alltidUnited

Nu sparkar vi igång säsongen 2011 på allvar. Låt gå att knappt någon i truppen har mer än 45 minuter i benen hittills under träningsmatchandet. Låt gå att inga av nyförvärven är spelklara. Låt gå att vår träning hittills lika gärna hade kunnat vara en 3000 meter hinderlöpares uppladdning inför VM. Imorn är det Svenska Cupen. Tävlingsmatch. Och vad passar väl bättre än att få åka iväg en vecka till Turkiet med en seger i bagaget?



Förra säsongens andraplats genererade självklart Sollentuna United en plats i Svenska Cupen. För andra gången i klubbens historia deltar United i svenska cupen. Förra gången, för två år sedan, gjorde vi minisuccé genom att betvinga Valsta/Syrianska i snöyra på Skytteholm för att sedan åka ut med 0-2 mot Väsby. 0-2-målet den gången gjordes av ingen mindre än Sollentuna Uniteds nuvarande nummer 83, Omar Eddahri, som imorgon hoppas göra säsongens första mål i Unitedtröjan.

Bristen på spelklara spelare gör att truppen till matchen imorn bli liten, men vi ställer likväl upp med en ganska stark startelva. Kvällens träning på Bosön bjöd på defensivträning (Den defensiva sexan omutbar!), följt av tempospel (Allt jag kommer ihåg är Afrims ribbskott. Herregud!). Överlag en träning där folk verkade taggade. Tror att alla mer och mer kommer att känna av att vi närmar oss säsong och det gäller att prestera för att få spela. På alla positioner.

Vi möter Nyköping. Vet inte ett skit om dem. Kom trea förra säsongen i södra tvåan. Verkar vara ett stabilt lag ("Så sjukt inavlade. De har fyra-fem pers som ser likadana ut och har samma efternamn!", sa Folke) som varken gör eller släpper in speciellt mycket mål. Vi kan förvänta oss en tuff match då vi är långt ifrån maximalt tränade för match, men det tycker jag inte ska vara någon ursäkt imorn. Vi åker dit för att vinna, vilket jag tror vi har goda chanser att göra.

Morgondagens startelva:

1. Säll

2. FT - 25. Afrim - 18. Gabbe - 4. Anton

5. Folkesson - 8. Jens

7. Snake - 14. Christian - 83. Omar

21. Belgien Blå

Bänk: Brille, Wilow, Freby, Jeppe, Eyüp, (Demba)

En oviss match, men spontant kan man ju tippa att:

...Folkessons första passning kommer att gå i sidled eller bakåt

...Belgien Blå kommer att tackla ner minst två personer samtidigt. Och göra mål.

...Omar kommer att få en stämpling och bli liggande.

...Snake kommer att skjuta när han har läge att spela snett bakåt.

...Afrim kommer få gult kort.

...FT kommer att inleda pausvilan med: "En sak jag stör mig på är att..."

...Paul kommer att ta ansvar för resultatet, men vi får ta ansvar för prestatjonen.

G'night everybody!

#8

Efter en tids rykten och spekulationer bekräftade Paul efter träningen på Bosön idag att Akropolis centertank Mike Allyn är klar för spel med Sollentuna United efter att ha skrivit på övergången tidigare under dagen. Allyn kommer att bli en viktig pusselbit med sin styrka och målfarlighet som central forward. Låt oss hoppas att han kan göra lika mycket mål i United som han gjort under flera säsonger i Akropolis. Han följer förhoppningsvis med till Turkiet på träningslägret.

Välkommen!

En solig fredag summerade den sista hela veckan innan vårens höjdpunkt, Turkiet-lägret (Jag ser fram emot: 1) Hänga med Atillas farsa, 2) Dricka vatten ur yoghurtförpackningarna, 3) Skicka MMS till FT, Christian och Omar), startar med ett Stockholm-Antalya-flyg via Köpenhamn på onsdag. Fredagens sol hade dock sedan länge hunnit försvinna när vår ansenliga skara fotbollskrigare anlände till Skytteholm för ett fotbollspass.

Nyss Kanadacomebackande Paul inledde med att försäkra oss om att det värsta nu låg bakom oss, och att vi går in i en roligare fas nu med fokus på det explosiva och snabba, snarare än den tunga grundträning vi sysslat med än så länge. Mer och mer fotboll kommer att stå på schemat, något vi inte klagar över.

Innan träningen startade så annonserade också Paul att ett par av de spelare som varit med ett tag och spelat nu mer eller mindre blivit klara för spel i Sollentuna United 2011 (Tror inte att kontrakten är påskrivna, så jag reserverar mig för om någon av jätteidioterna inte kan stava sitt eget namn och därför gör kontraktet ogiltigt). Så, för er som inte är nere varje träning och har koll, här har ni Sollentuna Uniteds senaste truppmedlemmar

3. Teiwo Thompson

Fysiskt praktexemplar, från Täby IS, som imponerat i matchspel med stort lugn och trygghet i positionsspelet. Kan spela både mittback och ytterback, men är påtänkt som mittback. Ruskig i närkamps- och löpdueller där han inte har många övermän. Har fin touch på bollen, men behöver putsa till passningsspelet samt få ännu mer pondus. Är hängiven Milanista, vilket sänker totalbetyget.

6. Anton Lindberg
Efter att ha provtränat med Tureberg tillsammans med undertecknad redan för 4-5 år sedan är Sollentunasonen Anton Lindberg klar för klubben efter fyra säsonger i Vallentuna. Den forna mittfältaren är sedan länge en hård mittback, vilket han visade redan i första matchen mot Råsunda genom att bryta en motståndares fot med sitt första ingripande. Har likt Teiwo stått för bra insatser i matcherna med bra spelförståelse, pondus och inställning.

7. Doni Makolli
Den Unitedspelare som kanske varit allra bäst under försäsongsmatcherna, Doni Makolli, är enligt egen utsago 99% klar för United. Kommer senast från Vasalund. Därför kanske vi inte ska ropa hej ännu, men Doni är en jätteförstärkning. Enormt bollsäker och ständigt i rörelse gör honom lätt att spela med och han hittar ofta rätt ytor. Har krönt sina insatser i träningsmatcherna med två riktigt snygga mål. Sägs dissa proffsspel i Holland för Sollentuna United. Men hur håller han när norrlandsbrunkarna i serien härjar kring hans tekniska ben?

20. Nebiyu Tesema

Nebiyu Tesema är en snabb, smart och arbetsvillig ytterforward som senaste säsongen spelade i Spånga. Har tränat med United under de senaste månaderna, men endast varit med i en match, där han var riktigt, riktigt bra. Har bra touch på bollen och en riktigt bra inställning. Kommer att konkurrera om ytterforwardsplatserna.

Med fyra nya namn i truppen, en presentleverans innehållande riktigt lovande Umbroskor plus nya snygga träningsjackor var det ett laddat och spelsuget United som gick ut till träning. Efter att tagit en tripp down memory lane och kört igenom både stegar och Y:et (Vart var doppbollen? Kommer på matchförberedande träningen på måndag?) blev vi indelade lagdelsvis, där vi mittfältare hade en 20 minutera geometrilektion (Antonio var bäst i klassen) med Gutte där vi skulle hitta världens mest perfekta trianglar. Gutte, som dominerade med uttrycket "Freby, du vrider inte speciellt mycket på huvudet va?"

Jättepossesion next. Tre lag - två mot ett. Defensiva omställningar som dagens prio och tema. Gula laget inledde med klippkort i mitten, och när de väl fick bollen sköt Eyüp Richie i röven och fick skäll av Paul för att de stod och tittade. Gula laget höjde sig, svarta och orangea var snälla nog att missa lite också och delade på tiden i mitten. Omar skadad, gick av. Ynkligt! Afrim fick beröm av Paul, tippat!

Träningen avslutades med spel på ganska liten yta, 5 mot 5, 6 mot 6. Bollarna in från sidan hela tiden, ruskig fart. Vet inte om det var spelsug, LSD eller rivalitet mellan lagen, men det var riktigt hög fart och riktigt många smällar och närkamper för att vara en United-träning. Härligt! Undertecknad fick smaka såväl på Afrims som Trimis dobbar, och bjöd tillbaka genom att axeltackla Folkesson i ansiktet. Fotbollsmässigt vann det svarta laget komfortabelt efter att Åberg/Makolli bjudit på fotbollsgodis åt ena hållet, och Wilow bjöd Snake på en balja åt andra hållet. Flest skott på mål sköt Demba, som vanligt gjorde han dock inga mål. Det gjorde Belgien Blå. Han är svag.

Ny träning om några timmar, idag ska offensiven vara det genomgående temat. Kul!

Det går inte långt mellan träningarna där det kommer gliringar och kommentarer om vissa uttal och ord som en viss dalmas använder i omklädningsrummet. Självklart till stor del på grund av att avundsjuka stockholmare saknar en dialekt där den lite mjukare och känsligare personligheten hos sin person kommer fram. Dialekten här i Stockholm ligger ju verkligen i framkant vad gäller attityd och kaxighet. Om en blandning av dessa dialekter börja användas av Sollentuna Uniteds nr.18 skulle kanske äntligen acceptansen infinnas och glåporden sluta hagla titt som tätt av lagkamrater som älskar att påpeka och hacka på ett språkbruk som de inte är vana vid! Jo en sak till innan vi går vidare, Dalarna ligger inte i Norrland. Punkt!

Sannolikheten att dalmasen ska börja använda sig av minst en blandning eller mix av dalmål och det i Dalarna så förbjudna dialekten från Hufvudstaden är nog nästan lika med noll. Det får väl säsongen 2011 utvisa men till dess får lagkamraterna chansen att lära sig lite dalmål för att jämna ut möjligheterna till bra förståelse i kommunikationen mellan oss spelare och tränare i omklädningsrummet! Hur många av de här orden klarar du av, din fördomsfulla 08:a?

 

BINT

1. Blind         X. Blir det inte…               2. Spik

MOJJIGT

1. Mysigt      X. Molnigt    2. Dimmigt

BUTT

1. Arg / ilsken                     X. Mindre förpackning      2. En stubbe

SIDDU

1. Ett spöke  X. Ser du…   2. En fisk

HÄNNÄ och DÄNNÄ

1. Här och där                     X. (Används när man pratar om två syskon)                2. Hembränt

KUCKILURA

1. Skrika        X. Skoja/driva med någon   2. Sova en kortare stund

FLÄK DÄ

1. Flak med lyftanordning  X. Flytta på dig!                2. Läsk med mycket kolsyra

GRÄJJÄ

1. Att gräva   X. Att ordna 2. Att ljuga

JÖNNT

1. Clown       X. Att inte göra något        2. En typ av Falu rödfärg som finns på dalahästar

DONA

1. Att äta      X. Att förstöra                   2. Att fixa

 

Med vänlig hälsning, Dalmasen

 

Redaktionens anmärkning: Med tanke på att en stor del av lagets ordförråd sträcker sig till "mammas död", "jag svär" och "Cristiano Ronaldo" så ska vi nog inte ha för höga förhoppningar. Jättenörden Åberg kommer odck antagligen att kamma hem rubbet med sitt enorma ordförråd.

 

Vem sa att dalmasar inte har attityd?

Kanske såg vi den kommande veckans ledighet framför oss. Söndagkvällens match mot Farsta är inte den matchen man kommer att komma ihåg när säsongen 2011 ska summeras. Ett halvtaskigt United med riktigt dålig skärpa i de avgörande momenten åkte på 0-2 mot FOC Farsta. Ett Farsta som bitvis spelade riktigt bra fotboll och sett över hela matchen vann rättvist.

Vi gjorde en på alla plan iskall entré på planen (Varken långbyxor eller underställ nedpackade. Härligt!) tätt efter att  Rotebro (Som verkat blivit avis på Uniteds stolta chilibabbhistoria och ställde även dem upp med ett mini-Syrianska) lyckats krångla sig ur ett 0-1-underläge till 2-1-vinst mot Råsunda. Dagens coach Limpar hade tagit ut en "startelva", baserat på de spelare som var spelklara och hela. Den elvan såg ut så här:

Säll

FT - Afrim - Gabbe - Reynoso

Eyüp - Jens

Snake - Christian - Omar

Badji

Matchen startade med att Farsta tog tag i taktpinnen genom att ständigt hitta ytorna framför allt bakom våra ytterforwards, framför ytterbackar. De har ett stort bollinnehav och tillåts dominera av slöa, passiva Unitedspelare. Skapar dock inte så många målchanser. Jo, juste, en jättekanon ribba ner. Mål? Ingen aning. Domaren dömer i alla fall inte mål. Vi sticker upp en del åt andra hållet, där Snake har några bra chanser. Men han hade tydligen satt skorna på fel fot, så det blev inga mål.

Det blir 1-0 till Farsta, efter en situation där nog många trodde på frispark, men den flygande/filmande/skrikande Snake fick bara en viftande hand från domaren. Bollen spelas in på en helt fristående forward (Mittbackar? Gabbe where were you?). Bollen dunkas in högt över en maktlös Säll, som ändå är ute och täcker det mesta tycker man. Halvleken avslutas med fortsatt mycket Farsta, men med farliga omställningar för vår del. Vi kan/ska ändå inte vara nöjda med den första halvleken. Ett av de sämre positionsspelen man sett. Skärpning.

Till andra halvlek byts alla utom Säll och Omar ut, vilket gav oss denna elva.

Säll

Wilow, Anton L, Teiwo, Freby

Folkesson - Hamoudy

Richie - Doni - Omar

Trimi

Nu blev det genast bättre fart på de vita och de 5-10 första minuterna i halvleken är det nästan enbart United. Matte synkar ihop mittfältet, där Doni, Richie och Hamoudy är framgångsrika med ettrig press. Bakifrån är Anton och Teiwo säkerheten själva, och man skapar ytor på båda kanter. Mycket genom Omar till vänster och en framforsande Wilow på högerkanten. Vi skapar bra chanser genom bland annat Richie och Trimi, men återigen är det riktigt, riktigt lama avslut.

Farsta jämnar sedan ut spelet i matchen, men får inte alls samma lätta ytor som i första halvlek. De får några halvchanser (M/S Lindberg är lite seg i dribblingen, räddas upp av racerbåten Thompson) men gör inte mål förrän precis i slutet då en mittfältare smackar på upp i krysset efter en hörna som spelas in längs marken. Hatten av. Men där måste vi väl kunna vara snabbare på bollen?

Alltid lite tristare att skriva efter en förlust, därför begränsad längd på detta. En tuff förlust som visar ett frågetecken som måste rätas ut.

1. Vi saknar kraft för att hålla i bollen högt centralt i banan. Med Vedad borta och Tompa magsjuk finns det ingen spelare som är tillräckligt stark för att kunna låsa bollen och skydda den från motståndarnas backlinje. Nu fick Badji spela där, trots att han egentligen är en kantspelare. Om inte Vedad ersätts kommer hans frånvaro att märkas.

2. Vi blir i vissa fall snabba att titta långt efter andra istället för att försöka hjälpa dem. Ibland är kritiken och ilskan befogad, men höj varandra istället!

3. Oj vad stressade många är med bollen, när man absolut inte behöver det!

4. Vårt positionsspel behöver gnuggas. Vi vet att 4-3-3 är sårbart framför ytterbackarna. Det ställer stora krav på dem som spelar framför, men kanske ännu större på backarna bakom som måste våga låta, och styra in sina medspelare.

5. Avslut. Tror man måste träna det mer än vad vi gör. Vi gör det nästan aldrig, när vi gör det är det nästan enbart i samband med inlägg. Hur många procent av avslutslägena i en match kommer efter inlägg? De flesta kommer till efter andra situationer i spelet.

Några frågetecken alltså. Men även positivt såklart. Tycker att alla som spelade andra halvlek ska ha eloge för energin och sättet de tog tillbaka spelet på. Stora plus till Folkesson som styrde upp mitten tillsammans med Doni (Bra. Igen.), Wilow var riktigt bra till höger och även mittbackarna Anton och Teiwo gjorde riktigt stabila och bra insatser. Limpan snackade innan matchen att ta det på rätt sätt att inte starta och "bara" få spela andra halvlek. Tror inte att det går att värdesätta med ord hur viktigt lagsammanhållningen och förmågan att bidra till lagets framgång på alla tänkbara sätt blir för oss i år. Vi har en bra, jämn trupp. Många kommer inte att spela alla matcher, men alla kommer garanterat att behövas. Och när man ska spela krävs det verkligen att man är redo att bidra till lagets framgång. Kul att se den inställningen på hela andra halvleks elva.

Nu - en veckas ledighet. Fjoll-Folke åker till London för Chelski-ManU. Christian börjar jobba. FT lär sig att arrestera och Snake har alltid rätt. Nästa vecka är vi tillbaka för Stockholm cup mot Akropolis och senare också Svenska Cupen mot Nyköping innan vi drar en vecka med halva damallsvenskan till Turkiet. För de kraftmätningar som är på G kommer att det att krävas ett par nivåer bättre spel än vad vi åstadkom i söndags, det kan jag lova.

