alltidUnited

Efter ett strålande Limparinitiativ kastade United lördagkvällens Märstaäventyr på Midgårdsvallen på soptippen och begav sig istället ut till FT:s hoods för att göra upp i Unitedmästerskapen i curling. Gamla mot unga. Etablerade mot rookies. Curlingbarn mot jättebabbar. Många beslöt sig för att spendera lördagen någon annanstans (Reynoso "förberedde sin födelsedagsfest", töntigaste jag hört), synd för dem. På plats fanns till slut 12 tappra curlare, this is their story...

http://www.youtube.com/watch?v=GpwbjhBC4BI (Alla som inte riktigt kan curling, titta här ;))



Vi anlände till Danderyd och Djursholms curlingklubb ganska tidigt. Länge såg det ut som undertecknads bil med konstapel Terland och Snake Enberg skulle bli enda curlare tillsammans med Säll, som kom direkt från Collage. Lindberg droppade in och till sist kom även fångtransporten, körd av ungrare Limpar, innehållande förstagångscurlare som Eyüp, Nebiyu och Richie. Gutte dök upp och så även Wilow och Freby. 12 man dök upp. Av 25+...svagt Sollentuna United!

Efter en (minst sagt) grundlig genomgång av en curlingräv som utan tvekan kunnat få ligga på Golden Hits genom att låtsas vara Björn Ranelid var det dags att köra igång. Det första vi fick göra var att inse att det krävs en del teknik bara att kunna ta sig fram på en curlingbana. Med en sträv och en hal sula tar det ett tag innan man får in snitsen. Freby imponerade på uppvärmingen, medan Eyüp mest hasade omkring och såg ut som en vilsen Super Mario-svamp.

Eyüp the toad

När sedan väl tävlandet skulle köra igång hade ödet delat in oss i fyra olika lag:


Snakes sopor:

Skipper: David Gustafsson
Sopare: Alexander Säll, Gutte Källberg



Ett på pappret starkt lag med multitalangen från Edsbergsskolans idrottsklasser, Snake, som anförare. Lägg till det rutin i form av Källberg senior samt en tvättäkta jättesopa i Säll så hade man på känn att det skulle bli fart på stenarna hos Snakes sopor.

Führer Freby:

Skipper: Christian Freby
Sopare: Anders Limpar, Nebiyu Tesema

Starkt ledarskap i form av en av curlinggenerationens überbortskämda själar, Freby med führer-frillan. Limpan avslöjade precis innan vi skulle börja att han visst hade spelat lite curling tidigare med Anette Norberg, vilket höjde hans status rejält. Nebiyu ett wild card, oprövad sedan tidigare.

World Class Wilows:

Skipper: Niclas Wilow
Sopare: Filip Terland, Eyüp Ayhan

'

Curling-Wilow anförde ett lag med miniturken Eyüp samt Danderydsbon FT. Enligt Filip spelar man curling på skolorna i Danderyd lika ofta som normala skolor spelar fotboll, vilket skvallrade om en del träning. Kändes väl ändå inte som ett seriöst hot, men goda förutsättningar att bli publikfavoriter.

Lag Lirp:

Skipper: Anton Lindberg
Sopare: Jens Åberg, Richie Joseph Nterigalegwa (Måste få det stavat på papper!) Enberg

Stabile Lindberg fick förtroendet som skipper framför orutinerade Richie (Som skulle pröva på sin andra sport på kort tid. Självlärde sig simning på rekordtid för någon vecka sedan i simhallen!) och oberäknelige Åberg (Som vid sin senast spelade curlingrunda drog på sig smeknamnet "Bambi").

Lottningen föll som så att World Class Wilows fick spela semifinal mot Führer Freby och Snakes sopor fick ta sig an Lag Lirp. Då undertecknad befann sig fullt fokuserad i den andra semifinalen kan ju rapporteringen bli aningen ojämn, men jag ska få med huvudpunkterna.

Vi i Lag Lirp inledde med att få dyngspö 0-2 i första omgången (Vi spelade 2), där Snakes sopor kombinerade i full kraft. Säll smällde boet fritt från blåa stenar och sedan trädde Snaken in dem med kirurgisk precision i luckorna. Richie skulle behövt sidovallar från bowlinghallen och Åberg fegade ur med för lösa stenar, trots skipper Lirps precisa anvisningar. När vi dessutom hade Ranelid emot i bedömningen hade vi inget att sätta emot. På andra banan ledde führern sina styrkor till enkla segrar mot rosaklädda FT, Wilow och Eyüp.

Vi kom tillbaka i runda två. Richie trollade med curlingstenarna och trots den udda tekniken (Där han gled så långsamt att han stannade, druttade på rumpan och sköt iväg stenen enbart med hjälp av handen) var han tungan på vågen och prickade in två av tre stenar i boet. När sedan Lindberg avslutade snyggt räckte det till en 2-0-seger trots fortsatt svagt curlande av tredjepart Åberg. Sudden death fick avgöra.

Anton - för långt!
Säll - också för långt!
Jens - missar. För långt! (Skräll)
Snake - drar även han för långt!
Richie - hittar in med ytterligare en sten i boet!
Gutte - För lös! Lag Lirp till final!

På andra planhalvan växer Limpan med uppgiften och avlastar führern till en klar seger.

Semifinalens hjälte - Richie!

Finalen på centercourten skulle alltså stå mellan Führer Freby och Lag Lirp. Matchen som ingen bryr sig om, tredje pris, blev ett krig mellan World Class Wilows och Snakes sopor.

Vi bestämde att finalen skulle spelas i tre omgångar istället för två. Lag Lirp låg kvar på den vinnande modellen med den taktiskt skolade Lindberg som skipper och övriga jätteidioter som frejdiga sopare.

Finalen inledde med att den dittills iskalle Åberg levererar in en praktfull poängsten rakt in i tårtan. Som rutinerad räv fullföljde jag min insats genom att psyka ner Nebiyu till den grad att han började knäppa upp hjälmen och var redo att dra. Freby och gänget lyckades aldrig hämta sig från den starten och första ronden gick till Lag Lirp med 2-0. Segervittring. På andra banan verkade det rosaklädda laget ha det fortsatt tungt.

I curling kan det vända snabbt! Det fick vi bittert erfara i den andra omgången när Limpan, Freby och Nebiyu spelade drömcurling och lyckades vinna med de i curlingmått stora siffrorna 3-0. Ranelid var lyrisk och skällde istället på oss för att vi inte gav varandra tillräckligt tydliga instruktioner. En upp för führern alltså inför sista. På tredjeplatsbanan verkade de rosa ha vaknat, där framförallt Wilow spelade i en egen dimension.

Limpan och gänget bjöd på drömcurling

Men i den sista omgången visade sig Lag Lirp från sin bästa sida och alla presterade. Åberg börjar med att skicka in två i boet, Richie följer upp med ytterligare en + att han med sina lösa fjösar skapade ett perfekt block framför boet. Motståndarna lyckades inte, trots Frebys precisa instruktioner, bryta igenom vår guard. Skipper Lindberg behövda bara säkerhetsspela de sista stenarna i vår stabila 2-0-victoria.

Segrade gjorde alltså Lag Lirp, framför Führer Freby och World Class Wilows på tredje plats. Snakes sopor fick den icke hedrande sistaplatsen, där Säll sägs ha underpresterat å det grövsta.

Champs

En riktigt kul förmiddag hade vi ute i Danderyd. Bästa laget vann, inget snack om saken. Förhoppningsvis kan vi vara bästa laget även på fotboll i kvällens match mot Farsta, som jag snart ska börja bege mig emot.

