alltidUnited

Sollentuna United - BKV Norrtälje 4-0

1-0 3' Mike (Doni)
2-0 50' Filip (Demba)
3-0 65' David (Doni)
4-0 86' David (Omar)

Efter det förhoppningsvis tillfälliga stoppet i segermaskinen mot Spårvägen förra veckan blåste Sollentuna United igång motorerna igen under hemmamatchen mot Svenska Cupen-sensationen BKV Norrtälje. 4-0 i en match som kontrollerades från start till mål tog oss upp i serieledning för några timmar, innan vi petades ner till andraplats efter Sandvikens seger mot Enköping. Här följer ett kort ("Little Fockers" med chips & dipp hägrar för Fet-Jens) sammandrag av matchen.

Efter en stark träningsvecka kom vi bra förberedda till matchen mot BKV. Med en i stort sett helt skadefri trupp (Det är bara målvakterna som inte kan hålla sig friska) hade tränarna en grym konkurrenssituation att ta hänsyn till. Man enades till slut om följande startelva:

30.Christoffer Matwiejew (Lån från Djurgården)

2. Filip Terland - 6. Anton Lindberg - 33. Axel Sjöberg - 4. Anton Wiklundh

27. Eyüp Ayhan - 8. Jens Åberg

17. Demba Jagne - 7. Doni Makolli - 14. Christian Antonio

99. Mike Allyn

Några ändringar jämfört med senast. DIF-lånet, jättepolacken Matwiejew, tog plats i målet. USA-comebackande Axel hoppade med kort varsel in i mittförsvaret istället för avstängde Afrim. På mitten tog Eyüp plats och succéinhopparen Demba fick även han förtroendet från start ("I like to come in as a substitute. I'm mad", sa Demba)

1:a halvlek

Matchen börjar, efter en miss i backlinjen som sånär ledde till Norrtäljefriläge, med starkt Unitedtryck. Vi skapar en trippelhörna där Axel nickar utanför via en försvarande back på den första, Åberg missar gyllene nickläge på den andra och Allyn skarvar den tredje upp i nättaket. Kvalité från Doni och Christian som slog hörnorna och en drömstart för United.

Vi spelar bra fotboll i första halvlek. Bra bollinnehav, kombinationer, spelvändningar. Vad vi saknar för att få högsta betyg är att vi gör för många enkla, individuella misstag samt att vi inte är tillräckligt starka och aggressiva i duellspelet, där Norrtälje firade triumfer. Matchbilden är dock under kontroll, de gånger som Norrtälje hotar är när vi ger Andreas Bellander (Helt klart en av seriens bästa spelare) för mycket yta. Närmre än en nick och ett direktskott ganska långt utanför målramen kommer dock inte BKV.

Vår bästa chans i halvleken kommer efter att Mike Bergkampskarvat en passning vidare till Christian som inte riktigt får med sig bollen i steget. Christian utmanar målvakten i kanten av straffområdet, spelar tillbaka mot Eyüp som avslutar mot muren av täckande försvarare framför det övergivna målet. Tyvärr gör en av försvararna en schysst benparad, och bollen räddas.

2:a halvlek

Vi blir ofta passiva i ledning. Nu hade vi gett oss den på att inte bli det. Det blir vi inte heller. Andra halvleken börjar lika trevligt som den första. Vi körde på samma taktik som knäckte Falun och gjorde även denna gång mål i början av båda halvlekarna. 2-0-målet görs elegant av FT som läckert chippar ett inlägg i bortre krysset, efter att ha lurat skjortan av hela Norrtäljeförsvaret genom att finta med rösten och skrika "Mike!". Medan backar, målvakt och hela fadderullan koncentrerade sig på Mike satte Filip istället bollen hur snyggt som helst i bortre krysset*

Här börjar det kännas som att vi har riktig kontroll på matchen. Visst försöker Norrtälje, men det mesta sker individuellt och många i laget är griniga på ett tidigt stadium. Vi måste ändå kämpa för att hålla emot deras många skickliga spelare, men det ända de får till i målchans är ett bra direktskott utanför straffområdet, där Christoffer sträcker ut sina åtskilliga centimeter och snyggt räddar till hörna.

Åt andra hållet händer det mer, och den trevliga trenden med målgörande inhoppare håller i sig. Efter en timmes spel byter Snake av Demba, och fem minuter smäller det. Snake, som i och med inhoppet gjorde comeback efter frontalkollisionen mot Rotebro i andra matchen, är snyggt på plats och avslutar ett av matchens finaste anfall med skallen. Efter att ha haft bollinnehav på vänstersidan vänder vi på spelet via en fin prestation av Eyüp. Bollen till Filip och sedan på ett snöre mellan alla som var i närheten (Doni? Christian?). Till slut når bollen Mike som felvänd inne i straffområdet lägger upp den för Doni. När alla (I alla fall jag som slöade längre bak i plan) förväntar sig ett skott på motrull visar Doni känsla och hjärna när han chippar bollen in mot straffområdet där Snake kommer flygande. I vad som kan liknas vid en handbollsindian möter han bollen med skallen och sätter den via marken perfekt vid bortre stolpen. 3-0 och matchen känns avgjord!

Avslutningsvis får Snake sätta en till. Cirkus Omar har uppvisning och låter 4-5 backar åka karusell. När Omar skojat färdigt frispelar han Snake i djupet. Ingen visste att Snake kunde nicka, alla vet att Snake kan springa. Fort. Backarna har således ingen chans att hänga med, och ett perfekt vänsteravslut via bortre stolpen senare är det 4-0 och tack och godnatt för den här gången, Norrtälje.

Kul att vinna, och få göra lite mål också. Även värt att notera ett bra försvarsspel - som neutraliserar Norrtäljes offensiv med Bellander i spetsen, under nästan hela matchen. De kom till väldigt få avslut. Ett insläppt på de fem senaste talar om att vi tätat till det försvar som under förra säsongen läckte lite väl för att vara ett topplag. Nu väntar en ny, tuff match i Västerås på torsdag. Vi kommer att behöva ett minst lika bra försvarsspel då för att få med oss några poäng därifrån.