#8

Efter ett strålande Limparinitiativ kastade United lördagkvällens Märstaäventyr på Midgårdsvallen på soptippen och begav sig istället ut till FT:s hoods för att göra upp i Unitedmästerskapen i curling. Gamla mot unga. Etablerade mot rookies. Curlingbarn mot jättebabbar. Många beslöt sig för att spendera lördagen någon annanstans (Reynoso "förberedde sin födelsedagsfest", töntigaste jag hört), synd för dem. På plats fanns till slut 12 tappra curlare, this is their story...

http://www.youtube.com/watch?v=GpwbjhBC4BI (Alla som inte riktigt kan curling, titta här ;))



Vi anlände till Danderyd och Djursholms curlingklubb ganska tidigt. Länge såg det ut som undertecknads bil med konstapel Terland och Snake Enberg skulle bli enda curlare tillsammans med Säll, som kom direkt från Collage. Lindberg droppade in och till sist kom även fångtransporten, körd av ungrare Limpar, innehållande förstagångscurlare som Eyüp, Nebiyu och Richie. Gutte dök upp och så även Wilow och Freby. 12 man dök upp. Av 25+...svagt Sollentuna United!

Efter en (minst sagt) grundlig genomgång av en curlingräv som utan tvekan kunnat få ligga på Golden Hits genom att låtsas vara Björn Ranelid var det dags att köra igång. Det första vi fick göra var att inse att det krävs en del teknik bara att kunna ta sig fram på en curlingbana. Med en sträv och en hal sula tar det ett tag innan man får in snitsen. Freby imponerade på uppvärmingen, medan Eyüp mest hasade omkring och såg ut som en vilsen Super Mario-svamp.

Eyüp the toad

När sedan väl tävlandet skulle köra igång hade ödet delat in oss i fyra olika lag:


Snakes sopor:

Skipper: David Gustafsson
Sopare: Alexander Säll, Gutte Källberg



Ett på pappret starkt lag med multitalangen från Edsbergsskolans idrottsklasser, Snake, som anförare. Lägg till det rutin i form av Källberg senior samt en tvättäkta jättesopa i Säll så hade man på känn att det skulle bli fart på stenarna hos Snakes sopor.

Führer Freby:

Skipper: Christian Freby
Sopare: Anders Limpar, Nebiyu Tesema

Starkt ledarskap i form av en av curlinggenerationens überbortskämda själar, Freby med führer-frillan. Limpan avslöjade precis innan vi skulle börja att han visst hade spelat lite curling tidigare med Anette Norberg, vilket höjde hans status rejält. Nebiyu ett wild card, oprövad sedan tidigare.

World Class Wilows:

Skipper: Niclas Wilow
Sopare: Filip Terland, Eyüp Ayhan

'

Curling-Wilow anförde ett lag med miniturken Eyüp samt Danderydsbon FT. Enligt Filip spelar man curling på skolorna i Danderyd lika ofta som normala skolor spelar fotboll, vilket skvallrade om en del träning. Kändes väl ändå inte som ett seriöst hot, men goda förutsättningar att bli publikfavoriter.

Lag Lirp:

Skipper: Anton Lindberg
Sopare: Jens Åberg, Richie Joseph Nterigalegwa (Måste få det stavat på papper!) Enberg

Stabile Lindberg fick förtroendet som skipper framför orutinerade Richie (Som skulle pröva på sin andra sport på kort tid. Självlärde sig simning på rekordtid för någon vecka sedan i simhallen!) och oberäknelige Åberg (Som vid sin senast spelade curlingrunda drog på sig smeknamnet "Bambi").

Lottningen föll som så att World Class Wilows fick spela semifinal mot Führer Freby och Snakes sopor fick ta sig an Lag Lirp. Då undertecknad befann sig fullt fokuserad i den andra semifinalen kan ju rapporteringen bli aningen ojämn, men jag ska få med huvudpunkterna.

Vi i Lag Lirp inledde med att få dyngspö 0-2 i första omgången (Vi spelade 2), där Snakes sopor kombinerade i full kraft. Säll smällde boet fritt från blåa stenar och sedan trädde Snaken in dem med kirurgisk precision i luckorna. Richie skulle behövt sidovallar från bowlinghallen och Åberg fegade ur med för lösa stenar, trots skipper Lirps precisa anvisningar. När vi dessutom hade Ranelid emot i bedömningen hade vi inget att sätta emot. På andra banan ledde führern sina styrkor till enkla segrar mot rosaklädda FT, Wilow och Eyüp.

Vi kom tillbaka i runda två. Richie trollade med curlingstenarna och trots den udda tekniken (Där han gled så långsamt att han stannade, druttade på rumpan och sköt iväg stenen enbart med hjälp av handen) var han tungan på vågen och prickade in två av tre stenar i boet. När sedan Lindberg avslutade snyggt räckte det till en 2-0-seger trots fortsatt svagt curlande av tredjepart Åberg. Sudden death fick avgöra.

Anton - för långt!
Säll - också för långt!
Jens - missar. För långt! (Skräll)
Snake - drar även han för långt!
Richie - hittar in med ytterligare en sten i boet!
Gutte - För lös! Lag Lirp till final!

På andra planhalvan växer Limpan med uppgiften och avlastar führern till en klar seger.

Semifinalens hjälte - Richie!

Finalen på centercourten skulle alltså stå mellan Führer Freby och Lag Lirp. Matchen som ingen bryr sig om, tredje pris, blev ett krig mellan World Class Wilows och Snakes sopor.

Vi bestämde att finalen skulle spelas i tre omgångar istället för två. Lag Lirp låg kvar på den vinnande modellen med den taktiskt skolade Lindberg som skipper och övriga jätteidioter som frejdiga sopare.

Finalen inledde med att den dittills iskalle Åberg levererar in en praktfull poängsten rakt in i tårtan. Som rutinerad räv fullföljde jag min insats genom att psyka ner Nebiyu till den grad att han började knäppa upp hjälmen och var redo att dra. Freby och gänget lyckades aldrig hämta sig från den starten och första ronden gick till Lag Lirp med 2-0. Segervittring. På andra banan verkade det rosaklädda laget ha det fortsatt tungt.

I curling kan det vända snabbt! Det fick vi bittert erfara i den andra omgången när Limpan, Freby och Nebiyu spelade drömcurling och lyckades vinna med de i curlingmått stora siffrorna 3-0. Ranelid var lyrisk och skällde istället på oss för att vi inte gav varandra tillräckligt tydliga instruktioner. En upp för führern alltså inför sista. På tredjeplatsbanan verkade de rosa ha vaknat, där framförallt Wilow spelade i en egen dimension.

Limpan och gänget bjöd på drömcurling

Men i den sista omgången visade sig Lag Lirp från sin bästa sida och alla presterade. Åberg börjar med att skicka in två i boet, Richie följer upp med ytterligare en + att han med sina lösa fjösar skapade ett perfekt block framför boet. Motståndarna lyckades inte, trots Frebys precisa instruktioner, bryta igenom vår guard. Skipper Lindberg behövda bara säkerhetsspela de sista stenarna i vår stabila 2-0-victoria.

Segrade gjorde alltså Lag Lirp, framför Führer Freby och World Class Wilows på tredje plats. Snakes sopor fick den icke hedrande sistaplatsen, där Säll sägs ha underpresterat å det grövsta.

Champs

En riktigt kul förmiddag hade vi ute i Danderyd. Bästa laget vann, inget snack om saken. Förhoppningsvis kan vi vara bästa laget även på fotboll i kvällens match mot Farsta, som jag snart ska börja bege mig emot.

Avslutar med lite bildporr. FT i en rosa jacka och ett äckligt leende. Njut.




#8, CurlingCampione

1.     Hans chipstuttar

2.     Hans frisyr

3.     Hans AIK-mjukisbyxor

4.     Hans vita mössa

5.     Hans snusbruna framtänder

6.     Hans lår

7.     Att han aldrig kan vara glad

8.     AIK

9.     Att han inte förstår att Inter kommer att vända på steken på Allianz.

Sollentuna United har de senaste fem åren varit en klubb i förändring. Häng med på en resa...

2006

Turebergs IF går som en ångvält i division 4. Man öser in mål och ligger stadigt i toppen under hela säsongen. Stämningen på Vallen är på topp i det stabila, småmysiga svennelaget, som besitter en trupp som promenerar rakt igenom serien utan att egentligen vara nära att missa uppflyttning. Sett till namnen hade matchtruppen lika gärna kunnat vara söndagsskolan på ett blondt SD-läger i östra Blekinge. Eller vad sägs om följande matchtrupp som kan googlas fram från den gångna säsongen. Jocke, Fille, Martin, Per, Tobbe P, Anton, Mackan, Ronny, Sebbe, Lagerlöf, Simon, Freddan, JG, Haisem, Wella & Thorstensson. Inte mycket att tillägga där va?

 

Innan Atilla blev Atilla hette han Erik Börjesson och umgicks då och då med svenskar. Här med föreningens bäste (?) genom tiderna, Johan "JG" Gagnéus.

Den uppmärksamme finner ett fel i den tidigare nämnda lineupen. Mitt ibland alla Jockar, Freddor och Thorstar smyger det sig in en Haisem.

Haisem?
Que?
Kan man heta så?

Haisem Ali var pionjären för Chilibabbarna i Tureberg/Sollentuna United. Den offensiva milanistan med nummer 10 på ryggen var något så ovanligt som en mysfet etiopier med jätteröv, Ronaldo-ryck och ett hästskott i vänsterfoten. En spelare som kunde vara helt överlägsen ena sekunden, för att nästa sekund oinspirerat gå och slöa i ett hörn.

Var den personen som snällt nog skolade in undertecknad i laget, under mina första inomhusträningar vintern 06-07. Jag säger då det, ett helt lag med svennar och så krävs det en invandrare för att välkomna en klen liten spinkis från Bollstanäs.

 

Haisem på en styrketräning - ovanlig syn

2007

Första säsongen i division 3, 2007, blev säsongen då Turebergs IF transformerades. Bland nyförvärven fanns inte enbart blonda träben som Jens Åberg, Lukas Strömberg och Daniel Andersson (Ja, Katten var blonderad när han gjorde entré). Till laget hämtades också världshistoriens skäggigaste 18-åring; Bashar Hussein. Till sist så spetsades truppen med chilibabbtrion Simon Afrim, Saffe Ismail och Maikel Danho från Hässelby (Eller, Maikel kan ha kommit från Kista Hårgäng, osäker på det...).

 

Levande legenden Bashar

 

Alla dess fyra jättebabbar tog direkt plats på banan och visade att de ville vara med och påverka. Maikel gjorde 2000-talets snyggaste (?) mål via ett Maradona-solo i en träningsmatch på Skytteholm, Bashar var bäst på alla inomhusträningar och Afrim var bäst i hela laget på att turk-knyta fast sin mössa i en tofs. 3 av de fyra tog direkt plats i backlinjen, där de utgjorde en till synes omutlig mur tillsammans med den svennigaste i hela laget, Felsurr Carlsson. Framför mittfältet alternerade Saffe med ynklige undertecknad om platsen bredvid självskrivne JG.

 

Maikel Maradona?

 

Babbenyförvärven fortsatte att synas. Maikel drog, i bästa Vedad-stil, i sig ett antal cigg under träningslägret i Skåne (Enbart festcigg...kommer ihåg det så väl för att han tillsammans med Afrim spände ögonen i 19-årige mönsterungdomen Jens och väste "Du säger väl inget till tränaren om det här?". Jag gjorde inte det. Har aldrig sagt något förrän nu.) och Afrim dribblade av mig med en flick-flack i luften på en träning på Vallen. Då kände man sig bra.

 

Maikel säkrade segern i premiären med ett nytt drömmål, en halv cykelspark, mot favorittippade GUSK. Bashar fick ögonbrynet spräckt av undertecknads tänder och Saffe sa "H*runge, jag gillar det här laget". En ömsesidig kärlekshistoria hade tagit sin början. Afrim passade också på att göra sitt hittills enda mål (Det är faktiskt dåligt) när han bombnickade in 2-2 på övertid borta mot Gimo efter att ha vägrat lyda den smått desperate minidiktatorn Tobbe Petterssons order och tagit egen position på hörnan.

 

I United gillar vi mittbackar med Vapor

 

När avancemanget skulle säkras stod Hässelbytrion återigen i centrum. Bashar hade gjort några överstegsfinter för mycket i eget straffområde för Owes smak och hade börjat få sitta på bänken. När han sedan gjorde "militärtjänst" i Syrien en månad efter uppstarten efter sommaren blev det inte så många fler matcher för backterroristen som istället hejade högljutt från läktaren med uttryck som "Ditt STORHUVUD, så bra e du!" och "Så där skulle inte Bashar gjort, han hade gjort det bättre.".

 

Saffe hade sitt livs månad i slutspurten av serien och kvalmatcherna. Frågan är om klubben någonsin sett en spelare som varit mer överlägsen på plan än Saffe under 2-0-segern i hemmakvalet mot Brynäs (Highlights finns på Youtube, dock svåra att hitta) där han fick två spelare utvisade och resten uppsnurrade. I bortamatchen, där avancemanget säkrades, var det istället Afrim som tog över titeln som bäst på plan. På Turebergs avslutning fick Saffe och Maikel dela på "tränarens pris" som de spelare som var mest uppskattade bland tränarna.

 

Saffe - kvalets kung 2007

 

2008

Lyckan med de utländska importerna inför säsongen 2007 gav Atilla blodad tand. Försäsongen inför 2008 lade grunden för den försäsongen vi nu känner som standard och chilibabbtalangerna stod på rad för att visa upp sig. Kriterierna för att få provspela var inte särskilt hårda. Alla som kunde sätta vita strumpor utanpå fotbollstrumporna Cristianostyle eller i alla fall hade juniorkopian av de nya Vapor var värda att titta på. "Har jag gått fel? Jag har tydligen kommit till Syrianska.", var #14 Källbergs standardreplik när han gjorde entré i omklädningsrummet. Men, ur den stora mängden tveksamt material, kom onekligen vissa bitar av kvalité.

 

Först av alla kom Hezha, som var med och tränade redan innan vi gick på vinteruppehåll. Att han var bra visste vi, så bra att Torbjörn Pettersson drog på sig två röda på 20 minuter när han skulle plocka bort honom i hemmamatchen mot Järfälla. Men att han skulle vara SÅ bra som han var kom ändå som en överraskning. Hezha gick direkt in och tog tag i taktpinnen i laget med sin oslagbara teknik, snabbhet  och styrka.

Succévärvning 2008

 

Efter Hezha följde flera. Ostoppbare Ali Al-Mosawi var försäsongens hetaste spelare och gjorde mål på ALLT. Degen the Legend drog upp stämningen med flera hundra procent och visade sig också vara en oerhört skicklig kantlöpare, och lagom till seriestart anlände också Badji för att göra halvbabben (platsar dock inte här) Vedad och helbabben Ali sällskap i anfallet.

 

Ali gjorde mål i 6-7 raka matcher under försäsongen

 

Sollentuna United hade förmodligen sitt starkaste lag någonsin, och ledde efter 7-8 omgångar sensationellt serien som nykomlingar. Mannen på allas läppar var Badji. Han började med att sänka Råsunda med två kassar i premiären för att sedan chocka seriefavoriten Frej med ett drömmål i derbyt i andra omgången. Han fortsatte på den inslagna vägen och nätade också i bortakrossen mot en annans seriefavorit, Sandviken, där United spelade ut hemmalaget och vann med 4-1. En match där Hezha var totalt överlägsen med sin lekkamrat JG på mittfältet.

 

Badji på lekhumör våren -08

 

En formdipp kring sommaren gjorde att United tappade den riktiga kontakten med toppduon Skiljebo och Syrianska, men laget reste sig snabbt och hittade tillbaka till vårens vägvinnande spel. Degen var överlägsen på plan i 3-1 segern hemma mot Västerås där han i sin forwardsroll löpte så mycket att en av VIK-backarna i pausen utbrast "Hur faaan ska man orka med den där mörke, han är ju överallt!". Degen skrattade och sprang ännu mer i andra.

 

Degen the legend

 

Herish drogs med skador och startade bara en match under säsongen - 0-2-förlusten borta mot Vallentuna. En match som blev ihågkommen för Källbergs avslut över i friläge efter ett drömanfall; "Dom hade ju tydligen ställt dit ett sjumannamål precis när jag skulle skjuta". Istället fick han ägna sig åt rehab med sportchef Börjesson.

 

Herish och Atilla krigar löpning

 

Säsongen avslutades i stor stil, där United bland annat återigen slog Sandviken i en bra match efter mål av Hezha och babbarnas babbe, Sulle, som kommit in efter sommaruppehållet. Avslutningen på säsongen blev en klang- och jubelföreställning där Råsunda spelades ut och slogs tillbaka med 4-0. Hezha utsågs efter säsongen mycket rättvist till årets bästa spelare. Även Afrim, som tillsammans med Maikel återigen varit givna hela säsongen i backlinjen, prisades som årets buse.

