alltidUnited

Foto: www.siffotboll.se (från vårmötet)


Sollentuna United - Strömsbergs IF 2-3 (0-2)

0-1 23'
0-2 34'
1-2 61' Christian (Filip)
1-3 81'
2-3 86' Jens (Afrim)

"Ända in i kaklet!"

Sveriges töntigaste och mest överanvända (Kan tänka mig att Johan Hedman gillar den) sportklyscha skulle kunna beskriva Sollentuna Uniteds läge inför säsongens sista hemmamatch. Den skrala poängskörden kring sommaruppehållet hade släppt iväg Frej ett par poäng för mycket och hela hösten blev således en jakt för att minska avståndet till serieledningen.

Sedan segern i derbyt mot Rotebro hade poängen trillat in ordentligt på vårt konto. Enda plumpen var onödiga 3-3 borta mot Köping, i övrigt var det full pott. Med bara två matcher kvar skulle vi nu försöka att hålla detta stim hela vägen fram - ända in i kaklet.

Laget

Efter en träningsvecka innehållande Y:et, doppboll (Christian Antonios enda krav till att förlänga sitt kontrakt är att få skriva in en klausul om att slippa vara med på doppbollen) samt en fantastisk comeback av svarta laget på tisdagens winning game hade tränarna med viss möda tagit ut en elva. Efter Ronnies inhopp förra veckan var det nu återigen Paul som drog i trådarna.

Elvan:

Säll

FT - Axel - Afrim - Anton

Hezha - Christian

Hailab - Jens - Eyüp

Vedad

Bänken: Brille, Wilow, Gabbe, Folkesson, Saffe, Demba, Snake

Ändringar från förra veckan var att Axel var tillbaka i mittförsvaret, jag fick ta klivet upp på den offensiva mittfältsplatsen och Eyüp spelade vänsterforward istället för avstängde Omar.

Pratglatt omklädningsrum - domaren då?

I omklädningsrummet var allting sig likt. Folkesson hade dyrast kläder (Till och med hans säckiga gamla kalsonger visade sig vara Ralph Lauren!), Snake visste allt och Säll är barnsligt laddad inför launchen av hans kost- och träningsblogg som startar på onsdag. Bluffens sportdryck var tillbaka, något som Roffe firade med att sätta tummarna i Vedads baksidor så att den bosniske frihetskämpen kved av smärta. Från inre delen av rummet kunde man som vanligt höra fragment av diskussionen som, inte helt olikt alla andra gånger, handlade om Cristiano Ronaldo och Leo Messi. Kvalitén på snacket var stundtals exceptionellt hög:

Afrim: "HUUUR kan ni säga att Messi är bättre än Cristiano!? Jag förstår det inte!"
Eyüp: "Mammas död du gör bort dig, stäng din mun bara"
Afrim: "Asså kolla killen fick anabola för att ens växa, vad skulle han va utan anabola? Jag kn*llar anabolas mamma!"

Det mer formella snacket handlade om att det idag skulle bli extra viktigt med spelvändningar, snabbt och många. Attila utmålade Langley som Hulken och varnade oss för att komma i närheten. Han hade tydligen förvandlats till världens bästa spelare under det knappa året som gått sedan inte fått vara kvar i United.

Dömde matchen gjorde mannen som utgett sig för att vara Ronnies mamma och hans pappa. Denna profil utmärkte sig redan på uppvärmningen genom att jogga helt själv och till synes inte ha någon kontakt med sina två assisterande. Han utvecklade även hälsa på lagkaptenerna-proceduren genom att låta oss gissa vad hans namn var. Vanligtvis brukar man hälsa och uppge sitt namn, något som denna domare tydligen ansåg sig för fin för. Jag gissar på Hermann, Joseph, Ernst eller något annat Gestapo-namn.

Foto: www.siffotboll.se (från vårmötet)

Hyfsad start - sedan Strömsberg för hela slanten

Matchen startar ungefär som man kunnat gissa. Vi för spelet direkt från start, medan Strömsberg satsar på att ligga rätt och ställa om snabbt på sina duktiga offensiva spelare. De är rejäla i sin press och visar att de kommer att sälja sig dyrt. Vi spelar ändå hyfsat bra inledningsvis och kommer till några halvchanser. Jag bombar utanför, Eyüp träffar målvakten och Vedad avlossar ett par tre skott som går till historien som det lösaste som skjutits på Vallen sedan Niklas Karlssons dagar (Lösast på hela säsongen är dock fortfarande Christians fjollboll på Goodison Park).

I den 23:e minuten smäller det bakom Säll. Vi tappar boll där man absolut inte får tappa boll, vilket Strömsberg utnyttjar. Snabbt spel ut på kanten. In i straffområdet. Omarkerad anfallare. 0-1 utan chans för Säll.

Målet lyfter Strömsberg, samtidigt som vi presterar ett presspel som skulle gett Tony Gustavsson julafton i en halvtidsanalys. Oj vad fel vi kom hela tiden. Att pressa en och en mot ett såpass bollskickligt lag som Strömsberg är självmord. De får hela tiden spela genom mittfältet och därifrån hitta in i djupled. Andra halvan av första halvlek domineras av Strömsberg, då de också gör 2-0 på ett nästan identiskt sätt som första målet, men denna gång spelas bollen in från vår vänsterkant. Vi får egentligen bara en riktigt bra målchans, då Hailab skjuter i burgaveln i friläge. Där borde han nog spelat in till fristående Vedad i mitten.

Jobba ur underläge - igen

Jag vet inte hur många gånger vi hamnat i underläge och desperat försökt vända matchen den här säsongen. Många gånger har vi lyckats. Vi har en ruskig förmåga att slå på en extra växel när vi verkligen behöver. Andra halvlek mot Strömsberg blev en enda lång press. Strömsberg drar sig självfallet tillbaka lite grann, nöjda med resultatet, samtidigt som vi sätter bättre fart på bollen samt får igång en fungerande defensiv press.

Demba ersatte Eyüp i anfallet och tillförde mer speed på kanten. Jag tog klivet ner bredvid Hezha och skickade upp Antonio på den offensiva mittfältsplatsen. Resultat lät inte vänta på sig. Efter en kvart i andra halvlek driver Filip upp bollen på offensiv planhalva. Väl där lämnar han över till poängkungen Christian som tar emot, siktar in sig, och skjuter 1-2 med millimeterprecision i bortre hörnet. Här kändes det som en comeback låg i luften.

Nu trycker vi på. Vedad bestämde att alla lösa går om och revanscherade första halvlekens kalkoner med karriärens hårdaste skott när han volleysköt från straffområdeslinjen efter ett Rory Delap-inkast av undertecknad. Oturligt nog går bollen för nära målvakten, som sprattlar till och räddar kanonen. Inbytte David blir snuvad på ett öppet läge av Filip, som var sugen på att göra mål.