Positiva insatser att nämna från dagens match:

+ Doni
+ Snake
+ FT

Nu fortsätter vi så här!

# 8
Skräddarn

Två stycken provspelare på träningen igår drog igång tankesmedjan. Nya spelare är oftast kul och spännande. Men, i ett fotbollslag döms man hårt efter vad man presterar på planen, och omdömena mot nya spelare är oftast hårdare än mot killar som är fasta medlemmar i laget. Många nyförvärv har varit bra för oss, men flera är också de totala snedsteg som fått oss att vilja ha den Paul Lindholm som under en träning med Djurgårdens juniorer plockade av en jätteidiot efter uppvärmningen och sa "Du känner att det här inte riktigt rätt va?". Här har vi sju stycken provspelare som vi minns lite extra!


Usama

Det senaste inslaget i den ständigt fortlöpande historien om Sollentuna Uniteds provspelare är Usama. Ett ”ungdomsproffs sedan 18-årsåldern” som varit på turné runt om i Europas proffsklubbar skulle ära Sollentuna United med sin närvaro. Men det dök inte upp någon. Vi satt och väntade med spänning på den annalkande superafrikanen, men inget hände.

Inte förrän vi avklarat första tredjedelen av träningen på Sportfältet fick vi se någon komma vandrande. En multitalang med grusskor och spännande underställ som lyckades få en enkel stegövning att se ut som finalakten på Bolsjoibaletten. Efter avslutad uppvärmning hade han ”a favor to ask”, varpå han glatt tog emot och sänkte större delen av det som precis tidigare hade varit #8 nästan fyllda vattenflaska. En träning med den dribbelgladaste högerbacken senare hade vi bevittnat världsrekord i att tappa ut bollen över sidlinjen och vi antog att vi sett det sista av Usama (Tror han hette så)

Men.

Sollentuna United är inte Sollentuna United om inte varenda jätteidiot ska få minst en månad på sig att visa upp sina talanger. Så - vår förvåning var bara måttlig när Usama helt plötsligt återigen satt i omklädningsrummet:

Hörlurar i öronen medan Paul pratade - check!
Ensam förstörelse av en hel passningsövning - check!
Total nedskräpning av FT:s plats + stöld av hans handduk - check!

Det var några veckor sedan vi senast såg Usama, så kan vi gissa att vi får träffa honom ikväll igen?


Peter Polisen

Långt innan Niklas Karlssons misslyckade och FT:s lyckade drömmar om polisskolan dök den första snuten upp i United. En kvällsträning på Skytteholm presenterades polisen Peter från Falkenberg av Ove inför träningen. Oves som alltid snustorra humor introducerade känsligt Peter inför vår samlade Orientexpress med orden ”Ja, grabbar. Nu får ni se till att sköta er annars åker ni in”. (Peter Polisen bondade inte med Sulle och Degen direkt om man säger så...).

Peter Polisen var inte drömlagkamraten i en possession-övning. Om man själv blev ”svart” knöt man näven i fickan om Polisen blev ”gul”. Han kan mycket väl ha spelat med skydd som började runt foten, passerade smalbenen och slutade upp över låren. En mer oteknisk person har aldrig skådats på Sollentuna Uniteds träningar. Hade fötter som fick Belgien Blå att se ut som Jay-Jay Okocha. Hans berättelser om att han gjort 30-40 mål säsongen innan och hade ett stående kontraktserbjudande från Superettan blev snabbt legendariska.

En match hann Peter Polisen göra. Efter en överkorsad geting borta mot Nyköping i en träningsmatch deklarerade han att ”Det inte gick att kombinera fotbollen med jobbet”, och försvann upp i rök. Attans, sa vi...


Gävleturken

En provspelare som gjorde starkt intryck denna vinter fick jag tyvärr aldrig tillfälle att se, men historierna jag hört talar om något i hästväg. Från ingenstans, mitt i perioden så det basunerats ut att ”Nu ska vi minska antalet provspelare, tittar vi på någon nu ska de vara aktuella att gå rakt in i elvan” dök det upp ytterligare en av dessa turkar. Efter Skogsturken, Fågelturken och Laserturken kom - Gävleturken!

En rutinerad herre (30 och lite till?), spelade ytterback och kom till råga på allt ifrån Gävle (Har aldrig i mitt liv hört talas om en turk från Gävle tidigare!). Hans insats under den enda (!) träningen han fick lov att deltaga på sägs ha varit den individuellt sämsta en provspelare någonsin presterat.


van der Saars brorsa

Ett annat kort, men effektfullt, provspel gjorde en målvakt som dök upp på Vallen under höstträning för några år sedan. Att nämna denna kille i detta sammanhang kanske är oschysst, eftersom han mest var där för att hjälpa till för att någon av våra målvakter (Kommer inte ihåg om Katten var på Söderstadion eller Stragne på Stureplan) var borta på annat.

Hur som helst har då Saffe hävdat träningen innan att han kände en kille; ”H*runge, svär han e galen i mål!”. Väl på plats visar det sig tidigt att det inte är en atlet som ska vikariera i målet, snarare en kille som utan vidare skulle kunna göra Jabba da Huts stuntscener. Sällan har ett spel varit så ojämnt under en träning, den stackars reserven tog inte ett skott. Bollarna rullade in vid sidan, susade över huvudet eller studsade mellan benen.

Så när den minst sagt otränade målvakten lufsade av plan efter att ha satt världsrekord i insläppta mål under en träning konstaterade Ove sakligt ”Ja, det var väl inte van der Saars brorsa direkt”.

”Nej, han har inte tränat på ett tag”, sa Saffe (No shit!), och avslutade med ”Men ni skulle se honom inomhus, mammas död där är han grym!”


Djurgårdsbyxan

Tillbaka till nutid. Bosön. Inomhusträning. En gänglig yngling dyker upp för provspel. Kan ha kommit från någon form av samarbetsklubb (Täby IS?). Inga konstigheter här egentligen till att börja med.

