trixare till gårdagens defensiva dominant talar dock för sig själv. Länge sedan man såg någon dominera så på Vallens mitt. Saffe angav tonen direkt med en riktig sax på mittplan och fortsatte sedan att ligga rätt, vinna närkamper och vara säker i pasningsspelet hela matchen. Enormt stark insats! Värdig vinnare av presentkortet från Sand och lovande inför fortsättningen. Jag såg Tottenhamns Wilson Palacios i Saffe igår.

Planens kung

Noterat:

Ibland måste man tänka på sig själv. Konversationen mellan mig själv, Freddan Källberg och Resultat-Danne på läktaren.

F:  - Tjena Danne, gått fel eller?
D: - Nä, vadårå?
F: - Trodde inte du gick på sån här skit.
D: - Ah, va ska man göra rå?

J: - Tur att första debyt går på Skinnaråsen så att Vallen hinner fixa till sig till höstmatchen.
F:  - Ja verkligen
J:  - Men höstderbyt går på en tisdag, det borde vi försöka ändra
D:  - A vadårå, de e ju perfekt för mig
J: - Varför då Danne?
D: - Aaa, men i halvtid kan jag ju glida in å kolla hockeyn
J: - Men vad själviskt du e Danne, du kan ju inte bara tänka på dig själv!
D: - Aaaaaaa, va ska man göra rå?

Gutte ska gå på alla våra matcher, oj vad vi vinner då.

Att vi är ett väldigt fagert lag kan ingen ifrågasätta. De vackra ansiktena, fantastiska kropparna och charmerande leendena avlöser varandra. För att sätta saken i perspektiv kan vi jämföra med vår eviga nemesis, det rödblåa skämtet från Skinnaråsen. Rotanbloggen skryter ofta om sin s.k. "Snygg-Calle". Snygg! Hade inte ens blivit insläppt i vårt omklädningsrum, utan fått byta om bland konerna med Beercan.

Nu kanske jag är oschysst, men faktum är faktum. Rotebro är ett väldigt fult lag, speciellt då den normalt stilige Jagge bestämt sig för att gömma hela ansiktet i ett Jesus-skägg som möjligtvis skulle höja upp William Wallaces sidekick Hamish (Han med världens rödaste hår och världens vitaste lår) men inte många fler.

Vad har de mer att erbjuda? Hedman? Babyfacet personifierat. Har aldrig bytt frisyr, blir aldrig kvitt de jobbiga små Cassano-plitarna över de annars babylena kinderna.

Kalle Ramsell? Är den människan medveten om att det finns produkter för att göra en hemsk frisyr lite bättre? Eller, vette tusan om det finns något Dax wax i världen som skulle bita på det håret. Får ju en islandshästs man att framstå som hårstråna på ett spädbarn. Ofattbart.

14? Oj. Kan bara klassas som ett totalt monster. Ger blekfetheten ett ansikte. Kan komma tillbaka efter åtta veckor i Thailand och se ut som om han jobbat i frysrummet på ICA. Den larvigt lätta moppemuschen är inte heller något man vandrar nedför röda mattan med.

Bashar? Peakade utseendemässigt när han var sju, sedan dess har det gått utför. Får nu utnyttja pensionärsrabatten när Konsum ger äldre 5% i rabatt utvalda onsdagar.

Karlsson? Niklas Karlsson har sett exakt likadan ut sedan han fyllde 15. Förstår aldrig att det inte är coolt att ha luggen spretigt uppåt. Dessutom besitter han det minst skräckinjagande ansiktet som någon på jorden blivit tilldelad. Jättemes.


Så, Rotebro är inget för fotograferna. Vi, å andra sidan, är ständigt förstasidesmaterial. För att twista upp det hela än mer så har vi med hjälp av Appen iSwapFaces kryddat det extra än mer. Istället för den uttjatade lika so bär så byter vi istället plats på ansikten.

Vem är snyggast?












