alltidUnited

Spårvägen - Sollentuna United 1-1

0-1 68' Demba
1-1 76'

Seriematch en fredagkväll som avslutning på en lång arbetsvecka är inte vad man är van vid. Det var kanske därför som Sollentuna United inte orkade knyta ihop säcken vid ledning 1-0 borta mot Spårvägen. 1-1 slutade en match där vi tidvis spelade bra, men inte var tillräckligt på tårna för att hindra ett hungrigt Spårvägen ifrån att komma tillbaka och kvittera.

Startelvan innehöll två förändringar gentemot senaste matchen mot Kvarnsveden. Skadade Sälls plats i målet togs av Marko och Badji tog en plats på mittfältet på Eyüps bekostnad. Laget såg alltså ut så här:

30. Marko

2. FT - 6. Lindberg - 25. Afrim - 11. Reynoso

5. Folkesson - 8. Åberg

14. Antonio - 10. Badjelan - 7. Makolli

99. Allyn

Bänk: Trimi, Eyüp, Omar, Snake, Demba, Jeppe, Gabbe

Vårt minne från försäsongens Spårvägen (Vi mötte dem på Skytteholm ganska tidigt på året och rullade ut dem med 3-1 utan större bekymmer) var ett storväxt, brunkigt gäng som satsade på rakt spel och fysik för att nå framgång. Den bilden stämde väl hyfsat överens fortfarande, även om det hade kommit till ett par spelare som förstärkt laget sedan den matchen. Spelidén var dock fortfarande snabba omställningar på kraftfulla djupledsspelare.

Matchbilden från start är ganska väntad. Ett nästan hundraprocentigt bollinnehav från vår sida, mot ett Spårvägen som låg väldigt, väldigt lågt i försvarsspelet. För att tränga igenom ett så kompakt lag spelar vi oftast lite för monotont och saknade tempoväxlingar och rörelse i djupled i vårt spel. Vi skapar ändå en jättechans nästan på direkten när Mike får fritt skottläge till vänster i straffområdet efter en frispelning av Badji. Spårvägenkeepern gör en riktigt bra räddning på Mikes hårda avslut längs marken.

Spårvägen verkar inte vara intresserade av ett eget spel, men har 2-3 snabba, starka omställningsspelare som alltid satte vårt försvar på prov när spelet svängde. Ett par chanser kommer de till. Den kanske farligaste när en ytter dyker upp bakom Reynoso på ett överlångt inlägg, men nickar över. De får också en frispark i riktigt farligt läge, när domaren valde att bestraffa Anton för att han inte artigt flyttade på sig när en forward skulle nicka (Han kanske blev påverkad av Antons inte helt oartiga frisyr och räknade med att han likt en gentleman skulle låta forwarden nicka ostört.). Som tur var för vår del var det inte Recoba direkt som slog frisparken, och de amerikanska fotbollsmålen bakom planen fick istället bekänna färg.

Vi får bättre snurr på grejerna sista 20 i första halvlek. Våra kantspelare, främst Christian, hittar bra ytor utanför ytterbackarna. Vi vänder på spelet genom snabbare passningsspel och många crossbollar, och Spåret får springa sig trötta efter våra bollar. Christian får ett bra läge, men är lite för långsam att ta avslutet. Mike och Folkesson har bra nicklägen, men att nicka i den lågt stående solen var inte det lättaste.

0-0 i paus och en uppåtpekande trend i matchen för vår del. I paus väljer tränarna att plocka av Doni till förmån för Eyüp - Matte upp på den offensiva mittfältsplatsen. Eyüp visar direkt att han vill gå in och ha boll, vilket i början mest leder till att han blir det primära målet för ett antal upprepade efterslängar.

Efter en timmes spel kommer förra omgångens succéinhoppare Demba in istället för Mike på topp, och börjar direkt röra om i grytan. Efter några jobbiga minuter för oss, där Spårvägen bland annat har en frispark i ribband ovansida, slår Demba till igen. En boll nickas fram från vårt mittfält (Folkesson?), och Spårets backar hamnar fel i steget. Som en oljad blixt är Demba förbi och rycker sig till ett friläge från höger. På halvvolley klipper mannen som inte kan skjuta till hur distinkt som helst i bortre hörnet. Glädjehög! Men vart var målgesten?

Sedan följer 25 minuters klassisk United-psykologi. Lika bra och energiskt som vi kan spela när vi tvingas försöka vända underläge - lika passiva och temposvaga kan vi ibland bli när vi tar ledningen. Vi delar upp oss i två lagdelar på planen; backar och defensiva mittfältare på ena sidan planen - de tre offensiva spelarna + forward på dena andra.

Detta leder till:

- I anfallsspelet får vi inte alternativ och lyckas inte länka ihop mittfältet med backlinjen. Vi får inte till vårt kortpassningsspel och Spårvägen kan flytta upp positionerna och sätta press på en backlinje som ofta inte hade spelalternativ när lagkamraterna var väldigt stillastående. Många verkade vilja ha bollen precis där de stod, istället för att antingen aktivt möta bollen eller tydligt gå i djupled.

- I försvarsspelet blir vi långa i laget, då vår offensiv och defensiv inte sitter ihop. Vi bjuder på ett hav av yta framför balansspelarna, där Spåret gång på gång i lugn och ro kan plocka ner andrabollarna. Kombinerat med en del märkliga individuella beslut och dåligt snack oss emellan är det faktiskt Spåret som har de farligaste lägena i slutet av matchen. Kanske ingen hundraprocentig chans, men flera gånger där vi ska vara glada att avsluten inte gick på mål.

Framåt har vi våra bästa chanser genom en frispark från Simon, som skruvar sig centimeter utanför närmsta stolpen. Tror inte målvakten hade tagit den. Precis i slutet skickar Christian in ett fantastiskt inlägg från höger, som alla dessvärre missar och bollen rullar retfullt utanför

Så, det slutar 1-1 i en match där vi sett till matchbilden över 90 minuter tycker att vi borde vinna. Vi känner att vi är ett bättre lag än Spårvägen, som mest tycktes intresserade av att dynga bollen så långt upp i plan som möjligt (Mest personfierat av deras serbiske högerback som Marko av någon oförklarlig anledning bedömde som "mycket bra" inför matchen). Men, vi måste också i ärlighetens namn berömma Spårvägen för att de spelar efter sina resurser och följer sin spelmodell mycket bra. De tillåter inte oss att skapa speciellt mycket, och sett till målchanser har de lika många som oss, om inte fler. Vi måste bli bättre på att dyrka upp låga försvar, för detta lär inte vara det sista lågt stående laget vi möter.

Men men, en poäng på bortaplan en vardagskväll kanske inte är succé, men det är ingen katastrof. Vi seglade hela vägen upp till tredjeplats i tabellen, i väntan på resterande matcher i omgången. Nästa vecka blir det stormatch på Vallen mot Sveriges mest hypade division 2-lag, BKV Norrtälje. Då ska vi se till att påbörja en ny vinstsvit!

Trevlig helg!

#8

Foto: Johan Laurelli

Sollentuna United - Kvarnsveden 3-0

1-0 25' Mike (Jens)
2-0 73' Demba (Doni)
3-0 80' Christian (Demba)

Leende, Lapdance och Lättja(?)

En seger gör mycket. Två segrar ännu mer. Det Sollentuna United som anlände till lördagens match mot Kvarnsveden var ett lag i medgång. Med övertidsmålet mot Enköping och styrkebeskedet i Falun i ryggen var vi sugna och motiverade på att utöka segerraden i den på pappret "lätta" hemmamatchen mot Kvarnsveden. Omklädningsrummet var stökigt, glatt och väldigt dansant inför matchen. Badji körde på med höfterna i vanlig ordning och Demba passade på att ge Limpan en äkta lapdance till de eviga tonerna av Eyüps turkmusik. Inte blev humöret sämre när vi väl uppe på planen såg en markant förbättring av den gräsmatta som tidigare i veckan skulle fått Iniesta att se klumpig och oteknisk ut.

Som alltid i sådana här lägen smyger det sig in en risk för underskattning och att ta lätt på uppgiften. Därför tryckte tränarna hårt på att ingenting skulle gå av sig själv, vi skulle behöva springa lika mycket för denna segern som för vilken annan seger som helst. Uppvärmningen kändes mycket riktigt också fokuserad och bra, enda orosmomentet var hur väl Afrim hämtat sig från nattens magsjuka.

Matchtruppen saknade alltjämt de skadade Omar och Snake samt den nyligen ljumskbristne jättehypokondrikern Lilla DN. Detta ledde till att minibolivianen Gabbe Reynoso fick göra division 2-debut från start, i övrigt var det samma lag som startade senast uppe i Falun:

1. Säll

2. FT - 6. Lindberg - 25. Afrim - 11. Reynoso

5. Folkesson - 27. Eyüp

14. Christian - 8. Jens - 7. Doni

99. Mike

Bänken: 30. Marko, 18. Gabbe, 10. Badji, 22. Jeppe, 17. Demba, 19. Trimi

En halvleks total utklassning

Första halvlek måste spelmässigt vara en av de större utklassningarna som ägt rum på Sollentunavallen. Vi är riktigt taggade och låter inte Kvarnsveden delta i spelet överhuvudtaget. Vi spelar allt som oftast med ett högt bolltempo och våra passiva motståndare får inte ägna sig åt mycket annat än att springa efter våra bollar. Vi är etta, tvåa, trea och fyra på andrabollarna (Eller "andra bollarna" som vi får höra om inför match efter match).

Mike får den första chansen när han avslutar ur ganska snäv vinkel från vänster efter ett bra anfall. Skottet träffar inte mål. Folkesson dyker fram på en perfekt frispark från Christian men målvakten paradräddar nicken ur fritt läge ("Att jag ska slösa mina bra frisparkar på Matte...", sa Christian efteråt.). Matchens snyggaste anfall, där en direktskarv från Åberg går via Antonio till Folkesson - som efter en regelrätt överstegsfint (!) frispelar Doni med ett instick. Tyvärr tyvärr så skjuter Doni precis när bollen stöter på en tuva, och skottet går utanför. Applåder från publiken! ("Asså, jag blev så glad när vi fick applåder att jag bara ville vända mig mot läktarn och vinka", sa Folkesson glatt efter matchen.).

Förlösande 1-0 kommer i 25:e minuten. FT dräper en crossboll från högerbacken över hela planen till mig som tagit mig ut i vänsterytterposition. Jag gör en Omar (ignorerar vänsterbackens överlappning) och tar mig via en elvispfint á la Fredrik Ljungberg förbi högerbacken in i banan. Sätter in bollen centralt mot Mike. Ser först ut som den framstormande Folkesson ska ta bollen, men han tar ett fint glädjeskutt över bollen och släpper den till Mike. Mike tar emot bollen lite studsigt. Känns som en perfekt uppläggning till mig, som har fullföljt framåt. Mike struntar totalt i att jag gällt skriker mitt namn och kickar istället upp bollen en gång till. En vänstervolley i nättaket senare har jättecentern gjort sitt premiärmål i Sollentuna United. Inte jättefult. En glädjepyramid av spelare byggs på rekordtid kring det svettiga fundamentet Allyn ("Hans huvud var så himla mjukt och lent, jag ville bara känna på det igen!", sa Folkesson). 1-0 och ett järngrepp om matchen.


Första målet avklarat
Foto: Johan Laurelli

Innan halvleken är slut är Christian millimeter ifrån att kunna chippa in 2-0, men väggspelet från Mike rinner iväg lite för långt. Vi går till halvtidsvila efter en riktigt stark första halvlek där Säll inte behövt röra bollen vid annat än tillbakapassningar. Kvarnsveden har haft ett par tre hörnor, men de har vi tagit bort utan problem allihopa.

25 minuter sedvanlig United-dipp

Till andra halvlek flyttar Kvarnsveden upp sina positioner och gör allt för att störa oss och lyckas inledningsvis ganska bra med det. Vi är fortfarande bollförande, men blir lite stillastående samtidigt som vi tappar första halvleks lugn med bollen. Kvarnsveden bryter oftare våra uppspel och skapar en del halvchanser. Det blir aldrig riktigt farligt, men tillräckligt farligt för att det inte ska kännas bekvämt. Den allra farligaste chansen avstyrs av Anton som vecklar ut sina lååånga ben och blockerar ett skott ur fritt läge.