 

2009

Silly season efter den succéartade debutsäsongen i division 2 blev den tyngsta klubben upplevt. Från laget som hängt med i toppen under 2008 tappades större delen av den ordinarie startelvan, bland dem stjärnbabbarna Afrim, Hezha, Herish, Badji, Vedad och Saffe. Lägg till spelarförluster även i arisk form (Mackan, Chrille, JG) och kvar stod vi med Katten, 14 och Lilla DN som skulle göra vad vi kunde för att upprepa fjolårets spel.

 

Tur då att Sulle tog sitt ansvar och klev fram som den nya solklara ledaren för Sollentuna Uniteds egen Orientexpress. Omgiven av starka namn som Degen the Legend, Maikel och nye bjässen Kabba Langley spred Orientexpressen ut sig och dominerade de mesta den gav sig in i. Se följande artikel från dåtidens SvenskaFans för att på allvar minnas 2009 års jättebabbar.

 

 

"Akta - här kommer Orientexpressen!

 

De är tränade, skolade, iskalla. De har inga gränser. Uniteds egen dödspatrull är redo att assassinera Division 2 Norra Svealand.

Orientexpressen grundades för två år sedan. Då var det bara en bil till ett träningsläger. Idag är det något större. Mer än en bil. En livsstil, ett brödraskap. Blood in blood out.

I den hyrda Toyotan till träningsläger gällde inga lagar, inga regler. Det var äta eller ätas. Slagsmål i baksätet, kasta saker på varandra med avsikt att skada, Anaconda i fönstret, svordomar på 100-tals olika språk, ka-chi-bom om allt, bensinstopp, knuffa bilen genom rondellen, stoppad av polis, 160 km/h och helljus på motorvägen.

Orientexpressen är en historia i sig.

Bara de tuffaste släpps in. Nya platser behövs ständigt fyllas. Efter att de tidigare ledarna Simon Afrim och Safir Ismail tvingats fly landet är det många nya rekryter som försöker slå sig in i år. Sollentuna Uniteds fansite ger er här exklusivt allt ni behöver veta om Uniteds livsfarliga Orientexpress.

Maikel Danho, 23 år, driver

Är officiellt titulerad som chaufför men alla med insyn vet att Maikel i själva verket är indragen i mycket smutsigare verksamhet. Håller på ytan en lugn, ansvarsfull ton men är iskall och saknar helt heder och moral. Aspirerar med sin rutin i gänget på en av ledarplatserna.

Süleyman Baran, 26 år, hitman

Livsfarlig och oberäknelig. Kan ena stunden vara en hedersman för att nästa sekund hugga dig i ryggen. Lever efter mottot: "I can handle a trigger, that's all that matters." En av de ledande inom organisationen.

Degen Menstab, 26 år, hustler

Fullständigt galen, är ligans joker. Hans kontaktnät är brett och han kan förse ligan med information och grejer efter behov. Fantastisk kameleont och orm som kan nästla sig in bakom fiendens linjer. Motståndare luras ofta av hans alltid glada humör, men allt är bara spel för galleriet.

Ali Al-Mosawi, 20 år, brains

Ligans högutbildade analytiker som sköter ekonomin och handeln. Var tidigare påtänkt som hitman men fick dissen från den tjänsten då hans inte ens klarade av att avrätta en lagkamrat med ägg nere på träningslägret.

Saman Haidari, 20 år, new recruit

Storväxt gorilla som främst jobbar med beskyddarverksamhet. Som ny i gruppen har han fått ta mycket skitjobb. Har ibland vägrat vilket skapat oroligheter. Verkar nu ändå ha förstått sin plats och är ett starkt komplement till de aggressiva, men aningen småväxta ledarna.

Aydin Ünsal, 22 år, new recruit

En charmknutte. Hans fantastiska sätt med tjejer kommer göra honom ansvarig för Orientexpressens eskortverksamhet. Ledarna inom organisationen är dock oroliga på en punkt. Ünsals begränsade kunskaper i engelska kan skapa problem när ligan ska expandera sin business utomlands.

Sabri Coskun, 24 år, new recruit

Har redan etablerat sig som en av de mer tänkande inom organisationen, är tänkt att avlasta Al-Mosawi. Vet var och när stötarna ska sättas in kommer med sitt kyliga sinne vara en bra motpol till den impulsivitet och ibland naivitet som framförallt Sulle visar när han tror att han ensam kan fixa allting hela tiden.

Kabba Langley, 23 år, wild card

Egentligen inte en fullvärdig medlem i Orientexpressen men verkar ändå tvingas in i gruppen. Detta fantastiska muskelberg kan bli en viktig resurs för Orientexpressen när det ska till hårdare uppdrag som öppna eldstrider, indrivarverksamhet eller fysträning. Har även ett specialvapen som han är ensam om i sitt slag.

Jag tvivlar på att det är många lag i serien som har en spets som kan överträffa dessa grabbar. Vår onda sida kommer vinna många matcher när motståndarna inte vågar stå upp, när det börjar bli otäckt.

Ett första exempel på Orientexpressens styrka såg vi i matchen mot IFK Trelleborg. Kabba Langley började med att utnyttja sina kilon och sin hänsynslöshet när han med ytterligare en monsternick kvitterade Trelleborgs ledning. Degen the Legend avgjorde sedan matchen med ett fantastiskt vänsterskott och segern var vår. En försmak, en försmak på vad som komma skall.

Jag säger bara, Akta - här kommer Orientexpressen!"

 

Orientexpressen såg alltså otroligt intressant ut – på pappret. I realiteten gick det sämre. Säsongen inleddes med två raka förluster. I match tre kom en vinst – 2-0 borta mot Västerås. Ali var bäst på plan men var efter den matchen avstängd i en månad för en skalle i en reservlagsmatch. Ali kom aldrig tillbaka. Sulle dribblade, tjurade och var allmänt ojämn. Sabri jobbade den mesta tiden. Aydin försvann. Degen försvann. Istället blev det en annan chilibabb som blev årets mest framstående.

 

Superbabben Sulle

 

När United mötte Frej borta i seriens sjunde omgång låg man på nedflyttningsplats efter endast en vinst och fem förluster. Tränare Owe Bergström hade avgått, utbränd, och till denna svåra bortamatch ledde Atilla laget. Med från start fanns Omar Eddahri, på lån från Väsby. Omar visade direkt att han kunde vara skillnaden mellan vinst och förlust för det ojämna Sollentuna United. Han spelade fram Snake till öppet mål och fick efter matchen pris som bästa spelare på plan när United chockade och vann med 2-1.

 

I sin hemmadebut gjorde Omar kvitteringsmålet mot Sandviken, och i nästkommande match mot Vallentuna gjorde han hattrick. Målen fortsatte att komma efter sommaren med ett mot Älgarna och två var mot Vallentuna och Söderhamn. 9 mål på 7-8 matcher blev Omars facit under säsongen, innan han blev tillbakakallad till Väsby. Med facit i hand kan man konstatera att utan Omars inhopp hade Sollentuna United antagligen spelat division tre 2010.

 

Räddaren i nöden 2009

 

2010

Förra säsongen studsade Sollentuna United tillbaka, och gjorde vår bästa säsong någonsin med en andraplats. Självklart gjorde vi det inte utan inflytelserika chilibabbar. Redan mot slutet av förra säsongen hade Saffe och Badji kommit tillbaka, och nu fylldes hemvändarkontot på med Afrim och Vedad. Föreningen fick också en ny favoritchilli i miniturken Eyüp. Omar ryktades länge vara på ingång permanent inför säsongen men vi fick nöja oss med fastighetsförvaltningsbabben Christian Antonio, som efter mycket tjatande lyckades övertyga Atilla om att han skulle få komma och provspela (Det var lite tajt på träningarna då, eftersom hela den somaliska mittfältsdiamanten från Tensta BK hade imponerat på Atilla via telefon och i vanlig anda fick 3-4 månader att visa upp sig). Eritrea-Antonio lyckades dock ta sig in i laget, vilket klubben senare fick anledning att visa sig tacksamma över.

 

En harmonisk vår förflöt. Chilibabbkontot fylldes på med telefonsnackande Demba, och vadmonstret Hailab. United låg ständigt med i toppen, med en peak under 3-4 veckors serieledning. Det på förhand hypade El Clasico blev en ojämn historia där tre chilisar (Om man man räknar Vedad dit) noterade sig i målprotokollet i 4-0-segern. När Atilla sedan presenterade drömvärvningarna Omar och Hezha under sommarfönstret såg hela föreningen en höst i guld framför sig.

 

Det blev dock inte den klang- och jubelföreställning vi förväntat. Visserligen gjorde Omar 8 mål på lika många matcher och vann den interna skytteligan. Men han blev aldrig lika dominant som året innan och även Hezha misslyckades med att nå den nivån han tidigare spelat på. Däremot växte mjukisbyxmaestro Antonio successivt och sprutade in poäng i form av mål och assist. Segregationsproblemen var större än någonsin. Det var inte längre tillåtet att tala fritt mellan lägrena. Chilibabbarna trixade för sig själva innan träningarna. Svennarna stod och passade varandra med stenhårda bredsidor. Gayduon Folkesson/Antonio var undantaget som bekräftade regeln och stod och nötte Honda-passningar på sitt håll.

 

Vi reste oss hyfsat spelmässigt ändå och gav nästan Frej en match hela vägen in, men de var för starka och vann serien fullt rättvist. En fin avslutning med 3-1 mot Enköping fick sätta punkt för säsongen. Christian utsågs efter säsongen till säsongens spelare (+ alla andra pris man kan vinna) och konkluderade därmed Chilibabbarnas comeback som maktfaktor nummer ett i Sollentuna United.

 

Årets chilibabb 2010

 

2011

Vi står nu inför en säsong där vi går in i serien som en av favoriterna. Framgångsreceptet? Mer Chilibabbar såklart! Atilla jobbar hårt för att göra den svenska influensen så liten som möjligt i laget och i skrivande stund (truppen inte satt ännu) skulle vi kunna ställa upp med följande lag: Poja – FT (tysk) – Teiwo – Afrim  - Reynoso – Antonio – Eyüp – Liridon – Badji – Omar – Nebiyu.

 

Med den totala motsatsen till truppen som fanns i Tureberg 2006 avslutar jag därmed det mig veterligen längsta inlägget jag någonsin skrivit till den här bloggen. Hoppas att ni alla har tid att läsa detta, en hyllning till alla de Chilibabbar som förgyllt mina år i Turebergs och Sollentuna United.

 

*Allt är skrivet med en stor dos ironi och kärlek

 

#8

 

 

 

 

 

 

 

Som avslutning på en vecka så kall att löpningarna efter styrkan ställts in (Igen! Härligt!) och Folkesson burit långkalsonger dygnet runt skulle vi försöka oss på att spela en match mot Spårvägen på Skytteholm. Termometern kröp hela tiden neråt och när matchen sparkades igång, "internationell matchtid", 20.30 så var vi nere på -15 och nosade.

Denna matchen var den sista med så kallade "sociala" uttagningar. Från och med nästa onsdags kvällsbatalj mot Frej kommer vi att börja med mer normala matchuttagningar. Vår för tillfället rejäla spelartrupp tillät oss att kunna ställa upp med två elvor + lite därtill.

Starting 11:

Säll

FT - A. Lindberg - Gabbe Ö-B - Reynoso (25´Freby)

Folkesson - Jens (c)

Badji - Richie - Snake

Hamoudy

Efter en kortare men intensiv uppvärmning tog matchen sin början. Matchbilden tydlig redan från start. Ett klart bollskickligare United för spelet medan Spårvägen kör på djupledsbollar på två löpande norrman + en svensk beast. Vi spelar bitvis ganska bra, men slarvar ibland med passningarna, vilket kan straffa sig på lite snöigt och halt underlag. Det farligaste Spåret är ett halvfriläge från vänster, som Säll är ute och täcker av perfekt.

Efter ett par farligheter framåt, ofta genom svepande spelvändningar (Crossbollsskungen FT!?) gör vi 1-0 efter en konstig situation. Det lär ju ha varit någon form av fast situation. Hur som helst studsar en andraboll ut till Folkesson som luftar vänstern. Snett som fan. Som tur är kommer en tillbakavandrande Snake att befinna sig mitt i bollbanan och skarvar nonchalant bollen in i mål med utsidan/klacken. Offside? Nej, tydligen inte. Vilda protester från de hetsiga Spåretspelarna, själv har jag ingen aning. Klart är i alla fall att de hade några riktigt slöa slackers i backlinjen som inte direkt var snabba på att lyfta upp.

Några minuter senare fullföljer Spårets dinosauriehjärna på topp i en närkamp med Anton med befarat fotledsbrott till följd (Det blev inte så farligt, men vi trodde det då). Anton tvingas bryta och Afrim får blixtvärma upp kroppen innan han tar plats på mittbacken. Han får en lite trasslig start. I en snabb omställning efter ett bolltapp av Hamoudy vänder Spårvägen på steken och mr. Dinosaurie löper sig fri och blir neddriven av Afrim bakifrån. En av de solklaraste straffar jag sett, ändå cred till Afrim för hans reaktion mot domaren "Asså, SKOJAR du eller???". Mer sånt. Den fällda forwarden skjuter straffen förutsägbart åt sitt vänster. Tyvärr var inte Säll lika smart som analyserande duon Åberg/Folkesson och slänger sig åt fel håll. Kvittering.

Kvitteringen blir en väckarklocka för Sollentuna United som därefter reser sig och egentligen inte släpper till någonting på resten av matchen. Vi håller i bollen med ett större tålamod och trötta motståndare får uteslutande springa utan boll. Deras egna djupledsbollar blir lättlästa efter ett tag och de för ingen lycka med sig.

Snake är nära att göra sitt andra mål då han får en kalasträff på en hörnvariant, bollen räddas på mållinjen. Hamoudy misslyckas att överlista målvakten vid ett friläge och mitt distansskott väljer att dyka ovanför istället för i krysset. Tvåan kommer istället genom Matte. Snake får drömläge för en cykelspark efter ett inlägg. Tabbar sig. Missar bollen. Rent utsagt dämpa bollen med sin usla bicykleta! Liggande föser han sedan vidare bollen mot Folkesson som kliniskt dunkar in bollen vid närmsta stolpen med vänsterfoten. 2-1! Resterande minuter spelas av med bollinnehavet 96-4 i Uniteds favör.

I paus byter vi ut den iskalla (alltså, fysiskt iskalla) förstaelvan mot följande manskap:

Marko

Freby - (65' Wilow) - Afrim - Teiwo - Anton W

Eyüp - Christian

Nebiyu - Doni - Omar

Trimi

Läste nyligen i Aftonbladet att Barcelona funderade på att byta namn till BK Passningsfetisch, och något liknande kan väl sägas om grabbarna som United byter in till andra halvlek. Bollen går direkt på ett snöre mellan Eyüp, Christian, Doni, Nebiyu och Omar. Inledningsvis i halvleken kombineras också detta med en härlig löpvilja, vilket totalt drar isär stackars Spårvägen. Trean kommer ganska snabbt, efter ett riktigt snyggt anfall. Omar, efter att ha lurat en motståndare, sätter bollen i djupet till vänster till (Ja vem var det? Nebiyu? Trimi?). Sedan går bolle enligt skolboken på en touch in mot första stolpen där en påfyllande Doni smäller in den. Kvalité!

Vi fortsätter att styra och ställa. Trimi får två chanser. En går i burgaveln, den andra går över. Omar visar prov på internationellt kroppsråk i uppgivenhet efter att inte fått passningen. Ju längre halvleken går, ju mer bekväma blir vi. Vi dominerar fortfarande bollinnehavet stort, men det leder inte lika mycket när löpningarna stannar upp. Ändå bra kontroll på händelserna. Christian växer fram som pappa på mittfältet och kontrollerar det mesta. Sista tio kommer Spårvägen tillbaka i en sista våg av momentum, men de skapar ingenting nere hos Marko, som mest fick koncentrera sig på att inte frysa ihjäl.

Blir till sist en ganska bekväm seger, där spelet under stora delar är riktigt bra med tanke på att vi byter hela laget i paus och många fortfarande inte känner varandra på planen. Det mest glädjande var att vi i perioder spelade med enormt bra tålamod, rörelse och passningsspel och inte lät Spårvägen låna bollen. Det är också i detta vår största fara ligger. Vi kan räkna med att vara bollhållande i de flesta matcherna i serien. Då kan vi inte missa vissa enkla passningar, som vi fortfarande gör. Det är inget annat än ett öppet mål för våra kontringssugna motståndare. Men matchen i fredags visar att vi har kommit en bra bit på rätt väg.

