alltidUnited

United vann mot Rotebro

"Det blev Sollentuna United som drog längsta strået i derbyt mot Rotebro IS FF förra veckan. Matchen slutade 3-2 inför tusentalet åskådare på Sollentunavallen.

United vann även helgens match mot nästjumbon Köping, samtidigt som Rotebro tappade poäng mot Västerås IK.

Storebror gick därmed om lillebror i division 2 norra Svealand och kan som tvåa på allvar ta upp kampen om serieledningen med IK Frej..."

Hoppsan Kerstin!

Sedan kunde tyvärr inte lokalsporten närvara vid den största matchen som någonsin spelats i Sollentuna, utan nöjde sig med en liten notis. Istället handlade veckans huvudartikel om 79-åriga Viola Lööf som ska göra sin femtonde raka Tjejmil. Härlig fotbollskultur i denna kommun...härligt Viola! Hoppas du vinner.

Köpings FF - Sollentuna United 3-3

0-1 4' Axel (Hailab)
0-2 33' Jens (Hailab)
1-2 35'
2-2 49'
3-2 64'
3-3 85' Vedad (str)


Foto: Lenny Osbeck


Så hade chansen kommit. Ett första steg mot att komma lite närmre toppen inför slutet av säsongen. Efter att Frej i vanlig anda haft bollen utan att skapa målchanser mot Strömsberg och Rotebro i vanlig Rotan-anda vaknat till liv och tokat sig tillbaka till ett kryss sista kvarten hade vi en utmärkt att gå plus två poäng mot våra topkonkurrenter.

Dessa hägrande tre poäng fanns att hämta i Köping, den nu så berömda staden. Halvmongolide Filip sade sig härstamma från staden och Resultat-Danne stannade hemma av rädsla från att bli castad till nästa säsong. Fotbollslaget Köpings FF ligger och krigar runt kvalplatsen nere i tabellen och var garanterat inför uppgiften att ta sig an topplaget Sollentuna United.

Vårens möte på Vallen sågs av en halssjuk undertecknad från läktaren. Vi kunde då kamma hem en hyfsat säker 2-0-seger innehållande en årsdebuterande, målgörande Vedad, en outstandig Saffe och seriens längsta inkastare i Köping. Efter sommaren hade Köping får förstärkning i form av en målgörande Bangura på topp och verkade överlag lite giftigare framåt än vårens rätt bleka KFF.

Tränarparet valde att fortsätta med samma lag som tog tre poäng i derbyt mot Rotebro och startelvan blev således:

Säll

Filip - Axel - Afrim - Anton

Jens

Christian - Hezha - Hailab

Vedad - Omar

Bänk: Brille, Gabbe, Wilow, Folkesson, Eyüp, David, Demba

Köpings IP var en riktigt mysig arena. Småstadsidyllisk, helt okej med publik och TV-kändisen Tobbe tidigt på plats mellan avbytarbänkarna. Matchen direktsändes även i lokal-tv, vilket jag direkt informerades om av Brille ("Nu du Jensa! Dom har tre kameror utplacerade, varav två på Sky lift där, det e fina grejer det!"). Kan däremot någon svara mig varför man inte klipper gräset på planen? Den hade varit riktigt fin, men som det var nu gick gräset upp till midjan på Eyüp och bollarna fastnade snabbare än Nummer 14 (den gamle) i en alko-kontroll.

Efter mardrömsstarten i derbyt gick det nu betydligt bättre från start. En tidig frispark lyras in mot straffområdet. Axel Kennet Andersson-vinner nickduellen mot målvakten och bollen dalar fint in i nät, drömstart!

Kort senare räddar Säll ett friläge ur dålig vinkel från höger för Köping. Annars är det Sollentuna United till 100 procent som har kontroll på händelserna. Målvakten mirakelräddar en nick på hörna från Omar. En mittback hinner ikapp och glidtacklar bort bollen från en frilägeslöpande Christian som inte fick upp någon vidare speed i den tunga vegetationen. Omar tar några extra steg med bollen när han egentligen har ett riktigt bra skottläge.

2-0 kommer efter en dryg halvtimme senare. Christian forsar förbi några försvarare och blir kapad utanför straffområdet. En kvalitetsfrispark senare, där undertecknad utnyttjar den strategiskt placerade sandbunkern framför målet via en lurig bollskruv, står det 2-0. Gladast av alla efter målet var nog Hezha, som i och med målet blev av med den mindre smickrande titeln "Sollentuna Uniteds fulaste frisparksmål genom tiderna".

Så faller vi direkt på en klyscha. "Ett lag är alltid som mest sårbart när man gjort mål." Åfan. En Köpingbrunkare motläggsfintar sig hela vägen ner till Filips distinkta lår, som motlägger bollen ut till en Köpinghörna. Hörnan dimper ner mellan Hezha och Axel, där Hezha inte får bort bollen ordentligt. In i straffområdet. Nytt motlägg, där Åbergs starka högerben mosar sin Köpingmotståndares. Bollen rinner ut ur straffområdet, där ingen Sollentuna United-spelare tagit plats för andrabollen. Istället får någon på en halvträff med vänstern, som sitter på exakt samma sätt som Källbergs första i derbyt. Skit.

Andra halvleks start = riktigt ojämn. Vi misslyckas återigen med att kontrollera matchbilden som vi vill. Istället blir det hawaii av det hela, vilket Köping med en sprintande Bangura på topp inte hade något som helst emot. Det dröjer inte längre förrän det blir 2-2. Vi har släppt in många skitmål, men detta tar nog priset. En lång, hög rensning från Köping dimper ner bakom våran backlinje. Axel springer bakåt och håller undan en anfallare. Tänker nicka hem till Säll. Samtidgt är Säll oannonserat på väg ut. Jag ser framför mig hur Axel kommer att nicka bollen tillbaka förbi Säll in i mål.

Det blev inte så.

Det blev ännu värre.

När de två lagkamraterna bara är meter ifrån varandra gör sig Säll såpass hörbar att Axel upptäcker honom, och snabbt försöker att akta sig från bollen. 201 cm/100 kg Axel täcker dock en del boll och Säll blir överrumplad av bollens snabba nedkomst. Sen så studsar bollen på Säll, på Axel, på Säll, på Axel, på Säll, på Axel, på Säll, på Axel och till slut perfekt förbi Säll till den häpet förvånade forwarden som gör det mål som alla utom Carlos Tevez (kommer till det senare) kan göra. Åså var det 2-2.

Efter en kvart ganska dåligt spel där inget av lagen är speciellt bra gör vi faktiskt ett mål. Efter samspel med Hezha ser jag Christian i ögonvrån. Bollen kommer i djupled till Christian som kommer flera meter bakifrån. Vedad står i offside-position men bollen är inte ämnad för honom och han visar heller inga intentioner på att ta den. Christian avslutar, målvakten räddar, men Christian tar returen på FIFA-manér och dundrar in bollen i det öppna målet.

Då vinkar idiot-stinsen på linjen.

Istället vänder spelet och Köping gör 3-2 i anfallet efter. När spelet vänder tråcklar sig en Köpingspelare förbi ett par passivt agerande försvare och vänsterskjuter 3-2 med ett skott som inte såg otagbart ut.

