alltidUnited

Idag är det Valborg, ungdomens sup(e?a?)rnatt nummer ett. Kvällen som enligt vår kära grannblogg skulle sätta punkt för framgångarna för Sollentuna United detta år. Stämmer det? Kanske. Vem vet vad småkillar som Stoneface, Belgien Röd och Tommy Ericsson befinner sig runt 4-5 i natt? Tror dock att vi har rätt bra koll på läget, och läget just nu är faktiskt ganska kul.

Vi kan fira Valborg med 100% segrar i bagaget. Visserligen har vi spelat en match mindre än de andra, men tillsammans med Köping är vi det enda lag i serien med 100% segrar. Förra säsongen kom årets första seger först i tredje omgången och jag tror att alla håller med om att en bra start kan lyfta hela säsongen.

Nästa match är årspremiären på Vallen mot Västerås på söndag. Ett lag som vi faktiskt tagit 12 poäng av 12 möjliga sedan vi kom upp i division 2. VIK har också börjat lite knackigt, men lär säkert vara revanschsuget. Då planen inte riktigt är av Wembley-kaliber ännu kan vi se fram emot oberäknelig match, där som så ofta laget med den bästa inställningen kommer att vinna.

Efter det följer en minst sagt intensiv period. Match på onsdag uppe i Strömsberg, ny match i helgen mot Sandviken. Sedan är vi i Liverpool hela nästa vecka där vi också kommer att spela mot Evertons b-lag. När vi kommer hem ska vi direkt upp till Sundsvall för ett möte med IFK. En tuff men hektiskt period, får vi poängen med oss ut ur denna kan vi bli riktigt farliga.

Värt att notera från gårdagens träning:

 - Kenne var svag/otränad/otajmad/feg i buren. Skyllde som vanligt bort alla insläppta på något annat

 - Folkesson var löpvillig

 - Stoneface var tystlåten

 - Filip var tyst och samlad inför sitt första besök någonsin på Malmvägen

 - Vedad var inte där



Så ut nu och fira Valborg, men fira den med stil. Fira den som de 100%:are vi är. 100%:igast i Sollentuna.

Överlägset.

"Den skönaste förlusten i mitt liv"

En fras som myntades av i stort sett varenda Interspelare efter dramat igår kväll. Jag skulle också vilja uppleva en så skön förlust. Eftersom jag inte deltar speciellt mycket i europeiskt cupspel har jag inte haft chansen att spela speciellt många matcher där förluster kan kännas som segrar. I vanlig serielunk är det inte alltför ofta man jublar efter en torsk. Den enda gången vi fått jubla efter en förlust, 1-3 borta mot Brynäs i kvalet till tvåan och avancemang, då var jag typiskt nog bortrest.


"Ett italienskt finger rätt upp i etablissemangets ansikte"

Absolut. Barcelona skulle ju vinna, det både visste och ville hela världen. Fotbollsvärldens gullegrisar. Artiga pojkar som Xavi, Messi, Pedro och Piqué. Gentlemän i artiga frisyrer (Xavis osannolikt konstant, Messis förmodligen aldrig fixad) som spelar den vackraste fotboll som den moderna fotbollspubliken har sett. Ett Barcelona som kissade på Inter i gruppspelet och i semifinalen satt redo att göra nummer två på det ofarliga hotet från Milano.


"Fotbollen dog ikväll"

Sulfinterna och Zlatanisternas huvudsakliga påhopp på Inter. Det defensiva grisandet slog ut det kortpassande finliret. Kan man säga emot? Nej. Men kom ihåg att de flesta lag inte kommer till Nou Camp och nästan håller nollan trots en man fjantigt utvisad efter 30. (Även om den från bloggen numer resignerade Kung Terland strax efter matchen hävdade att "det finns lätt 100 lag som skulle kunna göra det Inter gjorde") Barcelonas redaktin på Svenskafans kallade Inters försvarsspel "magnifikt", Guardiola "extraordinärt". Man hade varken kunskapen eller behovet av att anfalla, so why? Det är inte FIFA.


"Vi ska få dem att hata sitt jobb i 90 minuter"

Jag gillar det citatet. Piqué träffar väldigt rätt. Det finns inget värre än att spela fotboll och känna att man är tvåa på varenda boll, att man bara får jaga. Det känns som en personlig förolämpning när man känner att motståndarna styr matchen så som de behagar. Vi ska få Västerås IK att hata sitt jobb i 90 minuter på söndag, precis som vi gjort flera gånger förut mot dem.


Så gårdagskvällen och resten av veckan dedikerar jag till Afrim, till Eyüp, till Dejan och till mig själv. Första gången på evigheter som ingen kan le lite hånfullt och säga "nästa år..." till oss som håller på Inter. Alla Barcarullare (Limpan, Gabbe med flera), ni kan ta semester ett tag nu. Det enda som återstår nu är några matcher till i världens ojämnaste liga, där man orkar se på matchen i 15 minuter innan man tröttnar...


Mot Finalen! Italiensk (eller...alla nationaliteter utom italienare egentligen!) disciplin, mot tyskt stål. En kvalitetsfinal!


Wow

Ingen a-lagsmatch i helgen, snön satte stopp för det. Men på måndagen var det dags för premiär i SR/1:an. Motståndare var de senare årens Nemesis, Enskede IK, som dock skickade ett ganska juniorbetonat lag. Goda chanser till seger för United kändes det som!

Vår stora trupp gjorde att Limpan kunde sätta ett starkt lag på benen:

Brille

Wilow - Axel (Tommy Ericsson) - Afrim - Anton

Saffe

Demba - Stoneface - Dejan - Hella

Vedad

På bänken återfanns Belgien Röd, Freby. Eyüp samt Jocke och Gabbe från div 5-laget.

Efter ett kvickt stopp på Donken med Gordon (han beställde Ramlösa, jag mjölk - vi fick 2 äckliga Cola) anlände vi till Sportfältet ca 20-25 minuter in i matchen. Ställningen var då 1-0 till Enskede. Ett resultat som inte speglade matchbilden speciellt mycket eftersom Enskede i stort sett inte befann sig på Uniteds planhalva under resten av matchen.

Första farligheten vi ser skapas genom Saffe som efter några vickningar skjuter i stolpen från straffområdesgränsen. Nästa chans får Vedad som volleyskjuter en bredsida över mål.

Istället är det en annan Balkan-boy som för United tillbaka in i matchen. Demba tråcklar sg till ett friläge från höger. Han försöker på något sätt runda målvakten men stannas upp. Bollen rullar, hur är svårt att se från vår position, bakåt till Dejan som elegant lyfter bollen in i bortre krysset. Dejan gör en tillbakadragen målgest. Besvikelse från oss på läktarn.

5-10 minuter senare smäller det igen. Dejan har tagit sig till en fri yta till höger. Han får bollen. Sätter den kliniskt i bortre hörnet. Kvalitetsavslut men återigen saknar vi glädjen i målgesten. Besvikelse på läktaren.

2-1 är också ställningen i paus.

Snacket i halvtid handlade mest om:

- När ska Axel ta ett rött?
- Vilket språk snackade dom som satt bredvid oss?
- När ska Hella göra mål?
- Är Filip tillräckligt stor för att kallas Belgian Blue?
- Hade Freby mössa på sig bara för att täcka den i veckan flitigt omdiskuterade frillan?

Bäst i första halvlek:

Vedads nickskarv så Demba kom fri. Herregud.

I andra halvlek finns det väl egentligen bara ett lag på banan. Visst sticker Enskede upp i enstaka små kontringar, men det blir aldrig speciellt farligt. Brille tar det som rinner igenom på ett säkert sätt. Lite längre upp i banan imponerar Afrim med lagom cyniskt spel, en mästare på att ta frisparkar i rätt lägen.

Matchens nästa mål trycks dit av mannen utan pass, Demba Jagne. Ett perfekt inlägg av Anton når Vedad på bortre stolpen. Vi har alla redan noterat mål, men målisen lyckas rädda Vedads första nick. Returen kan han dock inte göra något åt där Demba känguru-hoppar och stångar in 3-1. Dessutom firar han målet med en tendens till Brolinare. Kvalitet, Demba.