Vår oförmåga att vara precisa i de sista momenten (Hur många inlägg slog vi? 1?) straffar sig riktigt elakt. Gestapoofficeren med pipa (Såg på svenskfotboll att han hette Johan. Besvikelse.) nekar först oss en frispark för att sedan i momentet efter i identiskt läge blåsa frispark för Strömsberg. Frisparken lyras in, jag nickar bort. I andravåg kommer Strömsbergs bloggtrötte högerytter och smäller in 1-3 med ett av de vackrare halvvolleymålen man sett på Vallen. Helt otagbart för stackars Säll i målet, som annars stått sysslolös i andra halvlek (Enda läget för Strömsberg var när forwarden med nummer 15 försökte sig på en riktigt, riktigt dålig lobb i friläge.).

Efter några sista, desperata försök till mål, lite Lee Bowyer vs. Kieron Dyer-action och en i luften liggande reduceringsvolley stolpe in av undertecknad tog matchen slut. Gestapo-Johan valde att blåsa av matchen redan efter 91 minuter, trots att båda lagen gjort tre byten var plus flera huvudskador under matchen, härligt!

Ingen serieseger. Men vi ska bli tvåa.

Frej vann mot Skiljebo, 2-0. Ganska skönt faktiskt. Man hade inte mått om Frej tappat poäng och vi förlorat. Vi missade ju också chansen att säkra andraplatsen, vilket nu kommer att avgöras i sista omgången. Vi möter Enköping borta, Strömsberg har Västerås IK hemma. Tuffa matcher för båda lagen, men vi ska göra vårt. Tydligen har också lillebror (Storebror?) Rotebro ringt jultomten och önskat sig en United-seger då de inte längre så oslagbara Rotebro med lite otur med resultaten faktiskt kan tvingas kvala sig kvar i serien, trots succésäsongen och sina tankar om division ett.

Don't worry, daddy will be taking care of business...

Tyvärr klarade vi inte av att hålla liv i kampen om seriesegern hela vägen in på upploppet. Förlust, trots stort boll- och spelövertag, mot ett nästintill hundraprocentigt Strömsberg med 2-3 på Vallen. Samtidigt så slog Frej Skiljebo hemma med 2-0, vilket innebär att de säkrat segern oavsett resultatet i vår match.

Grattis Frej, man kan inte säga annat än att det är välförtjänt.

Mer om matchen manana,

"Anders Limpar anklagas för fusk"

Foto: Jimmy Wixström, Aftonbladet

"Anders Limpar uppviglar de andra deltagarna"

Foto: Jimmy Wixström, Aftonbladet

"Anders Limpar försöker få tävlingsledningen att videogranska tävlingen så att han ska få fler poäng"

Foto: Jimmy Wixström, Aftonbladet


Riktigt intressant läsning på Aftonbladet idag om tävlingsmänniskan Limpar, ska verkligen bli kul att få honom tillbaka och sedan kolla in Mästarnas Mästare senare i höst!

Västerås IK - Sollentuna United 0-1

0-1 37' Omar

Dead mans land

I somras hittade jag ett gammalt nummer av Sportmagasinet på mitt landställe. En artikel porträtterade tre stycken av allsvenskans "bad boys". Profilerna i fråga var Henrik Rydström, Pontus Wernbloom samt vår egen Paul Lindholm. Artiklarna handlade om kaxighet, attityd och vinnarskalle. Paul poserade villigt för fotograferna med den tillfälliga tatueringen "Second place is first looser" över ena axeln.

Lördagens starka Frejvictoria uppe i Hudik, mot ett för tillfället iskallt Hudiksvall, punkterade till stor del den ballongen av spirande optimism som funnits den gångna veckan på Sollentunavallen. Senaste omgångens oväntade 0-3 debacle hemma mot GUSK var tydligen inte starten på en dålig trend för Frej, såsom vi hoppats. Att direkt gå upp och vinna klart och välförtjänt i Hudiksvall är inget annat än starkt av Frej.

För vår del innebar det att vi åter befann oss sju poäng bakom Frej i serien. Samtidigt hade vi börjat skapa ett relativt säkert avstånd till de flesta lagen neråt i tabellen. Det kändes inför matchen mot formstarka Västerås att det fanns en risk att hemmaspelarna skulle kunna trycka ner oss på bara ren inställning, då vi tycktes ha hamnat i ett ingemansland.

Mister Roninho

Förutsättningarna inför matchen skiljde sig en del gentemot tidigare matcher den här säsongen. För första gången skulle det inte stå en numera 40-årig (födelsedag i lördags, grattis!) finne och styra oss från båset. Med Paul, och även Attila, avstängda samt Anders på mästerligt uppdrag på Cypern återstod bara Roninho, som skulle leda styrkorna på egen hand. Ronnie njöt av situationen och hade under hela veckan vägrat att svara på andra tilltal än "filosofen" eller "mister". Vi spelare var fulla av funderingar inför coachbytet:

- Skulle Ronnie coacha i kostym?
- Skulle alla andra passningar än nazis förbjudas?
- Skulle det bli tillåtet att passa Vedad?

Paul hade, i rädsla för att tappa greppet totalt, redan på lördagsmorgonen genomfört en matchgenomgång där han tydligt deklarerade att hans regler fortfarande gällde, att vi skulle låta Västerås ha bollen på egen planhalva och att det fortfarande inte var aktuellt att medvetet spela in bollen i mitten till Vedad.

Startelvan (som vi redan läckt, jag vet men vi upprepar för nytillkomna läsare) som tränarna utsett var följande:

Säll

FT - Afrim - Jens - Anton

Folkesson - Hezha

Hailab - Christian - Omar

Vedad

Bänken: Brille, Wilow, Freby, Gabbe, Saffe, Eyüp, Snake)

Värt att notera var att undertecknad fick ta klivet ner när tvåmetersmannen Axel var avstängd, att Folkesson kom in för att rensa upp på mitten samt att Hezha och Omar återtagit sina platser i startelvan efter fantastiskt bra prestationer mot Sandviken.

Första halvlek är fantastisk

Efter ett kortare införsnack än vanligt, där Ronnie mest fokuserade på det emotionella för att peppa igång oss spelare, startade vi matchen väldigt bra. Direkt från första minuten trycker vi tillbaka Västerås. Vi är aggressiva, vinner närkamper och förflyttar hela tiden bort från motståndarna. Afrim hittar tidigt Omar med några svepande krossbollar, vilket leder till smaskiga 1-mot-1-lägen för Omar och flera bra målchanser till följd.

Hela halvleken präglas av ett stort engagemang och härlig vilja, personifierat av spelsugne mister Roninho på bänken, som levde sig med i matchen på ett inspirerande sätt. Terland drev på som en dåre ute på sin högerkant och var hela tiden sugen på att snabbt hitta lösningar framåt. Ibland lite väl snabbt, vilket ledde till sedvanliga "luuuuuuuuugn!"-skrik från Hezha på mitten.

