alltidUnited

Nu har vi gått igenom spelarna från säsongen 2010. Återstår bara jätteidioterna vid sidan av planen. Här är 2010 års United-ledare.


Paul Lindholm



Efter att ha lyckats med uppdraget att rädda kvar Sollentuna United i division 2 under sitt första halvår i klubben stod  halvkändisen, Kalmarhataren och Liverpoolsupportern Paul Lindholm säsongen 2010 inför sitt första helår som tränare för Sollentuna United. Efter att ha heltidsanställts med den udda titeln klubbdirektör/tränare satte han full fart direkt, där fysträning på fysträning varvades med de sedvanliga nattpassen på Skytteholm.

Förde laget framåt hyfsat framgångsrikt under våren, där laget peakade under fyra raka segrar där man var serieledare under ett par omgångar. Njöt i fulla drag under lagets vårresor. I Turkiet bevisade han återigen att han är något så ovanligt som en finne med pigment (Han tillät sig själv att njuta i solen medan vi andra som skulle spela hotades med tortyr och död om vi satte en fot utanför hotellrummet.). Bedrev också ett enmansmästerskap i att kritisera Afrim under några härliga veckor på våren.

Är den typen av person som utnyttjar sin makt som tränare genom att dra fram sinneslöst dåliga skämt som någon skrattar åt bara för att han hoppas få mer speltid. Till exempel när Limpan gick igenom reglerna för händerna-i-fickan-ger-armhävningar-no-matter-what-tävlingen på Arlanda. När Limpan sätter ner händerna i fickan för att visa avbryts han snabbt av ett "Ååpps!, Anterss - tiie armhäfningar!" (Christian Antonio utlät ett litet "hehe").

Bedrev under hösten en aning slentrianaktig träning, där han under en tvåmånadersperiod verkade ha glömt bort att det fanns andra övningar än Y:et och doppboll (Nu skrattade inte Christian längre). Fick dock igång laget igen och kom nästan nära att skaka om Frej, då en torsk hemma mot Strömsberg satte käppar i hjulet. Blev taktiskt uppvisad på läktaren helgen innan han skulle fira 40 (Jag var riktigt nära att skriva 50, fick kolla Wikipedia!), slapp dock likt David Beckham att åka på taktiska böter i efterhand för den medvetna avstängningen.

Anders Limpar



Assisterande tränaren och den oslagbare glädjespridaren Anders Limpar gjorde sin tredje säsong som assisterande tränare i Sollentuna United under 2010. Var som vanligt på hugget, även om golfandet kanske inte riktigt gick som önskat, en helt enorm satsning till trots.

Presterade några fantastiska timmar under hemfärden från Turkiet, då en tapper grupp resenärer fick resa via Istanbul istället för det bekväma direktflyget hem. Tror varken att jag själv, Christian, Snake, Jeppe eller Wilow sörjer det speciellt mycket då vi fick uppleva en Limpar i absolut toppform. Från att ha nynnat cirkusjinglar och avfärdat medresenärer som "riktigt ryskt bottenskrap" fortsatte han med att ropa "Härligt Slumdog - bort med snigeln från läppen nu!" till en mustaschprydd pojke i incheckningsdisken. På planet somnade han för att vakna upp öga mot öga med en jätteterrorist, varpå Limpan högt utbrister "VAD ÄR DET FRÅGAN OM!?".

Myntade inför Liverpool-resan uttrycket "jätteidiot", som efter det blev det näst mest använda uttrycket efter svårslagna "ok" i världen under 2010. Behandlades med vördnad i Storbrittannien ("Fatta asså. Om engelsmännen ser upp till en, då e man stor asså!", sa David Lundh) där han artigt nickade och gjorde stora ögon när guiden på Anfield beskrev känslan av att se "This is Anfield"-skylten och gå ut på gräset.

Såg under säsongen lite segare ut på planen än tidigare - mycket beroende på den hysteriska styrketräningen han bedrev för att kunna visa upp en superkropp i Mästarnas Mästare. Kallade Christer Ulfbåge för en myglande Ostbåge under en golftävling och är fortfarande den som slår flest tunnlar på träning. Har en viss förkärlek till kvadrat, där tio minuter ofta blir femtio. Så enormt viktig för Sollentuna United.


Mister Roninho



Att Sollentuna Uniteds kanske intelligentaste spelare (Precis före Bashar) den senaste femårsperioden skulle bli ett spännande tränarämne var ingen skräll. Därför kändes det kul och spännande att mannen som vet att kraften och nyckeln till framgång sitter i håret, Ronnie Hellberg, tog plats i tränarstaben inför 2010. Skulle enligt dragna riktlinjer vara ansvarig för rehabträning samt ha en nyckelroll i försvarsspelet.

Huvudansvariges ovilja att dela med sig samt födseln av en riktig liten Curling-Vilgot satte dock lite käppar i hjulet, Ronnie fick kanske inte det inflytande han velat/borde fått. Fungerade ändå som ett ovärderligt bollplank då han ofta kom med råd och feedback - både fotbollsmässig och civil. Dippade dock skrämmande snabbt i sitt eget fotbollsspelande och satte nog inte en enda boll i ribban under hela säsongen.

Fick sina minuter i rampljuset under hösten då både Paul och Atilla snackat upp sig på läktaren och Limpan lekte TV-lekar på Cypern. Med det närmsta en United-tränare kom ett Remember the Titans-peptalk fick Ronnie igång trupperna såpass att vi med en fantastiskt bra första halvlek spöade på Västerås IK med 1-0 på bortaplan. Tyvärr var detta den enda matchen Ronnie fick basa för laget - man kan verkligen kalla honom mr: 100%. Verkar i dagsläget inte bli kvar inför nästa säsong, vilket är hemskt tråkigt. Du kommer vara enormt saknad, mister.



Atilla



Jätteturken Atilla hade sannerligen inte legat på latsidan under Silly Season, som vanligt. Även om det under några mörka träningar verkade räcka att ha gjort ett inhopp i Athletico Husby för att bli Börjessons brorsa, redde det senare upp sig och Atilla förstärkte laget på ett bra sätt. Större delen av det som kan ses som en genomgående ordinarie elva var nya eller nygamla spelare. Lovade tidigt stordåd från Andrés Thorleifsson och spräckte årsbudgeten på Anders Lindberg, annars var det ok.

Var som vanligt själv sugen att snöra på sig skorna. Drivs av ett enormt självförtroende på planen - ibland bra ibland mindre bra. Såg riktigt seg ut stundtals - men tiqi taqade sig tillsammans med Xavi Åberg till en överlägsen seger på Finch Farm i Liverpool. Fick dock nöja sig med b-lagsspel, där höjdpunkten på säsongen blev att hamra in 14-0 mot Väsby Uniteds (Med den underbara lagkaptenen: "Vem ska jag passa!? Ni e sämst alla!!!") juniorer på Sportfältet.

Lyckades efter fler turer än kärleksrelationer i ett Gossip Girl-avsnitt (Kanske bara jag och Folke som grejar den referensen?) styra upp träningslägret i Turkiet, vilket vi får vara honom evigt tacksamma för. Har inför den här säsongen lovat såväl allsvenska målvakter som comebackande mittbackar - vilket vi hittills inte sett röken av. Vi får hoppas att Atilla bjuder på lite magi i djungeln av de ukrainska superstjärnor, felplacerade vänsterbackar och fruktansvärda basröster som figurerat på planen hittills i år. Annars kan det bli jobbigt.

