Avslutning: Historien fortsätter ikväll...


Näst sista dagen på 2010 års oktober är dagen då säsongen ska slås in, packas ihop och summeras för gott. 18.30 ikväll står Engvallska villan som värd för årets stora avslutningsfest. Det ryktas om storslagna bufféer i både fast och flytande form. Det ryktas om att herrarna Antonio och Terland ska klä upp sig i annat än mjukisbyxor. Det ryktas också om att Anders försett Lill-Minttu med Hannibal Lecter-mask så att alla klarar sig åtminstone fram till middagen i år.

Oktober var en bra månad. Obesegrade. 3-1 borta mot Enköping i en riktigt bra match. Resten av månaden innebar en vecka ledigt följt av "Slaget om Söder", där vi var med och slogs om segern (Jag vet i ärlighetens namn inte var vi hamnade!). Uppdateringen därifrån har varit ytterst sporadisk, jag vet, då jag inte närvarat hela tiden utan istället försökt lärt mig att skilja mellan Äpplen och päron i världen där allt börjar med ett litet i.

Vi började hur som helst med att dynga dit Älvsjö utan problem med 4-1 på Norrviken. Folkesson x 2, Snake och Wilow målskyttar. Sedan fick vi, som vanligt, stryk av Enskede med 1-3. Målskytt Snake. Denna förlust följdes upp av ett enligt rapporterna hypereffektivt United som avfärdade Farsta med 4-0 på bortaplan. Målen här tror jag gjordes av Snake, Jeppe, Christian och Axel. Av bara farten mörsade vi också över Tyresö med 4-1, mål av provspelande greken Christos (Enberg?) 2, FT(!) och Jeppe. Sista matchen mot Akropolis slutade tyvärr med förlust 1-2, där vi målchansmässigt borde gjort processen kort. Ineffektivitet kombinerat med en sugen linjestins gjorde dock att det mesta missades eller vinkades av. Målet gjordes av Omar på straff.

Allt detta är nu historia. Framför oss står en kväll som ofta blir årets höjdpunkt. Det blir min fjärde avslutning sedan jag anlände till Tureberg/Sollentuna United. Jag låter mina minnen ta en trip down memory lane och ta mig till minnes vad tidigare årgångars avslutningar fört med sig.

2007: Festen hölls på övervåningen på Stinsvillan där ett långbord dukades upp för att fira avancemanget till tvåan. Runt bordet kunde man hitta klassiker som Johan Granberg, Ola, Philip "5:e snyggast på Stureplan" Stragne och Felsurr Carlsson. Kommandot på festen togs tidigt av dyngraka duon, iklädda träningsvästar, Micke Thorsten och Fredrik Källberg, som hade fuskat och värmt upp långt innan. Saffe och Maikel delade på "tränarens pris" samtidigt som Bashar kammade hem årets citat med visdomsorden "Owe, om du får problem, tänk bara: Vad hade Bashar gjort?". Årets spelare blev dyngrake Thorstensson efter 15 mål på en halv säsong, fylleruset lyckades även senare under kvällen få honom att tillsammans med Afrim övertyga mig att ta över driften av Svenskafans.

Övriga antaganden från den festen:


Jeff Braun var antagligen arg.

Lukas Strömberg var antagligen nykter.

Bröderna Bluff var antagligen inte nyktra.



2008: Återigen Stinsvillan som värd för spektaklet. Ännu en bra säsong skulle firas, trea första året i tvåan. (Bättre än Rotan. Skräll.) Blandad feststämning bland spelarna ledde till klar dominans från ena bordet, anförda av en återigen kraftigt överförfriskad Källberg, ackompanjerad av storebror Strömberg och fotbollsh*ran Niklas Karlsson. Limpan gjorde entré aningen sent till sin första United-avslutning men tog igen det med råge genom att bjuda hela Villan på öl och själv ge sig in i vansinniga Tequila-race med alla som vågade utmana. Hella introducerade sin kända "Born Looser"-t-shirt och Bashar blev uppkallad på karaoke-scenen efter att Freddan anmält honom att sjunga Christer Sjögrens "I love Europe".

Kvällens fortsatte med misslyckad Roninho-dealing med dörrvakten på Collage (Där det roligaste var att jag han hugga Filip Hammar för ett foto när han var på G in till Riche), och vidare via allas kompis JG in på East. Där kostade öl 85 kr och 20-åringar var inte överdrivet intressant för övriga gäster. Det var bara Katten som fick napp.