Attackvillige FT

Vi vinner mittfältet totalt, där Hezha gör sin bästa halvlek sedan återkomsten till United och Folkesson vinner allt i fråga om närkamper och nickdueller. Yttrarna hittar bra ytor och framförallt Omar skapar mycket från sin kant. Omar själv har flera chanser via inbrytningar, Vedad skjuter utanför i bra läge och står sportsligt på benen när han egentligen borde lagt sig och fått straff. Christian nickar snällt bollen löst bollen rakt på keepern i fritt läge och Hezha (som visade upp de bästa skotten hittills i Sollentuna United denna säsong på uppvärmningen) skjuter till inkast då han får läge. Ettan kommer ändå genom Omar som gör mål på ett liknande sött som han gjorde hemma mot Sundsvall. En snabb inbrytning från vänster avslutas med ett hårt skott mot första stolpen. Målvakten chanslös. Omars sanslösa målform fortsätter.

Bakåt är det ganska lugnt. Den nykomponerade backlinjen kan ganska enkelt hålla koll på VIK:s beryktade VSK (som i sin tur lånat från Öster)-lån Axel Johansson. Säll gör en mysig Barthez-klistring på ett skott på motrull och avstyr även en farlig omställningschans efter att Hezha tyckt att det var en rolig idé att tunnla en mittfältare på egen planhalva och misslyckats.

Here we go again...

Att hålla spelet uppe i 90 minuter är inget vi tycks vara kapabla till denna säsong. Förhoppningarna var att kunna fortsätta med första halvleks rörelse, passningsspel och inställning och göra fler mål i andra. I stället blir det stillastående och avvaktande. Vi presterar inte speciellt mycket framåt, samtidigt som Västerås inte är tillräckligt bra för att på allvar kunna hota offensivt. Första delen av andra halvlek känns därför ganska avslagen, utan att något av lagen spelar speciellt bra. Västerås skapar några hörnor, men även utan Axel har vi tillräcklig luftstyrka för att avvärja utan några problem.

Den tre man starka centrallinjen på defensiva fasta bestående av Vampyren (hur vit KAN man vara?), Långskånken och Bandana-Babben.

Extremt otrevligt

Sedan hettar matchen till. Västerås börjar flytta upp i en alltmer desperat kamp för att få till en kvittering. Flera gånger under matchen hade VIK-spelarna kommit in sent i dueller på kvicka spelare som Hezha och Omar. I andra halvlek får först lilla DN en riktig kyss utanför spelet centrum, sedan får undertecknad en välmaskerad tramp i nacken nere i straffområdet. Värst råkar ändå Vedad ut. Någon blond, anonym (märkte honom aldrig under matchen förutom vid denna tackling) mittfältare satsar ruskigt hårt på Vedad bakifrån med båda sulorna. Benbrytartacklingen hade mycket väl kunnat ge rött, men domaren väljer att nöja sig med det gula. Efterspelet blir hett, med knuffande spelare ur båda led som alla blev inblandade i ett verbalt krig med "h*runge" hit, "kn*lla din mamma" dit. Ja ni vet, alla de vanliga artighetsfraserna. Punkten på diskussionen sätter Folkesson som allvarligt beskriver tacklingen som "extremt otrevlig", mitt bland alla munhuggande kombattanter. Ibland är det fantastiskt att ha folk som bemästrar riktig vältalighet i laget!

Extremt trevlige Matte Folkesson

Lite avslutande dramatik

Slutet av matchen bjuder ändå på lite dramatik. Västerås höjer sig och lyckas skapa några chanser, där en frispark i insidan av stolpen är närmst. En frispark med lite roligt försnack. 5-6 Västeråsspelare samlas kring bollen varpå en annan i straffområdet säger "Men vafan ska hela laget slå frisparken?". "Det är som i Real Madrid, alla ska skjuta", svarar jag. "Ja, men skillnaden är att här är alla värdelösa!" svarar VIK:aren buttert. Sedan går den inbytte vänsteryttern fram och lägger en riktig pro-frispark i insidan av stolpen. Flyt.

Offensivt får vi några chanser, där målkåte mittbacken Åberg (jag känner hur jag blir förbisprungen av många i skytteligan nuförtiden!) får tåv bra lägen. Den första, perfekt tajmade, nicken går dåligt placerat rakt på målvakten efter en hörna. Nästa chans, också på hörna, slutar med att en av deras mittbackar väljer att göra en John Terry-uppoffrande täckning på min yttersida. "Gör det snabbare", sa Snake. "Din diva, passa mig", sa Afrim. Omar hinner även att dra på sig ett gult kort då han maskar vid en hörna (Domaaarn! Kolla planen! Den lutar 90 grader!!!, skrek Hezha för att förklara att Omar var tvungen att lägga om bollen. Det är en bra lutning det Hezha...)

Efter att Säll kunnat fånga de bollar som kommit in mot honom i slutet blåser domaren av matchen som förkunnar tre nya poäng till Sollentuna United. En totalt sett rättvis seger, även om Västerås hade några chanser i andra halvlek. Skönt att få revansch efter förlusten i våras, och viktigt att befästa andraplatsen samtidigt som vi sätter fortsatt press på Frej. De har två svåra matcher kvar och vi tänker inte ge dem någonting gratis. Vi är i bra form och ämnar att hålla vår fina poängsvit säsongen ut.

Seger i matchen och jag skulle vilja utdela några extra pluspoäng:

+++ Ronnie. Fick laget inspirerat och spelsuget genom sitt stora engagemang och glädje. Skapade en fantastisk atmosfär kring truppen och kändes under matchen som en tolfte spelare genom sitt ständiga påhejande och sin energi från sidan. Mycket bra!

++ Hezha. Gör sin klart bästa match under hösten. Äger mittfältet totalt i framförallt första halvlek. Vann boll, behöll boll och lugnade ner spelet. Slog inte bort många passningar och var ofta spelbar. Kul!

+ Säll. Prickfri insats i målet. Ett par fina räddningar, bra i luften och genomgående bra snack för ovana mittbackar (Läs mig). Vi håller nollan för första gången efter sommaren, det är något att verkligen ta med sig.

Jätteidioternas omklädningsrum

Stämningen efteråt var som alltid efter en seger (Eller, nja, efter 5-3 hemma mot Sundsvall var vi knappt ens glada) uppåt. Folkes extremt roliga ordval uppskattades av alla och Hezha tyckte att han och några till tjafsat så mycket att vi förvandlat hela Västerås till Sverigedemokrater. Eyüp talade om spänningen med G-punkten och sa att han hade "röstat i tävlingen" (Sympatiske Terland uttryckte demokratiskt att "Det är sjukt att hans röst räknas lika mycket som min"). Omar funderade över att åka hem och skapa tidningsrubriker som "invandraren som röstade in SD i riksdagen". Brille fnissade för sig själv och FT tyckte att jag skulle gå med i Flashback-tråden "Då fick jag senast hjärnsläpp" för att jag utan anledning flyttade hans halvdruckna Cola en meter i sidled.

