alltidUnited

Näst sista dagen på 2010 års oktober är dagen då säsongen ska slås in, packas ihop och summeras för gott. 18.30 ikväll står Engvallska villan som värd för årets stora avslutningsfest. Det ryktas om storslagna bufféer i både fast och flytande form. Det ryktas om att herrarna Antonio och Terland ska klä upp sig i annat än mjukisbyxor. Det ryktas också om att Anders försett Lill-Minttu med Hannibal Lecter-mask så att alla klarar sig åtminstone fram till middagen i år.

Oktober var en bra månad. Obesegrade. 3-1 borta mot Enköping i en riktigt bra match. Resten av månaden innebar en vecka ledigt följt av "Slaget om Söder", där vi var med och slogs om segern (Jag vet i ärlighetens namn inte var vi hamnade!). Uppdateringen därifrån har varit ytterst sporadisk, jag vet, då jag inte närvarat hela tiden utan istället försökt lärt mig att skilja mellan Äpplen och päron i världen där allt börjar med ett litet i.

Vi började hur som helst med att dynga dit Älvsjö utan problem med 4-1 på Norrviken. Folkesson x 2, Snake och Wilow målskyttar. Sedan fick vi, som vanligt, stryk av Enskede med 1-3. Målskytt Snake. Denna förlust följdes upp av ett enligt rapporterna hypereffektivt United som avfärdade Farsta med 4-0 på bortaplan. Målen här tror jag gjordes av Snake, Jeppe, Christian och Axel. Av bara farten mörsade vi också över Tyresö med 4-1, mål av provspelande greken Christos (Enberg?) 2, FT(!) och Jeppe. Sista matchen mot Akropolis slutade tyvärr med förlust 1-2, där vi målchansmässigt borde gjort processen kort. Ineffektivitet kombinerat med en sugen linjestins gjorde dock att det mesta missades eller vinkades av. Målet gjordes av Omar på straff.

Allt detta är nu historia. Framför oss står en kväll som ofta blir årets höjdpunkt. Det blir min fjärde avslutning sedan jag anlände till Tureberg/Sollentuna United. Jag låter mina minnen ta en trip down memory lane och ta mig till minnes vad tidigare årgångars avslutningar fört med sig.

2007: Festen hölls på övervåningen på Stinsvillan där ett långbord dukades upp för att fira avancemanget till tvåan. Runt bordet kunde man hitta klassiker som Johan Granberg, Ola, Philip "5:e snyggast på Stureplan" Stragne och Felsurr Carlsson. Kommandot på festen togs tidigt av dyngraka duon, iklädda träningsvästar, Micke Thorsten och Fredrik Källberg, som hade fuskat och värmt upp långt innan. Saffe och Maikel delade på "tränarens pris" samtidigt som Bashar kammade hem årets citat med visdomsorden "Owe, om du får problem, tänk bara: Vad hade Bashar gjort?". Årets spelare blev dyngrake Thorstensson efter 15 mål på en halv säsong, fylleruset lyckades även senare under kvällen få honom att tillsammans med Afrim övertyga mig att ta över driften av Svenskafans.

Övriga antaganden från den festen:

Jeff Braun var antagligen arg.

Lukas Strömberg var antagligen nykter.

Bröderna Bluff var antagligen inte nyktra.



2008: Återigen Stinsvillan som värd för spektaklet. Ännu en bra säsong skulle firas, trea första året i tvåan. (Bättre än Rotan. Skräll.) Blandad feststämning bland spelarna ledde till klar dominans från ena bordet, anförda av en återigen kraftigt överförfriskad Källberg, ackompanjerad av storebror Strömberg och fotbollsh*ran Niklas Karlsson. Limpan gjorde entré aningen sent till sin första United-avslutning men tog igen det med råge genom att bjuda hela Villan på öl och själv ge sig in i vansinniga Tequila-race med alla som vågade utmana. Hella introducerade sin kända "Born Looser"-t-shirt och Bashar blev uppkallad på karaoke-scenen efter att Freddan anmält honom att sjunga Christer Sjögrens "I love Europe".

Kvällens fortsatte med misslyckad Roninho-dealing med dörrvakten på Collage (Där det roligaste var att jag han hugga Filip Hammar för ett foto när han var på G in till Riche), och vidare via allas kompis JG in på East. Där kostade öl 85 kr och 20-åringar var inte överdrivet intressant för övriga gäster. Det var bara Katten som fick napp.



2009: Det hela vässades upp. Nu skulle vi likt de gamla Turebergarna bege oss ut på öppet hav för att fira att säsongen var över (Detta år firade vi ingen topplacering utan bara att vi klarat oss kvar). Tveksam uppslutning från chilibabberna (Vart var ni, Eyüp och Afrim!?) ledde till att det var en väldigt arisk sammansättning av människor som gav sig ut på tur med Silja Galaxy. Dejan tackade nej till att följa med, timmar innan avfärd med motiveringen "Jag har varit förkyld, och vill inte bli förkyld igen". Helt sjukt att han ens fick vara kvar i truppen efter det.

Att ha den sena middagssittningen medför genast en del komplikationer. Undertecknads hytt med Hellkurd, Ronnie och Lilla DN dövade smärtan med en Absolute Pear, 2-3 folköl från Dalarna och små huttar av Minttun som Källberg bedrev Roomservice med i korridoren. Mest fick Jeppe smaka.

Middagen förde med sig öl - och vinsugen Belgien Jätteblå, odrägligt svamlande Åberg och Carl Fredrik Patrik Ljungström som tydligen missade havet när han gick ut på däck för att pissa. Festen fortsatte natten lång (Ok, inte för alla.). Yngst (och tyngst) tjejer befann sig i snusk-Kattens rum, där även en Källberg i krypstadiet och en vänstrande Karlsson höll hov. Morgonen dagen efter bjöd på några av de tyngsta skallarna en Finlandsbåt har sett.




Vad kan vi då förvänta oss av årest avslutning. Vi har visserligen tappat tre festande jätteidioter till Rotebro, tre personer som varit fundamentala för vårt festande. Å andra sidan har vi nyförvärv som CH(Cockt Hinkad)ristian Antonio och drinkköparen Eyüp, vi har revanshsugna återvändare som Afrim, FT och Vampyr-Vedad (om han tagit sig hem helskinnad från Balkan). Dessutom har Rising Stars som Belgien Röd och Wilow fått ytterligare ett års erfarenhet.

Det stora minuset: Var är Gordon Lundh när han verkligen behövs?

Följande är ett utdrag ur Gabriel Bustad Öberg-Enbergs kommande självbiografi "En Dalmas bekännelser", som speglar livet som inflyttad jättebonde i Stockholms hårda fotbollsliv.

Foto: Kent Lundqvist

Kulturell mångfald

Dagens Sverige är i förändring, SD har tagit en del av makten i riksdagen och många är rädda att invandring framöver kommer stoppas eller att de utlänningar som nu bor i Sverige kastas ut. Om det skulle bli fallet skulle det för det första betyda att nästan halva Sollentunas trupp försvinner och för det andra skulle den halvan finnas på samma halva i lagets omklädningsrum. Hur långt har verkligen Sollentuna United kommit i sitt arbete med integrering inom sin trupp? Hur är balansen och harmonin i truppen? Skapas det möjligheter för alla i laget att få ta del av den kulturella mångfald som finns? Här följer i alla fall en kort rapport från den i laget som är den enda spelaren med helsvensk bakgrund som fått förtroendet/möjligheten/oturen (Limpan?) att sitta i den delen av omklädningsrummet som helt domineras av våra vänner med brytning.