Insatser att plussa extra för: Snake, Christian, Nebiyu.

En riktigt hård vecka väntar, innan vi går på en veckas sportlov. Dubbla matcher, Frej och Farsta, samt ytterligare fyra träningspass. Allt känns dock väldigt mycket lättare när man vet att vi har en veckas läger i Turkiet att se fram emot om mindre än en månad. Det ska bli rätt okej.

Nu blir det Old Firm! Alla får akta sig imorn på Bosön, jag kan ha blivit inspirerad av det förväntade blodbadet på Celtic Park.

#8

En av de stora legenderna har tyvärr gjort sitt i klubben.

Sportfältet vintern 2007-2008. Tureberg är på väg att bli Sollentuna United och träningsspelar mot något random motstånd (Konyaspor?). Bland de spelare som är och visar upp sig finns både senare profiler som Herish, profiler som aldrig blev något (Manzizila brothers) samt profiler som inte riktigt fick en ärlig chans (Den då fortfarande aktive Torbjörn fick provspela i motståndarnas mål då de saknade målvakt). I Sollentuna Uniteds anfall utmärker sig en groggpinne med Balkanursprung med sitt säkra targetspel, oöverträffade styrka i luften samt ett lobbmål (Om jag inte missminner mig. Jag gör sällan det.). Artig som jag är hälsar jag på storken när jag kliver på planen i paus. Han hette Vedad.



Innan Vedad började spela med oss var han inte mycket mer än en smådivig, halvtidsrökande bosnier som brände en straff vid ställningen 0-3 vid vår seger över Täby IS under vårmötet i division 3. Nu visade han direkt i första träningsmatchen att han skulle komma att bli en enorm förstärkning.

Sedan försvann han. Var är Vedad? Ingen visste. Vintermånad efter vintermånad gick och Kestendzic lyste med sin frånvaro. Dök upp utanför omklädningsrummen vid Skytteholm i sin skinnjacka (januari eller juli - spelar ingen roll), bytte några ord med Atilla, och försvann i mörkret i ett moln av cigarettaska. Ytterligare någon månad förflöt. Ingen Vedad.

Skinnjacka på

Kom in i laget på allvar först under träningslägret nere i Malmö, där han snabbt fann sig tillrätta med sin rumskamrat Niklas Karlsson (Med vem han även ingått partnerskap. Folkesson och Antonio har blivit vigda i samma mysiga lilla kapell.). Led stora samvetskval och genomled en riktig identitetskris under lägret:

Svenne eller chilibabb?
Pitchko eller jävlar?
Komma i tid till träningen eller försova sig och lira FIFA?

Slutade ändå som förvånansvärt svensk, men valde ändå att behålla sitt bosniska efternamn då han trodde att ett namnbyte till Vedad Karlsson skulle leda till många gliringar från de många utländska busschaufförskollegorna. Bidrog med det bästa från två världar, då han  kunde Uggle-fika med Folke på förmiddagen och råna en schysst värdetransport med Eyüp på kvällen.

Säsong nummer ett i United slutade med nio strutar och en förstaplats i den interna skytteligan. Detta trots att han startat i långtifrån alla matcher på grund av diverse utlandsresor, rökhostor och SL-strejker. Sänkte Frej i 93:e minuten i sin debut och var allt som oftast en av de spelare som kvitterade ut högst betyg i United.

Fick efter säsongen för sig att United inte satsade tillräckligt (Vilket var sant, vi sög 2009) och lockades över av pengarna och de slappa närvaroreglerna hos laget med världens fulaset tröjor, Vallentuna. Fortsatte där på den inslagna vägen med nickmål, Balkansemester och pingislungor och var med sina 8-9 mål starkt bidragande till att ett ännu sämre Vallentuna inte åkte ur redan då.

Tog efter säsongen tillfället i akt att ta ytterligare några månader ledigt. Gjorde sig omöjlig hos Vallentuna och trixade sig till slut hem till Sollentuna United, där han direkt hamnade 3-4 månader efter resten av laget träningsmässigt. Stred på tappert, säsongsdebuterade i startelvan på Goodison Park, och tog sig 5-6 matcher in i serien in i startelvan där han inledde med mål i tre raka matcher. Tog för första gången i sitt liv en kort semester och var på plats första träningen för första gången i sitt liv.

Målkung

Var väl i ärlighetens namn lita svalare på hösten, där han tog klivet in i spelarkategorin "De som bara gör mål på straff". Försvann i månadsskiftet september/oktober iväg igen och dök inte upp förrän några gyllene minuter på avslutningen. Sen försvann han igen.

Efter några månaders odefinierad Vedad-frånvaro gick han igenom en tragedi i början av 2011, då en nära släkting avled. Sollentuna Uniteds kondoleanser till både Vedad och familjen. Tyvärr ledde detta till ännu mer frånvaro, vilket givetvis inte tränarna slog klackarna i taket för. Vedad dök ändå upp och ville träna, men när han sedan skulle iväg på domarkonferens blev måttet rågat. Beslutet att det inte är hållbart att träna mindre än vad alla andra gör är inget att säga om, vilket både tränare, spelareo och Vedad själv är överens om. Som alltid kan man ha synpuknter på hur saker sköts, och jag tycker vi alla kan vara överens om att Vedad har förtjänat en värdig sorti. Han är absolut ingen som ska behöva smyga ut med svansen mellan benen.

I slutändan blir det svårt att inte träna. Man hamnar efter på alla plan. Detta är vi alla medvetna om. Det avtryck som Vedad Kestendzic satt hos föreningen Sollentuna United är ändå djupare än det faktum att han inte varit på lika många löppass som Lilla DN. Därför vill jag här, som den legenden han är, ge honom en ordentlig avtackning.

För alltid en Unitedlegend - vi ses på Solvalla!



#8

Segerrusiga efter premiärsegern mot Råsunda gick Sollentuna United in med full kraft i en ny träningsvecka. Två veckors träning var det som gällde nu, inför nästa match mot Spårvägen. I korta drag såg träningsveckan ut så här.

Måndag: Fotboll på Bosön. Liknande pass som förra veckan. Individuell teknik, 3-zonsspel och avslutande tempospel. Den individuella tekniken dominerades av radarparet Terland/Rübsamen som Paul ständigt öste beröm över. Klart värre på de slöa svenneteknikerna Åberg/Lindberg, som inte var hundraprocentiga.

3-zonsspelet, där det helt plötsligt delades ut Winning Game-poäng (fjantigt!) togs hem i överlägsen stil av det fegspelande svarta laget, som spelade ungefär lika konstruktivt som Ivan Cordobs på en ojämn gräsplan. Svårt att kunna glädjas över den sortens segrar. Alltid ett svaghetstecken när sportchefen ingår i det vinnande laget.

Samma vinnande lag som även tog hem det avslutande spelet. Trodde själv på vårt egna lag, med brunkige Lindberg där bak, undertecknad och Förra Årets Spelare på mitten och Balkanduon Trimi/Vedad där uppe. Vår oförmåga att göra mål personifierades av den under fryspunkten iskalle undertecknad, som fick tävla med Samuel Eto'o om titeln veckans målsumpare.  Segern alltså återigen till de hemska svarta laget, där Doni imponerade som navet på mitten.

Tisdag: Styrka och löpningar i Simhallen. Vädret regerade. Löpningarna inställda. Succé! Inne på gymet var det mesta sig likt. Super-Eyüp regerade, snackade, visslade och hade problem att röra sig i sina sinneslöst små cykelbyxor. Hans hörlurar är också snygga. Och solglasögonen...

Torsdag: Nytt styrkepass. Vädret ställer in löpningarna - igen! Många i laget började tro på Gud (FT gjorde korstecknet upprepade gånger) när vi för andra gången på en vecka slapp de oändliga löpningarna ute i kylan. Inne i styrkesalarna dominerade internetdejtande miniturken Eyüp med bra snack, och en supertränande Filip fick kritik av Paul för att han inte gick och simmade efter passet. Själv tog jag mig till simhallen för 40 minuters simning tillsammans med Folkesson (som sa att "Han gillar när folk tittar på honom när han i blöt i håret"), Förra Årets Badkruka, snabbsimmande Nebiyu samt Richie, som enligt egen utsago bara hade simmat två gånger tidigare.

Jättefjollan Antonio gav sig ganska snabbt, och gick in och jämförde bröstmuskler med gymhästarna i duschen. Richie sprattlade på bra och Folkesson log sött åt tjejerna som körde simträning för utvecklingsstörda (Tompa Blå bäst i klassen!) i den bortre bassängen. Som avslutning på det hela skulle Åberg/Folkesson göra upp i en showdown i simsprint. Den 20 meter långa tävlingen fick dock ett abrupt slut när Åbergs vader inte klarar mer än det första sprattlet, sedan hugger det och jag får fokusera på att inte drunkna. Segt.

Fredagsträningen snöade tyvärr bort, men istället fick vi (vissa av oss iaf) beskedet att lördagskvällens Märstaträning hade ersatts av en rolig match mot Valsta Syrianska. Kort varsel (Bustad-Ebger), skador (Wilow), sjukdomar (Snake, Omar, Teiwo) och tentor (Lilla DN) gjorde att vi fick plocka ihop det som återstod, vilket visserligen var en hel del.

De spelsugna, och extremt offensivt övertunga Unitedspelarna på plats på Midgårdsvallen fick beskedet att det vanliga 4-3-3 skulle ersättas av ett 4-1-3-2 dagen till ära. Samma system som vi hade när vi gjorde mos av Luggens GUSK på Vallen i somras. Starting eleven såg ut så här:

Marko

FT - Afrim - Lindberg - Gabbe Reynoso

Jens (c)

Freby - Doni - Christian

Trimi - Jeppe

Bänk: Säll, Folkesson, Eyüp, Richie, Badji, Hamoudy

Matchen startar med ett ganska stort bollinnehav från Valsta. Ett bollinnehav som inte leder någonstans. De första farliga lägena får istället United, där Freby får det allra bästa. Det avslutande vänsterskottet höll dock enormt låg klass. Surt dessutom att vi hade två spelare redo för öppet mål om Freby bara tittat upp.

Valsta får ett mål bortdömt för Offside, annars behöver inte Marko ingripa speciellt ofta. De farligaste lägena kommer efter onödiga bolltapp (Åberg, Lindberg, Reynoso alla syndare) där Valsta har ett par snabba offensiva spelare som hotar. Dock ingen större fara på taket. Övriga notiser från första är att slöe Åberg drog på sig ett gult efter en omfamning samt att Antonio åkte på dagens knock av Valstas jätteångvältsidiot till högerback.

0-1 i paus och ett antal skiften i laget. Afrim ut och undertecknad ner som mittback bredvid Anton. Folkesson tog den defensiva platsen på mittfältet och därmed den avundsvärda uppgiften att sopa rent bakom cirkusartisterna Eyüp, Richie och Christian (tidigt utbytt mot Doni). Längst fram lämnade Trimi och Jeppe plats för Badji och Hamoudy Hamoudy.

Vi tar direkt ett större bollinnehav i andra halvlek. Vi kombinerar bättre och får bollinnehav på offensiv planhalva på ett annat sätt än i första. Det blir dock för mycket av det goda flera gånger, och det var inte för intet att man stod där bak och saknade en Belgisk Blå som komplement till de sulrullande chilibabbarna. De allra bästa lägena får Badji, som bland annat tvingar målvakten till en reflexräddning på ett hårt avslut från vänster.

Då kommer en veryfamous blixt från klar himmel. Hörna till United. Bollen nickas ut. Gabbe ska skjuta - skottet blockas (Hands?). Bollen går till en Syrianskaspelare, som enkelt kan pitcha in bollen på en djupledslöpande forward, som får det angenäma friläget från egen planhalva. Utan värre press än en tokhemåtlöpande undertecknad (Han kan ha varit snabbare än mig, trots att han löpte med boll) kan forwarden runda en övergiven Säll och sätta 2-0. Ridå.

Nu börjar spelet att bölja,med chanser åt båda håll. Syrianska får en 3-4 hörnor i rad, där Säll gör en fantastiskt benparad på ett närskott. Åt andra hållet bombnickar Folke från nära håll - idioträddning av målvakten! Returen går till en sopren Afrim som på halvvolley ska trä in bollen från två meter. Det var för svårt för Simon, som med årets lösaste ger bollen till den sittande målvakten. Jag frågade domaren om han kunde få göra om skottet. Det fick han inte. Surt.

En reducering kommer. En frispark från höger lyras in av Richie. En nickskarva förlänger bollen i ribba - stolpe - ut! Lägligt placerade mittbacken Åberg snappar upp den utrullande bollen, lägger upp för vänstersläggan och smackar in den i vad som i TV kallats krysset (Vilket det absolut inte var). Reducering, kontakt, mycket välförtjänt.


Vilken avslutare

Tyvärr håller inte Pazza Sollentunas tokoffensiv hela vägen. Vårt aningen offensivbetonade mittfält lämnar hav av utrymme bakom sig, och Syrianskas snabba, duktiga offensiva spelare utnyttjar det. Ett bolltapp på mitten ger Syrianska omställningsläge. Ett snyggt väggspel senare dundrar deras forward hänsynslöst in 3-1. Bara någon minut senare kommer också 4-1 efter ett inlägg som seglar över bolltittande vitklädda spelare.

Känns lite onödigt att förlora med 4-1 i en match som till stora delar var ganska jämn. Det ska dock villigt erkännas att Valsta Syrianska förtjänade segern. De var jämnare sett över hela matchen och trygga i sitt spel, samtidigt som de har ett par vassa offensiva spelare som straffar oss vid våra misstag. En kul match allt som allt, finns mycket positivt att ta med sig också. Bra insatser från bland annat Christian, Doni, FT och Hamoudy.

Nu ser vi fram emot nästa veckas match i -32 mot Spårvägen. Det börjar vankas riktiga uttagningar - härligt!

Veckans citat:

"Asså - vet du hur fet jag är???"

/Folkesson rör sig i anorexins gränszon. Detta förvtivlade svar kom när Christian ifrågasatte hans extra situps under torsdagesträningen styrka.

Samtidigt som Fernando Torres var iskall och utbytt och fick se den aningen mer tatuerade Raul Meireles sänka Chelsea stod Skytteholm värd för årets första match för Sollentuna United. Råsunda stod för motståndet - ett Råsunda som vi haft många hårda bataljer med genom åren. Nu skiljde det dock en division mellan lagen, och vi hade goda förhoppningar om vinst, vår elvamannarotation i halvlek till trots.

Thure G Grogg aningen sen till matchstart. I hans frånvaro dealar dagens centertank Åberg snabbt till sig tröja nummer 9 från Snake i utbyte mot hans egen kära gamla 8. När Thure väl dyker upp visar sig det dock att nian lyser med sin frånvaro. "Vi får strunta i vadet!", säger jag. Snake ler som en orm och tittar på miserable Åberg som helt plötsligt står i valet och kvalet mellan kvalitetsnummer som 28, 31 och 33. Då dyker den upp. 32:an. "Vieri!", påminner Afrim. Saken var klar. Där och då upphörde Jens Åberg att existera. Kvar fanns bara den tjurige, excentriske och egoistiske målsprutan Christian Vieri. Resten av matchrefereratet skrivs därför ur hans ögon.

Skulle han göra mål? Antagligen.

Tränare Limpar hade tagit ut följande elva som skulle göra't:

1. Säll

2. Terland 25. Afrim 20. Thompson 475. Reynoso

5. Folkesson 14. Antonio

16. Freby 29. Hamoudy 22. Limpar

32. Vieri

Det talades om lågt försvarsspel och en önskan om att hålla laget kompakt. Många nya i laget, viktigt att hjälpa varandra in i spelet. Vieri lyssnade inte. Brydde sig inte. Messade med en snygg programledare istället. Även väldigt ointresserad under uppvärmningen, så vi hoppar till matchen (där jag refererar med väldigt ungefärliga tidsramar.)

1" Vieri centrar med Hamoudy. Pillar ur tröjan ur byxorna och lunkar upp för att skrämma mittbackarna med sin blotta närvaro.

3" Bollen hålls tålmodigt/segt i Uniteds backlinje. Vieri tar några snabba steg i sidled, får inte boll.

4" Snabbt anfall efter djupledsboll på framstormande Bobogol. Efter en tilltrasslad situation dräper Vieri bollen i stolpen ur liten vinkel med högerfoten. Pang! Returen går till en felvänd Folkesson framför Råsundas keeper. "Vaffanculo, ramla då!", tänker Vieri. Folke spelar istället tillbaka till Bobogol som klipper till med högern igen. Antonio räddar bollen från att gå ut till inkast. Resultatlös hörna till följd.

Nära 1-0 i 4:e

7" Råsunda tillåts komma in i spelet. Den låga pressen fungerar sådär.

12" Frustrerad Bobogol hämtar boll på egen planhalva. Vänder spelet med en värdelös crossboll mot Terland. Bollen ut till inkast. Vieri gestikulerar missnöjt mot sin högerback.