Övriga noteringar:

- Äcklige Snake kallade Berbatov för "Bebban" och "Dimman" på vägen hem i bilen, som om de vore bästa vänner.

- Jag tog hem träffa ribban-tävlingen vid ankomsten Apalby. Vad är det som händer, filosofen!?

- FT kan inte köra efter skyltar och missade alla McDonald's mellan Västerås till Stäket. Ja, vi var hungriga när vi väl kom fram.

- Senaste gången vi var i Västerås och spelade mot VIK havererade Sulles orientexpress som även innehöll Monir och Sabri på motorvägen så de fick promenera från Enköping. R.I.P. gamla goda Orientexpressen!

- Ingen Bluffdryck i omklädningsrummet. Skärpning Knådarn.

- Vedads bil åkte först och kom fram sist till Västerås. Rykten säger att de stannade för en uppgörelse och att Afrim och de andra passagerarna fick trängas med likpåsar i baksätet...

Snart träning och matchgenomgång, hoppas att vår prestatjooon var okej!

Det blev alltså vinst i gårdagens påförhand tuffa bortamatch mot Västerås IK. En mycket bra första halvlek gav oss ledningen med 1-0, Omar. Det borde varit med. Västerås kom tillbaka i andra men totalt sett vinner vi rättvist.

Fullt matchreferat kommer imorgon, idag lider redaktörn av tidsbrist. Men vi är starka nu.

http://www.rotanbloggen.se/


Vanligtvis tycker vi precis likt de två blocken helt olika i de mest (Vi har FT, gör det oss blåa?). Rotanbloggens senaste inlägg sjuder dock av visdom och av eftertanke. Fotbollslag i alla dess former är och har alltid varit en central plats för integration (även om man kan börja tvivla ibland när man ser sittplatsfördelningen i Vallens omklädningsrum). Rasism är förlegat, fjantigt och fegt och ska inte få förekomma i en svensk riksdag. Därför kan jag inte göra mer än hålla med våra röda kusiner från norr och ge rasismen och dess intåg i politikens salonger ett rent långfinger. Var det kanske Västerås IK-spelarna, som Hezha förutspådde, som lagom bakom SD:s valresultat? Efter 1-0 segern, som innehöll flertalet dispyter mellan motståndarna och våra superdebattörer Afrim, Eddahri, Kestendzic och Agai, drog Hezha följande slutsats efter matchen:

"Om inte Västerås-spelarna har röstat ännu, har vi garanterat gjort så att ett helt fotbollslag kommer att rösta på Sverigedemokraterna!".

Blame Sollentuna United? Nej, håller med Unge Orasistiske i detta: Fuck You, SD.

Temperaturen har höjts inför slutspurten av Division 2 Norra Svealand. De till synes oslagbara Frej bröt ihop fullständigt hemma mot GUSK senast och gav oss chansen att greppa det sista halmstrået i kampen om seriesegern. Något vi gjorde med besked via 4-1 mot Sandviken.

Om drygt två timmar går Frej upp till kamp mot ett desperat kämpande Hudik, vårens succélag som desperat försöker hitta formen efter sommaruppehållet. Hudik borta är definitivt inget man gör på beställning, och Hudiksvall kommer sälja sig dyrt för de ovärdeliga poäng som finns att hämta i bottenstriden.

För att tala Lindholmska ska man dock försöka strunta i andra och endast fokusera på sin egen prestation (Uttalas "prestatjooon"). För vår del innebär det Västerås IK på bortaplan. Vi möter ett VIK som fått upp ångan ordentligt och enkelt avfärdat bottenduon Köping och Sundsvall med 9-0 de senaste två matcherna. Det är ett fysiskt lag som inte lägger några fingrar emellan, något de visade med eftertryck i 3-2-segern i våras på Vallens då undermåliga gräsmatta.

Dagens avslutande träning gick enligt ett mönster de flesta kan mumla i sömnen vid det här laget; dopboll, Y:et, 10 mot 0 (Dock saknades det vanliga tempospelet på slutet då Brille var sjuk och Säll vek ner sig under träningen. Det enda vi hade att tillgå i målvaktsväg var Daniel "Vincent Enyama" Badjelan vilket tydligen inte var tillräckligt bra. Paul visste nog inte att Badji var en fruktad målvakt på 7-manna i Stockholmspolisen...).

Det inledande doppbollsspelet blev en jämn historia. Omar tog hem målvaktsduellen mot Hezha efter några kvicka parader samt enastående offensiv av en stönande Snake som blev tremålsskytt. Det vinnande svarta laget fegade också genom att placera Axel på egen mållinje för att assistera Omar Casillas i målet. Fegt. Sämst på plan? Jämnt skägg mellan Saffe och Freby.

Om Y:et finns inte mycket att berätta, mer än att Folkesson beskrev tempot i sitt Y som "det högsta någonsin" (Antagligen för att Paul deltog i den gruppen). Alltid självgode Bustad Enberg Öberg gav sig själv 1/10 av betyg efter den första sekvensen i Y:et. Sedan kom han igång - och fick 2/10 i nästa.

10 mot noll innebär ofta väldigt lite mål. Det är liksom för lätt att göra mål när det inte finns motståndare (Man får för sig att vi inte kan göra mål men har faktiskt gjort flest i serien både hemma och borta. Och totalt.). Efter en liten tillrättavisning av Paul började dock målen trilla in bakom det obefintliga bortalagets backlinje. Omar satte tre snabba och Vedad dundrade in en nick (När ska han göra det på match?).

Då både Paul och den vrålande Attila är avstängda från matchen imorn kommer Ronnie. Paul ville ändå ha ett finger med i spelet och körde därför matchgenomgången en dag tidigare. Som vanligt handlar taktiken om att undvika Vedad, var "better safe (Menar han Saffes artistnamn!?) than sorry" och komma till avslut. Tror dock att Paul underskattar Mister Roninhos taktiska abilities och att det blir några ytterligare taktiska direktiv innan matchen imorn.

Startelvan annonserades, och ser ut som följer:

Säll

FT - Afrim - Jens - Anton

Hezha - Matte

Hailab - Christian - Omar

Vedad

Bänken: Brille, Wilow, Gabbe, Saffe, Eyüp, Freby, Snake

Som avslutning på kalaset bjöds det på prinsesstårta och chokladtårta (Inte smörgåstårta, Hezha. Det är en helt annan sak.) för att fira vår tränares 40-årsdag. Vedad försökte få sig själv petad ur startelvan genom att högt undra varför det serverades tårta. Den ursprungliga idén om att svennarna skulle få prinsesstårtan och chilibabberna chokladtårtan föll direkt då Afrim självutnämnde sig till "halv-arier" och tog för sig ordentligt av båda tårtorna. Sedan fick halv-ariern telefon och försvann skrikande på syrianska ut ur omklädningsrummet...