Typiskt oss känns det som. Tappat ytterligare en match på grund av dåliga perioder då vi inte kan kontrollera matchen som vi borde. Men nu blev det gasen i botten. Matchens sista 25 minuter blev den värsta chanskavalkad jag någonsin varit med om i en match jag själv spelat. Det kändes som att precis varenda anfall ledde till 100procentsmålchanser, för att använda Hasse Backe-terminologi:


¤ Omar fri från vänster. Väljer att ta eget avslut, målvakten tokräddar mede en reflex

¤ Omar får ett inspel längs marken från höger av Demba. 3-4 meter från mållinjen avslutar Omar på rull och träffar en desperat sprattlande Köpingmålvakt

¤ Demba skjuter på halvvolley från några meter, men föser bara bollen löst på målvakten

¤ Jag skjuter från 20 meter efter vägg med Vedad, målisen hinner ner till vänster och styr ut bollen

¤ Demba fri från höger. Har Vedad sopren framför mål men väljer att avsluta själv. Målvakten räddar chippen.

¤ Anton bryter in i offensivt straffområde. Vänder snyggt bort en försvarare och får fritt skottläge med högerfoten, men bollen flyger över bortre krysset.

¤ Demba får ett helt fritt skottläge till höger om straffpunkten. Skjuter över.

¤ Vedad får två volleylägen till vänster i straffområdet. Det ena går utanför vänstra, det andra utanför högra stolpen.

¤ I matchens sista spark blir Vedad helt fri framför målvakten efter en nickskarv av Axel, men kommer inte över bollen utan skjuter över från bara någon meter.

Mitt i infernot av målchanser har vi tilldömts en straff då ett inspel i straffområdet tar på en arm. Vedad exekuterar straffen säkert, högt till höger. Men mer än så blev det inte.

Mål igen (dock inte 2 som det står överallt!)

Sammanfattningsvis: Vi hade behövt tre poäng igår för att få kontakt med Frej i toppen. Nu lyckades vi inte ens ta oss förbi. Tror ändå inte att det är slut. Både Frej och Rotan har tuffa program kvar, men framförallt måste vi vinna matcher som denna. Det börjar nästa vecka hemma mot Sundsvall.


Övrigt:

- Everton-Sollentuna United på Goodison Park på DVD:n på bussen till Köping. Där vann vi i alla fall. Matchens höjdpunkter:

1. Christians "skott".
2. Dejan sträcker sig efter 5 sekunder på planen.
3. Gordon passade aldrig Filip, nu fick vi bevis på det.

- Alltid 1,55 gånger pengarna på mer än två mål i våra matcher. Värt.

- Desperate Terland vill ha jobb. Nu bönade han och bad att Vedad skulle fixa nattjobb på SL som stackaren som torkar spyor i bussar.

- Sköne Folkesson lackade på linjedomaren (som tydligen kom från En annal del av Köping) när han dömde bort Christians mål. Svaret "Du har inget med det här att göra, fortsätt värm upp."

- Hezha visade sina datatekniska sidor genom att ha satt ihop en highlight-film på sig själv som i huvudsak visade sidledspassning och dribblingar som inte kom någon vart. Detta hade han pompöst mixat med MIKA och Coldplay. "Vilken bög du e, lägg lite skön kurdisk musik, mammas död det blir tungt!", sa Eyüp.

- Åke Starköl var med i bussen igen. Härligt! Så ska det vara.

- Om Belgien Röd hade spelat idag, hade han gjort 13 då? Bara mesar tar time out...>:D


Vi var i alla fall inte ensamma om att missa igår...



* Stephane Guivarc'h är den franska forwarden som i VM-finalen 1998 stod för de sjukaste missarna någonsin i stora sammanhang. Man får inte 5 rena frilägen i VM-final och missar alla. För alla som inte vet vad jag pratar om rekommenderar jag VM-krönikan '98 eller Youtube.

När det för en gångs skull är folkfest på Vallen hade man gärna sett att var och varannan åskådare varit utrustad med kameror, zoomobjektiv och videoutrustning (Kunde inte Lennart hyrt in 3-4 Premier League-fotografer?). Min egen glömska flickvän glömde den utlovade systemkameran och när jag sonderat Facebookterrängen har jag inte hittat mer än 2 bilder från denna episka drabbning.

Foto: Brushan Maec

Säll slöar med bollen. Ett väldigt stillastående (?) hemmalag

Foto: Fanny fan Nystelroj

Planinvasionen efter matchen ledde till en del ovanligt autografskrivande. I detta fallet en smutsig undertecknad, som i denna situation fick svara på några sköna frågor:

- Har du nummer 7?
"Vänder mig om" - Nej jag har nummer 8.
- Har ni någon 7a?
- Ja, men han var inte med idag.
- Vilken position har du?
- Jag är mittfältare
- Spelar du i Sollentuna United?
- Öh, ja?
- Gjorde du mål i matchen?
- Nej, det gjorde jag inte, hehe (fjolligt Folkefniss)
- Nähä, var är nummer 12?
- Jag vet inte faktiskt, han har nog gått ner till omklädningsrummet?
- Aha okej, kan du säga att han är bäst?
- Aa visst.

Det egentliga intresset för en defensivspelande sidledsrullare = 0. Hade jag inte haft bindeln hade det nog inte blivit många high fives från fansen. De offensiva dribblarna klart mer intressanta.

Om det är någon som sitter på fler bilder från matchen - speak up!

Nu så. Ett knappt dygn innehållande en genomblöt golfrunda med Strömberg den yngre (Ja, Åberg fortfarande obesegrad 2010...) har passerat sedan The greatest battle of our time. Med lite perspektiv på saken känner jag mig redo att göra ett försök tll att tolka gårdagens derbydramatik som mynnade ut i ytterligare en Unitedseger i slaget om Sollentuna.

Avspärrningar. VIP-platser reserverade för närvarande nämndemän. Dubbla kiosker med grillarna i full gång. Hela inramningen andades stormatch och något helt annat än vad som någonsin utspelat sig på Vallen i samband med en Sollentuna United-match. Det ryktades om hårdföra Belgian Blue-ultras och champagneflaskekastande Terlandister från Djursholm. Vi hörde också om mordiska trupper från norr, klädda i blått och rött med högafflarna i högsta hugg.

Dagens kraftiga regnskurar hade kunnat förvandla Sollentunavallens gräsmatta till det träsk den tidvis kan ta formen av. Till vår stora glädje hade planen lyckats svälja vattnet riktigt bra. Derbyt skulle kunna spelas på en fin plan. En plan som skulle lämpa sig väl för såväl nazis, glidtacklingar och studsande frisparkar som Katten skulle tabba sig på. En liten besvikelse infann sig dock hos undertecknad då jag vid uppvärmningen kände att planen inte var tillräckligt våt för mina Vapor med rugbydobbar. Det fick bli de vanliga gröna sköna istället.

Uniteds elva hölls hemlig in i det sista (Tänk vad enkelt det är när man är så tajt som grupp och inte har några jobbiga läckor till media!) men sig ut som följer:

Säll

Filip - Axel - Afrim - Anton

Jens

Antonio - Hezha - Hailab

Vedad - Omar

Bänk: Brille, Wilow, Folkesson, Jeppe, Snake, Demba, Eyüp

Tränarna valde alltså att starta med exakt samma startuppställning som förra omgången mot Frej. Taktiskt talades det om att utnyttja ytan framför Rotebros ytterbackar för att bomba inlägg mot den bosniske bombaren samt att hålla ett högt bolltempo för att låta de enligt uppgift dåligt tränade Rotanspelarna att springa. Defensivt skulle vi försöka hålla Unge Farlige Johan Hedman utanför spelet utan istället låta så mycket som möjligt gå via Niklas Karlssons stumma prinskorvsben.