Bröderna Bluff



Varje fotbollslag behöver en grund, en stöttepelare, ett fundament. En stor anledning till Turebergs/Sollentuna Uniteds framgångar de senaste åren är att vi har två. De fantastiska bröderna Andersson/Engvall - på senare år mer kända som Bröderna Bluff, är kanske de två viktigaste personerna som finns för att vi ska kunna göra det vi gör, och samtidigt trivas så bra som vi gör. Två stenhårda brorsor, med vader som utklassar Vedads lår, kan Sollentuna utan och innan och verkar ha varit med så länge att ingenting tycks ha passerat dem förbi.

För Thure G Groggs del var hela våren en enda lång räkmacka. Från att tidigare ha ansvarat för precis ALLT kring laget hade han nu fått prima assistens av Åke Burköl, som skötte materialet med den äran. Thure kunde istället fokusera på trevligare saker, som att åka med herrklubben på Whiskeykryssningar, hosta målarfärg och försöka förklara för en korkad bartender i Turkiet vad en Jägermeister är.

Roffe Bluff ville inte vara sämre han. Förutom att ge Simon Afrim behandling före, under och efter varje träning han Roffe bara under våren med att såväl dricka slut på Turkish Airlines alkoholförråd på flygplanet till Turkiet samt att ge ut så mycket tabletter att det nästan kunde dövat Rotebros smärta efter 0-4 i röven i vårderbyt. Tog dessutom lite tidigare semester, för att glida iväg och ha det gott i det enligt honom oupptäckta semesterparadiset Polen.



Gutte Källberg



Vad nu då? Gutte hade ju lagt av och skulle inte vara med längre?

Det var ju det man hade hört. Hade den gode Gutte till slut kastat in handduken då den legendariske sonen tyvärr vikt ner sig och begett sig av till landet. Jag gissar att Gutte till att börja med led av hemska samvetskval - var skulle sympatierna hamna. Han visade tidigt varthän det barkade genom att vara på plats vid en United-match då Rotan inledde sitt träningsspelande, med citatet "Kolla på Rotan? Nånstans får man väl sätta en gräns!?".

Agerade ändå misstänkt, där bland annat undertecknad misstänkte dubbelspel, då han var farligt nära epicentrum i Wilow-gate under sommaren. Satte dock bestämt punkt för den diskussionen då han allt oftare började följa med på våra bortamatcher - där han också verkade föra tur med sig. Är inför nästa säsong tillbaka där han hör hemma - i tränarstaben kring Sollentua United. Ser redan fram emot att höra honom leverera de taktfasta "Fan gubbar, det är alldeles tyst på planen!" och "Fan gubbar, vad fotboll e enkelt!" under uppvärmningen inför matcher. Välkommen tillbaka hem, Gutte!

Danne



Ett vårtecken lika säkert som något annat är att Daniel Röstlund börjar dyka upp kring Vallen när gräset blir grönt och hockeyisen smälter. Med en bullpåse i näven, kepsen stabilt på skallen och en rakning som ibland lämnar en del övrigt att önska är han alltid redo att såväl fylla vattenflaskor som sköta matchklockan.

Finner snabbt sin plats i laget, och är duktig på att känna av människor. Missade till exempel aldrig ett tillfälle att reta Hella, jaga undertecknads flickvän eller impa på Folke. Det senare kräver närmre presentation:

F: - Tjena Danne!
D: - Aaa, tja
F: - Så du e här idag?
D: - Aaa, vad ska man göra då?
F:- Har du spelat fotboll någon gång?
D: - Aaa, jag har ju det.
F: - Aha, var du bra eller?
D: - Aaa, jag gjorde ju mål
F: - Oj, var det snyggt?
D: - Aaa, ribba in.
F: - Wow...

Därför är försäsongen rätt seg. Det är alldeles för lite Danne, som tyvärr är en än större hockeyfanatiker. Danne visade också en gång för alla var hans sympatier ligger i kommunen när han vid vårderbyt på Skinnaråsen dök upp i vårt omklädningsrum i United-keps och bjöd på segerbullar efter krossen. Så ni kan lägga ner att hoppas på Danne, Rotan - han är vår!

Åke Burköl

Den siste ledaren att få en omnämning (Sorry, målvaktstränare Håkan och Jocke - ni hade för dålig närvaro!) är självklart allas vår Åke Burköl. Ny för säsongen efter många, många år i diverse idrottsföreningars tjänst blev denna ex-poliskommisarie snabbt en favorit i laget. Drog direkt upp standarden på renligheten i omklädningsrummet, och älskade att sväva iväg i minneshistorier om den vilda tiden med HIK Bandy med Roffe Bluff.

Tog ledigt några pass under våren för att ta sig igenom en kurs i internetanvändare. Jag hoppas att den gick såpass bra att du nu har Alltidunited-bloggen under dina bokmärkta sidor, Åke, så att du kan läsa det här. Chillade på hemmaplan när övriga truppen åkte utomlands - men mötte oss redo och klar uppe i Sundsvall när vi var tillbaka i Sverige.

Gillade först inte smeknamnet "Burköl" som Limpan snabbt tilldelat honom. Det kom senare fram att han hellre ville bli kallad Starköl, vilket lätt kan ordnas. Tog ett steg tillbaka efter sommaren, men fortsatte trots det att glida ner på Vallen till matcherna. Rykten säger att han också hjälpte till med tvätten bakom ryggen på oss spelare. Det får han gärna fortsätta att göra, Ake Beercan hör hemma i United.

Den gångna lördagen bjöd inte på det vanliga fotbollspasset. Det bjöd på två. Ett styrkepass på förmiddagens, samt ett inomhusfotbollspass på eftermiddagen. Ett pass som bjöd på den givna, men ack så underskattade, lagindelningen Sverige mot resten. Det blev en hård, men ganska ojämn kamp.

Är vi proffs? Ja, man kan ju undra när tränarstaben inte nöjer sig med en, utan smäller in två träningar en lördag några månader innan säsongen. Det hela sammanföll med någon form av United-dag i Sporthallen (Vilket ingen annan än tränarämnet Lilla DN märkte av, knattelagen var totalt ointresserade av oss andra.), och vi skulle alltså lägga på ett inomhusfotbollspass till morgonens styrka. Det första passet finns väl inte så mycket att säga om, desto mer om resten.

Mellan passen hade Atilla gett oss lyxen att "få käka precis var ni vill". Försköningarnas och kringsnackarens mästare fick oss alltså att förstå vilket privilegium det innebar att få välja vilket matställe man ville - i hela Stockholm! Jag gjorde sällskap med jätteidiotkvartetten Snake, Christian, Folkesson och Marko och hävde i oss onyttigheter vid BK Odenplan innan vi gjorde upp i en minimal och extremt ovetenskaplig FIFA-turnering där Folkesson via lätt lottning till slut stod som segrare. Christian sköt straffar lika bra som en siamesisk holländsk/engelsk defensiv mittfältare och Åberg/Snake hade stora problem att få sitt bollinnehav leda till konkreta målchanser. En gång lyckades det, men Lucas Barrios osannolikt svaga avslut benparades bort av Marko-styrda David de Gea. Sedan tråkspelade Folkesson till sig segern (Var Man United. Kul.) i finalen. Christian var verkligen glad för Mattes skulle och gav honom stående ovationer och en kram.

Efter mentalt tunga teknikcirkel och häckhopp (En runda mindre än vad som sades innan. Härligt Paul!) så var det dags för dagens höjdpunkt. Limpan (vem annars?) hade myntat idén när han sett tre chilibabber (Nebio, Poya och Säll(!)) stånka och stöna inne i ett hörn av gymet. En hätsk stämnning piskades upp under dagen och när matchen väl skulle startas osade luften av prestige, hat och vinnarinstinkt.