I duschen bevisade Lill-Gabbe att det finns något sådant som "Zlatanister", som struntar i klubbarna och bara håller på spelaren. Intersympatisörerna Novakovic och Åberg fnös föraktfullt åt inställningen och började istället, ovanför Gabbes huvud, diskutera om Dejan Stankovics bästa tid är förbi. Det är den.

Samtidigt sprudlade den inre delen av omklädningsrummet av tankeverksamhet, där doktor Badjelan visade sig vara klipskast av alla. Diskussionen gällde de larmdetektorer som alltid finns vid ingångarna till butiker. Enligt Badji är de - lögndetektorer! Ett uttalande som väckte stor munterhet och glädje hos de andra vännerna.

Kanske idé att flankera ingången till omklädningsrummet med Jätteidiotdetektorer till nästa säsong?

Filip Terland?/Grima Ormstunga?

Jättehöst.

På bara några veckor har det gått från ljus, värme och shorts till mörker, höstkyla och fingervantar. Vallens våta yta tycks aldrig torka shortsen får ge vika till förmån för tajta (Dejans är det värsta jag sett) långbrallor.

Den svenska fotbollssäsongen är kort. För kort. De ynka 22 matcherna som serien består av är snart slut, tre kvar. Träna måste man ju ändå göra, vilket vi gjorde igår. Träningen bestod i matchgenomgång, uppvärmning, hopp & fys, passningsövning och 3-lagsspel.

Matchgenomgången följde ett vid detta laget igenkännbart mönster. Typiska Paul-klyschor:

1. "Vi kan vara nöjda med resultatet, men vi fokuserar framförallt på prestationen."

2. "Vi känner att vår fysik slår ut motståndarna. Vi investerar i första, sen är det som att plocka ut pengarna från banken i andra."


Uppvärmningen leddes av nästa veckas headcoach Ronnie (Äntligen!), som med järnhand ledde styrkorna på några rejäla varv runt planen, blandat med en kvadrat i ringform, där Omar tunnlade junis-Jocke som inledning. Alla trampade på Folkessons fötter och Antonio gömde sig för bollen.

Sen var det dags för favoriten hopp och fys. Alltid lika inspirerande att hoppa grodhopp över straffområdet och sprinta slalom mellan pinnar bakom förlängda mållinjen. Tur då att man hamnar med fysperfektionisten Snake, som förmodligen aldrig gjort ett enda fel i hela sitt liv. Myggorna lös också med sin frånvaro, då de koncentrerade sig till fullt på den comebackande jättetjuren Rübsamen (Som för övrigt fick ett "Bra Tomas!", från Paul under en slalom med boll-övning. Vad händer med världen?).

Övrigt från fysen:

¤ Hailab visade bra anlag för vintersport vid skridskohoppen.

¤ Tompa sprang upp en velodrom i jorden mellan slalompinnarna.

¤ Simon, Hezha, Omar och Eyüp delade på sig och var i olika grupper.

¤ Hur många trodde på förra punkten?

¤ FT var som alltid på solskenshumör.

Efter fysen följde en passningsövning, där det blöta gräset verkligen satte fart på bollarna. Undertecknad spelade i skor med dubbelt så långa dobbar än vanligt, vilket ledde till att mina medspelare (Oftast Dejan) fick ta emot skev dobbpassningar istället för passningar från skon. Från den andra gruppen hördes de välkända Axel-utropen "Fokus!" och "Upp med snacket!" medan Gabbe klappar händerna utan att säga något. Sure Filip Terland gjorde som alltid bra ifrån på passningsövningar medan Eyüp fick kritik för icke-existerande tempoväxlingar.

Mer från passningsövningen:

¤ Det hördes inga "Bra Tomas!" från Paul.

¤ Attila var inte där. Tempot var alltså högt.

¤ Så mycket väggspel som våra passningsövningar innehåller borde vi vara bäst i världen på väggspel. Det är vi inte. Däremot är vi fruktansvärda på spelvändningar.

Som traditionsenlig träningsavslutning stundade spel. Tre lag, sex man i varje. Undertecknad själv hamnade i orange med Brille, Anton, Gabbe, Hezha, Christian och Dejan. Ett bra lag, som dock skulle visa sig ha marginalerna mot sig den här gången. Tre gånger åkte vi på mål i matchens sista spark, varpå poängen uteblev.

Vi segrade dock i en match, efter distinkt Linus Hallenius-avslut av Dejan och känslig högerchip av Jens Ortega Åberg Enberg. Resterande matcher ska vi tala tyst om (Till exempel förlusten då Titus Bramble Åberg frispelade en annars målofarlig Belgien Svart till öppet mål.)

Segrade gjorde Afrims lag (Igen! Heja Hallonbergen!), även innehållande en brölande FT och en målfarlig Omar. Man gick igenom spelet utan att torska en enda match. Starkt.

Spel-anekdoter:

¤ Omario var träningens Romario och gjorde skäl för Arne Hegerfors-citatet "...och då är det väl bara att rulla in bollen, tänker Romario (Omario) men det är det ju inte alls, när det finns spelare som Patrik Andersson (Gabriel Bustad Öberg Enberg) att tillgå..." när han gjorde bort backlinje och målvakt men inte lyckades få bollen över mållinjen.

¤ Matte sänkte Lilla DN med en Burdisso, spelet gick vidare och vi åkte på mål? Frispark?

¤ Afrims sista skott var löjeväckande. Dags att petas bort från frisparksdiskussionerna?


Ny träning ikväll!

Chilibabb-fästet är traditionellt sett i Sollentuna United, där de har veto i frågor som bland annat "Vem är världens bästa fotbollsspelare?" och "Hur ska vi lyckas med att gå igenom omklädningsrummet utan att hälsa på en enda svenne?".

Riktigt nöjda verkar de dock inte vara, då de tycks frukta den muskelmassa som den ariska delen av laget besitter, främst då personifierat genom Tompa Blå. Därför sägs de nu ha skramlat löner, pantsatt Adidas-mjukisar och sålt skal till Nokia 3310 vid plattan för att kunna finansiera nästa års stora nyförvärv. Ett nyförvärv som skulle placera chilibabberna ohotat på toppen i Sollentuna United. Vi skulle bli svårstoppade i straffområdet i alla fall...


"Släng dig i väggen, Belgian Blue. Här kommer jätteoxen Chilli"

Sollentuna United - Sandvikens IF 4-1

0-1 33'
1-1 72' Omar (Eyüp)
2-1 79' Omar (?)
3-1 85' David (Omar)
4-1 87' Christian (?)