Han benämns sällan vid namn. Oftast räcker bara numret. 14. Han behövde bara en minut på sig. Sedan beslöt sig Fredrik Källberg för att "lufta vänstern" och smack - 0-1 i arslet! Ett passivt Unitedförsvar misslyckades med att ta tillvara på en andraboll och istället satte Freddan ett finger i ansiktet på hela Unitedetablissemanget, denna fina fotbollsfest på Vallen. Kunde det ha startat värre?


För bra för division 2.

Då var det bara dags att starta anstormningen. De följande 20 minuterna innebär massivt bollinnehav för oss. Rotan drar sig medvetet tillbaka, anförda av en gormande Niklas Karlsson som hela tiden tycktes vilja sjunka längre och längre ner i banan. Vi tar oss till en del farligheter och 180 hörnor, men Rotebros backlinje gjorde antagligen seriens 10 värsta brytningar bara under matchens första 20 minuter.

Överlag är vi alldeles för stillastående. Vi vet att vår offensiv besitter en stor dos individuell skicklighet, men alltför ofta känns det som att vi litar på individens kraft. "Han klarar säkert att göra tre gubbar. När han gjort det - då kanske jag kan ta en löpning för att få bollen". Ibland lyckas det, publikfavoriten Hailab gör några helt fantastiska nummer längs sidlinjen i förtsa halvlek. Även Omar skickar upp backarna på läktaren i omgångar. Men det är också mycket stillastående spelare, och mycket onödiga bolltapp. Den spelare som tar överlägset flest löpningar i djup- och sidled är faktiskt den till taktiken "statiske" Vedad, som gör ett riktigt stort jobb matchen igenom.

Sen får vi lite rörelse. Då smäller det. I en spegelvänd kopia av 1-0 mot Skiljebo hittar Hezha Christian med en passning i djupet mellan mittback och ytterback. Christian hinner före målvakten och chippar in bollen till 1-1. Lättnad. Poängkungen Antonio levererar återigen och visar att det finns ett liv för nummer 14 även efter legendariske Källberg.



Vi fortsätter att äga bollen större delen av halvleken. Rotebro sticker dock upp, men skapar dock inga direkta målchanser.

Mitt i andra halvleken får Lilla DN bollen rätt i ansiktet. Biyan i Rotebro viftar på hands. Möts direkt av Unitedprotester. "Men det lät som en hands", var Biyans svar. Hur låter en hands?

Snacket i paus:

1. Attackerar vi längs kanterna? Inte överdrivet mycket.

2. Är vi ordentliga i omställningsspelet? Absolut inte tillräckligt.

3. Håller vi uppe passningstempot? Nej, vi står för mycket stilla och låter var och en dribbla på egen hand.

4. Tar vi avslut? Nej, vi blir blockade av mittbacksafrikanernas mördartacklingar.

Det fanns alltså en hel del vi kunde uteckla. Ändå kände vi att vi förde matchen och kommit tillbaka starkt efter det tidiga underläget, så vi gick ut till andra halvleken med goda förhoppningar om seger.

Andra halvlek startar med ett positivt spelande Sollentuna United, där vi framförallt genom vänsterkanten med Hailab, Omar samt en överlappande Anton kombinerar fint och skapar lägen. Vi spelar ett snabbare kortpassningsspel och är klart mer effektiva i vår offensiv. Vedad är riktigt het på topp och prickar först stolpen efter en fantastisk nick och sedan bjuder han på en strålande nedtagning följd av ett snabbt skott precis utanför då Mbye i Rotans försvar valt att klacka (!) ett inlägg 10 meter rakt upp i luften.

Men. Trots att det är vi som för spelet hade det lika gärna ha kunnat ringa åt andra hållet istället. Hedman får ett superläge då Anton halkar, men Säll gör en viktig parad på närskottet. Den annars ganska osynlige Kalle Ramsell söker bortre krysset utan framgång och Lukas Strömberg forsar gång på gång fram som ett tåg på högersidan utan att nå hela vägen. De är luriga Rotebro. Det finns flera lag i serien som jag anser är bättre, jämnare och har vassare spelare. Men det är inte många lag som är smartare. Rotans offensiv är ett hopkok av avancerade fotbollshjärnor och anförda av den kloke farbror (Tar ett Simon Bank uttryck där...) Hedman blir det alltid farligt när Rotans offensivcirkus sätter fart. Stort jobb av framförallt våra ytterbackar stoppar dock det mesta, eloge till dem.

Istället kommer äntligen 2-1! Efter förarbete av Hailab får Omar ett mumsigt läge på motrull mitt i straffområdet. Han avslutar precis som John Hartson skulle gjort:

Hårt.

Halvhögt.

I mål.

Bara minuter senare avgörs i princip matchen. Anton står för en fin offensiv raid där han på sedvanligt vis tråcklar sig in i motståndarnas straffområde, där Rotans sheriff bestämmer sig för att ta lagen i egna händer. En spark i maghöjd sänker den lilla datanörden, med en av årets solklaraste straffar som följd. Att han inte blev utvisad? Jag tror att Paul gjorde klart den diskussionen med domaren igår...

Straffen hugger Vedad framför en sugen undertecknad. Danne vet att Vedad bara kan skjuta till höger, därför bytte Vedad hörn. Danne också. Två skarpa hjärnor det där. Oturligt nog för Danne hade Vedad bättre krut i dojan än Andreas Dahl, och trots att han gick åt rätt håll kunde Danne inte göra mer än att snudda bollen. 3-1, väldigt välförtjänt mål för Vedad.



Sedan så sparkades det ner folk lite på tyck. Afrim klöv redan i första halvlek Karlssons fot i två. Jag gjorde processen kort med en fintande Hedman. Jeppe markerade sin närvaro med en hockeytackling på Leal. Rotebro svarade upp främst genom afrikantacklarna på mittbacken, men även genom de svennearier som kan tackla som afrikaner, bröderna Strömberg. Det mesta skedde dock i god ton, och hade Omar gjort allvar i sina hot mot Sebban i första tror jag nog att han hade fått mest ont själv...

Rent dramaturgiskt avslutades matchen perfekt. Jag och Anton lät Karlsson ha bollen lite för mycket ute på högerkanten, vilket ledde till att han löjligt enkelt fick trampa förbi. En passning snett inåt bakåt och vips hade Källberg rört bollen för andra gången i matchen. Bollen som en missil intill stolpen. 2-3 med 10 kvar och kontakt. Vid detta skede var inramningen fantastisk. De två lägren på läktarna försökte överrösta varandra och skapade tidvid en mäktig ljudkuliss, som var helt grym att spela i.

Avslutningen som sig bör kaotisk. Afrim ut med kramp. Jag ner som mittback. Wilow in på mitten. Vi spelade en sorts defensiv totalfotboll där alla var överallt och ingenstans. På andra sidan banan hade vi jättechanser att avgöra men var det inte någon back som stoppade oss var det Danne med någon galen benparad. När Folkesson räddade Karlssons nick på mållinjen var fajten över för den här gången.