Avslutar med lite bildporr. FT i en rosa jacka och ett äckligt leende. Njut.




#8, CurlingCampione

1.     Hans chipstuttar

2.     Hans frisyr

3.     Hans AIK-mjukisbyxor

4.     Hans vita mössa

5.     Hans snusbruna framtänder

6.     Hans lår

7.     Att han aldrig kan vara glad

8.     AIK

9.     Att han inte förstår att Inter kommer att vända på steken på Allianz.

Sollentuna United har de senaste fem åren varit en klubb i förändring. Häng med på en resa...

2006

Turebergs IF går som en ångvält i division 4. Man öser in mål och ligger stadigt i toppen under hela säsongen. Stämningen på Vallen är på topp i det stabila, småmysiga svennelaget, som besitter en trupp som promenerar rakt igenom serien utan att egentligen vara nära att missa uppflyttning. Sett till namnen hade matchtruppen lika gärna kunnat vara söndagsskolan på ett blondt SD-läger i östra Blekinge. Eller vad sägs om följande matchtrupp som kan googlas fram från den gångna säsongen. Jocke, Fille, Martin, Per, Tobbe P, Anton, Mackan, Ronny, Sebbe, Lagerlöf, Simon, Freddan, JG, Haisem, Wella & Thorstensson. Inte mycket att tillägga där va?

 

Innan Atilla blev Atilla hette han Erik Börjesson och umgicks då och då med svenskar. Här med föreningens bäste (?) genom tiderna, Johan "JG" Gagnéus.

Den uppmärksamme finner ett fel i den tidigare nämnda lineupen. Mitt ibland alla Jockar, Freddor och Thorstar smyger det sig in en Haisem.

Haisem?
Que?
Kan man heta så?

Haisem Ali var pionjären för Chilibabbarna i Tureberg/Sollentuna United. Den offensiva milanistan med nummer 10 på ryggen var något så ovanligt som en mysfet etiopier med jätteröv, Ronaldo-ryck och ett hästskott i vänsterfoten. En spelare som kunde vara helt överlägsen ena sekunden, för att nästa sekund oinspirerat gå och slöa i ett hörn.

Var den personen som snällt nog skolade in undertecknad i laget, under mina första inomhusträningar vintern 06-07. Jag säger då det, ett helt lag med svennar och så krävs det en invandrare för att välkomna en klen liten spinkis från Bollstanäs.

 

Haisem på en styrketräning - ovanlig syn

2007

Första säsongen i division 3, 2007, blev säsongen då Turebergs IF transformerades. Bland nyförvärven fanns inte enbart blonda träben som Jens Åberg, Lukas Strömberg och Daniel Andersson (Ja, Katten var blonderad när han gjorde entré). Till laget hämtades också världshistoriens skäggigaste 18-åring; Bashar Hussein. Till sist så spetsades truppen med chilibabbtrion Simon Afrim, Saffe Ismail och Maikel Danho från Hässelby (Eller, Maikel kan ha kommit från Kista Hårgäng, osäker på det...).

 

Levande legenden Bashar

 

Alla dess fyra jättebabbar tog direkt plats på banan och visade att de ville vara med och påverka. Maikel gjorde 2000-talets snyggaste (?) mål via ett Maradona-solo i en träningsmatch på Skytteholm, Bashar var bäst på alla inomhusträningar och Afrim var bäst i hela laget på att turk-knyta fast sin mössa i en tofs. 3 av de fyra tog direkt plats i backlinjen, där de utgjorde en till synes omutlig mur tillsammans med den svennigaste i hela laget, Felsurr Carlsson. Framför mittfältet alternerade Saffe med ynklige undertecknad om platsen bredvid självskrivne JG.

 

Maikel Maradona?

 

Babbenyförvärven fortsatte att synas. Maikel drog, i bästa Vedad-stil, i sig ett antal cigg under träningslägret i Skåne (Enbart festcigg...kommer ihåg det så väl för att han tillsammans med Afrim spände ögonen i 19-årige mönsterungdomen Jens och väste "Du säger väl inget till tränaren om det här?". Jag gjorde inte det. Har aldrig sagt något förrän nu.) och Afrim dribblade av mig med en flick-flack i luften på en träning på Vallen. Då kände man sig bra.

 

Maikel säkrade segern i premiären med ett nytt drömmål, en halv cykelspark, mot favorittippade GUSK. Bashar fick ögonbrynet spräckt av undertecknads tänder och Saffe sa "H*runge, jag gillar det här laget". En ömsesidig kärlekshistoria hade tagit sin början. Afrim passade också på att göra sitt hittills enda mål (Det är faktiskt dåligt) när han bombnickade in 2-2 på övertid borta mot Gimo efter att ha vägrat lyda den smått desperate minidiktatorn Tobbe Petterssons order och tagit egen position på hörnan.

 

I United gillar vi mittbackar med Vapor

 

När avancemanget skulle säkras stod Hässelbytrion återigen i centrum. Bashar hade gjort några överstegsfinter för mycket i eget straffområde för Owes smak och hade börjat få sitta på bänken. När han sedan gjorde "militärtjänst" i Syrien en månad efter uppstarten efter sommaren blev det inte så många fler matcher för backterroristen som istället hejade högljutt från läktaren med uttryck som "Ditt STORHUVUD, så bra e du!" och "Så där skulle inte Bashar gjort, han hade gjort det bättre.".

 

Saffe hade sitt livs månad i slutspurten av serien och kvalmatcherna. Frågan är om klubben någonsin sett en spelare som varit mer överlägsen på plan än Saffe under 2-0-segern i hemmakvalet mot Brynäs (Highlights finns på Youtube, dock svåra att hitta) där han fick två spelare utvisade och resten uppsnurrade. I bortamatchen, där avancemanget säkrades, var det istället Afrim som tog över titeln som bäst på plan. På Turebergs avslutning fick Saffe och Maikel dela på "tränarens pris" som de spelare som var mest uppskattade bland tränarna.

 

Saffe - kvalets kung 2007

 

2008

Lyckan med de utländska importerna inför säsongen 2007 gav Atilla blodad tand. Försäsongen inför 2008 lade grunden för den försäsongen vi nu känner som standard och chilibabbtalangerna stod på rad för att visa upp sig. Kriterierna för att få provspela var inte särskilt hårda. Alla som kunde sätta vita strumpor utanpå fotbollstrumporna Cristianostyle eller i alla fall hade juniorkopian av de nya Vapor var värda att titta på. "Har jag gått fel? Jag har tydligen kommit till Syrianska.", var #14 Källbergs standardreplik när han gjorde entré i omklädningsrummet. Men, ur den stora mängden tveksamt material, kom onekligen vissa bitar av kvalité.

 

Först av alla kom Hezha, som var med och tränade redan innan vi gick på vinteruppehåll. Att han var bra visste vi, så bra att Torbjörn Pettersson drog på sig två röda på 20 minuter när han skulle plocka bort honom i hemmamatchen mot Järfälla. Men att han skulle vara SÅ bra som han var kom ändå som en överraskning. Hezha gick direkt in och tog tag i taktpinnen i laget med sin oslagbara teknik, snabbhet  och styrka.

Succévärvning 2008

 

Efter Hezha följde flera. Ostoppbare Ali Al-Mosawi var försäsongens hetaste spelare och gjorde mål på ALLT. Degen the Legend drog upp stämningen med flera hundra procent och visade sig också vara en oerhört skicklig kantlöpare, och lagom till seriestart anlände också Badji för att göra halvbabben (platsar dock inte här) Vedad och helbabben Ali sällskap i anfallet.