Ny hemmamatch mot formstarkt motstånd

Andra raka hemmamatchen. Senast seger efter en såpopera i åtta akter mot IFK Sundsvall, seriens i särklass sämsta lag i år (Deras anfallares omdöme om oss som "ett jävla skitlag" säger lika mycket om hans självinsikt som vår insats i den matchen). Nu var det inte läge att vara lika givmild med baklängesmålen, då motståndarna från Sandviken varit ett av höstens formstarkaste lag i serien.

Att notera i startelvan sedan senast var att Säll var tillbaka i målet, Anton återtog sin vänsterbacksplats, Eyüp flyttade ner ett steg på mittfältet och Christian kom in på den offensiva mittfältsbiten. Längst fram var Demba ersatt av Hailab på högerkanten. Startelvan såg alltså ut så här:

Säll

FT - Axel - Afrim - Anton

Eyüp - Jens

Hailab - Christian - David

Vedad

Bänken: Brille, Gabbe, Wilow, Folkesson, Hezha, Omar, Saffe

Taktiken inför matchen var i enkla drag:

¤ Vänd mycket på spelet

¤ Använd kanterna

¤ Är Vedad fri i mitten - vänd ut spelet på kanten istället. Det är så man gör mål.

Passa inte honom!

"Jag håller mig i mittcirkeln"

För egen del var hela första halvlek mestadels en stor hyperventilering. Veckans förkylning hade inte alls lämnat kroppen som jag hoppades, utan istället sprang jag runt och tänkte "Aha, det är så här det måste kännas att vara Simon Afrim och gjort första varvet på ett cooper-test!". Varken ben, lungor eller hjärta höll för spel på någon högre nivå utan jag försökte istället Andrea Pirlo-placera mig kring mittcirkeln och hoppas att spelet runtomkring skulle förflyta bra utan den vanliga mängden Åberg-löpmeter.

Jag skulle ljuga om jag sa att vår första halvlek var som ett självspelande piano. Vi tar visserligen kommandot och intiativet över matchen, men det kändes lika mycket som en del av Sandvikens matchplan som av vår egen skicklighet. Sandviken lade sig ganska lågt och satsade på snabba omställningar på deras snabba och smart löpande forwards. En taktik man lyckas hyfsat bra med. Vi kommer inte mycket längre än några farliga inspel från Snake på vänstersidan, där dock alltid målvakten eller någon back lyckas bryta inspelen.

0-1. Tungt.

Sandviken spelar upp sig under första halvlek och får under andra halvan mer att säga till om. De spelar med få tillslag och mycket löpningar, kombinerat med ett riktigt bra hjärta i alla närkamper. Gillar deras sätt att spela, jämfört med många andra lag i denna serie som BARA (Å hej! Å Hudik!) satsar på långa bollar och närkamper vill Sandviken alltid försöka finna konstruktiva bollar med en tanke.

Deras ledningsmål kommer från vänsterkanten. Upprinnelsen kommer jag i ärlighetens namn inte ihåg (Tror jag stod med droppställning nedanför mittcirkeln då...) men deras vänsterback tar sig i alla fall in i offensivt straffområde och smäller ur ganska dålig vinkel in 0-1 i bortre krysset i ett läge då jag tror att de flesta väntade sig ett inspel. 0-1 i ett läge då vi har en dålig period i matchen kändes riktigt tungt.

Halvleken avslutas med några kaotiska moment efter en hörna där jag får på en riktigt fin volleypärla som blockeras av en utsträckt arm(?), hade varit intressant att se var den hade hamnat annars. Domaren, som matchen igenom hellre dömde fel och varnade spelare än att döma rätt (åt båda hållen!), tyckte i alla fall inte att det var straff och hotade istället en slutkörd undertecknad med gult kort för att jag andades för högt i hans närhet.

Ett nytt lag i andra halvlek

Ibland är det bästa för laget att offra sig själv. Det gjorde jag inför andra och lämnade istället över mittfältsstafettpinnen till Hezha (som är en bra kurvlöpare med sin låga tyngdpunkt) för att kunna skapa nerv i matchen inför upploppet.

De första minuterna av halvleken får vi ingen riktig styrsel på Sandviken, som känns farliga i sina omställningar på de snabba anfallarna. Inga chanser av värde vad jag kan komma ihåg skapas dock nere hos Säll och istället börjar vi ta över på allvar.

Nu börjar saker och ting sätta sig på allvar nere på planen. Backlinjen, i andra halvlek ledda av en strålande Axel som gör en riktigt bra match efter en liten svacka, stänger butiken totalt. Hezha och Eyüp tar tag i bollen på mittfältet där även Antonio vaknar ur första halvlekens dvala. Framförallt kommer Omar in till vänster i anfallet och är på sitt allra bästa lekhumör.

Det är nära kvittering när Vedad får skottläge i straffområdet, men en heroisk blockering skickar bollen över målet. Några skott viner utanför målet eller räddas av tvåmetersmannen i målet.

Omar show

Det förlösande 1-1 kommer efter ett misstag av Sandvikens i andra halvlek olycklige högerback. En mottagning missas på något sätt och Omar får fri gata mot mål. Avslutet stensäkert lågt till höger. Kvitterat. Vi vädrar morgonluft. Kort därefter nickar Afrim precis utanför med en bra nick på hörna.

2-1 ordnar Omar på egen hand. Högerbacken får åka några gånger innan Omar skär in i straffområdet. Avslutet mot första stolpen är inte märkvärdigt, men det våta gräset spelar målvakten ett spratt när han tappar in bollen under sig. Bara minuter senare bjuder Omar och Vedad på dagens snyggaste väggspel, med följden att Omar totalkapas när han ska avsluta från 6-7 meters håll mitt framför mål. Domaren är tydlig i sin gestik och visar med båda händerna att backen spelade på bollen. Årets klaraste straff på Vallen? Mycket möjligt.

Som tur är kan vi fortsätta att skapa chanser. Sandviken kändes redan efter vår kvittering som ett slaget lag och orkade inte mobilisera sina trupper att gå framåt. De tappra försök man gör i slutet gör istället bara att vi får utmärkta kontringschanser. På en av dessa sätter Omar upp för David djupet. Snake är bergsäker i avslutningen och avgör definitivt matchen. 3-1. I ett liknande läge gör Christian 4-1 bara två minuter senare.

Härligt!

Den andra halvleken är en av de bättre halvlekar vi presterat i år. Väldigt bra positionsspel var grunden till att Sandviken inte tilläts komma till alls. Hela backlinjen förtjänar högt betyg. Likaså Eyüp, Hezha och Christian på mitten som fick igång bolltempot. Vedad är oumbärlig som target och referenspunkt för vårt spel högst upp i banan. Men det är Omars inhopp som är den enskilt största anledningen till vår vändning. När Omar, likt igår, utmanar när han ska och släpper bollen när han ska har han få, om ens några övermän i vår serie.