Det är så himla skönt att vinna en sån här match. Och viktigt. Istället för att hamna i ett ingemansland i mitten är vi nu hack i häl på Rotan, och håller avståndet till Frej. Viktigt för moralen att få vinna, framförallt vinna en sådan match som denna.

Diverse kommittéer utsåg Anton och Omar till matchens spelare i vårt lag. Båda två var bra. Jag skulle dock även vilja hylla Vedad, som ibland bar vår offensiv på sina axlar och sysselsatte hela Rotans backlinje. Hailab, som hela tiden hotade från mitten. Filip, som osynliggjorde den på förhande så haussade Kalle Ramsell. Och Folkesson, som kom in och gav laget välbehövlig energi när han bytte av Hezha i andra halvlek.

Till sist:


- Karlsson är den gnälligaste spelaren i serien. I den aspekten till och med värre än Frejs åtta!

- Tur för oss att Freddan inte hade bollen oftare. Vem höll Gutte på förresten?

- Den i Rotebro så hatade Filip Terland är inne och smörar på Rotanbloggen. Svagt.


Tack för en god match allihopa!

10 långsamma dagar har passerat sedan övertidsdebaclet mot Frej. 10 dagar där vi kunnat bryta ihop, resa oss, ladda om och hetsa upp oss för vad som komma skall. Derbyt med riktigt stort D är i skrivande stund bara några timmar bort, och jag kan själv inte komma ihåg att jag någonsin sett fram emot en match som jag gör just nu.


Intresset är stort, både från spelare, fans och media. Bloggarna har pumpat upp stämningen (Även fast jag vidhåller att Rotanbloggens inför matchen-hets är ljusår lamare än i våras) och båda läger är beredda att offra allt. Seger för oss innebär att vi slår Rotan för andra gången, får kontakt med toppen igen, samt kliver tillbaka in på det vinnarspår vi behöver hålla resten av hösten. En seger för Rotebro skapar ett för oss väldigt jobbigt sjupoängsförsprång, vilket vi i sånt fall kommer att få slita väldigt för att kunna ta in under hösten.

Läget i laget: Stoneface har tyvärr tagit en timeout resten av säsongen för att kunna börja planera vårens studentskivor, leka arga leken extra mycket samt träna upp sig i golf (Där han fortfarande är skyldig mig pengar förövrigt!). Badji har ont i knät och missar matchen. Tompa T-Röd är ännu inte riktigt ikapp träningsmässigt efter sin hjärnskakning och kommer förhoppningsvis istället att ta plats som ledare för Sollentuna Uniteds Ultras (Om så blir fallet kan ju Rotans dito lägga ner alla planer på slagsmål. Ni har ingen chans).

Startelvan är släppt, men vi håller tyst om den ett tag till. Klart är i alla fall att Axel lyfts upp på topp för att kampa med Rotans mittbackar, Omar attackerar utifrån en ytterbacksposition och Vedad ska styra spelet utfrån en defensiv regista-position. Resten får ni lista ut själva.

Truppen:

1. Alexander Säll
30. Filip Briland

2. Filip Terland
3. Axel Sjöberg
20. Anton Wiklundh
23. Niclas Wilow
25. Simon Afrim

5. Mattias Folkesson
6. Hezha Agai
7. Safir Ismail
8. Jens Åberg
12. Hailab Habtom
14. Christian Antonio
22. Jesper Limpar
27. Eyüp Ayhan

9. David Gustafsson
83. Omar Eddahri
99. Vedad Kestendzic

Tidigare väderleksrapporter talade om regn, medans dagens prognoser säger växlande molnighet och uppehåll, det finns alltså all förutsättningar för att detta ska bli den fotbollsfest som vi hoppas.

Game on!

Undertecknad blev nyligen uppringd från anonymt nummer. Mannen i den andra änden av tråden ville inte uppge sitt namn med hintade om att El Clasico kan störas av oväntade omständigheter.

- Hallå, de e Jens

- A de e Bayor!

- Va?

- Hur svarar Emmanuel Adebayor i telefon "hehe"

- Vem är det här?

- Det e mannen som kommer att stjäla El Clasico?

- Vad menar du?

- Jag menar att Jimmy Jump e barn jämfört med mig.

- Vad kommer du att göra?

- Det får ni väl se, men jag säger som så, Hedman får passa sig, likaså Piqué Wiklund. Det kan bli en streak.

- Gör inget dumt bara.

- Jag kommer BARA att göra dumma grejer!

- Men varför vill du göra så här?

- Sån e jag!

Denna bild bifogades snabbt efter samtalet som MMS, vem är denne fantom?

VIKTIGT! Läs detta innan ni (på egen risk) beger er till El Clasico. Vi vill ju inte att någon ska bli skadad.


I vanliga fall när det vankas högriskmatcher är ett av de största problemen att åskådarna bombarderar spelarna med diverse föremål. Inför El Clasico skulle jag vilja varna för det omvända. Rotebros nummer 14 (lyssnar ibland även till sitt födelsenamn Fredrik Källberg) har för vana att själv ständigt vara beväpnad med en ölflaska. Hans oberäkneliga personlighet gör att han lika gärna skulle kunna hiva upp en flaska på läktaren i glädje som av ilska.

Ser du Bashar på läktaren - sätt dig en bit därifrån! Det är antagligen honom som Freddan kommer att sikta på.

Hezhas vill gärna ha bollen mycket och hela tiden. Får han inte det, då kan det bli mycket smutsigt. Vill härmed varna alla som kan tänkas befinna på och kring mittfältet på tisdag. När det brinner till, brinner det ordentligt. Skulle vilja likna det med Folkessons "Nu skäller han bara på mig igen!"-utbrott med ytterligare 100% temperament.

Vill fästa en STOR varningsflagga kring båda bröderna Strömberg i Rotebro. Här talar vi om två totala galningar, som med glädje skulle språngnicka in i en tegelmur om det kunde hjälpa laget till vinst. Ironiskt nog är båda två, framförallt Sebastian, gjorda av glas och skadar oftare sig själv än motståndaren. Så den största varningen kanske är till er själva, Strömbergare: Chilla! Eller så kommer ni bara göra illa er själva igen...

För alla er med svagt hjärta som tänker gå på matchen, se upp för nr. 14:s efterträdare i Sollentuna United. Den nya nr. 14 (Vi kan kalla honom Terror-Tommy) brukar nämligen vara obsceniteten själv när han gör mål. Gör denne spelare mål - titta bort! Han kan göra något riktigt grovt.



Känner du dig sugen på ett inifrånperspektiv på matchen?

Bestämmer du dig för att matchen inifrån Rotebros mål?

Vill du ha mycket bollkontakt?

Då ska du placera dig till höger bakom Katten i buren. Den välfriserade gentlemannen med Hammarbysympatier kan nämligen inte slänga sig åt det hållet. Att bara kunna slänga sig åt ett håll brukar vanligtvis förknippas med tjocka 7-mannamålisar som tvingas spela av sina föräldrar, helt sjukt att Danne fortfarande kan komma undan med det på denna nivå!

Ser du Rotebros tränare Christer Johansson närma sig på läktaren? Fly! Han skyr inga medel för att försöka värva dig för att få lite extra hjälp att riva baracker, skotta snö och stå i cafeterior. Enbent, rullstolsburen, alkoholist - all the same. Rotan vill ha all hjälp de kan få!