Men sen tyckte Dejan att han varit borta ur strålkastarljuset för länge. Efter att ha gnällt till sig en varning (vi var övertygade om att han skulle göra en Wilow och åka på en 1 månaders) möter Dejan en kort frispark från Stoneface utifrån vänster. Frisparken ser först ut att vara alldeles för kort, men Dejan hinner först på den och en nätt liten skarv senare är det 4-1. Årets andra hattrick i United, denna gång dock helt utan straffar inblandade! Här ser vi också att det börjar rycka lite i mungiporna på Lill-Nebo som helt klart är lite smånöjd med sitt tredje mål. Grande!

Vedad hade ett möte med en langare vid 21.30 och bytte därför i mitten av andra halvlek till förmån för Tomas. Tomas (som för övrigt precis kom från ett möte med samma langare) gjorde då som han brukar. Börjar med att sänka en 3-4 backar men trasslar in sig i sig själv och får inte iväg något avslut. Sedan smäller det ändå. Axel gör ett avancemang och chippar fram bollen i djupet. Tomas och en mittback närmar sig bollen från varsitt håll.

PANG!

Backen flyger som om han precis MC-krockat i 100 km/h. Han landar långt, långt borta. Tomas tar hand om bollen och placerar in den till 5-1. Linjedomaren vinkar på frispark, men huvuddomaren säjer nej. Klart det är mål. Här måste man ge pluspoäng till Enskedebackarnas passion och att de orkar klaga i flera minuter vid ställningen 1-5 i en b-lagsmatch där de varit på offensiv planhalva 5 gånger på en match.


5-1 blir slutresultatet.

Det som diskuterades efter matchen:

- Vilken typ av entré kommer Dejan att göra nästa träning? Låtsas som ingenting? Näsan i vädret?
- Varför tog Axel inget rött?
- Spelade Eyüp amerikansk fotboll när han hoppade in? (Sköt 2 skott. 2 över höga stängslet)

Man of the match

Snöfall i Strömsberg orsakade en spelledig helg. Synd, vi var sugna.

Vad ägnar sig folk då istället åt, den första lediga lördagen för året? Jag gissar att:


Säll drar omkring i Solna Centrum i linne och mössa.

Brille å Farsan drar kablar för att fixa nytt lyse i garaget.

Filip hoppas kunna gå ut med sina polare på den lediga kvällen. Sen kommer han ihåg att alla kompisar han har är virtuella så han stannar inne och nöjer sig med Dolphin Olympics.

Axel bistår mamma med små tips som "vänd upp" och "du är ensam" när han skickar henne mjölken vid frukosten, därför att "allt ska göras ordentligt och matchlikt".

Gordon har inspirerats av de thailändska Rödskjortorna och bygger barrikader och slåss med poliser inne i city.

Hella ser till att hålla sig i en annan kommun än Danne.

Gabbe går på vatten (+ kör ett pas på egen hand)

Anton spöar brorsorna i en familjetävling i orientering i skogarna runt Sportfältet.

Wilow står framför spegeln och imponeras av sina triceps.

Afrim surfar efter nakenbilder på Cristiano Ronaldo

Folke njuter av sol, solglasögon och andra härliga innerstadsmänniskor i Humlegården.

Saffe skriver kommentarer i olika namn på sina egna Youtube-videor, så att det ska se ut som att de är populära.

Christian har Adidas-mjukisbyxor och är "cok hinkad" på en trotoarkant i Spånga"

Stoneface tittar på en allvarlig dokumentär tillsammans med sin far.

Freby går till frisören och ber om en "rufsig frilla" för att sudda ut sit förflutna.

Demba är på bussen

Dejan hänger i hasorna på Bojan Djordjic och hoppas bli misstagen för att vara Nebo.

Jeppe mediterar.

Nordin befinner sig i identitetskris på om han ska bli en hård viking eller en wiggah med sin New Era-keps.

Eyüp får till det med tjejen 30-40 gånger på raken. Sen skriver han hennes namn med fyrverkerier på himlen och förklarar att han prioriterar fotbollen.

Snake åker med familjen till släktingar i Göteborg. Väl där försöker han sätta dit farsan på armhävningar och får beskedet "Du kan ta dig hem själv."

Badji rånar en unge på dennes iPhone för att han inte längre klarar av att leva utan T-Pain-applikationen.

Lindberg är någon annanstans.

Belgien Röd dricker bärs.

Vedad slänger av fulla fjortisar från nattbussarna innan han själv tar bilen till Tegel.




Bra blandning.

Jag säger FT.



Vad säger ni?

Narcissist?
Dolphin Olympicsionist?
Joltist?

Mannen som representerar Mordor (Belgien Röd är Olifant, Demba Mörkmården och Säll en av de där vargarna som orcherna rider på) i Sollentuna Uniteds Midgård i början av omklädningsrummet har faktiskt gjort något för "the greater good".

Planen på Vallen har haft det riktigt tufft i vinter. Snön låg kvar länge och lämnade efter sig en ihopmosad jordmassa som inte fått chans att vare sig sola eller fläkta sig i någon vind hittills i år. Filip kom då med idén att vi i laget, idéellt förstås, skulle hjälpa vaktmästarna och kratta på planen för att ruska liv i jorden och gräset. För att göra planen spelbar behövdes det luft i det packade ytskiktet och det skulle vi hjälpa till med.

Efter lite mörkande från ledningen (samling en timme tidigare utan att någon visste varför) fick vi då ihop en hyfsad skara arbetare för plankrattning. Jag ska direkt erkänna att jag inte var med från början då jag jobbade, men jag ska här sammanfatta vad jag själv såg och vad jag fick höras berättas:

Förste man på plats att anmäla sig var Axel, som såg en chans att tjäna tillbaks de minuspoäng han dragit på sig hos ledarstaben efter helgens totalt onödiga utvisning. Tyvärr fanns det inga krattor i Axels storlek utan han fick istället fungera som utkik och titta efter analkande askmoln.

Från början rådde anarki och kaos i efterdyningarna av ett bråk mellan Gordon och Filip angående Gordons falska Burberry-jacka. Detta hade sin inverkan på krattningen, som planlöst hankade sig kors och tvärs över planen.

Då kliver Führern in i handlingen.



Alla i raka rader. Krattningen organiseras upp på nolltid och genast går saker och tid mycket fortare. Det hela övervakas hela tiden med järnhand av Freby, som byggt sig en bunker i längdhoppsgropen där han med megafon skriker order till de arbetande fotbollsspelarna.

Så flyter det på. Alla gör sitt och ingen klagar. Det enda större avbrottet blir när Brille får förklara för Folkesson att man faktiskt inte kan plantera Gullvivor kring straffpunkten (som hade blivit "Såå fint, såå rätt och sååå 2010", enligt Folke) med tanke på skaderisken. Brille, som förövrigt var övertygad om att hans smärtor i rygg och nacke berodde på vindriktningen i avbytarbåset under matchen i helgen. Folkesson blev givetvis förkrossad och gick och tränade ur sig aggressionen med Gabbe, som körde extra spurter på egen hand bredvid planen.



Lill-Jokso, Vedad Kestendzic, dök till allas förvåning upp. Vill killen verkligen något med sin fotboll i år? Nej, huvudorsaken till att han kom var att han var sugen på chokladbollarna (han tänkte först kalla dem något annat men fick en dödande blick av Antonio och ändrade sig) för 10 kr i kiosken. Han passade även på att fälla upp kragen och sätta vampyrtänderna i Säll, som dock redan blivit biten av en varulv och inte kan förvandlas till vampyr.





Det sista som hände var att Snake Enberg högg i straffområdet, som vanligt. Sedan gick alla in.



Tillbringade själv de följande 1,5 timmarna med Bluff och Beercan och hörde om Roffes ungdomserövringar och Akes blöta resor till Medelhavet. Klar underhållning, ordet fruntimmer nämndes en hel del gånger.

Sista träningen inför helgen imorn!

I en värld där man gärna vill tro det bästa av sina medmänniskor blir man ständigt besviken.

I en kommun där man strävar efter frihet, jämlikhet och broderskap bör man kanske tänka efter en extra gång innan man lånar ut sin mobiltelefon.

I en brödrarelation mellan två fotbollsklubbar (även fast den ena klubben visar upp extrema mindervärdeskomplextendenser) hoppas man kunna leva i ömsesidig respekt.

Icke.