Lindberg hinner täcka den!
Foto: Johan Laurelli

Under denna period skadar sig också Säll olyckligt i en krock med Kvarnsvedens forward Per Fyhr (Som inför denna omgång ledde skytteligan, vilket inte direkt framgick varför på Vallen). Efter en bra vändning kommer han stormande mot Säll, som dock utan problem är först på bollen. Smällen efter tar dock så illa att Säll några minuter senare tvingas bryta med en befarad fraktur kring knotorna på ena handen. In istället med Marko, som är säkerheten själv under de sista minuterna med Kvarnsveden-momentum.

Säll ut - Marko in...
Foto: Johan Laurelli

...som inleder med att hämnas på forwarden som skadade Säll!
Foto: Johan Laurelli

Gambiansk speed sänker dalmasarna

I andra halvlek tappade vi en stor del av det djupledsspel som gjorde att vi pressade tillbaka Kvarnsveden i första. När vår super-sub Demba bytte av Mike efter 65 minuter tillförde han det som vi dittills saknat. Det är också det som avgör matchen för oss.

De sista 20 minuterna lyfter vi återigen upp spelet, blir bekvämare med bollen och tvingar återigen in bortalaget i bolljakt. Det som avgör matchen sker efter 73 minuter då Doni (med vänstern!) smeker iväg en mjuk skruvad frispelning till Demba som är löjligt mycket snabbare än sina mittbacksmotståndare.

Maradoni?
Foto: Johan Laurelli

Demba tar med sig bollen i farten, drar sig utåt höger. Han ser ut att komma ut ur vinkeln, men den glade gambianen som knappast gjort sig känd som någon van Nistelrooy i straffområdet direkt, trycker hur snyggt som helst tillbaka bollen i hörnet som målvakten kom ifrån. Proppen ur, barnslig glädje i hela laget och garanterat det bredaste leendet en målskytt haft på Sollentunavallen hittills denna säsong!

Demba skjuter i mål...
Foto: Johan Laurelli

...och blir så här glad!
Foto: Johan Laurelli

Efter detta är det ingen match längre. Kvarnsveden orkar inte. Vi tillåts spela av matchen ganska behagligt och hinner också med att göra ytterligare ett mål genom Förra årets spelare (Som börjar komma i obehagligt bra form!), Christian Antonio. Folkesson levererar en fin boll i djupled till Demba som stannar upp, uppehåller en back, och i perfekt läge klackar bollen till Christian som kommer i fart på utsidan. En enkel vänster vid närmsta stolpen senare står det 3-0, vilket också blir slutresultatet. Sista tio spelar vi kontrollerat och hjälper backlinjen och Marko att hålla ytterligare en nolla - skönt!

Alla är glada!
Foto: Johan Laurelli

Nu väntar Spårvägen borta i en tuff veckomatch. Vi ser fram emot den matchen med tillförsikt. Vi har en trupp i bra form, med ytterligare sparkapital i form av Snake och Omar. Känns skönt att få vinna en match med tidvis riktigt bra spel, framförallt den typen av spel som Sollentuna United vill spela. Bollinnehav, tempoväxlingar, kombinationer. Vill plussa för Gabbe Reynoso, som gjorde en jättebra debut på vänsterbacken. Även Demba, med sitt inhopp, ska ha beröm. Men framförallt kändes lagsegern riktigt solid. Ingen föll ur mönstret. Alla ville vara med, ha boll, delta i spelet. Det bygger vi vidare på i nästa match!

#8

PS. Stort tack till Johan Laurelli som fotade matchen och ligger bakom alla bilder i denna artikel. Kul! DS.

Skit ska skit ha. Och självklart ska jag ha skit för att min närvaro här under veckan varit obefintlig. Inte stoppad av DDR-reglerna denna gång, klart mer kapitalistiska företeelser har helt enkelt gett mig tidsbrist denna vecka. Men nu kör vi igen, och dagens match lovar jag att leverera en matchrapport till. I annat fall ger jag er rätten att hämningslöst pressa mitt ansikte upprepade gånger mot Brilles bringa (För övrigt en inkilningsaktivitet som försvann tillsammans med Brille inför Turkietresan. Trist.).

Säsongens femte match spelas hemma mot Kvarnsveden, som efter sin inledande seger mot Rotan åkt på tre torskar. Vår trend går åt andra hållet. Efter två raka förluster var det kaos, kris och knas i United, men två segrar ser det ändå inte så farligt ut. Alla slår alla, och som alltid i denna serien är man bara en vinst från serieledning eller en förlust från jumboplatsen.

Vi har haft en bra vecka. Bra fart på träningarna, bra känsla i truppen och något så ovanligt som löpträning där vi bad om att få köra extra. Så ska det se ut. Kort tillbakablick:

Måndagen innebar sedvanlig fys, trodde vi. Istället överraskade tränarna med att låta oss få en timmes fotboll istället för löpningarna efter skrotlyftningen inne i gymet. Fotbollstimmen fokuserade i huvudsak på uppspel med avslut. Med blandade resultat. Planens ännu inte helt perfekta skick gjorde att vissa avslut såg ganska löjliga ut. Säll stod belåten i målet och skrek saker som "Jag har kontroll på den!" och "Fan jag får inga skott på mig, kom igen!". Sen blev det några snabba mål, varpå han klagade på att det var ohållbart att bara ha en målvakt under övningen, och att han inte kunde göra sig själv rättvisa om han inte fick vila ibland.

Tisdagsträningen började med den gamla Källbergfavoriten teknikcirkeln ("Kul, kan vi köra det här hela träningen?", brukade gamla #14 säga när Owe introducerade den övningen en gång i tiden). En fysiskt tung halvtimme senare låg vi utpumpade i gräset och fick veta att vår kondis var under all kritik. Sen kommer löpningar på det. Kul, tänkte vi.

Och kul hade vi!

Det vanliga standardkutandet mellan koner ersattes i onsdags med den geniala uppfinningen stafett. Världens bästa sommarfotbollsskoletidsfördriv visade sig fungera minst lika bra på 20 vuxna jätteidioter som likt vem som helst egentligen hatar att löpa (Inte Lilla DN såklart, han älskar det.). Vi blev uppdelade i fem stycken fyrmannalag, och framför oss fanns en del käppar nedstuckna i gräset. Vi tävlade därefter i olika typer av löpmoment, där den enda regeln var att alla i laget skulle sätta sig ner i gräset när laget var klara.

Där fanns alla de typiska stafettkaraktärerna; De snabba (Snake, Demba). De tjocka - men ändå explosiva (Säll, FT). De fuskande (Reynoso, Demba). De korkade som inte förstår banan (Jeppe, Richie). De långsamma som man inte vill ha i sitt lag men ändå tvingas hålla god min gentemot (Lindberg, Folkesson) och självklart de som snackar mer än de springer (Afrim, Allyn, Eyüp). Fusklaget nr 2 hade mest lycka, tillsammans med lag nummer 4, (Där Snake av någon konstig anledning dels lyckade snacka bort sitt eget lags fuskande men även sätta dit ärligt kämpande lag nummer tre på armhävningar). Själv hade han bara följt reglerna perfekt till punkt och pricka.

Träningen avslutades med ett hetsigt tempospel där vinnarskallarna krockade med full kraft. Stolparna och ribban räddade den ovane målvakten Lindholms lag och de lyckades avgå med segern, 7-6 framför ett frustrerat motståndarlag. Förlorarna tvingades utstå glåpord, häcklanden och inkastade fyrverkeripjäser från AIK-klacken medan vi dystert städade undan materialet.

De två avslutande träningarna på veckan var av kortare och intensivare karaktär. Under torsdagen välsignade den Europa-turnerande ghananen Hosana (Usama? Johanna? Bo-Anna? Vad heter han?) återigen oss med sin närvaro och lyckades med bedriften att ensam stå för 98% av misstagen under vår inledande passningsövning. Några dribblingsnummer senare sägs han ha övertygat ledningen till att ge honom ett artistkontrakt som sträcker sig säsongen ut, härligt! Han ska bo hemma hos FT.

Ingen Usama på fredagsträningen, vår terroristkoppling var åter nere på normal nivå där Omars tjuvansikte och Markos serbiska raserier är det som vi främst måste ha förstärkt beredskap emot. Träningen var främst en finslipning av detaljer för startelvan, lite tempospel samt några fasta situationer.

Just det, vi spelade kvadrat också. I vår kvadrat trodde alla att Snake precis blivit dubbeltunnlad, men det visade sig att alla hade sett fel!

Nu kör vi mot tredje raka!

#8

I väntan på att den långsamme redaktör Åberg ska prestera tipsr jag om ett referat från lördagens seger mot Falun från www.dt.se

http://www.dt.se/sport/1.3140822-fk-s-borg-har-fallit

Infogar ett referat från välgjorda sportsidan www.lokalsport.nu. Ett exempel på riktigt fin lokal fotbollskultur. Kul!








Foto: Kent Lundqvist

ESK var värda minst en poäng i bortamatchen mot Sollentuna United FF.

SUFF inleder matchen bäst och har redan i den 3 minuten en jättefrispark slagen av Micheal Allyn som Markus Hedström i ESK målet inte kan hålla men returen rensas undan.

SUFF har mycket boll inledningsvis men spelet går sakta och i sidled för det mesta vilket gör att ESK enkelt kan flytta med och stänga ytor. Det SUFF vaskar fram som är farligt kommer på hörnor som i den 13:e minuten då Mattias Folkesson kommer först på bollen men nicken i bra läge går över.



Foto: Kent Lundqvist

ESK jobbar sig in i matchen och i mitten av den första halvleken skapar man ett par riktigt bra chanser. I den 18 minuten har Tom Nodén en frispark som håller allra högsta klass som tvingar Alexander Säll sträcka ut och rädda och på returen håller sig Joel Rajalakso framme men en back hinner emellan.

Minuten senare så sätter Tom Nodén in bollen i boxen till Joel Rajalakso som vänder bort sin bevakare och har ett friläge men avslutet går utanför.



Foto: Kent Lundqvist

Halvleken avslutas med att Micheal Allyn har en jättechans i den 44:e minuten friställd framför mål men lyckas missa.

Andra halvleken och matchen byter skepnad.
Nu är det ESK som har mest boll och SUFF spelar på omställningar. Och iden 57:e minuten får vi se en farlig omställning av SUFF som kommer runt på högerkanten där Demba Jagne slår ett kanon inlägg till en helt friställd Michael Allyn som missar igen.

ESK har mycket boll nu men har märkbart svårt att sätta in några riktiga hot på SUFF. Det tar ända till den 71:a minuten innan ESK har en riktigt het chans och då är det Tom Nodén som sätter in bollen mot Joel Rajalakso som nickskarvar farligt precis utanför.



Foto: Kent Lundqvist

I den 76:e minuten kommer den stora chansen för ESK då Joel Rajalakso friställer Jimmy Kristiansson som tyvärr är tom i tanken och orkar inte riktigt explodera i läget så Alexander Säll hinner ut och rädda.

Minuten senare kommer Alexander Allan först på en hörna och nickar mot mål där Joel Rajalakso nickskarvar precis över.



När 90 minuter är spelade är känslan att det blir delad pott. Men vi ett inkast tappar ESK fokus och hemmalaget får i lugn och ro slå ett inlägg som landar hos inbytte (78:e) Kushtrim Trimi som helt ostört kan nicka in 1-0 till SUFF som även blir slutresultat.



Foto: Kent Lundqvist

Det här var riktigt surt säger tränare Siggi Jonsson.
- Vi var helt klart värda minst en poäng. Vi måste sätta någon av våra chanser om vi skall kunna vinna de här svåra bortamatcherna.  

Vi gör en bra match i 90 minuter sedan tappar vi fokus och blir straffade direkt avslutar Siggi Jonsson.

Text: Anders Löfgren


Jag lärde mig en gång i tiden hur man lägger infogar Youtubefönster på bloggen, men det har jag så klart glömt bort. Men höjdpunkter från matchen finns här: http://www.youtube.com/user/lokalsportnu



Film: Lasse Andersson

(foto www.lokalsport.nu, från förra höstens möte)

Sollentuna United - Enköping 1-0

1-0 91' Trimi (Anton W)


Utslagna och uträknade

Omdömena efter 0-2 i derbyt mot Rotebro har inte varit nådiga.