16" Råsunda sticker emellan och kommer till ett ganska farligt avslut som går över Säll i buren. Vieri undrar vad fan som händer.

20" 1-0 Råsunda. Dejan Stankovic, Juggejudas, snurrar upp Reynoso hejvilt från kanten och avslutar distinkt i närmsta hörnet. Bobo gömmer ansiktet i händerna.

22" United försöker ta tag i spelet, men dålig rörelse och fantasi sätter effektivt stopp för det. Vieri får ett par tvivelaktiga domslut emot sig och väser hotfullt "Pezzo di merda!" till assisterande domaren.

24" Vieri tveksamt avvinkad för offside efter Antonios delikata instick i djupet. Bobogol överväger att ta ett rött på linjeman.

27" Frispark i kanonläge efter att frilöpande Folkesson rivts ner. Inget rött kort. Vieri misstänker att Moggi är inblandad på ett eller annat sätt. Frisparken petas till Bobogol som bara är en heroisk fot från 1-1. Returen smäller Antonio upp i kryssribbans utsida.

31" Råsundaspelare smäller in ett långskott i taket efter avblåsning. Vieri drar ett torrt skämt till en av de efterblivna mittbackarna om att det var tur för oss att domaren hade blåst. Backidioten svarar inte. Trist.

33" Sollentuna United börjar på eget bevåg flytta upp pressen. Laget ganska ihåligt dock och Råsunda tillåts vända spelet ganska enkelt. Vieri får ett fint omställningsläge där han för ett ögonblick är 1 mot 1 med en mittback. Han blir dock smärtsamt påmind om att det inte är 1998 längre, och tvingas stanna upp och vänta på assistans. Anfallet rinner ut i sanden. Bobo klagar på otydliga löpningar.

Gamle, frustrerade Christian Vieri

36" Bobo visar prov på spelkänsla då han på en touch frispelar Hamoudy i djupet. Hamoudy tråcklar sig till ett friläge men får se målvakten rädda avslutet. "Jag hade SÅ gjort mål där", suckar en uppgiven Bobo.

40" Terland är en matchotränad touch ifrån ett rent friläge på Folkessons långboll. Vieri förvånas över backars uselhet på offensiv planhalva.

43" Under några intensiva slutminuter flyttar United upp pressen och belägrar Råsundas straffområde. En påpasslig Bobo Vieri snor en boll av mittbacken, kommer ur vinkeln, innan han spelar in bollen parallellt med mållinjen. Framstörtande Hamoudy och Freby hinner inte dit.

45" Efter en hörna skottfintar sig Bobogol in i straffområdet. Högeravslutet touchar en back och flyger över. Merda!

Halvtid

I paus byts hela laget ut, förutom Thompson, som flyttar ut som högerback. Bobo Vieri sitter tjurigt kvar ombytt på bänken, i hopp om att få komma in och vända på steken.

Andra halvleks checking line:

30. Maksimovic

20. Thompson - 3. Lindberg - 18. Öberg-Bustad - ?. Wiklundh

27. Ayhan - 15. Richie Enberg

9. Gustafsson - 6. Makolli - 10. Badjelan

21. Rübsamen

48" Enberg får ett superläge mitt i straffområdet. Avslutet paradräddas av Råsundakeeper Rönn. Bobo tror inte sina ögon.

50" Kvalitetskvittering! Lindberg proppar krigsmålningen ur Inkaklinka i Råsundas anfall. Bollen sedan snabbt upp till Snake Gustafsson, som forsar runt sin back på ett imponerande sätt. Inspelet sitter på Rübsamens fötter och 1-1 är ett faktum. "Är väl inget svårt att göra mål om man får det så där uppdukat", muttrar Vieri som slits mellan glädje och avundsjuka.

53" United har tagit över totalt. Ayhan dominant i mitten.

57" Gustafsson har verkligen vaknat på rätt sida och är totalt överlägsen Råsundas backar gång på gång.

60" "Fan vad fotboll e enkelt!", ropar Gutte från sidan. "Vad fan vet du om det?", tänker Vieri och blöter håret.

65" Bobogol börjar mjukna på sidan och njuta av sitt lags dominans. Makolli och Ayhan har lekstuga på mitten, Råsunda får inte låna bollen. Även Badjelan är på strålande spelhumör.

72" Drömmål! Makolli vänder bort några motståndare i vänstra krysset av straffområdet och skjuter bollen i en båge över målvakten mot bortre krysset. Succédebut. Vieri kan inte hålla sig ifrån att applådera.

77" Matchen känns avgjord. United är för bra. Lindberg bjuder på ett par superbrytningar de gånger Råsunda är uppe och hotar.

81" Spiken i kistan. Gustafsson har tagit sig ut på vänsterkanten där han börjar utmana sin back. "Inga jävla överstegsfinter nu David!", manar Terland från bänken. Snake lyssnar och rycker snabbt inåt i banan där han hur distinkt som helst smäller in 3-1 vid bortre stolproten. Tack och godnatt, Råsunda.

84" United mår bra, Ayhan är lekledare i en helplanskvadrat där Råsunda får ett ordentligt löppass. Bobogol njuter i smyg på bänken av sitt lags spel. "Med mig i laget är vi kompletta".

Inser att laget funkar även utan honom

89" Wiklundh vägrar för sextonde gången i rad att sätta in bollen på en mötande mittfältare. Atilla lackar.

92" Domaren blåser av. Vieri går till duschrummet utan att tacka motståndarna.

Om detta vore en NHL-match

* Eyup Ayhan
** Doni Makolli
*** David Gustafsson

***** Bobo Vieri

Tror jag masar mig neråt i plan och brunkar som vanligt nu...

Efter dryga månaden av gristräning är det i eftermiddag dags för årets första match. Ett ganska nedtränat Sollentuna United, som antagligen skulle vara ett starkare lag i terränglöpnings-SM än i fotboll för tillfället, ställs mot Råsunda på Skytteholm kl 17. Matchen är den första av två där tränarna kommer att snurra runt på allt manskap, 45 minuter är det som gäller för de allra flesta. De två elvorna kommer också att innehålla en del provspelare som ska visa upp vad de kan göra i matchsituation.

Fredagsträningen bjöd på en aptitretare i form av en match mellan de två elvorna (Jag kallar dem Lag 1 och Lag 2 för enkelhetens skull). Den visade att Lag 2 var spelsugna och skickliga medan Lag 1 var fullkomligt urusla och får hoppas att vi får möta Råsundas sämsta elva...Nej, så långt ska vi väl inte dra det. Klart var i alla fall att det ena laget var klart överlägsna det andra på träningen, där Lag 2 också tog hem segern med 2-0 efter kassar av Belgien Röd och Doni Makolli.

Lagen som kommer att spela idag är:

1:a

Säll

FT - Teiwo - Afrim - Gabbe Reynoso

Folkesson - Christian

Freby - Hamoudy - Jeppe

Jens

2:a

Marko

Teiwo - Anton Lindberg - Gabbe Ö-B - Anton W

Eyüp - Richie

Snake - Doni - Badji

Tomas

Den uppmärksamme kan se att det är flera nya, som ska visa upp sig innan truppen spikas till knappa 20 man + målvakter. Enbart fysfenomenet Teiwo Thompson (Vilket namn, avis som fan.) kommer att spela mer än 45 minuter, vilket han förtjänade genom sin tokdominans under 2 mot 2-spelet på träningen senast. Mittfältssopare Åberg flyttar snällt laget runt och verkar hamna som spets i första halvlek, vilket jag inte spelat sedan första halvlek borta mot Edsberg i sanktan första året med Djurgårn på elvamanna (Vi vann med 4-0, jag gjorde första målet och min farsa var domare i lågskor för att de riktiga domarna inte dök upp...). Ska försöka att vara den ultimata anfallsspelaren genom att kombinera Jones Kusi Asares nedtagningar på bröstet, Henke Larssons defensiva presslöpningar och Pazzinis målgest. Vi får se hur det går.

Saknas på planen gör skadade Wilow, sjuke Omar och ej igångkörda Demba och Vedad. Från provspelarna lyser Trimi med det dominanta Jovetic-håret från Skiljebo med sin frånvaro, synd då han har imponerat.

Har varit lite slö med uppdateringar denna veckan. Lovar ett bra matchreferat från årspremiären senast imorn. Vi får hoppas att den blir roligare än förra årets trötta 0-0 mot Enhörna på Jallavallen i Södertälje. Då det mest spännande var att se tillslagspedagogen Landin Enberg vara för snabb för sin egen hjärna. I år hoppas vi på större fotbollsunderhållning!

Nu har vi gått igenom spelarna från säsongen 2010. Återstår bara jätteidioterna vid sidan av planen. Här är 2010 års United-ledare.


Paul Lindholm



Efter att ha lyckats med uppdraget att rädda kvar Sollentuna United i division 2 under sitt första halvår i klubben stod  halvkändisen, Kalmarhataren och Liverpoolsupportern Paul Lindholm säsongen 2010 inför sitt första helår som tränare för Sollentuna United. Efter att ha heltidsanställts med den udda titeln klubbdirektör/tränare satte han full fart direkt, där fysträning på fysträning varvades med de sedvanliga nattpassen på Skytteholm.

Förde laget framåt hyfsat framgångsrikt under våren, där laget peakade under fyra raka segrar där man var serieledare under ett par omgångar. Njöt i fulla drag under lagets vårresor. I Turkiet bevisade han återigen att han är något så ovanligt som en finne med pigment (Han tillät sig själv att njuta i solen medan vi andra som skulle spela hotades med tortyr och död om vi satte en fot utanför hotellrummet.). Bedrev också ett enmansmästerskap i att kritisera Afrim under några härliga veckor på våren.

Är den typen av person som utnyttjar sin makt som tränare genom att dra fram sinneslöst dåliga skämt som någon skrattar åt bara för att han hoppas få mer speltid. Till exempel när Limpan gick igenom reglerna för händerna-i-fickan-ger-armhävningar-no-matter-what-tävlingen på Arlanda. När Limpan sätter ner händerna i fickan för att visa avbryts han snabbt av ett "Ååpps!, Anterss - tiie armhäfningar!" (Christian Antonio utlät ett litet "hehe").

Bedrev under hösten en aning slentrianaktig träning, där han under en tvåmånadersperiod verkade ha glömt bort att det fanns andra övningar än Y:et och doppboll (Nu skrattade inte Christian längre). Fick dock igång laget igen och kom nästan nära att skaka om Frej, då en torsk hemma mot Strömsberg satte käppar i hjulet. Blev taktiskt uppvisad på läktaren helgen innan han skulle fira 40 (Jag var riktigt nära att skriva 50, fick kolla Wikipedia!), slapp dock likt David Beckham att åka på taktiska böter i efterhand för den medvetna avstängningen.

Anders Limpar



Assisterande tränaren och den oslagbare glädjespridaren Anders Limpar gjorde sin tredje säsong som assisterande tränare i Sollentuna United under 2010. Var som vanligt på hugget, även om golfandet kanske inte riktigt gick som önskat, en helt enorm satsning till trots.

Presterade några fantastiska timmar under hemfärden från Turkiet, då en tapper grupp resenärer fick resa via Istanbul istället för det bekväma direktflyget hem. Tror varken att jag själv, Christian, Snake, Jeppe eller Wilow sörjer det speciellt mycket då vi fick uppleva en Limpar i absolut toppform. Från att ha nynnat cirkusjinglar och avfärdat medresenärer som "riktigt ryskt bottenskrap" fortsatte han med att ropa "Härligt Slumdog - bort med snigeln från läppen nu!" till en mustaschprydd pojke i incheckningsdisken. På planet somnade han för att vakna upp öga mot öga med en jätteterrorist, varpå Limpan högt utbrister "VAD ÄR DET FRÅGAN OM!?".

Myntade inför Liverpool-resan uttrycket "jätteidiot", som efter det blev det näst mest använda uttrycket efter svårslagna "ok" i världen under 2010. Behandlades med vördnad i Storbrittannien ("Fatta asså. Om engelsmännen ser upp till en, då e man stor asså!", sa David Lundh) där han artigt nickade och gjorde stora ögon när guiden på Anfield beskrev känslan av att se "This is Anfield"-skylten och gå ut på gräset.

Såg under säsongen lite segare ut på planen än tidigare - mycket beroende på den hysteriska styrketräningen han bedrev för att kunna visa upp en superkropp i Mästarnas Mästare. Kallade Christer Ulfbåge för en myglande Ostbåge under en golftävling och är fortfarande den som slår flest tunnlar på träning. Har en viss förkärlek till kvadrat, där tio minuter ofta blir femtio. Så enormt viktig för Sollentuna United.


Mister Roninho



Att Sollentuna Uniteds kanske intelligentaste spelare (Precis före Bashar) den senaste femårsperioden skulle bli ett spännande tränarämne var ingen skräll. Därför kändes det kul och spännande att mannen som vet att kraften och nyckeln till framgång sitter i håret, Ronnie Hellberg, tog plats i tränarstaben inför 2010. Skulle enligt dragna riktlinjer vara ansvarig för rehabträning samt ha en nyckelroll i försvarsspelet.

Huvudansvariges ovilja att dela med sig samt födseln av en riktig liten Curling-Vilgot satte dock lite käppar i hjulet, Ronnie fick kanske inte det inflytande han velat/borde fått. Fungerade ändå som ett ovärderligt bollplank då han ofta kom med råd och feedback - både fotbollsmässig och civil. Dippade dock skrämmande snabbt i sitt eget fotbollsspelande och satte nog inte en enda boll i ribban under hela säsongen.

Fick sina minuter i rampljuset under hösten då både Paul och Atilla snackat upp sig på läktaren och Limpan lekte TV-lekar på Cypern. Med det närmsta en United-tränare kom ett Remember the Titans-peptalk fick Ronnie igång trupperna såpass att vi med en fantastiskt bra första halvlek spöade på Västerås IK med 1-0 på bortaplan. Tyvärr var detta den enda matchen Ronnie fick basa för laget - man kan verkligen kalla honom mr: 100%. Verkar i dagsläget inte bli kvar inför nästa säsong, vilket är hemskt tråkigt. Du kommer vara enormt saknad, mister.



Atilla



Jätteturken Atilla hade sannerligen inte legat på latsidan under Silly Season, som vanligt. Även om det under några mörka träningar verkade räcka att ha gjort ett inhopp i Athletico Husby för att bli Börjessons brorsa, redde det senare upp sig och Atilla förstärkte laget på ett bra sätt. Större delen av det som kan ses som en genomgående ordinarie elva var nya eller nygamla spelare. Lovade tidigt stordåd från Andrés Thorleifsson och spräckte årsbudgeten på Anders Lindberg, annars var det ok.

Var som vanligt själv sugen att snöra på sig skorna. Drivs av ett enormt självförtroende på planen - ibland bra ibland mindre bra. Såg riktigt seg ut stundtals - men tiqi taqade sig tillsammans med Xavi Åberg till en överlägsen seger på Finch Farm i Liverpool. Fick dock nöja sig med b-lagsspel, där höjdpunkten på säsongen blev att hamra in 14-0 mot Väsby Uniteds (Med den underbara lagkaptenen: "Vem ska jag passa!? Ni e sämst alla!!!") juniorer på Sportfältet.

Lyckades efter fler turer än kärleksrelationer i ett Gossip Girl-avsnitt (Kanske bara jag och Folke som grejar den referensen?) styra upp träningslägret i Turkiet, vilket vi får vara honom evigt tacksamma för. Har inför den här säsongen lovat såväl allsvenska målvakter som comebackande mittbackar - vilket vi hittills inte sett röken av. Vi får hoppas att Atilla bjuder på lite magi i djungeln av de ukrainska superstjärnor, felplacerade vänsterbackar och fruktansvärda basröster som figurerat på planen hittills i år. Annars kan det bli jobbigt.

Bröderna Bluff



Varje fotbollslag behöver en grund, en stöttepelare, ett fundament. En stor anledning till Turebergs/Sollentuna Uniteds framgångar de senaste åren är att vi har två. De fantastiska bröderna Andersson/Engvall - på senare år mer kända som Bröderna Bluff, är kanske de två viktigaste personerna som finns för att vi ska kunna göra det vi gör, och samtidigt trivas så bra som vi gör. Två stenhårda brorsor, med vader som utklassar Vedads lår, kan Sollentuna utan och innan och verkar ha varit med så länge att ingenting tycks ha passerat dem förbi.

För Thure G Groggs del var hela våren en enda lång räkmacka. Från att tidigare ha ansvarat för precis ALLT kring laget hade han nu fått prima assistens av Åke Burköl, som skötte materialet med den äran. Thure kunde istället fokusera på trevligare saker, som att åka med herrklubben på Whiskeykryssningar, hosta målarfärg och försöka förklara för en korkad bartender i Turkiet vad en Jägermeister är.