Helgen var en fest. Både United och Rotan stod inför premiärer mot tippade topplag och förväntningarna var på topp. Undertecknad beger sig tillsammans med Terland, Wilow och Belgien Röd till Skinnaråsen för att se Rotebro i en bra permiärmatch tvåla till Skiljebo med starka 2-0. Vi betalar alla våra 60 kronor i inträde och får för det en skälig mängd långbollar, Kalle Ramsells borstfrilla från första parkett och Henrik Strömblad. Vi reflekterar inte över inträdet, naturlig del av nivån vi spelar på. Vi ger gärna Rotebro våra 60 kronor var. Vi trodde att alla resonerar likadant.


Därför kommer Roffe Bluffs nyheter idag som en chock.


Vem ser han, lagom till avspark i vår premiär mot Enköping, komma snikandes in genom ett hål i stängslet på Norrvikens IP om inte exil-Unitedspelaren Niklas Karlsson, med några andra småbröder i hälarna. Att Karlsson inte tjänar storkovan på sitt vaktmästeri/Komvuxande och har stora utgifter på radhuset får vi köpa, men vi trodde killen hade värdighet...tråkigt när man har så fel.


Frågan går nu het på Sollentuna Uniteds styrelsesammanträden, där man nu försöker få Karlssons "kompis" Micke Thorstensson att pressa alternativt råna Karlsson på de 60 kronorna som han och några kompisar inte tyckte att det var värt att betala vid Uniteds premiär...återstår att se hur jakten går.

Vi trodde mer om dig Karlsson.


Wanted - Dead or Alive

Indeed...

http://www.svenskafans.com/italien/inter/artikel.asp?id=352462

Nu hoppas vi alla på Inter-Bayern München i finalen.

The Ultimate Showdown.

Jens, Eyüp, Afrim vs. Goebbels Terland

Stoneface?                                     Staty på Påskön?

Enköping hade ju riktig media på plats, något vi inte varit bortskämda med i United. Här kommer lite bilder tagna på matchen samt länk till referat och Youtube-film med highlights!


Foto: Kent Lundqvist

Gabbe in action (Siggi har bra bränna i bakgrunden)

Foto: Kent Lundqvist

Axel går på knock


Foto: Kent Lundqvist

ESK gör 1-0


Foto: Kent Lundqvist

United kvitterar


Foto: Kent Lundqvist

Axel får rött



Foto: Kent Lundqvist

United gör 2-1. ESK deppar


Foto: Kent Lundqvist

Kaos och krig i straffområdet



Här finns hela artikeln: http://www.lokalsport.nu/fotboll/38-fotboll/1246-al?bfa22665e89ee6dab6d4cf49042b69f8=61af86df1c32c9f6bfd205a7176686d4



Enjoy!

Sollentuna United - Enköping 2-1

0-1
1-1 Jens (David)
2-1 David (Badji+Filip)


Hemmapremiär på en plan vi tränat på en gång. Ett riktigt blåshål som knappt är värdigt att knyta Sollentunavallens skosnören. Premiär är dock premiär och för egen del kändes det som om jag lika gärna kunnat spela matchen i kvicksand, det skulle bli roligt i alla fall.

Efter en fokuserad träningsvecka kunde man känna allvaret i omklädningsrummet. Visst skrattades det fortfarande åt Dembas svenska fraser och Folkes fnitter, men det låg ändå en annan spänning i luften. Bluff plockade fram sportdrycken för första gången för året och Beercan hade stenkoll på datum, vattenflaskor och referat från Västmanländska tidningar.

Startelvan, som läcktes redan igår, innehöll en ändring. Ingen Daniel Ålund från Väsby, istället in med Eyüp som högerforward, Hella in i truppen. Elvan således:

Säll

Filip - Lundh - Axel - Gabbe

Antonio - Folkesson

Eyüp - Jens - David

Badji

Det är alltid lite lurigt med matchreferat när man själv lirat, så jag glömmer säkert en massa viktiga händelser, men ska försöka återge matchen hyfsat.

Enköping visar sig tidigt vara ett lag som satsar mycket på snabba omställningar på ett par snabba och skickliga offensiva spelare (forwards + yttrar). Inte speciellt mycket går igenom mitten. Vi tar kommandot om matchen, medan ESK hela tiden ligger rulle, redo för att kontra. Till att börja med skapar vi inga solklara chanser. Badji har någon halvfarligt skott och Filip har huvudet i en tunnel när han i bra läge försöker sätta bolllen rakt in mot mål istället för snett bakåt där vi har två spelare rena i straffområdet.

Axel får ganska tidigt en varning då han drämmer sina knappa 100 pannor rätt in i bakhuvudet på Enköpings kanadensare på topp. "Jag trodde allvarligt att han dog där. Jag kände liksom ilningar i hela hans kropp när vi skallade ihop", kommenterade Axel händelsen. Enköping kommer efter dryga kvarten in i matchen in i handlingen bättre och får skarpare press på oss. Man tar också ledningen efter att vi slappnat av lite och ett pressat inlägg från höger skarvats via Filips huvud och styrts upp i nättaket av deras forward.

Då lyfter vi upp oss och har vår bästa period i matchen. Vi lyfter upp spelet och får till mycket fina kombinationer högt upp i plan med våra forwards och djupledslöpande mittfältare. Redan innan ESK:s mål hade undertecknad haft en boll i ribban via keeperns fingrar efter framspelning av Folkesson. Ribban, via målvakten, räddar sen ESK ytterligare gång och vi har fler bra lägen, bland annat jag och Badji. Enköpings rutinerade (hur gammal var han egentligen??) målvakt är dock föredömlig i sitt läsande av skotten och räddar bra.

Skojade bra med ESK:s backlinje


I första halvleks sista minut släpper ESK:s målis en retur på ett vobblande skott utifrån, som Snake täcker ut till hörna. Eyüps hörnor hade dittills varit sådär, så Snaken tog själv hand om den. "Markera nummer 3! Täck nummer 3! Fan, kan NÅÅÅGON hjälpa mig att markera trean?!" Enköpings försvar lade minst sagt stor tonvikt att markera Axel på första. Perfekt för oss andra! Snakes hörna kommer fint över klungan vid första stolpen och jag kan bara springa in bollen med pannan. 1-1! Paus.

Andra halvlek hinner bara pågå i ca 10 minuter, minuter som hade dominerats med eftertryck spelmässigt men ESK varit farliga i kontringar, innan den snälle jätten slår till igen. I en kontring springer Enköpings snabbe vänsterytter rakt in i Axel och däckar totalt. Ganska otacksamt för Axel som inte gärna kan flytta på sig, och han gör verkligen inget försök att stoppa killen. Domaren, ivrigt påhejad/småhotad av Siggi Jonsson som hade skrikkonsert matchen igenom, är snabbt framme med kortleken och ger obarmhärtigt Axel hans andra gula. Motiveringen med att "han är igenom annars" köper jag inte riktigt då vi hade i alla fall två backar som var med bakom. Men men, det var en ordentlig smäll. Axels första utvisning någonsin, enligt honom själv.

Shit, nu blir det tungt, tänkte man. Paul beordrade direkt efter utvisningen ner mig från offensiva mittfältet till mittback. David och Eyüp fick ligga mer som vanliga yttermittfältare med Badji ensam på topp i ett 4-4-1.

Då börjar vi spelet i numerärt underläge med att vara lite sådär härligt offensiva. Vi håller bollen ganska enkelt på mitten och då, när alla tror att ESK ska ta över matchen, gör vi 2-1. Snake vänder snyggt på spelet ut till Filip på högerkanten. Filip skickar in patentaren, den stenhårda, långa bredsidan längs marken, mot en mötande Badji i mitten. Badji grundlurar sedan mittbackarna genom att hoppa över bollen. Bakom kommer David, som efter sin första passning har fortsatt in i straffområdet. Fri med målvakten sätter han den säkert till vänster. Lycka. 2-1.

Men det var ju rejält med tid kvar, det vart man ju påmind om direkt. En bra bit över 30 minuter skulle vi behöva stå emot Enköpings jakt på kvittering. Vi spelar dock ganska proffsigt med en man mindre. Vi håller i bollen, rullar runt. Säll är en skön maskare i målet. Saffe byter också av Eyüp för att stärka upp mittfältet. Enköpings farligaste läge kommer när målskytten från första halvlek tråcklar sig fri till höger i straffområdet. Men den för dagen alldeles utmärkta Säll i målet gör en riktigt fin fotparad.