 

Ali gjorde mål i 6-7 raka matcher under försäsongen

 

Sollentuna United hade förmodligen sitt starkaste lag någonsin, och ledde efter 7-8 omgångar sensationellt serien som nykomlingar. Mannen på allas läppar var Badji. Han började med att sänka Råsunda med två kassar i premiären för att sedan chocka seriefavoriten Frej med ett drömmål i derbyt i andra omgången. Han fortsatte på den inslagna vägen och nätade också i bortakrossen mot en annans seriefavorit, Sandviken, där United spelade ut hemmalaget och vann med 4-1. En match där Hezha var totalt överlägsen med sin lekkamrat JG på mittfältet.

 

Badji på lekhumör våren -08

 

En formdipp kring sommaren gjorde att United tappade den riktiga kontakten med toppduon Skiljebo och Syrianska, men laget reste sig snabbt och hittade tillbaka till vårens vägvinnande spel. Degen var överlägsen på plan i 3-1 segern hemma mot Västerås där han i sin forwardsroll löpte så mycket att en av VIK-backarna i pausen utbrast "Hur faaan ska man orka med den där mörke, han är ju överallt!". Degen skrattade och sprang ännu mer i andra.

 

Degen the legend

 

Herish drogs med skador och startade bara en match under säsongen - 0-2-förlusten borta mot Vallentuna. En match som blev ihågkommen för Källbergs avslut över i friläge efter ett drömanfall; "Dom hade ju tydligen ställt dit ett sjumannamål precis när jag skulle skjuta". Istället fick han ägna sig åt rehab med sportchef Börjesson.

 

Herish och Atilla krigar löpning

 

Säsongen avslutades i stor stil, där United bland annat återigen slog Sandviken i en bra match efter mål av Hezha och babbarnas babbe, Sulle, som kommit in efter sommaruppehållet. Avslutningen på säsongen blev en klang- och jubelföreställning där Råsunda spelades ut och slogs tillbaka med 4-0. Hezha utsågs efter säsongen mycket rättvist till årets bästa spelare. Även Afrim, som tillsammans med Maikel återigen varit givna hela säsongen i backlinjen, prisades som årets buse.

 

2009

Silly season efter den succéartade debutsäsongen i division 2 blev den tyngsta klubben upplevt. Från laget som hängt med i toppen under 2008 tappades större delen av den ordinarie startelvan, bland dem stjärnbabbarna Afrim, Hezha, Herish, Badji, Vedad och Saffe. Lägg till spelarförluster även i arisk form (Mackan, Chrille, JG) och kvar stod vi med Katten, 14 och Lilla DN som skulle göra vad vi kunde för att upprepa fjolårets spel.

 

Tur då att Sulle tog sitt ansvar och klev fram som den nya solklara ledaren för Sollentuna Uniteds egen Orientexpress. Omgiven av starka namn som Degen the Legend, Maikel och nye bjässen Kabba Langley spred Orientexpressen ut sig och dominerade de mesta den gav sig in i. Se följande artikel från dåtidens SvenskaFans för att på allvar minnas 2009 års jättebabbar.

 

 

"Akta - här kommer Orientexpressen!

 

De är tränade, skolade, iskalla. De har inga gränser. Uniteds egen dödspatrull är redo att assassinera Division 2 Norra Svealand.

Orientexpressen grundades för två år sedan. Då var det bara en bil till ett träningsläger. Idag är det något större. Mer än en bil. En livsstil, ett brödraskap. Blood in blood out.

I den hyrda Toyotan till träningsläger gällde inga lagar, inga regler. Det var äta eller ätas. Slagsmål i baksätet, kasta saker på varandra med avsikt att skada, Anaconda i fönstret, svordomar på 100-tals olika språk, ka-chi-bom om allt, bensinstopp, knuffa bilen genom rondellen, stoppad av polis, 160 km/h och helljus på motorvägen.

Orientexpressen är en historia i sig.

Bara de tuffaste släpps in. Nya platser behövs ständigt fyllas. Efter att de tidigare ledarna Simon Afrim och Safir Ismail tvingats fly landet är det många nya rekryter som försöker slå sig in i år. Sollentuna Uniteds fansite ger er här exklusivt allt ni behöver veta om Uniteds livsfarliga Orientexpress.

Maikel Danho, 23 år, driver

Är officiellt titulerad som chaufför men alla med insyn vet att Maikel i själva verket är indragen i mycket smutsigare verksamhet. Håller på ytan en lugn, ansvarsfull ton men är iskall och saknar helt heder och moral. Aspirerar med sin rutin i gänget på en av ledarplatserna.

Süleyman Baran, 26 år, hitman

Livsfarlig och oberäknelig. Kan ena stunden vara en hedersman för att nästa sekund hugga dig i ryggen. Lever efter mottot: "I can handle a trigger, that's all that matters." En av de ledande inom organisationen.

Degen Menstab, 26 år, hustler

Fullständigt galen, är ligans joker. Hans kontaktnät är brett och han kan förse ligan med information och grejer efter behov. Fantastisk kameleont och orm som kan nästla sig in bakom fiendens linjer. Motståndare luras ofta av hans alltid glada humör, men allt är bara spel för galleriet.

Ali Al-Mosawi, 20 år, brains

Ligans högutbildade analytiker som sköter ekonomin och handeln. Var tidigare påtänkt som hitman men fick dissen från den tjänsten då hans inte ens klarade av att avrätta en lagkamrat med ägg nere på träningslägret.

Saman Haidari, 20 år, new recruit

Storväxt gorilla som främst jobbar med beskyddarverksamhet. Som ny i gruppen har han fått ta mycket skitjobb. Har ibland vägrat vilket skapat oroligheter. Verkar nu ändå ha förstått sin plats och är ett starkt komplement till de aggressiva, men aningen småväxta ledarna.

Aydin Ünsal, 22 år, new recruit

En charmknutte. Hans fantastiska sätt med tjejer kommer göra honom ansvarig för Orientexpressens eskortverksamhet. Ledarna inom organisationen är dock oroliga på en punkt. Ünsals begränsade kunskaper i engelska kan skapa problem när ligan ska expandera sin business utomlands.

Sabri Coskun, 24 år, new recruit

Har redan etablerat sig som en av de mer tänkande inom organisationen, är tänkt att avlasta Al-Mosawi. Vet var och när stötarna ska sättas in kommer med sitt kyliga sinne vara en bra motpol till den impulsivitet och ibland naivitet som framförallt Sulle visar när han tror att han ensam kan fixa allting hela tiden.

Kabba Langley, 23 år, wild card

Egentligen inte en fullvärdig medlem i Orientexpressen men verkar ändå tvingas in i gruppen. Detta fantastiska muskelberg kan bli en viktig resurs för Orientexpressen när det ska till hårdare uppdrag som öppna eldstrider, indrivarverksamhet eller fysträning. Har även ett specialvapen som han är ensam om i sitt slag.

Jag tvivlar på att det är många lag i serien som har en spets som kan överträffa dessa grabbar. Vår onda sida kommer vinna många matcher när motståndarna inte vågar stå upp, när det börjar bli otäckt.

Ett första exempel på Orientexpressens styrka såg vi i matchen mot IFK Trelleborg. Kabba Langley började med att utnyttja sina kilon och sin hänsynslöshet när han med ytterligare en monsternick kvitterade Trelleborgs ledning. Degen the Legend avgjorde sedan matchen med ett fantastiskt vänsterskott och segern var vår. En försmak, en försmak på vad som komma skall.