Grima Ormstunga


Diego Forlan & Freby








Pundar-Lundh














Kul bilder, nu tillbaka till den tråkiga vardagen med en uppsats utan slut och en kvaddad hals som antagligen diskvalificerar Åberg från United-Köping imorn. Skit.

Everton FC - Sollentuna United 1-2

1-0
1-1 Saffe (Jens)
1-2 Badji (Jens)


30 Jätteidioter mot Evertons akademi

Att kalla matchen mot Evertons akademi (17-19 år) för något annat än en fantastisk upplevelse vore en skymf. Så fort vi fick höra om möjligheten till matchen var ju alla eld och lågor och väl på plats på Goodison Parks gräsmatta ryckte det i brallorna av fotbollsorgasm på majoriteten av spelarna i laget (Eyüp dröjde sig kvar inne i omklädningsrummet och försökte sätta på en massagebänk).

Anledningen till att vi fick möjligheten att åka till Liverpool var en man som heter Lennart Roth. Han jobbar med sponsring hos Everton och arrangerar kundevent där han ofta bjuder in gamla spelare. Tidigare i vår hade Limpan varit nere och ett frö hade såtts. Man diskuterade vidare och beslöt senare från Evertons sida att man gärna ville göra något för Mr Limpars lag, Sollentuna United. Flygbiljetter bokades och hotellrum arrangerades. För att stämma av det sista talades Lennart och Limpan av i ett numera legendarisk telefonkonversation.

Lennart: - Är allting klart och fixat inför resan nu då Anders?
Limpan: - Ja visst, allt är klappat och klart.
Lennart: - Okej va bra, men hur många blir ni nu då till slut som kommer.
Limpan: - Ja det blir jag och 30 Jätteidioter.

Jätteidiot är numera ett enormt överanvänt uttryck i Sollentuna United.


Nil Satis Nisi Optimum

Nothing but the best is good enough. Evertons motto visade ambition för att satsa mot den absoluta toppen. En viktig del i det är den enorma akademin (Snäppet större än Thorstens Unitedakademi där Rotan-ikonerna Unge Opedagogiske och Wiklund(h) sägs göra allt för att fördärva den talang som United producerar) som klubben bedriver. Ute på träningsanläggningen Finch Farm skröt ett enormt konstverk på väggen om akademin som producerat spelare som Francis Jeffers och Wayne Rooney. Nu skulle alltså nästa generations potentiella Premier League-spelare ställas mot 30 jätteidioter från Sverige.





En entré i världsklass

Belgian Blue rusade helt orädd in på den tomma, blåa arenan. Han satte full fart mot målet och satte premiärbollen för United i Goodisons målnät. Nu pratar jag alltså fortfarande om uppvärmningen, eller till och med planinspektionen. Vi alla stod ute i våra klubbkostymer (Säll hade en från Sand men var ändå fulare än Limpan i coachjacka och speedos) och petade med skorna i gräset. Inte riktigt så, men proffsigt värre kändes det ändå att få gå ut och känna på gräset inför ett enormt stort Goodison Park.

Innan matchen radade vi upp oss i spelargången. Klart intressant här var Evertons svarta bjässe till mittbacks reaktion när han fick se Axel. Han var helt klart van med att vara störst på plan kan man lugnt konstatera. Själv stod jag bakom Vedad och led hårt av passiv rökning så det var skönt när Everton-hymnen drog igång och vi fick äntra planen på riktigt.

Hella, kapten dagen till ära, ledde in Sollentuna United styrkor inför smattrande kamerablixtar. För oss, som på sin höjd får en dunk i ryggen av "Aaaaa va ska man göra rå?"-Danne på väg in till match kändes ju detta grymt. Ser verkligen fram emot bilderna som kommer, undrar om man såg proffsig ut eller bara kände sig bra?