Fördelningen visade sig vara ganska jämn. "Halvariske" Afrim bönade och bad om att få vara med svennarna, vilket han givetvis inte fick. Han ledde istället babbetruppernas förstafemma, där vi också fann Atilla the Hun, magyarkonungen Limpar, minibartjuven Eyüp och iranske finnen Badjelan. För att byta av dessa fanns Årets spelare Antonio (som av någon anledning alltid ses som svensk trots att han klär sig som en LA-rappare från 80-talet och har laddat sin bilstereo med 487 Drake-låtar som alla låter likadant), Richie (med ett efternamn som han tydligen själv måste skriva ner för att han fortfarande inte lärt sig att uttala det!) plus provspelande material i form av Hamoudy Hamoudy Enberg, fredagsträningen målkung Nebiyu samt en odefinierad Atilla-hämtad snubbe som lystrade till namnet Georg.

Mot detta ställde vi upp med supertjuren Belgien Röd, Sir Väs Gustafsson, Löpstarke Folkesson, Den stora blåa från Monsters Inc. (Wella) och undertecknad. Övriga i laget var Lilla DN, jättenassarna FT och Freby samt Anton Lindberg (som kan liknas vid de blonda prototypmänniskor som var de som skulle bygga tredje riket).

Första matchen, först till tre mål, började som väntat med ett stort bollinnehav för lag Chilibabb. Obekväma svennar med jugge-Marko i målet fick mest försvara sig och satsade på långa bollar. Inte så effektivt. Som ett brev på posten kommer också 0-1 där Afrim fyller på i ett fint anfall och sätter bollen högt i ena hörnet. Stenhårt och snyggt. Men sen var det roliga slut.

Kvitteringen görs av Belgien Röd efter påpasslig bollstöld av Åberg som serverar den röde öppet mål. Sedan är det en kanonad mot Chilibabbernas fäste, men Poya storspelar i målet. Till slut fiser dock Folke in ett långskott där både med- och motspelare effektivt täcker målvaktens synfält. Spiken i kistan står bollsjälande Åberg för som snor bollen av Antonio och kliniskt sätter 3-1 nere i hörnet. 50 armar på det, Chilibabbar!

Match 2 (först till 2 mål) blir en kort historia där jag Ibra-skjuter bollen i taket från liten vinkel till 1-0. Bara någon minut senare upprepar sig historien, men bollen tar i ribban. Returen träffar Belgarns feta skalle och sitter enkelt i det tomma målet. Tackar och bockar - 50 mage på det!

Den tredje matchen blev tyvärr inte färdigspelad på grund av tidsbrist. Ställningen var 1-1 med stort övertag för IFK Arie. Vi hade här kommit på ungefär hur vi skulle spela. Rakt, okomplicerat och AShårt. Wella visade sig vara världens bästa inomhusback, Lindberg skickade folk till höger och vänster och Snake hade alltid rätt. Summa summarum - en riktig utskåpning.

Till slut:

"Nästa gång kör vi svennar mot blattar i slagsmål istället. Kör vi fotboll igen är jag svensk!") // Simon Afrim


Jättesvenne

Fotboll är en enkel sport - det går ut på att göra mål, sa Alex Ferguson. Här är de som skulle göra't för Sollentuna United 2010. Våra strikers

9. David Gustafsson



David Snake Gürkan Gustafsson Enberg gjorde 2010 sin andra säsong i Sollentuna United efter sitt succéartade debutår då han gjorde sju mål som jättejunior. Bland annat var det Snake som definitivt räddade kontraktet i division 2 med sin förlösande halv-biccischleta (stavning på det?) hemma mot Västerås IK på hösten. Såg stekhet ut i början av försäsongen, då han spelade precis som han ska - snabbt och rakt. Var också med i spannet bakom målsuveränen Åberg i försäsongens skytteliga. En försäsong där han absolut peakade i ett inhopp mot Bagarmossen där han gjorde två mål på fem minuter och sen totalvägrade att servera Filip öppet mål i sin kåthet efter hattrick. Cred.

Fortsatte säsongen med att vara en av planens giganter samt skicka in segermålet i premiären mot Enköping. Var sedan iskall och utbytt i andra matchen mot Västerås för att på nytt näta i tredje matchen borta mot Strömsberg. Resten av våren ägnade han alltför mycket tid till att vara prima ballerina i Sollentuna Uniteds balettakademi än striker. Avslutade dock våren snyggt med ett av årets snyggare mål hemma mot GUSK.

Var sin vana trogen ett riktigt svin på alla sätt utanför planen, stack sin vassa kniv i första tillgängliga rygg (Påfallande ofta Dejans). Visade bärsdrickartalang i Liverpool, där han också var den enda som lade mer fokus på att tjafsa med domaren än njuta av Goodison Park. Ska inför nästa säsong BARA äta Gyros för att pressa vågen över 70kg och på så sätt få ännu mer tyngd i sina djupledslöpningar.

10. Daniel Badjelan



För spexaren, teknikern och glädjespridaren Badjelan började 2010 på allra bästa sätt. Gjorde en omvänd Martin Palermo och gjorde hattrick på straff i träningsmatchen mot Spårvägen och visade allmänt fin form. Inledde, i Vedads sedvanliga försäsongsfrånvaro, säsongen som vår prima punta längst fram, trots att han själv trivs bättre längre bak i planen. Låg bakom Snakes segermål i premiären med en klockren "over" (Det ÄR så tråkigt att inte alla fått förmånen att träna under Janne Stahre och förstå storheten i det uttrycket!").

Gjorde sin kanske bästa match på säsongen på Goodison Park där han var ungefär lika överlägsen Evertons vänsterback som David Lundh var bakfull sista träningen i Turkiet. Gjorde också segermålet i den matchen. På hemmaplan gick det tyvärr troll i målskyttet och Badji fick börja följa en del matcher från bänken. Kompenserade det med framgång i sitt rappande, där han på nolltid skapade rim och låtar om allt och alla i laget och befäste sin roll som underhållningsmaskin nummer ett i United.

Drogs under hösten med stora skadebekymmer, något som fortsatte när hösten så småningom blev vinter. Börjar nu vara på gång igen, vilket är glädjande. Vi som kommer ihåg säsongen 2008 vet alla vad en frisk och tränad Badji kan göra med division 2. Bygger vid sidan av fotbollen upp ett jättesyndikat med Eyüp, med förhoppning att ta över rollen som kriminella härskare i United, när Lill-Jokso mest opererar utomlands nuförtiden.


11. Anders Lindberg



"Supernyförvärv!" (Aftonbladet)
"Enorm förstärkning!" (fotbollskanalen.se)
"Asså, jag vet vem han är. Han e sjukt vass alltså Lindberg, han gör lätt 25 baljor i den här serien." (David Lundh)

Superlativen haglade över den nyanlända strikern Anders Lindberg inför säsongen. Vem var egentligen denna superspelare som bestämt sig för att skjuta United mot toppen? Vi fick aldrig veta. Han dök inte upp. Förutom när det var utlandsresa på gång. Då jävlar - då kom han.

Var den kanske allra lökigaste spelaren vid poolen i Turkiet. Stekte åtskilliga timmar, sina veka pigment till trots. Briljerade också på fotbollsplanen genom att kunna kicka till 60 tre gånger i rad under femkampen samt att tjurigt trycka i sig en sked Wasabi under inkilningen. Tog sedan paus i ett par veckor igen innan det var dags att bege sig till Liverpool.