"Sollentuna United i fritt fall"

"Krisen blir djupare i United"

"Laget har ingen spets"

Befogat? Mycket ja och mycket nej. De två första matcherna har varit riktigt svaga från vår sida. Vi har inte alls kommit upp i nivå, vi har inte varit i närheten av det topplag vi har som ambition att vara. Men kris? Nja, titta på Akropolis förra året, 1-2 poäng hade de efter fem matcher. Sedan gick de som tåget och säkrade seriesegern tre omgångar före slutet. Det är inte nu som säsongen kommer att avgöras, det är runt sommaruppehållet när det gäller att klara av skador, avstängningar osv. Vi har fått en dålig start, men räkna inte bort oss än.

Det verkade inte heller dagens motståndare Enköping ha gjort, som direkt från start tog ett respektfullt säkerhetsavstånd och tydligt visade att 0-0 inte alls var ett resultat som skulle göra dem besvikna. Att det var serieledaren som mötte jumbon syntes inte i mentaliteten till matchen.

United då? Ett par sjukdomar och skador hade gäckat truppen under veckan, varpå tränarparet Lindholm/Limpar hade ändrat om en del i uppställlningen. Våra ytterforwards hade dragits tillbaka ett snäpp för att istället ta kontroll över mittfältet med fem mittfältare. Från derbyelvan försvann Marko, Jens, Snake och Omar. In istället Säll, Eyüp, Folkesson och Mike.

Laget:

Säll

FT - Lindberg - Afrim - Wiklundh

Folkesson - Eyüp

Christian - Demba - Doni

Mike

Bänken: Marko, Jens, Gabbe B-Ö, Gabbe R, Omar, Badji, Trimi

Sollentunavallen brukar vara lite av en "slow starter". Likaså i år, även om vi ser klart högre potential i gräsmattan i år än under den misslyckade grässäsongen 2010. Inte idealt för finlir, laget var därför ombedda att värdera säkerhet i passningsspelet och kanske inte spela riktigt lika smått som vi gärna spelar i vanliga fall.

Motståndarna Enköping kom från två raka segrar och troligtvis med gott självförtroende i bagaget. Det var också ett Enköping som valde en klart mer primitiv fotboll än förra årets försök till bolltrillande. Nu var det uteslutande tjong, tjong, tjong på deras två duktiga och ganska snabba forwards. Man verkade ha bytt spelfilosofi helt, då man under förra året var ett av de lagen som försökte spela fotboll, men man kanske är effektivare med detta spel.

Vi tar i alla fall kommandot från start. Mike Allyn rivstartar matchen med att vända bort ett par spelare med en kraftfull aktion innan han blir kapad ("Kolla hur häpen han blir när han ramlar! Han blir nertacklad 2-3 gånger per säsong. Max.", sa Limpan vid bänken). Den efterföljande frisparken dunkar Mike med ruskig kraft på en petning rakt i bröstet på en häpen målvakt. Ingen spelare är tillräckligt hungrig på returen.

Den första kvarten spelar vi riktigt bra fotboll, men släpper till en del fasta situationer bakåt. Alla Enköpings hörnor är slagna med bra kvalitet och känns farliga, men inga riktiga chanser uppstår. Farligt blir det dock när ESK:s kapten sätter en riktigt bra frispark över muren mot första stolpen - Säll sträcker ut och gör en superräddning! Returen går till ESK-spelare - Afrim gör en monsterblockering!!! Bollen går ut till en resultatlös hörna.

Mycket mer än så lyckas inte bortalaget skapa i farlig chansväg under första halvlek. Åt andra hållet händer det mer. Demba trycker iväg en projektil i ribbkryssets utsida. Christian skickar in en missil från högerkanten som överraskar alla inklusive målvakten, men ingen hinner fram på det perfekta inlägget. Den bästa chansen kommer precis i slutet, Christian återigen inblandad. En skottfint skickar upp en motståndare till läktaren. Sedan sätter Antonio in ett hårt inspel med vänsterfoten. Bollen letar sig fram till Folkesson som avslutar mot mål. Bollen tar en styrning och hamnar hos Mike som har hela målet framför sig bakom en redan liggande målvakt. Mycket riktigt försöker han chippa, men chippen blir inte tillräckligt hög. Målvakten lyckas styra bollen bredvid målet, inte ens hörna fick vi på den.

Efter 15 kalla minuter i blåsten var det dags för andra och förhoppningsvis ett värmande mål. Andra halvleken blev händelserik med chanser åt båda hållen. Vi för fortsatt spelet, ESK Kickers fortfarande inte intresserade av att ha ett eget spel (Varför? Finns väldigt många duktiga spelare i laget.). Vi spelar tidvis bra, men tappar en del farliga bollar vilket ger Enköping omställningslägen på deras snabba forwards. Man skapar ett rent friläge där Säll kommer ut helt perfekt och får en hand på bollen när forwarden försöker runda honom. Vår bästa chans kommer när Mike hamnar helt fri på bortre stolpen efter ett inlägg från höger av Christian (?). Mike hade tyvärr inte målgörarskorna på sig utan styrde bollen över.

Vi gör några byten. Veckans sjukdomsfall Omar och Jens byter av Doni och Demba och lite senare byter även Trimi av Mike. Omar sätter direkt prägel på matchen och får tidigt ett övertag mot ESK:s högerförsvar. Samarbetet Omar/Lilla DN fungerade riktigt bra under sista halvtimmen, vilket också skulle resultera. Själv kände jag pingislungan brinna efter en helt träningsfri vecka och kände mig som Vedad efter 3 veckor och 300 limpor cigg på en Bosnien-semester.

Enköping fortsätter att skapa en hel del fasta situationer, där vi för det mesta är föredömliga bakåt. Säll gör en kanonmatch och framför honom bildar Lindberg och Afrim ett tätt block. En gång blir det ändå riktigt farligt, när en forward tillåts stå ensam och nickskarva bara någon meter framför mållinjen efter en hörna. Hans oerhört täta kalufs ger, turligt för vår del, bollen extra skjuts och den går över. En oljig Berbatovhjässa där och det hade varit tack och godnatt!

Klockan tickar på uppemot 90 minuter. Trimi håller på att få sig själv utvisad under en minuts blackout nere vid hörnflaggan. Jag har sett rött för mindre. Som tur är fick han vara kvar på planen. I den 91:a minuten utmanar Omar 1-2 backar till vänster. Anton gör en av sina tusen överlappningar och får bollen perfekt av Omar. På ett tillslag skickar Anton in dagens bästa inlägg som sitter på pannan på en framstormande Trimi. Trimi tajmar sitt upphopp perfekt och låter bara huvudet utnyttja bollens fart och styr hur snyggt som helst in bollen i vänstra krysset. TV-pucksglädje. Äntligen lite medgång!

Som det Pazza United vi är måste det självklart till lite dramatik under de tre tilläggsminuter som återstod. Säll går upp och ska plocka ett inlägg. Tacklas (?), tappar bollen. Domaren blåser frispark för oss precis innan en ESK-spelare drämmer bollen rakt i ribban. Men mål blir det inte och när den blonda Lindbergkalufsen nickar bort matchens sista inlägg så är säsongens tre första poäng i hamn. Härligt!

Nu får vi en vecka i medvind. Välbehövligt. Dock ligger vi fortfarande sist. Segt. Nu får vi i alla fall lite arbetsro inför nästa veckas svåra bortamatch i Falun.

Insatser att berömma.

- Våra ytterbackar. Båda två gör riktigt bra matcher. Filips dribblingsraider i första var världsklass! Lilla DN fortsätter att visa fin form.

- Säll. Prickfri.

- Christian. Kommer bra till sin rätt från en position lite till höger och ligger bakom mycket med sin hyfsade högerfot.

Nu hittar vi glädjen i morgondagens fys!

8

Precis som förra året har AlltidUnited tagit sig ett snack med Rotebros galjonsfigur/superstjärna/jätteidiot Johan Hedman. Ett samtal som berörde såväl Rotans önskan om egna chilibabbar som Unge Tunges önskan om att spränga sig själv i bitar mitt på Skinnaråsen. Till skillnad från Rotanbloggens barnsliga redaktion ser jag ingen till att ändra Johans svar, han gör bort sig tillräckligt på egen hand...

Enjoy!


Hedman lär få anledning att deppa på måndag

1) Hur kunde ni förlora mot Kvarnsveden? De rapporter jag har hört säger att de var "årets IFK Sundsvall"?

Din rapportör är välinformerad - Kvarnsveden sög för att vara ärlig/oödmjuk/självkritisk, men sju minuters uselhet från vår sida räckte för att inkassera årets onödigaste (och enda?) förlust. Men förluster mot seriens bottengäng behöver jag ju inte föreläsa för dig om - vill minnas att ni stod för en likartad fadäs mot just nämnda Sundsvall förra året.

2) Varför har ni bytt ut halva truppen "United-style"?. Får verkligen vem som helst vara med i Rotan? Har ni inga krav?

Jo det är ju det vi har. Bort med skräpet; Karlsson, WiklundH och annat slödder och in med ren och skär kvalité. Våra scouter i Tensta och Gambia har gjort ett grymt jobb och hittat spelare som motsvarar våra högt ställda krav på två olika kriterier; 1. De kommer från en annan kultur och bidrar alltså till Rotans sosse-mångfaldstanke där "alla ska med" är ett ledord och 2. De spelar på en position som vi redan har fullt med folk på så att konkurrensen blir väldigt obalanserad.

3) Förra året snackade ni upp er själva till stjärnor inför vårderbyt men åkte på 0-4 i underkant i baken. Hur gör ni för att inte göra samma misstag igen?

Låter någon annan än Kalle ta en eventuell straff och förbjuda regndanser runt Skinnaråsen. Ja, jag skyller förlusten på Kalle.

4) Er storstjärna #14 sägs ha varit duktigt förbannad över de senaste petningarna och lär inför derbyt ha sagt "Spelar jag inte så skiter jag i det här!". Hur hanterar ni ett sådant orosmoment?

Låter honom spela. Alla ska ju med.

5) Förra året levde ni till stor del på Kattens supersäsong i målet. Premiären skvallrade om att det inte riktigt kommer bli lika bra i år? Är ni medvetna om att ni kommer släppa in flest mål i serien?

Det där är "gamla regler" för att citera en gammal tränare. Vi har alltid haft bäst målvakt i serien, men alltid släppt in flest mål i densamma. Pazza Rotan är vårt namn och vår förbannelse.

6) Hur har mötet med nye tränaren blivit. Har Blomberg gjort Rotan seriösa eller har Rotan gjort Blomberg oseriös?

Vafan - vi har väl alltid varit seriösa?! Alla lag som inte lägger träningsläger över julhelgen eller måste lämna urinprov på semestern är väl inte per automatik oseriösa? Den här veckan fick vi ju till och med låna elvamannamålen av F98 så det där snacket om oseriös förening kan du sila direkt Jempa!

7) Du slutar enligt egen utsago med fotboll efter denna säsong. Det mesta pekar på att du kommer att avsluta din karriär med fyra raka derbyförluster på ditt CV. Hur kommer du hantera den förnedringen i ditt fortsatta liv?

Jag drar till Skytteholm en fredagnatt och pepprar sönder ert lag innan jag spränger mig själv i småbitar på Skinnaråsens mittplan. Make mark ON society not IN society!

8) Kan du säga något om ett av era nyförvärv, som du tror kommer sätta sin prägel på derbyt på måndag?

Det går väl inte att undvika Guffen i och med hans minst sagt dramatiska övergång från lokalkonkurrenten Sollentuna United på denna fråga. Han har lovat att han ska hyssja Paul om han målar på måndag. Skulle vilja se Fontanellen på finnen explodera av vrede om detta inträffar.

9) Det känns som att magin kring Rotan är på väg att falna. Förra året gick det tidvis väldigt bra för er, utan att någon förstod varför. I år tror ingen på er heller, och ni har inte heller visat något som får en att tro något annat. Nämn något som Rotebro har utvecklat inför säsongen 2011!

Du slår huvudet på spiken Jens utan att veta om det - magin med Rotan är väl just att vi går framåt i seriesystemet utan att någon fattar varför och utan att någonsin utvecklas?! jag tror nog inte att Rotan anno 2011 i division 2 skulle vinna med mer än uddamålet mot Rotan anno 2005 i division 5. Att vi ligger där vi ligger är som ett bra trolleritrick - man ser vad som händer men fattar inte varför. Vi väntar bara på att tricket ska avslöjas och vakna upp i femman igen.

10) I kampen mellan dig och mig leder jag derbyskytteligan överlägset. Hur kommer det sig att "seriens bästa anfallare" inte kan prestera mer än en defensiv mittfältare som måste ansöka om tillstånd varje gång han går över mittlinjen?