Startelvan (Vi bytte hela laget i paus) såg ut så här:

Säll

Filip - Lundh - Axel - Hella

Christian - Jens

Badji - Saffe - Eyüp

Vedad

Everton tar ledningen men United vänder

Första halvlek inleds med dominans från Everton. Deras enormt bollsklickliga spelare tar oss på sängen lite grann och med ett snabbt passningsspel tar Everton kontroll över matchen. De kommer dock inte till speciellt farliga chanser, mest lite skott utifrån. Vi har ett okej offensivt spel men hamnar lite fel i defensiven. Everton gör också 1-0 på hörna där en spelare på bortre glöms bort och får bredsida in bollen.

Men sen händer det något. Vi hittar rätt i våra positioner, kopplar bort det häftiga med Goodison, och börjar verkligen spela bra fotboll. Passning, mottagning, ny rörelse, spel på ytan. Vi spelar riktigt riktigt bra fotboll sista 20-25 i första. Så bra fotboll att vi lyckas vända matchen.

1-1 är resultatet av en lång, bra spelsekvens där vi vänder spelet från höger ut till vänster och nästan hela vägen tillbaka. Istället för att vända hekla vägen ut åt höger tar jag fram bollen i mitten och chippar fram den till Saffe som i friläge enkelt lobbar över keepern. Övertygelsen om att han var offside (det var han inte) gjorde dock att Saffe blev så paff att han glömde målgest.

Nu öser vi på. Vedad är framme flera gånger (Hade han haft en Fellaini-frilla hade han gjort hattrick på skallen), Saffe har rökare och Badji gör vad han vill med Evertons vänsterback. Vårt ledningsmål är resultatet av en hög aggressiv press där jag tar mig in framför en av deras mittfältare och vinner boll. Ett väggspel med Vedad för mig in i straffområdet där jag chippar förbi först en försvarare och sedan också över målvakten in till Badji. Badji tar emot bollen (Tror jag, jag hade fullt sjå att inte braka rätt in i betongfundamenten mellan planen och läktaren) och sätter bollen förbi en back som desperat försöker värja mållinjen. Resten av halvleken spelas av, fortsatt med oss som dominant.

Ny halvlek, ny elva

Till andra halvlek fick alla gå och duscha. Omklädningsrummet erbjöd även badkar, men självklart ville vi ut och se den andra halvleken så det fick endast bli en snabbdusch.

Andra halvleks lag:

Brille

Wilow - Afrim - Gabbe - Anton

Stoneface - Folkesson

David - Dejan - Jeppe (bytte med Freby efter halva)

Tomas

Everton har under hela andra halvlek mycket boll, men ett väldigt bra försvarsspel gör att de inte kommer till mycket alls framåt. Afrim dominerar i backlinjen och Folkesson håller ihop mitten föredömligt. Framåt hotar Belgian Blue hela tiden i djupled, men hade klara problem med den jobbiga offside-regeln. På högerkanten hade Snake hårda duster med högerbacken, och minst lika hårda med linjedomaren. Gnäll-Snake.

Halvlekens överlägset bästa chans får vi. Snake slår en grym skruvad passning in på bröstet på Stoneface som tar med sig den perfekt och får ett rent friläge. Ett sådär avslut gör dock att målvakten kan knipa den. Stoneface, som i övrigt var en av de bättre på planen, gömde huvudet i händerna och insåg nog att proffschansen försvann där.

Bakåt så skapar Everton några fasta och kommer till en hel del inlägg. Där inne är Brille, Afrim och Gabbe hundraprocentiga i luften så det var ingen större fara på taket. Brille får sedan också avsluta matchen med en härlig TV-räddning på ett tungt kanonskott utifrån. Snyggt!

Runner-ups: Simple Jack och Folke!