Roffe Bluff ville inte vara sämre han. Förutom att ge Simon Afrim behandling före, under och efter varje träning han Roffe bara under våren med att såväl dricka slut på Turkish Airlines alkoholförråd på flygplanet till Turkiet samt att ge ut så mycket tabletter att det nästan kunde dövat Rotebros smärta efter 0-4 i röven i vårderbyt. Tog dessutom lite tidigare semester, för att glida iväg och ha det gott i det enligt honom oupptäckta semesterparadiset Polen.



Gutte Källberg



Vad nu då? Gutte hade ju lagt av och skulle inte vara med längre?

Det var ju det man hade hört. Hade den gode Gutte till slut kastat in handduken då den legendariske sonen tyvärr vikt ner sig och begett sig av till landet. Jag gissar att Gutte till att börja med led av hemska samvetskval - var skulle sympatierna hamna. Han visade tidigt varthän det barkade genom att vara på plats vid en United-match då Rotan inledde sitt träningsspelande, med citatet "Kolla på Rotan? Nånstans får man väl sätta en gräns!?".

Agerade ändå misstänkt, där bland annat undertecknad misstänkte dubbelspel, då han var farligt nära epicentrum i Wilow-gate under sommaren. Satte dock bestämt punkt för den diskussionen då han allt oftare började följa med på våra bortamatcher - där han också verkade föra tur med sig. Är inför nästa säsong tillbaka där han hör hemma - i tränarstaben kring Sollentua United. Ser redan fram emot att höra honom leverera de taktfasta "Fan gubbar, det är alldeles tyst på planen!" och "Fan gubbar, vad fotboll e enkelt!" under uppvärmningen inför matcher. Välkommen tillbaka hem, Gutte!

Danne



Ett vårtecken lika säkert som något annat är att Daniel Röstlund börjar dyka upp kring Vallen när gräset blir grönt och hockeyisen smälter. Med en bullpåse i näven, kepsen stabilt på skallen och en rakning som ibland lämnar en del övrigt att önska är han alltid redo att såväl fylla vattenflaskor som sköta matchklockan.

Finner snabbt sin plats i laget, och är duktig på att känna av människor. Missade till exempel aldrig ett tillfälle att reta Hella, jaga undertecknads flickvän eller impa på Folke. Det senare kräver närmre presentation:

F: - Tjena Danne!
D: - Aaa, tja
F: - Så du e här idag?
D: - Aaa, vad ska man göra då?
F:- Har du spelat fotboll någon gång?
D: - Aaa, jag har ju det.
F: - Aha, var du bra eller?
D: - Aaa, jag gjorde ju mål
F: - Oj, var det snyggt?
D: - Aaa, ribba in.
F: - Wow...

Därför är försäsongen rätt seg. Det är alldeles för lite Danne, som tyvärr är en än större hockeyfanatiker. Danne visade också en gång för alla var hans sympatier ligger i kommunen när han vid vårderbyt på Skinnaråsen dök upp i vårt omklädningsrum i United-keps och bjöd på segerbullar efter krossen. Så ni kan lägga ner att hoppas på Danne, Rotan - han är vår!

Åke Burköl

Den siste ledaren att få en omnämning (Sorry, målvaktstränare Håkan och Jocke - ni hade för dålig närvaro!) är självklart allas vår Åke Burköl. Ny för säsongen efter många, många år i diverse idrottsföreningars tjänst blev denna ex-poliskommisarie snabbt en favorit i laget. Drog direkt upp standarden på renligheten i omklädningsrummet, och älskade att sväva iväg i minneshistorier om den vilda tiden med HIK Bandy med Roffe Bluff.

Tog ledigt några pass under våren för att ta sig igenom en kurs i internetanvändare. Jag hoppas att den gick såpass bra att du nu har Alltidunited-bloggen under dina bokmärkta sidor, Åke, så att du kan läsa det här. Chillade på hemmaplan när övriga truppen åkte utomlands - men mötte oss redo och klar uppe i Sundsvall när vi var tillbaka i Sverige.

Gillade först inte smeknamnet "Burköl" som Limpan snabbt tilldelat honom. Det kom senare fram att han hellre ville bli kallad Starköl, vilket lätt kan ordnas. Tog ett steg tillbaka efter sommaren, men fortsatte trots det att glida ner på Vallen till matcherna. Rykten säger att han också hjälpte till med tvätten bakom ryggen på oss spelare. Det får han gärna fortsätta att göra, Ake Beercan hör hemma i United.

Den gångna lördagen bjöd inte på det vanliga fotbollspasset. Det bjöd på två. Ett styrkepass på förmiddagens, samt ett inomhusfotbollspass på eftermiddagen. Ett pass som bjöd på den givna, men ack så underskattade, lagindelningen Sverige mot resten. Det blev en hård, men ganska ojämn kamp.

Är vi proffs? Ja, man kan ju undra när tränarstaben inte nöjer sig med en, utan smäller in två träningar en lördag några månader innan säsongen. Det hela sammanföll med någon form av United-dag i Sporthallen (Vilket ingen annan än tränarämnet Lilla DN märkte av, knattelagen var totalt ointresserade av oss andra.), och vi skulle alltså lägga på ett inomhusfotbollspass till morgonens styrka. Det första passet finns väl inte så mycket att säga om, desto mer om resten.

Mellan passen hade Atilla gett oss lyxen att "få käka precis var ni vill". Försköningarnas och kringsnackarens mästare fick oss alltså att förstå vilket privilegium det innebar att få välja vilket matställe man ville - i hela Stockholm! Jag gjorde sällskap med jätteidiotkvartetten Snake, Christian, Folkesson och Marko och hävde i oss onyttigheter vid BK Odenplan innan vi gjorde upp i en minimal och extremt ovetenskaplig FIFA-turnering där Folkesson via lätt lottning till slut stod som segrare. Christian sköt straffar lika bra som en siamesisk holländsk/engelsk defensiv mittfältare och Åberg/Snake hade stora problem att få sitt bollinnehav leda till konkreta målchanser. En gång lyckades det, men Lucas Barrios osannolikt svaga avslut benparades bort av Marko-styrda David de Gea. Sedan tråkspelade Folkesson till sig segern (Var Man United. Kul.) i finalen. Christian var verkligen glad för Mattes skulle och gav honom stående ovationer och en kram.

Efter mentalt tunga teknikcirkel och häckhopp (En runda mindre än vad som sades innan. Härligt Paul!) så var det dags för dagens höjdpunkt. Limpan (vem annars?) hade myntat idén när han sett tre chilibabber (Nebio, Poya och Säll(!)) stånka och stöna inne i ett hörn av gymet. En hätsk stämnning piskades upp under dagen och när matchen väl skulle startas osade luften av prestige, hat och vinnarinstinkt.

Fördelningen visade sig vara ganska jämn. "Halvariske" Afrim bönade och bad om att få vara med svennarna, vilket han givetvis inte fick. Han ledde istället babbetruppernas förstafemma, där vi också fann Atilla the Hun, magyarkonungen Limpar, minibartjuven Eyüp och iranske finnen Badjelan. För att byta av dessa fanns Årets spelare Antonio (som av någon anledning alltid ses som svensk trots att han klär sig som en LA-rappare från 80-talet och har laddat sin bilstereo med 487 Drake-låtar som alla låter likadant), Richie (med ett efternamn som han tydligen själv måste skriva ner för att han fortfarande inte lärt sig att uttala det!) plus provspelande material i form av Hamoudy Hamoudy Enberg, fredagsträningen målkung Nebiyu samt en odefinierad Atilla-hämtad snubbe som lystrade till namnet Georg.

Mot detta ställde vi upp med supertjuren Belgien Röd, Sir Väs Gustafsson, Löpstarke Folkesson, Den stora blåa från Monsters Inc. (Wella) och undertecknad. Övriga i laget var Lilla DN, jättenassarna FT och Freby samt Anton Lindberg (som kan liknas vid de blonda prototypmänniskor som var de som skulle bygga tredje riket).

Första matchen, först till tre mål, började som väntat med ett stort bollinnehav för lag Chilibabb. Obekväma svennar med jugge-Marko i målet fick mest försvara sig och satsade på långa bollar. Inte så effektivt. Som ett brev på posten kommer också 0-1 där Afrim fyller på i ett fint anfall och sätter bollen högt i ena hörnet. Stenhårt och snyggt. Men sen var det roliga slut.

Kvitteringen görs av Belgien Röd efter påpasslig bollstöld av Åberg som serverar den röde öppet mål. Sedan är det en kanonad mot Chilibabbernas fäste, men Poya storspelar i målet. Till slut fiser dock Folke in ett långskott där både med- och motspelare effektivt täcker målvaktens synfält. Spiken i kistan står bollsjälande Åberg för som snor bollen av Antonio och kliniskt sätter 3-1 nere i hörnet. 50 armar på det, Chilibabbar!

Match 2 (först till 2 mål) blir en kort historia där jag Ibra-skjuter bollen i taket från liten vinkel till 1-0. Bara någon minut senare upprepar sig historien, men bollen tar i ribban. Returen träffar Belgarns feta skalle och sitter enkelt i det tomma målet. Tackar och bockar - 50 mage på det!

Den tredje matchen blev tyvärr inte färdigspelad på grund av tidsbrist. Ställningen var 1-1 med stort övertag för IFK Arie. Vi hade här kommit på ungefär hur vi skulle spela. Rakt, okomplicerat och AShårt. Wella visade sig vara världens bästa inomhusback, Lindberg skickade folk till höger och vänster och Snake hade alltid rätt. Summa summarum - en riktig utskåpning.

Till slut:

"Nästa gång kör vi svennar mot blattar i slagsmål istället. Kör vi fotboll igen är jag svensk!") // Simon Afrim


Jättesvenne

Fotboll är en enkel sport - det går ut på att göra mål, sa Alex Ferguson. Här är de som skulle göra't för Sollentuna United 2010. Våra strikers

9. David Gustafsson



David Snake Gürkan Gustafsson Enberg gjorde 2010 sin andra säsong i Sollentuna United efter sitt succéartade debutår då han gjorde sju mål som jättejunior. Bland annat var det Snake som definitivt räddade kontraktet i division 2 med sin förlösande halv-biccischleta (stavning på det?) hemma mot Västerås IK på hösten. Såg stekhet ut i början av försäsongen, då han spelade precis som han ska - snabbt och rakt. Var också med i spannet bakom målsuveränen Åberg i försäsongens skytteliga. En försäsong där han absolut peakade i ett inhopp mot Bagarmossen där han gjorde två mål på fem minuter och sen totalvägrade att servera Filip öppet mål i sin kåthet efter hattrick. Cred.

Fortsatte säsongen med att vara en av planens giganter samt skicka in segermålet i premiären mot Enköping. Var sedan iskall och utbytt i andra matchen mot Västerås för att på nytt näta i tredje matchen borta mot Strömsberg. Resten av våren ägnade han alltför mycket tid till att vara prima ballerina i Sollentuna Uniteds balettakademi än striker. Avslutade dock våren snyggt med ett av årets snyggare mål hemma mot GUSK.

Var sin vana trogen ett riktigt svin på alla sätt utanför planen, stack sin vassa kniv i första tillgängliga rygg (Påfallande ofta Dejans). Visade bärsdrickartalang i Liverpool, där han också var den enda som lade mer fokus på att tjafsa med domaren än njuta av Goodison Park. Ska inför nästa säsong BARA äta Gyros för att pressa vågen över 70kg och på så sätt få ännu mer tyngd i sina djupledslöpningar.

10. Daniel Badjelan



För spexaren, teknikern och glädjespridaren Badjelan började 2010 på allra bästa sätt. Gjorde en omvänd Martin Palermo och gjorde hattrick på straff i träningsmatchen mot Spårvägen och visade allmänt fin form. Inledde, i Vedads sedvanliga försäsongsfrånvaro, säsongen som vår prima punta längst fram, trots att han själv trivs bättre längre bak i planen. Låg bakom Snakes segermål i premiären med en klockren "over" (Det ÄR så tråkigt att inte alla fått förmånen att träna under Janne Stahre och förstå storheten i det uttrycket!").

Gjorde sin kanske bästa match på säsongen på Goodison Park där han var ungefär lika överlägsen Evertons vänsterback som David Lundh var bakfull sista träningen i Turkiet. Gjorde också segermålet i den matchen. På hemmaplan gick det tyvärr troll i målskyttet och Badji fick börja följa en del matcher från bänken. Kompenserade det med framgång i sitt rappande, där han på nolltid skapade rim och låtar om allt och alla i laget och befäste sin roll som underhållningsmaskin nummer ett i United.

Drogs under hösten med stora skadebekymmer, något som fortsatte när hösten så småningom blev vinter. Börjar nu vara på gång igen, vilket är glädjande. Vi som kommer ihåg säsongen 2008 vet alla vad en frisk och tränad Badji kan göra med division 2. Bygger vid sidan av fotbollen upp ett jättesyndikat med Eyüp, med förhoppning att ta över rollen som kriminella härskare i United, när Lill-Jokso mest opererar utomlands nuförtiden.


11. Anders Lindberg



"Supernyförvärv!" (Aftonbladet)
"Enorm förstärkning!" (fotbollskanalen.se)
"Asså, jag vet vem han är. Han e sjukt vass alltså Lindberg, han gör lätt 25 baljor i den här serien." (David Lundh)

Superlativen haglade över den nyanlända strikern Anders Lindberg inför säsongen. Vem var egentligen denna superspelare som bestämt sig för att skjuta United mot toppen? Vi fick aldrig veta. Han dök inte upp. Förutom när det var utlandsresa på gång. Då jävlar - då kom han.

Var den kanske allra lökigaste spelaren vid poolen i Turkiet. Stekte åtskilliga timmar, sina veka pigment till trots. Briljerade också på fotbollsplanen genom att kunna kicka till 60 tre gånger i rad under femkampen samt att tjurigt trycka i sig en sked Wasabi under inkilningen. Tog sedan paus i ett par veckor igen innan det var dags att bege sig till Liverpool.

Där han fortsatte på den inslagna vägen genom att utmana Lundh och Röd i vem som kan sluka flest pints i timmen. Satte sig på David Moyes plats på Goodison Park gjorde ungefär lika mycket fotbollsmässigt för laget som Winston Bogarde gjorde för Chelsea. Men på något sätt var han härlig ändå. Kan bli en legend som den mest misslyckade värvningen någonsin med tiden...

21. Tomas Rübsamen



Tomas Rübsamen Ahlqvist, den blåaste av alla belgiska blå there is, kom precis som Snake från en stark debutsäsong i United, där han gjorde ungefär 320-360 mål (b-lag inräknat). Var så oerhört laddad under vintern att han tyvärr övertränade sig. Inte fotbollsmässigt då, utan laddad inför vårens studentskivor. Detta ledde till några veckor med division 5-laget. En match och åtta mål senare var han tillbaka uppe med oss, där han fortsatte att göra mål på alla möjliga och omöjliga sätt träning efter träning.

Lyckades skrämma slag på Kabba inför vårmötet med Strömsberg. Fege Langley höll sig hela tiden på flera meters avstånd från den frustande jätteidioten Rübsamen. Hade vid det laget transformerats från Belgien Blå till Belgien Röd under några heta dagar i Turkiet. Där han förutom fotboll och solning han med att "låna" Kennes bärsarmband och tömma två av hotellets tre barer på egen hand.

Fortsatte på den inslagna vägen under sommaren då han sänkte hela GUSK:s backlinje på Vallen, gjorde en rolig tatuering i Bulgarien och engagerade sig politiskt under valet. Gjorde en 3-4 hattricks i b-laget, men nådde aldrig upp till den målformen han hade året innan. Hela Sollentuna hoppas nu på en gammal god belgare säsongen 2011.

83. Omar Eddahri



Ynglingen från områdena där man väver mattor och tjusar ormar, Omar Eddahri, spelade bara halva säsongen men hann ändå med att för andra året i rad lägga rabarber på den interna skytteligan. Lyckades förvånansvärt nog inte ta hem segern i assistligan, men var med sin häpnadsväckande individuella skicklighet tungan på vågen i flera av de tunga höstmatcherna.

Retade gallfeber på såväl Paul för att han inte hade benskydd, som Sandvikens högerback som blev så uppsnurrad att han framstod som FcZ-material. Blev bänkad ungefär varannan match för att inte ha tagit i på träningarna. Tog då istället i när han hoppade in i matcherna och snittade på ett mål var tionde minut ungefär. Var dock aldrig aktuell för att skjuta straffar eftersom vi tyvärr inte längre hade kvar någon Karlsson som kunde slå in returerna.

Har nyligen bestämt sig för att vara med från start säsongen 2011. Vi kan alltså räkna med 20+ i målkolumnen, uteblivna passningar och flertalet utbrott från tränare Lindholm. Helt klart är att Omar i sina bästa stunder är en av seriens bästa spelare individuellt. Med hjälp av oss andra kan han bli den allra bästa.