Vanligtvis håller sig spelarna på planen. Var ändå alltid på den säkra sidan! Annars kan det gå som det gjorde för några stackare vid Uniteds senaste bortamatch då Belgien Svart beslöt sig för att fortsätta spela på läktaren och skadade 40 åskådare...





Imorgon smäller det!

Fåglar har viskat i mina öron de senaste dagarna att Uniteds Tifo-grupp förbereder ett massivt inferno av bengaliska eldar inför El Clasico. Stort! Våra ultras verkar återigen leverera (Minns när det nästan på egen hand sjöng oss till seger i returmatchen mot GUSK inför sommaruppehållet. Kvalité!).

Frågan är dock? Bengaliska eldar är väl enligt SvFF:s lama stadgar lika förbjudet som att dra med en Bengalisk tiger in på matchen? Vad blir påföljden? Skulle ju lämna bitter eftersmak om man stod där med 50 000 i böter efter matchen...

Minns att Rotans lama tifosi viftade med några oläsbara banderoller och tände några enstaka tomtebloss utanför Skinnaråsens stängsel vid derbyt i våras, så att pyrotekniken inte skulle kunna knytas direkt till klubben. Eftersom vi själva ståtar med en arena där man faktiskt kan särskilja VIP-loungen från handikapparkeringen skulle dock samma taktik inte vara lika effektiv på Vallen. För att bengalerna ska ge effekt bör de ju helst tändas på läktarna...frågan är dock vad som blir konsekvenserna om så blir fallet?

Har vi några regelkunniga människor där ute? Katten?

Dagarna innan El Clasico kastas det i sann derbyanda en hel del skit.

Helt rätt!

Men i broderskapens och jämlikhetens tecken vill jag här istället vända på steken. Rotebro är inte bara pest. Jag vill istället framhålla de saker med Rotebro, som vi i Sollentuna United gillar allra mest. (Det rimmet, hörni...)


1. Samhälleligt ansvar

Rotebro IS tog verkligen samhälleligt ansvar när de erbjöd de petade Unitedspelarna Katten, Karlsson och Fjorton regelbunden sysselsättning. För vem hur det hade slutat om Danne hade tillbringat all sin tid med Bajen, Freddan med Dubliner och Karlsson med tjejen?

2. Daglig förströelse Rotanbloggen

Rotebro driver en av Sveriges mer läsvärda bloggar. Självuppfylld och pompös? Visst. Men samtidigt med många värderingar som delas av de vita i Sollentuna, där skämt om Bashars frisyr och Karlssons lamhet har en central plats. Kanske inte Pulitzer-klass, men helt klart användbar som daglig förströelse. Åberg skanar dock Åsén. Han är roligare än Unge Förutsägbare.

3. Fin gräsplan

Under en vårsäsong då Sollentunavallen låg i vinterdvala, Strömsberg visade prov på hur en fotbollsplan kan se ut i sin absolut värsta form och Skiljebos Hamre IP hade bunkrar strategiskt belägna över hela planen bjöd Rotebro på vårens absolut finaste matta. Det första Clasicot utspelades på en perfekt plan, vilket vi är Rotebro väldigt tacksamma för. Det gjorde det så mycket enklare att spela ut dem.

4. Fula tröjor

Lyckas få våra egna hemtryckta modeller att se extremt proffsiga ut. Vad är det egentligen för märke? Det där som Kennet Andersson hade på sina gula skor när han missade den där straffen väl?

5. Bashar

Vi må ha många chilibabbar i vårt lag - en samling enastående karaktärer.

Men.

Det finns ingen som Bashar. Alla blattars moder. Mannen som äger fler fotbollströjor än Niklas Karlsson brutna amatörskontrakt. Mannen som fastnar i militärtjänst varje semester och aldrig kommer hem. Mannen som har gjort modern tids hiskeligaste försök att efterskapa Roberto Baggios hästsvans. Kom tillbaka Bashar, vi saknar dig.

6. Hawaiifotboll

Det är aldrig tråkigt att bevittna en Rotan-match. I ena stunden får man se en Katt som svettas i målet, i andra en Ung Tung forward snurra i andra änden. Det existerar ingen mitt och struktur i spelet (Kanske tur/medvetet val då mittfältet består av sidledsrullande vattenbärare) vilket är extremt roligt för åskådarna. Härligt!

7. Svaga nerver

Storstjärna nr 1 kommer inte till ett enda vettigt avslut. Storstjärna nr 2 passar målvakten på en straff och viker ner sig skadad efter 20. Rotebro består inte av de stora matchernas spelare.

8. Intressant Entourage

Rotebro IS är en anrik förening med ett minst sagt varierande entourage av spelare som passerat genom åren. Ta själva en titt på Rotanbloggen och förundras över de svunna legender som sägs ha "Beställt in 100 meter öl" eller "Tillverkat armband av p*nis". Vilket gäng!

9. Härlig tränare

Tränare har en tendens att vara överdrivet reserverade och spara på känslor och egna tankar. När de båda tränarna av speaker Mårtensson inför vårens derby ombads tippa matchen svarade vår egen Paul Lindholm avvikande att han inte brukar tippa matcher. Rotans Christer Johansson: "Tja...6-0 till oss". Det gick inte in, men det var ett avundsvärt försök.

10.  Seriens bästa speaker

Marcus Mårtensson hade en guldkantad väg framför sig i livet. Han hade blivit modellcastad på stan, genomfört ett par lyckade plåtningar och pengarna tickade in. Sen ville Acne att han skulle visa mer buske än vad han tyckte var OK. Han tackade nej. Gick ner sig. Sökte sig själv. Implanterade indiskt kvinnohår i luggen. Försökte se ut som Jesus. Sökte jobb i Rudbecks cafeteria. Sakta men säkert börjar han nu finna sig själv igen. Som speaker har teaterapan Storkas få övermän i denna serie. Möjligen Henrik Strömblad.


6 dagar kvar!

Kanske inte derbyfeber än men vi gör vårt bästa för att arbeta upp temperaturen inför nästa veckas drabbning. Idag är en härlig United-dag då det visar sig att det finns exakt hur mycket som helst man kan göra i Unitedväg. Ledig idag men gick ändå upp med tuppen för att börja arbeta på högen av saker, som dock aldrig blir mindre.

IK Frej-Sollentuna United 3-1

0-1  40' Vedad (Omar)
1-1 67'
2-1 86'
3-1 90'

Fy för att förlora

Helgen har inte varit kul. Trots besök på ett fantastiskt fint bröllop och en riktigt bra "Inception" på bio har det inte känts bra. Tredje raka matchen utan seger. Nu blev det inte ens poäng. Torsk 1-3 mot Frej skickar iväg dem 7 poäng före oss i tabellen. Även Rotebro, med sin hajpade formtopp, ligger nu 4 poäng före efter 5-1 mot IFK Sundsvall. Ska vi ha någon chans att hänga på i toppen nu måste i stort sett resten av matcherna vinnas, det finns inget annat.

Vi tar ledningen för tredje matchen i rad utan att kunna knyta ihop säcken och vinna. Det är för dåligt! Så många lägen till mål vi hade mot Frej utan att göra någonting åt dem får man normalt inte i en toppmatch. Det håller inte att dribbla HELA vägen till mållinjen. Ta avslut. Avslut. Avslut.