2009: Det hela vässades upp. Nu skulle vi likt de gamla Turebergarna bege oss ut på öppet hav för att fira att säsongen var över (Detta år firade vi ingen topplacering utan bara att vi klarat oss kvar). Tveksam uppslutning från chilibabberna (Vart var ni, Eyüp och Afrim!?) ledde till att det var en väldigt arisk sammansättning av människor som gav sig ut på tur med Silja Galaxy. Dejan tackade nej till att följa med, timmar innan avfärd med motiveringen "Jag har varit förkyld, och vill inte bli förkyld igen". Helt sjukt att han ens fick vara kvar i truppen efter det.

Att ha den sena middagssittningen medför genast en del komplikationer. Undertecknads hytt med Hellkurd, Ronnie och Lilla DN dövade smärtan med en Absolute Pear, 2-3 folköl från Dalarna och små huttar av Minttun som Källberg bedrev Roomservice med i korridoren. Mest fick Jeppe smaka.

Middagen förde med sig öl - och vinsugen Belgien Jätteblå, odrägligt svamlande Åberg och Carl Fredrik Patrik Ljungström som tydligen missade havet när han gick ut på däck för att pissa. Festen fortsatte natten lång (Ok, inte för alla.). Yngst (och tyngst) tjejer befann sig i snusk-Kattens rum, där även en Källberg i krypstadiet och en vänstrande Karlsson höll hov. Morgonen dagen efter bjöd på några av de tyngsta skallarna en Finlandsbåt har sett.




Vad kan vi då förvänta oss av årest avslutning. Vi har visserligen tappat tre festande jätteidioter till Rotebro, tre personer som varit fundamentala för vårt festande. Å andra sidan har vi nyförvärv som CH(Cockt Hinkad)ristian Antonio och drinkköparen Eyüp, vi har revanshsugna återvändare som Afrim, FT och Vampyr-Vedad (om han tagit sig hem helskinnad från Balkan). Dessutom har Rising Stars som Belgien Röd och Wilow fått ytterligare ett års erfarenhet.

Det stora minuset: Var är Gordon Lundh när han verkligen behövs?


En Dalmas bekännelser


Följande är ett utdrag ur Gabriel Bustad Öberg-Enbergs kommande självbiografi "En Dalmas bekännelser", som speglar livet som inflyttad jättebonde i Stockholms hårda fotbollsliv.


Foto: Kent Lundqvist


Kulturell mångfald

Dagens Sverige är i förändring, SD har tagit en del av makten i riksdagen och många är rädda att invandring framöver kommer stoppas eller att de utlänningar som nu bor i Sverige kastas ut. Om det skulle bli fallet skulle det för det första betyda att nästan halva Sollentunas trupp försvinner och för det andra skulle den halvan finnas på samma halva i lagets omklädningsrum. Hur långt har verkligen Sollentuna United kommit i sitt arbete med integrering inom sin trupp? Hur är balansen och harmonin i truppen? Skapas det möjligheter för alla i laget att få ta del av den kulturella mångfald som finns? Här följer i alla fall en kort rapport från den i laget som är den enda spelaren med helsvensk bakgrund som fått förtroendet/möjligheten/oturen (Limpan?) att sitta i den delen av omklädningsrummet som helt domineras av våra vänner med brytning.

 

Några av de fördelar som jag kan se är:

+ Man lär sig mycket nya uttryck, fraser och ord som man inte visste fanns vilket kan vara grymt bra att ha när man som dalmas kommit in i laget och fortfarande får höra efter en säsong att man pratar för mycket dalmål. Jag kanske inte använder alla nya ord som jag snappar upp men möjligheten finns ju! Det är dock några saker som jag fortfarande inte riktigt förstår som t.ex. Valla (säkert felstavat) och att det är så mycket mammor som dör hit och dit.

+ Det blir mycket fotbollssnack vilket aldrig är fel. I andra delar av omklädningsrummet har det en liten tendens att bli lite för mycket snack om Matte Folkessons strumpor, torra frillor, Filles gapskratt eller mjukisar, Brilles smartness, Snake Enbergs alla enerverande bus, Wilows page eller annat som kan tyckas ganska ointressant även om det pratas mycket fotboll överallt.