99. Vedad Kestendzic



Supercigaretten Kestendzic återvände inför säsongen från ett ettårigt sökande efter sin själ i Vallentuna. Själen förblev spårlöst borta och Vedad återvände till Sollentuna United och rökrutan utanför omklädningsrummet. Nummer 21 hade blivit 99, annars var det samma gamla (i dubbel bemärkelse, superveteran!) jättejugge som var tillbaka. Låg sin vana trogen efter med träningen och gjorde entré med att knäcka en rysk mittback, som definitivt inte förlorat en nickduell under sin tid som senior, i luften under sitt inhopp i Turkiet.

Fick starta för första gången i serien hemma mot Köping, och gjorde mål direkt. Fortsatte sedan att måla mot Rotebro och Frej under ett koppel av segermatcher. Nickmålen lyste med sin frånvaro, men Vedad visade att han var mer än en jätte i luften. Blev ett offer av vår spelvändande spelidé, och led ibland av Zlatan-i-Barcelona-syndromet. Alla andra spelade fotboll omkring honom, utan att han fick vara med och leka.

Var inte lika het som vanligt under hösten. Gjorde en stormatch på Vallen mot Rotebro, annars inte lika målfarlig. Vaskade avslutningen mot Enköping för att vara med i ett bankrån på Balkan. Kom tillbaka lagom till avslutningen, för att sedan försvinna återigen. Är nu, som vanlig, borta utan att någon vet var han är. Förhoppningsvis kommer han tillbaka snart. Skeptikerna hävdar att hans ego fått sig en törn när hans pappa under året gick om honom som Sollentunas bäste Kestendzic. Fortsättning följer.

Så, då var hela spelartruppen klar. Återstår bara att gå igenom jätteidioterna vid sidan av plan. Sen kan vi se framåt!

#8

Fotbollsmatcher avgörs i mittens rike? AlltidUnited tar en närmre titt på de som vann - och förlorade matcherna åt Sollentuna United under 2010.


5. Mattias Folkesson




Mannen med de mest avancerade underställen, bästa kändiskontakterna, största lungorna och fånigaste fnittret, Matte Folkesson, anslöt till Sollentuna United inför säsongen 2010 från Älvsjö AIK. Hade en tuff start, då han frekvent mobbades av elake David Lundh och nuvarande sambon Christian Antonio. Var även enormt missnöjd med sitt nummer, 12, då han enligt utsago "inte åkte från Östermalm till förorten för att vara nån j*vla andremålis". Erbjud Ake en årsförbrukning burköl när Baran vek ner sig och inledde istället säsongen med den trevligare siffran fem på ryggen.

Var mestadels bofast i startelvan på en av mittfältsplatserna, där han under försäsongen både han med att göra två mål (Akropolis och Bagarmossen), håna motståndare ("Jag kallade deras lagkapten för Vampire Diaries, hihi!") och få panikattacker för att Paul bara skällde på honom. Var sedan en gigant i premiärsegern mot Enköping, där han omdefinierade lagarna om hur mycket en människa kan springa under 90 minuter. Firade segern med pingis på Ugglan med boysen och kom sedan skuttande till träningen nästa dag.

Åkte sedan ut och in ur laget senare under säsongen, vilket ledde till en sällan skådad schizofreni. Från Fnittrige Folke till Manodepressive Mattias. Gjorde en utmärkt avslutning mot Enköping, där han var nära att trycka ditt en  (visserligen sjukt slö men ändå) bicykleta. Har efter säsongen investerat i såväl magiska armband som kosttillskott och sägs vara fast besluten att bli utsedd till innerstans bästa fotbollsspelare 2011. Har dessutom lovat att han kan fixa Malin Åkerman som materialförvaltare till nästa säsong.

7. Safir Ismail



Thai-finnen Ismail Ismail Enberg tog sig tillbaka till United redan sommaren 2009 efter lite äventyr i Tyskland. Nådde inte upp till FT:s führer-kvalitéer men ville på allvar vara med och slåss om en plats på tremannamittfältet. Plågades en del av skador och sjukdomar under försäsongen, vilket ledde till att han ibland vaskade fotbollen och istället spelade in musikvideor mellan 7-eleven-passen.

Utmärkte sig i Turkiet genom att ta strandraggarmodet till en helt ny nivå. Varför bry sig om badbyxor när man kan ha minimala kalsonger? Kombinerat med en situpsmassakerad överkropp var det Saffe som drog många blickar till sig ("Mammas död, det var mig alla kolla på!", sa Eyüp). Slog sig in i startelvan på allvar kring resan till Liverpool, i en period då han både lobbade in Uniteds kvittering på Goodison Park och var brutalt bäst på plan som sopkvast på mitten hemma mot Köping. Valde dock att åka på förlovningsresa och gav då självmant bort sin plats i startelvan mot slutet av våren.

Har nu tyvärr beslutat sig för att lägga ner satsningen på fotboll för att istället bli norrorts absolut coolaste farsa. En Safe Junior väntas inom kort och som Unitedtraditionen kallar (JG, Roninho) är man ingen riktig farsa om man inte gör sin nyfödda till den häftigaste unge som funnits. Om JG och Ronnie spelar i laget med pikétröjor och färgglada strumpor hoppas vi Saffe levererar Limited Edition-sneakers, guldbroderade hoodies och tatueringar till ungen från start. Lämnar efter sig ett enormt tomrum som en av de mest populära spelarna i truppen de senaste åren.

8. Jens Åberg



Den unge lagkaptenen med det gamla sinnet ("Min mentala ålder ligger på 35", finns urklippt ur en tidning på min plats på Vallen") spenderade vintern med att låta det hemska röda växa ur håret samt att försöka utmana Stoneface i gymet. Det röda försvann hyfsat ur håret. Mot Stoneface hade jag ingen chans.

Börjar förutom Lilla DN växa fram som truppens riktiga veteran, säsongen skulle bli min fjärde sen sistaplatsen i trean med Bollstanäs 2006. Fick under de första träningsmatcherna spela vänsterback, innermitt, högermålvakt och släpande bänkis, men lyckades trots det göra Sollentuna Uniteds två första mål. En fingervisning på vad som komma skulle. Från att ha aldrig gjort fler än tre mål under en säsong som senior (Alla mot Frej.) blev det under 2010 hela sju. En sjua som borde vara en åtta om jag inte lyckats med konststycket att tokbränna en straff på en utespelare (Som var lika usel som målvakt som Belgien Blå skulle vara som stretchinstruktör) borta mot Strömsberg.

Brunkade omkring på mitten under hela säsongen, där jag lobotomerades om vikten av spelvändningar samt att aldrig passa upp i mitten till Vedad. Såg den famskjutna placeringen i den interna skytteligan hotad av hysteriske höstspelaren Antonio, men räddade äran med mål i de två sista. Tog det sedan lugnt på avslutningen där jag varken försökte mig på att prata engelska med serber eller härma Paul när han skäller ut "Pallerinan Tavitt!" (Ballerinan David), vilket jag gjort förr.


12. Hailab Habtom



Den siste spelaren att bli spelklar inför säsongen. En mikrofonfriserad ("Du får en hundring om du tar tag i honom och börjar sjunga i hans hår", sa Limpan innan en sommarträning.) dribblingsartist som enligt David Lundh var "den lätt bästa spelaren han spelat med". Det började också bra när han touchade in 2-1 borta mot Skiljebo med tröjan efter bara någon minut på planen i sin debut.

Spelade endast sporadiskt innan sommaren, men kom tillbaka redo ("Härligt Hailab! Kört mycket vader?, sa Limpan första passet efter sommaruppehållet) att ta plats från start. Något han också gjorde under stora delar av hösten. Blev hela Sollentunas favoritspelare när han bjöd på några sinneslösa dribblingsraider i höstklassikern mot Rotebro. Sprintade också ifrån hela Sundsvall från egen planhalva och satte spiken i kistan i knasmatchen på Vallen.

Drog precis innan säsongen slut till USA och verkar ha stannat där. Rapporterna sade att Hailab skulle fortsätta i United, men i dagsläget är det ingen som faktiskt vet var han är. Utbildad psykolog som han är finns det garanterat jobb i överflöd bland jätteidioterna på andra sidan Atlanten, men det vore också trevligt att få hem honom. Den som lever får se...

14. Christian Antonio



Christian Antonio kom inför säsongen från Spånga IS och var (som Arne Hegerfors helt sjukt rasistiskt benämner Kamerun i VM-krönikan '86) "en färgklick i mer en ett avseende". Verkade inledningsvis ganska tystlåten och tillbakadragen, med störst intresse i att skicka ut Folkesson på kanten till förmån för provspelare samt att slå världsrekord i antal olika mjukisplagg från Adidas.

Man såg dock rätt snabbt att Christian utan tvekan skulle bli en ordinarie nyckelspelare. Växte hela tiden under försäsongen, där han bland annat var totalt överlägsen mot Akropolis på Bosön. Dock led han av måltorka, och hade problem med valet av fotbollsskor då han inte gillade Umbro, vilket han jämförde med att spela i mockasiner. Spräckte sin målnolla i sin egen show på Skinnaråsen mot Rotebro, där han smällde in ett präktigt distansskott.

Exploderade sedan efter sommaren, där han i en offensivare position lämnade alla bakom sig i poängligan. Mål och assist avlöste varandra på planen, samtidigt som han isolerade sig med Folkesson i en relation hämtad direkt från gayfabriken. Har också färdiggjort sin master på KTH under året, bara för att sedan vara för slö för att söka jobb. Matte Folke slog huvudet på spiken när han påpekade att "Christian, du lever ungefär som Limpan. Skillnaden är bara att han är rik.". Blev efter säsongen korad till vinnare av alla priser man kan vinna som fotbollsspelare i Sollentuna United.

15. Gustav Lundén



Surpuppan Stoneface mjuknade under vintern. Från att ha sagt lika många ord under höstsäsongen 2009 som Adam Modin i bilen till Skåne började nu den lille supertalangen ta för sig ordentligt. Mycket på grund av att en stor del av träningen bedrevs på gymmet, där han kände sig hemma eftersom han tillbringade all ledig tid där med sina fjortispolare för att bygga bröst och biceps.

På fotbollsplanen spelade han centralt mot sin vilja, istället för att få härja fritt på kanten. Dominerade som satan i b-laget och fick också debutera i division 2 borta mot Strömsberg. En debut som renderade i applåder ledda av tränare Lindholm i omklädningsrummet. Var också riktigt stökig i Liverpool, där han fejkleggade sig in på nattklubbar och söp i sig livserfarenhet av fadersgestalter som David Lundh och Belgien Bärs (Vars öldrickarålder är 53).

Vek tyvärr ner sig under hösten i en aningen infekterad historia. Kan ha gjort att göra med att i början efter sommaren fick sitta på bänken som första mittbacksreserv. Vägrade lyssna på annat tilltal än "Cannavaro" efter det. Sägs vara sugen på Rotan, vilket han självklart kan glömma. Om Sollentuna United skänker iväg stortalangen Stoneface, som bara var ett uselt frilägesavslut från proffskontrakt och ekonomiskt oberoende, till jättebönderna i Rotebro så kommer man att ångra sig. Istället tycker jag att han bör värma upp inför vårens 98 studentskivor med en comeback där han hör hemma.

16. Christian Freby



Efter att ha varit uppe och nosat på a-laget gjorde minimänniskan med hockeyröv och den fula ovanan att sparka smalbenen av lagkamrater på träning, Chrippe Freby, första riktiga säsongen med United. Utmärkte sig med en frisyr som fick Ji-Sung Park att se vattenkammad ut, hemsk. Var också en av de tydligaste sparka-på-de-som-ligger-ner-människorna i laget, skratta åt de som redan blivit förnedrade.

Spelade en del i träningsmatcherna, men fick när säsongen började nöja sig med spel i b-laget, där han tog Sebastian Strömbergs fallna mantel och spelade på de flesta av alla positioner som finns på planen. Hade också ett nära döden-ögonblick när en jättenäckande Axel skrek "Nu jävlar tar jag dig!" bakom honom på stranden i Turkiet. Lade även på sig smeknamnet "Adolf" efter ett tveksamt försök till frisyrbyte.

Debuterade i division två i avslutningen borta mot Enköping, där han sprang runt och sparkade smalben sista kvarten. Drog efter det på en treveckors till Thailand vilket innebar två veckors regn och minimal solbränna. Kommer antagligen att få problem nu när livvakten Axel åker till USA, i vems skugga ska Freby glida runt nu?


17. Demba Jagne




Demba Jagne dök på Skytteholm mitt i vintern tillsammans med sin konstsparksbriljerande kompis. Kompisen fick gå, sina bicykletas till trots, Demba blev kvar. Inledde säsongen väldigt ojämnt, där språk- och mentalitetsskillnader gjorde sig påminda men kom successivt in i laget och tänket.

Vaskade utlandsresorna under våren då han varken hade visum eller behov av solbränna, utan sparade sig i form för seriespelet. Gjorde årets mål hemma mot Köping då han slog till med vänsterfoten i bortre krysset efter en inbrytning från sidan. Och då ska man veta att Demba (Ungefär som Robert Laul beskrev Fredrik Ljungberg i AB häromdagen) har ett tillslag som en ordinär damjuniorspelare! Hade lite problem med passade tider kring sommaren vilket ledde till att han fick lite extra lång semester. Lyx.

Agerade under hösten mestadels inhoppare, men gjorde även ett par matcher från start. Var en av planens absolut bästa i avslutningen mot Enköping, där hans tidigare nämnda usla tillslag hindrade honom från att bli målskytt. Samlade sedan ihop alla gamla fotbollskläder han hittade och begav sig till Gambia över vintern, där han fortfarande är kvar. Kommer att ansluta i slutet av januari, om han inte fastnar på bussen. En uppskattad glädjespridare som gör nytta både på och utanför planen.

19. Dejan Novakovic



Mini-Nebo med Intersympatierna gjorde sin andra säsong i klubben. Skulle efter ett acklimatiseringsår förhoppningsvis vara med och slåss om speltid på allvar. Gick sin vana trogen sönder titt som tätt på försäsongen (Bland annat en sträckning när vi körde skottkärran på ett fyspass) och blev tvungen att jobba ikapp fysiskt.

Fick som alltid stå pall för otaliga nässkämt från AIK-syndikatet (Snake, Filip), framförallt under vårens resor. Tog ändå det hela med ro och gick istället iväg på egen hand och poserade i sanna "Vem vare som kasta?!"-poser. Halkade på planen efter fem sekunder mot Everton och tog rollen som skyttekung i b-laget där det inledande hattricket inte blev det enda.

Har i skrivande stund oklar status. Har hört rykten om Råsunda, men det verkar inte som att Dejan kommer att bli kvar i Sollentuna United under nästa säsong. Var han än kommer att hamna, vilken plan han än kommer beträda med sina uråldriga fotbollsskor, kommer det laget få tillgång till en spelare med två bra fötter, en utvecklingsbar acceleration, internationell klass på gestiken på plan och en grymt skön människa. Du kommer vara saknad Dejan.



22. Jesper Limpar



Lill-Minttu Enberg inledde säsongen lite bakfull efter kanonkryssningen förra säsongen, men skakade snabbt av sig ruset och såg bättre ut än någonsin tidigare. Var bäst på plan i en halvlek mot Arameiska Syrianska och gjorde allt som oftast bra ifrån sig. Har tyvärr inte belönats med samma skadefria kropp som farsan och plågades ständigt av småskador. Den väldiga bredden i offensiven ledde också till att Jeppe inte fick så mycket speltid under våren.

Valde då istället att lägga mycket kraft till att komma väl förberedd till resorna, och visade upp en sällan skådad Bond-bringa vid poolkanten i Turkiet. Blandade de okristliga utsvävningarna med att leva som buddhist i ett tält i två veckor på hemmaplan, hur det påverkade fotbollen är fortfarande oklart.

Bjöd på höstens mysigaste tackling då han höftvoltade Christopher Leal i Rotan efter en minut på plan. Den ende i laget som levde upp till Jocke Kennes ständiga "Fan grabbar, hade jag varit med och lirat hade jag klippt varenda Rotanlirare fort som fan!". Drygade också ut sin ledning i tävlingen om vem som blivit fälld flest gånger i b-lagets historia. Har sparat skägg under hela vintern, bara för att tvingas inse att han fortfarande är långt ifrån vuxen, trots sin härstamning från magyarerna.

27. Eyüp Ayhan


Eyüp Ayhan, turkarnas turk (Han är faktiskt turk och inte bara "turk"), kom till Sollentuna United från sejourer i Akropolis och Konyaspor. Skrämde ingen med sin längd (Ser ungefär ut som den mystiske franske gubben som Victoria Silvstedt ligger med...), däremot med sin spelskicklighet, vilken tog honom in i premiärelvan ju närmre premiären vi kom. Smällde in ett av årets mål mot ryssarna i Turkiet och var också riktigt bra i seriepremiären mot ESK.