Alltid skönt att vända underläge till seger. Resultaten gick onekligen vår väg då både Frej, Rotebro och Störmsberg förlorade denna omgång. Det är nu bara fyra poäng upp till Frej, som gick på pumpen totalt hemma mot GUSK, 0-3. Skönt för laget, för moralen och för resten av säsongen att få en energikick i och med en bra match och lite tätkänning igen. Härligt!

Resultaten gick för övrigt verkligen min väg denna helg:

Sollentuna-Sandviken 4-1

Frej-GUSK 0-3

Rotebro-Enköping 1-2

Köping-Strömsberg 6-2(!)

Dessutom:

Djurgården-Örebro 2-1

Trelleborg-AIK 4-1

Barca-Hercules 0-2

Inter-Udinese 2-1

Cesena-Milan 2-0

Cagliari-Roma 5-1

Tror att detta är svårslaget!

Övrigt:

- Träffade Rotebromaffian, ledda av Unge Medgångssupportande, på Stadion idag. De verkade inte alltför nedslagna trots gårdagens förlust. Då Rotan hittills, utan undantag, gjort exakt smma resultat mot sina motståndade på våren och hösten räknar man kallt med 7 poäng på de avslutande tre matcherna mot GUSK, Hudik och Skiljebo.

- Eyüp matchens lirare igår och kammade hem presentkortet på Sand. Tvivlar dock på att de har hans storlek, skjortorna ska däremot fungera bra som morgonrock.

- Axel gör bästa matchen på länge. Såklart varnad och avstängd i nästa.

- Vedads pappa såg faktiskt ganska glad ut efter matchen.

- Paul uppskickad på läktaren för andra gången på tre hemmamatcher. Böter?

- Snake tillbaka i gammal god form. Femte målet för säsongen, och klagade självklart på alla domslut. (Denna gången hade han rätt varje gång, för domaren gjorde fel varje gång!)

För att fira segern kan vi njuta av Sollentuna Uniteds musikexport, Safe, som är på tapeten igen med en ny låt. Enjoy! ;)

Tredje segern på fyra matcher för ett formstarkt Sollentuna United kom på hemmaplan på lördagen mot Sandviken.

Anförda av en fullkomligt strålande Omar körde United fullständigt över Sandviken i andra halvlek och vände underläge 0-1 till seger med 4-1 och tog in tre poäng på Frej i täten av tabellen.

Mer om matchen senare

Med ett annalkande mörker och höstrusk framför oss ser jag tillbaka lite på den soliga och roliga våren, som innehöll två fantastiska resor, ett par jätteidioter och mycket mer. Här är vårens:


Utbrott:

1. Fötvivlade Folkesson under matchen mot Bagarmossen på Bosön. Vevandes med armarna utbrister han i falsett "Nej nu gnäller han bara på mig igen! Åså blir jag säkert utbytt också!" efter lite Paul-kritik.

2. Pauls 4-minutersimitation av Afrim i Turkiet.


Bruce Lee:

Efter en härlig natt ute bland de älskade Merseyside-hyllorna, där han både hunnit med att deklarera sin obegränsade kärlek för Storbrittanien samt börja gråta över sitt vad-komplex, visade David Lundh upp Martial Arts-talanger ingen visste han hade på vägen. "Ingen sätter sig på mig, jag är aldrig rädd", deklarerade Lundh över en smidig karatespark samtidigt som han skickade ett elakt öga till Folkesson som tidigare uttryckt stor rädsla över att vistas i Stockholms miljonprojekt.

Skada:

Dejan skadar sig i vattenrutschkanan på hotellet i Turkiet.

I'm only here for the beer:

Anders Lindberg - deltog endast på utlandsresor där det vankades utgångar.

Bubblare: Belgien Bärs, Gordon


Handledare:

Provspelande gambianen Landin, vars tillslag kan beskrivas som en blandning mellan Karlssons höger och Brilles vänster, stannar upp mitt i en träning på Skytteholm för att ge Christian "upp-och-ner-vända U:et" Antonio eb privat lektion i hur man skjuter.

Citat:

1. "Gordons hår är som en fotbollsplan, det växer bara på sommaren" /FT

2. "Fan va varmt det är"
"Ja men du få ju ta och klippa dig, ser ju ut som Chewbacca Enberg!" / Limpar till Säll

3. "Jag skulle ta på en Black Magic. Mammas död det var som att sätta på en sopsäck!". /Eyüp om debuten

Brille:

Var som vanligt på enastående humör när han tvingades sitta ihop med den på den tiden tystlåtne Christian under en hel middag nere i Turkiet. Reglerna, som tvingades nollorna att mata varandra med sina ihopbundna händer, skapade en del gnäll, men Brille gnällde inte. Christian beskriver:

"Någon berömde oss för att vi matade varandra smart. Då gick han igång! Nu ville han utmana sig själv och maximera effektiviten, så vi satt och tävlade mot oss själva i att äta så snabbt och effektivt som möjligt."

Bonus: Under samma middag:

"Nu e vi fan klara!"
"Men jag vill ha efterrätt"
"Nej."

Gordon <3 Freby

Jätteidiot

1. Simple Jack
2. Hella
3. Eyüp

Starkaste mamma:

Eyüps mamma, som har överlevt miljontals dödsdeklareringar från sonen.

Mer kommer!

Sollentuna United - IFK Sundsvall 5-3 (1-1)

0-1 19'
1-1 37' Filip (David)
2-1 60' David (Vedad)
2-2 65'
3-2 78' Omar (Christian)
3-3 85'
4-3 88' Omar (Folkesson)
5-3 92' Hailab (Vedad)



Laget som startade såg väldigt annorlunda ut jämfört med elvan som varit densamma de senaste tre matcherna. Liverpoolsupporten Paul Lindholm hade Rafa Benitizerat startelvan som innehöll 6(!) nya spelare jämfört med senast. Försvann ur laget gjorde Säll, Anton, Christian, Hailab, Hezha och Omar. In istället Brille, Gabbe, Folkesson, Eyüp, David och Demba. Laget, för dagen 4-3-3, blev således:

Brille

FT - Axel - Afrim - Gabbe

Folkesson - Jens

Demba - Eyüp - David

Vedad

Bänken: Säll, Wilow, Saffe, Hailab, Omar, Dejan, Christian

Matchen startade som väntat med ett totalt bollinnehav för oss, då Sundsvall bekvämt lade sig lågt och dödade ytan bakom backlinjen, en yta som Sollentuna United (mycket genom en okänsligt bollande undertecknad) naivt ändå försökte söka. Det fanns ingen yta.