Vi i Sollentuna United är alltid såpass vänliga mot våra provspelare att vi erbjuder dem träningskläder, så att de redan från början kan känna sig enhetliga mot resten av gänget. Det är något de flesta verkar uppskatta. Visst har man sett några vita strumpor över de svarta träningsstrumporna Cristiano-style, men denne kille drog träningsmodet till en ny nivå.

Tillsammans med den svarta Unitedtröjan hade han, utanpå shortsen, trätt på ett par stora mörkblå Djurgårnmjukisbyxor. Totalt omatchande och totalt obefogat, eftersom vi har egna långbyxor att träna i om så önskas. Detta ledde till omedelbar avsky bland de flertalet AIK-själar vi har i laget.

Om nu Mr. DIF-byxa hade varit en bra fotbollsspelare hade han kanske kommit undan lite bättre med sin outfit än vad han nu gjorde. Han var inte en bra fotbollsspelare, och framförallt hade han ingen självinsikt.

För det första verkade han inte veta vilken position han själv spelade på. Från att ha slagit uppspel med filmjölksben som mittback i en övning tog han plats som forward när det skulle vankas spel. 30 minuter senare hade han försökt spela med en svårighetsgrad som skulle fått Dennis Bergkamp att framstå som en tråkig sidledsrullare. Lyckades vända hela sitt lag emot sig, då en efter en tröttnade på hans misslyckade klackskarvar. Fick efter denna träning oförklarligt nog ett pass till, trots kollektiva hot om massbojkott från spelarna i United.


Georg från Georgien

Georg från Georgien var en långkörare som plågade oss stackars spelare under några veckor den gångna vintern.

Vi har fått lära oss den hårda vägen att alltid vara sunt skeptiska mot spelare som:

A) Har ”tackat nej” till erbjudanden från ett flertal andra klubbar runtom i Sverige
B) Inte kan svenska, engelska eller något av de följande 4-5 världsspråken
C) Har sin ”agent” med sig ända in i omklädningsrummet.

Georg hade alla dessa egenskaper, samt ett förtroende från ledningen i stil med det som Gefle visat Micke Dahlberg under 70 matcher utan mål. Han bedrev ett privat inbördeskrig med bollen i över en månad innan han till slut fick foten av Atilla efter massiva påtryckningar från laget. Dagen efter ringer agenten och frågar om Atilla kan hjälpa dem att hitta en passande klubb lite högre upp i systemet som ”Matchar Georg både fotbollsmässigt och socialt”.

Memorable moment: Skottövning på Bosön. Georg drar på ett skott som till och med får de uppvärmande flickspelarna vid sidan av planen att dra på smilbanden. Limpan: ”Härligt, Jojje!, du är klar för veteranerna med mig och Atilla till nästa säsong!”


Landin

I samma veva som Demba och hans cykelsparkande vän med Mario Melchiot-frillan som jag glömt namnet på dök upp förra vintern fick vi även stifta bekantskap med Landin. Landin hängde med under en lång tid, och var nog i ärlighetens namn ganska nära att få ett kontrakt med United.

Landin var snabb, hade mage som en gravid samt en vilja att mycket större roll i ett lag än vad han egentligen skulle. Hans tillslag på bollen var av det gambianskt slappa slaget. Ändå skulle han alltid vara med i diskussionerna kring frisparkar på matcherna, samt aktivt tillrättavisa Christian efter en träning för att få hans tillslag att nå nästa nivå.

Han var också den som innan Omar anlände skötte filmningarna på träningen. Det kunde räcka med en liten tackling mot foten så hade Landin ont i ryggen, magen, röven och resten. Till slut blev hans till stor del icke existerande fotbollskunskap för mycket, och han fick lov att lämna truppen. Det räcker långt att vara snabb, men det måste finnas någonting mer i alla fall.

För Landins polare Demba gick det bättre. Han är för tillfället en av våra hetaste spelare med två mål på två matcher, vilket har fått honom att ta sig vatten över huvudet (?) och ge sig in i coachrollen.

Enjoy coach Jagne!



#8

Spårvägen - Sollentuna United 1-1

0-1 68' Demba
1-1 76'

Seriematch en fredagkväll som avslutning på en lång arbetsvecka är inte vad man är van vid. Det var kanske därför som Sollentuna United inte orkade knyta ihop säcken vid ledning 1-0 borta mot Spårvägen. 1-1 slutade en match där vi tidvis spelade bra, men inte var tillräckligt på tårna för att hindra ett hungrigt Spårvägen ifrån att komma tillbaka och kvittera.

Startelvan innehöll två förändringar gentemot senaste matchen mot Kvarnsveden. Skadade Sälls plats i målet togs av Marko och Badji tog en plats på mittfältet på Eyüps bekostnad. Laget såg alltså ut så här:

30. Marko

2. FT - 6. Lindberg - 25. Afrim - 11. Reynoso

5. Folkesson - 8. Åberg

14. Antonio - 10. Badjelan - 7. Makolli

99. Allyn

Bänk: Trimi, Eyüp, Omar, Snake, Demba, Jeppe, Gabbe

Vårt minne från försäsongens Spårvägen (Vi mötte dem på Skytteholm ganska tidigt på året och rullade ut dem med 3-1 utan större bekymmer) var ett storväxt, brunkigt gäng som satsade på rakt spel och fysik för att nå framgång. Den bilden stämde väl hyfsat överens fortfarande, även om det hade kommit till ett par spelare som förstärkt laget sedan den matchen. Spelidén var dock fortfarande snabba omställningar på kraftfulla djupledsspelare.

Matchbilden från start är ganska väntad. Ett nästan hundraprocentigt bollinnehav från vår sida, mot ett Spårvägen som låg väldigt, väldigt lågt i försvarsspelet. För att tränga igenom ett så kompakt lag spelar vi oftast lite för monotont och saknade tempoväxlingar och rörelse i djupled i vårt spel. Vi skapar ändå en jättechans nästan på direkten när Mike får fritt skottläge till vänster i straffområdet efter en frispelning av Badji. Spårvägenkeepern gör en riktigt bra räddning på Mikes hårda avslut längs marken.