Jag säger bara, Akta - här kommer Orientexpressen!"

 

Orientexpressen såg alltså otroligt intressant ut – på pappret. I realiteten gick det sämre. Säsongen inleddes med två raka förluster. I match tre kom en vinst – 2-0 borta mot Västerås. Ali var bäst på plan men var efter den matchen avstängd i en månad för en skalle i en reservlagsmatch. Ali kom aldrig tillbaka. Sulle dribblade, tjurade och var allmänt ojämn. Sabri jobbade den mesta tiden. Aydin försvann. Degen försvann. Istället blev det en annan chilibabb som blev årets mest framstående.

 

Superbabben Sulle

 

När United mötte Frej borta i seriens sjunde omgång låg man på nedflyttningsplats efter endast en vinst och fem förluster. Tränare Owe Bergström hade avgått, utbränd, och till denna svåra bortamatch ledde Atilla laget. Med från start fanns Omar Eddahri, på lån från Väsby. Omar visade direkt att han kunde vara skillnaden mellan vinst och förlust för det ojämna Sollentuna United. Han spelade fram Snake till öppet mål och fick efter matchen pris som bästa spelare på plan när United chockade och vann med 2-1.

 

I sin hemmadebut gjorde Omar kvitteringsmålet mot Sandviken, och i nästkommande match mot Vallentuna gjorde han hattrick. Målen fortsatte att komma efter sommaren med ett mot Älgarna och två var mot Vallentuna och Söderhamn. 9 mål på 7-8 matcher blev Omars facit under säsongen, innan han blev tillbakakallad till Väsby. Med facit i hand kan man konstatera att utan Omars inhopp hade Sollentuna United antagligen spelat division tre 2010.

 

Räddaren i nöden 2009

 

2010

Förra säsongen studsade Sollentuna United tillbaka, och gjorde vår bästa säsong någonsin med en andraplats. Självklart gjorde vi det inte utan inflytelserika chilibabbar. Redan mot slutet av förra säsongen hade Saffe och Badji kommit tillbaka, och nu fylldes hemvändarkontot på med Afrim och Vedad. Föreningen fick också en ny favoritchilli i miniturken Eyüp. Omar ryktades länge vara på ingång permanent inför säsongen men vi fick nöja oss med fastighetsförvaltningsbabben Christian Antonio, som efter mycket tjatande lyckades övertyga Atilla om att han skulle få komma och provspela (Det var lite tajt på träningarna då, eftersom hela den somaliska mittfältsdiamanten från Tensta BK hade imponerat på Atilla via telefon och i vanlig anda fick 3-4 månader att visa upp sig). Eritrea-Antonio lyckades dock ta sig in i laget, vilket klubben senare fick anledning att visa sig tacksamma över.

 

En harmonisk vår förflöt. Chilibabbkontot fylldes på med telefonsnackande Demba, och vadmonstret Hailab. United låg ständigt med i toppen, med en peak under 3-4 veckors serieledning. Det på förhand hypade El Clasico blev en ojämn historia där tre chilisar (Om man man räknar Vedad dit) noterade sig i målprotokollet i 4-0-segern. När Atilla sedan presenterade drömvärvningarna Omar och Hezha under sommarfönstret såg hela föreningen en höst i guld framför sig.

 

Det blev dock inte den klang- och jubelföreställning vi förväntat. Visserligen gjorde Omar 8 mål på lika många matcher och vann den interna skytteligan. Men han blev aldrig lika dominant som året innan och även Hezha misslyckades med att nå den nivån han tidigare spelat på. Däremot växte mjukisbyxmaestro Antonio successivt och sprutade in poäng i form av mål och assist. Segregationsproblemen var större än någonsin. Det var inte längre tillåtet att tala fritt mellan lägrena. Chilibabbarna trixade för sig själva innan träningarna. Svennarna stod och passade varandra med stenhårda bredsidor. Gayduon Folkesson/Antonio var undantaget som bekräftade regeln och stod och nötte Honda-passningar på sitt håll.

 

Vi reste oss hyfsat spelmässigt ändå och gav nästan Frej en match hela vägen in, men de var för starka och vann serien fullt rättvist. En fin avslutning med 3-1 mot Enköping fick sätta punkt för säsongen. Christian utsågs efter säsongen till säsongens spelare (+ alla andra pris man kan vinna) och konkluderade därmed Chilibabbarnas comeback som maktfaktor nummer ett i Sollentuna United.

 

Årets chilibabb 2010

 

2011

Vi står nu inför en säsong där vi går in i serien som en av favoriterna. Framgångsreceptet? Mer Chilibabbar såklart! Atilla jobbar hårt för att göra den svenska influensen så liten som möjligt i laget och i skrivande stund (truppen inte satt ännu) skulle vi kunna ställa upp med följande lag: Poja – FT (tysk) – Teiwo – Afrim  - Reynoso – Antonio – Eyüp – Liridon – Badji – Omar – Nebiyu.

 

Med den totala motsatsen till truppen som fanns i Tureberg 2006 avslutar jag därmed det mig veterligen längsta inlägget jag någonsin skrivit till den här bloggen. Hoppas att ni alla har tid att läsa detta, en hyllning till alla de Chilibabbar som förgyllt mina år i Turebergs och Sollentuna United.

 

*Allt är skrivet med en stor dos ironi och kärlek

 

#8

 

 

 

 

 

 

 

Som avslutning på en vecka så kall att löpningarna efter styrkan ställts in (Igen! Härligt!) och Folkesson burit långkalsonger dygnet runt skulle vi försöka oss på att spela en match mot Spårvägen på Skytteholm. Termometern kröp hela tiden neråt och när matchen sparkades igång, "internationell matchtid", 20.30 så var vi nere på -15 och nosade.

Denna matchen var den sista med så kallade "sociala" uttagningar. Från och med nästa onsdags kvällsbatalj mot Frej kommer vi att börja med mer normala matchuttagningar. Vår för tillfället rejäla spelartrupp tillät oss att kunna ställa upp med två elvor + lite därtill.

Starting 11:

Säll

FT - A. Lindberg - Gabbe Ö-B - Reynoso (25´Freby)

Folkesson - Jens (c)

Badji - Richie - Snake

Hamoudy

Efter en kortare men intensiv uppvärmning tog matchen sin början. Matchbilden tydlig redan från start. Ett klart bollskickligare United för spelet medan Spårvägen kör på djupledsbollar på två löpande norrman + en svensk beast. Vi spelar bitvis ganska bra, men slarvar ibland med passningarna, vilket kan straffa sig på lite snöigt och halt underlag. Det farligaste Spåret är ett halvfriläge från vänster, som Säll är ute och täcker av perfekt.

Efter ett par farligheter framåt, ofta genom svepande spelvändningar (Crossbollsskungen FT!?) gör vi 1-0 efter en konstig situation. Det lär ju ha varit någon form av fast situation. Hur som helst studsar en andraboll ut till Folkesson som luftar vänstern. Snett som fan. Som tur är kommer en tillbakavandrande Snake att befinna sig mitt i bollbanan och skarvar nonchalant bollen in i mål med utsidan/klacken. Offside? Nej, tydligen inte. Vilda protester från de hetsiga Spåretspelarna, själv har jag ingen aning. Klart är i alla fall att de hade några riktigt slöa slackers i backlinjen som inte direkt var snabba på att lyfta upp.