Efter ett par hyfsade frisparkslägen, där några fina blockeringar räddar Sundsvallsmålet från påhälsning, händer istället det som känns som standard nuförtiden. Motståndarna gör mål ur tomma intet. Ett inlägg från högerkanten får en touch och flyger högt upp i luften för att landa vid första stolpen. Mittbackarna var någon annanstans och en aningen passiv Brille ser inte Sundsvallsspelaren som dyker fram bakom ryggen och stöter in bollen i ett öppet mål. 0-1.

Shit. Torskläge hemma mot Sundsvall. Snälla Sollentuna United! IFK Sundsvall hade inte tagit en enda seger i serien sedan man mötte, just det Sollentuna United. 2-0 då. Nu ledde de igen, laget som tagit två poäng på bortaplan i serien.

Vi fortsätter att mala på, och sista 15-20 minuterna av första halvlek är våra bästa. Vi har tålamod, och är inte så kåta på att snabbt hitta den avgörande. Vedad hinner att bränna ett kanonläge (Där han blir effektivt distraherad av Demba) innan vi kvitterar. Åberg sätter upp en boll på Vedad som läckert vänder bort en mittback innan han skickar ut bollen till vänster mot Snake. Snaken gör det han gör bäst, springer rakt fram. Han passerar sin back och skickar med vänstern in bollen mot bortre stolpen. Där kommer - FT! Världens ofarligaste målskytt (Han har kanske gjort 2-3 mål i år inräknat allt spel på träningar + skottövningar) häver fram ett av sina tunga lår och föser säkert in bollen i det tomma målet. Målvakt och försvar borta och Lill-Goebbels sätter sitt första mål någonsin som senior i en tävlingsmatch! Målgesten höll dock ingen högre klass. En trött målgest.

Halvleken avslutas med en bra Afrim-nick på hörna samt en nästan-utvisning-situation där David är på väg att bli sopren. Domaren nöjer sig med gult.

Andra halvlek startar med fortsatt United-tryck. David har ett försök som viner utanför krysset efter någon minut. Det blir också David som skjuter oss till ledning. I ett mål som liknar det första är det Vedad som är arkitekten då han rycker förbi till vänster i straffområdet och med ett skevt vänsterskott spelar fram David som vid bortre stolpen trycker in 2-1 i nättaket.

Sedan börjar ett nytt avsnitt av Sollentuna Uniteds funniest home videos. Bara fem minuter efter vårt ledningsmål dimper en hög boll ner i vårt straffområde. Axel förlorar en brottningsmatch mot albinostrikern Benny Mattsson, som ur obefintlig vinkel försöker skjuta mot mål. Han missar bollen totalt och lyckas bara löst toffla bollen över mitt glidtacklande långben. Bakom mig står Afrim som får den lösa fjuttbollen på sitt lår, varpå bollen ändrar riktning. Brille reagerar lite sent på touchen och hinner inte hindra bollen från att med knapp styrfart ta sig 10 cm över mållinjen och retfullt lägga sig tillrätta.

Inbytte Omar sätter oss i ledning igen. Efter en passning av också inbytte Christian bryter Omar in från vänster innan han avlossar en riktig kanon mot första stolpen som keepern inte hinner reagera på. Snyggt mål! Strax efter bjuder Omar och Vedad på dagens snyggaste väggspel, men fri med målvakten spelar Omar inte tillbaka till Vedad som han skulle gjort, utan istället till en offsidestående Hailab. Målet bortdömt.

Men parodin fortsätter, och vi sparar det snyggaste till sist. Först frispelar Brille en forward med en slö vänster direkt på utspark (Han har en del att lära när det gäller maskerade passningar!) och sedan kvitterar Sundsvall återigen. Ytterligare en snöboll singlar in mot straffområdet. Axel tänker nicka tillbaka bollen till Brille. Tyvärr har Brille också tänkt ta hand om bollen. Axels nätta nick tillbaka blir en fin lobb, som Brille bara kan toucha lätt. Albino-Benny tackar och tar emot och gör sitt andra skitmål för dagen. 3-3 med fem minuter kvar av matchen.

Då svarar vi igen. Ännu snabbare. Efter ett snabbt anfall skickar Folkesson in ett inlägg från höger. Bollen går förbi alla försvarare till Omar, som på uppstuds klipper till med ett fantastiskt avslut stenhårt vid högra stolpen. Otagbart för målvakten. 4-3 i 87e.

Sundsvall lyckas desperat skapa lite tryck. Ett hyfsat skott över och några långa inkast gör att vi får svettas lite, men riktigt farligt blir det aldrig. Istället tar Hailab emot en passning från Vedad och kan från egen planhalva löpa ifrån ett högt stående Sundsvallsförsvar och säkert sätta 5-3. Vi pustar ut.

Seger. Förbi Rotebro i tabellen. Skönt.

Vi kan ändå inte vara nöjda med hur vi spelar för tillfället, trots fem gjorda mål och seger. Vi släpper in ofantligt mycket mål för tillfället. Vi är instabila, ostrukturerade och tycks spela utan speciell spelidé. Med de spelare vi har i denna truppen ska vi prestera bättre, att påstå något annat är bara dumt. Majoriteten av de mål vi släpper in är på gränsen till parodi för tillfället, det går inte att fortsätta så. I och med att Frej bortaslog Enköping med 2-0 kan vi nog glömma dem i täten, utan bara fokusera på vårt eget spel de sista omgångarna.

Dagen fick i alla fall en trevlig avslutning med riktigt schysst lagfest hemma hos Söderkisen Folkesson. Christian visade sig vara tidernas sämsta straffskytt på FIFA och Vedad torskade 100 till mig när han trodde Hailab skulle spöa Afrim. Nog. Tompa Blå spottade inte i glaset och Eyüp vurpade mellan två parkerade bilar.

"Jag håller på Anderlecht, Vedad vilken andedräkt. AYAY Maria, vilka ögon vilka lår!
Jag vill utbringa en skål, Axel gjorde sjääälvmål. AYAY Maria, vilka ögon vilka lår!"

Vi har en trupp som besitter mycket musikalisk och vokabulär talang, det är en sak som är säkert.

En helt sjuk match slutade med seger 5-3 hemma mot IFK Sundsvall. En match där vi hamnar i underläge efter skitmål ett. Kvitterar och tar ledningen. Släpper in skitmål två med en kvart kvar. Tar ledningen i 82:a. Skitmål tre (de blev bara värre och värre) ger Sundsvall en kvittering i 85e. Mål i 88e innebär 4-3 och sedan till slut spiken i kistan i 92a.

Segern innebär ett skutt förbi Rotan i tabellen (Rotebro ligger under 0-2 mot Strömsberg i paus). Vi släpper in otroligt mycket mål för tillfället. Dåligt. Men vi vann i alla fall.

Skriver lite mer om matchen imorn. Nu blir det lagfest på Ugglan.

Målskyttar idag:

1-1 FT (!) (Snake)
2-1 Snake (Vedad)
3-2 Omar (Christian)
4-3 Omar (Hailab)
5-3 Hailab (Vedad)