Alex Säll - en av dagens absolut bästa spelare


Med ca 20 minuter kvar byter Anton av Christian. Gabbe flyttar in som mittback, jag upp på mitten med Folkesson och Anton tar sin vänsterback. Ytterligare ett par minuter senare har Badji sprungigt färdigt och ersätts av Tomas.

Enköping får aldrig till någon riktig slutforcering. Den överlägset farligaste chansen får de när en spelare möter ett inlägg från höger. Bollen såg från min vinkel ut att vara påväg att segla in i krysset men den går utanför. Annars får de mest jäkligt billiga frisparkar runt straffområdet. Men de hade ingen Recoba på skyttet direkt och inläggsfrisparkarna och hörnor boxades föredömligt bort av Säll eller nickades av försvaret.

När de börjar mata in långbollar kommer de ingenvart. Lundh, och framförallt Gabbe står i vägen för det mesta och vinner allt i luften. Längre upp i plan gör Folkesson ett hästjobb matchen igenom och Snake sprang för två uppe på topp.

"Detta är det sista som händer", förkunnade domaren inför en ESK-hörna i slutet. Hörnan bombnickas bort av Gabbe på första och sedan är det slut. 2-1 och tre pinnar till Sollentuna United i premiären! Så sjukt skönt.

Att ranka insatser är svårt. Tycker att alla förtjänar guldkant. Det är väldigt svårt, främst mentalt, att spela en man mindre. Vi gör det dock riktigt bra tycker jag. Jag vill plussa för:

¤ Säll i målet, som är felfri matchen igenom.

¤ Folkesson på mitten, som upphäver lagarna om hur mycket en människa kan springa

¤ Snake på topp. Ett mål + en assist och riktigt viktig med sina djupledslöpningar.

Folkesson - mittfältsgigant


Nu får vi vila en hel dag innan det är dags för fys imorn på Vallen. Ska rota igenom varenda tidning jag har för att hitta lite rubriker. Vissa spelare har fått alldeles för lite skit i omklädningsrummet.

But please, don't tell Roffe Bluff!

Imorgon smäller det. Har precis kommit hem efter att ha sett Rotebro premiärvinna med 2-0 mot Skiljebo (Nummer 14 premiärskytt!). Fantastiskt målvaktsspel från Danne i första och kontrollerad defensiv i andra la grunden till Rotans seger. Riktigt sugen blev man på premiär och det ska otroligt kul att gå ut till match mot ESK imorn.

Vi kommer att spela matchen på Norrvikens IP. Ett blåshål med medelbra konstgräs, men absolut tillräckligt för att vi ska kunna göra en bra match. Lätt träning i morse där det största samtalsämnena var Frebys nassefrissa tidningsurklippen i omklädningsrummet. Mest anmärkningsvärt där var att de lappar som förra åretprydde Freddans plats verkade ha sparats och nu var uppsatta på Gordons.

Paul annonserade morgondagens lag som kommer att se ut så här:

Säll

Filip - Lundh - Axel - Gabbe

Antonio - Folkesson

David - Jens - D. Ålund

Badji

Övriga i truppen:

Brille
Saffe
Anton
Afrim
Demba
Tomas
Eyüp

Matchen har avspark kl 15.00 på Norrvikens IP

Dags att varva igång nu pojkar i vitt!

Nya bilder uppe på hemsidan idag. I och med Davids gamla profilbilds död vill jag passa på att K-märka den samt spara ner den i arkiven så att den inte glöms bort.




2009




2010

Alla blir inte snyggare med åren...

Bara dagar inför premiären briserar en ny värvningsbomb i Sollentuna United. Fjolårets succéspelare Omar Eddahri från Väsby United ryktas vara på väg in på permanent basis till Sollentuna United. Omar, som spelade ett antal matcher med laget främs kring sommaren förra året och var en stor del i att vi tog de segrar som krävdes för att hänga kvar, sägs nu vilja komma ner och spela fullt ut med Sollentunas finaste lag.

På repertoaren finns bra teknik, avslut och en helt enorm förmåga att ta sig förbi 1 mot 1. Ett par passningar per match skulle vara kul om man som lagkamrat kunde få, men potentialen finns definitivt för fler mål än de 9 på 9 matcher som blev facit förra säsongen. Om nu ryktet stämmer förstås... Klart är att det finns mer konkurrens på alla positioner än vad någonsin varit fallet i Sollentuna United!

Omar efter en av fem baljor på Vallentuna förra året.

Hela detta inlägg är ett svar till Rotanbloggens "Temperaturen har höjts"

http://rotanbloggen.blogspot.com/2010/04/temperaturen-har-hojts.html


Rotebro visar livstecken. Imorgon står laget inför sin första match någonsin i division 2. Hemmamatch mot Skiljebo på Skinnaråsen. Och man är nervösa. Shit vad nervösa man är. Nervositeten, i detta fallet personifierat av förre detta b-lagsspelaren Matte Åsén, (numera wannabe-retoriker på en plojlinje i Uppsala) riktas inte mot Skiljebo utan mot Sollentuna United.

Rotebro är som en kortväxt människa med kroppskomplex. "Här e vi!" "Titta på oss!" "Sollentuna United, ni är så himla överskattade!". Vi kan inte rå för att vi är normallånga. United skapar en blogg, inte långt efter ska Rotan kopiera (om man nu ens kan kalla det en blogg, jag har väl räknat till 5-6 kommentarer på 33 artiklar så det verkar inte vara överdrivet stort följe...) med något liknande. Bra skriven, absolut, men för döva öron.

Därför kanske jag borde hålla mig god för att kommentera detta, då antagligen ingen kommer att läsa inlägget på Rotanbloggen, men då författaren tryckte upp det rätt i ansiktet på mig på Facebook så måste jag bara få flika in några små kommentarer.

Man hävdar att United haft en "relativt lyckad" försäsong, då man inte mött och förlorat mot Rotan, vilket varit fallet de två senaste åren. Absolut, men håll då i minnet att United med förstauppställningen på banan ganska enkelt spelade bort Rotebro med 2-0 i första halvlek. Efter byten på större delen av laget lyckades Rotebro utnyttja en målvaktstavla och ett självmål och vända till 4-3 mot b-laget i andra.

Man anklagar United för att vara en junislag som kommer att fallera då mopeder och Valborgsfestande kommer att ta över spelarnas koncentration (I Belgien Röds fall stämmer detta). Jag vill här protestera. Vi har inte alls ett yngre lag än Rotebro, däremot kanske våra spelare lyckas behålla ungdomsdragen längre, än våra rödblåa kusiners. Jag vet inte om detta ska räknas som vetenskaplig fakta. Men sätt ut de här två spelarparen på stan och låt förbipasserande gissa snittålder. Hur många skulle gissa att jag och Folkesson tillsammans är klart äldre än de gamla Turebergs-legenderna Bashar och Alex WIKLUNDH.?




Jag har också funderingar gällande Mattias Åséns trovärdighet i frågan. Visst är det lätt att vara med på länk från Uppsala och ha massa åsikter. Men hur mycket vet egentligen du? Kan du verkligen känna av pulsen? Är du i omklädningsrummet varje dag? Nej, jag lyssnar snarare på vad riktiga spelare har att säga om saken. Därför tänkte jag nu återge en kort konversation från Facebook-chatten jag hade med Mr. Prostitute, Niklas Karlsson, numera spindeln i nätet på Rotans mittfält, om läget i klubbarna.


Karlsson ser för övrigt väldigt ängslig och kissnödig ut på bilden. Sa fotografen något läskigt, Niklas?


Jens: - Hur känns det för er nu inför premiären då?
Karlsson: - Nja, asså jag vet inte. Känns bra och så i laget, men vi har ju verkligen inte mött ett enda ordentligt lag på försäsongen. Dessutom fattar jag inte vad tränarna tänker med när de lägger in tuffa träningar nu i veckan innan premiären. Kan ju knappt gå!
Jens: - Aha ok. Förresten hörde jag att Omar (9 mål på 9 matcher för oss förra året) antagligen kommer att lira med oss i år permanent.
Karlsson: - Va? Shit, ni kan bli bra asså...
Jens: - Ja, det ökar ju konkurrensen iaf
Karlsson: - Kommer strax....
"Väntan"
Karlsson: - Sådär, var precis inne och satte en hundring på att ni vinner serien. Jag förväntar mig återbetalning i höst nu!