Spårvägen verkar inte vara intresserade av ett eget spel, men har 2-3 snabba, starka omställningsspelare som alltid satte vårt försvar på prov när spelet svängde. Ett par chanser kommer de till. Den kanske farligaste när en ytter dyker upp bakom Reynoso på ett överlångt inlägg, men nickar över. De får också en frispark i riktigt farligt läge, när domaren valde att bestraffa Anton för att han inte artigt flyttade på sig när en forward skulle nicka (Han kanske blev påverkad av Antons inte helt oartiga frisyr och räknade med att han likt en gentleman skulle låta forwarden nicka ostört.). Som tur var för vår del var det inte Recoba direkt som slog frisparken, och de amerikanska fotbollsmålen bakom planen fick istället bekänna färg.

Vi får bättre snurr på grejerna sista 20 i första halvlek. Våra kantspelare, främst Christian, hittar bra ytor utanför ytterbackarna. Vi vänder på spelet genom snabbare passningsspel och många crossbollar, och Spåret får springa sig trötta efter våra bollar. Christian får ett bra läge, men är lite för långsam att ta avslutet. Mike och Folkesson har bra nicklägen, men att nicka i den lågt stående solen var inte det lättaste.

0-0 i paus och en uppåtpekande trend i matchen för vår del. I paus väljer tränarna att plocka av Doni till förmån för Eyüp - Matte upp på den offensiva mittfältsplatsen. Eyüp visar direkt att han vill gå in och ha boll, vilket i början mest leder till att han blir det primära målet för ett antal upprepade efterslängar.

Efter en timmes spel kommer förra omgångens succéinhoppare Demba in istället för Mike på topp, och börjar direkt röra om i grytan. Efter några jobbiga minuter för oss, där Spårvägen bland annat har en frispark i ribband ovansida, slår Demba till igen. En boll nickas fram från vårt mittfält (Folkesson?), och Spårets backar hamnar fel i steget. Som en oljad blixt är Demba förbi och rycker sig till ett friläge från höger. På halvvolley klipper mannen som inte kan skjuta till hur distinkt som helst i bortre hörnet. Glädjehög! Men vart var målgesten?

Sedan följer 25 minuters klassisk United-psykologi. Lika bra och energiskt som vi kan spela när vi tvingas försöka vända underläge - lika passiva och temposvaga kan vi ibland bli när vi tar ledningen. Vi delar upp oss i två lagdelar på planen; backar och defensiva mittfältare på ena sidan planen - de tre offensiva spelarna + forward på dena andra.

Detta leder till:

- I anfallsspelet får vi inte alternativ och lyckas inte länka ihop mittfältet med backlinjen. Vi får inte till vårt kortpassningsspel och Spårvägen kan flytta upp positionerna och sätta press på en backlinje som ofta inte hade spelalternativ när lagkamraterna var väldigt stillastående. Många verkade vilja ha bollen precis där de stod, istället för att antingen aktivt möta bollen eller tydligt gå i djupled.

- I försvarsspelet blir vi långa i laget, då vår offensiv och defensiv inte sitter ihop. Vi bjuder på ett hav av yta framför balansspelarna, där Spåret gång på gång i lugn och ro kan plocka ner andrabollarna. Kombinerat med en del märkliga individuella beslut och dåligt snack oss emellan är det faktiskt Spåret som har de farligaste lägena i slutet av matchen. Kanske ingen hundraprocentig chans, men flera gånger där vi ska vara glada att avsluten inte gick på mål.

Framåt har vi våra bästa chanser genom en frispark från Simon, som skruvar sig centimeter utanför närmsta stolpen. Tror inte målvakten hade tagit den. Precis i slutet skickar Christian in ett fantastiskt inlägg från höger, som alla dessvärre missar och bollen rullar retfullt utanför

Så, det slutar 1-1 i en match där vi sett till matchbilden över 90 minuter tycker att vi borde vinna. Vi känner att vi är ett bättre lag än Spårvägen, som mest tycktes intresserade av att dynga bollen så långt upp i plan som möjligt (Mest personfierat av deras serbiske högerback som Marko av någon oförklarlig anledning bedömde som "mycket bra" inför matchen). Men, vi måste också i ärlighetens namn berömma Spårvägen för att de spelar efter sina resurser och följer sin spelmodell mycket bra. De tillåter inte oss att skapa speciellt mycket, och sett till målchanser har de lika många som oss, om inte fler. Vi måste bli bättre på att dyrka upp låga försvar, för detta lär inte vara det sista lågt stående laget vi möter.

Men men, en poäng på bortaplan en vardagskväll kanske inte är succé, men det är ingen katastrof. Vi seglade hela vägen upp till tredjeplats i tabellen, i väntan på resterande matcher i omgången. Nästa vecka blir det stormatch på Vallen mot Sveriges mest hypade division 2-lag, BKV Norrtälje. Då ska vi se till att påbörja en ny vinstsvit!

Trevlig helg!

#8

Foto: Johan Laurelli

Sollentuna United - Kvarnsveden 3-0

1-0 25' Mike (Jens)
2-0 73' Demba (Doni)
3-0 80' Christian (Demba)

Leende, Lapdance och Lättja(?)

En seger gör mycket. Två segrar ännu mer. Det Sollentuna United som anlände till lördagens match mot Kvarnsveden var ett lag i medgång. Med övertidsmålet mot Enköping och styrkebeskedet i Falun i ryggen var vi sugna och motiverade på att utöka segerraden i den på pappret "lätta" hemmamatchen mot Kvarnsveden. Omklädningsrummet var stökigt, glatt och väldigt dansant inför matchen. Badji körde på med höfterna i vanlig ordning och Demba passade på att ge Limpan en äkta lapdance till de eviga tonerna av Eyüps turkmusik. Inte blev humöret sämre när vi väl uppe på planen såg en markant förbättring av den gräsmatta som tidigare i veckan skulle fått Iniesta att se klumpig och oteknisk ut.

Som alltid i sådana här lägen smyger det sig in en risk för underskattning och att ta lätt på uppgiften. Därför tryckte tränarna hårt på att ingenting skulle gå av sig själv, vi skulle behöva springa lika mycket för denna segern som för vilken annan seger som helst. Uppvärmningen kändes mycket riktigt också fokuserad och bra, enda orosmomentet var hur väl Afrim hämtat sig från nattens magsjuka.