Där han fortsatte på den inslagna vägen genom att utmana Lundh och Röd i vem som kan sluka flest pints i timmen. Satte sig på David Moyes plats på Goodison Park gjorde ungefär lika mycket fotbollsmässigt för laget som Winston Bogarde gjorde för Chelsea. Men på något sätt var han härlig ändå. Kan bli en legend som den mest misslyckade värvningen någonsin med tiden...

21. Tomas Rübsamen



Tomas Rübsamen Ahlqvist, den blåaste av alla belgiska blå there is, kom precis som Snake från en stark debutsäsong i United, där han gjorde ungefär 320-360 mål (b-lag inräknat). Var så oerhört laddad under vintern att han tyvärr övertränade sig. Inte fotbollsmässigt då, utan laddad inför vårens studentskivor. Detta ledde till några veckor med division 5-laget. En match och åtta mål senare var han tillbaka uppe med oss, där han fortsatte att göra mål på alla möjliga och omöjliga sätt träning efter träning.

Lyckades skrämma slag på Kabba inför vårmötet med Strömsberg. Fege Langley höll sig hela tiden på flera meters avstånd från den frustande jätteidioten Rübsamen. Hade vid det laget transformerats från Belgien Blå till Belgien Röd under några heta dagar i Turkiet. Där han förutom fotboll och solning han med att "låna" Kennes bärsarmband och tömma två av hotellets tre barer på egen hand.

Fortsatte på den inslagna vägen under sommaren då han sänkte hela GUSK:s backlinje på Vallen, gjorde en rolig tatuering i Bulgarien och engagerade sig politiskt under valet. Gjorde en 3-4 hattricks i b-laget, men nådde aldrig upp till den målformen han hade året innan. Hela Sollentuna hoppas nu på en gammal god belgare säsongen 2011.

83. Omar Eddahri



Ynglingen från områdena där man väver mattor och tjusar ormar, Omar Eddahri, spelade bara halva säsongen men hann ändå med att för andra året i rad lägga rabarber på den interna skytteligan. Lyckades förvånansvärt nog inte ta hem segern i assistligan, men var med sin häpnadsväckande individuella skicklighet tungan på vågen i flera av de tunga höstmatcherna.

Retade gallfeber på såväl Paul för att han inte hade benskydd, som Sandvikens högerback som blev så uppsnurrad att han framstod som FcZ-material. Blev bänkad ungefär varannan match för att inte ha tagit i på träningarna. Tog då istället i när han hoppade in i matcherna och snittade på ett mål var tionde minut ungefär. Var dock aldrig aktuell för att skjuta straffar eftersom vi tyvärr inte längre hade kvar någon Karlsson som kunde slå in returerna.

Har nyligen bestämt sig för att vara med från start säsongen 2011. Vi kan alltså räkna med 20+ i målkolumnen, uteblivna passningar och flertalet utbrott från tränare Lindholm. Helt klart är att Omar i sina bästa stunder är en av seriens bästa spelare individuellt. Med hjälp av oss andra kan han bli den allra bästa.

99. Vedad Kestendzic



Supercigaretten Kestendzic återvände inför säsongen från ett ettårigt sökande efter sin själ i Vallentuna. Själen förblev spårlöst borta och Vedad återvände till Sollentuna United och rökrutan utanför omklädningsrummet. Nummer 21 hade blivit 99, annars var det samma gamla (i dubbel bemärkelse, superveteran!) jättejugge som var tillbaka. Låg sin vana trogen efter med träningen och gjorde entré med att knäcka en rysk mittback, som definitivt inte förlorat en nickduell under sin tid som senior, i luften under sitt inhopp i Turkiet.

Fick starta för första gången i serien hemma mot Köping, och gjorde mål direkt. Fortsatte sedan att måla mot Rotebro och Frej under ett koppel av segermatcher. Nickmålen lyste med sin frånvaro, men Vedad visade att han var mer än en jätte i luften. Blev ett offer av vår spelvändande spelidé, och led ibland av Zlatan-i-Barcelona-syndromet. Alla andra spelade fotboll omkring honom, utan att han fick vara med och leka.

Var inte lika het som vanligt under hösten. Gjorde en stormatch på Vallen mot Rotebro, annars inte lika målfarlig. Vaskade avslutningen mot Enköping för att vara med i ett bankrån på Balkan. Kom tillbaka lagom till avslutningen, för att sedan försvinna återigen. Är nu, som vanlig, borta utan att någon vet var han är. Förhoppningsvis kommer han tillbaka snart. Skeptikerna hävdar att hans ego fått sig en törn när hans pappa under året gick om honom som Sollentunas bäste Kestendzic. Fortsättning följer.

Så, då var hela spelartruppen klar. Återstår bara att gå igenom jätteidioterna vid sidan av plan. Sen kan vi se framåt!

#8

Fotbollsmatcher avgörs i mittens rike? AlltidUnited tar en närmre titt på de som vann - och förlorade matcherna åt Sollentuna United under 2010.


5. Mattias Folkesson




Mannen med de mest avancerade underställen, bästa kändiskontakterna, största lungorna och fånigaste fnittret, Matte Folkesson, anslöt till Sollentuna United inför säsongen 2010 från Älvsjö AIK. Hade en tuff start, då han frekvent mobbades av elake David Lundh och nuvarande sambon Christian Antonio. Var även enormt missnöjd med sitt nummer, 12, då han enligt utsago "inte åkte från Östermalm till förorten för att vara nån j*vla andremålis". Erbjud Ake en årsförbrukning burköl när Baran vek ner sig och inledde istället säsongen med den trevligare siffran fem på ryggen.

Var mestadels bofast i startelvan på en av mittfältsplatserna, där han under försäsongen både han med att göra två mål (Akropolis och Bagarmossen), håna motståndare ("Jag kallade deras lagkapten för Vampire Diaries, hihi!") och få panikattacker för att Paul bara skällde på honom. Var sedan en gigant i premiärsegern mot Enköping, där han omdefinierade lagarna om hur mycket en människa kan springa under 90 minuter. Firade segern med pingis på Ugglan med boysen och kom sedan skuttande till träningen nästa dag.

Åkte sedan ut och in ur laget senare under säsongen, vilket ledde till en sällan skådad schizofreni. Från Fnittrige Folke till Manodepressive Mattias. Gjorde en utmärkt avslutning mot Enköping, där han var nära att trycka ditt en  (visserligen sjukt slö men ändå) bicykleta. Har efter säsongen investerat i såväl magiska armband som kosttillskott och sägs vara fast besluten att bli utsedd till innerstans bästa fotbollsspelare 2011. Har dessutom lovat att han kan fixa Malin Åkerman som materialförvaltare till nästa säsong.

7. Safir Ismail



Thai-finnen Ismail Ismail Enberg tog sig tillbaka till United redan sommaren 2009 efter lite äventyr i Tyskland. Nådde inte upp till FT:s führer-kvalitéer men ville på allvar vara med och slåss om en plats på tremannamittfältet. Plågades en del av skador och sjukdomar under försäsongen, vilket ledde till att han ibland vaskade fotbollen och istället spelade in musikvideor mellan 7-eleven-passen.