Vad säger detta om Rotebro? Tror inte de egna spelarna på hysterin som Rotanbloggen pumpar upp? Jag trodde inte ens att Sollentuna United var tillräckligt bra för att ens finnas på deras radar? Tydligen finns det något där i alla fall, vad vet jag inte, men något...

Någonstans hoppas jag att det går bra för båda lagen, så att derbyna i sommar blir de jättefester de har potential att bli, men någonstans vill jag se lite ödmjukhet från kusinen från landet. Det är nu de första matcherna ni ska upp till bevis. Det är nu ni ska visa att ni likt oss i United kan gå in och vinna 4 av de 5 första som nykomlingar. Gör ni inte det, kanske det är dags att börja sänka tonläget en aning...

2 dagar kvar!

Dagens läsartävling. Fick denna bild inskickad av ett anonymt fans som följt vår vistelse i Turkiet på plats. Hon har i smyg tagit denna bilden. Och man kan ju gå igång för mindre? Har ni sett denne man?

Gissningar mottages, vinnaren får en tvåveckors till Bosnien med Vedad, alternativt en långweekend i Skövde med Ake.




Wow!

En av de bästa sakern med att åka till Turkiet är ju att man kan bada. Hav, pool, you name it. Därför såg man hur otåligt det var mot slutet av det första träningspasset på söndagens morgon nere i Antalya. Alla längtade ju till poolen! Folkesson skulle visa upp sina Ralph Lauren limited edition ("Dom kommer säkert aldrig sett något så här kul, hihi!). Vedad längtade efter chansen att få undervattensmörda Dejan. Royal Garden-armén med Belgian och Wilow i spetsen spanade efter tjejer som låg och solade utan att deras föräldrar såg dem. Strandraggarna Eyüp, Saffe och Badji hade inte med några badbyxor, varför det när det finns kalsonger? (Eyüp var slätast, Saffe hårigast). Christian övervägde att stanna inne på hotellrummet och tjura hela dagen efter ett känsligt O'boy-skämt av Filip.

Undertecknad och Golden Child var först ner av alla ner vid poolen. Snake skulle antagligen hunnit först, men han stannade kvar i rummet och försökte sätta fast Filip på armhävningar medan han satt och bajsade. Man såg tydligt att Matte solat förr. Han gick rakt fram mot den bästa platsen, föste undan ett par tyskar som "inte ser lika bra ut som jag, det vet de själva om så det spelar ingen roll, och lade sig och fläktade designerbrallorna.



Någon stund senare dök Dejan upp. Inte någon Bond på väg upp ur vattnet precis, mer Jocke Kenne efter 8 timmar på en träningscykel i en bastu. Dejan överraskade alla över att komma ut till poolen gråtande. Vad hade hänt? Våldtäktsförsök av Vedad i rummet? Fler elaka nässkämt av Filip? Nej, stackars Dejan hade lyckats skära upp vristerna i vattenrutschkanan! Ingen sträckning i bubbelpoolen, men väl en fjantig skada. Kom ihåg var ni hörde det först...



Nu var det ett par grabbar som var på plats ute. Mysigt? Visst, en 80procentare har alltid skoj med andra killar i badbrallor, men det saknades lite action! Då kommer han! Den enda killen som tydligen har så liten garderob (Folkesson grät för hans skull på kvällen och undrade hur världen kunde vara så orättvis att alla inte kunde få ha en walk-in-closet hemma) att han har samma skjorta på sig oavsett om han ska förföra sillisar eller lapa sol på träningsläger. David "Bruce" Lundh kommer ner med samma gamla Bruce-skjorta som han burit några kvällar tidigare på Storstaden. Han gör ingen besviken utan river igång ett par luftsolon. Han har också stake nog att som enda Unitedspelare ge sig ut bland gapiga 11åringar och irländska kärringar, som gillar att bli matade med is av unga turkar, och deltar i isspottningstävlingen. David "jag kommer från Jamaica" Lundh lyckas dock inte ro i land någon topplacering.



När man inte tror det kan bli bättre. Belgien Röd! Redan ordentligt svajig under fötterna efter att ha snott Kennes gula band och ordinerat "Fyra helrör och 32 bärs" vid baren i medicinskt syfte glider han nu ner till oss andra dödliga vid solstolarna. Redan här märker vi att - Wow, här har vi en kille som kan få det jobbigt i solen. Utses efter noggrannt övervägande till årets Britt på grund av de röda axlarna och aptiten för en kall vid poolkanten. Han besegrade i denna kategorin förhandsfavoriten Gordon, som inte kom längre än Man United-shorts och Gascoigne-handduk. Vi trodde att han skulle gå omkring i Umbro-sneakers, strumpor och slåss. Men han höll sig lugn.



När han Ventrilat med sina töntiga kompisar, marscherat 10 varv runt hotellrummet och kommenterat sina egna kommentarer här på bloggen orkade så Filip masa sig ner till poolen. Väl där utmärkte han sig med extrema basröst, totala avsaknad av bröstmuskler och ekstockslår som vägde för mycket att solstolarna skulle orka dem (Gabbe la sig då på marken och höll upp Filips ben i 3-4 timmar. "Bra statisk extraträning, och jag behöver verkligen kära extra med tanke på vilket dåligt inkast jag kastade på träningen i morse#, sa Gabbe). Filip tröttnade dock på poolen efter ett tag. Avsaknaden av tjänare och kärleken till datorn gjorde att han drog sig upp någon timme tidigare än de flesta andra. Sedan är ju inte pigmenten något han kommer att kunna uppträda med direkt...Blev nere vid poolen även utsedd till dagens Filip Hammar, tack vare brillorna och den sviktande fysiska formen.



När sedan solen började sjunka bakom de snöklädda bergstopparna började då också lägrets första avsnitt av Vampire Diaries. Även om vår egen vampyr snarare dödar med ljuddämpade pistoler än med sina tänder så var det inte för inte att vi höll oss undan för Vedads tänder när han beslöt för att joina oss framåt kvällen. Freby började gråta och höll desperat sitt konfirmationskors i ett krampaktigt grepp framför sig, Axel kröp ihop i etthörn och gjorde sig mycket mindre än vi någonsin sett honom och strandraggararmén stängde tvärt av sin turkiska etno-pop som fram tills dess dominerat poolområdet. Vedad tog av sig tröjan - och var inte blek. Han var inte den vampyr vi alla trott. Eyüp sa "Mammas död, trodde vi var knullade, på Guud". Folkesson utlät ett lättat fnitter. Stoneface rörde inte en min (Hemma i "sjuksängen" då förstås). Antonios tanke om Vedad som vampyr ("Du vet, Byggare Bob, Vedad Vampyr...") höll inte riktigt. Stor överraskning!




Chewbacca Enberg chillar i bakgrunden.


Som alltid var Thure brunast, Folkesson fånigast och Attila och farsan bråkigast.

 

Försäsongen avklarad. Här kommer målskyttar, framspelare och poängliga. Jag kan ha missat någon assist, håller mig öppen för korrigeringar.

 

Sollentuna Uniteds försäsongsmatcher 2010:

3 vinster - 4 oavgjorda - 3 förluster - Typiskt mittenlag?

Målskillnad: 21-20. Riktigt jämt!

Enhörna – Sollentuna 0-0

Blek första match, dåligt spel. Två olika elvor.

 

Arameiska Syrianska – Sollentuna 3-1

2-1 Jens (Demba)

Klart bättre spel. Fortfarande två olika elvor.

 

Farsta – Sollentuna 3-2

1-1 Jens (straff)

3-2 David (Badji)

Sthlm cup. Bra offensiv i andra halvlek men Farsta vinner rättvist sett över hela matchen.

 

Spårvägen-Sollentuna 3-3

2-1 Badji (straff)

2-2 Badji (straff)

3-3 Badji

Konstig match där vi för spelet men släpper till lite enkelt bakåt. Badji hattrick på straffar.

 

Bollstanäs – Sollentuna 1-1

0-1 Badji (Jens)

En bra match mot ett bra Bollstanäs. Vi har definitivt chanser för att vinna men 1-1 ganksa rättvis.