Matchen avslutades i Players lounge där lite priser utdelades och domarna avtackades. I varje lag belönades också två stycken spelare. Det första priset, "runner-up", vars innebörd var något oklar tilldelades Evertons sent inhoppande, väldigt mystiska, högerytter. Likheterna med Ben Stillers guldkaraktär Simple Jack från "Tropic Thunder" gjorde honom väldigt populär. både på vår bänk och på deras. Vår egen Simple Jack blev Mattias Folkesson, som i sin besvikelse insåg att priset var en fotbolls-DVD och inte något moderelaterat.

Till vår bästa spelare utsågs turken med den gudomliga engelskan. Ej Upp.

IFK Sundsvall-Sollentuna United 2-0

1-0 47'
2-0 84'


I en rekordjämn serie finns det vissa matcher man bör vinna om man vill vara med i toppen. En match mot IFK Sundsvall är definitivt en sådan match. Det klarar vi inte av. Det är för dåligt.

Konstgräs?

Bussen rullade iväg från Vallen härliga 7.30 på söndagens morgon. Paul gav tillåtelse till sömn innan lunchstoppet och det dröjde inte länge förrän det snarkades från de flesta av bussens bekväma säten. När jag tillfälligt vaknade ur min egen dvala och tittade runt noterade jag att alla sov utom Brille som entusiastiskt och pedagogiskt gav Aken tips i hur man bäst parallellkopplar glödlampor, backar runt gathörn med firmabilar och via vattenytans spänningar hittar bästa fiskeställena.

Efter ett långt lunchstopp (åkte vi inte lite väl tidigt från Vallen?) rullade vi upp till Sundsvall där matchen skulle spelas på Baldershovs IP. Vi var förberedda på en norrländsk åker i bästa Strämsberg-stil, en väl på plats möts vi av en konstgräsplan. Inget som de tyckt varit nödvändigt att berätta i förväg, men samtdigt inget som vi ansåg negativt för oss, snarare tvärtom. Tur bara att alla hade med sig skor med fasta dobbar.

8-2-0

Första halvleken kändes det som att jag spelade i Barcelona. Tyvärr så mötte vi Inter. Min gränslösa kärlek till Inter efter bragden på Camp Nou började under matchen skifta till medlidande för de offensiva spelarna i Barcelona som tvingades möta ett ultradefensivt Inter som inte ville annat än att döda fotbollen i matchen. Jag tror seriöst aldrig att jag spelat i ett lag med större bollinnehav och dominans än vad vi har i första. Bollen är på vår planhalva i motståndarnas ägo kanske tre gånger. Resten är bara United, United och United.

IFK Sundsvalls taktik skulle väl kunna beskrivas i siffrorna 8-2-0 med åtta backar och två defensiva mittfältare. En norrländsk köttmur framställda framför den solariebrända målvakten. Muren är effektiv. Visst kommer vi till lägen, men de är lätträknade. Badji över i bra läge med vänstern, Tomas och David kan inte komma överens om vem som ska ta bollen vid fritt läge efter inlägg. Jag får en pärla men mitt på. Spelet på plan känns annars bra, snabbt passningsspel och bra aggressivitet, Sundsvall hinner bara nudda bollen innan vi tar tillbaka den. Detta kunde väl bara sluta på ett sätt?

Mental käftsmäll

Andra halvleken hinner inte ens börja förrän det ringer. Efter en sekvens med två halvdana rensningar drar en Sundsvallspelare på för kung och fosterland på halvvolley. Självklart en riktig missil. Årets mål-kandidat. Känns som ett hån, en smäll i ansiktet. Första gången de ens närmar sig vårt mål så blir det mål och någonstans högt ovanför planen satt ironin och smiskade logiken med Sundsvallspiska.

Vi försöker att fortsätta att spela samma spel som i första, men har svårt att ta oss igenom deras sista blockader. Likt rödskjortorna i Bangkok var försvaret redo att offra sig dyrt och vi var inte riktigt beredda att ta fram det tunga artilleriet och spränga oss igenom. Vedad byter av Tomas och har vår kanske bästa chans där han skjuter utanför bortre stolpen vid ett friläge från vänster. Annars är det ett par halvfarliga nicklägen samt ett par bollar som rinner iväg på den stenhårda mattan.