Utmärkte sig i Turkiet genom att ta strandraggarmodet till en helt ny nivå. Varför bry sig om badbyxor när man kan ha minimala kalsonger? Kombinerat med en situpsmassakerad överkropp var det Saffe som drog många blickar till sig ("Mammas död, det var mig alla kolla på!", sa Eyüp). Slog sig in i startelvan på allvar kring resan till Liverpool, i en period då han både lobbade in Uniteds kvittering på Goodison Park och var brutalt bäst på plan som sopkvast på mitten hemma mot Köping. Valde dock att åka på förlovningsresa och gav då självmant bort sin plats i startelvan mot slutet av våren.

Har nu tyvärr beslutat sig för att lägga ner satsningen på fotboll för att istället bli norrorts absolut coolaste farsa. En Safe Junior väntas inom kort och som Unitedtraditionen kallar (JG, Roninho) är man ingen riktig farsa om man inte gör sin nyfödda till den häftigaste unge som funnits. Om JG och Ronnie spelar i laget med pikétröjor och färgglada strumpor hoppas vi Saffe levererar Limited Edition-sneakers, guldbroderade hoodies och tatueringar till ungen från start. Lämnar efter sig ett enormt tomrum som en av de mest populära spelarna i truppen de senaste åren.

8. Jens Åberg



Den unge lagkaptenen med det gamla sinnet ("Min mentala ålder ligger på 35", finns urklippt ur en tidning på min plats på Vallen") spenderade vintern med att låta det hemska röda växa ur håret samt att försöka utmana Stoneface i gymet. Det röda försvann hyfsat ur håret. Mot Stoneface hade jag ingen chans.

Börjar förutom Lilla DN växa fram som truppens riktiga veteran, säsongen skulle bli min fjärde sen sistaplatsen i trean med Bollstanäs 2006. Fick under de första träningsmatcherna spela vänsterback, innermitt, högermålvakt och släpande bänkis, men lyckades trots det göra Sollentuna Uniteds två första mål. En fingervisning på vad som komma skulle. Från att ha aldrig gjort fler än tre mål under en säsong som senior (Alla mot Frej.) blev det under 2010 hela sju. En sjua som borde vara en åtta om jag inte lyckats med konststycket att tokbränna en straff på en utespelare (Som var lika usel som målvakt som Belgien Blå skulle vara som stretchinstruktör) borta mot Strömsberg.

Brunkade omkring på mitten under hela säsongen, där jag lobotomerades om vikten av spelvändningar samt att aldrig passa upp i mitten till Vedad. Såg den famskjutna placeringen i den interna skytteligan hotad av hysteriske höstspelaren Antonio, men räddade äran med mål i de två sista. Tog det sedan lugnt på avslutningen där jag varken försökte mig på att prata engelska med serber eller härma Paul när han skäller ut "Pallerinan Tavitt!" (Ballerinan David), vilket jag gjort förr.


12. Hailab Habtom



Den siste spelaren att bli spelklar inför säsongen. En mikrofonfriserad ("Du får en hundring om du tar tag i honom och börjar sjunga i hans hår", sa Limpan innan en sommarträning.) dribblingsartist som enligt David Lundh var "den lätt bästa spelaren han spelat med". Det började också bra när han touchade in 2-1 borta mot Skiljebo med tröjan efter bara någon minut på planen i sin debut.

Spelade endast sporadiskt innan sommaren, men kom tillbaka redo ("Härligt Hailab! Kört mycket vader?, sa Limpan första passet efter sommaruppehållet) att ta plats från start. Något han också gjorde under stora delar av hösten. Blev hela Sollentunas favoritspelare när han bjöd på några sinneslösa dribblingsraider i höstklassikern mot Rotebro. Sprintade också ifrån hela Sundsvall från egen planhalva och satte spiken i kistan i knasmatchen på Vallen.

Drog precis innan säsongen slut till USA och verkar ha stannat där. Rapporterna sade att Hailab skulle fortsätta i United, men i dagsläget är det ingen som faktiskt vet var han är. Utbildad psykolog som han är finns det garanterat jobb i överflöd bland jätteidioterna på andra sidan Atlanten, men det vore också trevligt att få hem honom. Den som lever får se...

14. Christian Antonio



Christian Antonio kom inför säsongen från Spånga IS och var (som Arne Hegerfors helt sjukt rasistiskt benämner Kamerun i VM-krönikan '86) "en färgklick i mer en ett avseende". Verkade inledningsvis ganska tystlåten och tillbakadragen, med störst intresse i att skicka ut Folkesson på kanten till förmån för provspelare samt att slå världsrekord i antal olika mjukisplagg från Adidas.

Man såg dock rätt snabbt att Christian utan tvekan skulle bli en ordinarie nyckelspelare. Växte hela tiden under försäsongen, där han bland annat var totalt överlägsen mot Akropolis på Bosön. Dock led han av måltorka, och hade problem med valet av fotbollsskor då han inte gillade Umbro, vilket han jämförde med att spela i mockasiner. Spräckte sin målnolla i sin egen show på Skinnaråsen mot Rotebro, där han smällde in ett präktigt distansskott.

Exploderade sedan efter sommaren, där han i en offensivare position lämnade alla bakom sig i poängligan. Mål och assist avlöste varandra på planen, samtidigt som han isolerade sig med Folkesson i en relation hämtad direkt från gayfabriken. Har också färdiggjort sin master på KTH under året, bara för att sedan vara för slö för att söka jobb. Matte Folke slog huvudet på spiken när han påpekade att "Christian, du lever ungefär som Limpan. Skillnaden är bara att han är rik.". Blev efter säsongen korad till vinnare av alla priser man kan vinna som fotbollsspelare i Sollentuna United.

15. Gustav Lundén



Surpuppan Stoneface mjuknade under vintern. Från att ha sagt lika många ord under höstsäsongen 2009 som Adam Modin i bilen till Skåne började nu den lille supertalangen ta för sig ordentligt. Mycket på grund av att en stor del av träningen bedrevs på gymmet, där han kände sig hemma eftersom han tillbringade all ledig tid där med sina fjortispolare för att bygga bröst och biceps.

På fotbollsplanen spelade han centralt mot sin vilja, istället för att få härja fritt på kanten. Dominerade som satan i b-laget och fick också debutera i division 2 borta mot Strömsberg. En debut som renderade i applåder ledda av tränare Lindholm i omklädningsrummet. Var också riktigt stökig i Liverpool, där han fejkleggade sig in på nattklubbar och söp i sig livserfarenhet av fadersgestalter som David Lundh och Belgien Bärs (Vars öldrickarålder är 53).

Vek tyvärr ner sig under hösten i en aningen infekterad historia. Kan ha gjort att göra med att i början efter sommaren fick sitta på bänken som första mittbacksreserv. Vägrade lyssna på annat tilltal än "Cannavaro" efter det. Sägs vara sugen på Rotan, vilket han självklart kan glömma. Om Sollentuna United skänker iväg stortalangen Stoneface, som bara var ett uselt frilägesavslut från proffskontrakt och ekonomiskt oberoende, till jättebönderna i Rotebro så kommer man att ångra sig. Istället tycker jag att han bör värma upp inför vårens 98 studentskivor med en comeback där han hör hemma.

16. Christian Freby



Efter att ha varit uppe och nosat på a-laget gjorde minimänniskan med hockeyröv och den fula ovanan att sparka smalbenen av lagkamrater på träning, Chrippe Freby, första riktiga säsongen med United. Utmärkte sig med en frisyr som fick Ji-Sung Park att se vattenkammad ut, hemsk. Var också en av de tydligaste sparka-på-de-som-ligger-ner-människorna i laget, skratta åt de som redan blivit förnedrade.