 

Några av de fördelar som jag kan se är:

+ Man lär sig mycket nya uttryck, fraser och ord som man inte visste fanns vilket kan vara grymt bra att ha när man som dalmas kommit in i laget och fortfarande får höra efter en säsong att man pratar för mycket dalmål. Jag kanske inte använder alla nya ord som jag snappar upp men möjligheten finns ju! Det är dock några saker som jag fortfarande inte riktigt förstår som t.ex. Valla (säkert felstavat) och att det är så mycket mammor som dör hit och dit.

+ Det blir mycket fotbollssnack vilket aldrig är fel. I andra delar av omklädningsrummet har det en liten tendens att bli lite för mycket snack om Matte Folkessons strumpor, torra frillor, Filles gapskratt eller mjukisar, Brilles smartness, Snake Enbergs alla enerverande bus, Wilows page eller annat som kan tyckas ganska ointressant även om det pratas mycket fotboll överallt.

+ Man får hälsa på alla utlänningar vilket jag vet att alla som inte sitter i vår del av omklädningsrummet är fruktansvärt avundsjuka på, speciellt vår lagkapten som ofta får finna sig förbipasserad och ignorerad. Dock finns många olika stilar att hälsa på, den vanligaste är nog handslaget med en lätt efterföljande omfamning eller bara två knutna nävar som slås lätt mot varandra vilket också är min favorit. Jag har ändå inte riktigt fått komma in i ”brorsan-gänget” och få bli en del av den allra innersta kretsen, men det kanske kommer framöver!

+ Som van tjuvlyssnare kan man få reda på mycket intressanta saker och händelser som svennarna i laget inte har någon koll på. Det kan vara hur man ska ragga på en tjej som jobbar i en bensinmack, varför Simon Afrim är grym på BlackJack, Vedads speltips etc.

+ Ingen säger något om min ”norrländska” bakgrund som egentligen inte finns. Alla som inte bor i Stockholm är ju bänder och alla som bor norr om storstaden är norrlänningar. För det första bor jag nästan så centralt det går i Borlänge, med hus i alla fall, plus att Borlänge inte ligger i Norrland. Punkt slut!

+ Badji!!!

 

Jag skulle ljuga om jag påstod att det bara fanns fördelar att sitta där jag sitter, några nackdelar är:

– Man får ofta inte en syl i vädret. Jag kanske inte är den som snackar mest i vanliga fall ändå men chansen att få säga sin mening eller åsikt är ofta lika med noll.

– Eyüps vidriga pruttar, det är illa nog att vi har toaletten närmast oss men vår turkiske dvärg bjuder ofta på sig själv lite för mycket ibland! Annars är hans idéer och tankar om samlag och tjejer alltid lika givande.

– Oddsen på att jag inom en snar framtid får mer än tre krokar på min plats i omklädningsrummet är nog alldeles för höga. Ungefär som att Ronnie skulle klippa sig, Roffe kör med byxor under sommarhalvåret, Limpan slutar att tracka mig för mina skoval (då pratar vi inte fotbollsskor) eller att mv-tränare Jocke Kenne dyker upp två dagar på raket för målvaktsträning.

Det har varit min förhoppning att du som läsaren nu förstår och kan känna dig hemma hos oss i laget när du tar dig tid att besöka oss nästa säsong!

Over and out!

Gabbe

 

Vi (jag) på alltidUnited tackar Gabbe för hans bidrag och hoppas att detta kan bidra till att fler förmågor tar tummen ur röven och bidrar till att skapa en mångfald inte bara i omklädningsrummet utan även på bloggen!

I efterdyningarna av andraplatsen i division 2 deltar vi i Sollentuna United i en liten past-season turnering med det vitsiga namnet "Slaget om Söder". Deltar gör förutom vi ett knippe gedigna division 2-3 lag söderifrån som Älvsjö, Enskede, Farsta mm.

På onsdagskvällen den 13 oktober spelades den första matchen: mot Älvsjö AIK på Norrvikens IP. I ett roterande Sollentuna United återfanns till exempel bara 4 spelare från startelvan mot Enköping; Axel, Folkesson, Eyüp och Demba. Resterande platser togs av andra spelare från vår starka trupp plus en provspelande juggemålis (Som hade modet att kalla mig för "Jens Jeremies" i vår första kontakt) samt Ola Toivonens lillebror på offensiva mittfältet.

Matchen började med Älvsjödominans. De spelade runt oss duktigt och den pitchko-(Stavning? Dejan?)sägande svennen på topp hotade duktigt. De gjorde också 1-0 efter att nämnde hobbyjugge dribblat av oss till vänster och serverat en medspelare öppet mål i slottet.

Då tar dagens kapten, Mattias "Förresten, har jag sagt att jag känner Malin Åkermans lillasyster" Folkesson, tag i saken. Först forcerar han in en nickretur efter att Axel ("Han e modern, det är därför han är där uppe", sa Limpan) oroat i offensivt straffområde. Av bara farten dunkar sedan Folkesson, trots att han har ett marginellt bättre tillslag än Freby, in 2-1 med ett mäktigt dykskott utanför straffområdet. Han valde dock att inte fira målen av respekt för sitt forna lag Älvsjö, som han enligt egen utsago fortfarande hyser starka känslor för. 2-1 i paus.

Super-Matte Folkesson

I paus görs två byten. Ut med slöe Toivonen och pigge Lill-Minttu Limpar. In med slöe Novakovic och ännu slöare Åberg, där särskilt den senare konsekvent försökte nå framgång genom sin fotbollshjärna snarare än med sina löpningar. Med blandade resultat.

Efter en andra halvlek där Älvsjö har en del boll utan att komma till något speciellt avgörs istället matchen under några sprakande sekunder. Först hinner Snake före målvakten på ett instick från kloke gamle fotbollsfarbrorn Åberg och chippar in 3-1. Minuten senare väljer samme Snake att nonchalera en av få maxlöpningar från undetecknad för att istället servera Wilow (Som joggade snabbare än jag maxade) centralt i djupled. Wilow bjuder till allas förvåning på ett kontrollerat avslut och så var det avgjort.

Slutet av matchen bjöd mest på missade Christian Antonio-chanser, serbiska utbrott av Älvsjö-sjuan och passionerat mittbacksspel från livrädde inhopparen FT (Han hade en stalker i motståndarlaget). Längst bak imponerade den provspelande keepern och det lilla som Älvsjö skapade avstyrde han utan problem. Snake hann också med och bli avblåst för offside ett par gånger. Felaktigt VARJE gång.

En trevlig seger, där några som imponerade var Dalmas-Gabbe, Fru Folke och Snake Enberg. Nästa vecka bjuder på två bortamatcher i Enskede (0-7 eller?) och Farsta.

Det noterades även att:

¤ Filips mössa från Intersports barnavdelning inte vinner priset "Årets plagg" på Folkes modeblogg.

¤ Lilla DN erkände att han tappat i anseende gällande kunskap sedan Brilles entré till Sollentuna United.

¤ Limpan stekte i sin rock och Charlton Athletic-halsduk.

¤ Axel gick av planen med ont i magen. Gay.

¤ Bluffen hade dragit på sig långbrallor redan i mitten av oktober. Gay.