Några minuter senare fullföljer Spårets dinosauriehjärna på topp i en närkamp med Anton med befarat fotledsbrott till följd (Det blev inte så farligt, men vi trodde det då). Anton tvingas bryta och Afrim får blixtvärma upp kroppen innan han tar plats på mittbacken. Han får en lite trasslig start. I en snabb omställning efter ett bolltapp av Hamoudy vänder Spårvägen på steken och mr. Dinosaurie löper sig fri och blir neddriven av Afrim bakifrån. En av de solklaraste straffar jag sett, ändå cred till Afrim för hans reaktion mot domaren "Asså, SKOJAR du eller???". Mer sånt. Den fällda forwarden skjuter straffen förutsägbart åt sitt vänster. Tyvärr var inte Säll lika smart som analyserande duon Åberg/Folkesson och slänger sig åt fel håll. Kvittering.

Kvitteringen blir en väckarklocka för Sollentuna United som därefter reser sig och egentligen inte släpper till någonting på resten av matchen. Vi håller i bollen med ett större tålamod och trötta motståndare får uteslutande springa utan boll. Deras egna djupledsbollar blir lättlästa efter ett tag och de för ingen lycka med sig.

Snake är nära att göra sitt andra mål då han får en kalasträff på en hörnvariant, bollen räddas på mållinjen. Hamoudy misslyckas att överlista målvakten vid ett friläge och mitt distansskott väljer att dyka ovanför istället för i krysset. Tvåan kommer istället genom Matte. Snake får drömläge för en cykelspark efter ett inlägg. Tabbar sig. Missar bollen. Rent utsagt dämpa bollen med sin usla bicykleta! Liggande föser han sedan vidare bollen mot Folkesson som kliniskt dunkar in bollen vid närmsta stolpen med vänsterfoten. 2-1! Resterande minuter spelas av med bollinnehavet 96-4 i Uniteds favör.

I paus byter vi ut den iskalla (alltså, fysiskt iskalla) förstaelvan mot följande manskap:

Marko

Freby - (65' Wilow) - Afrim - Teiwo - Anton W

Eyüp - Christian

Nebiyu - Doni - Omar

Trimi

Läste nyligen i Aftonbladet att Barcelona funderade på att byta namn till BK Passningsfetisch, och något liknande kan väl sägas om grabbarna som United byter in till andra halvlek. Bollen går direkt på ett snöre mellan Eyüp, Christian, Doni, Nebiyu och Omar. Inledningsvis i halvleken kombineras också detta med en härlig löpvilja, vilket totalt drar isär stackars Spårvägen. Trean kommer ganska snabbt, efter ett riktigt snyggt anfall. Omar, efter att ha lurat en motståndare, sätter bollen i djupet till vänster till (Ja vem var det? Nebiyu? Trimi?). Sedan går bolle enligt skolboken på en touch in mot första stolpen där en påfyllande Doni smäller in den. Kvalité!

Vi fortsätter att styra och ställa. Trimi får två chanser. En går i burgaveln, den andra går över. Omar visar prov på internationellt kroppsråk i uppgivenhet efter att inte fått passningen. Ju längre halvleken går, ju mer bekväma blir vi. Vi dominerar fortfarande bollinnehavet stort, men det leder inte lika mycket när löpningarna stannar upp. Ändå bra kontroll på händelserna. Christian växer fram som pappa på mittfältet och kontrollerar det mesta. Sista tio kommer Spårvägen tillbaka i en sista våg av momentum, men de skapar ingenting nere hos Marko, som mest fick koncentrera sig på att inte frysa ihjäl.

Blir till sist en ganska bekväm seger, där spelet under stora delar är riktigt bra med tanke på att vi byter hela laget i paus och många fortfarande inte känner varandra på planen. Det mest glädjande var att vi i perioder spelade med enormt bra tålamod, rörelse och passningsspel och inte lät Spårvägen låna bollen. Det är också i detta vår största fara ligger. Vi kan räkna med att vara bollhållande i de flesta matcherna i serien. Då kan vi inte missa vissa enkla passningar, som vi fortfarande gör. Det är inget annat än ett öppet mål för våra kontringssugna motståndare. Men matchen i fredags visar att vi har kommit en bra bit på rätt väg.

Insatser att plussa extra för: Snake, Christian, Nebiyu.

En riktigt hård vecka väntar, innan vi går på en veckas sportlov. Dubbla matcher, Frej och Farsta, samt ytterligare fyra träningspass. Allt känns dock väldigt mycket lättare när man vet att vi har en veckas läger i Turkiet att se fram emot om mindre än en månad. Det ska bli rätt okej.

Nu blir det Old Firm! Alla får akta sig imorn på Bosön, jag kan ha blivit inspirerad av det förväntade blodbadet på Celtic Park.

#8

En av de stora legenderna har tyvärr gjort sitt i klubben.

Sportfältet vintern 2007-2008. Tureberg är på väg att bli Sollentuna United och träningsspelar mot något random motstånd (Konyaspor?). Bland de spelare som är och visar upp sig finns både senare profiler som Herish, profiler som aldrig blev något (Manzizila brothers) samt profiler som inte riktigt fick en ärlig chans (Den då fortfarande aktive Torbjörn fick provspela i motståndarnas mål då de saknade målvakt). I Sollentuna Uniteds anfall utmärker sig en groggpinne med Balkanursprung med sitt säkra targetspel, oöverträffade styrka i luften samt ett lobbmål (Om jag inte missminner mig. Jag gör sällan det.). Artig som jag är hälsar jag på storken när jag kliver på planen i paus. Han hette Vedad.



Innan Vedad började spela med oss var han inte mycket mer än en smådivig, halvtidsrökande bosnier som brände en straff vid ställningen 0-3 vid vår seger över Täby IS under vårmötet i division 3. Nu visade han direkt i första träningsmatchen att han skulle komma att bli en enorm förstärkning.

Sedan försvann han. Var är Vedad? Ingen visste. Vintermånad efter vintermånad gick och Kestendzic lyste med sin frånvaro. Dök upp utanför omklädningsrummen vid Skytteholm i sin skinnjacka (januari eller juli - spelar ingen roll), bytte några ord med Atilla, och försvann i mörkret i ett moln av cigarettaska. Ytterligare någon månad förflöt. Ingen Vedad.

Skinnjacka på

Kom in i laget på allvar först under träningslägret nere i Malmö, där han snabbt fann sig tillrätta med sin rumskamrat Niklas Karlsson (Med vem han även ingått partnerskap. Folkesson och Antonio har blivit vigda i samma mysiga lilla kapell.). Led stora samvetskval och genomled en riktig identitetskris under lägret:

Svenne eller chilibabb?
Pitchko eller jävlar?
Komma i tid till träningen eller försova sig och lira FIFA?

Slutade ändå som förvånansvärt svensk, men valde ändå att behålla sitt bosniska efternamn då han trodde att ett namnbyte till Vedad Karlsson skulle leda till många gliringar från de många utländska busschaufförskollegorna. Bidrog med det bästa från två världar, då han  kunde Uggle-fika med Folke på förmiddagen och råna en schysst värdetransport med Eyüp på kvällen.

Säsong nummer ett i United slutade med nio strutar och en förstaplats i den interna skytteligan. Detta trots att han startat i långtifrån alla matcher på grund av diverse utlandsresor, rökhostor och SL-strejker. Sänkte Frej i 93:e minuten i sin debut och var allt som oftast en av de spelare som kvitterade ut högst betyg i United.