Spelade en del i träningsmatcherna, men fick när säsongen började nöja sig med spel i b-laget, där han tog Sebastian Strömbergs fallna mantel och spelade på de flesta av alla positioner som finns på planen. Hade också ett nära döden-ögonblick när en jättenäckande Axel skrek "Nu jävlar tar jag dig!" bakom honom på stranden i Turkiet. Lade även på sig smeknamnet "Adolf" efter ett tveksamt försök till frisyrbyte.

Debuterade i division två i avslutningen borta mot Enköping, där han sprang runt och sparkade smalben sista kvarten. Drog efter det på en treveckors till Thailand vilket innebar två veckors regn och minimal solbränna. Kommer antagligen att få problem nu när livvakten Axel åker till USA, i vems skugga ska Freby glida runt nu?


17. Demba Jagne




Demba Jagne dök på Skytteholm mitt i vintern tillsammans med sin konstsparksbriljerande kompis. Kompisen fick gå, sina bicykletas till trots, Demba blev kvar. Inledde säsongen väldigt ojämnt, där språk- och mentalitetsskillnader gjorde sig påminda men kom successivt in i laget och tänket.

Vaskade utlandsresorna under våren då han varken hade visum eller behov av solbränna, utan sparade sig i form för seriespelet. Gjorde årets mål hemma mot Köping då han slog till med vänsterfoten i bortre krysset efter en inbrytning från sidan. Och då ska man veta att Demba (Ungefär som Robert Laul beskrev Fredrik Ljungberg i AB häromdagen) har ett tillslag som en ordinär damjuniorspelare! Hade lite problem med passade tider kring sommaren vilket ledde till att han fick lite extra lång semester. Lyx.

Agerade under hösten mestadels inhoppare, men gjorde även ett par matcher från start. Var en av planens absolut bästa i avslutningen mot Enköping, där hans tidigare nämnda usla tillslag hindrade honom från att bli målskytt. Samlade sedan ihop alla gamla fotbollskläder han hittade och begav sig till Gambia över vintern, där han fortfarande är kvar. Kommer att ansluta i slutet av januari, om han inte fastnar på bussen. En uppskattad glädjespridare som gör nytta både på och utanför planen.

19. Dejan Novakovic



Mini-Nebo med Intersympatierna gjorde sin andra säsong i klubben. Skulle efter ett acklimatiseringsår förhoppningsvis vara med och slåss om speltid på allvar. Gick sin vana trogen sönder titt som tätt på försäsongen (Bland annat en sträckning när vi körde skottkärran på ett fyspass) och blev tvungen att jobba ikapp fysiskt.

Fick som alltid stå pall för otaliga nässkämt från AIK-syndikatet (Snake, Filip), framförallt under vårens resor. Tog ändå det hela med ro och gick istället iväg på egen hand och poserade i sanna "Vem vare som kasta?!"-poser. Halkade på planen efter fem sekunder mot Everton och tog rollen som skyttekung i b-laget där det inledande hattricket inte blev det enda.

Har i skrivande stund oklar status. Har hört rykten om Råsunda, men det verkar inte som att Dejan kommer att bli kvar i Sollentuna United under nästa säsong. Var han än kommer att hamna, vilken plan han än kommer beträda med sina uråldriga fotbollsskor, kommer det laget få tillgång till en spelare med två bra fötter, en utvecklingsbar acceleration, internationell klass på gestiken på plan och en grymt skön människa. Du kommer vara saknad Dejan.



22. Jesper Limpar



Lill-Minttu Enberg inledde säsongen lite bakfull efter kanonkryssningen förra säsongen, men skakade snabbt av sig ruset och såg bättre ut än någonsin tidigare. Var bäst på plan i en halvlek mot Arameiska Syrianska och gjorde allt som oftast bra ifrån sig. Har tyvärr inte belönats med samma skadefria kropp som farsan och plågades ständigt av småskador. Den väldiga bredden i offensiven ledde också till att Jeppe inte fick så mycket speltid under våren.

Valde då istället att lägga mycket kraft till att komma väl förberedd till resorna, och visade upp en sällan skådad Bond-bringa vid poolkanten i Turkiet. Blandade de okristliga utsvävningarna med att leva som buddhist i ett tält i två veckor på hemmaplan, hur det påverkade fotbollen är fortfarande oklart.

Bjöd på höstens mysigaste tackling då han höftvoltade Christopher Leal i Rotan efter en minut på plan. Den ende i laget som levde upp till Jocke Kennes ständiga "Fan grabbar, hade jag varit med och lirat hade jag klippt varenda Rotanlirare fort som fan!". Drygade också ut sin ledning i tävlingen om vem som blivit fälld flest gånger i b-lagets historia. Har sparat skägg under hela vintern, bara för att tvingas inse att han fortfarande är långt ifrån vuxen, trots sin härstamning från magyarerna.

27. Eyüp Ayhan


Eyüp Ayhan, turkarnas turk (Han är faktiskt turk och inte bara "turk"), kom till Sollentuna United från sejourer i Akropolis och Konyaspor. Skrämde ingen med sin längd (Ser ungefär ut som den mystiske franske gubben som Victoria Silvstedt ligger med...), däremot med sin spelskicklighet, vilken tog honom in i premiärelvan ju närmre premiären vi kom. Smällde in ett av årets mål mot ryssarna i Turkiet och var också riktigt bra i seriepremiären mot ESK.

Åkte lite in och ut ur startelvan men blev utsedd till matchens bästa spelare mot Everton under en resa där han också utmärkte sig genom citat som "Mammas död, jag e så kåt att jag försökte sätta på väggen i mitt och Badjis rum". Kallades sedan för Ej Upp av Ake i laguppställningen och jämförde Black Magic-kondomer med sopsäckar. Avslutade våren med en riktigt bra match mot GUSK.

Fick under hösten allt oftare spela på sin favoritposition centralt på mittfältet, och gjorde det oftast bra med sitt spelsinne och passningsskicklighet. Fortsatte också att prestera utanför plan, där han ständigt försåg den inre delen av omklädningsrummet med skratt och glatt humör. Har nyligen skrivit på nytt kontrakt och kommer att fortsätta att vara en viktig kugge i truppen.


Nästa gång blir det anfallarna!

#8

Den första träningsveckan har förflutit med tre pass. Paul kallade den första veckan för "en mjukstart då vi bara ska väcka kropparna efter uppehållet". Jo tack. Min kropp är väckt, dödad och däckad. Godmorgon säsongen 2011!

Vi startade i tisdags med att frysa i kylan utanför Edsbergsskolan, där vi enligt planerna skulle spela inomhusfotboll. Det snöade. Inge dök upp. Folkesson hade bättre balans än Cristiano Ronaldo i sitt nya power-balancearmband. Badji gick för sig själv och Gabbe körde höga knän i snön. Till slut dök Paul upp i en Audi och berättade att vi visst skulle träna på Vallen.

I Vallens minimala innehall blev det en hel del teknik (Där vi inledde passet med att tvångsintegrera Eyüp i en svennekvadrat) följt av olika spelformer tre mot tre. Tyvärr fick vi inte välja lag, vilket ledde till att undertecknad tvingades bära samma västfärg som Djursholms ende radhusbo, Filip Terland. Tredjepart i vår lag blev minibolivianen Gabbe Reynoso, som visade prov på rätt hyfsat innespel. Tur då att vi mötte en riktigt svag trio bestående av karatesparkande Simon Afrim, proppmätte Årets Spelare Christian Antonio och miniskägget Jeppe Limpar. Våra matcher bjöd på en tunnel (Åberg på Limpar), ett fegt långskott i mål (FT. Annars Snakes paradgren) och en indian (Åberg serverade Antonio till öppet). Passet avslutades sedan med några varianter på planken. Lilla DN var supertränad och oberörd. Omar var inte oberörd. Inte Afrim heller. FT klagade på att bukfettet släpade i marken.