Inledningen på andra halvlek var inte lika dålig som de tidigare två matcherna. Istället kändes matchen jämn, med övervikt i målchanser för oss. Därför är det så otroligt tungt när Frej sticker upp och utnyttjar försvagningen av vår försvarslinje vid defensva hörnor som uppstått när Vedad tre minuter tidigare byts ut. Ett för mig märkligt byte då Vedad:

1. Gjort vårt mål
2. Är vår starkaste bollhållare då vi paus pratat om att försöka få bollinnehav på offensiv planhalva
3. Är vår kanske bästa huvudspelare och enormt nyttig på fasta situationer i båda riktningar

Nu blev vår 4 man starka försvarslinje bara tre och Frej skickade bollen över oss till den bortre ytan där den skäggigare av Wiklundh-bröderna satte 1-1 med en stilig nick i taket.

Som Frej helt korrekt analyserade på sin hemsida hotade vi dem klart mer i denna matchen än i vårens möte. Den individuella skickligheten hos spelare som Omar, Hezha och Hailab skapade många lägen i det böljande spel som tidvis präglade andra halvleken. Vi måste bara bli skarpare i avslutslägena. Såg just en Youtube-compilation på Christian Vieri - där snackar vi mentalitet för mål.

Avgörandet av matchen är så tungt. Så fjantigt. Så fel. Kontring Frej, tar sig förbi på vår vänsterkant. Bollen spelas in snett inåt bakåt. Jag kommer älgande i full karriär hemåt och vill bara hindra bollen från att passera mig. Slänger mig, hinner inte riktigt fram för att toucha ut bollen till hörna. Får bara en liten touch, snett mot vårt mål. Där står det självklart en ful guling helt sopren. Självklart ingen offside (Det tror jag däremot att det var på 3-1 målet, men det är bara en formalitet) då bollen kommer från en försvarande spelare. Han vänder om, klipper till. Säll bra ute och touchar bollen, men den rinner med knapp styrfart in över mållinjen. Ridå.

Frejs gubbar (Det känns som att de är 5 år äldre i genomsnitt än alla andra lag i serien :/) gör det ändå bra, måste det sägas. De saknar sin kanske bästa spelare, Jurell, och spelar ändå fotboll på en annan nivå än de flesta lagen i denna serie. All heder till Hudiksvalls gedigna långbollande och Rotebros offensiva enmansshow (Jag pratar självklart om #14, INTE om #13!), Frej är ett par klasser bättre än de andra toppkonkurrenterna. De har bollsäkra spelare, bra grundspel och en jävla offervilja. Man känner verkligen att man spelar en toppmatch mot dem, tyvärr hade vi behövt vinna den här för att själva kunna kalla oss för ett topplag för tillfället.

Istället ligger vi nu på en anonym tredjeplats. Lika långt upp som ner. Tur då att nästa match är totalt omöjlig att inte komma taggad till tänderna för. Rotebro gör succé och hela vår underdogälskande kommun jublar. Sedan 0-4 mot oss i maj har man 6 segrar, 2 oavgjorda och inte en enda förlust (Värt att notera är dock att man fortfarande inte slagit ett enda lag på topp 5).

Vad som ändå känns lovande är att jag vet att vi kommer att skapa målchanser och vara farliga offensivt. Frej, med seriens överlägset bästa försvarsspel, hade ingen chans att stoppa våra offensiva trollgubbar och bara oskärpa samt en viss naivitet hindrade fler klara målchanser och också mål. Kan vi vässa detta med ett cyniskt tänkande samt en överlag stark vilja att finna avslut kommer Katten i målet verkligen att få bekänna färg nästa tisdag.

Så det är bara att bryta ihop och komma igen. Ta sig an veckan med vetskapen att vi alltid är bättre än AIK och att Pepe Reina förmodligen sov sämre än någon av oss.

Rotebro är glada och segersäkra inför derbyt men jag säger som Ari Gold "Nobody’s happy in this town except for the losers. Look at me, I’m miserable, that’s why I’m rich.".

Rika storebror ska vinna i det långa loppet. Det ska ni få se den 24e.

1-3 igår, med ett avgörande som kändes som ett självmål i CL-finalen. Fy fan.

Tåget gått? Det ser tungt ut, nu måste vi vinna allt. Framförallt nästa match.

Mer om matchen och läget kommer imorn. Idag är det sorg.


Btw. Frejs nr 8 är en riktigt äcklig spelare. Usch vilken filmare och allmänt vidrig personlighet på planen.

(Alla bilderna är från Sollentuna-Skiljebo på Vallen 2008)

Sollentuna United - Skiljebo SK 2-2 (1-0)

1-0 32' Christian (Hezha)
1-1 53'
1-2 56'
2-2 75' Omar (Hailab)

Publik: 104


1. Säll

2. Filip - 3. Axel - 25. Afrim - 20. Anton

8. Jens

5. Folkesson (12. Hailab, '70) - 6. Hezha - 14. Christian

99. Vedad (21. Tomas, '76) - 10. Badji (83. Omar, '59)

Obesegrade - men utan segrar

2-2 hemma mot Skiljebo var andra raka krysset efter sommaruppehållet. Det får inte bli för många. Då blir vi som Liverpool. Rafa Benitez blev med jämna mellanrum anklagad för att han hellre spelade två oavgjorda snarare än att vinna en och förlora en. Visst, det är jäkligt skönt att inte förlora, men oavgjorda ger inte speciellt mycket poäng. Premiärpoängen uppe i Hudiksvall får vi vara nöjda med, men om vi vill vara med i toppen hösten ut, behöver vi plocka tre poäng hemma mot Skiljebo.

Med det säger jag inte att Skiljebo är dåliga. Tvärtom, de är klart bättre än vad deras tabellposition visar och kommer säkerligen att plocka ett par placeringar under hösten. Däremot är det svagt av oss att inte utnyttja den spetskompetens och det spelövertag vi har i den första halvleken och avgöra redan där.

Antonio på väg att döda poängligan?

Matchen startar helt okej från vår sida. Vi tar kommandot mot ett lågt spelande Skiljebo, som verkade prioritera att inte släppa till någon som helst yta bakom sin backlinje. De satsade istället på omställningar via nr. 10 (för övrigt en av seriens bästa spelare), när vi tappat boll och de kunde ställa om.

Första halvtimmen innebär ett par halvchanser för oss, där skott antingen täcks eller hamnar bredvid målramen, samt ett bra läge där Vedad efter ett fint anfall vänder på en femöring och siktar mot favorithörnet, men bollen går utanför. Skiljebos bästa läge är en omställning där nr. 10 får skjuta ur snäv vinkel från vänster, men Säll klarar utan problem.

Vi tar ledningen i minut 32. Ett uppspel i mitten när Hezha, som vänder om och i precis rätt ögonblick spelar ut till en djupledslöpande Christian Antonio till vänster. Fri med målvakten sätter jätteterroristen Antonio 1-0 med en iskall chip. Målet innebär att Christian rycker i täten av poängligan från den numera defensivt isolerade Åberg på andra plats och utanförskjutande Kestendzic på tredje plats. Imponerande av Christian.

Sen så fick de några frisparkar...