 

Sollentuna – Farsta 2-0

1-0 Tomas

2-0 David (Eyüp)

Börjar mer likna en "vanlig" matchuttagning. Kontrollerade 2-0, Farsta har inte mycket alls att komma med trrots en del bollinnehav. Ruggigt stabila bakåt men ibland lite tunna framåt.

 

Sollentuna – Akropolis 4-1

1-0 Självmål (Axel)

2-0 Folkesson(Christian)

3-0 Jens (David)

4-1 Gabbe (David)

Den kanske bästa matchen på försäsongen. Akropolis har ingen chans, snarare bud på mer från oss.

 

Sollentuna – Dynamo? Moskva? Ofa? 1-1

1-1 Eyüp (Christian)

Match mot lag från ryska andraligan. Det gick fort, det var varmt, vi fick träna försvar. De kommer dock inte till mycket alls, bra insats av oss. Eyüp gör försäsongens kanske snyggaste mål med en vänsterpärla i krysset.

 

Enskede – Sollentuna 7-1

3-1 Tomas (Eyüp)

0-1 i paus blev en genomklappning i andra. Läger-baksmälla där en del spelare tvingades in i ovana positioner vid en utvisning samt att alla skulle ha speltid. Bara att glömma.

 

Sollentuna – Bagarmossen 6-1

1-0 Ålund (Jens)

2-1 Folkesson (Ålund)

3-1 Jens (Ålund)

4-1 David

5-1 David (Badji)

6-1 Tomas

Genrep som började bra för att sedan mattas lite i första. I andra är det bara spel mot ett mål och det kunde lika gärna slutat 12-1. Många fina mål.

 

Dessa matcher ger oss nu denna poängliga!

 

Poängliga:

1. David 4+2

2. Jens 4+2

3. Badji 4+2

4. Tomas 3+0

5. Ålund 1+2

6. Eyüp 1+2

7. Folkesson 2+0

8. Christian 0+2

9. Gabbe 1+0

10. Självmål  1+0

11. Axel 0+1

12. Demba 0+1

David får förstaplatsen på grund av att alla mål är spelmål och ingen straff. I övrigt noterar vi alla Christians måltorka och Filips och Gordons frånvaro från listan.

 

Mindre än en vecka till premiär!

En ynka kvar till det smäller hemma mot Enköping i premiären. Det sista testet för oss skulle bli Bagarmossen ute på Bosöns utmärkta utomhusplan. Ett lyckat träningsläger och en mindre lyckad Enskedematch satt i våra ben och vi kände allihop att vi ville ha ett bra besked inför seriepremiären.

Pauls och Anders startelva:

Säll

Filip - Lundh - Afrim - Gabbe

Folkesson - Antonio

Demba - Jens - Daniel Ålund (Väsby)

Badji

På vår breda bänk satt Brille, Wilow, Hella, Anton, Vedad, Tomas, David, Dejan och Eyüp

Matchen börjar med att jag själv snor bollen från deras backar vid ett uppspel, men min högermörsare ställer inte målvakten på några vidare prov. Vi för hela tiden matchen, dock är vi ganska dåliga i passningsspelet vilket ger Bagarmossen en del omställningslägen.

Ettan kommer efter en kombination Ålund/Åberg. Ålund får ett friläge som han säkert sätter till vänster om målvakten.

Ganska snart efteråt kvitterar Bagarmossen på en långt, bra slagen frispark som singlar förbi alla spelare och in i bortre krysset. Sådana frisparkar ser alltid billiga ut men är svåra att försvara sg mot och var bra slagen av deras spelare. Vi är här inne i en rätt dålig period men ändå ledningen ett par minuter innan paus genom Folkesson som tåar in en boll inne i straffområdet efter framspelning av Ålund. Ålund avslutar sedan första halvlek med att pricka stolpen i bra läge inne i straffområdet.

Ok försvarsspel men passningsspel under all kritik, var omdömet från Paul i paus. Vi kände också att vi kunde klart bättre. I andra halvlek är vi mer rejäla, och släpper inte lika mycket ytor som förut. Vi kommer själva till massor av chanser. Badji dundrar bollen i stolpen, Ålund lyckas inte träffa målet på ett par frilägen och jag själv smackar bollen utanför bortre vid ett friläge från vänster

Men när trean kommer går proppen ur. Undertecknad får ett inspel från kanten av Ålund och tar avslut från 20-25. Bra träff, bollen dyker över målvakten och in i taket. 3-1. Ganska direkt efter det mål gör vi två byten. Folkesson och Ålund ut - Snake och Belgarn in, två avbytare som verkligen ville in och sätta sin prägel på matchen.

David börjar direkt med visa killerinstinkt när han snappar upp en ensam boll vid straffområdesgränsen och kliniskt sätter 4-1 vid vänstra stolpen. Bara minuter senare uppehåller Badji hela försvaret innan han släpper till David som efter en bra löpning kan sätta dit 5-1 vid andra stolpen. Ytterligare någon minut senare kunde Snake gjort årets överlägsnaste hattrick, men i friläge från vänster sätter han upp bollen i ribbans undersida, trots en desperat viftande och skrikande Filip Terland på andra sidan, som förmodligen såg en chans till karriärens lättaste mål.



Snake - stekhet

Så hade vi ju också satt in den här killen som numera kallas Belgien Röd, och det slutar ju alltid på samma sätt. Tomas får, efter en av många smarta löpningar, bollen i friläge från vänster. Bollen placeras bredvid målvakten, inga konstigheter. 6-1. Efter detta har vi ytterligare lägen genom Tomas igen, Anton, Demba och Badji men siffrorna stannar vid 6-1. Mest underhållande i slutet var att Vedad byttes in på mittfältet, för att säkra upp bakåt antagligen.

Dömde gjorde Wilows tjockis-domare. Var väl själv på vippen att säga något i den stilen ett par gånger, men känner en enorm rutin med mina 22 år och vet att man måste vara ett föredöme för pojkspolingar i Wilows ålder.

Nu får vi en hel träningsvecka innan nästa helgs kamp med Enköping. Siggi var på Bosön och spionerade och jag tror att vi alla kan lova honom att de inte kommer till Sollentuna för att plocka hem några enkla poäng.




Dagens ytterbackar. En höll tätt bakåt och en annan var målkåt som aldrig förr.

Dag ett. Alla laddade och klara. För oss i första flightgruppen skulle det bli kul att träffa våra kamrater som anlänt mitt i natten till det enorma hotell Arcadia. Folkesson och jag hade endast hört Roffes röst mullra i korridorerna mitt under rösten, men hade inte hunnit träffa de andra.

En frukostbuffé med allt vad det innebär (vi saknade dock pålägg!) senare hade alla hunnit catcha upp och den uppdelade truppen var återigen en. Generella drag man kunde märka redan här var att Gabbes matkonsumtion tillhörde en annan dimension, att Eyüp svarade "På Guud" bara man frågade om läget och att Farsan inte hade mycket till övers för Attilas ständiga flängande till efterrättsbordet.

Lägrets första träning var en utlovad lugn sak. Framme på plats berättade tränartrojkan att det skulle handla om femkamp, med diverse fotbollsrelaterade övningar. Vi blev uppdelade i fem olika lag med 5 spelare i varje. Men först skulle det kvadratas i sedvanlig anda. Sällinho inledde med två tunnlar (dock ingen på mig), Attila fortsatte på den inslagna vägen (den var på mig) och Brille visade rakt igenom att målvakter inte är skapta för kvadrat.

Efter kvadraten: Dricka vatten ur något som såg ut som små yoghurtförpackningar. Säll, med långbrallor och underställströja klagade på värmen.

"Men klipp dig då. Du har ju en jävla päls på huvudet. Ser för fan ut Chewbacca Enberg".

/ Anders Limpar

Levererande duo. Limpan muntligt och Attila tunnligt.


Efter avslutade kvadrater ett knytnävsslagsmål mellan Attila och Farsan gällande debatten Fenerbahce/Galatasaray blev vi sedan indelade i 5-mannalag. Hamnade själv med Lill-Limpan, Belgien Blå (jo, han har ännu inte hunnit bli Belgien Röd här ännu), Eyüp och Lindberg. Grenarna vi skulle tävla i var:

Skott i bortre gaveln i luften från straffområdeshörnen, sätta hörnor direkt i mål, jonglera till 40 i en 1x1 m stor ruta, skott i ribba/stolpe bollen ska stanna innanför straffområdet samt placera bollen i kvadrater placerade på olika längd från sidlinjen. Mitt lag kändes spontant helt ok, om man bortsåg från Tomas, vars spetsegenskaper jag inte riktigt kunde matcha med någon av grenarna. Lindberg kändes ju också sådär? Spelar han fotboll? Vad är hans position? Men jag var beredd att ge karln en chans, bara en sån sak att följde med på lägret väckte ju förhoppningar!