Efter de angenäma 90 minuterna begav vi oss kvällen efter till Simhallen för styrke- och löpträning. Vi var uppdelade i två grupper (Ungefär 20 i första, 4 i andra), Jag var i andra gruppen, vilket gör att jag tyvärr inte kan rapportera utförligt om Eyüps tvättbräda vid situpsen och Belgien Jätteröds prickfria löpsteg. Jag ingick istället i den fyra man starka elitgruppen bestående av fysbesserwissern Snake Enberg, likaså prickfria fysfenomenet Anton Lindberg samt Lill-Minttu med Baywatchkroppen. Hårda bud alltså om man ville hänga med.

Precis som förra säsongen basunerade Paul ut att det viktiga var att "Skaapa opalans för att få palans" (Jag kan skriva allt i Paul-uttal för att han inte läser bloggen. Nog), vilket innebar ett virrvar av balansbrädor, plattor och bollar som komplement till vikterna. Jag kände väl direkt att jag inte kunde stoltsera med de starkaste baksida lår den här världen har skådat och började få krampkänning snabbare än Wilow fick ligga efter han blev singel. Krigade dock vidare, med Snake otåligt i hasorna (Han han göra tre övningar medan vi andra gjorde en. Och han gjorde allt helt perfekt.). Lite peakar och teasers senare låg vi utpumpade döda på golvet. Då skulle vi ut och springa. 50 feta intervaller. Sen var det slut.

Jaha. Kroppen mådde säkert bra under torsdag-fredag. Det var nätt och jämnt att man lyckades ta sig till simhallens konferensrum för uppstartsmöte på lördageftermiddagen. Där möttes vi av en PowerPoint-fest signerad Lindholm med tillhörande favoritskap, benskyddskrav och Afrim som ny lagkapten ("Det var rätt, ingen förra året klarade av djungeln", sa Omar.). När Paul gjort klart att truppen ska bantas till att bli mindre och jämnare begav vi oss ner till a-hallens golv för ett pass i allas favorit pilates.

22 stationer senare (jobbiga jäkla peak!) skulle vi äntligen få spela lite fotboll. Lagen delades upp i jätteidioter/icke jätteidioter. Tyvärr för oss i icke jätteidiotlaget tog mongoliderna ledningen med 1-0 genom Folkesson som vinklade in bollen bredvid Marko. I andra målet storspelade Poja, framför en enormt målsumpande Belgien Blå, som nog borde representerat idioterna. Kvitteringen kom dock, genom Omar i öppen bur. Dessförinnan hade Limpan hunnit tunnla Tomas så det stod härliga till.

Vi hamnade i nytt underläge då Antonio tog fram lite konserverad höstform och smekte in 2-1 vid bortre stolpen, men sedan var det stopp. Wella agerade murbräcka framför egen bur i en sorts Tomas Holmström-reverse och det som smet förbi honom knep Marko. Framåt kom kvitteringen genom Badji (tror jag) och efter en infernalisk press sköt Åberg med Henrik Sedin-spelsinnet bollen på Wellas fot som förpassade den upp i taket och 50 friska armar för jätteidioterna!

Ikväll fortsätter säsongen. Denna vecka ska vi "trampa gasen i botten". Vet inte ens om jag vill veta vad det betyder. Fotbollspass på Bosön till att börja med i Limpars regi, bådar gott. Känns riktigt suget i truppen och det är skönt att vi är igång.

#8

Svensk fotboll bygger traditionellt lagen bakifrån. Därför fortsätter AlltidUnited återblicken på säsongen som varit med de som ska förhindra att motståndarna får attackera våra målvakter - backlinjen.


2. Filip Terland

Mannen med dunderlår och basröst, FT, återvände inför säsongen till United efter ett halvårs försök till att torska oskulden och stå på huvudet på öltunnor i USA för att förstärka Unitedförsvaret inför säsongen 2010. Tog tidigt en större roll i gruppen än senast, och visade pondus på många sätt, både på och utanför planen.

Etablerade ett skräckvälde i bloggens kommentatorsfält, under numera världskända aliaset "FT", där han både han med en Silenzio stampa samt spy galla över alltifrån undertecknads hårfärg till träningsupplägg, David Lundh och AIK:s bedrövliga vårform.

På plaen älgades det på bra inledningvis av Terland på högerbacken. Assisterade till Snakes segermål i premiären och psykade totalt ner ynklige Kalle Ramsell i det så hypade mötet på Skinnaråsen i maj. Försökte också etablera smeknamnet "Vaskarn" för egen del, vilket fallerade totalt på hans undermåliga kvalité på skor, att han inte ville spela golf för att det var för dyrt plus att han konstant är en vandrande reklampelare för Dressman.

När hösten kom hade Filip etablerat sig som en av grundpelarna i laget, O'boy-rasist samt hela Rotebros favorithatobjekt. Hemma mot Sundsvall firade FT detta med att sätta dit sitt första mål för Sollentuna United, via en distinkt fösning in i öppet mål. Var annars rätt så slö och skyllde själv på dålig kondis, men gjorde bra ifrån sig och plockade bort såval Ramsell (återigen) som Frejs Micke Erstadius. Är en viktig pjäs i laget och en av de fundamentala jätteidioterna som krävs för att bloggen ska hållas i drift.




3. Axel Sjöberg

Världens tredje största registrerade fotbollsspelare efter Jan Koller och Nikola Zigic (På FIFA är de två största Naldo och van Buyten), Axel Sjöberg, skrev på för Sollentuna under den kallaste delen av vinter. Verkade vid en första anblick ganska teknisk, och en spelare med bra passningar. Det var han - ibland.

Tog redan från start en plats centralt i backlinjen, en plats som han sedan inte släppte på hela säsongen. Var med sin storlek och styrka oerhört nyttig genom hela säsongen och därmed svår att flytta (Plus att han var den enda spelaren i hela truppen som passionerat levde sig med i övningar som y:et, basketsvängen och kolonnövningar. Sånt gillar tränare.).

Efter att halvt ha krediterats för ett självmål på Bosön mot Akropolis dröjde det till sista matchen innan sommaren förrän Axel spräckte nollan i serien. Dubbelt upp. GUSK fick sota för ett målsuget tvåmetersmonster och Axel sänkte på egen hand de fula gula från Uppsala med två nickmål på Vallen. Han sedan med att göra två i egen bur under några tuffa höstmatcher innan han höjde sig återigen mot slutet och spikade igen.

Utvisad i premiären och även avstängd senare efter många varningar. Vet hur man tacklar hårt. Sånt kan uppskattas i USA, dit Axel nu styr sin kos. Nåt obskyrt universitet hade tydligen användning för en mjäkig dunderklump som på ett hyfsat sätt vet hur man står i vägen för andra. Tack för i år Axel, välkommen åter.



4. David Lundh

Ett av vårsäsongens stora utropstecken, alla kategorier, i Sollentuna United var David "Gordon" Lundh. Solvallafantasten med de brittiska sympatierna från Spånga rörde om rejält i grytan under det dryga halvår han frälste United med sin närvaro innan han vek ner sig.