Du är väl en bättre fotbollsspelare än vad jag är helt enkelt? Nej, men skämt åsido, även en trasig klocka går rätt två gånger om dygnet men om jag också skjuter på en motståndare som styr in den så ligger vi väl lika i derbyskytteligan så jag har inte gett upp ännu Åberg. It aint over until the fatbooth-Jens screams!

Det mesta verkar alltså vara sig likt i Rotebro, med den skillnaden att de bytt ut sina ariska fotbollsarbetare i en strävan mot att utmana Uniteds chilibabbarmé. Ytterligare ett komplex de försöker bli av med alltså. Vidare verkar vi inte kunna räkna med ett respektfullt icke-firande ifall Stoneface hittar nätet på måndag. Han verkar alltså redan ha glömt föreningen som både lade upp ett guldkantat Evertonkontrakt på silverfat OCH fixade in honom på 18-årsställena i Liverpool. Vi kanske var för snälla mot Stoneface, men som ändå verkar ha kul som ytterback i Rotebro, vi är självklart glada att det går bra för dig...

Förresten, varför spelade Rotebro sin premiär i helvita matchställ? De kan väl inte vilja ta efter oss där också?

#8

Det smärtar när jag läser inlägg på Rotanbloggen och tvingas inse "De har ju rätt!". Mattias Åséns hejdundrande försköning av en förenings otroliga historia är både vacker och rörande. Föreningen där 40-talets aktiva (Hur gamla måste inte de vara nu!?) fortfarande krökar sig dyngraka tillsammans med tränarna på midsommar och där a-laget får vara nöjda med att få låna ena straffområdet och ett sjumannamål när flicklagen har träning är inget annat än fantastisk.

När våra blå Turebergströjor byttes mot vita Sollentuna United (Vad var det för namn förresten? Jag kommer ihåg att Philip Stragne talade sig varm för såväl "Lokomotiv" som "Eintracht" Sollentuna) raderade vi också en lång (Turebergs IF grundades 1919 så vi hade inte slagit Rotan där i alla fall så skit samma!) historia. Vi står nu istället med en klubb som har existerat i fem år, ersatt den klassiska Kräftcupen med Sollentuna United Football games, och har en startelva där bara 3-4 stycken kommer från Sollentuna. Som ett klokt United-fan (Jo, vi har faktiskt ett par) brukar säga: "Aaa, va ska man göra rå?"

En redan då skäggig Badji under Uniteds allra första match som förening. Seger 3-1 mot Råsunda efter två mål av Badji.

Självklart tittar vi mot framtiden! När vi inte kan luta oss mot historiska fantastiska fundament (Även om vi kan stoltsera med att tre spelare i dagens trupp; Afrim, Åberg, Badjelan, fanns med i startelvan i föreningen första match någonsin. Hur många klubbar kan säga nåt sånt?) blickar vi vidare mot det som vi kan påverka. En tredje raka seger mot Rotebro är kanske inte någon "Pirre" från 40-talet, men väl en liten milstolpe att addera till klubbens Wikipediasida. För är det någonstans där vi verkligen överglänst våra komplexpumpade grannar är det på fotbollsplanen, vilket kanske inte ska räknas som den petitess som de rödblåa försökt få det att framstå som.

"Matcher i matchen" har varit på modet den senaste tiden och är någonting som verkligen kan få Ola Andersson så upphetsad att han glömmer bort vikningen på bröstnäsduken för ett ögonblick. Vår hundraprocentiga utdelning i förra årets Clasicon berodde till stor del på att vi till stor del vann dessa matcher i matchen.

Den alltid lika hypade Johan Hedman, som från Rotanhåll verkar ha blivit erbjuden allt från nummer 9 i Djurgården till sportchefstiteln i Chelsea, lyckades under 2x90 minuter mot Sollentuna United inte åstadkomma mycket mer än ett missat friläge på Vallen. En långsam tvåmetersman och en ständigt halvskadad syrian satte stopp för resten. Vill dock ge honom en eloge för att han vid ställningen 0-4 med 10 kvar på Skinnaråsen klappar i händerna och skriker "Kom igen Rotebro! Vi viker inte ner oss nu!). Det tyder på ledarskap. Om Rotebro vill få några poäng med sig på måndag krävs det nog att Unge Livrädde kliver fram ett par snäpp och gör rätt för epitetet "Han som var för bra för Djurgårn".

I andra änden av planen kommer en annan intressant duell att utspela sig. I Rotans mittförsvar har en pygmé som internt verkar kallas "Snygg-Calle" tagit plats. Vet inte mycket mer om honom än att han inte spelade något under förra säsongen och att han minst sagt kissnödigt gav bort ett mål till Råsunda under lagens träningsmatch. Han kommer nu (Om det blir från start eller senare under matchen har jag ingen aning om) bland annat att ställas mot Unitedtankern Michael Allyn, mannen som (på riktigt) sägs ha varit reserv på hemmaplan till Trinidad & Tobagos VM-trupp 2006. En större utmaning, på alla plan, är svår att få som nyckläckt mittback. Först och främst kommer Snygg-Calle ställas mot ett fysiskt monster, människan som fick den själv välväxne Christian Antonio att utbrista "Alltså, du e gjord av järn!" under vårt möte med hans dåvarande klubb Akropolis förra våren. Han kommer att möta division 2:s största målmaskin sett över de senaste året, en striker som dundrat in över 60 mål de tre senaste säsongerna. Inte minst kommer han möte ett ärrat fotbollspsyke, som kommer att ta varje chans till manipulation av lille Snygg-Calle. En stor nyckel till Rotans framgång ligger i hur Snygg-Calle kommer klara av Elake Mike.

Mitt på planen har kantvirtuosen Kalle Ramsell inför säsongen istället tagit plats som regista. Jag är helt med på idén. Bra spelsinne, fina crossbollar, helt ok lungor. Men hur är det med resten? Finns hjärtat, smartheten, kylan, temperamentet och elakheten som krävs för att styra ett lag från mitten där? Har Kalle verkligen de egenskaper som Karlsson var ganska ensam om att bemästra i förra årets upplaga av Rotebro? Hur kommer han hantera när det börjar snurra av Donis, Omars och Snakes framför, bakom och på båda sidor om honom? Grejar han nickduellerna mot frustande Folkessons? Kommer han att vara tillräckligt stark för att sätta stopp för Christian Antonio i full fart? Förra året blev han tillintetgjord av FT, i år kommer hans uppgift att vara än tuffare.

Resten av Rotebro vet jag mindre om. För att mellan pläderingarna om den så stolta historien och de ölsugna spelarna som haft Skinnaråsen som borg sedan barnsben har Rotebro lekt Manchester City under vinterhalvåret och lagt sig till med ett helt nytt lag. 13 av 26 spelare är helt nya för säsongen, kan jag räkna till på lagets hemsida. Motsvarande siffra på värvarkungarna från Sollentuna är 8 av 25. Några av Rotans nykomlingar har man stött på förr, de flesta är nya ansikten. Jag tar det dock som en självklarhet att samtliga spelare är typcastade superkaraktärer som är oslagbara på att ge växel på en tjugolapp i cafeterian och som vet precis var man ska angripa snön för bästa möjliga planskottning. Blir spännande att se "Det nya Rotans" färdigheter på planen.

Desperationsvärvandets Rotebro mot Kontinuitetens Sollentuna United? Vilken match det kan bli!

#8

Kalla mig knäpp, galen, jätteidiot, vad ni vill. Men hur perfekt Skytteholms konstgräs än må vara (Gärna 01.30 på Nyårsafton, det var för övrigt gamle #14 KÄLLBERGS - lär er stava era egna spelares namn, Rotanblogg!, favoritträning på året. Han kom kalas.) kommer det aldrig kunna konkurrera ut känslan av riktigt gräs. Må så vara att det är en onsdagskväll på Sportfältets åker, det är nu säsongen börjar på riktigt.

Första fotbollspasset efter första omgången torsk mot Skiljebo. Den första av tre fotbollspass inför Derbi di Loosers, Rotebro vs Sollentuna. Ett första steg på vägen mot att se till att Rotebro blir kommunens första Biggest Looser. Ett första steg på vägen att visa att vi är vassare än vad storpubliken på Norrvikens IP fick se.

Intressant pass, som alltid när man är på gräs efter ett halvår på konstgräs. Passningsövningar som helt plötsligt inte är lika problemfria längre. Skott som kan ta oväntade studsar. Glidtacklingar som kan ta fart ordentligt (Eller som i Sportfältets fall, bromsa dem totalt).

Träningens tempospel blev till stora delar en överkörning av det för dagen klart starkare gula laget. "Jag tycker inte ens att det är kul, de är för dåliga", sa ödmjuke Antonio när vår femma stod åt sidan för några minuter. Klokheten i kvintetten Antonio/Allyn/Åberg/Folkesson/Jagne(?) blev för mycket för motståndarna, som inte hade mycket mer än Eyüps drömmål på volley att komma med. Michael briljerade med klackpassningar till en häpen Folkesson, Demba missade öppet mål i plural och Christian höll i sedvanlig stil bollen själv lika länge som resten av laget tillsammans. Folke stekte Limpan. Doni tunnlade Åberg (Som replikerade med hattrick i distinkta markare).

Från Rotebrohåll börjar det nu hojtas om det vanliga. United i kris medan Rotebro som alltid mår bättre än någonsin. De verkar ha glömt att de faktiskt var de som fick smaka dalmas av det laget som är tippat sist i serien. Med vad gör det? I Rotebro blir man en bättre människa, kamrat, samhällsmedborgare, kristen, cafeteriapersonal, kurator, fjärdemålis...you name it! Däremot är det dåligt med bättre fotbollsspelare.

Jag ska i ärlighetens namn dock säga att jag har mindre koll på Rotan än vad jag brukar ha. Väldigt mycket nytt, Sollentuna United-klass på deras vinter-mercato. Deras nyförvärv heter saker om Lennart och Roland, jag hade lite halvt förväntat mig sista minuten-presentationer av Gunnar, Bengt och Gösta också. Kvalitén på de nya låter jag vara osagt, nöjer mig med att citera en av de mer rutinerade stöttepelarna i Rotebro som sa att "Nej i år lär vi få köra ännu hårdare, för de nya är inte så jävla vassa direkt". Det mesta kretsar som vanligt kring Unge Oumbärliges förmåga att skapa magi på topp. Superstar nummer 2, förra årets derbyflopp Kalle Ramsell (Som flera gånger tackat nej till högre divisioner, det ska ni veta!) har tagit en defensivare position i år och kommer att tävla med undertecknad om vem som är kommunens bästa sidledsrullare efter att Niklas Karlsson lagt skorna på hyllan.

Själv ska jag bara försöka hålla mig på mittfältet eftersom:

A) Rotan har inget mittfält
B) Lukas spelar oftast på en kant och jag vill inte bli tacklad av honom

#8

Sollentuna United - Skiljebo 1-2

0-1 35'
0-2 50'
1-2 79' Omar (Filip)

Publik: 125


Varken klang, jubel eller publikfest - men premiär ändock

Division två Norra svealand drog igång säsongen 2011 med orkesterfest i Norrtälje och sedvanlig folkfest på Jernvallen i Sandviken. Efter tre ganska väntade lördagsresultat väntade vi otåligt för att få göra entré i serien även vi. Efter en vinter fylld av fysträning, för små underställ och mössfrisyrer skulle vi äntligen få ut och spela på riktigt. Vi blev redan vi ankomst till matchen brutalt medvetna om:

A) Norrvikens IP är inte seriens bästa plan med sitt torra konstgräs och ständiga kuling.

B) Sollentuna kommuns fotbollskultur är ännu inte riktigt där. Sällan har väl ett Sollentunalag varit så omskrivet inför en säsong, ändå märktes det rätt tidigt att det inte skulle bli någon publikfest. Mycket riktigt stannade siffran på beskedliga 125 (Och då ska man veta att Simon som vanligt skrivit upp "Mr. Afrim + 75" på listan)

Startelvan fick vi på träningen dagen innan, och i våra nya snygga matchtröjor klev vi ut på planen i följande formation och med följande manskap:












Införsnacket handlade om att låta Skiljebo få ha bollen i backlinjen, för att sedan hugga stenhårt när de kommit in i vår presszon. En taktik som inte alls funkade speciellt bra under första halvlek.