Fick efter säsongen för sig att United inte satsade tillräckligt (Vilket var sant, vi sög 2009) och lockades över av pengarna och de slappa närvaroreglerna hos laget med världens fulaset tröjor, Vallentuna. Fortsatte där på den inslagna vägen med nickmål, Balkansemester och pingislungor och var med sina 8-9 mål starkt bidragande till att ett ännu sämre Vallentuna inte åkte ur redan då.

Tog efter säsongen tillfället i akt att ta ytterligare några månader ledigt. Gjorde sig omöjlig hos Vallentuna och trixade sig till slut hem till Sollentuna United, där han direkt hamnade 3-4 månader efter resten av laget träningsmässigt. Stred på tappert, säsongsdebuterade i startelvan på Goodison Park, och tog sig 5-6 matcher in i serien in i startelvan där han inledde med mål i tre raka matcher. Tog för första gången i sitt liv en kort semester och var på plats första träningen för första gången i sitt liv.

Målkung

Var väl i ärlighetens namn lita svalare på hösten, där han tog klivet in i spelarkategorin "De som bara gör mål på straff". Försvann i månadsskiftet september/oktober iväg igen och dök inte upp förrän några gyllene minuter på avslutningen. Sen försvann han igen.

Efter några månaders odefinierad Vedad-frånvaro gick han igenom en tragedi i början av 2011, då en nära släkting avled. Sollentuna Uniteds kondoleanser till både Vedad och familjen. Tyvärr ledde detta till ännu mer frånvaro, vilket givetvis inte tränarna slog klackarna i taket för. Vedad dök ändå upp och ville träna, men när han sedan skulle iväg på domarkonferens blev måttet rågat. Beslutet att det inte är hållbart att träna mindre än vad alla andra gör är inget att säga om, vilket både tränare, spelareo och Vedad själv är överens om. Som alltid kan man ha synpuknter på hur saker sköts, och jag tycker vi alla kan vara överens om att Vedad har förtjänat en värdig sorti. Han är absolut ingen som ska behöva smyga ut med svansen mellan benen.

I slutändan blir det svårt att inte träna. Man hamnar efter på alla plan. Detta är vi alla medvetna om. Det avtryck som Vedad Kestendzic satt hos föreningen Sollentuna United är ändå djupare än det faktum att han inte varit på lika många löppass som Lilla DN. Därför vill jag här, som den legenden han är, ge honom en ordentlig avtackning.

För alltid en Unitedlegend - vi ses på Solvalla!



#8

Segerrusiga efter premiärsegern mot Råsunda gick Sollentuna United in med full kraft i en ny träningsvecka. Två veckors träning var det som gällde nu, inför nästa match mot Spårvägen. I korta drag såg träningsveckan ut så här.

Måndag: Fotboll på Bosön. Liknande pass som förra veckan. Individuell teknik, 3-zonsspel och avslutande tempospel. Den individuella tekniken dominerades av radarparet Terland/Rübsamen som Paul ständigt öste beröm över. Klart värre på de slöa svenneteknikerna Åberg/Lindberg, som inte var hundraprocentiga.

3-zonsspelet, där det helt plötsligt delades ut Winning Game-poäng (fjantigt!) togs hem i överlägsen stil av det fegspelande svarta laget, som spelade ungefär lika konstruktivt som Ivan Cordobs på en ojämn gräsplan. Svårt att kunna glädjas över den sortens segrar. Alltid ett svaghetstecken när sportchefen ingår i det vinnande laget.

Samma vinnande lag som även tog hem det avslutande spelet. Trodde själv på vårt egna lag, med brunkige Lindberg där bak, undertecknad och Förra Årets Spelare på mitten och Balkanduon Trimi/Vedad där uppe. Vår oförmåga att göra mål personifierades av den under fryspunkten iskalle undertecknad, som fick tävla med Samuel Eto'o om titeln veckans målsumpare.  Segern alltså återigen till de hemska svarta laget, där Doni imponerade som navet på mitten.

Tisdag: Styrka och löpningar i Simhallen. Vädret regerade. Löpningarna inställda. Succé! Inne på gymet var det mesta sig likt. Super-Eyüp regerade, snackade, visslade och hade problem att röra sig i sina sinneslöst små cykelbyxor. Hans hörlurar är också snygga. Och solglasögonen...

Torsdag: Nytt styrkepass. Vädret ställer in löpningarna - igen! Många i laget började tro på Gud (FT gjorde korstecknet upprepade gånger) när vi för andra gången på en vecka slapp de oändliga löpningarna ute i kylan. Inne i styrkesalarna dominerade internetdejtande miniturken Eyüp med bra snack, och en supertränande Filip fick kritik av Paul för att han inte gick och simmade efter passet. Själv tog jag mig till simhallen för 40 minuters simning tillsammans med Folkesson (som sa att "Han gillar när folk tittar på honom när han i blöt i håret"), Förra Årets Badkruka, snabbsimmande Nebiyu samt Richie, som enligt egen utsago bara hade simmat två gånger tidigare.

Jättefjollan Antonio gav sig ganska snabbt, och gick in och jämförde bröstmuskler med gymhästarna i duschen. Richie sprattlade på bra och Folkesson log sött åt tjejerna som körde simträning för utvecklingsstörda (Tompa Blå bäst i klassen!) i den bortre bassängen. Som avslutning på det hela skulle Åberg/Folkesson göra upp i en showdown i simsprint. Den 20 meter långa tävlingen fick dock ett abrupt slut när Åbergs vader inte klarar mer än det första sprattlet, sedan hugger det och jag får fokusera på att inte drunkna. Segt.

Fredagsträningen snöade tyvärr bort, men istället fick vi (vissa av oss iaf) beskedet att lördagskvällens Märstaträning hade ersatts av en rolig match mot Valsta Syrianska. Kort varsel (Bustad-Ebger), skador (Wilow), sjukdomar (Snake, Omar, Teiwo) och tentor (Lilla DN) gjorde att vi fick plocka ihop det som återstod, vilket visserligen var en hel del.

De spelsugna, och extremt offensivt övertunga Unitedspelarna på plats på Midgårdsvallen fick beskedet att det vanliga 4-3-3 skulle ersättas av ett 4-1-3-2 dagen till ära. Samma system som vi hade när vi gjorde mos av Luggens GUSK på Vallen i somras. Starting eleven såg ut så här:

Marko

FT - Afrim - Lindberg - Gabbe Reynoso

Jens (c)

Freby - Doni - Christian

Trimi - Jeppe

Bänk: Säll, Folkesson, Eyüp, Richie, Badji, Hamoudy

Matchen startar med ett ganska stort bollinnehav från Valsta. Ett bollinnehav som inte leder någonstans. De första farliga lägena får istället United, där Freby får det allra bästa. Det avslutande vänsterskottet höll dock enormt låg klass. Surt dessutom att vi hade två spelare redo för öppet mål om Freby bara tittat upp.

Valsta får ett mål bortdömt för Offside, annars behöver inte Marko ingripa speciellt ofta. De farligaste lägena kommer efter onödiga bolltapp (Åberg, Lindberg, Reynoso alla syndare) där Valsta har ett par snabba offensiva spelare som hotar. Dock ingen större fara på taket. Övriga notiser från första är att slöe Åberg drog på sig ett gult efter en omfamning samt att Antonio åkte på dagens knock av Valstas jätteångvältsidiot till högerback.