Istället gör Sundsvall 2-0 när de för andra gången prövar ett skott på mål. En försvarsmiss ger friläge och 0-2 som ett brev på posten. Ridå.

Nu blev vi visst ett bottengäng

Jag tycker inte och kommer aldrig att tycka att det är okej att förlora mot ett lag som IFK Sundsvall. Att åka på torsk mot ett gäng som totalt saknar vilja och kunskap för någon form av fotboll känns fånigt. Tjong, tjong, tjong och tjong lät det i bollarna matchen igenom. Ändå får man ju säga att de gör det bra. De slår oss med 2-0 utan att släppa till speciellt mycket bakåt. Men det känns fruktansvärt generande att vi inte lyckas besegra den typen av primitiv grisfotboll.

I den rekordjämna tabellen där alla slår alla och en match kan vara skillnaden mellan serieledning och nedflyttning hamnade vi nu hastigt och olustigt på en åttondeplats. Ingen fara på taket, vi är bara tre poäng från serieledning, men vi måste vinna matcher som denna. Nya tag mot Köping på torsdag, ett revanschsuget Sollentuna United vill jag lova.

Ena resan hinner knappt ta slut förrän näsa ska påbörjas. Drygt ett dygn efter att resväskorna landat efter resan till Liverpool ska man packa om dem för en resa norrut. IFK Sundsvall står på programmet, en tuff bortamatch efter 5-6 timmars busstur.

Sundsvall har tagit 3 poäng på de första 4 matcherna, vilket man säkerligen inte är nöjda med. Taggade norrlänningar vet hur man gör livet surt för motståndare, så det kommer inte bli någon dans på rosor uppe på Baldershovs IP.

Vi går självklart för 3 poäng, vill vi vara ett topplag är detta en match vi ska vinna. Truppläget är bra, endast de ständiga rehabbarna Nordin och Lindberg är indisponibla för spel. Paul och Anders har tagit ut en 16 man stark trupp för resan upp till Sundsvall, konkurrensen är verkligen svinhård för tillfället.

Morgondagens startelva:




1. Säll
2. Filip
4. Lundh
3. Axel
20. Anton
5. Folkesson
8. Jens
7. Saffe
10. Badi
21. Tomas
9. David

På bänken: Brille, Gabbe, Christian, Vedad och Eyüp.


Vi kommer från en fantastisk upplevelse med match mot Everton på Goodison Park, och måste nu tillbaka till vardagen. Spelar vi som vi kan har vi stora chanser att åka hem tre pinnar rikare och lämna de oslagbara kusinerna från landet bakom oss i tabellen.

Kusinerna från landet är för övrigt i en sällan skådad storform. Matcher mot Enköping och Strömsberg = 0 poäng.

Uniteds matcher mot samma lag? 6 poäng.

Svårt.

Efter en minitripp mitt i serien rätt igenom askmolnet över de brittiska öarna kom vi sent igår kväll hem från 5 dagar på besök hos Everton i Liverpool. Redan på bussen hem från flygplatsen hotades jag åtskilliga gånger till livet om jag inte slog bloggrekord och förevigade alla upplevelser som dessa dagarna gett oss.

Så, jag ska försöka så gott jag kan (dock inte nu, måste dra till träning om 15) att få med det bästa. Vad man sedan ska skriva mest och bäst om får nästan ni väljare önska. Finns ju så mycket: Dejans näsas resa genom securityn, Horny Eyüps försök till sex med hotellrummets vägg, Belgarns engelska, Everton-Sollentuna United 1-2 på Goodison Park, Pienaars superdojor, Attila bredvid Torres, Gerrard och Carragher i Anfields pressrum, David Moyes feta Merca, Evertons jättemittbacks uppgivna huvudskakningar när han såg Axel och mycket mer....