Skiljebo genomför första halvlek på ett riktigt disciplinerat och bra sätt, medan vi spelar riktigt fegt och passivt. De gula från Västerås visar prov på föredömligt lugn och tålamod och vände bollen i backlinjen gång på gång på gång på gång (Jag minns att jag efter 10 minuter reagerade i stil med "Oj, nu har vi bollen för första gången!"). Vi själva hamnade i ett ständigt ingemansland då vi alltid valde ett säkerhetsavstånd till bollhållare, vilket gav skickliga Skiljebospelare allt för mycket tid på bollen. Den första delen av halvleken håller vi ändå ihop relativt problemfritt bakåt, men ju längre tiden går, desto bättre kommer Skiljebo till avslut.

Framåt har vi några riktigt vassa chanser, trots att det är Skiljebo som för spelet. Trimi får ett gratisläge mitt i straffområdet men väljer att vara barmhärtig mot sina gamla lagkamrater och föser bollen lugnt och fint mitt på målvakten från bara några meter. En annan gång rinner bästa Unitedspelare i första, Snake, förbi på kanten och väljer att söka Trimi i slottet. Bollen tyvärr någon centimeter för långt fram till framför allt snett-inåt-bakåt-fria Matte Folkessons stora förtret.

Åt andra hållet är Skiljebo nära att komma igenom ett par gånger men blir ofta avvinkade för offside. När de skapar är det främst från högerkanten där Lilla DN fick slita hårt med den snabbe och tekniske långskånken med nummer 9.

Målet kommer också för Skiljebo. Inte speciellt snyggt, men inte heller oförtjänt. En andraboll i straffområdet snappas upp till höger av Axel Johansson, som skjuter på en heroiskt täckande Simon Afrim. Marko, som med all säkerhet hade tagit skottet, blir retsamt lurad av den höga banan som bollen tar efter touchen och kan bara titta på. Än värre blir det på mållinjen där Filip ser ut att vara på plats för att slå bort bollen, men överraskas av hemåtlöpande Anton som också försöker rensa. Bollen studsar lite överallt och tillslut över mållinjen. Ytterligare ett mål att lägga till vår DVD-kollektion över komiska baklängesmål, dock inte oförtjänt för Skiljebo som är bättre än oss under hela första.

Andra halvlek en klar förbättring, men orkar inte hela vägen

I paus så bestämmer vi oss att släppa lite på bromsen och bara köra. Vi gör två byten för att göra laget ännu mer offensivt, Folkesson och Trimi ut - Christian och Demba in. Vi höjer upp pressen för att inte ge Skiljebos backlinje möjligheten att se ut som Barcelona och säger också att vi själva måste få igång huvudena och fantasin.

Efter några pigga första minuter får vi tyvärr ett riktigt nackskott bara fem minuter in i halvleken. Christian tappar bollen i ett läge där domaren väldigt ofta dömer frispark, dock inte denna gång. Skiljebo utnyttjar hänsynslöst omställningsläget och frispelar snabbt Axel Johansson som med ett säkert avslut sätter sitt andra. 0-2. Ridå.

Vi har dock bättre fart både i boll, ben och hjärna under halvleken och spelet förläggs i stort sett hela tiden till Skiljebos planhalva. Vår höga press fungerar bra, och vi vinner oftast tillbaka bollen ganska snabbt. Uddlöshet kombinerat med bra försvar från Skiljebo hindrar oss inledningsvis från de riktigt feta chanserna. Christian och Demba testar lite skott utifrån men det blir inte farligt på allvar. Vi får än mer tryck på Skiljebo när Mike Allyn gör sin tävlingsdebut för United och byter av en fullt godkänd Snake. Med Mike på topp får vi ännu mer tryck och någon som utmanar Skiljebos backlinje fysiskt.

Nu börjar det också uppstå chanser. Mike exekuterar en snygg inchipp av Doni på bästa sätt, domaren blåser bort målet för hårfin offside. Mike är även fri på en passning från undertecknad, men missar lite i mottagningen och kommer ur vinkeln. Filmjölksskallen Åberg bugar bort en bra nickchans på hörna och Omar dundrar ett skott utanför krysset.

Reduceringen kommer, och den är faktiskt riktigt grann. Filip visar upp en bredd i fotbollskunskap när han först Torsten Fringsar sig igenom en serie närkamper på offensiv planhalva, varpå han Iniestar in bollen med en yttersida bakom Skiljebos backlinje. Omar tajmar löpningen perfekt och avslutet sitter otagbart med kvalité. Reducerat med dryga tio kvar.

Vi kommer inte närmre än så. Sista tio blir en Hawaii-match med Unitedtryck åt ena hållet och 3 mot 1-kontringar för SKiljebo åt andra. Inget av lagen är något vidare på att avsluta anfallen, och närmre än 2-3 riktigt feta straffsituationer för hands (Någon kunde vi väl fått, domarn?) kommer vi inte, utan premiären av säsongen blir inte bättre än en torsk.

En förlust som sett över 90 minuter är välförtjänt. Vi kommer inte upp i någon vidare standard utan kändes ängsliga och fega. Stor förbättring skedde när vi flyttade upp pressen i andra halvlek, då vi firade triumfer i försvarsspelet. Den kommande veckan bör koncentreras på att avsluta anfallen och komma till avslut. Vi är ofta omständiga istället för att ta kortaste vägen mot mål.

Mot El Clasico - ett riktigt bottenmöte

Framför oss väntar ett tidigt Clasico. Rotebro, som i vanlig anda var inblandade i en match utan vare sig struktur eller logik, förlorade precis som vi första matchen och det är två lag som verkligen vill vinna som kommer att göra upp på Skinnaråsens gräs (?). Vi hade en bra genomgång av matchen, där vi även fick se sekvenser från matchen på video. Visst gjorde vi många fel, det var på inga sätt en bra match, men vi gör också en hel del rätt. Vi får slipa vidare på det under veckan - för nästa vecka finns inget annat än tredje raka mot en lillebror som på allvar ska få känna på att han stannat i växten.

Ska försöka få lite action här under veckan. Välbehövliga lediga påskdagar stundar, då inget jobb ska få stå mellan alltidUnited och dess trogna läsare (Teiwo till exempel, en trogen läsare. Hade ingen aning om att Milanistas ens kunde läsa!?)

Kom igen United!

#8

För ungefär ett år sedan var jag ganska nervös.

Jag hade ingen aning om var Sollentuna United stod sig jämfört med övriga division 2 Norra Svealand. Vi hade ett riktigt skitår färskt i minnet. Åkte nästan ur. Fått ett till stora delar nytt lag. Kändes bra på förhand, men nu kom premiärnerverna. Vi skulle upp till kamp mot stora, erfarna Enköping. Det enda laget med en tränare ännu läskigare än vår egen. Hade dessutom bevittnat Rotebro kontra bort Skiljebo med 2-0 och fått en smakstart. Såg mardrömsscenarion med förluster, spel i baklås och Unga Tunga skytteligasegrare framför mig.

Rädslan var obefogad. Vi hade bra lag, bättre än trötta Enköping. Premiären blev en trevlig historia med bra spel och seger trots en två meter lång utvisad debutant. Åberg och Enberg målade. Säll räddade. David Lundh (som inte hade  hunnit bli dålig ännu) rensade. Folkesson löpte.

5-6 månader senare hade vi nått Sollentuna Uniteds bästa placering någonsin i seriesammanhang. Andra plats i tabellen bakom värdiga vinnarna IK Frej. Ett bra resultat som vi alla kände hade kunnat vara ännu bättre. Man bör inte torska hemma mot Hudik. Man bör kunna förvalta 25 målchanser i andra halvlek mot Köping. Man bör kunna spela ännu bättre med en spelartrupp som på pappret var det starkaste vi någonsin haft i föreningen.

Ytterligare 5-6 månader har nu gått. Vi står återigen inför en oviss premiär. Pirret i magen finns där. Annorlunda känsla i år. Positiv känsla. Känns som att vi blivit starkare. En känsla som många verkar dela. 2,90 gånger pengarna på Sollentuna United som seriesegrare är ungefär samma odds som att Barcelona spelar den första passningen i en match längs marken. Läste i Enköpingsbaserade lokalsport.nu att samtliga tränare i serien tippar oss på första plats.

Befogat? I ärlighetens namn vet jag inte. Känns som att många lag har blivit starkare, inte minst kommer nykomlingarna Norrtälje och Falu FK att bli farliga. Det enda jag vet är att vi är bättre än Rotebro.

Läget i truppen är bra, samtliga spelare är friska och krya (Räknar inte med de obligatoriska "Oj var det löpning idag? Paul, jag har känningar och borde gå av"-skadorna som har figurerat flitigt på träningarna i veckan. Som vanligt.). Vår numera rikskända nyförvärvs-gate diskvalificerar tråkigt nog fyra av våra spelare från spel under våren, även om man ska ta med i beräkningen att det i nuläget troligtvis endast var Teiwo som hade aspirerat på en plats från start i premiärelvan. Kommer inte att läcka startelvor här längre (Sorry Håkan, I just can't) men det är ett i övrigt ordinarie Sollentuna United som kommer både med en stark elva och en bred bänk till morgondagens fight. Truppen kan ni få (Jag tar risken).

1. Alex Säll
2. Filip Terland
4. Anton Wiklundh
5. Mattias Folkesson
6. Anton Lindberg
7. Doni Makolli
8. Jens Åberg
9. David Gustafsson
10. Daniel Badjelan
14. Christian Antonio
18. Gabriel Öberg Bustad
19. Kushtrim Trimi
22. Jesper Limpar
25. Simon Afrim
27. Eyüp Ayhan
30. Marko Maksimovic
83. Omar Eddahri
99. Michael Allyn

Motståndarna Skiljebo var länge en mardrömsmotståndare för oss. Under våra fyra första möten tog vi endast 1 poäng och fick alltid storstryk med 0-4 på bortaplan. Förra säsongen vände vi dock på steken och tog en säker 3-1-seger på bortaplan och en poäng hemma, 2-2. Inför den här säsongen har de tappat den enda spelaren man lagt märke till, nr 10, och får lita till sitt i övrigt starka kollektiv. Skiljebo är alltid ett jämnt lag, utan direkta svagheter. Jag tror och hoppas dock att den spetskvalitén som vi besitter kommer att fälla avgörandet imorgon.

14.00 Norrvikens IP

#8

Läs följande artikel och byt ut "Apple" mot "Sollentuna United" och "MacWorld" mot "AlltidUnited" så ni vet vad som gäller här i fortsättningen...

http://macworld.idg.se/2.1038/1.377381/apple-koper-macworld

Vi får se om det blir några nya inlägg som klarar alla krav...

Anonym

Sollentuna United - FC Gute 3-1 (2-0)
1-0 Trimi
2-0 Snake (Omar)
2-1
3-1 Snake (Eyüp)

Marko

FT - Afrim - Teiwo - Anton

Christian - Jens

Snake - Doni  - Omar

Trimi

Bänk: Säll, Jeppe, Nebiyu, Badji, Demba, Eyüp, Reynoso

Två raka mållösa matcher. Har inte hänt på länge i Sollentuna United. 0-1 mot norrbaggarna i Turkiet och 0-4 mot Vasalund i cupen. Bättring krävdes alltså i lördagsmatchen mot krigarna (”Ni ska veta att det finns mycket rauk i de här grabbarna”, sa Limpan) från Gotland, FC Gute.

En del frånvaro på grund av högskoleprovet (Jeppe har tyvärr fått Anders alla ungerska gener och var ingen jättehöjdare på svenska ord) men vi ställde ändå en stark startelva på benen. Sedan förlusten mot Vasalund tog icke spelklara Marko, Teiwo och Trimi plats i elvan.

Under första halvlek är vi det bättre laget genomgående. Vi kontrollerar spelet bra, Gute tillåts knappt skapa någonting nere hos oss. De lyckas med en del spelvändningar men får inga farliga lägen.

Åt andra hållet går det bättre och det första målet kommer till när Trimi modigt sticker fram huvudet i duell med målvakten i efterspelet till en hörna. Bollen knappt men klart över mållinjen. Kul för Trimi - hans första mål i United. Bara några minuter senare har håller Omar hov på vänsterkanten och skickar in ett inlägg som Snake lyckas halvvolleyskjuta med vänstern snyggt in i bortre hörnet. Snake var sedan när att göra ytterligare ett mål, men kommer för nära målvakten på Omars frispelning.