0-1 i paus och ett antal skiften i laget. Afrim ut och undertecknad ner som mittback bredvid Anton. Folkesson tog den defensiva platsen på mittfältet och därmed den avundsvärda uppgiften att sopa rent bakom cirkusartisterna Eyüp, Richie och Christian (tidigt utbytt mot Doni). Längst fram lämnade Trimi och Jeppe plats för Badji och Hamoudy Hamoudy.

Vi tar direkt ett större bollinnehav i andra halvlek. Vi kombinerar bättre och får bollinnehav på offensiv planhalva på ett annat sätt än i första. Det blir dock för mycket av det goda flera gånger, och det var inte för intet att man stod där bak och saknade en Belgisk Blå som komplement till de sulrullande chilibabbarna. De allra bästa lägena får Badji, som bland annat tvingar målvakten till en reflexräddning på ett hårt avslut från vänster.

Då kommer en veryfamous blixt från klar himmel. Hörna till United. Bollen nickas ut. Gabbe ska skjuta - skottet blockas (Hands?). Bollen går till en Syrianskaspelare, som enkelt kan pitcha in bollen på en djupledslöpande forward, som får det angenäma friläget från egen planhalva. Utan värre press än en tokhemåtlöpande undertecknad (Han kan ha varit snabbare än mig, trots att han löpte med boll) kan forwarden runda en övergiven Säll och sätta 2-0. Ridå.

Nu börjar spelet att bölja,med chanser åt båda håll. Syrianska får en 3-4 hörnor i rad, där Säll gör en fantastiskt benparad på ett närskott. Åt andra hållet bombnickar Folke från nära håll - idioträddning av målvakten! Returen går till en sopren Afrim som på halvvolley ska trä in bollen från två meter. Det var för svårt för Simon, som med årets lösaste ger bollen till den sittande målvakten. Jag frågade domaren om han kunde få göra om skottet. Det fick han inte. Surt.

En reducering kommer. En frispark från höger lyras in av Richie. En nickskarva förlänger bollen i ribba - stolpe - ut! Lägligt placerade mittbacken Åberg snappar upp den utrullande bollen, lägger upp för vänstersläggan och smackar in den i vad som i TV kallats krysset (Vilket det absolut inte var). Reducering, kontakt, mycket välförtjänt.


Vilken avslutare

Tyvärr håller inte Pazza Sollentunas tokoffensiv hela vägen. Vårt aningen offensivbetonade mittfält lämnar hav av utrymme bakom sig, och Syrianskas snabba, duktiga offensiva spelare utnyttjar det. Ett bolltapp på mitten ger Syrianska omställningsläge. Ett snyggt väggspel senare dundrar deras forward hänsynslöst in 3-1. Bara någon minut senare kommer också 4-1 efter ett inlägg som seglar över bolltittande vitklädda spelare.

Känns lite onödigt att förlora med 4-1 i en match som till stora delar var ganska jämn. Det ska dock villigt erkännas att Valsta Syrianska förtjänade segern. De var jämnare sett över hela matchen och trygga i sitt spel, samtidigt som de har ett par vassa offensiva spelare som straffar oss vid våra misstag. En kul match allt som allt, finns mycket positivt att ta med sig också. Bra insatser från bland annat Christian, Doni, FT och Hamoudy.

Nu ser vi fram emot nästa veckas match i -32 mot Spårvägen. Det börjar vankas riktiga uttagningar - härligt!

Veckans citat:

"Asså - vet du hur fet jag är???"

/Folkesson rör sig i anorexins gränszon. Detta förvtivlade svar kom när Christian ifrågasatte hans extra situps under torsdagesträningen styrka.

Samtidigt som Fernando Torres var iskall och utbytt och fick se den aningen mer tatuerade Raul Meireles sänka Chelsea stod Skytteholm värd för årets första match för Sollentuna United. Råsunda stod för motståndet - ett Råsunda som vi haft många hårda bataljer med genom åren. Nu skiljde det dock en division mellan lagen, och vi hade goda förhoppningar om vinst, vår elvamannarotation i halvlek till trots.

Thure G Grogg aningen sen till matchstart. I hans frånvaro dealar dagens centertank Åberg snabbt till sig tröja nummer 9 från Snake i utbyte mot hans egen kära gamla 8. När Thure väl dyker upp visar sig det dock att nian lyser med sin frånvaro. "Vi får strunta i vadet!", säger jag. Snake ler som en orm och tittar på miserable Åberg som helt plötsligt står i valet och kvalet mellan kvalitetsnummer som 28, 31 och 33. Då dyker den upp. 32:an. "Vieri!", påminner Afrim. Saken var klar. Där och då upphörde Jens Åberg att existera. Kvar fanns bara den tjurige, excentriske och egoistiske målsprutan Christian Vieri. Resten av matchrefereratet skrivs därför ur hans ögon.

Skulle han göra mål? Antagligen.

Tränare Limpar hade tagit ut följande elva som skulle göra't:

1. Säll

2. Terland 25. Afrim 20. Thompson 475. Reynoso

5. Folkesson 14. Antonio

16. Freby 29. Hamoudy 22. Limpar

32. Vieri

Det talades om lågt försvarsspel och en önskan om att hålla laget kompakt. Många nya i laget, viktigt att hjälpa varandra in i spelet. Vieri lyssnade inte. Brydde sig inte. Messade med en snygg programledare istället. Även väldigt ointresserad under uppvärmningen, så vi hoppar till matchen (där jag refererar med väldigt ungefärliga tidsramar.)

1" Vieri centrar med Hamoudy. Pillar ur tröjan ur byxorna och lunkar upp för att skrämma mittbackarna med sin blotta närvaro.

3" Bollen hålls tålmodigt/segt i Uniteds backlinje. Vieri tar några snabba steg i sidled, får inte boll.

4" Snabbt anfall efter djupledsboll på framstormande Bobogol. Efter en tilltrasslad situation dräper Vieri bollen i stolpen ur liten vinkel med högerfoten. Pang! Returen går till en felvänd Folkesson framför Råsundas keeper. "Vaffanculo, ramla då!", tänker Vieri. Folke spelar istället tillbaka till Bobogol som klipper till med högern igen. Antonio räddar bollen från att gå ut till inkast. Resultatlös hörna till följd.

Nära 1-0 i 4:e

7" Råsunda tillåts komma in i spelet. Den låga pressen fungerar sådär.

12" Frustrerad Bobogol hämtar boll på egen planhalva. Vänder spelet med en värdelös crossboll mot Terland. Bollen ut till inkast. Vieri gestikulerar missnöjt mot sin högerback.

16" Råsunda sticker emellan och kommer till ett ganska farligt avslut som går över Säll i buren. Vieri undrar vad fan som händer.

20" 1-0 Råsunda. Dejan Stankovic, Juggejudas, snurrar upp Reynoso hejvilt från kanten och avslutar distinkt i närmsta hörnet. Bobo gömmer ansiktet i händerna.

22" United försöker ta tag i spelet, men dålig rörelse och fantasi sätter effektivt stopp för det. Vieri får ett par tvivelaktiga domslut emot sig och väser hotfullt "Pezzo di merda!" till assisterande domaren.

24" Vieri tveksamt avvinkad för offside efter Antonios delikata instick i djupet. Bobogol överväger att ta ett rött på linjeman.

27" Frispark i kanonläge efter att frilöpande Folkesson rivts ner. Inget rött kort. Vieri misstänker att Moggi är inblandad på ett eller annat sätt. Frisparken petas till Bobogol som bara är en heroisk fot från 1-1. Returen smäller Antonio upp i kryssribbans utsida.