+ Man får hälsa på alla utlänningar vilket jag vet att alla som inte sitter i vår del av omklädningsrummet är fruktansvärt avundsjuka på, speciellt vår lagkapten som ofta får finna sig förbipasserad och ignorerad. Dock finns många olika stilar att hälsa på, den vanligaste är nog handslaget med en lätt efterföljande omfamning eller bara två knutna nävar som slås lätt mot varandra vilket också är min favorit. Jag har ändå inte riktigt fått komma in i ”brorsan-gänget” och få bli en del av den allra innersta kretsen, men det kanske kommer framöver!

+ Som van tjuvlyssnare kan man få reda på mycket intressanta saker och händelser som svennarna i laget inte har någon koll på. Det kan vara hur man ska ragga på en tjej som jobbar i en bensinmack, varför Simon Afrim är grym på BlackJack, Vedads speltips etc.

+ Ingen säger något om min ”norrländska” bakgrund som egentligen inte finns. Alla som inte bor i Stockholm är ju bänder och alla som bor norr om storstaden är norrlänningar. För det första bor jag nästan så centralt det går i Borlänge, med hus i alla fall, plus att Borlänge inte ligger i Norrland. Punkt slut!

+ Badji!!!

 

Jag skulle ljuga om jag påstod att det bara fanns fördelar att sitta där jag sitter, några nackdelar är:

– Man får ofta inte en syl i vädret. Jag kanske inte är den som snackar mest i vanliga fall ändå men chansen att få säga sin mening eller åsikt är ofta lika med noll.

– Eyüps vidriga pruttar, det är illa nog att vi har toaletten närmast oss men vår turkiske dvärg bjuder ofta på sig själv lite för mycket ibland! Annars är hans idéer och tankar om samlag och tjejer alltid lika givande.

– Oddsen på att jag inom en snar framtid får mer än tre krokar på min plats i omklädningsrummet är nog alldeles för höga. Ungefär som att Ronnie skulle klippa sig, Roffe kör med byxor under sommarhalvåret, Limpan slutar att tracka mig för mina skoval (då pratar vi inte fotbollsskor) eller att mv-tränare Jocke Kenne dyker upp två dagar på raket för målvaktsträning.

Det har varit min förhoppning att du som läsaren nu förstår och kan känna dig hemma hos oss i laget när du tar dig tid att besöka oss nästa säsong!

Over and out!

Gabbe

 

Vi (jag) på alltidUnited tackar Gabbe för hans bidrag och hoppas att detta kan bidra till att fler förmågor tar tummen ur röven och bidrar till att skapa en mångfald inte bara i omklädningsrummet utan även på bloggen!


Målfarliga Folke Jätte-Hjälte mot Älvsjö AIK


I efterdyningarna av andraplatsen i division 2 deltar vi i Sollentuna United i en liten past-season turnering med det vitsiga namnet "Slaget om Söder". Deltar gör förutom vi ett knippe gedigna division 2-3 lag söderifrån som Älvsjö, Enskede, Farsta mm.

På onsdagskvällen den 13 oktober spelades den första matchen: mot Älvsjö AIK på Norrvikens IP. I ett roterande Sollentuna United återfanns till exempel bara 4 spelare från startelvan mot Enköping; Axel, Folkesson, Eyüp och Demba. Resterande platser togs av andra spelare från vår starka trupp plus en provspelande juggemålis (Som hade modet att kalla mig för "Jens Jeremies" i vår första kontakt) samt Ola Toivonens lillebror på offensiva mittfältet.

Matchen började med Älvsjödominans. De spelade runt oss duktigt och den pitchko-(Stavning? Dejan?)sägande svennen på topp hotade duktigt. De gjorde också 1-0 efter att nämnde hobbyjugge dribblat av oss till vänster och serverat en medspelare öppet mål i slottet.

Då tar dagens kapten, Mattias "Förresten, har jag sagt att jag känner Malin Åkermans lillasyster" Folkesson, tag i saken. Först forcerar han in en nickretur efter att Axel ("Han e modern, det är därför han är där uppe", sa Limpan) oroat i offensivt straffområde. Av bara farten dunkar sedan Folkesson, trots att han har ett marginellt bättre tillslag än Freby, in 2-1 med ett mäktigt dykskott utanför straffområdet. Han valde dock att inte fira målen av respekt för sitt forna lag Älvsjö, som han enligt egen utsago fortfarande hyser starka känslor för. 2-1 i paus.