Vår svårighet att göra två bra halvlekar visar sig i andra då ett taggat Gute tar över matchbilden. Trimi får en superchans att avgöra matchen men avslutar riktigt lamt när han kommer fri nästan från halva plan. Efter det följer en mängd individuella misstag från vår sida som bjuder Gute på bra lägen för anfall och omställningar. Bland annat har de ett skott i kryssribbans utsida efter att Lilla DN och Omar tappat bollen på ett hyfsat olägligt ställe i samband med en hörna. De får ett skitmål. Skräll. En hörna nickas bort av fyrtornet Åberg, men dimper ner på bortre stolpen där markeringsspelarna tagit ledigt. En Gutespelare tar ner, fintar, tåpajar. Touch på en spelare som försöker flytta sig, ställer Marko. 1-2.

Vi höjer oss i slutet igen. Demba och Eyüp byter av Omar och Doni och vi får lite enklare och snabbare spel. Vi avgör matchen när Demba påpassligt stjäl bollen av Gutes vänsterback och lägger in den i mitten till Eyüp. Miniturken förlänger ut till vänster där Snake tar emot och kliniskt avslutar lågt vid första stolpen. Snyggt.

Snake 2 mål

Skön seger och flera bra insatser, framförallt tvåmålsskytten Snake samt mittbacksparet Afrim/Teiwo (Här trodde vi fortfarande att Teiwo var dagar ifrån att bli spelklar...ack så fel vi hade). Vi känner att vi är starka när vi spelar bra och väldigt svåra att försvara oss mot. Vi kommer att skapa målchanser och vara ett ständigt hos mot våra motståndare i match efter match. Vi kommer att göra mycket mål, det är jag övertygad efter matchen.

Efter matchen tog vi en sightseeing runt Djursholm med chaufför Terland. Oj vad han trivdes!



Kungsängens IF - Sollentuna United 2-4 (1-3)
1-0 (bonusstraff)
1-1 Gabbe (Anton)
1-2 Folkesson (Eyüp)
1-3 Afrim
1-4 Omar (Demba)
2-4

Säll

FT - Afrim - Gabbe - Anton

Folkesson - Jens

Snake - Eyüp - Omar

Michael

Bänk: Christian, Doni, Demba, Badji, Jeppe

Förutsättningarna inför matchen mot Kungsängen andades inte Champions League-final direkt. Bortamatch en vardagskväll, efter en lång arbetsdag, i världens ände, Bro (Ska skicka in en motion för namnförändring till Sthlm/Enköping cup nästa år). Omklädningsrum i baracker med delade duschrum. Ett öde blåshål till plan omgivet av en lerig träskmark som hade svalt Eyüp hel om han hade råkat ta sig ut i gyttjan. Till råga på allt match i världens osexigaste turnering, turneringen som man inte ens vet om man vill gå vidare i eller inte. Lägg till regn och snålblåst på det. Härligt!

Fint, nylagt, konstgräs dock. Spelsuget ökar ju närmre avspark vi faktiskt kommer. Vi ville rida vidare på vår seger mot Gute från helgen. Införsnacket handlade om att utnyttja kanter, passningsspel och Snakes härliga skott (framförallt med högerfoten, men vänstern håller också världsklass). Startelvan innehöll inte många nya, endast vårt senaste förvärv Mike Allyn, tog plats som center.
Motståndarna Kungsängens IF var en härlig chilibabbkompott med mycket fotboll i sig. Efter att säkert ha förvaltat sin bonusstraff innan avspark bjuder man hela första halvlek starkt motstånd till oss. Vi är dock väldigt effektiva och gör tre stycken mål, och släpper inte till mer än ganska ofarliga distansskott utifrån.

Matchen startar med säsongens oklaraste varning till Kungsängens oförstående forward. Gult för hands när han inte ens var nära bollen med handen. Segt. Men kul. Vårt spel präglas inledningsvis av lite väl långa bollar som smiter iväg på det våta konstgräset och hamnar i kvicksanden bakom mål. Michael, Omar och Snake har några nästan-situationer, men bollarna rinner lite för långt.

Istället blir det en ovanlig målskytt med ett ovanligt långt efternamn som gör kvällens första United-mål. En perfekt slagen inläggsfrispark av Lilla DN passerar hela försvarslinjen perfekt mot bortre stolpen där flera vita kommer forsande. Gabriel Bustad-Öberg-Enberg är först på bollen och föser in en mysig bredsida mellan benen på Kungsängenkeepern.

Inte långt senare ringer det igen. Ett väldigt fint anfall på högerkanten dras igång av Filip som spelar upp till Snake. Konstapel Terland forsar exemplariskt vidare längs flanken och får bollen tillbaka av Snake i djupet. Nere vid kortlinjen spelar Filip bollen snett-inåt-bakåt á la skolboken (Svea Rikes Lag?) till Eyüp. Han får bollen lite bakom sig men får ändå snabb kontroll på bollen. Med en fin liten inchipp ger han bollen till den karaktäristiskt djupledslöpande Matte, som efter en bra mottagning schmackar in bollen lågt i bortre. Klassmål!

Hur kommer det sig att en tråkspelare som Folkesson alltid gör snygga mål? Sånt stör mig.

Gör mål som matchar din spelstil för f*n!

Halvleken fortsätter med ett ganska jämnt bollinnehav med visst övertag där för Kungsängen. Lugnt nere hos Säll dock. Vi ligger för långt ifrån varandra i positionerna och låter våra motståndare få ha lite väl lång tid med bollen.

Mål gör vi ändå! En hörna nickas bort av försvaret precis framför måltörstande Åberg. Bollen till jag-har-inte-gjort-mål-på-tre-år Simon Afrim. En trött suck från resten av laget. Jaha? Vad gör han? Trär in bollen i högerkrysset med kirurgisk precision! Rena Goran Pandev-klassen! Omklädningsrummet efter matchen dominerades av det förutsägbara ”Mammas död, om jag fick vara forward blablabla...” Paus.

I paus gör Wiklundh en Wiklundh och viker ner sig. Erlingmark Åberg kliver lojalt ner för att leka Behrang Safari i andra halvlek. Christian in på mitten. Även Snake byts ut mot Badji. I första halvlek hade även konditionsfenomenet Mike byts ut mot den gambianske långdistanslöparen Demba.

Andra halvleks startelva:

Säll

FT - Afrim - Gabbe - Jens

Christian - Matte

Badji - Eyüp - Omar

Demba


I andra orkar inte Kungsängen riktigt längre. De sticker upp och skapar fler farliga chanser än i första, men det är ändå en fis i rymden jämfört med den enorma mängd chanser som Kungsängenmålet tvingas freda sig mot. Om vi var hyfsat effektiva i första halvlek är andra halvlek katastrofal i det anseendet. Uppskattningsvis borde Demba gjort 14, Omar 8, Badji 5 och Säll 3 med hyfsat effektivitet. Många gånger dansar bollen på mållinjen men Dembas slappa vrister och Omar och Badjis förkärlek till den extra finten hindrade oss. Målet vi gör är av hög kvalitet. Filip levererar en genomskärare på en touch i djupet för Demba att springa på. Demba drar förbi målvakten och passar klokt nog Omar som kan förpassa bollen i öppet mål.

Vi spelar offensivt riktigt fin fotboll stora delar av andra halvlek. Bra kombinationer, spelvändningar, individuella genombrott. Om det inte vore för den stora ineffektiviteten så bör vi gör 7-8 mål i den här matchen. Kungsängen har som sagt också några chanser med stolpskott och en frilägesräddning av Säll. Till slut får de ett välförtjänt mål. En anfallare rusar igenom vårt mittlås (”8:an upphäver offsiden!”, skrek linjedomaren. Schysst att alla fick veta det.) och lobbar bollen över Säll. Trodde att Gabbe skulle hinna upp den lösa lobben, men hande valde att köra avstannande likt Usain Bolt i en slö semifinal. 4-2 slutar matchen.

Vi är vidare i turneringens turnering. Härligt.

#8

Truppen fick idag beskedet att 4st av våra nyförvärv; Poja, Teiwo, Richie och Nebiyu, efter nån skit i kontakten med förbundet inte blir spelklara för Sollentuna United förrän nästa övergångsfönster öppnar i Augusti. Så otroligt tråkigt, dåligt gentemot truppen och framförallt de berörda spelarna. Hoppas att ni alla känner lagets stöd och att det här kommer gå att lösa.

Jag har absolut inte all information i fallet, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns riktigt amatörmässigt att inte kunna lösa spelare som tränat med oss i månader, allihopa. "Vi hade hört" att spelare som inte varit professionella skulle kunna gå att skriva över även efter 31 Mars. Men varför vänta så länge? Nej, riktigt tråkigt för alla, främst de stackars spelarna som tvingas in i en vår med spel i SR1/an på sin höjd.

Tråkig nyhet nummer två är att Wilow tyvärr valt att lägga ner. Du kommer att vara väldigt saknad av hela truppen, det ska du veta. Kommer bli ett jobbigt tomrum att fylla.

Mitt i kaoset ska det spelas fotboll också Stockholm Cup i Enköping (Bro) mot Kungsängen imorgon. Fortfarande nyförvärv som inte är klara (Anton, Marko, även där var det tvunget att vänta till den 31 Mars innan registrering), däremot gör den kanske inte fullt tränade Mike Allyn en spännande debut.

Morgondagens elva:

1. Säll

2. FT - 25. Afrim - 18. Gabbe - 20. Anton

5. Folkesson - 8. Jens

9. Snake - 27. Eyüp - 83. Omar

99. Mike

Bänken: Jeppe, Christian, Doni, Demba, Badji

Matchen spelas imorgon kl 20.15 på Bro IP.

Dags för sängen, hoppas imorgon blir roligare än idag

#8

Brazilian Name Generator...spännande och givande liten sida på Internet. Trött på Svensson, Persson eller Åberg - skapa ditt eget brasilianska artistnamn. Slog självklart in Uniteds trupp - och kolla vilket kvalitetslag vi skulle bli om vi alla vore brassar!




Il Selecao de Sollentuna United Brasiliano

1. Sá
2. Terlundo Santos
3. Teiwisco
4. Claudio Lillino (från "Lilla DN")
5. Folkesseto
6. Antá
7. Makollimo
8. Åbauro
9. Gustafsmár
10. Badjelaca Perés
11. Gabrinho
14. Antoniio (Lågvattenmärket!)
15. Josaldo
16. Frinho
17. Dembildo
18. Öberg-Bustaó
19. Kushtrá
20. Nebiyezu
21. Belgiano
22. Jespaldo
23. Wilá
27. Ayhildo
30. Maksimovson
83. Eddahrosa
99. Michaca Santos

Oklara nummer:

Puta - Pojson
Brille - Philisco

Tränarstab:

Paio Santos
Limpisco Santos
Guttá (Gör sig på alla språk)
Roffildo
Engvisco
Attiláo
Håkisco

Något om helgens match kommer att komma! :)

//Åbauro

En av de mest sedda filmerna generationerna 86-92 lär vara kultförklarade "Remember the Titans". Själv såg jag den tre gånger i veckan under hela högstadiet då den tillsammans med en dansuppvisning filmad med handkamera var de två filmer som Edsbergsskolans elevrum hade i sin ägo. Den infekterade sammanslagningen mellan svarta (Petey, Pastorn mfl) och vita (Gerry Bertier, Sunshine mfl) som mynnade ut i ett lag med oslagbar team spirir var och är en fruktansvärt bra film.



Aaaa vadårå?

Sollentuna Uniteds trupp har under våren fyllts på med ett digert antal nyförvärv i form av Marko, Puta, Teiwo, Anton, Richie, Doni, Nebiyu, Trimi och nu senast Mike Allyn. Truppen har alltså fyllts på med 9-10 nya spelare + att Demba tagits till nåder efter sitt halvår på hemmaplan i Gambia (Anledningen sägs vara att det bara går ett flyg i halvåret mellan Gambia och Sverige så han hade inget val). Samtidigt är större delen av truppen intakt från förra årets, redan då stora trupp. De som försvunnit efter säsongens slut är egentligen bara Hezha, Axel, Hailab, Vedad och Dejan.

Innan säsongen sades det att vi i år skulle ha en mindre trupp för att öka intensiteten och kvalitén på träningarna, och att truppen preliminärt skulle bestå av 18-22 utespelare + 3 målvakter. Efter moget övervägande blev det tvärtom. Nu kör vi efter den röda devisen "Alla ska med" (Som FT sägs ha varit aktiv initiativtagare till).