31" Råsundaspelare smäller in ett långskott i taket efter avblåsning. Vieri drar ett torrt skämt till en av de efterblivna mittbackarna om att det var tur för oss att domaren hade blåst. Backidioten svarar inte. Trist.

33" Sollentuna United börjar på eget bevåg flytta upp pressen. Laget ganska ihåligt dock och Råsunda tillåts vända spelet ganska enkelt. Vieri får ett fint omställningsläge där han för ett ögonblick är 1 mot 1 med en mittback. Han blir dock smärtsamt påmind om att det inte är 1998 längre, och tvingas stanna upp och vänta på assistans. Anfallet rinner ut i sanden. Bobo klagar på otydliga löpningar.

Gamle, frustrerade Christian Vieri

36" Bobo visar prov på spelkänsla då han på en touch frispelar Hamoudy i djupet. Hamoudy tråcklar sig till ett friläge men får se målvakten rädda avslutet. "Jag hade SÅ gjort mål där", suckar en uppgiven Bobo.

40" Terland är en matchotränad touch ifrån ett rent friläge på Folkessons långboll. Vieri förvånas över backars uselhet på offensiv planhalva.

43" Under några intensiva slutminuter flyttar United upp pressen och belägrar Råsundas straffområde. En påpasslig Bobo Vieri snor en boll av mittbacken, kommer ur vinkeln, innan han spelar in bollen parallellt med mållinjen. Framstörtande Hamoudy och Freby hinner inte dit.

45" Efter en hörna skottfintar sig Bobogol in i straffområdet. Högeravslutet touchar en back och flyger över. Merda!

Halvtid

I paus byts hela laget ut, förutom Thompson, som flyttar ut som högerback. Bobo Vieri sitter tjurigt kvar ombytt på bänken, i hopp om att få komma in och vända på steken.

Andra halvleks checking line:

30. Maksimovic

20. Thompson - 3. Lindberg - 18. Öberg-Bustad - ?. Wiklundh

27. Ayhan - 15. Richie Enberg

9. Gustafsson - 6. Makolli - 10. Badjelan

21. Rübsamen

48" Enberg får ett superläge mitt i straffområdet. Avslutet paradräddas av Råsundakeeper Rönn. Bobo tror inte sina ögon.

50" Kvalitetskvittering! Lindberg proppar krigsmålningen ur Inkaklinka i Råsundas anfall. Bollen sedan snabbt upp till Snake Gustafsson, som forsar runt sin back på ett imponerande sätt. Inspelet sitter på Rübsamens fötter och 1-1 är ett faktum. "Är väl inget svårt att göra mål om man får det så där uppdukat", muttrar Vieri som slits mellan glädje och avundsjuka.

53" United har tagit över totalt. Ayhan dominant i mitten.

57" Gustafsson har verkligen vaknat på rätt sida och är totalt överlägsen Råsundas backar gång på gång.

60" "Fan vad fotboll e enkelt!", ropar Gutte från sidan. "Vad fan vet du om det?", tänker Vieri och blöter håret.

65" Bobogol börjar mjukna på sidan och njuta av sitt lags dominans. Makolli och Ayhan har lekstuga på mitten, Råsunda får inte låna bollen. Även Badjelan är på strålande spelhumör.

72" Drömmål! Makolli vänder bort några motståndare i vänstra krysset av straffområdet och skjuter bollen i en båge över målvakten mot bortre krysset. Succédebut. Vieri kan inte hålla sig ifrån att applådera.

77" Matchen känns avgjord. United är för bra. Lindberg bjuder på ett par superbrytningar de gånger Råsunda är uppe och hotar.

81" Spiken i kistan. Gustafsson har tagit sig ut på vänsterkanten där han börjar utmana sin back. "Inga jävla överstegsfinter nu David!", manar Terland från bänken. Snake lyssnar och rycker snabbt inåt i banan där han hur distinkt som helst smäller in 3-1 vid bortre stolproten. Tack och godnatt, Råsunda.

84" United mår bra, Ayhan är lekledare i en helplanskvadrat där Råsunda får ett ordentligt löppass. Bobogol njuter i smyg på bänken av sitt lags spel. "Med mig i laget är vi kompletta".

Inser att laget funkar även utan honom

89" Wiklundh vägrar för sextonde gången i rad att sätta in bollen på en mötande mittfältare. Atilla lackar.

92" Domaren blåser av. Vieri går till duschrummet utan att tacka motståndarna.

Om detta vore en NHL-match

* Eyup Ayhan
** Doni Makolli
*** David Gustafsson

***** Bobo Vieri

Tror jag masar mig neråt i plan och brunkar som vanligt nu...

Efter dryga månaden av gristräning är det i eftermiddag dags för årets första match. Ett ganska nedtränat Sollentuna United, som antagligen skulle vara ett starkare lag i terränglöpnings-SM än i fotboll för tillfället, ställs mot Råsunda på Skytteholm kl 17. Matchen är den första av två där tränarna kommer att snurra runt på allt manskap, 45 minuter är det som gäller för de allra flesta. De två elvorna kommer också att innehålla en del provspelare som ska visa upp vad de kan göra i matchsituation.

Fredagsträningen bjöd på en aptitretare i form av en match mellan de två elvorna (Jag kallar dem Lag 1 och Lag 2 för enkelhetens skull). Den visade att Lag 2 var spelsugna och skickliga medan Lag 1 var fullkomligt urusla och får hoppas att vi får möta Råsundas sämsta elva...Nej, så långt ska vi väl inte dra det. Klart var i alla fall att det ena laget var klart överlägsna det andra på träningen, där Lag 2 också tog hem segern med 2-0 efter kassar av Belgien Röd och Doni Makolli.

Lagen som kommer att spela idag är:

1:a

Säll

FT - Teiwo - Afrim - Gabbe Reynoso

Folkesson - Christian

Freby - Hamoudy - Jeppe

Jens

2:a

Marko

Teiwo - Anton Lindberg - Gabbe Ö-B - Anton W

Eyüp - Richie

Snake - Doni - Badji

Tomas

Den uppmärksamme kan se att det är flera nya, som ska visa upp sig innan truppen spikas till knappa 20 man + målvakter. Enbart fysfenomenet Teiwo Thompson (Vilket namn, avis som fan.) kommer att spela mer än 45 minuter, vilket han förtjänade genom sin tokdominans under 2 mot 2-spelet på träningen senast. Mittfältssopare Åberg flyttar snällt laget runt och verkar hamna som spets i första halvlek, vilket jag inte spelat sedan första halvlek borta mot Edsberg i sanktan första året med Djurgårn på elvamanna (Vi vann med 4-0, jag gjorde första målet och min farsa var domare i lågskor för att de riktiga domarna inte dök upp...). Ska försöka att vara den ultimata anfallsspelaren genom att kombinera Jones Kusi Asares nedtagningar på bröstet, Henke Larssons defensiva presslöpningar och Pazzinis målgest. Vi får se hur det går.

Saknas på planen gör skadade Wilow, sjuke Omar och ej igångkörda Demba och Vedad. Från provspelarna lyser Trimi med det dominanta Jovetic-håret från Skiljebo med sin frånvaro, synd då han har imponerat.

Har varit lite slö med uppdateringar denna veckan. Lovar ett bra matchreferat från årspremiären senast imorn. Vi får hoppas att den blir roligare än förra årets trötta 0-0 mot Enhörna på Jallavallen i Södertälje. Då det mest spännande var att se tillslagspedagogen Landin Enberg vara för snabb för sin egen hjärna. I år hoppas vi på större fotbollsunderhållning!