Super-Matte Folkesson

I paus görs två byten. Ut med slöe Toivonen och pigge Lill-Minttu Limpar. In med slöe Novakovic och ännu slöare Åberg, där särskilt den senare konsekvent försökte nå framgång genom sin fotbollshjärna snarare än med sina löpningar. Med blandade resultat.

Efter en andra halvlek där Älvsjö har en del boll utan att komma till något speciellt avgörs istället matchen under några sprakande sekunder. Först hinner Snake före målvakten på ett instick från kloke gamle fotbollsfarbrorn Åberg och chippar in 3-1. Minuten senare väljer samme Snake att nonchalera en av få maxlöpningar från undetecknad för att istället servera Wilow (Som joggade snabbare än jag maxade) centralt i djupled. Wilow bjuder till allas förvåning på ett kontrollerat avslut och så var det avgjort.

Slutet av matchen bjöd mest på missade Christian Antonio-chanser, serbiska utbrott av Älvsjö-sjuan och passionerat mittbacksspel från livrädde inhopparen FT (Han hade en stalker i motståndarlaget). Längst bak imponerade den provspelande keepern och det lilla som Älvsjö skapade avstyrde han utan problem. Snake hann också med och bli avblåst för offside ett par gånger. Felaktigt VARJE gång.

En trevlig seger, där några som imponerade var Dalmas-Gabbe, Fru Folke och Snake Enberg. Nästa vecka bjuder på två bortamatcher i Enskede (0-7 eller?) och Farsta.

Det noterades även att:

¤ Filips mössa från Intersports barnavdelning inte vinner priset "Årets plagg" på Folkes modeblogg.

¤ Lilla DN erkände att han tappat i anseende gällande kunskap sedan Brilles entré till Sollentuna United.

¤ Limpan stekte i sin rock och Charlton Athletic-halsduk.

¤ Axel gick av planen med ont i magen. Gay.

¤ Bluffen hade dragit på sig långbrallor redan i mitten av oktober. Gay.

¤ Christian på bänken i första halvlek beklagade sig å Dembas vägnar över ett antal missade avslut mot Enköping i sista matchen. Sedan klev han på och var iskallare än Johan Elmander 2009.

¤ Paul sa hejdå innan han gick. Jag svarade artigt. Töntig jag är.

¤ Eyüp ende närvarande från orientexpressen. Cred till honom.

Citatet:

"Ge mig tio lax cash så fixar jag lägenhet i Rinkeby till dig. Du får nyrenoverat. Du får parabol och alla kanaler: arabisk, kurdisk, inga problem. Jag kan fixa det på direkten om du vill."

/Generöse svartmäklaren Eyüp hade direkt svaret när undertecknad gnällde om bristen på bostad.


Vedad byter hörn

Hittade för övrigt detta på Youtube. Straffkungen Kestendzic överlistar Katten i Rotan och punkterar El Clásico på Vallen inför över tusen hysteriska fans. Enjoy!
Dessutom har Omar julafton vid planinvasionen efter matchen. Det riktigt lyser glädje i ögonen!

Hörde jag överlägset bäst i Sollentuna?

ESK-United 1-3: Inget vaskande för FT!

Foto:
Kent Lundqvist


Enköping - Sollentuna United 1-3

0-1 23' Jens (Eyüp)
0-2 24' Christian (Saffe)
0-3 79' Omar (Demba)
1-3 83'

Det är inte lätt att vara ensam skribent för Sollentunas största fansite. En veckas frånvaro bland skinande äpplen, instoppade skjortor och datorer som är så dyra att FT skulle behöva fälla träd i en månad för att ens ha råd med RAM-minnet. Acklimatiseringsperioden på det nya jobbet är långt ifrån över, men tydligen tolereras inte avbrott från bloggen, så jag ska försöka ta mig upp på fötterna igen. Det tär ju på själen att bli verbalt attackerad av en till Dalarna flyende jätteidiot vid namn Hellkurd.