Etablerade sig själv i laget på andras bekostnad då han konstant smygmobbade Folke med assistans från jättequislingen Antonio. Tog själv i så han sprack i dubbel bemärkelse och döptes tidigt till David "en hantel för mycket" Lundh. Låg i ständiga klasskrig med FT, som ofta tvingades ta till personangrepp ("Gordons hår är som en fotbollsplan, det växer bara på sommaren") för att få tyst på den mångsidige Lundh.

Peakade fotbollsmässigt i början av serien, då han uppträdde som en riktig superstar och bland annat nätade i två raka matcher med bud på mer. Drack sedan så sjukt mycket bärs i Liverpool ("Vilket jävla land! Fatta människorna de producerat; filosoferna, författarna, musikerna, politikerna! Sjukt!) att han aldrig riktigt hämtade sig. Slöade några matcher som kapten i b-laget innan han vek ner sig kring sommaren. Spenderar numera sin tid med att posa med småbarn på Facebook och hitta finurliga namn på självmordsbombare. Vi saknar dig Gordon, kom tillbaka!



6. Nicklas Hellsten

Nicklas Hellsten, jätteidioten från Borlänge, såg säsongen 2010 som en comeback efter ett skadehelvetets 2009. Rövade sig också fram längst vänsterkanten under träningsmatcherna, men fick när säsongen började oftast ge vika till borlänge-buddien Bustad Öberg Enberg eller långdistanslöpande DN (Den Nördige).

Drog hela tiden ett tungt lass socialt i laget som navet som både kunde prata svenska och även Chilibabb, det andra officiella språket i Sollentuna United. Som assisterande kapten hade han en fot i alla läger och var därför en första klassens informationskälla. Var även den som alltid (med- och motvilligt) var Resultat-Dannes favoritspelare i Sollentuna United.

Efter en inspirerande insats som vänsterforward i en b-lagsmatch på Sportfältet gick Hellas dröm i uppfyllelse när han fick leda styrkorna som kapten på Goodison mot favoritlaget. Han gjorde det med den äran och abdikerade från sin post på topp för att istället flytta hem till karriären som inavlad jättebonde. Sägs trivas utmärkt och har dessutom passat på att vika ner sig en gång till, från Falun till ett för mig okänt div 4-lag. Enormt saknad på Sollentunavallen.



18. Gabriel Öberg Bustad

Dalmas nummer två, hårfagre Gabriel med fjorton efternamn, anslöt ganska sent på försäsongen från Dalkurds lillebror, IK Brage. Imponerade stort inledningsvis, skadade sig typiskt nog i sin debut i Bosöns innehall. Visade då prov på den tjurigaste proffesionalism som skådats i rehab sedan Johan Gagnéus höstsäsong 2008.

Fick inleda säsongen som vänsterback, då Axel och Gordon Lundh lagt rabarber på mittbacksplatserna. Gjorde godkänt ifrån sig på en ovan position, och än bättre då han fick ta klivet in i mitten. Kallades för Torres av restaurangpersonal i Liverpool och han med att floppa i VM-tipset sitt fotbollsnörderi till trots.

Jobbar för närvarande på att införa klubbkostymer till bortamatcher samt att hitta ett roligare lag att följa än Barcelona. Är också en av de få personer i laget som kan stava till andra saker än "mamma", "död" och "über alles" och har därför goda chanser att bli med i crewet kring den mediala United-bevakningen, i vilken han redan debuterat med ett första alster.





20. Anton Wiklundh

Supernördige Lilla DN fick en ganska tuff start på säsongen då han, som vanligt, var lite sjuk och skadad om varann och inte riktigt ansågs redo för inledningen av serien. För en som alltid brukar närvara på planen blev det en omvändning att istället få tala Edsbergsminnen med Ake Beercan på bänken. Tog dock tillbaka sin plats 5-6 matcher in i serien och härjade sedan upp och ner längs vänsterflanken som vanligt.

Liverpooltorsk som han är (han har ett tufft år...) blev dagarna i England årets höjdpunkt, där han med bindeln kring armen lekte Steven Gerrard i andra halvlek mot Everton. Tillsammans med Paul den som fick de allra mest fontäniska orgasmerna i Liverpools supportershop.

Var under hela säsongen totalt iskall framför mål. Inte ett enda blev det på hela säsongen. Brände de lägen han kutade till sig, och var heller inte framgångsrik med assist (att bli fälld till straff är INTE assist!). Ryktas ha varit ute och sprungit två gånger varje dag sedan mitten av oktober för att vara i superform när nästa säsong drar igång.



23. Niclas Wilow

Niclas Wilow, alla curlingbarns moder, var 2010 redo att dra igång sin första hela säsong som senior efter att ha anslutit under sommaren 2009. Inledde lovande, då han efter Kabbas avhopp ägde lagets bästa kropp och därför kunde gå in med högt huvud till styrkepassen.

Hamnade efter träningsmatcherna bakom FT:s enorma röv på högerbacken, men lyckades ändå skapa rubriker genom att ta en simtur i Liverpools kanaler och få till det med 51 tjejer på två veckors sommarledighet. Besitter en järnpsyke, och stred på enormt under hela säsongen trots lite speltid. Tog också chansen när han fick den borta mot Hudiksvall, och var den som startade igång ett av årets snyggaste mål; Flygande Folkes nick i krysset.

Har tvärt emot alla gissningar inte chillat på pappas plånka efter studenten utan har istället gett sig in i modesvängen, kombinerat med en framtida satsning mot proffstouren i golf. Han också med att bli målskytt i Slaget om söder då han kliniskt avslutade en Snake-pass till 4-1 mot Älvsjö. Framtidslöfte i många aspekter.



25. Simon Afrim

En i övrigt arisk backlinje kompletteras med Chilibabb-ledaren Simon Afrim, som inför säsongen återvände till Sollentuna United efter diverse utflykter i Tyskland och Solna. Simon gjorde kanske den under mest remarkabla transformationen - från den bespottade latmasken som Paul lade fem minuter på att härma hur fel han gjorde i Turkiet - till klippan som backlinjen vilade på och dessutom (Tillsammans med Vedad och Christian) tränarfavoriterna som inte kunde göra fel.

Tog sig in i startelvan till hemmamatchen mot Köping och började med fyra raka segrar och 10-1 i målskillnad. Sen var platsen aldrig direkt hotad. Dock stor besvikelse att Simon blev mållös. Hans enda mål kom i debuten mot Köping och blev bortvinkat för offside. Fortsatte att spela bra med hög lägstanivå, åt bland annat upp Köping-Bangura totalt under höstmötet. Spelade förmodligen, likt undertecknad, på glädje efter Inters trippel under våren.

Har i sedvanlig Afrim-anda varit noga med att inte slita ut sig under oktober-december. Då han har dykt upp har han oftast opererat som teknisk vänsterforward, med sina kvicka sulor och flacka inlägg. Lagom till nästa säsongs start bör han dock vara tillbaka på mittbacken, där han är en av de viktigaste pjäserna för Sollentuna Uniteds framgång. Har nyligen skrivit på nytt kontrakt. Bra.




#8

Efter att under tre års tid vant oss med en gapande linjekatt i buren stod vi säsongen 2010 inför en förändring. Katten hade tydligen inga ambitioner och nöjde sig med streckstrid i Rotan och när inte heller Jocke Kenne kom ner till ordentlig matchvikt (”Jag ska stå ett par matcher i alla fall!”) var Sollentuna United tvungna att agera. In kom två nya burväktare, som bistod laget med såval parader, tabbar, ficklampor och fantastiska pigment.