Matchtruppen saknade alltjämt de skadade Omar och Snake samt den nyligen ljumskbristne jättehypokondrikern Lilla DN. Detta ledde till att minibolivianen Gabbe Reynoso fick göra division 2-debut från start, i övrigt var det samma lag som startade senast uppe i Falun:

1. Säll

2. FT - 6. Lindberg - 25. Afrim - 11. Reynoso

5. Folkesson - 27. Eyüp

14. Christian - 8. Jens - 7. Doni

99. Mike

Bänken: 30. Marko, 18. Gabbe, 10. Badji, 22. Jeppe, 17. Demba, 19. Trimi

En halvleks total utklassning

Första halvlek måste spelmässigt vara en av de större utklassningarna som ägt rum på Sollentunavallen. Vi är riktigt taggade och låter inte Kvarnsveden delta i spelet överhuvudtaget. Vi spelar allt som oftast med ett högt bolltempo och våra passiva motståndare får inte ägna sig åt mycket annat än att springa efter våra bollar. Vi är etta, tvåa, trea och fyra på andrabollarna (Eller "andra bollarna" som vi får höra om inför match efter match).

Mike får den första chansen när han avslutar ur ganska snäv vinkel från vänster efter ett bra anfall. Skottet träffar inte mål. Folkesson dyker fram på en perfekt frispark från Christian men målvakten paradräddar nicken ur fritt läge ("Att jag ska slösa mina bra frisparkar på Matte...", sa Christian efteråt.). Matchens snyggaste anfall, där en direktskarv från Åberg går via Antonio till Folkesson - som efter en regelrätt överstegsfint (!) frispelar Doni med ett instick. Tyvärr tyvärr så skjuter Doni precis när bollen stöter på en tuva, och skottet går utanför. Applåder från publiken! ("Asså, jag blev så glad när vi fick applåder att jag bara ville vända mig mot läktarn och vinka", sa Folkesson glatt efter matchen.).

Förlösande 1-0 kommer i 25:e minuten. FT dräper en crossboll från högerbacken över hela planen till mig som tagit mig ut i vänsterytterposition. Jag gör en Omar (ignorerar vänsterbackens överlappning) och tar mig via en elvispfint á la Fredrik Ljungberg förbi högerbacken in i banan. Sätter in bollen centralt mot Mike. Ser först ut som den framstormande Folkesson ska ta bollen, men han tar ett fint glädjeskutt över bollen och släpper den till Mike. Mike tar emot bollen lite studsigt. Känns som en perfekt uppläggning till mig, som har fullföljt framåt. Mike struntar totalt i att jag gällt skriker mitt namn och kickar istället upp bollen en gång till. En vänstervolley i nättaket senare har jättecentern gjort sitt premiärmål i Sollentuna United. Inte jättefult. En glädjepyramid av spelare byggs på rekordtid kring det svettiga fundamentet Allyn ("Hans huvud var så himla mjukt och lent, jag ville bara känna på det igen!", sa Folkesson). 1-0 och ett järngrepp om matchen.


Första målet avklarat
Foto: Johan Laurelli

Innan halvleken är slut är Christian millimeter ifrån att kunna chippa in 2-0, men väggspelet från Mike rinner iväg lite för långt. Vi går till halvtidsvila efter en riktigt stark första halvlek där Säll inte behövt röra bollen vid annat än tillbakapassningar. Kvarnsveden har haft ett par tre hörnor, men de har vi tagit bort utan problem allihopa.

25 minuter sedvanlig United-dipp

Till andra halvlek flyttar Kvarnsveden upp sina positioner och gör allt för att störa oss och lyckas inledningsvis ganska bra med det. Vi är fortfarande bollförande, men blir lite stillastående samtidigt som vi tappar första halvleks lugn med bollen. Kvarnsveden bryter oftare våra uppspel och skapar en del halvchanser. Det blir aldrig riktigt farligt, men tillräckligt farligt för att det inte ska kännas bekvämt. Den allra farligaste chansen avstyrs av Anton som vecklar ut sina lååånga ben och blockerar ett skott ur fritt läge.

Lindberg hinner täcka den!
Foto: Johan Laurelli

Under denna period skadar sig också Säll olyckligt i en krock med Kvarnsvedens forward Per Fyhr (Som inför denna omgång ledde skytteligan, vilket inte direkt framgick varför på Vallen). Efter en bra vändning kommer han stormande mot Säll, som dock utan problem är först på bollen. Smällen efter tar dock så illa att Säll några minuter senare tvingas bryta med en befarad fraktur kring knotorna på ena handen. In istället med Marko, som är säkerheten själv under de sista minuterna med Kvarnsveden-momentum.

Säll ut - Marko in...
Foto: Johan Laurelli

...som inleder med att hämnas på forwarden som skadade Säll!
Foto: Johan Laurelli

Gambiansk speed sänker dalmasarna

I andra halvlek tappade vi en stor del av det djupledsspel som gjorde att vi pressade tillbaka Kvarnsveden i första. När vår super-sub Demba bytte av Mike efter 65 minuter tillförde han det som vi dittills saknat. Det är också det som avgör matchen för oss.

De sista 20 minuterna lyfter vi återigen upp spelet, blir bekvämare med bollen och tvingar återigen in bortalaget i bolljakt. Det som avgör matchen sker efter 73 minuter då Doni (med vänstern!) smeker iväg en mjuk skruvad frispelning till Demba som är löjligt mycket snabbare än sina mittbacksmotståndare.

Maradoni?
Foto: Johan Laurelli

Demba tar med sig bollen i farten, drar sig utåt höger. Han ser ut att komma ut ur vinkeln, men den glade gambianen som knappast gjort sig känd som någon van Nistelrooy i straffområdet direkt, trycker hur snyggt som helst tillbaka bollen i hörnet som målvakten kom ifrån. Proppen ur, barnslig glädje i hela laget och garanterat det bredaste leendet en målskytt haft på Sollentunavallen hittills denna säsong!