Så. Nu ska det skrivas igen, och då självklart om avslutningen på serien för ganska exakt en vecka sen. För Sollentuna United innebar seriens sista match en tripp till Sveriges närmsta stad och ett besök på ex-allsvenska Enavallen för match mot Enköping. Ett lag som fallit tungt i systemet de senaste åren (För en UTFÖRLIG beskrivning av raset, besök gärna Rotanbloggen och deras Maj-arkiv!).
Vårt tidigare möte med Enköping, premiären på Norrvikens IP, slutade med 2-1 seger för oss efter att ha kommit tillbaka från underläge. Jens Jancker nickade då in kvitteringen på en hörna i slutet av första halvlek, och i andra halvlek sänkte Snake Enberg ESK med sitt avgörande mål. Trots Axels utvisning höll vi undan ganska enkelt och vann rättvist med 2-1. Enköping hade även efter det haft en tung säsong och satt inför sista omgången i en knepig sits, där man med lite otur med resultaten riskerade kval.
För vår egen del hjälpte det att försvara andraplatsen, där förra veckans övermäktiga motståndare Strömsberg flåsade oss i nacken. Strömsberg mötte Västerås hemma i sista matchen, en match de hade goda chanser att vinna. För vår del var det alltså bara seger som gällde.
Startelvan skiljde sig på flera punkter jämfört med förra gånger. Bland annat var Hans-Jörg Butt (Han som egentligen bara är med för att slå straffar), Vedad, borta på grund av sjukdom. Tränarna hade även valt att enbart låta ena halvan av förra veckans Dyer/Bowyer-krig fortsätta på banan. Laget såg ut som följer:
Säll

Filip - Axel - Afrim - Anton

Folkesson - Jens

Saffe - Christian - Eyüp

Demba

Bänk: Brille, Wilow, Gabbe, Hezha, Freby, Omar, Badji

Laget bestod alltså en backlinje och sex mittfältare. Ett gäng som skulle visa sig vara mer offensiva än någonsin.
Enköping verkade vara tagna av stundens allvar. Direkt från start tillåts vi ta tag i taktpinnen, och dominerar spelet totalt. Backlinjen kan hela tiden spela upp bollen via mig och Folkesson, och längre upp är det riktigt bra rörelse, framför allt ständiga löpningar från den Gambianske maratonlöparen Demba.
De bästa chanserna inledningsvis får Demba, men hans ofattbart svaga skott ger inte veteranen i ESK-målet några större bekymmer. Inte heller behöver han ingripa när jag gör ett Field Gold på ett mysigt läge på motrull. Saffe tappar bort ett perfekt inlägg av Anton i luften och Christian skjuter utanför i ett 3 mot 1-läge (RÄÄTTT!!!).
Men sen kommer två gyllene minuter. Det börjar med att vi har världens längsta bollinnehav i backlinjen. Bollen spelas sedan upp mittfältet där den får löpa längs ett snöre ytterligare några gånger mellan mig och Lilla DN. Sedan går allt mycket snabbt. Bollen på ett tillslag upp till Eyüp från mig. Eyüp sätter också på ett tillslag vidare till Christian (Spel på tredje rörelse. Härligt!). Samtidigt fortsätter jag min löpning centralt i banan. Christian håller i bollen någon sekund innan han hittar tillbaka till Eyüp på vänsterkanten. Eyüp utmanar backen, vänder upp och smeker in ett perfekt chip-inlägg precis över den siste mittbackens huvud...
...där #8, Oliver Bierhoff, kommer flygande! Mål nummer sju i serien den här säsongen betydde inte bara att jag slapp bjuda FT på en utekväll, det gav också oss en väldigt välförtjänt ledning på matchen.
Filip var klart irriterad över att jag gjort mål. Som den store spelaren han är fokuserade han dock sin ilska på spelet och drar direkt efter målet upp ett fint anfall på högerkanten. Filip hittar då Saffe som sätter in den till Christian. Den på hösten hysteriskt formtoppade Antonio får en perfekt touch förbi sista försvararen och chippar enkelt in bollen över målvakten. 0-2. Ytterligare någon minut senare är Folkesson millimeter ifrån att utöka ledningen till 3-0 med en bicycleta (!). Men, långa målvaktsfingrar förhindrar det på många sätt osannolika målet.
Foto: Kent Lundqvist
Demba avslutade första halvlek med att rycka bockskägget av Lalas (VM 94-referens...alla som sett den vet vad jag talar om) och skjuta utanför i ett friläge. Bakåt hade det inte hänt mycket. Axel styrde ett inlägg i översidan av ribban (Säll hade kontroll) och Säll räddar också snyggt efter att ESK trixat sig till ett fritt läge i straffområdet.
Foto: Kent Lundqvist