Efter den minst sagt svaga starten av andra halvlek förra veckan skulle det nu bli bättring. Jaha, vad händer? Vi startar dåligt igen. Eller, vi blir lite paffa känns det som. Anton inleder halvleken med att avlossa ett jäteskott centimeter utanför Skiljebos stolpe. Så nära att punktera matchen där.

Istället så blir det VM i många frisparkar på kort tid. Varenda vunnen nickduell var ojuste. Varenda tackling var sen. Varenda hands på en vit spelare var avsiktlig. Under de första 10 minuterna av andra halvlek tilldelas Skiljebo 5 frisparkar precis utanför vårt straffområde. Deras kapten besitter en fin högerfot, så det blev hela tiden farligt.

Första målet kommer efter en pet-frispark som blockas av muren. Studsar ut och in igen. Precis på fötterna på tian, som vänder och skjuter 1-1 från bara någon meter.

Andra frisparken var den som kändes tyngst. Vi är i anfall, få en rätt rejäl tackling, domarn väljer att fria. Atlantångaren på Skiljebos vänsterback rycker framåt - tar med sig bollen med handen! Ögonbindel på från domarn. Bollen in mot straffområdet där Afrim satsar hårt, men tar bollen. Blir ändå avblåst för farligt spel. Jag köper den bedömningen, men det kändes lite orättvis med tanke på vad som skett precis innan. Gult för Afrim och på den efterföljande frisparken tvingas en skymd/lite dåligt placerad Säll släppa in kaptenens skott i sitt eget hörn. Detta bara tre minuter efter den första smällen!

Vi skulle behövt en bred JG i muren

Stark comeback

Direkt efter målet slänger tränarna in vårt ena sommarnyförvärv, Omar, för att spetsa till offensiven ytterligare. Det hjälper. Omar lyckas hota flera gånger med sin teknik och individuella skicklighet. Men framför allt ser det andra nyförvärvet, Hezha, till att ta tag i det offensiva mittfältet ytterligare genom att mer aktivt söka boll och ta initiativ. Direkt efter Skiljebos ledningsmål har vi flera bra chanser till kvittering, där Hezha dragit igång anfallen.

Kvitteringen låter sig dröjas till den 75e minuten då Hailab, som nyligen kommit in, tar hand om bollen efter kort hörna. En skottfint skickar den mötande backen upp på läktarn, varpå Hailab tar sig hela vägen ner till kortlinjen, i höjd med målområdet. Bollen skickas helt korrekt snett bakåt där Omar pardonlöst smashar in bollen mellan det virrvarr av Skiljeboben som desperat försöker att freda sitt mål. 2-2, Omars makalösa målform i Unitedtöjan tycks sitta i sedan den senaste sejouren!

Sista kvarten är en forcering av oss, men Skiljebo försvarar sig bra och har hyfsad kontroll över händelserna. De har också några småfarliga omställningar, men inget som bli riktigt farligt.




Två väldigt, väldigt viktiga matcher väntar

Nu väntar de två viktigaste matcherna på hela säsongen. Nästa vecka åker vi till seriens tråkigaste arena (där man av någon anledning ofta gör snygga mål), Vikingavallen, för att möta Frej. Frej, som efter sina 7-0 mot Sundsvall skaffade sig både en anständig målskillnad och 4 poängs försprång gentemot oss, är nog sugna på revansch efter United-segern med 1-0 på Vallen. Det kommer de att få slita för.

Sedan också den allra största matchen, mot Rotan på Vallen. Rotebro, som efter utskåpningen i det första derbyt, på ett makalöst sätt rest sig och varit hela serien formstarkaste lag. Något det verkligen är dags att sätta stopp för nu!


I övrigt var lördagens...

Snedaste: Filip Terlands fotbollsskor. Sökte alltid efter resultat-Danne vid löparbanornas ytterspår.

Rödhårigaste: Domarn (Strax före Sälls skägg)

Eduardo: Undertecknad, som såg sitt fotbollsliv passera revy när Skiljebos jätteidiot med nummer 8 försökte knäcka benet rätt av på stopptid.

Tyngsta: Skiljebos vänsterkant, där besättningen lirade i Tompa T-Röds viktklass

Kärleksaffär: Afrim <3 domaren = sant


#8

Höstens första hemmamatch. Vallen har fått ta en del stryk under regnandet under veckan men de senaste två dagarnas sol har torkat till planen som ser väldigt inbjudande ut inför hösthemmapremiären.

För motståndet står Skiljebo, som i vårens möte besegrades med 3-1 på bortaplan i en stabil insats. Skiljebo, som under förra säsongens höst tog fler poäng än självaste Dalkurd, inledde också årets höst övertygande genom att bortakrossa Köping med 5-0, för att sedan oväntat tappa poäng hemma mot Sundsvall, 1-1. Det är ändå ett starkt lag, bättre än vad tabellen visar, som vi ska ha den största respekt för.

Läget i United? Vår stora trupp har blivit ännu större i och med Omar och Hezhas ankomst. En hård konkurrenssituation, men väldigt inspirerande. Vi vet att vi har en trupp för tabelltoppen, nu gäller det att visa det på planen också.

Morgondagens startelva skiljer sig på några punkter jämfört med matchen mot Hudik. Filip är tillbaka på högerbacksplatsen, Hezha kommer in på mitten och Badji ackompanjerar Vedad på topp. Laget ser således ut som följer:

Säll

Filip - Axel - Afrim - Anton

Jens

Folkesson - Hezha - Antonio

Vedad - Badji

Bänken:

Kenne (!)
Jeppe
Tomas
Demba
Hailab
Eyüp
Omar


Matchen startar 14.00 på Vallen

B-laget lyckades kriga till sig en seger tidigare ikväll mot Väsby Uniteds juniorer. Slutsiffrorna skrevs till 16-0 i en match som länge stod och vägde men avgjordes definitivt när Filip "rikast i laget" Terland distinkt satte dit 9-0 i mitten av andra halvlek efter ett fint anfall. Sportchef Börjesson var även han lyckosam i sitt inhopp och satte kyligt 14-0 i öppen kasse efter frispelning av Badji.

I övrigt gjorde Badji 5 och Demba 5 plus ett par till målskyttar. Brille var stabil i målet och mittbacken Stoneface gick av skadad i första halvlek.

I och med segern har Sollentuna skapat sig en bra målskillnad och ett visst mentalt övertag inför returmötet på Vilundavallen nästa vecka!

Norrland för sista gången

Dags för Norrland igen. För sista gången den här säsongen begav vi oss ut på tur bortanför Uppsala och äntrade det karga landskap som av alla utom Gabbe räknas som Norrland.






Bussen rullade iväg hyfsat i tid (Vedad försenad pga av civilsnut som hotade med rättegång men som det rutinerade proffs han är nekade han vant till anklagelserna som innefattade bland annat fortkörning, människohandel och snatteri) från Vallen med 18 spelsugna Unitedspelare. Till allas glädje hade Stoneface två träningar efter hans extra långa semester kvalificerat honom till matchtruppen och han underhöll glatt hela laget med sitt härliga humör och roliga vitsar.

- Folke, jag tror du gör mål idag.
- Aaa, det känns så, hihi!

/Christian Antonio & Mattias Folkesson vid lunchen


Jätteidioter i bussen

Under en säsong blir det ett flertal mil i bussar till diverse bortamatcher. Under dessa resor kommer man nära varandra, vare sig man vill eller inte. Vad gör egentligen 20 jätteidioter i en buss?