Demba skjuter i mål...
Foto: Johan Laurelli

...och blir så här glad!
Foto: Johan Laurelli

Efter detta är det ingen match längre. Kvarnsveden orkar inte. Vi tillåts spela av matchen ganska behagligt och hinner också med att göra ytterligare ett mål genom Förra årets spelare (Som börjar komma i obehagligt bra form!), Christian Antonio. Folkesson levererar en fin boll i djupled till Demba som stannar upp, uppehåller en back, och i perfekt läge klackar bollen till Christian som kommer i fart på utsidan. En enkel vänster vid närmsta stolpen senare står det 3-0, vilket också blir slutresultatet. Sista tio spelar vi kontrollerat och hjälper backlinjen och Marko att hålla ytterligare en nolla - skönt!

Alla är glada!
Foto: Johan Laurelli

Nu väntar Spårvägen borta i en tuff veckomatch. Vi ser fram emot den matchen med tillförsikt. Vi har en trupp i bra form, med ytterligare sparkapital i form av Snake och Omar. Känns skönt att få vinna en match med tidvis riktigt bra spel, framförallt den typen av spel som Sollentuna United vill spela. Bollinnehav, tempoväxlingar, kombinationer. Vill plussa för Gabbe Reynoso, som gjorde en jättebra debut på vänsterbacken. Även Demba, med sitt inhopp, ska ha beröm. Men framförallt kändes lagsegern riktigt solid. Ingen föll ur mönstret. Alla ville vara med, ha boll, delta i spelet. Det bygger vi vidare på i nästa match!

#8

PS. Stort tack till Johan Laurelli som fotade matchen och ligger bakom alla bilder i denna artikel. Kul! DS.

Skit ska skit ha. Och självklart ska jag ha skit för att min närvaro här under veckan varit obefintlig. Inte stoppad av DDR-reglerna denna gång, klart mer kapitalistiska företeelser har helt enkelt gett mig tidsbrist denna vecka. Men nu kör vi igen, och dagens match lovar jag att leverera en matchrapport till. I annat fall ger jag er rätten att hämningslöst pressa mitt ansikte upprepade gånger mot Brilles bringa (För övrigt en inkilningsaktivitet som försvann tillsammans med Brille inför Turkietresan. Trist.).

Säsongens femte match spelas hemma mot Kvarnsveden, som efter sin inledande seger mot Rotan åkt på tre torskar. Vår trend går åt andra hållet. Efter två raka förluster var det kaos, kris och knas i United, men två segrar ser det ändå inte så farligt ut. Alla slår alla, och som alltid i denna serien är man bara en vinst från serieledning eller en förlust från jumboplatsen.

Vi har haft en bra vecka. Bra fart på träningarna, bra känsla i truppen och något så ovanligt som löpträning där vi bad om att få köra extra. Så ska det se ut. Kort tillbakablick:

Måndagen innebar sedvanlig fys, trodde vi. Istället överraskade tränarna med att låta oss få en timmes fotboll istället för löpningarna efter skrotlyftningen inne i gymet. Fotbollstimmen fokuserade i huvudsak på uppspel med avslut. Med blandade resultat. Planens ännu inte helt perfekta skick gjorde att vissa avslut såg ganska löjliga ut. Säll stod belåten i målet och skrek saker som "Jag har kontroll på den!" och "Fan jag får inga skott på mig, kom igen!". Sen blev det några snabba mål, varpå han klagade på att det var ohållbart att bara ha en målvakt under övningen, och att han inte kunde göra sig själv rättvisa om han inte fick vila ibland.

Tisdagsträningen började med den gamla Källbergfavoriten teknikcirkeln ("Kul, kan vi köra det här hela träningen?", brukade gamla #14 säga när Owe introducerade den övningen en gång i tiden). En fysiskt tung halvtimme senare låg vi utpumpade i gräset och fick veta att vår kondis var under all kritik. Sen kommer löpningar på det. Kul, tänkte vi.

Och kul hade vi!

Det vanliga standardkutandet mellan koner ersattes i onsdags med den geniala uppfinningen stafett. Världens bästa sommarfotbollsskoletidsfördriv visade sig fungera minst lika bra på 20 vuxna jätteidioter som likt vem som helst egentligen hatar att löpa (Inte Lilla DN såklart, han älskar det.). Vi blev uppdelade i fem stycken fyrmannalag, och framför oss fanns en del käppar nedstuckna i gräset. Vi tävlade därefter i olika typer av löpmoment, där den enda regeln var att alla i laget skulle sätta sig ner i gräset när laget var klara.

Där fanns alla de typiska stafettkaraktärerna; De snabba (Snake, Demba). De tjocka - men ändå explosiva (Säll, FT). De fuskande (Reynoso, Demba). De korkade som inte förstår banan (Jeppe, Richie). De långsamma som man inte vill ha i sitt lag men ändå tvingas hålla god min gentemot (Lindberg, Folkesson) och självklart de som snackar mer än de springer (Afrim, Allyn, Eyüp). Fusklaget nr 2 hade mest lycka, tillsammans med lag nummer 4, (Där Snake av någon konstig anledning dels lyckade snacka bort sitt eget lags fuskande men även sätta dit ärligt kämpande lag nummer tre på armhävningar). Själv hade han bara följt reglerna perfekt till punkt och pricka.

Träningen avslutades med ett hetsigt tempospel där vinnarskallarna krockade med full kraft. Stolparna och ribban räddade den ovane målvakten Lindholms lag och de lyckades avgå med segern, 7-6 framför ett frustrerat motståndarlag. Förlorarna tvingades utstå glåpord, häcklanden och inkastade fyrverkeripjäser från AIK-klacken medan vi dystert städade undan materialet.

De två avslutande träningarna på veckan var av kortare och intensivare karaktär. Under torsdagen välsignade den Europa-turnerande ghananen Hosana (Usama? Johanna? Bo-Anna? Vad heter han?) återigen oss med sin närvaro och lyckades med bedriften att ensam stå för 98% av misstagen under vår inledande passningsövning. Några dribblingsnummer senare sägs han ha övertygat ledningen till att ge honom ett artistkontrakt som sträcker sig säsongen ut, härligt! Han ska bo hemma hos FT.