En snabb sammanfattning av tävlingen skulle kunna se ut så här:

Skott i gaveln:

Mitt eget lag utser Jeppe, Belgien (!) och mig själv. Vi börjar skjuta från höger med höger. Undertecknad säter två över stängslet bakom mål. Jeppe har klara problem att räkna ut skruven och Tomas kommer nätt och jämnt fram. Vi byter till vänster. Jag sprider överallt, Jeppe lägger 3 i rad till inkast och Tomas lyckas få en boll längre fram en målområdet. 0 poäng.

Usel start för oss i en svår gren dock. Genomgående dåliga prestationer här dock i alla lag. Endast Antonio lyckades pula in en boll, med vänstern! Alltid lika intressant att se vilka som väljs ut för olika moment. Hade jag varit kapten för Team Ronnie hade jag ju inte direkt plockat Folke för denna direkt...

Skruva in hörnor:

Mitt lag bytte till denna gren ut den senast oduglia Tomas till lille lätte Eyüp, som förhoppningsvis med Guds hjälp skulle kunna skruva in ett par hörnor. Reglerna var sådana att om man rullade eller studsade in bollen fick man en poäng, medan om bollen korsade mållinjen i luften var det 5 poäng. Många poäng att hämta. Vi delade väldigt kommunistiskt på poängen i vårt lag. Alla satte varsin boll från varje sida. 6 poäng, ändå inget att skryta med. Men om Jeppes höga i insidan av stolpen gått in hade saken varit annorlunda.

Den totala femkampen avgjordes också i detta momentet då Antonio bombade (inte skruvade, bombade) in tre raka med högerfoten, varav 2 i luften och gav sitt lag ett ointagligt försprång.

Jonglera till 40:

De kallsinnigas gren. Kunde man hålla huvudet kallt och ignorera Filips basröst, Folkessons flickskrik och Attila och Farsans bråk och koncentrera sig på att hålla den runda saken i luften 40 gånger, varannan höger och vänster fot i den lilla kvadraten.

Vi valde direkt bort Tomas. Naturligt, då hans rekord ligger på 11. Jeppe gjorde en Wiklundh och satte sig självmant bredvid. Kvar blev Linbderg, Eyüp och jag själv. Lindberg inleder. Vi alla på helspänn. Kan killen spela fotboll? Till vår belåtelse grejar Anders 40 på direkten. Eyüp fortsätter - sätter 40 utan problem. Min tur. Jag faller på distraktion nummer 1 - Filips vrålande basröst. Tungt.

Anders fortsätter sedan på den inslagna vägen, gör 40 nya i gympaskor. Imponerande! Eyüp rör sig ungefär en centimeter sammanlagt och pissar hem 40 nya. Jag gör inte heller bort mig och kasserar in ännu en poäng. Sista rundan är också bra, förutom Eyüp som drabbas av övermod och missar. Men full pott på Lindberg och 2 var på oss andra gav oss en delad förstaplats i grenen.

"Får man extra poäng om man gör 120 i rad?"

/Afrim som mycket riktigt kammade hem 0 poäng totalt. Trepoängarna i grenen var förutom Lindberg också Roninho och Badji.





Ribba/stolpe:

En svår gren. Från straffområdesgränsen gällde det att sätta bollen i antingen ribban eller stolpen. Sedan fick inte bollen rulla ut från straffområdet, en poäng. Stannade den inom målområdet var det 5 poäng. Våra tre musketörer, Eyüp, Belgian Blue och Lill-Minttu, skrapade totalt ihop en poäng. Jeppe hittade stolpen en gång. Eyüp trasslade in sig själv i utsidor och Belgarn kan inget annat än att sätta bollen innanför stolparna. Svag laguttagning.

Ronnie satte varenda en i ribban, dock oftast för hårt. Annars var det inte mycket poängplockande i denna gren.

Placera bollen i kvadrater:

Inför sista grenen visste vi att situationen var prekär. Därför gick vi in med mentaliteten all or nothing. Tyvärr lyckades inte exekutorerna Lindberg, Belgarn och Eyüp något vidare så vi blev poänglösa återigen. Belgarn - återigen svag insats när det gäller annat än att tackla och göra mål. Eyüp - klart ojämn spelare, vi tror att han hämmades av att han inte hade någon brorsa att snacka MAMMAS DÖD med under tiden han spelade. Lindberg - tråkigt, vi trodde att vi fått en mr. 100% till laget, men så var inte fallet.


Överlägsna slutsegrare blev team Ronnie, som red på framgångsvågen efter Antonios hörnor. De som red på framgångsvågen och fick 4 gratispoäng var också Folkesson, Axel och Afrim. Christian ville efter passet utse sig själv som lagets MVP, en titel vi istället borde ge till Farsan som hjälpte Bluff på ett bra sätt vid bolletandet.

Träningens elakaste:

"Har du smörjt in näsan ordentligt nu Dejan? Eller, det är väl förresten ingen idé den kommer ju ändå hela tiden vara en halvmeter från solen ungefär."

/ Filip "Göring" Terland



Belgarn får ispåsebehandling av Roffe - var det därför han var så iskall?

Så var det dags. Bort med snö, in med sol. Bort med konstgräs, in med natura. Bort med Ake Beercan, in med Farsan (Du e dum i huuvet Attila!!!")

Vi reste ner till Turkiet i två omgångar. Jag själv ingick i första gruppen, därför kan reseskildringen tyvärr bara täcka en av grupperna, även om jag hörde det ryktas om Bluffbröder som drack slut flygplanets Whiskeyförråd och pratglada turkiska "agenter" som var intresserade av Gabbe och Badji för att han ville ha en defensiv och en offensiv spelare...

Desto mer finns det at berätta om min egen grupps resa då. Resan började från Sollentuna Station där jag tillsammans med Golden Child inväntade taxi som skulle köras av en bättre medlem av familjen Terland. Även Hella var med i baksätet, och jämfört med hans slöa mjukisklädsel så godkänner jag hans första uttalande att det såg ut som om jag och Folke kom "direkt från White Room". Fin ska man väl vara?

På Arlanda möttes ett gitter av stilar upp. Wilow skulle tydligen inte flyga med till Antalya utan tänkte dra ett par dagar på farsans yacht i Saint Tropez. Attila hade satt på sig alla sina fina kläder på en gång så att han inte skulle fastna i turkiska tullen och Gordon hade som alltid tillräckligt med huligankläder för att kunna ta huvudrollen i Football Factory.


Efter en relativt problemfri (ja, passkontrollanten höjde ögonbrynet en extra gång för Antonio) vistelse på Arlanda kunde vi till slut boarda planet. Armhävningreglerna (5 för ena handen i fickan, 10 för båda) hade redan skördat sina offer. Bland annat Attila i incheckningskön och Axel på toalettgolvet.

På planet hade vi platser ganska schysst tillsammans. Mest problem hade trion Folkesson-Lundh-Antonio där det tydligen baktalades något helt enormt när Christian satt med hörlurarna på och inte hörde vad Lundh spottade ur sig. Hela planet kollade snett på Filip (Vem åker seriöst utomlands i en AIK-tröja i dagens situation?) och Attila bråkade med Farsan. När flygvärdinnorna surrat fast Axel med silvertejp i gången för att han inte fick plats någon annanstans var vi iväg!

Flygresan intressant. Alltid lika spännande att höra på Filip Terlands resonemang, oftadels om hat och andra människors olycka. Wilow tog in en Efes. Frebys och Snakes frillor såg identiska ut, fortfarande oklart om David håller på att torka ut eller om Freby gick på vätskersättande dropp under flyget. Flygpersonalen fick komma ut med potta till Axel, eftersom toaletterna tydligen var för små.

Atilla, Erik menar jag, klarade passkontrollen galant. Värre för Frebys torra frilla och Gordons FILA-jacka som ledde till en extra check från passkontrollanten. Antonio behövde inte länge oroa sig när vi nu äntrat territorier där det går 11 bombälten på ett dussin. Efter att Limpan kallat passkontrollanten för King Kong var vi inne.