Så var den bra halvleken avklarad. Nu skulle vi bara att försöka hålla vår ledning i en dåliga. För inte kunde vi väl göra två bra halvlekar i rad? Det hade ju i alla fall inte hänt hittills under säsongen. Hör och häpna då vi går ut och spelar vår kanske allra bästa fotboll under första 20 minuterna i andra halvlek! Nu radar chanserna upp sig:
- Saffe frispelas av Folkesson, men dröjer för länge med avslutet.
- Eyüp blir totalt fri men är en riktig fegis och kommer aldrig till avslut.
- Saffe blir helt fri igen. En skottfint skickar upp en back på läktaren, men avslutet sitter som en smäck i målvaktens handskar.
- Jag drar iväg en projektil i distans i ribbkrysset, där det bara saknades några centimeter till vänster för att det skulle bli ett äkta hattrick i Årets mål-utmärkelser.
- Christian avslutar från slottet, millimeter utanför stolpen.
- Lilla DN pangar på, men kanonskottet sitter rakt på.
' Foto: Kent Lundqvist


Till slut sätter i alla fall inbytte Omar 3-0. På ett sedvanligt sätt bryter han in från vänster och smäller in bollen till höger i målet. Målet var Omars åttonde, vilket säkrade skytteligasegern i United framför hungrigt följande Åberg och ciggkungen Kestendzic.
Man måste också ge Enköping en eloge som lyfter sig ordentligt i slutet, mycket tack vare inbytte nummer 17. Chanserna är dock varken många eller farliga. Bortsett från en straffsituation (Jag hade blåst.), där Axel gör en cheeseburgare av en ESK-forward, är det inte mycket Säll behöver göra. Reduceringen kommer på en hörna där en ESK-back nickar från bortre ytan mot mål. Bollen studsar i marken och går mot en välplacerad undertecknad. "Skön jag e, jag räddar laget nu", tänkte jag och hoppade för att skarva bollen över målet. Tyvärr nådde jag inte högre än att jag kunde skarva bollen i ribban. Returen går rakt ut till nummer 17, som trycker in bollen mellan virrvarret av händer och fötter i vårt målområde. I efterhand fick jag höra att Säll stått precis bakom mig när jag nickade bollen i ribban. Smart.
Ingen fara på taket. Säker seger med 3-1 efter vad som mycket väl kan vara årets bästa spel sett till en hel match. Vi spelade avslappnat och väldigt enkelt. Bollen gick mellan oss på få touch och varenda spelare anpassade sig verkligen till systemet. Är du felvänd? Spela då någon som är rättvänd! Vi lät Enköping springa väldigt mycket utan boll, vilket också belönades i form av stundtals enorma ytor på mittfältet. Kul att få avsluta säsongen på ett bra sätt. En andraplats bakom välförtjänta seriesegraren Frej och 8 (?) poäng framför den på hösten pinsamt avklädda kusinen från landet. Nu vet vi hur det är att vara ett topplag, nästa år tar vi det här!
Nu väntar vinterträning. Skoj. Gå från en Wilow i bar överkropp till en Säll i ett vidrigt underställ. Till alla våra kvinnliga fans kan vi säga hejdå till för några månader. Vinterträning med allt vad det innebär är ingen vacker syn. Jag kan redan här på rak arm ge 5 starka orsaker till varför vinterträningen är ett lidande:
° Folkessons upprullade mössa
° Belgian Blues gula Umbro
° Skytteholm 21.30-23.00
° Atillas provspelare
° Att det är så mörkt att man inte kan se Christian förutom när han skrattar. Och han skrattar aldrig.
Men, allt är inte elände. Det dröjer till exempel förhppningsvis ett bra tag innan vi behöver köra Y:et. Man måste inte alltid vara better safe than sorry utan kan chansa lite ibland. Och Bröderna bluff är alltid lika härliga.
Jag inser att jag måste återkomma med någon form av avrundning, prisutdelning mm. Det kommer jag att göra, vet redan nu ett par tunga priser som kommer att delas ut.



Säsongen avslutades med utspelning

Foto: Kent Lundqvist (www.lokalsport.nu)
Enköping - Sollentuna United 1-3

0-1 23' Jens (Eyüp)
0-2 24' Christian (Saffe)
0-3 79' Omar (Demba)
1-3 83'

Foto: Kent Lundqvist (www.lokalsport.nu)


Foto: Kent Lundqvist (www.lokalsport.nu)



Foto: Kent Lundqvist (www.lokalsport.nu)


En riktigt bra match, ska skriva om den när jag inte är så slö som jag är nu.

RSS 2.0