Träningen som bedrevs på Bosön (Hjälp oss Rotebro, betyder det att vi har ett träningsläger varje vecka?) hade utan problem kunnat pressas in mitt i Remember the Titans, när allt fortfarande ser ut att gå åt helvete.

Vår arga tränare, coach Boone (Uttalas "Pooon" på Paulska), var extra arg dagen till ära, och inte blev det bättre av det bedrövligt dåliga spelet som de många Unitedspelarna bjöd på.

Arge Coach Pooon

Vi inledde med ett trezonspel. 10 mot 2 på en begränsad yta. De klumpiga amerikanska fotbollsspelarna fick inte alls till det och sprang mest på varandra. Bollar mot smalben, benskydd, anklar. Passningar bredvid, bakom och över medspelarna. Klackar, utsidor, sullrullningar och allt annat som coach Pooon avskyr.

Time-out.
Utskällning.

Ny övning. Laget delas upp i offence och defense. Classic amerikansk fotboll. Gutte drillade defence i klungteknik, medan offence spred ut sig på quarterbacks, runningbacks och såna där jätteidioter som bara är med för att skjuta högt och långt (Det var våra forwards). Mängden spelare gjorde att vi quarterbacks på mitten fick delta i var nionde spelmoment ungefär, och längst fram var field goal-forwardsen omutliga. Varenda boll satt 10 meter upp i luften i nätet bakom målet (Vem vill sätta bollen i fotbollsmålet när det finns amerikanska mål?).

Ny time-out
Uppgiven "Är vi inte bättre än så här!?"
Vätskepaus - vita för sig, svarta för sig



Inte ens Folkesson och Antonio pratade med varandra...

Vi avslutade med att köra några plays (Vanligtvis kallar vi det "spel"). 13 mot 13 på sjumannaplan. Premiärtränande Allyn klev av. Intressant spel, påminde om rast i mellanstadiet. Inställningen "Yes, nu fick jag bollen. Jag vet inte när jag får den nästa gång men jag håller den så länge som möjligt" personifierades av bollkåte Snake, som försökte göra touchdown varje gång han hade bollen. Teiwo vann inte många yards åt lag svart, coach Pooon stannade spelet för avhyvling. Som perfekt avslutning gör vite quarterback Åberg en fumble som svarta running-back Demba utnyttjar och vallar in lag guls kvittering på stopptid.

Visselpipa
"Då tar vi lite löpningar på det här"

Löpningar fram och tillbaka. Bra fart, bra tempo. Spelarna börjar bli rädda för tränaren. Afrim är som ett fartstreck i luften. Puta Marley sliter. Snake gör inte ett fel i sin löppteknik. Vi gör det så bra att vi slipper sista löpningen. Får göra 4*25 mage, rygg, armar istället. Coach Poon säger "See you tomorrow at 6:pm" och går ut genom dörren utan att titta på någon.

Sen skrev Atilla kontrakt med några spelare till, bland annat en kille som kom in för att han var "släkting till Nils-Eric Johansson"



#8

Vasalunds IF - Sollentuna United 4-0

1-0 30' (str)
2-0 45'
3-0 76'
4-0 80'

Utvisning: A. Säll, 30'

Vi kom till Skytteholm för andra matchen i Svenska cupen med gott mod. Vasalund stod för motståndet. Vi kände att det fanns goda segerchanser. Gordon Lundhs (Som för övrigt får börja skydda syrran från Säll och Wilow om han inte vill ha Unitedinslag vid familjemiddagarna i framtiden) Bele/Barkarby hade varit ytterst nära att slå ut Vasa i omgången innan, en match där Vasalund till slut vann på straffar. Precis som vi gjort över Nyköping.

Vi hade fortsatte problem med nyförvärv som inte är spelklara (Vad händer!?), vilket innebar att varken Marko, Teiwo, Anton, Nebiyu eller Mike Allyn fick användas för spel. Det enda klara nyförvärvet var Doni, som därmed ställdes mot sin förra klubb. Situationen mynnade ut i följande startelva:

Säll

FT - Afrim - Gabbe - Anton

Christian - Jens

Snake - Doni - Omar

Badji

Bänk: Brille, Wilow, Matte, Eyüp, Jeppe, Tomas, Demba

Ett på pappret väldigt offensivt och spelande lag, precis som våra motståndare Vasalund.

Matchen startade med Vasalundkommando första 10. Vi är lite passiva. Vasa skapar någon hyfsad chans där en forward avslutar på ett inspel, men Säll räddar till resultatlös hörna. Efter 10-15 kommer vi in i det, tar successivt över matchen. Skapar huvudbry för Vasalund, börjar få bollinnehav på offensiv planhalva. Vi har en jättechans, där en superbrytande Linus Malmborg i Vasa står mellan Omar och ett helt rent friläge.

Och så den sedvanliga blixten från klar himmel då. Efter ett snyggt Unitedanfall, där Snake blixtrar till och forsar förbi två spelare på högerkanten och spelar in till Doni, som blir bra blockerad och inte kan avsluta bättre än att målvakten kan fånga vänder spelet blixtsnabbt. Vasalunds målvakt skickar iväg en riktig Pepe Reina som tar fart i medvinden och forsar över hela planen. Väl nere hos oss fegar och missbedömer Gabbe och Säll bollen från varsitt håll. Ingen tar ansvar för att plocka bollen och istället tackar en förvånad Vasaforward för givmildheten och smiter emellan. Mitt i vårt straffområde får han ta en touch förbi Säll. Fälls. Straff. Rött kort. Solklart. Bruten arm för forwarden. Segt för honom. Underbart lojale Brille får hoppa in i målet (Stackars Badji utbytt), men kan inte rädda straffen som Haisems (aningen mer slimmade) lillebrorsa sätter mitt i mål (Varför väntar ni aldrig ut skyttar, målvakter?). 0-1 och det som såg ganska bra ut blev helt plötsligt en gigantiskt stor uppförsbacke. I samband med målet tvingades den kapade forwarden byta och nr 15 kom in. Han skulle göra ett ganska bra inhopp.

Nu blir matchen ungefär lika underhållande som en average Barca-match är i La Liga. En laget har bollen, rullar runt runt runt, men skapar inte speciellt mycket målchanser. Vasalund saknade Lilla Spöket som hade det där lilla extra. Däremot visade inhoppande nr 15 prov på egenskaper som hade gjort Max von Schleebrügge avundsjuk. Ett första prov på sina brunkartakter visade han när lägligt med första halvleks sista touch millimeterprecist nickade in 2-0 vid ribbkrysset från stillastående. Eloge.

Att gå ut till en andra halvlek med 0-2 och en man mindre är väl inte det man helst gör som fotbollsspelare. Vi hade dock inget val, och lovade varandra i omklädningsrummet att vi skulle göra det vi kunde. Vi ändrar lite organisationsmässigt och lyckas hålla Vasalund borta från vårt mål ganska enkelt. Fortfarande 100-0 i bollinnehav, men i relativt ofarliga ytor. Vi har också några chanser åt andra hållet. Omar suger ner en borttappad boll mitt i straffområdet, men lyckas inte helt med den svåra nedtagningen när han ska gå runt målvakten. Jättejuggen på Vasas bänk brinner. När sedan Folkesson fullföljer i Folkesson-anda i djupled och är millimeter ifrån att skarvnicka Lilla DN:s inlägg i bortre krysset så brister det på Vasabänken, där tränaren låter flera av sina spelare veta hur odugliga de är.

Vi hade behövt vara lika effektiva som Vasalund var, och då i synnerhet nummer 15. Den absoluta spiken i kistan kommer när han studsar med sig ett motlägg mot undertecknad, enkelt fintar av en passiv Gabbe och distinkt sätter 3-0 mellan Brilles ben. 4-0 är nästan komiskt då han blir träffad av en stenhård rensning, lyckas få med sig bollen i ytterligare ett motlägg och forcerar in bollen bakom Brille. Ett hat-trick som skulle gjort vilken skotte som helst tårögd.

Det hela slutar alltså 4-0 i en enkel Vasalundsseger. Vi kan inte resa oss efter knockouten efter en halvtimme. Vi är där inne i vår bästa period, och jag hade gärna fortsatt matchen med lika manskap därifrån och vetat att vi skulle ha både sol och vind i ryggen i andra halvlek. Som det istället blev är ju Vasalund överlägsna i sitt säkra bollrullande. Vi får bita i det sura äpplet och inse att vi var chanslösa.

Plus och minus från matchen:

+ Briland. Tycker hans lojalitet och hjärta för laget är fantastisk. Ställer upp i vått och torrt trots att han inte ska ingå i truppen. Vi vill ha Brille kvar.

+ Christian Antonios dribblingsraid på vänsterkanten i första halvlek. Helt sjuk.

- Första målet. Också helt sjukt.

- Kraftlösheten i benen som fortfarande finns kvar. Dubbla marathon i lördags?

Två nya matcher i veckan, det är bara att komma igen!

#8

Sollentuna United - Fröyland 0-1

0-1 62'

Sedvanlig frånvaro - det är ju läger

Från början var det inte tänkt att det skulle bli någon match på lägret i Turkiet. Det enda hotellet hade att erbjuda var ryska rugbylag som Belgiska Blå till frukost, inte mycket till matchmotstånd. Istället planerades det en internmatch som skulle vara "precis som en riktig match" (Vi vet alla hur det skulle blivit: 75 min kvadraten och sedan kanske 10 minuter spel på slutet om vi inte hade bråttom iväg med bussen efteråt). Märk då vår glädje då tränarna på söndagen annonserade att en match mot ett norskt division 2-lag var inbokad på måndagen. En match som dessutom skulle spelas på en riktigt fin plan, till skillnad från våra träningsplaner (Som skulle kunna vara hämtade från en dokumentären "Här började Samuel Etóo sin karriär på Yaoundes gator").



Som alltid på läger blir det skador, sjukdomar, bakfyllor och andra skavanker som diskvalificerar spelare efter spelare för matchspel. Vi betade av ett antal mindre blessyrer under lägret, och när matchen väl stod för dörren var det flera spelare som inte kunde delta. Om vi jämför med cupmatchen mot Nyköping dagen innan avresan saknades i tur och ordning Säll, FT, Afrim, Folkesson, Antonio, Omar och Snake från den startelvan av olika anledningar. Tränarna fick istället ställa upp med en nykomponerad elva som såg ut så här:

Marko

Wilow - Anton L - Gabbe - Anton W

Eyüp - Jens

Nebiyu - Doni - Badji

Tomas

En massa jätteidioter, men inte alla i speldugligt skick

Bollinnehav utan chanser

Den första halvleken börjar i sedvanlig Unitedstil med ett nästintill hundraprocentigt bollinnehav och total kontroll på matchen. De norska motståndarna satsade mest på att få inkast på offensiv planhalva, där Rory Delap 2 och 3 slungade in missiler mot vårt straffområde. Ledde dock inte till några farligheter.

Offensivt har vi riktigt bra snurr på bollen. Vi får utan större problem upp bollen på mitten, där långskånken Åberg och dvärgarna Ayhan/Makolli kan kontrollera spelet utan större motstånd. Längst upp har vi svårare, den forward som skapar mest farligheter är pigge Nebiyu, som flera gånger kombinerar med Doni och en härligt offensiv Niclas Wilow på högerbacken. Nebiyu har också en bra chans då han med en fin prestation efter hörna skapar sig ett volleyläge, men dundrar bollen över med vänstern. I övrigt är det mycket nära och nästan, men det sista saknas för att skapa de riktigt farliga lägena. Bakåt är det lugna gatan, utöver en klumpigt orsakad frispark, där Marko gör en monsterräddning på ett hårt skott längs marken.

Marko i mål - inget hål

0-1. Jaha?

Andra halvlek tar vi där den första började, med den skillnaden att norrbaggarna sätter lite högre press på oss. Guldläge för oss att straffa dem bakom deras tröga backlinje, men vi är dåliga på att både slå in bollar och springa in bakom backlinjen. Känns som att många verkade tycka "vi är ju ändå bättre än de här, spela bollen på mina fötter" istället för att ta löpningar utan boll. Detta ledde till att norrmännen kunde trycka oss lite längre bak i banan, vi blev lättlästa då vi bara spelade kortpassningsspel.