Vad gör man tre timmar i Istanbul? Vi började med att se sista 10 när Thiago Motta sänkte Bologna. Sedan betalade en turkisk släkting till sportchefen hela lagets käk på cafeterian. Gordon tackade på turkiska. Sen gick han och letade efter människor att spöa. Det var väldigt dåligt med affärer, vilket bland annat Lill-Minttu grämde sig över. Han hade lovat tjejen på hemmaplan att köpa chock-rosa high heels med 32 cm klack. Turkarna verkade inte fatta varför Säll gick omkring med mössa och Attila bråkade med farsan.

Andra planet taxade ut 45 min försenat, mestadels på grund av att vakter kallats in för att lugna ner ett urartat gräl mellan Attila och farsan och att någon åkte på armhävningar mitt i Securityområdet. Jag bjöd på min plats vid vingen för att säkerställa att Axel kom ner till lägret utan att behöva knyckla ihop benen ännu en gång och Filip hamnade bredvid en luktande turk som envisades med att luta sig mot Filip och hosta honom i ansiktet.

På flygplatsen i Antalya fick vi av någon anledning gå igenom en extra security med väskorna. Det höjde dock ändå humöret på laget när det resonerades om hur Brille skulle reagera på samma procedur några timmar senare. Oddsen var blandade. Antingen vägra med ett "Inte en chans att jag kör igenom min väska i den där. Skaderisken" eller så skulle han själv börja hjälpa personalen och ta hand om resenärernas väskor. "Kom igen, igenom med väskan. Farsan säger att man aldrig kan kolla en gång för mycket". Attila och farsan bråkade om vem som skulle köra igenom väskan först. Farsan vann.

Efter en liten väntan kom Sellentura Uniteds välkomstkommité och vi var på G till hotellet.

Efter vårens mest segdragna såpa är det nu klart. Sollentuna United kommer att bedriva årets träningsläger i Turkiet, i Antalya, på 5-stjärniga resorten Hotel Arcadia!

Truppen lyfter med två olika flighter imorgon lördag från Arlanda, och träningarna börjar således på söndag. Sedan väntar tre dagar fyllda av fotboll, sol, bad och inkilning.

Attila rodde det hela i hamn till slut. Cred.



This is gonna be fucking awesome!

Andra matchen på kort tid. Återigen skulle vi ta oss ut till Bosön för drabbning. Bosön, som vi har lärt känna den, brukar ju innebära inga underställ, bollar som inte kan rulla snabbt och Folkessons urusla kondition, men idag var det annorlunda. Vi skulle testa på Bosöns utomhusplan, där bollarna förhoppningsvis skulle kunna rulla snabbare.

Dagens motståndare var Akropolis, stabilt topplag i den södra Stockholmstvåan. Ett lag som gjort bra ifrån sig under våren och bland annat slagit kurdiska landslaget från Borlänge. Bäddat för en tuff match, vi kände dock vind i seglen efter segern i helgen mot Farsta.

"Slut med de sociala uttagningarna", hade Paul konstaterat dagen innan på träningen och sa att nu kommer det att bli riktiga uttagningar till matcherna. Kommer nog att bli riktigt bra drag på träningarna framöver...



Startelvan mot Akropolis

Säll

Filip - Lundh - Axel - Gabbe

Folkesson - Christian

Demba - Jens - David

Badji

På bänken: Brille, Afrim, Wilow, Freby, Eyüp, Jeppe och Tomas


Matchen börjar med klart övertag från oss. Vår aggressivitet över hela planen ger resultat och vi vinner många andrabollar och kan gå till motangrepp. Längst bak har backarna full kontroll på deras forwards, som bara kommer till något enstaka halvläge i första halvlek.

Efter ett par bra chanser gör vi 1-0 på hörna. Axel utnyttjar sin hyfsade kroppshydda och skarvar vidare en hörna vid första stolpen. Nicken ser ut att vara på väg direkt in i mål, men får extra hjälp av en Akropolisspelare, så vi får sätta det på hans nota.

Bara en liten stund senare ringer det igen. Christian bjuder på ett par fina dragningar i mitten, blir upphakad, och bollen rullar fram till en halvt felvänd Mattias Folkesson, 5 meter utanför straffområdet. Matte bjuder då på lite fotbollsgodis då han i en rörelse vänder upp kroppen och skickar iväg en fint placerad projektil i det högra hörnet. Målvakten sträcker ut men är chanslös, 2-0! Fint mål av Folke (Även om Christians efterhandskonstruktion av målet var "att han praktiskt taget sköt Golden Child på foten"). I anfallet efter är det nära 3-0 då Demba ruschar ifrån hela försvaret och skickar in den till David, som snubblar till i skottögonblicket.

Andra halvlek börjar direkt med en jättechans för oss då Gordon gör ett snyggt avancemang från mittbackplatsen, gör, enligt egen utsago, "en Toulalan", dvs. håller i en extra sekund för att släppa den senare på djupet. Demba tar löpningen perfekt och hans inlägg hittar en helt fri Snake på bortre stolpen. David hade dock inte målgörarskorna på sig ikväll utan skjuter utanför. (Christian skyllde de flesta missade chanser på att allt för många spelade i Umbro, som kan likställas med att ha kuddar på fötterna).

Istället blev det jag som kopplade ett järngrepp om andraplatsen i den interna skytteligan. Frispark. Pet på Limpan-manér. Stolpe in. 3-0. Inga konstigheter, för att citera Paul alternativt Färjan-Håkan, so är de två mediepersonligheter i Sverige som tävlar om att använda det uttrycket åtta gånger per mening.

Efter målet får vi vår djupaste dipp i matchen. Vi blir alldeles för långa i laget och Akropolis bollskickliga spelare utnyttjar det och lyckas ofta byta kant och komma till inlägg mot jätten Mike Allyn (Dock hade vi en större jätte vid namn Axel Sjöberg). De kvitterar också efter att vi tappat boll på offensiv planhalva och en snabb omställning och ett högklassigt avslut senare var det reducerat.

Akropolis gör också ett mål som ganska klart blir bortdömt för offside. Annars kommer de inte till speciellt mycket klara målchanser, vi reder ut det mesta. Istället har jag 4-1 inne efter en inläggsfrispark, men domarn hittar en ruff på Akropolis klart tveksamme keeper. Synd, jag hade gärna gjort två mål.

Istället punktar vi matchen. Det börjar med ett hårt, långt uppspel efter marken från antingen Filip eller David till mig. Jag skarvar på en touch till den inbytte Belgian Blue som gör vad han brukar. En brutal överkörning av Akropolis stackars kapten i närkampen ger Tomas friläge från nästan halva plan. Han gör det så bra också. Grundlurar målvakten åt fel håll med en dribbling. Men när han ska sätta bollen har en back hunnit tillbaka. Hörna!

På den efterföljande hörnan dyker Gabbe upp på bortre stolpen och trycker in bollen med ryggen (?). 4-1 och matchen definitivt avgjord. Noterbart är att i och med Gabbes mål hade samtliga spelare med hårband i Sollentuna United gjort varsitt. Kanske något att fundera på ni kortklippta stackare? Storhet sitter i håret, eller hur Ronnie?

Skönt med ytterligare en seger, mot riktigt bra motstånd. Vi vinner rättvist. Skapar mycket mer chanser än Akropolis gör, trots att de framförallt en period i andra dominerar matchen. Försvarsspelet börjar se bra ut och tävlingsmentaliteten är installerad i de flesta skallar.

Matchens cobra idag: Winning Game-specialisten Christian Antonio som allt som oftast låg bra i försvarsspelet, var säker och konstruktiv med bollen och svepte runt riktigt fina crossbollar. Behöver dock hitta målformen. "Shit, vad är detsom händer? Alla gör mål utom jag, jag kan inte göra mål längre". Uppgiven Antonio på vägen hem.

Positiva insatser att nämna även av Filip, Gabbe och Folkesson.


Floppen med stort F i omklädningsrummet får vi nog ta upp här en annan dag. Säger som Jeff Brun - jag orkar inte. Har aldrig mottagit en värre mental käftsmäll i fotbollssammanhang.

Styrka och löpning imorn - great success