Åkte lite in och ut ur startelvan men blev utsedd till matchens bästa spelare mot Everton under en resa där han också utmärkte sig genom citat som "Mammas död, jag e så kåt att jag försökte sätta på väggen i mitt och Badjis rum". Kallades sedan för Ej Upp av Ake i laguppställningen och jämförde Black Magic-kondomer med sopsäckar. Avslutade våren med en riktigt bra match mot GUSK.

Fick under hösten allt oftare spela på sin favoritposition centralt på mittfältet, och gjorde det oftast bra med sitt spelsinne och passningsskicklighet. Fortsatte också att prestera utanför plan, där han ständigt försåg den inre delen av omklädningsrummet med skratt och glatt humör. Har nyligen skrivit på nytt kontrakt och kommer att fortsätta att vara en viktig kugge i truppen.


Nästa gång blir det anfallarna!

#8

Den första träningsveckan har förflutit med tre pass. Paul kallade den första veckan för "en mjukstart då vi bara ska väcka kropparna efter uppehållet". Jo tack. Min kropp är väckt, dödad och däckad. Godmorgon säsongen 2011!

Vi startade i tisdags med att frysa i kylan utanför Edsbergsskolan, där vi enligt planerna skulle spela inomhusfotboll. Det snöade. Inge dök upp. Folkesson hade bättre balans än Cristiano Ronaldo i sitt nya power-balancearmband. Badji gick för sig själv och Gabbe körde höga knän i snön. Till slut dök Paul upp i en Audi och berättade att vi visst skulle träna på Vallen.

I Vallens minimala innehall blev det en hel del teknik (Där vi inledde passet med att tvångsintegrera Eyüp i en svennekvadrat) följt av olika spelformer tre mot tre. Tyvärr fick vi inte välja lag, vilket ledde till att undertecknad tvingades bära samma västfärg som Djursholms ende radhusbo, Filip Terland. Tredjepart i vår lag blev minibolivianen Gabbe Reynoso, som visade prov på rätt hyfsat innespel. Tur då att vi mötte en riktigt svag trio bestående av karatesparkande Simon Afrim, proppmätte Årets Spelare Christian Antonio och miniskägget Jeppe Limpar. Våra matcher bjöd på en tunnel (Åberg på Limpar), ett fegt långskott i mål (FT. Annars Snakes paradgren) och en indian (Åberg serverade Antonio till öppet). Passet avslutades sedan med några varianter på planken. Lilla DN var supertränad och oberörd. Omar var inte oberörd. Inte Afrim heller. FT klagade på att bukfettet släpade i marken.

Efter de angenäma 90 minuterna begav vi oss kvällen efter till Simhallen för styrke- och löpträning. Vi var uppdelade i två grupper (Ungefär 20 i första, 4 i andra), Jag var i andra gruppen, vilket gör att jag tyvärr inte kan rapportera utförligt om Eyüps tvättbräda vid situpsen och Belgien Jätteröds prickfria löpsteg. Jag ingick istället i den fyra man starka elitgruppen bestående av fysbesserwissern Snake Enberg, likaså prickfria fysfenomenet Anton Lindberg samt Lill-Minttu med Baywatchkroppen. Hårda bud alltså om man ville hänga med.

Precis som förra säsongen basunerade Paul ut att det viktiga var att "Skaapa opalans för att få palans" (Jag kan skriva allt i Paul-uttal för att han inte läser bloggen. Nog), vilket innebar ett virrvar av balansbrädor, plattor och bollar som komplement till vikterna. Jag kände väl direkt att jag inte kunde stoltsera med de starkaste baksida lår den här världen har skådat och började få krampkänning snabbare än Wilow fick ligga efter han blev singel. Krigade dock vidare, med Snake otåligt i hasorna (Han han göra tre övningar medan vi andra gjorde en. Och han gjorde allt helt perfekt.). Lite peakar och teasers senare låg vi utpumpade döda på golvet. Då skulle vi ut och springa. 50 feta intervaller. Sen var det slut.

Jaha. Kroppen mådde säkert bra under torsdag-fredag. Det var nätt och jämnt att man lyckades ta sig till simhallens konferensrum för uppstartsmöte på lördageftermiddagen. Där möttes vi av en PowerPoint-fest signerad Lindholm med tillhörande favoritskap, benskyddskrav och Afrim som ny lagkapten ("Det var rätt, ingen förra året klarade av djungeln", sa Omar.). När Paul gjort klart att truppen ska bantas till att bli mindre och jämnare begav vi oss ner till a-hallens golv för ett pass i allas favorit pilates.

22 stationer senare (jobbiga jäkla peak!) skulle vi äntligen få spela lite fotboll. Lagen delades upp i jätteidioter/icke jätteidioter. Tyvärr för oss i icke jätteidiotlaget tog mongoliderna ledningen med 1-0 genom Folkesson som vinklade in bollen bredvid Marko. I andra målet storspelade Poja, framför en enormt målsumpande Belgien Blå, som nog borde representerat idioterna. Kvitteringen kom dock, genom Omar i öppen bur. Dessförinnan hade Limpan hunnit tunnla Tomas så det stod härliga till.

Vi hamnade i nytt underläge då Antonio tog fram lite konserverad höstform och smekte in 2-1 vid bortre stolpen, men sedan var det stopp. Wella agerade murbräcka framför egen bur i en sorts Tomas Holmström-reverse och det som smet förbi honom knep Marko. Framåt kom kvitteringen genom Badji (tror jag) och efter en infernalisk press sköt Åberg med Henrik Sedin-spelsinnet bollen på Wellas fot som förpassade den upp i taket och 50 friska armar för jätteidioterna!

Ikväll fortsätter säsongen. Denna vecka ska vi "trampa gasen i botten". Vet inte ens om jag vill veta vad det betyder. Fotbollspass på Bosön till att börja med i Limpars regi, bådar gott. Känns riktigt suget i truppen och det är skönt att vi är igång.

#8

Svensk fotboll bygger traditionellt lagen bakifrån. Därför fortsätter AlltidUnited återblicken på säsongen som varit med de som ska förhindra att motståndarna får attackera våra målvakter - backlinjen.


2. Filip Terland

Mannen med dunderlår och basröst, FT, återvände inför säsongen till United efter ett halvårs försök till att torska oskulden och stå på huvudet på öltunnor i USA för att förstärka Unitedförsvaret inför säsongen 2010. Tog tidigt en större roll i gruppen än senast, och visade pondus på många sätt, både på och utanför planen.

Etablerade ett skräckvälde i bloggens kommentatorsfält, under numera världskända aliaset "FT", där han både han med en Silenzio stampa samt spy galla över alltifrån undertecknads hårfärg till träningsupplägg, David Lundh och AIK:s bedrövliga vårform.

På plaen älgades det på bra inledningvis av Terland på högerbacken. Assisterade till Snakes segermål i premiären och psykade totalt ner ynklige Kalle Ramsell i det så hypade mötet på Skinnaråsen i maj. Försökte också etablera smeknamnet "Vaskarn" för egen del, vilket fallerade totalt på hans undermåliga kvalité på skor, att han inte ville spela golf för att det var för dyrt plus att han konstant är en vandrande reklampelare för Dressman.

När hösten kom hade Filip etablerat sig som en av grundpelarna i laget, O'boy-rasist samt hela Rotebros favorithatobjekt. Hemma mot Sundsvall firade FT detta med att sätta dit sitt första mål för Sollentuna United, via en distinkt fösning in i öppet mål. Var annars rätt så slö och skyllde själv på dålig kondis, men gjorde bra ifrån sig och plockade bort såval Ramsell (återigen) som Frejs Micke Erstadius. Är en viktig pjäs i laget och en av de fundamentala jätteidioterna som krävs för att bloggen ska hållas i drift.




3. Axel Sjöberg

Världens tredje största registrerade fotbollsspelare efter Jan Koller och Nikola Zigic (På FIFA är de två största Naldo och van Buyten), Axel Sjöberg, skrev på för Sollentuna under den kallaste delen av vinter. Verkade vid en första anblick ganska teknisk, och en spelare med bra passningar. Det var han - ibland.

Tog redan från start en plats centralt i backlinjen, en plats som han sedan inte släppte på hela säsongen. Var med sin storlek och styrka oerhört nyttig genom hela säsongen och därmed svår att flytta (Plus att han var den enda spelaren i hela truppen som passionerat levde sig med i övningar som y:et, basketsvängen och kolonnövningar. Sånt gillar tränare.).

Efter att halvt ha krediterats för ett självmål på Bosön mot Akropolis dröjde det till sista matchen innan sommaren förrän Axel spräckte nollan i serien. Dubbelt upp. GUSK fick sota för ett målsuget tvåmetersmonster och Axel sänkte på egen hand de fula gula från Uppsala med två nickmål på Vallen. Han sedan med att göra två i egen bur under några tuffa höstmatcher innan han höjde sig återigen mot slutet och spikade igen.

Utvisad i premiären och även avstängd senare efter många varningar. Vet hur man tacklar hårt. Sånt kan uppskattas i USA, dit Axel nu styr sin kos. Nåt obskyrt universitet hade tydligen användning för en mjäkig dunderklump som på ett hyfsat sätt vet hur man står i vägen för andra. Tack för i år Axel, välkommen åter.



4. David Lundh

Ett av vårsäsongens stora utropstecken, alla kategorier, i Sollentuna United var David "Gordon" Lundh. Solvallafantasten med de brittiska sympatierna från Spånga rörde om rejält i grytan under det dryga halvår han frälste United med sin närvaro innan han vek ner sig.

Etablerade sig själv i laget på andras bekostnad då han konstant smygmobbade Folke med assistans från jättequislingen Antonio. Tog själv i så han sprack i dubbel bemärkelse och döptes tidigt till David "en hantel för mycket" Lundh. Låg i ständiga klasskrig med FT, som ofta tvingades ta till personangrepp ("Gordons hår är som en fotbollsplan, det växer bara på sommaren") för att få tyst på den mångsidige Lundh.

Peakade fotbollsmässigt i början av serien, då han uppträdde som en riktig superstar och bland annat nätade i två raka matcher med bud på mer. Drack sedan så sjukt mycket bärs i Liverpool ("Vilket jävla land! Fatta människorna de producerat; filosoferna, författarna, musikerna, politikerna! Sjukt!) att han aldrig riktigt hämtade sig. Slöade några matcher som kapten i b-laget innan han vek ner sig kring sommaren. Spenderar numera sin tid med att posa med småbarn på Facebook och hitta finurliga namn på självmordsbombare. Vi saknar dig Gordon, kom tillbaka!



6. Nicklas Hellsten

Nicklas Hellsten, jätteidioten från Borlänge, såg säsongen 2010 som en comeback efter ett skadehelvetets 2009. Rövade sig också fram längst vänsterkanten under träningsmatcherna, men fick när säsongen började oftast ge vika till borlänge-buddien Bustad Öberg Enberg eller långdistanslöpande DN (Den Nördige).

Drog hela tiden ett tungt lass socialt i laget som navet som både kunde prata svenska och även Chilibabb, det andra officiella språket i Sollentuna United. Som assisterande kapten hade han en fot i alla läger och var därför en första klassens informationskälla. Var även den som alltid (med- och motvilligt) var Resultat-Dannes favoritspelare i Sollentuna United.

Efter en inspirerande insats som vänsterforward i en b-lagsmatch på Sportfältet gick Hellas dröm i uppfyllelse när han fick leda styrkorna som kapten på Goodison mot favoritlaget. Han gjorde det med den äran och abdikerade från sin post på topp för att istället flytta hem till karriären som inavlad jättebonde. Sägs trivas utmärkt och har dessutom passat på att vika ner sig en gång till, från Falun till ett för mig okänt div 4-lag. Enormt saknad på Sollentunavallen.



18. Gabriel Öberg Bustad

Dalmas nummer två, hårfagre Gabriel med fjorton efternamn, anslöt ganska sent på försäsongen från Dalkurds lillebror, IK Brage. Imponerade stort inledningsvis, skadade sig typiskt nog i sin debut i Bosöns innehall. Visade då prov på den tjurigaste proffesionalism som skådats i rehab sedan Johan Gagnéus höstsäsong 2008.

Fick inleda säsongen som vänsterback, då Axel och Gordon Lundh lagt rabarber på mittbacksplatserna. Gjorde godkänt ifrån sig på en ovan position, och än bättre då han fick ta klivet in i mitten. Kallades för Torres av restaurangpersonal i Liverpool och han med att floppa i VM-tipset sitt fotbollsnörderi till trots.

Jobbar för närvarande på att införa klubbkostymer till bortamatcher samt att hitta ett roligare lag att följa än Barcelona. Är också en av de få personer i laget som kan stava till andra saker än "mamma", "död" och "über alles" och har därför goda chanser att bli med i crewet kring den mediala United-bevakningen, i vilken han redan debuterat med ett första alster.





20. Anton Wiklundh

Supernördige Lilla DN fick en ganska tuff start på säsongen då han, som vanligt, var lite sjuk och skadad om varann och inte riktigt ansågs redo för inledningen av serien. För en som alltid brukar närvara på planen blev det en omvändning att istället få tala Edsbergsminnen med Ake Beercan på bänken. Tog dock tillbaka sin plats 5-6 matcher in i serien och härjade sedan upp och ner längs vänsterflanken som vanligt.

Liverpooltorsk som han är (han har ett tufft år...) blev dagarna i England årets höjdpunkt, där han med bindeln kring armen lekte Steven Gerrard i andra halvlek mot Everton. Tillsammans med Paul den som fick de allra mest fontäniska orgasmerna i Liverpools supportershop.

Var under hela säsongen totalt iskall framför mål. Inte ett enda blev det på hela säsongen. Brände de lägen han kutade till sig, och var heller inte framgångsrik med assist (att bli fälld till straff är INTE assist!). Ryktas ha varit ute och sprungit två gånger varje dag sedan mitten av oktober för att vara i superform när nästa säsong drar igång.



23. Niclas Wilow

Niclas Wilow, alla curlingbarns moder, var 2010 redo att dra igång sin första hela säsong som senior efter att ha anslutit under sommaren 2009. Inledde lovande, då han efter Kabbas avhopp ägde lagets bästa kropp och därför kunde gå in med högt huvud till styrkepassen.

Hamnade efter träningsmatcherna bakom FT:s enorma röv på högerbacken, men lyckades ändå skapa rubriker genom att ta en simtur i Liverpools kanaler och få till det med 51 tjejer på två veckors sommarledighet. Besitter en järnpsyke, och stred på enormt under hela säsongen trots lite speltid. Tog också chansen när han fick den borta mot Hudiksvall, och var den som startade igång ett av årets snyggaste mål; Flygande Folkes nick i krysset.

Har tvärt emot alla gissningar inte chillat på pappas plånka efter studenten utan har istället gett sig in i modesvängen, kombinerat med en framtida satsning mot proffstouren i golf. Han också med att bli målskytt i Slaget om söder då han kliniskt avslutade en Snake-pass till 4-1 mot Älvsjö. Framtidslöfte i många aspekter.



25. Simon Afrim

En i övrigt arisk backlinje kompletteras med Chilibabb-ledaren Simon Afrim, som inför säsongen återvände till Sollentuna United efter diverse utflykter i Tyskland och Solna. Simon gjorde kanske den under mest remarkabla transformationen - från den bespottade latmasken som Paul lade fem minuter på att härma hur fel han gjorde i Turkiet - till klippan som backlinjen vilade på och dessutom (Tillsammans med Vedad och Christian) tränarfavoriterna som inte kunde göra fel.

Tog sig in i startelvan till hemmamatchen mot Köping och började med fyra raka segrar och 10-1 i målskillnad. Sen var platsen aldrig direkt hotad. Dock stor besvikelse att Simon blev mållös. Hans enda mål kom i debuten mot Köping och blev bortvinkat för offside. Fortsatte att spela bra med hög lägstanivå, åt bland annat upp Köping-Bangura totalt under höstmötet. Spelade förmodligen, likt undertecknad, på glädje efter Inters trippel under våren.

Har i sedvanlig Afrim-anda varit noga med att inte slita ut sig under oktober-december. Då han har dykt upp har han oftast opererat som teknisk vänsterforward, med sina kvicka sulor och flacka inlägg. Lagom till nästa säsongs start bör han dock vara tillbaka på mittbacken, där han är en av de viktigaste pjäserna för Sollentuna Uniteds framgång. Har nyligen skrivit på nytt kontrakt. Bra.




#8

Efter att under tre års tid vant oss med en gapande linjekatt i buren stod vi säsongen 2010 inför en förändring. Katten hade tydligen inga ambitioner och nöjde sig med streckstrid i Rotan och när inte heller Jocke Kenne kom ner till ordentlig matchvikt (”Jag ska stå ett par matcher i alla fall!”) var Sollentuna United tvungna att agera. In kom två nya burväktare, som bistod laget med såval parader, tabbar, ficklampor och fantastiska pigment.