¤ Christian på bänken i första halvlek beklagade sig å Dembas vägnar över ett antal missade avslut mot Enköping i sista matchen. Sedan klev han på och var iskallare än Johan Elmander 2009.

¤ Paul sa hejdå innan han gick. Jag svarade artigt. Töntig jag är.

¤ Eyüp ende närvarande från orientexpressen. Cred till honom.

Citatet:

"Ge mig tio lax cash så fixar jag lägenhet i Rinkeby till dig. Du får nyrenoverat. Du får parabol och alla kanaler: arabisk, kurdisk, inga problem. Jag kan fixa det på direkten om du vill."

/Generöse svartmäklaren Eyüp hade direkt svaret när undertecknad gnällde om bristen på bostad.

Hittade för övrigt detta på Youtube. Straffkungen Kestendzic överlistar Katten i Rotan och punkterar El Clásico på Vallen inför över tusen hysteriska fans. Enjoy!

Foto: Kent Lundqvist

Foto: Kent Lundqvist (www.lokalsport.nu)

Enköping - Sollentuna United 1-3

Foto: www.siffotboll.se (från vårmötet)


Sollentuna United - Strömsbergs IF 2-3 (0-2)

0-1 23'
0-2 34'
1-2 61' Christian (Filip)
1-3 81'
2-3 86' Jens (Afrim)

"Ända in i kaklet!"

Sveriges töntigaste och mest överanvända (Kan tänka mig att Johan Hedman gillar den) sportklyscha skulle kunna beskriva Sollentuna Uniteds läge inför säsongens sista hemmamatch. Den skrala poängskörden kring sommaruppehållet hade släppt iväg Frej ett par poäng för mycket och hela hösten blev således en jakt för att minska avståndet till serieledningen.

Sedan segern i derbyt mot Rotebro hade poängen trillat in ordentligt på vårt konto. Enda plumpen var onödiga 3-3 borta mot Köping, i övrigt var det full pott. Med bara två matcher kvar skulle vi nu försöka att hålla detta stim hela vägen fram - ända in i kaklet.

Laget

Efter en träningsvecka innehållande Y:et, doppboll (Christian Antonios enda krav till att förlänga sitt kontrakt är att få skriva in en klausul om att slippa vara med på doppbollen) samt en fantastisk comeback av svarta laget på tisdagens winning game hade tränarna med viss möda tagit ut en elva. Efter Ronnies inhopp förra veckan var det nu återigen Paul som drog i trådarna.

Elvan:

Säll

FT - Axel - Afrim - Anton

Hezha - Christian

Hailab - Jens - Eyüp

Vedad

Bänken: Brille, Wilow, Gabbe, Folkesson, Saffe, Demba, Snake

Ändringar från förra veckan var att Axel var tillbaka i mittförsvaret, jag fick ta klivet upp på den offensiva mittfältsplatsen och Eyüp spelade vänsterforward istället för avstängde Omar.

Pratglatt omklädningsrum - domaren då?

I omklädningsrummet var allting sig likt. Folkesson hade dyrast kläder (Till och med hans säckiga gamla kalsonger visade sig vara Ralph Lauren!), Snake visste allt och Säll är barnsligt laddad inför launchen av hans kost- och träningsblogg som startar på onsdag. Bluffens sportdryck var tillbaka, något som Roffe firade med att sätta tummarna i Vedads baksidor så att den bosniske frihetskämpen kved av smärta. Från inre delen av rummet kunde man som vanligt höra fragment av diskussionen som, inte helt olikt alla andra gånger, handlade om Cristiano Ronaldo och Leo Messi. Kvalitén på snacket var stundtals exceptionellt hög:

Afrim: "HUUUR kan ni säga att Messi är bättre än Cristiano!? Jag förstår det inte!"
Eyüp: "Mammas död du gör bort dig, stäng din mun bara"
Afrim: "Asså kolla killen fick anabola för att ens växa, vad skulle han va utan anabola? Jag kn*llar anabolas mamma!"

Det mer formella snacket handlade om att det idag skulle bli extra viktigt med spelvändningar, snabbt och många. Attila utmålade Langley som Hulken och varnade oss för att komma i närheten. Han hade tydligen förvandlats till världens bästa spelare under det knappa året som gått sedan inte fått vara kvar i United.

Dömde matchen gjorde mannen som utgett sig för att vara Ronnies mamma och hans pappa. Denna profil utmärkte sig redan på uppvärmningen genom att jogga helt själv och till synes inte ha någon kontakt med sina två assisterande. Han utvecklade även hälsa på lagkaptenerna-proceduren genom att låta oss gissa vad hans namn var. Vanligtvis brukar man hälsa och uppge sitt namn, något som denna domare tydligen ansåg sig för fin för. Jag gissar på Hermann, Joseph, Ernst eller något annat Gestapo-namn.

Foto: www.siffotboll.se (från vårmötet)

Hyfsad start - sedan Strömsberg för hela slanten

Matchen startar ungefär som man kunnat gissa. Vi för spelet direkt från start, medan Strömsberg satsar på att ligga rätt och ställa om snabbt på sina duktiga offensiva spelare. De är rejäla i sin press och visar att de kommer att sälja sig dyrt. Vi spelar ändå hyfsat bra inledningsvis och kommer till några halvchanser. Jag bombar utanför, Eyüp träffar målvakten och Vedad avlossar ett par tre skott som går till historien som det lösaste som skjutits på Vallen sedan Niklas Karlssons dagar (Lösast på hela säsongen är dock fortfarande Christians fjollboll på Goodison Park).

I den 23:e minuten smäller det bakom Säll. Vi tappar boll där man absolut inte får tappa boll, vilket Strömsberg utnyttjar. Snabbt spel ut på kanten. In i straffområdet. Omarkerad anfallare. 0-1 utan chans för Säll.

Målet lyfter Strömsberg, samtidigt som vi presterar ett presspel som skulle gett Tony Gustavsson julafton i en halvtidsanalys. Oj vad fel vi kom hela tiden. Att pressa en och en mot ett såpass bollskickligt lag som Strömsberg är självmord. De får hela tiden spela genom mittfältet och därifrån hitta in i djupled. Andra halvan av första halvlek domineras av Strömsberg, då de också gör 2-0 på ett nästan identiskt sätt som första målet, men denna gång spelas bollen in från vår vänsterkant. Vi får egentligen bara en riktigt bra målchans, då Hailab skjuter i burgaveln i friläge. Där borde han nog spelat in till fristående Vedad i mitten.

Jobba ur underläge - igen

Jag vet inte hur många gånger vi hamnat i underläge och desperat försökt vända matchen den här säsongen. Många gånger har vi lyckats. Vi har en ruskig förmåga att slå på en extra växel när vi verkligen behöver. Andra halvlek mot Strömsberg blev en enda lång press. Strömsberg drar sig självfallet tillbaka lite grann, nöjda med resultatet, samtidigt som vi sätter bättre fart på bollen samt får igång en fungerande defensiv press.

Demba ersatte Eyüp i anfallet och tillförde mer speed på kanten. Jag tog klivet ner bredvid Hezha och skickade upp Antonio på den offensiva mittfältsplatsen. Resultat lät inte vänta på sig. Efter en kvart i andra halvlek driver Filip upp bollen på offensiv planhalva. Väl där lämnar han över till poängkungen Christian som tar emot, siktar in sig, och skjuter 1-2 med millimeterprecision i bortre hörnet. Här kändes det som en comeback låg i luften.