...hur som helst finns det mycket material att utgå ifrån när 30 stycken jätteidioter åkte till Liverpool, spöade Everton och ville ha gratis mat för att man var "parent free".

Förhoppningsvis kommer en första story senare idag:

1-2

Sollentuna United åker på söndagen upp för batalj mot Sandviken på alltid lika trevliga Jernvallen. Mycket publik, ett motståndarlag som vill spela fotboll och en seger i ryggen bäddar för en kul match!

Sandviken har inlett säsongen helt okej. Starkt kryss borta mot Frej, seger hemma mot Västerås och senast 0-2 i den svåra bortamatchen mot Skiljebo. Man är alltså obesegrade på hemmaplan, något som vi ska försöka stoppa imorgon!

Det blir för oss tredje matchen på en vecka. Visst sliter det på kroppen, men samtidigt; om man inte kan ladda om till matcher, vad spelar man då fotboll för? Tränarna har fortsatt rotationen i laget och startelvan skiljer sig på fem punkter jämfört med 3-2-segern borta mot Strömsberg i onsdags.

Starting eleven:



1. Säll
2. Filip
4. Lundh
3. Axel
18. Gabbe
14. Christian
5. Folkesson
8. Jens
27. Eyüp
10. Badji
26. Ålund

Med på bänken är också Brille, Afrim, Saffe, Vedad, Tomas, Stoneface och David.


Det kommer att bli en tuff match, men med en seger i bagaget kommer nästa veckas Liverpool-resa att kännas så mycket skönare för allihopa! In och ös.

#8

Strömsbergs IF - Sollentuna United 2-3

0-1 '40  David (Christian)
0-2 '52 Ålund
0-3 '54 Lundh
1-3 '62 (str)
2-3 '90+


Foto: Emma Eriksson (UNT)


Svår bortamatch vid svår tidpunkt

Då bortamatchen mot Strömsberg snöade bort för en och en halv vecka sedan då den egentligen skulle ha spelats beslutades ny speltid till en onsdagskväll kl. 18.30. Lurigt. Att komma från en halv arbetsdag, sitta drygt 1,5 h i buss och sedan gå ut på en åker och besegra ett taggat Strömsberg är inget man gör på beställning.

Det är dock bara att anpassa sig efter situationen. För att bryta vår bussförbannelse (2 år sedan senaste bortasegern efter bussresa) visste vi att vi skulle vara tvungna att prestera ordentligt. Tur då att Gutte Källberg hänger med för att visa support och samtidigt deklarera att han ger blanka sjutton i den Tandlösa Kusinen från landet trots att hans numera Judas-titulerade son med nummer 14 på ryggen smygit iväg med svansen mellan benen. Med Gutte som support kändes vi redan lite starkare!

Where the hell are we?

Efter att ha väntat på Afrim som skulle bli 10 minuter sen (Det blev 25) rullade så bussen iväg norrut. Med en skojfrisk chaufför, laddad Ake Beercan och fnittrig Folkesson på plats var vi på väg. Bussresan upp ackompanjerades av en värdelös Attila-film som ingen tittade på förutom Axel, som antagligen bara tittade för att smöra för sportchefen. Axel, som förövrigt tittade argt på alla som råkade nämna ord som "dricka" (även om det talades om vatten), "öl" (ett ord som ofta nämns av bland annat Tomas) och "fest" (då Axel är emot festande innan 45 års ålder). För mer info om ordföranden i Absolutiströrelsen, Axel Sjöberg se http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/sollentuna.html.