- Bleka Säll var sugen på att köra igång med en sprutdrog som skulle få huden som Gud glömde att bli åtminstone det minsta brun.

- Axel var sur över att behöva åka bort en fin dag som denna då han på hemmaplan hade chansen att tjäna 8 000 kr för att vattna familjens rabatter.

- Stoneface började gråta då han tänkte på chansen han missade på Goodison Park mot Everton. Nu satt han istället som mittbacksreserv i en trött buss.

- Eyüp mökade så att busschauffören var ute och svajade i vägrenen och nästan körde över bärplockarna som flankerade motorvägspåfarten vid Ångersjöns camping.

- Snake hade alltid rätt.

- Demba pratade i mobilen konstant i över 3 timmar. Sedan förklarade han att han älskar Norrland för att han har en flickvän från Sundsvall (+ 4 äkta fruar i Gambia).

- Badji hånade Afrim med ett taktfast "Hallonbergen KAN inte vinna!!!", efter en enligt uppgift väldigt tung prestigeförlust ute i betongen under lördagen.

- Vedad satte upp riktlinjerna för ett par tunga vapentransporter som skulle anlända till Sverige under den kommande veckan.

- Sommarglade Folke blev besviken då ingen hade med sig en kortlek. Sedan vände han kepsen bakochfram och var glad ändå.

- Burköl (Som enligt egen utsago hellre vill kallas för Starköl!) drog ett par anekdoter om "Bulten" Olsson och "Stickan" Svensson, som tydligen var Helenelund bandys stjärnor på 60-talet.

- Limpan erkände sin stora rädsla över att ryka först av alla i Mästarnas mästare.

Det small - redan på uppvärmningen

Den legendariske NHL-fightern Tie Domi startade en gång ett jätteslagsmål genom att skjuta en puck på motståndarmålvakten under uppvärmningen. Då small det direkt. Det small även under vår uppvärmning uppe i Hudik, men på ett helt annat sätt.

Simon Afrim, Mr Flick-flack som själv anser sig aspirera på titeln "Världens mest tekniske försvarsspelare", fick smaka på Kestendzics dobbar. Vanligtvis när man får smaka dobb ligger man och vrider sig i gräset med fula märken där dobbarna träffat. Vedad använde sina dobbar på ett betydligt mer sofistikerat sätt (Jag menar inte att han skruvat loss en av sina egna dobbar för att sedan lönnmörda Simon när han stretchade, vilket han för övrigt också skulle vara fullt kapabel till). Nej, under spelet på uppvärmningen bjöd Vedad Simon på den typen av förnedring som är allra, allra värst för en fotbollsspelare.

Afrim är på väg in i press på Vedad, i full fart. Vår stabile centertank, vars egentliga funktion i laget mest består i att ha en statisk roll och vinna lite nickdueller, smeker då bollen med sulan rakt emellan Afrims vidöppna ben. Afrim fortsätter pressen i ett par meter till, innan han inser vad han just åkt på. Hans marknadsvärde på gatan sägs redan ha sjunkit till bottennivå, och Vedad sägs redan samlat ett gäng wannabe-brats från Vallentuna, redo att möta Afrims förortskrigare i en streetmatch. "Va ska dom göra när deras bästa spelare blir hånad av en busschaufför", var Vedads blygsamma kommentar i bussen hem.

Folkesson nickar - i'mål!

Ovanstående rubrik syftar på Arne Hegerfors spruckna vrål vid Martin Dahlins första nicmål mot Ryssland i VM '94 (Ni som såg krönikan som barnprogram när ni var små vet vad jag pratar om). Vårt 1-0-mål idag hade definitivt platsat bland Dahlins fullträffar 94.

Det är Wilow som driver upp anfallet med ett bra avancemang och fin passning ut till Christian på högerkanten. Christian millimeterskjuter sedan ett inlägg rätt i pannan på en anstörtande Folkesson, som tajmat sin löpning perfekt. Bollen hur snyggt som helst upp i bortre krysset. Sollentuna Uniteds snyggaste mål hittills den här säsongen?

MålFarliga Folke!

Fram till målet har vi spelat riktigt bra fotboll. Afrim nickar i stolpens utsida och Folkesson är strax efter sitt mål framme med en ny nick, denna gången på inlägg från Wilow. Antonio har lekstuga till höger på mittfältet och det känns överlag bra.

Som så ofta orkar vi inte hålla spelet lika bra under hela halvleken och Hudik äter sig in i matchen och skapar några bra farligheter, men 1-0 står sig till paus.


1-1 - ändå rätt okej, eller?

I andra halvlek är det Hudik som börjar bäst. Deras väldigt raka och långa (Förlåt mig, Hudiksvalls hemsida, men jag kan verkligen inte se att ni "gång på gång rullade upp Sollentunas backlinje") ger resultat och de lyckas pressa ner ett lite osynkat United i planen. Efter ett av många långa inkast kommer också kvitteringen då en forward vänder på en femöring och får iväg ett skott som tar i stolpen. På returen är en ful gul spelare först och sätter 1-1 i taket.

Resten av matchen håller ingen vidare kvalité. Vi har mest bollinnehav, men kommer bara till några halvchanser. Hudik skapar någon farligare chans, men inte heller de kommer till speciellt mycket. 1-1 får väl ses som ett ganska rättvist resultat till slut, även om det alltid är surt att tappa en ledning.

Poängen vi tar är trots allt den första poängen Sollentuna United någonsin tagit mot mardrömsmotståndaren Hudiksvall, som tagit tre raka segrar inför matchen idag. Vi möter seriens hittills starkaste hemmalag och får en poäng, vilket ändå får ses som helt okej. Vi fortsätter att följa Hudik åt poängmässigt i serien, och efter det väldigt intressanta toppmötet Rotebro-Frej på onsdag kan vi ha fyra lag inom två poäng i serien. Det borgar för en spännande höst!

Övriga notiser:

- Stor humor när en förbannad Vedad blir utbytt. Snälle Brille reser sig från sin plats på bänken för att ge Vedad en vattenflaska från lådan. Vedad märker inte ens att Brille rest sig utan sätter sig bara på den platsen som Brille lämnat så Brille får stå resten av matchen.

- Christian Antonio överlägset bästa Unitedspelare idag. Gjorde han något fel första halvlek?

- Tompa T-Röd gjorde Sthlm-Hudik på 2h.

- "Konditionsstarke" Matte Folkesson fick kramp. Igen.

- Jag känner besvikelse och upprördhet över vissa Rotebrospelare och i synnerhet Rotanbloggens användande av ordet "Härligt!", som de helt plötsligt verkar tro är deras grej. Copyright på uttrycket tillhör Anders Limpar och ingen annan. Bara för att undertecknad var schysst nog att hänga några dagar med fienden och då i god tro introducerade uttrycket för dem betyder inte att det kan användas hur som helst på Rotanbloggen. Att man dessutom försöker kommersialisera uttrycket genom att ta bort det stumma g:t och stava det "Härlit!", visar bara på hur lågt man sjunkit. Det finns ingenting som är härligt med Rotebro, kom ihåg det! Unge Kopierande, hitta dina egna uttryck istället för att försöka rida på framgångsvågen från de ord mycket visare män än du själv har yttrat.

Härligt United!