Nu trycker vi på. Vedad bestämde att alla lösa går om och revanscherade första halvlekens kalkoner med karriärens hårdaste skott när han volleysköt från straffområdeslinjen efter ett Rory Delap-inkast av undertecknad. Oturligt nog går bollen för nära målvakten, som sprattlar till och räddar kanonen. Inbytte David blir snuvad på ett öppet läge av Filip, som var sugen på att göra mål.

Vår oförmåga att vara precisa i de sista momenten (Hur många inlägg slog vi? 1?) straffar sig riktigt elakt. Gestapoofficeren med pipa (Såg på svenskfotboll att han hette Johan. Besvikelse.) nekar först oss en frispark för att sedan i momentet efter i identiskt läge blåsa frispark för Strömsberg. Frisparken lyras in, jag nickar bort. I andravåg kommer Strömsbergs bloggtrötte högerytter och smäller in 1-3 med ett av de vackrare halvvolleymålen man sett på Vallen. Helt otagbart för stackars Säll i målet, som annars stått sysslolös i andra halvlek (Enda läget för Strömsberg var när forwarden med nummer 15 försökte sig på en riktigt, riktigt dålig lobb i friläge.).

Efter några sista, desperata försök till mål, lite Lee Bowyer vs. Kieron Dyer-action och en i luften liggande reduceringsvolley stolpe in av undertecknad tog matchen slut. Gestapo-Johan valde att blåsa av matchen redan efter 91 minuter, trots att båda lagen gjort tre byten var plus flera huvudskador under matchen, härligt!

Ingen serieseger. Men vi ska bli tvåa.

Frej vann mot Skiljebo, 2-0. Ganska skönt faktiskt. Man hade inte mått om Frej tappat poäng och vi förlorat. Vi missade ju också chansen att säkra andraplatsen, vilket nu kommer att avgöras i sista omgången. Vi möter Enköping borta, Strömsberg har Västerås IK hemma. Tuffa matcher för båda lagen, men vi ska göra vårt. Tydligen har också lillebror (Storebror?) Rotebro ringt jultomten och önskat sig en United-seger då de inte längre så oslagbara Rotebro med lite otur med resultaten faktiskt kan tvingas kvala sig kvar i serien, trots succésäsongen och sina tankar om division ett.

Don't worry, daddy will be taking care of business...

Tyvärr klarade vi inte av att hålla liv i kampen om seriesegern hela vägen in på upploppet. Förlust, trots stort boll- och spelövertag, mot ett nästintill hundraprocentigt Strömsberg med 2-3 på Vallen. Samtidigt så slog Frej Skiljebo hemma med 2-0, vilket innebär att de säkrat segern oavsett resultatet i vår match.

Grattis Frej, man kan inte säga annat än att det är välförtjänt.

Mer om matchen manana,

"Anders Limpar anklagas för fusk"

Foto: Jimmy Wixström, Aftonbladet

"Anders Limpar uppviglar de andra deltagarna"

Foto: Jimmy Wixström, Aftonbladet

"Anders Limpar försöker få tävlingsledningen att videogranska tävlingen så att han ska få fler poäng"

Foto: Jimmy Wixström, Aftonbladet


Riktigt intressant läsning på Aftonbladet idag om tävlingsmänniskan Limpar, ska verkligen bli kul att få honom tillbaka och sedan kolla in Mästarnas Mästare senare i höst!

Västerås IK - Sollentuna United 0-1

0-1 37' Omar

Dead mans land

I somras hittade jag ett gammalt nummer av Sportmagasinet på mitt landställe. En artikel porträtterade tre stycken av allsvenskans "bad boys". Profilerna i fråga var Henrik Rydström, Pontus Wernbloom samt vår egen Paul Lindholm. Artiklarna handlade om kaxighet, attityd och vinnarskalle. Paul poserade villigt för fotograferna med den tillfälliga tatueringen "Second place is first looser" över ena axeln.

Lördagens starka Frejvictoria uppe i Hudik, mot ett för tillfället iskallt Hudiksvall, punkterade till stor del den ballongen av spirande optimism som funnits den gångna veckan på Sollentunavallen. Senaste omgångens oväntade 0-3 debacle hemma mot GUSK var tydligen inte starten på en dålig trend för Frej, såsom vi hoppats. Att direkt gå upp och vinna klart och välförtjänt i Hudiksvall är inget annat än starkt av Frej.

För vår del innebar det att vi åter befann oss sju poäng bakom Frej i serien. Samtidigt hade vi börjat skapa ett relativt säkert avstånd till de flesta lagen neråt i tabellen. Det kändes inför matchen mot formstarka Västerås att det fanns en risk att hemmaspelarna skulle kunna trycka ner oss på bara ren inställning, då vi tycktes ha hamnat i ett ingemansland.

Mister Roninho

Förutsättningarna inför matchen skiljde sig en del gentemot tidigare matcher den här säsongen. För första gången skulle det inte stå en numera 40-årig (födelsedag i lördags, grattis!) finne och styra oss från båset. Med Paul, och även Attila, avstängda samt Anders på mästerligt uppdrag på Cypern återstod bara Roninho, som skulle leda styrkorna på egen hand. Ronnie njöt av situationen och hade under hela veckan vägrat att svara på andra tilltal än "filosofen" eller "mister". Vi spelare var fulla av funderingar inför coachbytet:

- Skulle Ronnie coacha i kostym?
- Skulle alla andra passningar än nazis förbjudas?
- Skulle det bli tillåtet att passa Vedad?

Paul hade, i rädsla för att tappa greppet totalt, redan på lördagsmorgonen genomfört en matchgenomgång där han tydligt deklarerade att hans regler fortfarande gällde, att vi skulle låta Västerås ha bollen på egen planhalva och att det fortfarande inte var aktuellt att medvetet spela in bollen i mitten till Vedad.

Startelvan (som vi redan läckt, jag vet men vi upprepar för nytillkomna läsare) som tränarna utsett var följande:

Säll

FT - Afrim - Jens - Anton

Folkesson - Hezha

Hailab - Christian - Omar

Vedad

Bänken: Brille, Wilow, Freby, Gabbe, Saffe, Eyüp, Snake)

Värt att notera var att undertecknad fick ta klivet ner när tvåmetersmannen Axel var avstängd, att Folkesson kom in för att rensa upp på mitten samt att Hezha och Omar återtagit sina platser i startelvan efter fantastiskt bra prestationer mot Sandviken.

Första halvlek är fantastisk

Efter ett kortare införsnack än vanligt, där Ronnie mest fokuserade på det emotionella för att peppa igång oss spelare, startade vi matchen väldigt bra. Direkt från första minuten trycker vi tillbaka Västerås. Vi är aggressiva, vinner närkamper och förflyttar hela tiden bort från motståndarna. Afrim hittar tidigt Omar med några svepande krossbollar, vilket leder till smaskiga 1-mot-1-lägen för Omar och flera bra målchanser till följd.

Hela halvleken präglas av ett stort engagemang och härlig vilja, personifierat av spelsugne mister Roninho på bänken, som levde sig med i matchen på ett inspirerande sätt. Terland drev på som en dåre ute på sin högerkant och var hela tiden sugen på att snabbt hitta lösningar framåt. Ibland lite väl snabbt, vilket ledde till sedvanliga "luuuuuuuuugn!"-skrik från Hezha på mitten.