Bussen fortsatte att rulla i det omväxlande vädret. Förbi Uppsala, förbi Tierp, längre och längre bort. När det började närma sig 30 minuter sedan vi senast såg ett hus som inte hade tillhörande betesdjur i hagarna utanför började vi undra: "Vart f*n är vi?". Det visste varken busschaufför, Thure G Grogg eller någon annan heller för den delen, varav busschauffören i bästa torped-stil ("Jag brukar också köra den här, den är skitbra", sa Jokso Kestendzic) snedställa bussen mitt över körbanan för att stänga in en stackars bil som inte hade något annat val än att veva ner rutan och försöka besvara busschaffisen med hockeyfrillas mumlande frågor om en fotbollsplan som kallas Heden. Till slut fick vi ändå några riktlinjer och hankade oss vidare bland kor, väderkvarnar och 7-elevens (ha!) fram emot anläggningen.

"I will break you"

Ivan Drago? Nej, allas vår Kabba Langley såklart. Tydligt påverkad av snacket kring tungviktsduellen mot Belgian Blue var detta orden som teatraliskt mötte Tomas när vi alla hälsade på vår gamle vän. Annars verkade allt bra med Kabba som nostalgiskt bjöd på några "Men hallå?" och "RUFFE!" när Bluffen kom gående. Attila visade även prov på sina extravaganta kunskaper i engelska när han skulle hälsa på Kabba och endast fick ur sig "You matherfacker, öööhhh...". Kan någon sätta Turken och Belgarn i en OBS-klass i engelska eller?

2 x 45 minuter minigolf

Mycket hade sagts om planen vi skulle spela på. Från bussfönstret yppade jag själv orden "Det här ser ju faktiskt bättre ut än Vallen!". Gräset var nästan biomedicinskt grönare på andra sidan den här gången. Straffområde 1 var en mjukdel utan chans för ett par vanliga gummidobbar att överleva. Straffområde 2 var brunt, stenhårt och hade en halfpipe precis innan mållinjen. Mitt på planen skulle vi på mitten få arbeta i ett stenbrott och planens vågiga yta fick Antonio att jämföra spelplanen med en minigolfbana. "Shit jag blir ju trött när jag går uppför det här trappsteget, sa Christian och tog sig med stor möda upp på en av höjderna vid mittplan. Lundh hade sedan problem vid uppvärmningen när han under några korssteg trampade ner i en grop där man vanligtvis fångar vildsvin men nu skulle spela fotboll på. Skelögde Folkesson hade problem med planens längdriktning och Åke förundrades över att det skulle spelas fotboll där det normalt bedrivs bilbingo.

Belgien Röd ordnar rött

Efter en första halvlek där vi börjat bäst, Strömsberg kommit tillbaka, och vi tagit över igen, inträffar ett matchavgörande moment. Vi har redan ledningen med 1-0 efter en fin mottagning och hårt vänsterskott av Snake på passning från Antonio när Belgien Blue löper sig fri. Strömsberg hävdar att de skulle haft frispark i momentet innan, ska jag vara helt ärlig så kommer jag absolut inte ihåg vad som hände där. Tomas löper sig i alla fall fri på en långboll från Anton. Han mosar en motståndare (Dock inte Kabba som hela matchen höll flera meters säkerhetsmarginal till Belgarn. Fegt.) och kommer fri mot målet. En till synes lång touch gör att målvakten kommer ut, men Tomas touchar bollen förbi honom och blir totalt kapad. Solklar straff, solklart rött (jag förstår faktiskt inte hur man kan hävda annat när Tomas har helt öppet mål om han är förbi). Då Strömsberg inte hade någon andramålvakt tar Kabba direkt på sig ansvaret att stå i mål, men blir snabbt beordrad att lägga ner målvaktskarriären. En av anfallarna tar istället plats mellan stolparna för att möta Uniteds nummer 8 från straffpunkten.

Vad som senare sker kommer förmodligen att gå till historien som en av de bedrövligaste individuella insatserna i Division 2 Norra Svealand säsongen 2010. Mer än så behöver vi inte säga. Det står 1-0 i paus.

Belgien Röd offrade sitt faga yttre för straff och utvisning.