Småtrevligt, men tyvärr för ineffektivt, spel

På en av väldigt få norska chanser kommer också 0-1. Eyüp missbedömer en passning, varpå norrmännen i en snabb omställning tar sig förbi Anton på vänsterkanten och slår ett hårt skott/inlägg mot mitten. Marko parerar den första bollen, men returen går rakt ut till en fristående bagge som får måtta länge och med en snedspark sätter 0-1 precis vid stolpen. Serbiskt utbrott utbryter hos Marko som, med rätta, tycker sig vara förtjänt av bättre hjälp av sina utespelare.

Vi gör några byten. Eyüp och Badji går ut - Richie och Jeppe kommer in. Jeppe bidrar direkt med en vilja att gå i djupled, vilket snabbt skapar oss några hörnor som blir farliga. Tyvärr tappar vi i samband med dessa byten också positionsspelet en aning, vilket leder till en mer okontrollerad matchbild sista 15-20. Vi skapar en del, främst genom två frilägen för Belgien Blå, som dock inte hade målgörarskorna på sig. Det är överlag för slarvigt, man märker att mångas ork tryter. Bland annat har vi några superba inläggslägen, där vi är i numerärt överläge i straffområdet. Men de lösa fjösarna till inlägg seglar snällt in i målvaktens handskar.

Det blir alltså en förlust i en match som vi inte bör förlora. Det är på intet sätt ett märkvärdigt motstånd vi möter. Jag kan på rak arm dra några slutsatser som vi saknade i träningslägrets match.

- Vi saknar flera viktiga poängspelare (Omar, Snake, Christian mfl). Spelare som har individuella kvalitéerna till att omsätta lägen i mål och assist. Nu hade vi flera bra lägen, men saknade spetsen att avsluta.

- Vi behöver träna på att länka ihop mittfältet och anfallet bättre. Vi saknar löpningar från forwards, men också löpningar från mitten för att avlasta och understödja forwards. Viktigt att mittfältare bryter mönstret och fyller på med löpningar för att göra det svårare för motståndarnas backar.

- Vi måste hitta upp bollen till vår offensiva mittfältare. När vi har en spelare med Donis kvalitéer i den rollen måste vi använda det. Doni hittar flera gånger under matchen riktigt bra ytor, men får inte bollen.

Tycker även att det finns flera positiva aspekter från matchen:

- Bra och naturligt samspel mellan backlinje och mittfält. Det kändes aldrig svårt att som mittfältare få bollen, och man hade alltid alternativ att spela på.

- Riktigt bra målvaktsspel från Marko, superstabilt.

- De nya spelarna tar för sig. Anton Lindberg leder backlinjen, Doni är duktig igen på mitten och Nebiyu var den som skapade mest så länge han orkade på topp. Även Wilow, som inte spelat så mycket på grund av skador, gjorde en bra match och var kanske den individuellt bästa spelaren i hela Sollentuna United.

Nu möter vi Vasalund i cupen imorgon. Kommer bli motstånd av en helt annan dignitet. Tyvärr är det fortfarande många nyförvärv som inte är spelklara, tror enbart det är Doni som får vara med att spela. Innebär alltså att vi får klara oss utan Marko, Anton, Teiwo, Nebiyu och Allyn tills vidare. Förhoppningsvis är alla andra sugna på att göra en kanonmatch, för att vårt cupäventyr ska leva vidare. Vi har ju i alla fall redan gått längre än Rotebro, otippat...

Bara att bryta ihop och gå vidare!

#8

Nyköpings BIS - Sollentuna United 3-3 (6-8 e. str.)

1-0 26'
2-0 31'
2-1 Omar 34'
2-2 Jens 56'
3-2 67'
3-3 Demba (Anton) 89'

Straffar:
Christian - mål
Nyköping - mål
Jens - mål
Nyköping - mål
Snake - mål
Nyköping - miss
Eyüp - mål
Nyköping - mål
Anton - mål

Säsongen inleds

Efter fyra träningsmatcher som gett två segrar, två förluster och tvåtusen köldskador begav vi i Sollentuna United oss under gårdagskvällen iväg till Nyköping för att rivstarta säsongen 2011 med ett tufft möte på bortaplan i Svenska Cupen mot Bissarna från Nyköping ("Tror ni dom är dåliga på bissor här eller!?", Arne Hegerforsade Limpan på väg ut till uppvärmningen). Mycket osäkert inför avspark. Hur var den fysiska formen? Väldigt få av oss hade spelat mer än 45 minuter tidigare under säsongen, då träningsmatchandet allt som oftast inneburit byte av hela laget i paus. Inga av våra nyförvärv heller spelklara, vilket ledde till att bänken bland annat befolkades av ljudmaestro Briland och 5- månader-i-Gambia-comebackande Demba.

Elvan läckte redan tidigare, här är den igen:

Säll

FT - Afrim - Gabbe - Anton

Folkesson - Jens

Snake - Christian - Omar

Tompa

Bänk: Brille, Freby, Jeppe, Eyüp, Wilow, Demba

Stackars Säll

Matchen började med konsekvent djupledssökande hos Sollentuna United, där Snake såg pigg ut direkt och skapade mycket i djupled mot en faktiskt ganska snabb vänsterback. Snaken är riktigt snabb. David får också matchens första målchans då han frispelas snyggt av Tomas, och via en perfekt mottagning får friläge. Han hakas upp rätt rejält i skottögonblicket och skyfflar därför bollen över. Synd på ett bra anfall. Avslutades med lite karaktäristiskt gnäll på domaren, härligt Snake!

Pigg Snake

Åt andra hållet är Nyköping farliga också, främst genom deras enorma jättebeast till center (Som i ärlighetens namn kändes som hela deras lag). De lyckas med några bra spelvändningar, och får också ett friläge, till följd av individuellt slarv av oss. Säll räddar friläget från höger galant.

Men stackars Säll har inte haft turen med sig denna försäsong. Är det inte två man fria med målvakten är det straffsparkar eller drömträffar i krysset. Efter 25 minuter händer det igen. I en situation då ingen riktigt kommer upp i press på Nyköpings hetsige innermittfältare klipper han till på studs utanför straffområdet. En träff som är ungefärligt lika ihålig som en politisk argumentation från Tompa T-Röd skickar bollen i en otagbar lobbana över en förgäves hoppande Säll i målet. 0-1.

Fabregas?

Lika tungt som alltid att få 0-1 i röven. Momentum Nyköping. Fortsätter att pressa oss med nyfunnet mod. Vi har inte marginalerna med oss. Afrim får nästan träff med huvudet på en hörna. Tompa får nästan träff med klacken i en tilltrasslad situation framför mål. Omar kommer nästan igenom från vänsterkanten. Istället visar Il Capitano vägen.

Vill väl inte riktigt jämföra det med Fabregas genidrag att klacka utanför eget straffområde på Nou Camp, men min slöa dribbling som ledde till bolltapp, omställning och 0-2 är väl inte det momentet jag kommer att vilja minnas allra mest från säsongen. En mittfältare hakar upp mig, stjäl bollen, utmanar backlinjen, sticker in bollen till Jancker som sätter den säkert vid stolpen. Ridå.

Men United visar karaktär. Tar tag i spelet och dominerar med eftertryck resten av halvleken. Vi får också betalt. Ett svepande inlägg från högersidan petas ut av Nyköpings keeper, som hamnar långt ut. Omar visar prov på mysig högerfot och lobbar bollen över villervallan av målvakt och försvarare som desperat försvarar Nyköpings mål. Reducerat och kontakt inför paus.

Jag hade fått göra armar för 2-2-målet!

Vi går ut till andra halvlek med oförändrat manskap. Fortsätter att styra spelet. Framgångsrika längs kanterna, där båda ytterbackarna Anton och Filip gör bra insatser. Längst bak börjar Afrim få koll på besten och vi tar oss närmre och närmre Nyköpings mål. Dryga 10 minuter in i halvleken kvitterar vi genom mig, som därmed spelar 1-1 med mig själv. En av många bra Snake-hörnor touchas återigen svagt av målvakten och dimper ner framför min gyllene högerfot. Vet inte ens om jag skjuter med foten, ankeln eller benskyddet. Det är en sån där som rullar längs hela smalbenen och dras iväg från foten som den var skjuten ur en slangbella. En sån touch som man alltid blir ditsatt på när vi kör gris med bestämt antal touch. Återigen över horden av försvarande försvarare. 2-2 - nu kändes det som att vi skulle ta det!

Men efter att Tompa skjutit sitt livs skott och låtit ribban gunga från distans vänder Nyköping på det, igen. Jättecentern står för en fantastisk prestation när han med full fart möter ett inlägg mot första stolpen och förlänger bollen upp i nättaket, trots att han är enormt hårt pressad av Simon. I samma veva byts Tomas ut mot Demba, som kom in med friska ben.

När var senaste gången man spelade förlängning?

Vi lägger nu in all offensiv kraft vi har. Filip går ut - Eyüp in. Trebackslinje, Fifa-taktik. Demba får något bra läge, men skjuter utanför i sina fyra storlekar för stora badtofflor. Anton sätter ett helt strålande inlägg i huvudet på en anstormande Folkesson, som nickar utanför i fritt läge. Med bara någon minut kvar fixar Christian fram en frispark nere vid kortlinjen efter en grym individuell prestation. Lilla DN (vars insats på fasta situationer tidigare i matchen sträckte sig till en misslyckad hörna i burgaveln) trär in frisparken med kirurgisk precision på huvudet på en högt hoppande Demba, som med en jättenick skickar in 3-3 i nättaket. Eufori! Förlängning! När hände det senast?

Lilla DN, assisterade till kvitteringen

Första kvarten av förlängningen kan sammanfattas så här: Total dominans vad det gäller bollinnehav för United. Nyköping trötta. Men den livsfarlige centern skjuter två stycken dykande lobbskott (Vilket tycktes vara melodin för att göra mål), men båda går över målet. I övrigt håller vår nykomponerade backlinje med undertecknad som mittback bredvid Gabbe och en alltmer sliten Afrim som högerback tätt. Hela förlängningens bästa chans får Snake gratis av målvakten som spelar bollen rakt på honom, jättefriläge. Den lama vänsterdojan i nätet bakom målet är nog inget Snake ringer hem och berättar om.

I den andra kvarten av förlängningen är det mycket trötta ben, framförallt på Nyköpingsspelarna eftersom det är vi som allt som oftast har bollen. Dock inga riktiga superchanser åt något håll vad jag kan minnas. Straffar väntade.

Paul tog ut, i tur och ordning, Christian, Jens, Omar, Eyüp och Anton till att skjuta straffar. Omar gjorde en Wiklundh - Snake ersatte som tredje straffskytt. Kapten Åberg gav klave en ny chans vid slantsinglingen och denna gång talade de samma språk - vi började skjuta.

Christian skickar målvakten åt fel håll - BIS-spelaren gör detsamma med Säll. Jag fortsätter på den inslagna vägen, Nyköping likaså. Målvakten går åt rätt håll på Snakes straff, men den sitter lågt och med bra fart. Säll klistrar en nervös BIS:ares försök! Riktigt bra räddning.

Eyüp kliver fram. Det börjar bli nervöst ("Målvakten ÄR inte bra, sätt den med kvalité så går den in. Kvalité. Kvalité. Kvalité", mumlade Antonio med rullande ögon i något obskyrt terroristmantra vid mittcirkeln). Eyüp sätter den bombsäkert. Även Nyköpings spelare slår en bra straff. Lilla DN:s tur. Kan avgöra. Anton slår straffen nästan fånigt säkert och vi har vunnit! Kul att Anton, efter förra årets totala måltorka, får avgöra efter en riktigt bra insats.

Turkiet på det här då?

Vinsten gör att det nu blir ännu skönare att bege sig söderut för en vecka på Hotel Arcadia. Lider med FT, Omar, Christian samt våra nyförvärv Teiwo och Allyn som inte kan åka med. Tror det kommer att bli grymt.

Några avslutande ord om matchen:

Starkt vända dubbla underlägen. Vi spelar dessutom bra fotboll med tanke på att det var säsongens första match. Skapar mycket chanser, finns mycket kreativitet i laget. Blandar upp detta med hjärta, Folkesson praktexemplet, vilket gör oss jobbiga att möta.

Bäst på plan: Matte Folkesson, utan konkurrens, gjorde en jättematch på mitten.

Näst bäst på plan: Vill också plussa för Anton på vänsterbacken samt Simon Afrim, båda riktigt bra.

Nu ska jag hem till walk-in-closet och stå och välja vilka 10 färgglada skjortor som ska få följa med till Turkiet samtidigt som jag tänker på FT som sitter på föreläsning bland poliserna, ses på Vedads Cigarr!

#8