Attackvillige FT

Vi vinner mittfältet totalt, där Hezha gör sin bästa halvlek sedan återkomsten till United och Folkesson vinner allt i fråga om närkamper och nickdueller. Yttrarna hittar bra ytor och framförallt Omar skapar mycket från sin kant. Omar själv har flera chanser via inbrytningar, Vedad skjuter utanför i bra läge och står sportsligt på benen när han egentligen borde lagt sig och fått straff. Christian nickar snällt bollen löst bollen rakt på keepern i fritt läge och Hezha (som visade upp de bästa skotten hittills i Sollentuna United denna säsong på uppvärmningen) skjuter till inkast då han får läge. Ettan kommer ändå genom Omar som gör mål på ett liknande sött som han gjorde hemma mot Sundsvall. En snabb inbrytning från vänster avslutas med ett hårt skott mot första stolpen. Målvakten chanslös. Omars sanslösa målform fortsätter.

Bakåt är det ganska lugnt. Den nykomponerade backlinjen kan ganska enkelt hålla koll på VIK:s beryktade VSK (som i sin tur lånat från Öster)-lån Axel Johansson. Säll gör en mysig Barthez-klistring på ett skott på motrull och avstyr även en farlig omställningschans efter att Hezha tyckt att det var en rolig idé att tunnla en mittfältare på egen planhalva och misslyckats.

Here we go again...

Att hålla spelet uppe i 90 minuter är inget vi tycks vara kapabla till denna säsong. Förhoppningarna var att kunna fortsätta med första halvleks rörelse, passningsspel och inställning och göra fler mål i andra. I stället blir det stillastående och avvaktande. Vi presterar inte speciellt mycket framåt, samtidigt som Västerås inte är tillräckligt bra för att på allvar kunna hota offensivt. Första delen av andra halvlek känns därför ganska avslagen, utan att något av lagen spelar speciellt bra. Västerås skapar några hörnor, men även utan Axel har vi tillräcklig luftstyrka för att avvärja utan några problem.

Den tre man starka centrallinjen på defensiva fasta bestående av Vampyren (hur vit KAN man vara?), Långskånken och Bandana-Babben.

Extremt otrevligt

Sedan hettar matchen till. Västerås börjar flytta upp i en alltmer desperat kamp för att få till en kvittering. Flera gånger under matchen hade VIK-spelarna kommit in sent i dueller på kvicka spelare som Hezha och Omar. I andra halvlek får först lilla DN en riktig kyss utanför spelet centrum, sedan får undertecknad en välmaskerad tramp i nacken nere i straffområdet. Värst råkar ändå Vedad ut. Någon blond, anonym (märkte honom aldrig under matchen förutom vid denna tackling) mittfältare satsar ruskigt hårt på Vedad bakifrån med båda sulorna. Benbrytartacklingen hade mycket väl kunnat ge rött, men domaren väljer att nöja sig med det gula. Efterspelet blir hett, med knuffande spelare ur båda led som alla blev inblandade i ett verbalt krig med "h*runge" hit, "kn*lla din mamma" dit. Ja ni vet, alla de vanliga artighetsfraserna. Punkten på diskussionen sätter Folkesson som allvarligt beskriver tacklingen som "extremt otrevlig", mitt bland alla munhuggande kombattanter. Ibland är det fantastiskt att ha folk som bemästrar riktig vältalighet i laget!

Extremt trevlige Matte Folkesson

Lite avslutande dramatik

Slutet av matchen bjuder ändå på lite dramatik. Västerås höjer sig och lyckas skapa några chanser, där en frispark i insidan av stolpen är närmst. En frispark med lite roligt försnack. 5-6 Västeråsspelare samlas kring bollen varpå en annan i straffområdet säger "Men vafan ska hela laget slå frisparken?". "Det är som i Real Madrid, alla ska skjuta", svarar jag. "Ja, men skillnaden är att här är alla värdelösa!" svarar VIK:aren buttert. Sedan går den inbytte vänsteryttern fram och lägger en riktig pro-frispark i insidan av stolpen. Flyt.

Offensivt får vi några chanser, där målkåte mittbacken Åberg (jag känner hur jag blir förbisprungen av många i skytteligan nuförtiden!) får tåv bra lägen. Den första, perfekt tajmade, nicken går dåligt placerat rakt på målvakten efter en hörna. Nästa chans, också på hörna, slutar med att en av deras mittbackar väljer att göra en John Terry-uppoffrande täckning på min yttersida. "Gör det snabbare", sa Snake. "Din diva, passa mig", sa Afrim. Omar hinner även att dra på sig ett gult kort då han maskar vid en hörna (Domaaarn! Kolla planen! Den lutar 90 grader!!!, skrek Hezha för att förklara att Omar var tvungen att lägga om bollen. Det är en bra lutning det Hezha...)

Efter att Säll kunnat fånga de bollar som kommit in mot honom i slutet blåser domaren av matchen som förkunnar tre nya poäng till Sollentuna United. En totalt sett rättvis seger, även om Västerås hade några chanser i andra halvlek. Skönt att få revansch efter förlusten i våras, och viktigt att befästa andraplatsen samtidigt som vi sätter fortsatt press på Frej. De har två svåra matcher kvar och vi tänker inte ge dem någonting gratis. Vi är i bra form och ämnar att hålla vår fina poängsvit säsongen ut.

Seger i matchen och jag skulle vilja utdela några extra pluspoäng:

+++ Ronnie. Fick laget inspirerat och spelsuget genom sitt stora engagemang och glädje. Skapade en fantastisk atmosfär kring truppen och kändes under matchen som en tolfte spelare genom sitt ständiga påhejande och sin energi från sidan. Mycket bra!

++ Hezha. Gör sin klart bästa match under hösten. Äger mittfältet totalt i framförallt första halvlek. Vann boll, behöll boll och lugnade ner spelet. Slog inte bort många passningar och var ofta spelbar. Kul!

+ Säll. Prickfri insats i målet. Ett par fina räddningar, bra i luften och genomgående bra snack för ovana mittbackar (Läs mig). Vi håller nollan för första gången efter sommaren, det är något att verkligen ta med sig.

Jätteidioternas omklädningsrum

Stämningen efteråt var som alltid efter en seger (Eller, nja, efter 5-3 hemma mot Sundsvall var vi knappt ens glada) uppåt. Folkes extremt roliga ordval uppskattades av alla och Hezha tyckte att han och några till tjafsat så mycket att vi förvandlat hela Västerås till Sverigedemokrater. Eyüp talade om spänningen med G-punkten och sa att han hade "röstat i tävlingen" (Sympatiske Terland uttryckte demokratiskt att "Det är sjukt att hans röst räknas lika mycket som min"). Omar funderade över att åka hem och skapa tidningsrubriker som "invandraren som röstade in SD i riksdagen". Brille fnissade för sig själv och FT tyckte att jag skulle gå med i Flashback-tråden "Då fick jag senast hjärnsläpp" för att jag utan anledning flyttade hans halvdruckna Cola en meter i sidled.

Övriga noteringar:

- Äcklige Snake kallade Berbatov för "Bebban" och "Dimman" på vägen hem i bilen, som om de vore bästa vänner.

- Jag tog hem träffa ribban-tävlingen vid ankomsten Apalby. Vad är det som händer, filosofen!?

- FT kan inte köra efter skyltar och missade alla McDonald's mellan Västerås till Stäket. Ja, vi var hungriga när vi väl kom fram.