"Nu kan det bli mycket"

Vi snackade myckeyt i paus om att gå in och ta intiativet och köra som om det fortfarande vore 11 mot 11 och stod 0-0. Vi börjar också halvleken bra och trycker ner Strömsberg på egen planhalva. Målen låter inte heller vänta på sig. Två ingripanden värdiga Tomi Maanoja av Strömsbergs stackars utespelare i buren leder till två mål för oss, Ålund och den offensivt stekhete David Lundh målskyttar. Här känns det som att det kan bli hur mycket som helst, men...

"Bara så du vet domarn, det var nummer 2!"

...som en blixt från klar himmel kommer istället en reducering. En frispark in i straffområdet nickas till synes harmlöst bort av Afrim. En Strömsbergsspelare blir dock liggande i straffområdet skadad. Vi slår ut bollen och går och tittar till honom, han har fått en smäll mot huvudet. Då hörs det bakifrån målet: "Bara så du vet domarn, så var det nummer 2 som gjorde det!". Domarn går då ut och konfererar med linjedomaren. Sen var det plötsligt straff. Och gult. Kompensation i sin allra renaste form och reducering till följd. Efter matchen sedan ville ingen av domarna ta på sig domslutet. Linjedomaren hävdade att det var huvuddomarens beslut och tvärtom. Sådär bedömning.

Foto från www.siffotboll.se


Onödigt spännande

Som så ofta när ett lag får ett oväntat mål så blir det lite momentum. Ny frisk luft för Strömsberg som blir lite rakare i ryggarna och vågar flytta fram sina positioner. Vi spelar ganska osmart då vi hela tiden vill sätta framåt i djupled snarare än etablera spel på offensiv planhalva. Självklart bör vi avgöra matchen. Ålund träffar ribban, Lundh träffar ribbans undersida och nickar över på returen. Ålund framkallar Vedads totala bosniska raseri när han skjuter själv istället för passar i ett 3 mot 1-läge. Strömsberg skapar en riktigt farlig chans i samband med en fast situation då bollen dansar på mållinjen utan att vilja in.

Man får också ytterligare ett kvitteringsmål. Ett jätteskott från distans tippas i ribban av Säll och på returen är en forward före ett lite passivt försvar och nickar in bollen. Det var vid denna tidpunkt bara 30 sekunder kvar av matchen så någon riktig fara på taket var det inte. Däremot ska det inte behöva bli någon nerv alls i en match som denna, vi ska punktera den långt tidigare.

3 ovanliga poäng

Det är dock inte varje dag vi vinner en bortamatch där matchen går i kategorin krig. Vi står ändå upp till kamp på den svåra mattan och vinner rättvist. Från Strömsbergshållet har jag sett tendenser på att domaren var med oss, något som jag absolut inte kan hålla med om. Straffen vi får emot oss kan kompensera ett år av konstant favör från domaren. Visst finns det situationer, till exempel där jag med ett strategiskt krokben stoppar anfallaren med Inglorious Basterds-frisyren, där det skulle varit frispark och i mitt fall kanske även kort, men generellt sett var det inget speciellt alls. Sedan tror jag absolut inte på att man tjänar på att gnälla på VARENDA domslut, tycka sig ha rätt till straff bara man tagit sig till offensivt straffområde och anse det som en schysst axel-mot-axel-duell när man dundrar in två sekunder sent, vilket vissa (Nummer 17 en förebild i det avseendet) i Strömsberg gjorde.

Tycker ändå totalt att Strömsberg är ett trevligt lag, med intentioner till bra spel. De tyckte inte om planen mer än vi gjorde och längtar nog till deras riktiga plan, som såg riktigt fin ut, blir spelklar. Många lag kommer nog att få problem på Heden ute i Ingenstans. Som tur var så röjde vi bort problemen. 3 fantastiskt sköna och viktiga poäng.


3 poäng ute i skogen (Foto från www.siffotboll.se)

"Daaavid Lundh, Suuuperstar

Huuur många mål ska det bli idag?"