Ingen Usama på fredagsträningen, vår terroristkoppling var åter nere på normal nivå där Omars tjuvansikte och Markos serbiska raserier är det som vi främst måste ha förstärkt beredskap emot. Träningen var främst en finslipning av detaljer för startelvan, lite tempospel samt några fasta situationer.

Just det, vi spelade kvadrat också. I vår kvadrat trodde alla att Snake precis blivit dubbeltunnlad, men det visade sig att alla hade sett fel!

Nu kör vi mot tredje raka!

#8

I väntan på att den långsamme redaktör Åberg ska prestera tipsr jag om ett referat från lördagens seger mot Falun från www.dt.se

http://www.dt.se/sport/1.3140822-fk-s-borg-har-fallit

Infogar ett referat från välgjorda sportsidan www.lokalsport.nu. Ett exempel på riktigt fin lokal fotbollskultur. Kul!








Foto: Kent Lundqvist

ESK var värda minst en poäng i bortamatchen mot Sollentuna United FF.

SUFF inleder matchen bäst och har redan i den 3 minuten en jättefrispark slagen av Micheal Allyn som Markus Hedström i ESK målet inte kan hålla men returen rensas undan.

SUFF har mycket boll inledningsvis men spelet går sakta och i sidled för det mesta vilket gör att ESK enkelt kan flytta med och stänga ytor. Det SUFF vaskar fram som är farligt kommer på hörnor som i den 13:e minuten då Mattias Folkesson kommer först på bollen men nicken i bra läge går över.



Foto: Kent Lundqvist

ESK jobbar sig in i matchen och i mitten av den första halvleken skapar man ett par riktigt bra chanser. I den 18 minuten har Tom Nodén en frispark som håller allra högsta klass som tvingar Alexander Säll sträcka ut och rädda och på returen håller sig Joel Rajalakso framme men en back hinner emellan.

Minuten senare så sätter Tom Nodén in bollen i boxen till Joel Rajalakso som vänder bort sin bevakare och har ett friläge men avslutet går utanför.



Foto: Kent Lundqvist

Halvleken avslutas med att Micheal Allyn har en jättechans i den 44:e minuten friställd framför mål men lyckas missa.

Andra halvleken och matchen byter skepnad.
Nu är det ESK som har mest boll och SUFF spelar på omställningar. Och iden 57:e minuten får vi se en farlig omställning av SUFF som kommer runt på högerkanten där Demba Jagne slår ett kanon inlägg till en helt friställd Michael Allyn som missar igen.

ESK har mycket boll nu men har märkbart svårt att sätta in några riktiga hot på SUFF. Det tar ända till den 71:a minuten innan ESK har en riktigt het chans och då är det Tom Nodén som sätter in bollen mot Joel Rajalakso som nickskarvar farligt precis utanför.



Foto: Kent Lundqvist

I den 76:e minuten kommer den stora chansen för ESK då Joel Rajalakso friställer Jimmy Kristiansson som tyvärr är tom i tanken och orkar inte riktigt explodera i läget så Alexander Säll hinner ut och rädda.

Minuten senare kommer Alexander Allan först på en hörna och nickar mot mål där Joel Rajalakso nickskarvar precis över.



När 90 minuter är spelade är känslan att det blir delad pott. Men vi ett inkast tappar ESK fokus och hemmalaget får i lugn och ro slå ett inlägg som landar hos inbytte (78:e) Kushtrim Trimi som helt ostört kan nicka in 1-0 till SUFF som även blir slutresultat.



Foto: Kent Lundqvist

Det här var riktigt surt säger tränare Siggi Jonsson.
- Vi var helt klart värda minst en poäng. Vi måste sätta någon av våra chanser om vi skall kunna vinna de här svåra bortamatcherna.  

Vi gör en bra match i 90 minuter sedan tappar vi fokus och blir straffade direkt avslutar Siggi Jonsson.

Text: Anders Löfgren


Jag lärde mig en gång i tiden hur man lägger infogar Youtubefönster på bloggen, men det har jag så klart glömt bort. Men höjdpunkter från matchen finns här: http://www.youtube.com/user/lokalsportnu



Film: Lasse Andersson

(foto www.lokalsport.nu, från förra höstens möte)

Sollentuna United - Enköping 1-0

1-0 91' Trimi (Anton W)


Utslagna och uträknade

Omdömena efter 0-2 i derbyt mot Rotebro har inte varit nådiga.

"Sollentuna United i fritt fall"

"Krisen blir djupare i United"

"Laget har ingen spets"

Befogat? Mycket ja och mycket nej. De två första matcherna har varit riktigt svaga från vår sida. Vi har inte alls kommit upp i nivå, vi har inte varit i närheten av det topplag vi har som ambition att vara. Men kris? Nja, titta på Akropolis förra året, 1-2 poäng hade de efter fem matcher. Sedan gick de som tåget och säkrade seriesegern tre omgångar före slutet. Det är inte nu som säsongen kommer att avgöras, det är runt sommaruppehållet när det gäller att klara av skador, avstängningar osv. Vi har fått en dålig start, men räkna inte bort oss än.

Det verkade inte heller dagens motståndare Enköping ha gjort, som direkt från start tog ett respektfullt säkerhetsavstånd och tydligt visade att 0-0 inte alls var ett resultat som skulle göra dem besvikna. Att det var serieledaren som mötte jumbon syntes inte i mentaliteten till matchen.

United då? Ett par sjukdomar och skador hade gäckat truppen under veckan, varpå tränarparet Lindholm/Limpar hade ändrat om en del i uppställlningen. Våra ytterforwards hade dragits tillbaka ett snäpp för att istället ta kontroll över mittfältet med fem mittfältare. Från derbyelvan försvann Marko, Jens, Snake och Omar. In istället Säll, Eyüp, Folkesson och Mike.

Laget:

Säll

FT - Lindberg - Afrim - Wiklundh

Folkesson - Eyüp

Christian - Demba - Doni

Mike

Bänken: Marko, Jens, Gabbe B-Ö, Gabbe R, Omar, Badji, Trimi

Sollentunavallen brukar vara lite av en "slow starter". Likaså i år, även om vi ser klart högre potential i gräsmattan i år än under den misslyckade grässäsongen 2010. Inte idealt för finlir, laget var därför ombedda att värdera säkerhet i passningsspelet och kanske inte spela riktigt lika smått som vi gärna spelar i vanliga fall.