- Senaste gången vi var i Västerås och spelade mot VIK havererade Sulles orientexpress som även innehöll Monir och Sabri på motorvägen så de fick promenera från Enköping. R.I.P. gamla goda Orientexpressen!

- Ingen Bluffdryck i omklädningsrummet. Skärpning Knådarn.

- Vedads bil åkte först och kom fram sist till Västerås. Rykten säger att de stannade för en uppgörelse och att Afrim och de andra passagerarna fick trängas med likpåsar i baksätet...

Snart träning och matchgenomgång, hoppas att vår prestatjooon var okej!

Det blev alltså vinst i gårdagens påförhand tuffa bortamatch mot Västerås IK. En mycket bra första halvlek gav oss ledningen med 1-0, Omar. Det borde varit med. Västerås kom tillbaka i andra men totalt sett vinner vi rättvist.

Fullt matchreferat kommer imorgon, idag lider redaktörn av tidsbrist. Men vi är starka nu.

http://www.rotanbloggen.se/


Vanligtvis tycker vi precis likt de två blocken helt olika i de mest (Vi har FT, gör det oss blåa?). Rotanbloggens senaste inlägg sjuder dock av visdom och av eftertanke. Fotbollslag i alla dess former är och har alltid varit en central plats för integration (även om man kan börja tvivla ibland när man ser sittplatsfördelningen i Vallens omklädningsrum). Rasism är förlegat, fjantigt och fegt och ska inte få förekomma i en svensk riksdag. Därför kan jag inte göra mer än hålla med våra röda kusiner från norr och ge rasismen och dess intåg i politikens salonger ett rent långfinger. Var det kanske Västerås IK-spelarna, som Hezha förutspådde, som lagom bakom SD:s valresultat? Efter 1-0 segern, som innehöll flertalet dispyter mellan motståndarna och våra superdebattörer Afrim, Eddahri, Kestendzic och Agai, drog Hezha följande slutsats efter matchen:

"Om inte Västerås-spelarna har röstat ännu, har vi garanterat gjort så att ett helt fotbollslag kommer att rösta på Sverigedemokraterna!".

Blame Sollentuna United? Nej, håller med Unge Orasistiske i detta: Fuck You, SD.

Temperaturen har höjts inför slutspurten av Division 2 Norra Svealand. De till synes oslagbara Frej bröt ihop fullständigt hemma mot GUSK senast och gav oss chansen att greppa det sista halmstrået i kampen om seriesegern. Något vi gjorde med besked via 4-1 mot Sandviken.

Om drygt två timmar går Frej upp till kamp mot ett desperat kämpande Hudik, vårens succélag som desperat försöker hitta formen efter sommaruppehållet. Hudik borta är definitivt inget man gör på beställning, och Hudiksvall kommer sälja sig dyrt för de ovärdeliga poäng som finns att hämta i bottenstriden.

För att tala Lindholmska ska man dock försöka strunta i andra och endast fokusera på sin egen prestation (Uttalas "prestatjooon"). För vår del innebär det Västerås IK på bortaplan. Vi möter ett VIK som fått upp ångan ordentligt och enkelt avfärdat bottenduon Köping och Sundsvall med 9-0 de senaste två matcherna. Det är ett fysiskt lag som inte lägger några fingrar emellan, något de visade med eftertryck i 3-2-segern i våras på Vallens då undermåliga gräsmatta.

Dagens avslutande träning gick enligt ett mönster de flesta kan mumla i sömnen vid det här laget; dopboll, Y:et, 10 mot 0 (Dock saknades det vanliga tempospelet på slutet då Brille var sjuk och Säll vek ner sig under träningen. Det enda vi hade att tillgå i målvaktsväg var Daniel "Vincent Enyama" Badjelan vilket tydligen inte var tillräckligt bra. Paul visste nog inte att Badji var en fruktad målvakt på 7-manna i Stockholmspolisen...).

Det inledande doppbollsspelet blev en jämn historia. Omar tog hem målvaktsduellen mot Hezha efter några kvicka parader samt enastående offensiv av en stönande Snake som blev tremålsskytt. Det vinnande svarta laget fegade också genom att placera Axel på egen mållinje för att assistera Omar Casillas i målet. Fegt. Sämst på plan? Jämnt skägg mellan Saffe och Freby.

Om Y:et finns inte mycket att berätta, mer än att Folkesson beskrev tempot i sitt Y som "det högsta någonsin" (Antagligen för att Paul deltog i den gruppen). Alltid självgode Bustad Enberg Öberg gav sig själv 1/10 av betyg efter den första sekvensen i Y:et. Sedan kom han igång - och fick 2/10 i nästa.

10 mot noll innebär ofta väldigt lite mål. Det är liksom för lätt att göra mål när det inte finns motståndare (Man får för sig att vi inte kan göra mål men har faktiskt gjort flest i serien både hemma och borta. Och totalt.). Efter en liten tillrättavisning av Paul började dock målen trilla in bakom det obefintliga bortalagets backlinje. Omar satte tre snabba och Vedad dundrade in en nick (När ska han göra det på match?).

Då både Paul och den vrålande Attila är avstängda från matchen imorn kommer Ronnie. Paul ville ändå ha ett finger med i spelet och körde därför matchgenomgången en dag tidigare. Som vanligt handlar taktiken om att undvika Vedad, var "better safe (Menar han Saffes artistnamn!?) than sorry" och komma till avslut. Tror dock att Paul underskattar Mister Roninhos taktiska abilities och att det blir några ytterligare taktiska direktiv innan matchen imorn.

Startelvan annonserades, och ser ut som följer:

Säll

FT - Afrim - Jens - Anton

Hezha - Matte

Hailab - Christian - Omar

Vedad

Bänken: Brille, Wilow, Gabbe, Saffe, Eyüp, Freby, Snake

Som avslutning på kalaset bjöds det på prinsesstårta och chokladtårta (Inte smörgåstårta, Hezha. Det är en helt annan sak.) för att fira vår tränares 40-årsdag. Vedad försökte få sig själv petad ur startelvan genom att högt undra varför det serverades tårta. Den ursprungliga idén om att svennarna skulle få prinsesstårtan och chilibabberna chokladtårtan föll direkt då Afrim självutnämnde sig till "halv-arier" och tog för sig ordentligt av båda tårtorna. Sedan fick halv-ariern telefon och försvann skrikande på syrianska ut ur omklädningsrummet...

I duschen bevisade Lill-Gabbe att det finns något sådant som "Zlatanister", som struntar i klubbarna och bara håller på spelaren. Intersympatisörerna Novakovic och Åberg fnös föraktfullt åt inställningen och började istället, ovanför Gabbes huvud, diskutera om Dejan Stankovics bästa tid är förbi. Det är den.

Samtidigt sprudlade den inre delen av omklädningsrummet av tankeverksamhet, där doktor Badjelan visade sig vara klipskast av alla. Diskussionen gällde de larmdetektorer som alltid finns vid ingångarna till butiker. Enligt Badji är de - lögndetektorer! Ett uttalande som väckte stor munterhet och glädje hos de andra vännerna.

Kanske idé att flankera ingången till omklädningsrummet med Jätteidiotdetektorer till nästa säsong?

Filip Terland?/Grima Ormstunga?

Jättehöst.

På bara några veckor har det gått från ljus, värme och shorts till mörker, höstkyla och fingervantar. Vallens våta yta tycks aldrig torka shortsen får ge vika till förmån för tajta (Dejans är det värsta jag sett) långbrallor.

Den svenska fotbollssäsongen är kort. För kort. De ynka 22 matcherna som serien består av är snart slut, tre kvar. Träna måste man ju ändå göra, vilket vi gjorde igår. Träningen bestod i matchgenomgång, uppvärmning, hopp & fys, passningsövning och 3-lagsspel.

Matchgenomgången följde ett vid detta laget igenkännbart mönster. Typiska Paul-klyschor:

1. "Vi kan vara nöjda med resultatet, men vi fokuserar framförallt på prestationen."

2. "Vi känner att vår fysik slår ut motståndarna. Vi investerar i första, sen är det som att plocka ut pengarna från banken i andra."


Uppvärmningen leddes av nästa veckas headcoach Ronnie (Äntligen!), som med järnhand ledde styrkorna på några rejäla varv runt planen, blandat med en kvadrat i ringform, där Omar tunnlade junis-Jocke som inledning. Alla trampade på Folkessons fötter och Antonio gömde sig för bollen.

Sen var det dags för favoriten hopp och fys. Alltid lika inspirerande att hoppa grodhopp över straffområdet och sprinta slalom mellan pinnar bakom förlängda mållinjen. Tur då att man hamnar med fysperfektionisten Snake, som förmodligen aldrig gjort ett enda fel i hela sitt liv. Myggorna lös också med sin frånvaro, då de koncentrerade sig till fullt på den comebackande jättetjuren Rübsamen (Som för övrigt fick ett "Bra Tomas!", från Paul under en slalom med boll-övning. Vad händer med världen?).

Övrigt från fysen:

¤ Hailab visade bra anlag för vintersport vid skridskohoppen.

¤ Tompa sprang upp en velodrom i jorden mellan slalompinnarna.

¤ Simon, Hezha, Omar och Eyüp delade på sig och var i olika grupper.

¤ Hur många trodde på förra punkten?

¤ FT var som alltid på solskenshumör.

Efter fysen följde en passningsövning, där det blöta gräset verkligen satte fart på bollarna. Undertecknad spelade i skor med dubbelt så långa dobbar än vanligt, vilket ledde till att mina medspelare (Oftast Dejan) fick ta emot skev dobbpassningar istället för passningar från skon. Från den andra gruppen hördes de välkända Axel-utropen "Fokus!" och "Upp med snacket!" medan Gabbe klappar händerna utan att säga något. Sure Filip Terland gjorde som alltid bra ifrån på passningsövningar medan Eyüp fick kritik för icke-existerande tempoväxlingar.

Mer från passningsövningen:

¤ Det hördes inga "Bra Tomas!" från Paul.

¤ Attila var inte där. Tempot var alltså högt.

¤ Så mycket väggspel som våra passningsövningar innehåller borde vi vara bäst i världen på väggspel. Det är vi inte. Däremot är vi fruktansvärda på spelvändningar.

Som traditionsenlig träningsavslutning stundade spel. Tre lag, sex man i varje. Undertecknad själv hamnade i orange med Brille, Anton, Gabbe, Hezha, Christian och Dejan. Ett bra lag, som dock skulle visa sig ha marginalerna mot sig den här gången. Tre gånger åkte vi på mål i matchens sista spark, varpå poängen uteblev.

Vi segrade dock i en match, efter distinkt Linus Hallenius-avslut av Dejan och känslig högerchip av Jens Ortega Åberg Enberg. Resterande matcher ska vi tala tyst om (Till exempel förlusten då Titus Bramble Åberg frispelade en annars målofarlig Belgien Svart till öppet mål.)

Segrade gjorde Afrims lag (Igen! Heja Hallonbergen!), även innehållande en brölande FT och en målfarlig Omar. Man gick igenom spelet utan att torska en enda match. Starkt.

Spel-anekdoter:

¤ Omario var träningens Romario och gjorde skäl för Arne Hegerfors-citatet "...och då är det väl bara att rulla in bollen, tänker Romario (Omario) men det är det ju inte alls, när det finns spelare som Patrik Andersson (Gabriel Bustad Öberg Enberg) att tillgå..." när han gjorde bort backlinje och målvakt men inte lyckades få bollen över mållinjen.

¤ Matte sänkte Lilla DN med en Burdisso, spelet gick vidare och vi åkte på mål? Frispark?

¤ Afrims sista skott var löjeväckande. Dags att petas bort från frisparksdiskussionerna?


Ny träning ikväll!

Chilibabb-fästet är traditionellt sett i Sollentuna United, där de har veto i frågor som bland annat "Vem är världens bästa fotbollsspelare?" och "Hur ska vi lyckas med att gå igenom omklädningsrummet utan att hälsa på en enda svenne?".

Riktigt nöjda verkar de dock inte vara, då de tycks frukta den muskelmassa som den ariska delen av laget besitter, främst då personifierat genom Tompa Blå. Därför sägs de nu ha skramlat löner, pantsatt Adidas-mjukisar och sålt skal till Nokia 3310 vid plattan för att kunna finansiera nästa års stora nyförvärv. Ett nyförvärv som skulle placera chilibabberna ohotat på toppen i Sollentuna United. Vi skulle bli svårstoppade i straffområdet i alla fall...


"Släng dig i väggen, Belgian Blue. Här kommer jätteoxen Chilli"

Sollentuna United - Sandvikens IF 4-1

0-1 33'
1-1 72' Omar (Eyüp)
2-1 79' Omar (?)
3-1 85' David (Omar)
4-1 87' Christian (?)

Ny hemmamatch mot formstarkt motstånd

Andra raka hemmamatchen. Senast seger efter en såpopera i åtta akter mot IFK Sundsvall, seriens i särklass sämsta lag i år (Deras anfallares omdöme om oss som "ett jävla skitlag" säger lika mycket om hans självinsikt som vår insats i den matchen). Nu var det inte läge att vara lika givmild med baklängesmålen, då motståndarna från Sandviken varit ett av höstens formstarkaste lag i serien.

Att notera i startelvan sedan senast var att Säll var tillbaka i målet, Anton återtog sin vänsterbacksplats, Eyüp flyttade ner ett steg på mittfältet och Christian kom in på den offensiva mittfältsbiten. Längst fram var Demba ersatt av Hailab på högerkanten. Startelvan såg alltså ut så här:

Säll

FT - Axel - Afrim - Anton

Eyüp - Jens

Hailab - Christian - David

Vedad

Bänken: Brille, Gabbe, Wilow, Folkesson, Hezha, Omar, Saffe

Taktiken inför matchen var i enkla drag:

¤ Vänd mycket på spelet

¤ Använd kanterna

¤ Är Vedad fri i mitten - vänd ut spelet på kanten istället. Det är så man gör mål.

Passa inte honom!

"Jag håller mig i mittcirkeln"

För egen del var hela första halvlek mestadels en stor hyperventilering. Veckans förkylning hade inte alls lämnat kroppen som jag hoppades, utan istället sprang jag runt och tänkte "Aha, det är så här det måste kännas att vara Simon Afrim och gjort första varvet på ett cooper-test!". Varken ben, lungor eller hjärta höll för spel på någon högre nivå utan jag försökte istället Andrea Pirlo-placera mig kring mittcirkeln och hoppas att spelet runtomkring skulle förflyta bra utan den vanliga mängden Åberg-löpmeter.