Motståndarna Enköping kom från två raka segrar och troligtvis med gott självförtroende i bagaget. Det var också ett Enköping som valde en klart mer primitiv fotboll än förra årets försök till bolltrillande. Nu var det uteslutande tjong, tjong, tjong på deras två duktiga och ganska snabba forwards. Man verkade ha bytt spelfilosofi helt, då man under förra året var ett av de lagen som försökte spela fotboll, men man kanske är effektivare med detta spel.

Vi tar i alla fall kommandot från start. Mike Allyn rivstartar matchen med att vända bort ett par spelare med en kraftfull aktion innan han blir kapad ("Kolla hur häpen han blir när han ramlar! Han blir nertacklad 2-3 gånger per säsong. Max.", sa Limpan vid bänken). Den efterföljande frisparken dunkar Mike med ruskig kraft på en petning rakt i bröstet på en häpen målvakt. Ingen spelare är tillräckligt hungrig på returen.

Den första kvarten spelar vi riktigt bra fotboll, men släpper till en del fasta situationer bakåt. Alla Enköpings hörnor är slagna med bra kvalitet och känns farliga, men inga riktiga chanser uppstår. Farligt blir det dock när ESK:s kapten sätter en riktigt bra frispark över muren mot första stolpen - Säll sträcker ut och gör en superräddning! Returen går till ESK-spelare - Afrim gör en monsterblockering!!! Bollen går ut till en resultatlös hörna.

Mycket mer än så lyckas inte bortalaget skapa i farlig chansväg under första halvlek. Åt andra hållet händer det mer. Demba trycker iväg en projektil i ribbkryssets utsida. Christian skickar in en missil från högerkanten som överraskar alla inklusive målvakten, men ingen hinner fram på det perfekta inlägget. Den bästa chansen kommer precis i slutet, Christian återigen inblandad. En skottfint skickar upp en motståndare till läktaren. Sedan sätter Antonio in ett hårt inspel med vänsterfoten. Bollen letar sig fram till Folkesson som avslutar mot mål. Bollen tar en styrning och hamnar hos Mike som har hela målet framför sig bakom en redan liggande målvakt. Mycket riktigt försöker han chippa, men chippen blir inte tillräckligt hög. Målvakten lyckas styra bollen bredvid målet, inte ens hörna fick vi på den.

Efter 15 kalla minuter i blåsten var det dags för andra och förhoppningsvis ett värmande mål. Andra halvleken blev händelserik med chanser åt båda hållen. Vi för fortsatt spelet, ESK Kickers fortfarande inte intresserade av att ha ett eget spel (Varför? Finns väldigt många duktiga spelare i laget.). Vi spelar tidvis bra, men tappar en del farliga bollar vilket ger Enköping omställningslägen på deras snabba forwards. Man skapar ett rent friläge där Säll kommer ut helt perfekt och får en hand på bollen när forwarden försöker runda honom. Vår bästa chans kommer när Mike hamnar helt fri på bortre stolpen efter ett inlägg från höger av Christian (?). Mike hade tyvärr inte målgörarskorna på sig utan styrde bollen över.

Vi gör några byten. Veckans sjukdomsfall Omar och Jens byter av Doni och Demba och lite senare byter även Trimi av Mike. Omar sätter direkt prägel på matchen och får tidigt ett övertag mot ESK:s högerförsvar. Samarbetet Omar/Lilla DN fungerade riktigt bra under sista halvtimmen, vilket också skulle resultera. Själv kände jag pingislungan brinna efter en helt träningsfri vecka och kände mig som Vedad efter 3 veckor och 300 limpor cigg på en Bosnien-semester.

Enköping fortsätter att skapa en hel del fasta situationer, där vi för det mesta är föredömliga bakåt. Säll gör en kanonmatch och framför honom bildar Lindberg och Afrim ett tätt block. En gång blir det ändå riktigt farligt, när en forward tillåts stå ensam och nickskarva bara någon meter framför mållinjen efter en hörna. Hans oerhört täta kalufs ger, turligt för vår del, bollen extra skjuts och den går över. En oljig Berbatovhjässa där och det hade varit tack och godnatt!

Klockan tickar på uppemot 90 minuter. Trimi håller på att få sig själv utvisad under en minuts blackout nere vid hörnflaggan. Jag har sett rött för mindre. Som tur är fick han vara kvar på planen. I den 91:a minuten utmanar Omar 1-2 backar till vänster. Anton gör en av sina tusen överlappningar och får bollen perfekt av Omar. På ett tillslag skickar Anton in dagens bästa inlägg som sitter på pannan på en framstormande Trimi. Trimi tajmar sitt upphopp perfekt och låter bara huvudet utnyttja bollens fart och styr hur snyggt som helst in bollen i vänstra krysset. TV-pucksglädje. Äntligen lite medgång!

Som det Pazza United vi är måste det självklart till lite dramatik under de tre tilläggsminuter som återstod. Säll går upp och ska plocka ett inlägg. Tacklas (?), tappar bollen. Domaren blåser frispark för oss precis innan en ESK-spelare drämmer bollen rakt i ribban. Men mål blir det inte och när den blonda Lindbergkalufsen nickar bort matchens sista inlägg så är säsongens tre första poäng i hamn. Härligt!

Nu får vi en vecka i medvind. Välbehövligt. Dock ligger vi fortfarande sist. Segt. Nu får vi i alla fall lite arbetsro inför nästa veckas svåra bortamatch i Falun.

Insatser att berömma.

- Våra ytterbackar. Båda två gör riktigt bra matcher. Filips dribblingsraider i första var världsklass! Lilla DN fortsätter att visa fin form.

- Säll. Prickfri.

- Christian. Kommer bra till sin rätt från en position lite till höger och ligger bakom mycket med sin hyfsade högerfot.

Nu hittar vi glädjen i morgondagens fys!

8