Jag skulle ljuga om jag sa att vår första halvlek var som ett självspelande piano. Vi tar visserligen kommandot och intiativet över matchen, men det kändes lika mycket som en del av Sandvikens matchplan som av vår egen skicklighet. Sandviken lade sig ganska lågt och satsade på snabba omställningar på deras snabba och smart löpande forwards. En taktik man lyckas hyfsat bra med. Vi kommer inte mycket längre än några farliga inspel från Snake på vänstersidan, där dock alltid målvakten eller någon back lyckas bryta inspelen.

0-1. Tungt.

Sandviken spelar upp sig under första halvlek och får under andra halvan mer att säga till om. De spelar med få tillslag och mycket löpningar, kombinerat med ett riktigt bra hjärta i alla närkamper. Gillar deras sätt att spela, jämfört med många andra lag i denna serie som BARA (Å hej! Å Hudik!) satsar på långa bollar och närkamper vill Sandviken alltid försöka finna konstruktiva bollar med en tanke.

Deras ledningsmål kommer från vänsterkanten. Upprinnelsen kommer jag i ärlighetens namn inte ihåg (Tror jag stod med droppställning nedanför mittcirkeln då...) men deras vänsterback tar sig i alla fall in i offensivt straffområde och smäller ur ganska dålig vinkel in 0-1 i bortre krysset i ett läge då jag tror att de flesta väntade sig ett inspel. 0-1 i ett läge då vi har en dålig period i matchen kändes riktigt tungt.

Halvleken avslutas med några kaotiska moment efter en hörna där jag får på en riktigt fin volleypärla som blockeras av en utsträckt arm(?), hade varit intressant att se var den hade hamnat annars. Domaren, som matchen igenom hellre dömde fel och varnade spelare än att döma rätt (åt båda hållen!), tyckte i alla fall inte att det var straff och hotade istället en slutkörd undertecknad med gult kort för att jag andades för högt i hans närhet.

Ett nytt lag i andra halvlek

Ibland är det bästa för laget att offra sig själv. Det gjorde jag inför andra och lämnade istället över mittfältsstafettpinnen till Hezha (som är en bra kurvlöpare med sin låga tyngdpunkt) för att kunna skapa nerv i matchen inför upploppet.

De första minuterna av halvleken får vi ingen riktig styrsel på Sandviken, som känns farliga i sina omställningar på de snabba anfallarna. Inga chanser av värde vad jag kan komma ihåg skapas dock nere hos Säll och istället börjar vi ta över på allvar.

Nu börjar saker och ting sätta sig på allvar nere på planen. Backlinjen, i andra halvlek ledda av en strålande Axel som gör en riktigt bra match efter en liten svacka, stänger butiken totalt. Hezha och Eyüp tar tag i bollen på mittfältet där även Antonio vaknar ur första halvlekens dvala. Framförallt kommer Omar in till vänster i anfallet och är på sitt allra bästa lekhumör.

Det är nära kvittering när Vedad får skottläge i straffområdet, men en heroisk blockering skickar bollen över målet. Några skott viner utanför målet eller räddas av tvåmetersmannen i målet.

Omar show

Det förlösande 1-1 kommer efter ett misstag av Sandvikens i andra halvlek olycklige högerback. En mottagning missas på något sätt och Omar får fri gata mot mål. Avslutet stensäkert lågt till höger. Kvitterat. Vi vädrar morgonluft. Kort därefter nickar Afrim precis utanför med en bra nick på hörna.

2-1 ordnar Omar på egen hand. Högerbacken får åka några gånger innan Omar skär in i straffområdet. Avslutet mot första stolpen är inte märkvärdigt, men det våta gräset spelar målvakten ett spratt när han tappar in bollen under sig. Bara minuter senare bjuder Omar och Vedad på dagens snyggaste väggspel, med följden att Omar totalkapas när han ska avsluta från 6-7 meters håll mitt framför mål. Domaren är tydlig i sin gestik och visar med båda händerna att backen spelade på bollen. Årets klaraste straff på Vallen? Mycket möjligt.

Som tur är kan vi fortsätta att skapa chanser. Sandviken kändes redan efter vår kvittering som ett slaget lag och orkade inte mobilisera sina trupper att gå framåt. De tappra försök man gör i slutet gör istället bara att vi får utmärkta kontringschanser. På en av dessa sätter Omar upp för David djupet. Snake är bergsäker i avslutningen och avgör definitivt matchen. 3-1. I ett liknande läge gör Christian 4-1 bara två minuter senare.

Härligt!

Den andra halvleken är en av de bättre halvlekar vi presterat i år. Väldigt bra positionsspel var grunden till att Sandviken inte tilläts komma till alls. Hela backlinjen förtjänar högt betyg. Likaså Eyüp, Hezha och Christian på mitten som fick igång bolltempot. Vedad är oumbärlig som target och referenspunkt för vårt spel högst upp i banan. Men det är Omars inhopp som är den enskilt största anledningen till vår vändning. När Omar, likt igår, utmanar när han ska och släpper bollen när han ska har han få, om ens några övermän i vår serie.

Alltid skönt att vända underläge till seger. Resultaten gick onekligen vår väg då både Frej, Rotebro och Störmsberg förlorade denna omgång. Det är nu bara fyra poäng upp till Frej, som gick på pumpen totalt hemma mot GUSK, 0-3. Skönt för laget, för moralen och för resten av säsongen att få en energikick i och med en bra match och lite tätkänning igen. Härligt!

Resultaten gick för övrigt verkligen min väg denna helg:

Sollentuna-Sandviken 4-1

Frej-GUSK 0-3

Rotebro-Enköping 1-2

Köping-Strömsberg 6-2(!)

Dessutom:

Djurgården-Örebro 2-1

Trelleborg-AIK 4-1

Barca-Hercules 0-2

Inter-Udinese 2-1

Cesena-Milan 2-0

Cagliari-Roma 5-1

Tror att detta är svårslaget!

Övrigt:

- Träffade Rotebromaffian, ledda av Unge Medgångssupportande, på Stadion idag. De verkade inte alltför nedslagna trots gårdagens förlust. Då Rotan hittills, utan undantag, gjort exakt smma resultat mot sina motståndade på våren och hösten räknar man kallt med 7 poäng på de avslutande tre matcherna mot GUSK, Hudik och Skiljebo.

- Eyüp matchens lirare igår och kammade hem presentkortet på Sand. Tvivlar dock på att de har hans storlek, skjortorna ska däremot fungera bra som morgonrock.

- Axel gör bästa matchen på länge. Såklart varnad och avstängd i nästa.

- Vedads pappa såg faktiskt ganska glad ut efter matchen.

- Paul uppskickad på läktaren för andra gången på tre hemmamatcher. Böter?

- Snake tillbaka i gammal god form. Femte målet för säsongen, och klagade självklart på alla domslut. (Denna gången hade han rätt varje gång, för domaren gjorde fel varje gång!)

För att fira segern kan vi njuta av Sollentuna Uniteds musikexport, Safe, som är på tapeten igen med en ny låt. Enjoy! ;)

Tredje segern på fyra matcher för ett formstarkt Sollentuna United kom på hemmaplan på lördagen mot Sandviken.

Anförda av en fullkomligt strålande Omar körde United fullständigt över Sandviken i andra halvlek och vände underläge 0-1 till seger med 4-1 och tog in tre poäng på Frej i täten av tabellen.

Mer om matchen senare